Utskrift från gbg.yimby.se
....

Stadens historia: Gatuplanet

 
Det är möjligt att lära sig något av historien. Men ska man göra det får man varken fastna i den eller avfärda den. Historien har ju, till skillnad från framtiden, redan hänt. Det är ingen idé att gräma sig över den, den är som den är. Men man kan studera den och hämta inspiration ur den.

Ingenstans är detta så tydligt som när det gäller stadsplanering. Traumat över de omfattande rivningarna under efterkrigstiden låser ofta diskussionen om stadsplanering än idag. Det är en svår och känslig fråga och som i alla svåra och känsliga frågor vill man gärna snabbt hitta ett enkelt svar. Man kan hemfalla åt nostalgi och bitterhet över förstörelsen av vackra och intressanta stadsmiljöer eller utifrån någon intrikat teoretisk utgångspunkt avfärda det hela som ett "historiskt nödvändigt" ingrepp. Men det hjälper oss inte att lära av historien. Vi måste med ett nyktert sinne och ett kritiskt perspektiv granska förändringarna, se vad som var bra och vad som var dåligt.

Före/efter-bilderna nedan syftar alltså inte till att skapa någon sorts nostalgisk känslostorm. Det handlar inte heller om att jämföra arkitektur, i snävt estetisk mening, där kan man ha olika smak. Det handlar inte heller om att jämföra bostadsstandard, den blev förmodligen bättre (åtminstone i rent fysisk bemärkelse). Poängen i just det här fallet är inte heller att fördöma eller förorda rivningar av gammal bebyggelse. YimbyGBG:s ståndpunkt är klar vad gäller det. Vi vill inte riva kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, utan förtäta den befintliga staden och ta tillvara och utveckla det som finns. Det är så den nödvändiga variationen och blandningen av gammalt och nytt kan skapas.

I det här fallet handlar det enbart om att illustrera hur man valt att utnyttja gatuplanet. Arkivbilderna är från Stadsmuseet, de är sökbara på nätet.

Det första exemplet är Jungmansgatan i centrala Göteborg, parallellgata till Vegagatan. Såhär såg den ut före/efter (Lilla Vegagatan försvann i och med rivningarna):





Vad vi ser här är att man valt att placera de nya husen helt fritt i förhållande till gatan. Husen är rena bostadshus, det finns inga publika lokaler i gatuplanet. Jungmansgatan har förvandlats till transportled, istället för lokaler har man fått en gräsremsa som skiljer husen från trottoaren. Det här kan knappast definieras som blandstad, även om det finns vissa servicefunktioner längre bort, inne i Nordostpassagen. Vill vi bygga blandstad bör vi alltså inte planera gatuplanet såhär, oavsett om stilen är brutalism, nyfunkis eller något annat.

Det andra exemplet är kvarteret mittemot Oscar Fredriks kyrka, mellan Prinsgatan, Vegagatan och Plantagegatan. Så här såg det ut före/efter (notera gatuplanet):

















Här har man intressant nog valt att följa den tidigare kvartersformen. Huset möter gatan. Men man har tagit bort lokalerna och murat igen gatuplanet. Även om en förskola och ett kontor för hemtjänsten enligt uppgift finns inuti byggnaden är det uppenbart att man kunnat utnyttja gatuplanet bättre. Det räcker inte att bygga kvarter för att skapa blandstad. Vill man ha blandning av funktioner måste det finnas något att blanda funktionerna i.

Lars Marcus mfl. har en intressant artikel som tangerar detta i senaste Arkitekten. Där kritiseras övertron på "rutnät" i stadsplaneringen. Planerar man utan hänsyn till stadens socioekonomiska processer får man på sin höjd "stadsmässighet", men inget stadsliv. Kvarteret ovan är ett typexempel på detta. Vill vi bygga blandstad räcker det alltså inte att bygga kvartersstad, kvarteren måste få leva också.

