Utskrift från gbg.yimby.se
....

Luft och ljus - är inte det tillräckligt?

 


"Utvecklingen från det gamla slutna stadsplanesystemet till det nya öppna" - illustration ur den funktionalistiska debattboken acceptera

1931 publicerades debattboken acceptera av ett gäng radikala arkitekter. Boken var en programskrift och ett försvar för Stockholmsutställningen 1930, som hade introducerat funktionalismen i Sverige. Bokens författare, bl.a Uno Åhrén, Gunnar Asplund och Sven Markelius, kom att få ett enormt inflytande på 1900-talets svenska stadsplanering. Bokens grundtankar var hämtade från Le Corbusier och Bauhaus-skolan.

Åhrén och Markelius var tidigt involverade i Le Corbusiers funktionalistiska lobbyorganisation CIAM och propagerade kraftfullt för CIAMs idéer i Sverige. CIAMs grundtankar sammanfattades i Aten-chartan 1933 och innefattade radikal funktionsseparering (zonering), trafikseparering och gles husipark-bebyggelse.

Precis som Strindberg femtio år tidigare, i den välkända dikten Esplanadsystemet (som travesteras i rubriken), så menade acceptera-gänget att det var dags att acceptera den nya tiden och den nya stadsplaneringen. För att vara en propagandaskrift är texten i acceptera för det mesta mycket sansad och resonerande, vilket förmodligen är den diplomatiske Asplunds förtjänst.

Boken omfattar en mängd olika aspekter av arkitektur och design och innehåller faktiskt många kloka synpunkter. Intressant nog är den svagaste delen i argumentationen den som gäller det kanske viktigaste området, den övergripande stadsplaneringen. Detta trots att det var just på detta område som funktionalismen kom att få störst konsekvenser.

Här följer ett längre utdrag, bilderna och fetstilen är original:





Det öppna stadsplanesystemet

Om vi måste kräva i hygieniskt hänseende likvärdiga bostäder för alla, blir den sämsta, ej den bästa bostaden normerande för stadsplanen. På så vis har kravet på tillgång till direkt solljus för alla bostäder kommit att sätta en helt ny prägel på moderna huslängor, vilkas riktning bestämmes med hänsyn till solen, i öster-väster om man har genomgående lägenheter, annars i norr-söder. Den förra hustypen har det företrädet, att den medger genomluftning av bostäderna och skänker dem en verkligt effektiv solsida.





Den fordrar emellertid genomgående lägenheter som drar med sig ringare husdjup och större fasadlängd samt färre lägenheter per trappa, varigenom systemet blir ekonomiskt underlägset det med längorna i norr-söder. Dessutom måste avståndet mellan längorna bli större, om solen under den mörkaste årstiden, då den som bäst behöves, skall tränga ned till bottenvåningarna. På grund av det mindre husdjupet blir även gatukostnaden större per enhet våningsyta.

Så länge byggnadsverksamheten måste inrikta sig huvudsakligen på att producera lägenheter av minsta typ och så länge produktionskostnaderna äro så höga, måste vi nog fortsätta med att bygga relativt djupa huslängor med sin riktning i norr-söder, såvida vi ej anser oss kunna offra ytterligare av bostadens bekvämlighet eller rymlighet för att som kompensation få södersol och möjligheten till genomluftning.








Den nya stadsbilden

Men ej blott kvarteret bör på detta sätt luckras upp för att varje lägenhet skall tillförsäkras sitt kvantum av luft och ljus. Bostaden måste få ett komplement i parker för äldre och lekplatser för barn som ytterligare uppluckrar hela stadsområdet.

Bygger man städer efter detta öppna byggnadssätt och samtidigt önskar utvinna lika mycket nyttig våningsyta av varje enhet markyta som i äldre stadspartier med deras slutna kvarter och trånga gator, måste hushöjden ökas liksom även avståndet mellan byggnaderna på ömse sidor om gata och gård.

Vi ser alltså, hur ett radikalt tillgodoseende av primära krav på bostadens kvalitet redan i stadsbilden förorsakar en fullständig nybildning och ett avvikande från traditionen. Men vi tror även, att det skall ge oss nya skönhetsvärden fast av en annan art än den barockens rumsbildande stadsplaneformationer skänkte.

