Stadens historia: Gatuplanet

Det är möjligt att lära sig något av historien. Men ska man göra det får man varken fastna i den eller avfärda den. Historien har ju, till skillnad från framtiden, redan hänt. Det är ingen idé att gräma sig över den, den är som den är. Men man kan studera den och hämta inspiration ur den.

Ingenstans är detta så tydligt som när det gäller stadsplanering. Traumat över de omfattande rivningarna under efterkrigstiden låser ofta diskussionen om stadsplanering än idag. Det är en svår och känslig fråga och som i alla svåra och känsliga frågor vill man gärna snabbt hitta ett enkelt svar. Man kan hemfalla åt nostalgi och bitterhet över förstörelsen av vackra och intressanta stadsmiljöer eller utifrån någon intrikat teoretisk utgångspunkt avfärda det hela som ett "historiskt nödvändigt" ingrepp. Men det hjälper oss inte att lära av historien. Vi måste med ett nyktert sinne och ett kritiskt perspektiv granska förändringarna, se vad som var bra och vad som var dåligt.

Före/efter-bilderna nedan syftar alltså inte till att skapa någon sorts nostalgisk känslostorm. Det handlar inte heller om att jämföra arkitektur, i snävt estetisk mening, där kan man ha olika smak. Det handlar inte heller om att jämföra bostadsstandard, den blev förmodligen bättre (åtminstone i rent fysisk bemärkelse). Poängen i just det här fallet är inte heller att fördöma eller förorda rivningar av gammal bebyggelse. YimbyGBG:s ståndpunkt är klar vad gäller det. Vi vill inte riva kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, utan förtäta den befintliga staden och ta tillvara och utveckla det som finns. Det är så den nödvändiga variationen och blandningen av gammalt och nytt kan skapas.

I det här fallet handlar det enbart om att illustrera hur man valt att utnyttja gatuplanet. Arkivbilderna är från Stadsmuseet, de är sökbara på nätet.

Det första exemplet är Jungmansgatan i centrala Göteborg, parallellgata till Vegagatan. Såhär såg den ut före/efter (Lilla Vegagatan försvann i och med rivningarna):





Vad vi ser här är att man valt att placera de nya husen helt fritt i förhållande till gatan. Husen är rena bostadshus, det finns inga publika lokaler i gatuplanet. Jungmansgatan har förvandlats till transportled, istället för lokaler har man fått en gräsremsa som skiljer husen från trottoaren. Det här kan knappast definieras som blandstad, även om det finns vissa servicefunktioner längre bort, inne i Nordostpassagen. Vill vi bygga blandstad bör vi alltså inte planera gatuplanet såhär, oavsett om stilen är brutalism, nyfunkis eller något annat.

Det andra exemplet är kvarteret mittemot Oscar Fredriks kyrka, mellan Prinsgatan, Vegagatan och Plantagegatan. Så här såg det ut före/efter (notera gatuplanet):

















Här har man intressant nog valt att följa den tidigare kvartersformen. Huset möter gatan. Men man har tagit bort lokalerna och murat igen gatuplanet. Även om en förskola och ett kontor för hemtjänsten enligt uppgift finns inuti byggnaden är det uppenbart att man kunnat utnyttja gatuplanet bättre. Det räcker inte att bygga kvarter för att skapa blandstad. Vill man ha blandning av funktioner måste det finnas något att blanda funktionerna i.

Lars Marcus mfl. har en intressant artikel som tangerar detta i senaste Arkitekten. Där kritiseras övertron på "rutnät" i stadsplaneringen. Planerar man utan hänsyn till stadens socioekonomiska processer får man på sin höjd "stadsmässighet", men inget stadsliv. Kvarteret ovan är ett typexempel på detta. Vill vi bygga blandstad räcker det alltså inte att bygga kvartersstad, kvarteren måste få leva också.

Det tredje exemplet är från korsningen Odinsgatan/Färgaregatan i Stampen. Såhär såg det ut före/efter:





Här har man också följt kvartersformen och man har dessutom skapat utrymme för ett antal lokaler. I huset finns en sushibar, ett thaimat-ställe, ett arabiskt café, en frisörsalong, en holländsk krog och, pikant nog, en begravningsbyrå. Här har man lyckats skapa blandstad. Det här är inte parasitär arkitektur, som har "nära till allt" men inte ger något tillbaka till staden. Det här huset ger något tillbaka. Vill vi bygga blandstad är det alltså såhär vi bör planera gatuplanet.