Platser och torg: Drottningtorget

Drottningtorget i juli 2009.



Jag tänkte börja denna lilla torgserie med det stora rosa torget som möter alla som stapplar ut från Centralstationen. Kanske är detta det första som många ser av Göteborg. Detta är nog stans största torg, även om stora delar torget inte fungerar som just torg. För även om detta är ett av mina favorittorg i stan så finns det självklart en hel del att anmärka på. Men det är ju lite av meningen med Yimby, att vi ska anmärka och vilja rätta till små och stora saker som skulle kunna fungera bättre.

Drottningtorget är uppdelat av diverse barriärer som bussfiler, bänkrader, cykelparkering, parkeringsplatser och som alltid på göteborgska torg mängder av spårvagnshållplatser med tillhörande väntkurer. Den största av barriärer är dock Nils Ericsonsgatan/Burggrevegatan som smeker förbi som avgasfläkt alldeles utanför Centralstation och knipsar av torget från det nästan medeltidslika tågtemplet. Med risk för livet skyndar sena resenärer över gatan för att kanske hinna med sitt tåg. Kommer man från motsatt håll och ska ut på torget hör man någonstans där bakom trafikbullret musik från något dragspel eller så. För det är här som staden börjar och kanske är trafiken en viktig del av det hela. Men jag skulle ändå helst vilja att gatan gick en annan väg så att torget och Centralstation får mötas i symbios.



En inte så jätteskoj barriär mellan torget och Centralstation.




Torget tappar lite av sin storslagenhet av många små barriärer. Cykelparkeringar är positivt, men är verkligen de två bussfickorna vid Posthuset nödvändiga? De försvinner dock förhoppningsvis då huset blir hotell.



Drottningtorget är som en ö mitt i trafikspektaklet och nog är det också så, att det är trafikspektaklet som göder torget med människor. Inte är det många som stannar på torget, förutom de som sitter och solar sig på någon av de bänkar som är utplacerade. Eller de som stannar till vid pressbyrån, Tidpunkten eller kanske ska in på något av torgets alla hotell. För här finns ju anrika Eggers, Radisson, Europa och familjen Brandels oförlåtliga brott mot staden, Hotell Opera, något som Malin Lernfelt behandlade i en av sina bättre ledare. Men störst av alla blir det nya posthushotellet som vi tidigare skrivit om.



Kundvagn på vift längs det stenlagda tänkta gångstråket som går tvärs över torget. Till höger Hotel Eggers vackra rivieralika fasad.






Det gamla centralposthuset ska enligt planen bli lyxhotell. Men ännu står det öde med sin storslagna fasad med många postdetaljer. Klockan är här alltid tolv.



Bakom allt bröte skymtar det storslagna posthuset. Istället för att omringa torget för att skapa ett torgrum har man placerat ut allt på torget.



Det stora centralposthuset är storslaget och stolt, men det är svårt att se de bakom alla träd, busskurer och flaggstänger. Fasaden borde visas upp och ge torget den storslagna fond som det, med posthuset, centralstation och hotellet, faktiskt har. Man kanske kan fråga sig om staden behöver ännu ett storslaget torg, som Götaplatsen och kanske även Gustav Adolfs torg. Men med önskade förtätningar i området, det vill säga runt Nordstan och Centralhuset, Gullbergsvass och Hisingen så är Göteborg förtjänt att ha ännu ett storslaget riktigt torg. Så det krävs ju mer än att bara piffa upp själva torget. 




Möjliga förtätningsmöjligheter runt Drottningtorget som skulle göra torget än mer motiverat.



Gult fält är dagens torgmässiga yta, en ö i trafikhavet. Blå yta skulle vara att önska. Ett torg som når ända fram till Centralstationen och till Posthuset. Många skulle slippa att gå slalom mellan bilar och bussar för att komma ut på torget, som på bilden ovan.