Att det öppna stadsplanesystemet nu allt allmännare börjat accepteras, styrker oss i tron på det fåfänga i att motsätta sig ett radikalt och logiskt byggande.


- - - - -


Författarna argumenterar till synes övertygande för att primära krav på bostadens kvalitet och i hygieniskt hänseende likvärdiga bostäder för alla rent logiskt innebär att vi måste acceptera sterila rader av gles och utspridd bebyggelse. Tittar man närmare på resonemanget ser man dock att hela argumentationen bygger på att "direkt solljus i lägenheten" är överordnat alla andra hänsyn.

Ja, "direkt solljus i lägenheten" är faktist den enda anledningen som anges till varför man skulle behöva "ett öppet stadsplanesystem", även om man kan anta att det också underlättar biltrafik. Rinnande vatten, avlopp, värme, service, stadsliv - inget av detta förutsätter "ett öppet stadsplanesystem". Tvärtom verkar attraktiva bostäder snarare förutsätta att stadsplanesystemet inte är öppet.

Den avgörande frågan är alltså om "direkt solljus i lägenheten" verkligen är viktigare än alla andra tänkbara kvaliteter i boendet tillsammans. Idag, snart 80 år efter acceptera, så har vi svaret. "Direkt solljus i lägenheten" är inte viktigare än allt annat tillsammans. Det är inte ens det viktigaste av allt. För många är det inte ens viktigt. Alltså, för att besvara Strindbergs fråga: Nej, luft och ljus är inte tillräckligt!

Ibland misstänker jag att författarna till acceptera insåg detta redan 1931. Men de behövde ett gångbart argument för att förverkliga sina estetiska utopier och lyckades till slut faktiskt hitta ett - "direkt solljus i lägenheten".

På grund av funktionalismens genomslag (i samverkan med bygg- och bilindustrin) blev verkligen "den sämsta, ej den bästa bostaden normerande för stadsplanen". Precis som acceptera-gänget förutspått, men kanske inte riktigt på det sätt som de menat.

Många som idag arbetar professionellt med arkitektur och stadsplanering tror att funktionalismen försvann för länge sedan - "det där gjorde vi upp med på 70-talet", "kritiken kommer 40 år försent", "vi jobbar annorlunda nu".

Så är det tyvärr inte. De funktionalistiska dogmerna lever kvar som en "frusen ideologi", för att låna ett uttryck som dyker upp i teknikhistorikern Per Lundins uppmärksammade avhandling Bilsamhället (KTH 2008). Även Anders Hagsons avhandling Stads- och trafikplaneringens paradigm (CTH 2004) visar på ett plågsamt tydligt sätt att funktionalismens stadsfientliga ideologi lever vidare i det tysta.

Vi på Yimby ser den här frusna ideologin hela tiden när vi skärskådar nya planer. Uppbrutna kvarter, funktions- och trafikseparering, glest utströsslad husipark-bebyggelse. Ibland beroende på någon apokryfisk reglering, ibland beroende på krasst ekonomiskt tänkande, ibland beroende på orimliga överklaganden och ibland helt enkelt beroende på gammal vana.

Vi tycker det är jätteroligt att så många har insett funktionalismens grundläggande dysfunktionalitet och den sociala, ekonomiska och ekologiska förödelse som den glesa bilstaden medför. Vi är glada att så många istället säger sig förespråka den täta, levande och miljövänliga blandstaden och påstår sig vilja bygga attraktiva, integrerade och spännande stadskvarter. Men vi skulle bli ännu gladare om vi fick se handling bakom orden.

Det är dags att verkligen i grunden acceptera att modernistisk stadsplanering är ett gigantiskt fiasko. Det räcker med strösselplanering nu. Vi har en utglesad och söndertrasad stad att lappa ihop och ingen tid att förlora. Acceptera den föreliggande verkligheten och gör den bättre!
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Olle Jansson (20 Mars 2009 17:43):
Hittade du verkligen i n g e n t i n g annat som rättfärdigade detta? Det var värre än jag trodde...