Det tredje exemplet är från korsningen Odinsgatan/Färgaregatan i Stampen. Såhär såg det ut före/efter:





Här har man också följt kvartersformen och man har dessutom skapat utrymme för ett antal lokaler. I huset finns en sushibar, ett thaimat-ställe, ett arabiskt café, en frisörsalong, en holländsk krog och, pikant nog, en begravningsbyrå. Här har man lyckats skapa blandstad. Det här är inte parasitär arkitektur, som har "nära till allt" men inte ger något tillbaka till staden. Det här huset ger något tillbaka. Vill vi bygga blandstad är det alltså såhär vi bör planera gatuplanet.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Olle Jansson (30 Juni 2008 12:30):
Väldigt bra och illustrativa exempel!
 0
Marre (30 Juni 2008 13:07):
Det är rätt svårt att inte drabbas av "nostalgisk känslostorm" när man ser dessa före & efter-bilder...
 0
Johannes Hulter (30 Juni 2008 13:38):
@ olle: tack!

@ marre: Jag förstår dig precis och det är inget fel i det. Jag känner likadant. Men det är viktigt att kunna förhålla sig till det på flera nivåer, såväl känslomässigt som intellektuellt-analytiskt.
 0
Anders Gardebring (30 Juni 2008 13:48):
Klockrent Johannes! Och som flera föregående talare, viss nostalgi infinner sig onekligen. Samtidigt vet vi ju att det faktiskt går att bygga bra idag också, bara man vill...
 0
mhean (30 Juni 2008 14:31):
Sånt här har jag jättesvårt för att titta på, mitt hjärta blöder och jag kokar av ilska om vartannat när jag ser de fantastiska miljöer som bara sveptes bort.
 0
mhean (30 Juni 2008 20:03):
Men Johannes, jag håller självklart med dig om att sista exemplet vid Odinsgatan visar hur riktig blandstad bör byggas dock är nybyggen på 80- och 90-talen nästan aldrig snygga.
 0
Mikael Kreutz (30 Juni 2008 20:37):
Dessa bilder får en verkligen att uppskatta de områden som överlevde rivningsepoken. Kan tipsa om en väldigt bra bok som fokuserar just på detta ämne; "Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970".
 0
Jonas (1 Juli 2008 00:43):
Kan vi enas om att det officiella namnet för Linnestadens egna betongförort numer kallas "Nordångestpassagen"!
 0
mhean (1 Juli 2008 10:56):
Robert Garellicks böcker är fantastiska t ex "Göteborg före grävskoporna".
 0
JL (3 Juli 2008 11:47):
Blir verkligen arg och ledsen när man ser förstörelsen av den fungerande stadsmiljön. Tack för en fin presentation!
 0
Marre (3 Juli 2008 14:54):
Hade det varit helt omöjligt att bygga om bottenvåningen i det ovan beskrivna kvarteret, så att man istället kan ha butikslokaler där?
Tycker definitivt att man på stadsbyggnadskontoret borde kunna göra en översikt över lämpliga objekt och skaffa sig en plan för att liva upp döda bostadskvarter genom att öppna upp gatuplanet. Många av dessa renodlade bostadshus ligger ju i attraktiva lägen.
 0
Johannes Hulter (3 Juli 2008 15:11):
@ marre: Jag förmodar att du menar Vegagatan-kvarteret? Visst, det borde gå och läget är ju fenomenalt. Men...

Jag är ingen fastighetsexpert så du får ta följande amatöranalys med en nypa salt: Det kommer förmodligen att kosta rejält. Det ska vara en viss takhöjd för att det ska få användas som lokal, att anpassa det blir dyrt och sänker man golvet för att få rätt höjd blir det nog problem med handikappanpassningen osv. Man behöver anpassa VA/el etc (fettavskiljare mm). Men det borde gå. Problemet är att fastighetsägaren knappast får tillbaka en sådan investering på hyran. Och hyran blir nog ändå så pass hög att inga roliga verksamheter kan flytta in. Men hey, jag hoppas jag har fel. :)

