Utskrift från gbg.yimby.se

Stadsbilder

Publicerad: 2008-12-19
 
Skribent: Johannes Åsberg


Jungmansgatan/Lilla Vegagatan 1963

I dagens GP skriver Magnus Haglund om Robert Garellicks nya bok Bilden av Göteborg II. Färgfotografier 1910-1970:

En av poängerna är just det fysiska minne som är förbundet med vissa geografiska punkter, till exempel en av parkeringsplatserna på Jungmansgatan, där Lilla Vegagatan en gång började sin sträckning ner mot Vegagatan och där ett stort ekträd stod på den lilla gräsplätten framför speceriaffären. Tänk att det var så här det såg ut för 50 år sedan. Nu dominerar Nordostpassagens avlånga bostadshus där det tidigare låg små butiker.

Det känns märkligt viktigt att få se den här bilden från 1963 och naturligtvis sätter den igång mängder av funderingarna kring vad som egentligen gått förlorat. Men kanske går det att vända på perspektivet och i stället utgå från utvecklingspotentialen i den solidaritet som en gång band samman livet i dessa kvarter? Nu när krisen i bilindustrin hotar att försätta staden i ett mer eller mindre permanent osäkerhetstillstånd måste staden uppfinna nya sätt att försörja sig, nya sätt att leva och kommunicera. Robert Garellicks bok är i den meningen en påminnelse om det i stadens minnen som har att göra med såväl nuet som framtiden. Det är fortfarande spännande att bo i Göteborg.

Robert Garellick är välkänd sedan tidigare bland stadsälskare i Göteborg för sina fantastiska fotoböcker som tex. Göteborg före grävskoporna, läs mer om dem på hans hemsida: http://www.garellick.se. Han har genom gediget grävande kompletterat bilden av det gamla Göteborg. En bild säger som bekant mer än tusen ord och just vad gäller stadsbilder är det sannare än vanligt. Sedan tidigare är det tack vare Stadsmuseet möjligt att söka sig fram bland gamla stadsgator i Göteborg - länk till sökfunktionen.

Det är en resurs vi på YimbyGBG har utnyttjat när vi skrivit om stadens utveckling ur ett jämförande historiskt perspektiv:

Stadens historia: Gatuplanet
Stadens historia: Hotell
Stadens historia: Rosenlund

Tack vare dessa gamla bilder kan man få en djupare förståelse av stadens historiska utveckling. Det handlar inte om nostalgi utan om att förstå staden bättre. Bilderna visar oss att en specifik plats inte nödvändigtvis måste se ut eller fungera på ett visst sätt, utan att förändring är möjlig. Alla platser kan bli sämre - men alla platser kan också bli bättre. Det går att förstöra och utplåna stadslivet, men det går också att möjliggöra och stärka det.

Denna insikt, att det är möjligt att förändra och utveckla vår närmiljö, är själva utgångspunkten för progressiva initiativ som YimbyGBG (jfr artikeln Bygg urbant och klimatsmart i Fria Tidningen).

Utvecklingen av våra städer är en viktig fråga för alla eftersom det berör grunderna för vår sociala interaktion. Som nyurbanist får man ofta höra att den täta, levande och dynamiska blandstaden är en angelägenhet enbart för en ung lattesörplande medelklass. Det stämmer inte. Alla sociala varelser har behov av social interaktion och då behövs också en stadsplanering som understödjer det fria utbytet mellan medborgarna. Det är därför bara att hålla med skribenterna på dagens GP Debatt som skriver om självorganisering på äldreboenden och det civila samhällets behov av lokalytor:

Vi vill att bostadsbolag och andra som nu har kvalitativa seniorboenden i åtanke ska vara lyhörda för vad som krävs för att utrymmen för gemenskap ska passa för varierade aktiviteter, så att fina lokaler inte står tomma. Vi tror också att bra, innehållsrika boenden för äldre kan gå före och visa vägen för en boendegemenskap med livsglädje och växande i fokus. Det skulle alla må bra av, oavsett ålder och boendeform.

Om det i alla bostadsområden fanns tillgång till rätt utformade lokaler där aktiv gemenskap kan få gro och växa skulle morgondagens boende kunna göra livet bättre och lättare att leva för alla. Därmed skulle också samhällets kostnader för sjukvård och rehabilitering kunna minska avsevärt.