De t r o r alltså att det skall gå att finna nya skönhetsvärden i detta, fast de är inte förmögna att ens försöka precisera vart i det sköna ligger?

Redan på 1930-talet torde det varit enklare och billigare att skeppa ner alla till Mallis två veckor om året - i alla fall om vi planerat det hela rationellt!
 0
Hans H (20 Mars 2009 18:33):
Olle: Andra fördelar är att insynen i lägenheten blir mindre, men det kan man ju hitta ännu bättre lösningar för, det är bara att öka avstånden.

Produktionstekniskt går det säkert att hitta fördelar. Men enformigheten kräver ju inte nödvändigtvis lamellhus, utan går fint att återskapa med alla husformer.

Och vad gäller arvet från lamellmattornas era så är påverkan på dagens nybyggande ett mindre problem, även om vi har Bellevue som ett framtida planerat miljonprogramsområde, än att man inte ser det stora behovet att göra om lamellmattorna till stadsmässiga kvarter utan känner ett större behov i att bevara de "ursprungliga värdena" i områdena.
Att omvandla lamellområden till kvarter är visserligen omöjligt att göra i många av miljonprogrammen på ett sätt som inte innefattar omfattande rivningar (vilket är en dum lösning i tider med bostadsbrist), eftersom avstånden mellan lamellerna ofta är exakt fel för att kunna bygga sammasatta kvarter med attraktiva gatumiljöer. Och endast undantagsvis kan man hitta lamellstrukturer som med enkelhet skulle bli trevliga stadskvarter med enbart förtätning och nybyggnation med lokaler.
Men exempelvis Hallunda skulle gå att göra stad av med relativt små medel, om man ville. Fast det är ju i fel stad... =)
 0
Erik Sandblom (20 Mars 2009 18:56):
Mycket fascinerande! Jag visste ingenting om det här. Jag måste erkänna att jag får rysningar av välbehag när jag läser såna här gamla teoretiseringar om sånt som en gång i tiden ansågs mycket modernt och förnuftigt.

Det visas en film imorgon, "Min stad - min dröm - min film", där ungdomar ger sin syn på Göteborg. De är riktiga yimbyiter, tycker om Haga men inte evenemangstråk.
http:​/​/​www.​sr.​se/​goteborg/​nyheter/​artikel.​asp?​artikel=​.​.​
 0
Matthias H. (22 Mars 2009 21:58):
Ja, jag får snarare rysningar av olust när jag läser sådant här, likafullt vill jag tacka dig Johannes för att du skriver om detta, det är så oerhört intressant.

Det känns inte så långt mellan dessa stadsplanetankar och storhetsvansinnet som rådde i Tyskland under samma tid med Speers planer för Berlin eller för den delen de enorma utbyggnadstankarna för Angered på 60-talet. Det är kusligt. Men som sagt intressant att läsa om, fascinerande på nåt sätt.
 0
Karl (23 Mars 2009 19:47):
Lite OT, men vet någon var man kan läsa om/fördjupa sig i planerna för Angered? Hur mycket mer än det som byggdes hade man tänkt sig?
 0
Johannes Hulter (24 Mars 2009 11:23):
@ karl: Det kanske var du som ställde frågan här: https:​/​/​www.​flashback.​info/​archive/​index.​php/​t-​710​20​3.​.​.​

Annars rekommenderar jag att du går till Stadsmuseet (de har ett arkiv med massa roliga grejer några våningar upp, prata med personalen) eller helt enkelt vänder dig till arkivet på Stadsbyggnadskontoret - de har det garanterat, men det kan kosta några kronor i kopieavgift.
 0
Johannes Hulter (24 Mars 2009 11:28):
@ hans: Jo, det stämmer att man kan tänka sig produktionstekniska fördelar. De nämner det i förbigående några sidor innan:

Med sina fyra inåtgående hörn blir detta alltid i de inre vinklarna både oekonomiskt att bebygga och omöjligt att utnyttja till välbelysta bostäder. De öst-västliga längorna skuggar på ett ofördelaktigt sätt de nord-sydliga.