Någon med mer koll som har mer positiva besked?
 0
Marre (4 Juli 2008 09:13):
Johannes: utöver de tekniska frågorna så finns säkert en massa tramsregler a la Socialstyrelsen som ligger ivägen, men tramsregler är till för att ändras.
 0
Johannes Hulter (4 Juli 2008 10:54):
@ marre: Absolut. Och vi kan ju inte bara nöja oss med eländet. Frågan är hur man kan utveckla sådana fastigheter, när de nu finns. Kanske slå ut något rum ovanför på några ställen? Då får vi dessutom fler mindre och billigare lägenheter (men fastighetsägaren måste ju kompenseras förstås...).
 0
Jesper Hallén (5 Juli 2008 02:42):
Det enda vackra bland Vegahusen är väl när körsbärsträden blommar i april. Jag vet inte vad man kan göra med de byggnaderna för att få även dem att blomstra.
 0
Ragnar Lind (15 Juli 2008 16:17):
Trots allt tycker jag ändå att 80/90-talets arkitektur är rätt hyfsad, i alla fall jämfört med det sena 60-talets.. Lite valhänt, 60-talets brutalism blev ju sedermera hårt kritiserad, och det här var ju ett försök att komma bort från den. Ibland lyckades man ganska bra, dock. Men inte utvecklade man det vidare, nu är det nyfunkis som drar åt miljonprogramsestetik som gäller... Se bara vad som nu byggs på norra älvstranden.
Att de här vackra landshövdingehusen bara sveptes bort var ett resultat av decenniers propaganda mot dem. Här är ett klipp ur GP 1919: "Som helhet verkar den (dvs Landalaplatsen, min anm) både ful och tråkig. Inte minst när en regnperiod blött upp marken och de banala landshövdingehusen spegla sig i pölar som gott kunna betecknas som smärre insjöar." Ja, femtio år senare revs Landala.
 0
Johannes Hulter (15 Juli 2008 19:19):
@ ragnar: Jag kan uppskatta alla olika tiders arkitektur, på olika sätt. Personligen är jag faktiskt lite svag för en del tidigt 70-tal. Men det där är ju väldigt personligt, och det ändras över tid. Idag verkar folk generellt uppskatta det hantverksmässiga, i motsats till det industriellt producerade. Och avantgardet gillar det som är konceptuellt utmanande. Själv gillar jag mixen, bara jugend eller bara brutalism blir tråkigt. Skillnaden är dock att 70-talslådor kan vi enkelt bygga mer av, men de gamla handbyggda husen är nästan omöjliga att reproducera. Därför ska man vara rädd om dem.
 0
Ragnar Lind (15 Juli 2008 20:34):
Kan man verkligen få för mycket av jugend? Aspudden - Stockholmspärla i jugend - skulle väl kunna vara tio gånger så stor utan att vara tråkig. Riga är känt för sin jugendarkitektur, det kan bara inte vara tråkigt. Men ett Riga i brutalism - nej tack!
 0
Johannes Hulter (15 Juli 2008 21:14):
@ ragnar: Okej då, vi gör ett undantag för just jugend :)

Men för mig är arkitektur (om vi begränsar oss till det estetiska) som annan konst, tex film. Alla stilar är intressanta och meningsfulla på sitt sätt, vare sig det är romantiska dramakomedier (jugend) eller skräckfilm (brutalism). Sedan har man naturligtvis sina personliga favoriter. Och jag vill ju hellre leva i en romcom än i en horrorflick...
 0
Ragnar Lind (16 Juli 2008 10:50):
Landshövdingehusområden, som härovan, kan också vara rätt stora utan att bli tråkiga. Tänk, hela Vegagatan! Och Jungmansgatan! Hela Masthugget! Det var väl bara att gå runt och njuta av gräddbakelserna! Som sagt, hjärtat blöder!
Den gamla arkitekturen hade ju den goda egenskapen att vara variationsrik, men också på ett annat sätt enhetlig. Variationsrik enhetlighet. Är det stört omöjligt att bygga så nu också?
Att blanda kan nog också vara bra, på så vis kan man skapa intressanta gatumiljöer. Men ibland sägs det, att man ska blanda "allt" - landshövdingehus, skyskrapor och brutalism huller om buller, såg jag i ett inlägg - men jag undrar... Man ska nog inte överdriva. Men det ska så klart vara lokaler i bottenvåningarna.
 0
Johannes Hulter (16 Juli 2008 11:42):
@ ragnar: Jag tror att det är svårt att hitta någon objektivt "god" arkitektur. Det finns olika subjektiva uppfattningar, varav vissa delas av väldigt många - som Catharina Sternudds avhandling visar jfr: http://www.arkitekt.se/s30993

Skulle "vanliga människor" rösta om det idag skulle förmodligen "gambla Vegagatan" vinna överlägset. Skulle de röstat om det back in the days är det inte lika säkert. Skulle bara arkitekter röstat skulle förmodligen "nya Vega" vinna (fast idag med dyrare material). Men det är inte bara smaken som förändras över tid, även prioriteringarna förändras. Det estetiska har uppvärderats sedan "saneringarna" (delvis just pga av standardhöjningen).

Själv hade jag helst sett varken ett Vega-Skansen eller totalsanering. Nej, det bästa tror jag hade varit om Vega fått utvecklas organiskt och efterhand. Att man steg för steg och under årens lopp byggt till med nya hus.

Så länge husen samspelar med varandra och gatan funkar det, och det har med planeringen mer än arkitekturen att göra.
 0
Jesper Hallén (16 Juli 2008 21:44):
Ragnar: Jag tror inte det är omöjligt. Men man verkar i dag vägra att vilja bygga de miljöer och byggnader som de flesta egentligen uppskattar mest.

Kungsladugård är ett område med i stort sätt bara landshövdingehus. Enhetligt men absolut inte tråkigt eftersom det finns variation och trivsel i det enhetliga och egentligen ganska enkla.
 0
Johannes Hulter (16 Juli 2008 23:04):
@ ragnar/jesper: Jag tror inte heller det är omöjligt, men det skulle bli väldigt dyrt. Dels skulle det ta lång tid att göra det på det gamla sättet, dels skulle man behöva speciellt utbildade byggare. Dagens byggjobbare tjänar dessutom betydligt bättre än de som byggde Kungsladugård. Alternativt kan man göra pastischer, dvs bygga i gammal stil men på modernt sätt (jfr nya Haga). Jag har personligen inget emot det (men inte mycket för det heller). Det viktiga är hur byggnaderna kommunicerar med gatan (det var där man missade i nya Haga).

Ta kvarteret på 2 Långgatan där Kellys ligger. Det är ju lika fult på alla sidor, men på 2 Lång-sidan är det urbant, där funkar det (bortsett från arkaden). Man behöver ju inte bygga fula hus för sakens skull, men det är insidan som räknas...
 0
Ragnar Lind (17 Juli 2008 22:30):
Ett annat ställe där blandning ser ut att fungera, är området kring Chapmanstorg/Karl Johansgatan. Där finns hus från sekeskiftet, 40-tal och 60-tal. 60-talshusen är inte de fulaste man sett, men särskilt vackra är de ändå inte. (Även har har gamla genuina miljöer svepts bort, gå in på biblioteket och titta!) Men det är en levande gatumiljö med affärer i bottenvåningarna, bostäder, hotell och kontor. Längre nedåt Jägerdorffsplatsen blir det dock tråkigare: Höghusen med adress Gröna gatan vänder ryggen åt Karl Johansg, inga lokaler i bottnvåningarna, husen står en bit in från gatan med gräsmattor framför, och dessutom finns det ingen trottoar!
Man kan undra varför det så ofta inte byggs lokaler i bottenvåningarna. Finns det inte underlag, är byggarna rädda för att stå med tomma lokaler, som inte går att hyra ut? Det kanske bara är utefter de centrala stråken det går att hyra ut lokaler?
 0
Johannes Hulter (18 Juli 2008 11:52):
@ ragnar: Ja, att ha en lokal i botten torde vara en betydligt större risk än en lägenhet. Likväl behövs dem. Det finns åtminstone två sätt att lösa det på: subventionering av lokaler/hyra eller krav i detaljplanerna på "bokaler" i gatuplan, dvs. de bostäder som byggs i gatuplan ska också kunna fungera som lokaler om efterfrågan uppstår.

Men även om man gör så, så kommer fastighetsägarna troligen välja verksamheter med så låg urbanitetsgrad som möjligt (kontor etc). Caféer, restauranger, barer, livs etc höjer ju värdet på bostäderna runtomkring men sänker värdet på bostäderna ovanför (därav alla tomma lokaler med skyltar där det står att inga "mat-verksamheter" får hyra).
 0
Jesper Hallén (18 Juli 2008 13:52):
Precis som Ragnar skriver så är Chapmanstorgsområdet ett bra exempel på bra blandningen fungerar bra. I en första anblick kanske inte stans vackraste miljö men tittar man en andra gång så är det faktiskt riktigt fint.

Johannes: Jag tycker nog utsidan borde räknas lika mycket i en stad, det är ju fler som rör sig utanför än innanför :)
 0
Johannes Hulter (18 Juli 2008 14:15):
@ jesper: Ja, det har du rätt i :)

Men insidan påverkar utsidan väldigt mycket, ta det nya stället som öppnade mittemot Netto på 2 lång - helt plötsligt blev det huset mycket intressantare. Och fler rör sig utanför (och ser fasaden) om det finns något inuti. Att ett hus upplevs som vackert tror jag ofta är en kombination av arkitektur, plats, tid och funktion. Fasaden är bara en aspekt av många i det. Men den är den mest konkreta. Därför hissar/dissar man ofta fasaden när det egentligen är något annat som är bra/dåligt.
 0
Adam Augustsson (27 April 2011 21:06):
Ex 1: Vegastaden: Början av 70-talet - planeras för en massa bilar-->differentierar trafiken runt kvarteren. Mellan lamellerna anläggs gångstråk med affärer i bottenplan, dessa har dock lagts ner de flesta idag. Varför det inte fungerar här är alltså av andra orsaker än att förutsättningen i själva byggnaden för affärer inte finns, som "mindre fina" byggnader t.ex.
Ex 2: I det andra exemplet tror jag att sluttningen ställer till det, för ett så högt hus med denna byggteknik måste höjdskillnaden stävjas med betonggrund för att byggnaden ska stå kvar. Det är alltså krav på storskalighet och konstruktionskrav som gör att man inte kan ha butiker på denna sida av byggnaden (är butikerna verkligen igenmurade?). Om man går runt hörnet till tvärgatan sluttar inte marken eftersom den är utjämnad, och om det är den byggnad jag tror att det är, är också bottenplanet öppet för butiker åt detta håll...
 0
Anders Norén (27 April 2011 21:26):
"Det här är inte parasitär arkitektur, som har 'nära till allt' men inte ger något tillbaka till staden."

"Parasitär arkitektur" - träffsäker formulering. Jag sparar den för framtida bruk. Stadssnyltare!
 0
Johannes Hulter (27 April 2011 23:29):
August: Inlägget handlar om relationen till gatan. Än idag finns ju mataffär, livsbutik, några kontor och förskola på insidan av Nordostpassagen. Men inlägget handlar som sagt om utsidan (det finns för all del någon föreningslokal och kontor på jungmansgatan, så helt dött är det inte...). Vad gäller ex. 2 så tror jag nog det är möjligt att bygga lokaler i sluttningar, det finns det många exempel på. Och det finns inga lokaler i det aktuella huset, varken mot prinsgatan, plantagegatan eller vegagatan. Däremot ett dagis inuti.

anders: Varsågod! :)
+1
Mattias Jansson (26 Februari 2013 04:39):
Lamellhus är det fulaste mest dödande byggnader som finns. Påminner om. Avsaknad på glädje. Värme. Och Liv. Landshövdingshusen skulle bevarats i större utsträckning. Jag tycker de borde riva dessa döda och hemska bunkrar. Man ska bygga så folk ses och umgås. :-) äter ställ Masthugget, Bangatan,Vegagatan
 0
Krister (26 Februari 2013 08:42):
Med tanke på planerna för Centrala Älvstaden:
Hur få till en stadsdel med eget liv och egen identitet? Risken finns att det blir ännu en död förort trots närheten till centrum.
 0
Gunnar Einarsson (1 Mars 2013 01:21):
Krister, som vi brukar säga på Yimby, den tomtindelade stadsplanen är svaret. Den ger automatisk variation när ingen fastighet helt kan bli den andra lik. Ovissheten om vad som kommer uppföras bredvid tvingar också fram brandmursgavlar och slutna kvarter som det mest rationella sättet att utnyttja ytan.
Sedan behöver jag inte nämna det önskvärda med sekelskiftesarkitektur eftersom jag ständigt tjafsar om det. Däremot att krav på högre takhöjd i sig skapar ett skönhetsintryck i egenskap av ökad vertikalitet. Och så får man ju plats med kakelugnar också. :)
+1
Mattias Jansson (3 Mars 2013 16:21):
Gick idag genom Masthugget, Tog med bilder från innan rivningen. Min fråga är vad var anledningen till att de skar av de naturliga vägarna som löper från slottsskogen och ner mot hamnen?

sen när man ser på gårdarna i det vedervärdigt fula området så är det helt öde och väldigt mycket yta som bara står tomt.

Hur fan kunde detta ske? Faktiskt det fulaste området jag sett, det som spär på det är sgs studenthusen som slår allt jag sett i östra baltikums röta stadsmiljöer.
 0
Hans H (3 Mars 2013 17:41):
Mattias: Att man skotade de gamla vägarna går nog att förklara med SCAFT, dvs man ville ha bilar för sig och fotgängare för sig.

Och även om området är rätt fult och otrivsamt IMHO, så är det inte värre än mycket av den förortsbebyggelse som finns. Men kontrasten mot den rätt mysiga omgivande bebyggelsen gör att området känns värre än det är. Eller omvänt, om man inte har ett trevligt område att jämföra med så känns ofta ett miljonprogramsområde ganska ok.
 0
Daniel Andersson (3 Mars 2013 18:47):
Mattias: Topologin är en annan del av förklaringen. De gamla gatorna var brantare än vad som accepeterades när området byggdes om. Det handlar rimligen om hänsyn till tillgänglighet och framkomlighet på vintern. Med dessa regler står valet mellan slingrande gator eller gator med trappor. Den förbindelse som finns idag har bådadera, bortsett från närmast Masthuggstorget där det finns trapp och hiss. Som cyklist har saknar jag också en gen förbindelse där.
+1
Gunnar Einarsson (3 Mars 2013 19:37):
Gatukontoret förr i tiden gjorde ett grundligare arbete än idag. Man skottade först bort snön och sedan lades grus på efteråt. Det bidrog till att hålla Masthuggets branta lider framkomliga vintertid.

En sak som oroar mig varje gång jag ser det nya Masthugget från älven är att utlänningar skall dra slutsatsen att jaha, hit expanderade stan alltså först på 60-talet. En liten håla i det kalla norden, det är visst Göteborg. Lite som Nome, Alaska.

Varför den vackra och pittoreska stadsdelen revs är verkligen ett mysterium. Säkert är dock att det inte skedde utan protester. Det är något konstigt med Sverige. Har det offentliga väl fått för sig något, så skall det genomdrivas till varje pris, helt oavsett hur absurt det är och vilka sakliga invändingar som än läggs fram. Allt måste fullständigt köras i botten.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5377 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
11 September 20:20 av Mikael Bigert
Göteborgsregionens folkmängd
17 Augusti 10:48 av Matthias H.
Västlänken
16 Mars 08:59 av Erik Funck
Oskarsleden i Majorna
7 Mars 01:34 av Daniel Andersson