Det handlar, precis som artikelförfattarna är inne på, om att omvandla "bostadsområden" till riktiga stadsdelar med en blandning av funktioner och människor och ett självständigt civilt liv. Förhoppningsvis kommer vi att ge bättre bilder i arv till framtida generationer att inspireras av.



Jungmansgatan idag

Kommentarer:
Olle Jansson (19 December 2008 21:14):
Den omnämnda boken Göteborg före grävskoporna finns för närvarande till ett billigt kampanjpris på en bokhandelskedja i staden. Jag köpte den idag.

Egentligen har jag inköpsstopp för nya böcker. Dels för att bokhyllorna är överfulla som det är men kanske framför allt för att jag läser långsammare än en mellanstadieelev med damp. Bilderbok skall man dock klara av och den var även mycket billig för att vara en sådan (jag är även snå... ekonomiskt lagd).
Ragnar Lind (21 December 2008 12:02):
Underbara böcker! Varje gatubild är ju en hel värld... som den ovan. Se vad som blev sedan... inte behöver man skämmas för att bli nostalgisk här inte. (Nostalgi betyder förresten "att längta hem".)
Sven Renquist (21 December 2008 14:05):
Nordostpassagen se för jävligt ut idag. De flesta nya stadsdelar går att förlika sig med på något sätt, Olskroken, Landala och Annedal. I Landala tycker jag egentligen att strukturen har en ganska urban potential, man skulle kunna låta stadsdelen få en "midlife makeover, en ROT-renovering som fräschar upp stadsdelen och tillför lite nya stadsfunktioner. Men Nordostpassagen.... Strukturen med lamellerna som inte riktigt följer gatan känns så konstig. Hur skulle en makeover se ut där? Dessa grå betongelement... visst, byt ut dem mot puts i moderna färger, vitt, gult och rött. Men det kommer fortfarande bara att se ut som förortsmässiga funkishus på fel ställe. Tror nästan det vore bättre att riva stadsdelen och bygga helt nytt. Men det kommer ju aldrig att ske förstås.
Johannes Åsberg (21 December 2008 14:09):
@ ragnar: Nostalgi betyder faktiskt "hemkomst-smärta", och var ursprungligen en beteckning på den depression som kunde drabba den som återvänt hem och upptäckt att det inte var som förut. Det finns alltså något deppigt över nostalgi, jag tycker det är bättre att se de gamla bilderna som bevis på att platser kan förändras och utvecklas. En inspirationskälla till bättre stadsbyggande och ett sätt att övervinna "verklighetens tyranni", dvs. mentaliteter som "det är som det är", "det går inte att förändra något" etc.

Edit: Jag skrev faktiskt det här innan Sven kommenterade...
Nicke (21 December 2008 18:17):
Finns det något ord för den depression som kan drabba den som återvänt hem och upptäcker att allt är just precis som förut (möjligen med undantaget att det blivit mer av det gamla samma) - att man känner att ens hemort har stannat i förändringskramp medan resten av världen sprungit vidare? Sådan ågren drabbade mig när jag för en tid sedan återvände till Gbg efter flera år utomlands. Som tur är hittade jag en behandling mot denna åkomma, nämligen Yimbygbg :-)
Ragnar Lind (21 December 2008 19:18):
En del av de nya stadsdelarna har jag väldigt svårt att fördra. Dit hör Masthugget, Nordostpassagen, Annedal och Landala. Landala går nog att göra något åt, även om det krävs en ganska omfattande ombyggnad. Vad gäller Nordostpassagen och Masthugget, så får man nog nöja sig med att byta ut betongen och plåten mot färger och vackrare, runda balkonger. Det hjälper nog en hel del, även om dock inte förortskänslan försvinner. Det nya Olskroken blev ändå hyfsat stadsmässigt, liksom området kring Chapmans torg, samt Vasaplatsen(!). Det är ju väldigt viktigt vad som kommer efteråt. I Vasaplatsens fall fanns där förut en trähusstadsdel, som hette Flygarns Haga. Det som byggdes där sen blev i alla fall klart bättre än Annedal och Nordostpassagen...
Ragnar Lind (21 December 2008 20:25):
En detalj i bilden vållar lite huvudbry: P-förbudsskyltarna på varsin sida av Lilla Vegagatan ser ut som de gör nu, dvs efter högertrafikomläggningen. Det tycks dock vara vänstertrafik på Jungmansgatan..
Johannes Åsberg (22 December 2008 10:49):
@ ragnar: Jo, det finns större och mindre utmaningar. Men utmaningar är till för att antas... :)

@ nicke: Haha, tack ska du ha! :)
Ragnar Lind (23 December 2008 20:50):
Ja, skyltarna är ett mysterium. I "Götebog före grävskoporna" finns ett uppslag med bilder från samma gathörn från en lite annan vinkel, "tidigt 60-tal". Där finns skyltarna inte med. Men se vilka bilar! Här kan man frossa i Amazon, Bubblor, folkabussar, Saab-b-b., DKW, Cittra, och för att nu inte tala om PV med delad bakruta! Bilderna är magiska, man kan ju nästan gå in i dem. Kommer på mig med att kika under det stora trädet för att se hur gatan ser ut längre ned. Människor tittar ut genom fönstren, barn leker på trottoaren, en man stiger in i sin Amazon, det är sommar och solen skiner. Livet pågår, staden omkring är oändlig, tidlös och till synes evig.
Martin Nilsson (30 December 2008 20:55):
Det gör så ont i en att se på desa före/efter-bilder.
Hur kan något så vackert, levande och tidlöst få rivas och ersättas av något så dött och fult?

Det enda rätta vore att riva dessa skändligheter och bygga upp de gamla husen och gatumiljöerna igen.
Och att ställa de ansvariga för rivningarna inför rätta.
Jesper Hallén (30 December 2008 22:26):
Om det är några områden jag skulle vilja riva ned och återbygga så vore det ju Stigberget/Nya Masthugget och Nordostpassagen.
Ragnar Lind (3 Januari 2009 09:49):
Dessvärre är det nog orealistiskt att riva. Människor har bott där i 40 år(!) nu, och lägenheterna inuti är trots allt rätt fina. Men det måste ju gå att göra något åt det yttre, även om det är svårt. I Nya Masthugget (som tydligen heter Stigberget, egentligen) kan man ta bort plåten och ersätta med puts och tegel i varma färger, sätta dit runda, vackra balkonger, bygga riktiga tak, dessutom bygga på en eller ett par våningar här och där (tex i hörnen) för att skapa variation. Det borde gå att få till lokaler i bottenvåningarna här och där också. Det nya Masthuggstorget skulle ju däremot rivas för att bygga något bättre, dessutom behöver man bryta barriären och skapa kontakt med bebyggelsen ovanför.
Nordostpassagen och Jungmansgatan. Ljusa färger, runda balkonger för att bryta den horisontella monotonin får bli ett recept. Öppna upp de "slutna" passagenrna som finns ned mot Vegagatan. Sen har vi ju de låga kontorshusen mot Vegagatan också...
Johannes Åsberg (3 Januari 2009 10:25):
@ ragnar: Nåja, i så fall var det ju ännu mer orealistiskt att man skulle rivit hela Vegastaden, Masthugget, Annedal, Landala etc etc. Men det gjorde man. Det är mer som är realistiskt än vad man tror...

Med det sagt så tror jag nog ändå att det går att förbättra områden som Masthugget enormt, utan "totalsanering". Men några punktrivningar kanske skulle behövas...
Jesper Hallén (3 Januari 2009 11:51):
Ja visst kan man spara en plåtlåda eller två för att de få som tycker att de är charmiga och genuint göteborgska kan få ha kvar sin del av historien. Precis som man sparat ett landshövdingehus vid Kapellplatsen och några vid Chalmers för oss andra.
När man rev staden för 40 år sen så hade ju faktiskt folk bott där i kanske över 60-70 år också. Jag tror att staden har mest att tjäna på att få bort dessa områden, det är en pinsam fläck i vår för övrigt fina stad.
Sven Renquist (3 Januari 2009 12:59):
Ragnar har rätt. Det är inte realistiskt att tro att dessa områden kommer att rivas inom kort. Varför inte? Främst därför att det inte går att samtidigt öka exploateringen. Det skulle inte ses som önskvärt. Sedan så är den tekniska standarden här mycket bättre än den var i de gamla arbetarstadsdelarna. Och lägenheterna har modern standard. Efter 40 år så är det dags för en större renovering, sedan kan husen leva lika länge till.
Jörgen Sundström (3 Januari 2009 13:21):
Vi måste börja våga lite mer. Varför alltid resonera "det är orealistisk", "det går ju inte", "här bor faktiskt folk", "det räcker med lite nya färggladare balkonger och fasader". Prova något nytt för Svensk stadsplanering istället. Gör så här:
1. Riv hälften och behåll hälften av husen som dom är men med endast nödvändig renovering. Då får man ett område med varierade hyresnivåer.
2. Bygg det nya i kvartersstruktur med lokaler i bottenplanen. Öka exploateringstalet. Det går om man bygger högre och tätare. Några av dom arkitektonisk bästa av dom gamla husen som låg där för 40-50 år sedan skulle kunna återuppföras med rekonstruerade fasader för att öka variationen i området. Avskaffa P-normen.

Det skulle kunna bli riktigt bra. Men för det krävs att vi börjar tänka i helt nya banor. Varför inte prova?
Jesper Hallén (3 Januari 2009 13:43):
Nej det räcker definitivt inte att putsa fasaderna och göra runda balkonger. Det är stora döda områden där det skulle kunna ligga stadsmiljö. Det är ju inte enbart byggnaderna det handlar om. Från Masthuggstorget borde det finnas bra vägar upp genom berget, i dagens läge är det ganska slutet och kopplingen mellan dagens Masthuggtorg och Gamla Masthugget är ju nada.

Håller med dig Sven, det är inte realistisk att tro att det kommer att rivas. Men det borde vara.
Johannes Åsberg (3 Januari 2009 14:11):
Jag skulle säga att det är mindre realistiskt att Masthugget rivs och ersätts med kvartersstad än att det förnyas successivt och långsamt. Men att det är mindre realistiskt innebär inte att det är orealistiskt.

Det här är ett återkommande problem i stadsplaneringsdiskursen. Det mest sannolika utfallet (exv husipark) ses som "realistiskt" och alla andra möjligheter som "orealistiska", dvs närmast omöjliga. När det egentligen handlar om att saker är mer eller mindre realistiska. Det gör också att man glömmer att det går att göra saker mer eller mindre sannolika (realistiska) med opinionsarbete.

Jag tycker alltså att det är ganska ointressant om något är orealistiskt eller inte, det intressanta är hur svårt/enkelt det är att genomföra i relation till effekten. Något svårt kan vara värt att försöka genomföra om det har stora positiva effekter.
Jörgen Sundström (3 Januari 2009 15:11):
Stadsplanering och arkitektur är nog lite vad vi själva gör den till. Om vi inte har några visioner som idag kanske ter sig "mindre realistiska" eller rent av kanske "orealistiska" kommer ingenting att förändras. Ett sätt att få till en långsiktig opinionsförändring är att föra fram förslag som kan väcka debatt. T.ex mitt förslag ovan.
Ragnar Lind (4 Januari 2009 13:37):
Jag hade inget hellre sett än att de gamla områdena hade fått vara kvar i upprustad och kanske punktsanerad form. Hjärtat blöder ju när man ser bilderna, det är förfärligt vad som gjordes och framför allt vad som kom sen.
Men det fördes en propaganda mot de gamla stadsdelarna i decennier. Landshövdingehusen har kallats både "anskrämliga" och "banala". "Hyreskaserner" var ett annat skällsord för de lite större husen. "Haga är en av våra tråkigaste stadsdelar", ett exempel ur Robert Gallericks bok, citat från 1919. På 50- och 60-talet hade gamla hus ingen status alls, det var bara att riva. Fram med det moderna! Den så kallade kultureliten började dock protestera i början av 60-talet, men den allmänna opinionen följde med först i slutet av decenniet, ja, den tvärvände, och kulminerade väl med almstriden i Stockholm -71. Då vände det faktiskt. Man blev försiktigare, i alla fall i Stockholm. Därför är det väldigt förvånande att man i Göteborg kunde gå bärsärkargång i tex Olskroken så pass sent som 1980 (och i Gårda ännu senare).
Men nu är det gjort. De nya tråkiga (men dock attraktiva!)områdena står där, och människor har bott där i 40 år. Men jag tror verkligen inte på att riva hela områden igen, och driva iväg folk från deras hem ännu en gång. Så förbättra dem, gör något åt dem! Jag tror att husens utseende definitivt spelar roll för stadskänslan. Dessutom kan man ju se till att det blir en del lokaler och genomgående stråk i områdena också.
(Men ett område där man verkligen - nu, på en gång - kan återskapa den gamla miljön är Skansberget. Grunderna är ju kvar, de har inte ens byggt en massa fula hus där efter rivningarna.)
Johannes Åsberg (4 Januari 2009 14:21):
Jag tror man kan göra jättemycket utan att riva mer än något enstaka hus. Det som behövs är urbanisering, stråk, lokaler, the works (och varför inte lite utsmyckningar som garnering som ragnar föreslår). Det finns faktiskt potential. Det stora problemet är kopplingen upp från 2Lång.

Bara för att bevisa det har jag gjort en fullständigt orealistisk skiss av hur nya masthugget kommer att se ut 2020 (when we call the shots), turkos är gångfartsgator, rött lokaler/ny bebyggelse...

http://gbg.yimby.se/Publishing/FileStore/51e96b95-f94a..
Ragnar Lind (5 Januari 2009 20:57):
Idag fick jag anledning att promenera utmed Bangatan. Många småbutiker på dess västra sida med blandad bebyggelse från olika epoker. Här finns faktiskt också ett nybyggt landshövdingehus!
Mer av sånt i Göteborg! Kom också på tanken att när man fixat till husen i Nya Masthugget, så finns det ju också plats för rätt många nya landshövdingehus där. Området kan bli väldigt trevligt om man bara vill. Vad gäller Nordostpassagen, så kunde det området skulle kunna få ett lite moderninstiskt/funkis-uttryck á la nya Gårdsten. Där lyckades man ju med rätta medel lyfta betongarkitekturen ganska rejält.
Jesper Hallén (6 Januari 2009 01:48):
Ja det är fint med nybyggda landshövdingehus, borde man byggt fler av i Haga. Det står ett annat ståtligt nybyggt LHD-hus på Gamla Lindholmen, av Wingårdh (1997).
Vad gäller Nya Masthugget så borde man absolut (efter att man sanerat lite plåt) satsa på landshövdingehus. Masthugget är ju bland det götebosskaste vi har, så vi borde bygga vår gamla specialitet :) Kanske experimentera med fler våningar också. (a la Kvilletorget)

pÅ tal om Lindholmen hittade jag det här som jag inte sett förut: http://www.brabygg.eu/om-oss/tornspiran/
linda (4 Maj 2009 14:29):
Vad glad jag blir av att läsa vad ni skriver, även jag är en gammal ( ca 25 :P) göteborgare som ömmar för masthugget och hur göteborg såg ut förr samt levande miljö för vår allas skull. göteborg skulle inte fungera utan den här livfulla spretigheten (med landshövdingehus och andra lang t ex) som fanns mer av förr men en del kvar även nu. även mina päron hade lägenheter i masthugget i proggens 70-tal och har en del bilder från hur det såg ut, kanske kan leta fram.. det finns ju en sajt som heter "gamla masthugget" med bilder, en fascin. grej är ju att det förritiden fanns en väldigt brant backe rakt ner från mitten av nya masthugget-kartongerna som mynnade ut mitt på masthuggstorget, ner mot hamnen. snacka om romantiskt..som man kunde cykla nerför. nu är ju nya masthugget avskuret från andra lång, förutom den fina stentrappan bredvi oscar fredrikskolan. det finns ju hur mkt som helst mera att ta upp om detta, men det jag främst tänka säga är att de här bilderna på jungmansgatan är ju riktigt gripande. :/
linda (4 Maj 2009 14:33):
Ragnar lind; sant. bangatan är en jättefin gata. även näringslokalerna har lite anknytning och är angelägna, fik och speceriaffärer om vartannat.
Skriv en kommentar:

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Kommentar:

<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.