Ja, sedan fortsätter de naturligtvis mässa om direkt solljus.
 0
Jan Wiklund (24 Mars 2009 16:23):
Frusen ideologi, kanske det, men kan man inte lika gärna tala om investeringar i en produktionsprocess som är dyr och krånglig att förändra?

Alla byggregler, både de lagstadgade och dem som byggbolagen har hittat på själva, utgår ju från de hus som har byggts under de här åren.
 0
Johannes Hulter (24 Mars 2009 16:31):
@ jan: Absolut, men det är nog det som begreppet är tänkt att omfatta. "Frusen ideologi" kommer såvitt jag vet från Sven-Eric Liedman (idéhistoriker) som använt det för att fånga de ideologiska "sediment" som styr och formar dagordningen långt efter att den uttalade ideologin förändrats. På stadsplaneringens område kan det röra sig om regler och lagar, traditioner, rutiner, vanor etc. För att inte tala om de intrikata ekonomiska och finansiella system som byggts upp kring en viss typ av byggande.

Om våra politiker och planerare tänkt sig att bygga tät blandstad istället så måste de först göra något åt allt detta. Här saknas det tyvärr idag inte bara konkreta förslag, utan även insikt i själva problemet.

Enter Yimby... :)
 0
Erik Sandblom (24 Mars 2009 17:02):
Exit parkeringsnormen!!
 0
Daniel Bergqvist (24 Mars 2009 22:16):
Man har uppenbarligen skissat på flera olika idéer för att ta reda på hur människorna i detta kalla och solfattiga barrskogsland skall få ökad "livskvalité". Att man en gång i tiden sålde ovanstående som "sol och ljus åt folket" var en strålande skenmanöver. Politiker och industrijättar hade annat i tankarna.

Det är lätt att den hårda kritiken mot den storskaliga funktionalismen stänker dynga på den mer skulpturala funktionalismen; men sin personliga och modernistiska attityd.
Södra Ängby (Bromma, Sthlm) är troligen världens största modernistiska villaområde. Helt i linje med dess stil och finess kom stadsdelen att kallas "Den vita staden". Luktar något unket med dåtidens rasideologi i bakhuvudet. Vårt eget Örgyte är ett annat exempel. I många fall blev just den bästa bostaden en fristående vit villa och är så än idag.

Fina bilder:
http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Fil_​_​_​KOLON_​_​_​Sodra_​angby_​20​0​8e.​jpg
http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Fil_​_​_​KOLON_​_​_​Sodra_​angby_​20​0​8g.​JPG

På sidan 33 i följande PDF beskrivs debatten mellan "Acceptera" och Carl Malmsten:
http:​/​/​www.​sodra-​angby.​com/​images/​stories/​pdf/​tidning_​.​.​
Komiskt i sammanhanget är att CM fick äran att inreda sina egna hatobjekt.

Värdet på den "stadsfientliga funktionalistiska ideologin" kvarstår. Det innebär per automatik att den genomsyrar dagens byggande precis som JÅ skriver ovan. Det har formats till en "standardiserad" arkitektur som går hem i de flesta lägen till marknadens accept.

Det krävs radikala attitydförändringar om den täta blandstaden skall bli en verklighet.
För att bygga "attraktiva, integrerade och spännande stadskvarter" kan inspiration hämtas från tiden före funktionalismens intåg i stadsbilden. Likväl får man i ett sådant perspektiv se en stad "utan" bilar, och det är väll en av förutsättningarna för en tät blandstad vad jag förstått? De tre bilderna i början av blogginlägget ovan, får tillsamman med kritiken mot den storskaliga funktionalismen, illustrera att stadsplaneringens guldålder upphörde för snart 100 år sedan.

mvh
 0
Karl (25 Mars 2009 10:50):
@ Johannes: Det var inte jag som ställde frågan på Flashback, men tack för länken - fanns en del intressanta smakprov där.

Får ta och svänga förbi Stadsmuséet någon dag, har faktiskt aldrig varit där alls så det är nog dags ändå.
 0
Johannes Hulter (25 Mars 2009 12:27):
@ daniel b: Bra synpunkter! Det är ju viktigt att skilja på funkisen som arkitekturstil och som stadsplaneringsteori. Arkitektoniskt har jag inget emot funkis, görs det bra så blir det ofta väldigt snyggt och funktionellt. Bohusslöjdhuset på Avenyn tycker jag är lysande arkitektur, estetiskt tilltalande och samtidigt urbant integrerat.

Problemet är funkisen som stadsplaneringsparadigm. Hela idén om den öppna och glesa staden är en eftergift åt bil- och byggindustrin på hela samhällets bekostnad.
 0
Niklas Svensson (25 Mars 2009 15:35):
@Daniel B:
"Likväl får man i ett sådant perspektiv se en stad "utan" bilar, och det är väll en av förutsättningarna för en tät blandstad vad jag förstått?"

Det råder ofta en, som jag ser det helt felaktig, tro på ett absolut samband:
[bil]->[gles stad]

Visst var det så att funktionalismen både som ide och i genomförande byggde på bilismen - den var en förutsättning. Och måhända lobbade bil- och byggindustrin för utvecklingen, är inte själv tillräckligt insatt i det men det är ju inte alls osannolikt. Men det förtar inte att det faktiskt fanns en vilja, en "tro" med goda intentioner, att ta utvecklingen dit den gjordes - helt feltänkt, möjligen blåögt, och med katastrofala konsekvenser, men endock varken påtvingat utifrån eller baserat på någon illvilja. Sambandet är snarare:
[bil]->[möjligt att bygga gles stad om man vill]

Bilen är den täta stadens fiende endast då den politiska viljekraften (som i längden är en funktion av den allmänna opinionens) att bygga riktig stad saknas och man bara flyter med i vad som är praktiskt möjligt, alternativt att viljan faktiskt är gles stad. Att dra slutsatsen att med bilar kan det inte bli tät stad utan bara gles är helt fel. Bara för att vi har förutsättningarna att kunna anlägga menlös gräsmatta om vi så vill så blir det ingen om vi inte väljer att planera in den.

Det finns otaliga exempel som visar att det inte ligger någon faktisk motsättning mellan bilar och tät levande stad. I de tätaste och livligaste stadsmiljöerna i världen, exempelvis som Manhattan eller Hong Kong, är det ingalunda någon avsaknad av bilar, likväl supertät och livlig stad, och en andel kollektivresenärer vi i Gbg bara kan drömma om. Man bör koncentrera på sambandet [tät stad]->[låg total andel bilresande] istället för att omvänt tro att vi inte kan få tät blandstad för att det finns bilar.
 0
Johannes Hulter (25 Mars 2009 16:08):
@ niklas: Absolut, visst går det bra att ha bilar i en tät blandstad. Problemet med massbilism är inte bilåkandet i sig (om vi bortser från buller/avgaser/olyckor etc) utan bilägandet.
 0
Daniel Bergqvist (25 Mars 2009 16:53):
#Niklas,
Tack för din sambandslektion, den var nyttig! - även om varje samband har sin givna gråskala. Dilemmat som jag ser det; bilarnas måste "bort" från vissa delar av centrum för att kollektivtrafiken skall kunna nå högsta "prio". När väl ett fungerande linjenät är uppbyggt, kan bilarna göra en "comeback" i mindre skala och tillföra staden det liv och den puls som vi söker - jag har fått intrycket att det i princip är så "man" tänker idag.

Vad gäller trafik, bilar och buller kontra tät blandstad:

Riktvärde: 55 db vid fasad (regering/riksdag)
Gbg stad: fri tolkning, möjligt med 65 db på ena sidan gatan, men då krävs 45 db vid fasad på andra sidan.
Halverad biltrafik <=> -3db

Följande nybyggnation är försenat med >1 år pga bullerproblematik:
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​50​
Bygget kunde varit i gång för ett år sedan "om man gjort rätt" från början eller om riktvärdena varit annorlunda. Arkitekterna kommer behöva ta fram nya alternativ för att möta riktvärdena.

Det krävs regeländringar + minskat buller för att den täta blandstaden skall bli verklighet.

En av anledningarna till varför vi bygger "hus-i-park" /gles stad är att då slipper byggherrar och tjänsteman bry sig om bullerproblematiken.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5340 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter