Utskrift från gbg.yimby.se
....

Storstadsbarn

 
I helgens nummer av GP:s livstilsmagasin för de tre M:en (Mullig, Medelålders, Medelklass) får läsaren träffa två småbarnfamiljer som har gjort det förbjudna: de har valt att bo mitt i staden.

från båda familjernas håll talas om den oreflekterade normen att flytta ut i småhus i och med att de fick barn, båda familjerna har också varit ute en sväng och nu kommit tillbaka till staden. Bullerbyidealet beskrivs som en stark norm som förstärks av att den förälder som väljer att stanna kvar i staden ses som egoistisk och oansvarig som väljer kaffe latte och sushi framför sina barns bästa.

Denna norm fick alltså ut de båda familjerna till villa och radhus men väl där upptäckte de också idyllens baksidor. Evigt pendlande och bilberoende, social isolering, dålig tillgång på service, det Sisyfosprojekt som arbetet med huset är samtidigt som stereotypa könsroller liksom bara smög sig på mellan lämnandet på dagis och storhandlande i köplada. Istället valde alltså familjerna att flytta tillbaka till staden med sin närhet och service och med sina lummiga innergårdar där barnen kan leka med grannungarna och det är nära till dagis och skola (noterar även att en familj pekar på en tryggare väg till skolan som en fördel i staden). Framförallt känner föräldrarna att de får mer tid över till barnen.


Några barn (och en kvinna) poserar för kameran i Landala år 1930

Att hitta två familjer som gjort något ovanligt är inte så svårt (GP:s upptagningsområde är nog stort nog för att hitta två småbarnsfamiljer som dyrkar Satan också) men det finns också andra belägg för att denna så kallade "Gråa våg" har en hel del belägg i statistiken.

Statistik betyder data för staten och i det avseendet har stadsboende oroat staten. innerstadens högre priser och relativa trångboddhet anses kunna minska nativiteten. Att tidigare bostadspolitik då i hög utsträckning handlat om att ge familjerna möjlighet att köpa småhus utanför staden i en evigt expanderande förtunning medan en stagnerad innerstad lämnas till barnlösa och äldre torde därför inte förvåna. Norra Älvstrandens bostäder har i många fall just marknadsförts som boende för par i övre medelåldern som vill sälja villa eller radhus efter att barnen blivit vuxna och (förhoppningsvis) flyttat. Nu tycks alltså detta tillstånd till att förändras när boendeyta prioriteras ner för andra värden.

Att normer kring barn i staden håller på att ändras till en mer nyanserad bild är givetvis positivt i många hänseenden. Inte minst för barnfamiljerna som förhoppningsvis får lättare att göre ett beslut kring sitt boende utifrån vad de vill, inte utifrån samhällsnormer (inte så att det alltid är något fel på normer men att ett socialt tryck tvingar ut män med tummen mitt i handen till eget hus gör näppeligen någon lycklig, utom möjligen hantverkaren).


Vallgraven har har frusit igen till några lekande barns glädje

Det innebär dock ännu en utmaning för Göteborgs stadsplanering. Att fler småbarnsfamiljer så att säga väljer bort Sydväst - inte utifrån ett ekonomiskt val utan som ett livsstilsval - innebär rimligen inte att de väljer att flytta till förstäderna i Nordost, där det förvisso även det grönt men föga bättre än Sydväst när det kommer till service och andra aspekter i det så kallade livspusslet.

Nej, alternativet till småhuset är lägenhet mitt i staden. Om småbarnfamiljer med de ekonomiska resurserna att köpa småhus nu väljer att även de konkurrera om lägenheterna i stadens attraktiva delar kommer detta ytterligare spä på en stor efterfrågan samtidigt som utbudet näppeligen kommer att öka. Resultatet blir än högre bostadspriser centralt och allt färre, med eller utan barn, kommer att ha råd att bo i staden. Så bygg blandstad - för barnens skull!
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johannes Hulter (22 Augusti 2009 12:23):
Som nybliven pappa och innerstadsbo kan jag bara instämma. Kan det vara så att de som call the shots inom politiken, på SBK och på byggföretagen tillhör en äldre generation som fortfarande är fast i dogmen om barn=bilberoende småhus? I mitt hus är hälften nu barnfamiljer. Barnen tar tillbaka stan!

Will someone pleeeese think of the children och bygg mer tät blandstad!
 0
Niklas S (22 Augusti 2009 14:16):
Läste artikeln i GP. Den känns ganska beskrivande för relativt välbeställda barnfamiljer som faktiskt kan välja att köpa ett hus en bit utanför staden. Barn har väl alltid funnits i stan? Det nya är väl att folk med cash bor med sina barn i innerstaden i större utsträckning än tidigare.
 0
Olle Jansson (22 Augusti 2009 14:51):
Jo, Niklas S, så är det ju. Notera målgruppen för "Två dagar". Men det är just att de som har råd med villan väljer bort den som är intressant och viktigt här. I och med att detta uppmärksammas kan man la säga att det inte är lika lätt att hävda att föräldrar (eller för övrigt de flesta människor) som bor kvar i staden är "fattiga" eller "oansvariga".
 0
Jesper Hallén (22 Augusti 2009 14:54):
Innerstäder är barnvänliga. Mycket folk att lära känna och inga farliga sågar och landsvägar att skada sig på. En bra skola att växa upp i, staden. Men eftersom Göteborg är så glest så har det skapats en stor mängd människor som tycker att Torslanda är paradiset på jorden. Å där en gång potatisen blomstrade i Säve bygger man enplansvillor med avloppsrör som sticker upp ur grusträdgården i åratal efter byggnationen. Sen efter den påfrestande byggtiden väntar separation och barnen far illa. Nej, i staden skall vi bo. :)

"Ett hundra ungar i en lång rad, tågade taktfast genom vår stad, ett hundra ungar sjunger så här, ni som är vuxna lyssna och lär...var rädd om naturen den är bra att ha, tänk på att vi ska ta över vi små, det bör helst finnas nåt kvar åt oss då"
 0
Niklas S (22 Augusti 2009 17:18):
Ahh, tycker nog allt att det är lite trist att det är den välbeställda skaran människor som ska vara normsättande. Men så är det ju allt som oftast. Alltså att det krävs att rika människor gör ett val för att rättfärdiga de liv som mindre välbeställda lever.
 0
Karl (23 Augusti 2009 00:34):
Kul att detta uppmärksammas av Yimby! Jag växte själv upp i Stockholms innerstad och är innerligt tacksam för det. Radhus-/villalivet har mot den bakgrunden alltid framstått som till och med värre än det mest betongbrutalistiska miljonprogramsområde. Där finns det i alla fall gott om folk och en del lokal service.

Förstår inte varför man ska tvinga på barn att växa upp långt utanför städerna. De vuxna som så hemskt gärna vill klippa gräs och lägga tak kan väl göra det när barnen har flyttat ut?
 0
En Som Vet! (28 Augusti 2009 14:00):
Jag är en av alla dem som lämnat innerstan bakom mig efter 15 år och aldrig ångrat mig en sekund. Visst var det toppenbra att bo ett stenkast från Avenyn när man var förstagångsförälder och hade en bebis. Men från två-tre år kräver barnen större ytor att röra sig på. Det är en enorm skillnad för mina barn att kunna springa in och ut mellan husen och sandlådan i det radhusområde vi bor i. Jag som förälder behöver inte involveras i varenda detalj och mina tvättider påverkar inte hur mycket mina barn hinner vara ute och leka. Det hade de gjort i stan. Där är det ofta ett jätteprojekt att komma ut. Och som förälder får man avsätta speciell tid och bevaka varje steg barnen tar. Skall det lekas är det på bokade playdates.
Nu kan barnen själva välja vems dörr de vill ringa på.
Gräs, stenar, träd, sand, igelkottar, rådjur, gråsuggor och en massa andra spännande saker finns på andra sidan dörren. Vi odlar blommor, fiskar krabbor och letar stenar och fina löv i skogen...
Det tror jag små barn uppskattar mer än hur många barer eller klädaffärer det finns i närområdet.

Men vi är ju alla olika...
 0
Jan Wiklund (29 Augusti 2009 11:27):
Vad En som vet syftar på bör vara att fortfarande är en kvadratmeter bostad i centrum mycket dyrare än en kvadratmeter bostad i ytterområdena. För de boende, alltså.

För staden och landet är de perifera kvadratmetrarna dubbelt så dyra som de centrala, vilket Göteborgs stadbyggnadskontor upptäckte redan 1978 i sin utbyggnadsekonomiska utredning. Det beror förstås på all den infrastruktur glesheten orsakar, och som vi alla får betala på skatten.

Innerstadsborna subventionerar förortsborna. Självklart kan det då i vissa lägen vara fördelaktigt för den enskilde att bidra till den sociala fällan och konsumera perifera kvadratmeter.

Om ingen subvention förekom skulle det vara poänglöst att söka de stora ytorna i periferin. De skulle lika gärna kunna läggas centralt.
 0
Olle Jansson (29 Augusti 2009 11:57):
Intressant inlägg där, Jan W. Skulle du kunna tänka dig att utveckla ditt tänkande och dina resonemang i ett Yimby-inlägg för förstasidan?

Och, en som vet, det är klart att vi alla är olika. Det boende som är perfekt för alla existerar inte, även om modernismen har försökt lura i oss det.
 0
Jan Jörnmark (30 Augusti 2009 17:36):
Man kan fundera mycket över den tydliga föryngringen av befolkningen i centrala stadsdelar. Gjorde för några år sedan en studie av Stockholm innanför tullarna. Den ökade befolkningen och påtagliga föryngringen efter 1985 var de tydligaste dragen man såg, tillsammans med en kraftig ökning av andelen bostadsrätter.

Har precis suttit och roat mig med en liknande enkel koll av befolkningen i de fyra centrala SDN (Centrum, Linné, Örgryte och Majorna) mellan 1996-2008. Ser samma drag här: befolkningen steg i dessa fyra SDN från 139700 till 151800. Föryngringen är också påtaglig: det allra tydligaste draget är hur antalet pensionärer minskar i de centrala SDN. Andelen faller från 19% till 13%, och antalet faller från 26000 till knappt 20000.

Barnandelen (upp till 19 år) är litet varierad. Den växer starkt i Centrum, men är stabil sett över alla de fyra SDN.

Precis som i Stockholm sker den starkaste tillväxten i de ekonomiskt aktiva åldrarna 19-44 eller 45-64. I grund och botten tror jag att den ökningen relekterar det som JW skrev om härovan också: det ökade inslaget av marknadsekonomi i bostadssektorn har lett till att värdena i Centrum stiger, vilket i sin tur lett till en föryngring av befolkningen när det blivit nödvändigt att ha minst 1 1/2 lön för att klara en central lägenhet.

Det betyder förstås också att antalet barn snarast kommer att öka i centrum, vilket kommer att leda till förstärkta problem runt dagsitillgång, skolval etcetra. Precis som Olle skriver i krönikan leder trenden dessutom på ett självklart sätt till en fortsatt värdestegring, som inte minst gör omvandling till bostadsrätter allt mer attraktiv.

Ganska spännande utveckling, helt enkelt.
 0
Mikael Andersson (30 Augusti 2009 18:02):
Men är inte landet egentligen optimerat för barns kreativitet?

Det är svårt att bygga kojor i träden när träden är få till antalet och kommunala Bygglekar är inte så vanliga och numer när vintrarna sällan ger snö som finns kvar någon längre tid så är vintrarna oändligt trista särskilt för barn.

Medan staden har visat sig bra för många äldre när det gäller att förebygga social isolering.
 0
Jan Wiklund (30 Augusti 2009 19:17):
Jovisst, Olle, det står mer på http:​/​/​www.​fria.​nu/​artikel/​7580​7 och på http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​stad-​ar-​nara.​html . Eller botanisera gärna på http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​allmanningar/​centrum.​html .

Mikael: Det är otroligt reduktionistiskt att barn bara ska antas hålla på med träd. Barn är lika mångsidiga som vi vuxna. Och ju fler människor det finns på en yta desto fler möjligheter finns det också för barnen.
 0
Jan Jörnmark (30 Augusti 2009 19:18):
Mikael: Jag vet inte.

När jag går från dagis med min 4-åriga tjej känns det inte som att hon lider av brist på kretivititet i miljön. Promenaden längs Vasagatan och genom Vasaparken tar aldrig mindre än en timme om hon får bestämma. Vi pratar med lejonen på Universitets huvudbyggnad, ger mat till monster som bor i sopbehållare och gungar. Det finns uppenbart hur mycket intressant och stimulerande som helst i miljön för henne. Gott om kompisar har hon också, vilket är logiskt eftersom antalet barn i SDN Centrum växer kraftigt.

Men egentligen vet jag inte, antar att olika miljöer passar olika människor/barn. För egen del är jag i alla fall glad över att den förtätning, upprustning och återbefolkning som skett i centrala stan sedan 1980 gjort det möjligt att trivas kanonbra härinne.

Tycker sedan att man som boende i centrum behöver vara beredd på konsekvenserna av utvecklingen. Förtätningen betyder fler hus, fler osande restauranger och (för den delen) mer trafik. Trivs man inte kan man ju alltid resa bort när AC/DCs fans håller hov som värst.

En lustig detalj är att antalet boende i enskilda fastigeheter också ökar när de äldre minskar i antal. De allt yngre portgångarna där folk är hemma i högre grad betyder mer grannkontakt och för den delen allt fullare soprum och stökigare trapphus. Till och med på den mikronivån förändras alltså centrum.
 0
Jan Wiklund (30 Augusti 2009 19:22):
Asch, nu blev punkterna inneslutna i URL-adressen igen! Om du blir nyfiken på mina länkar ovan får du sudda bort punkten efter html för att komma dit!

Går det att fixa till webbplatsen så att man kan skriva en URL-adress utan att meningens slutpunkt kommer med i adressen?
 0
Olle Jansson (30 Augusti 2009 20:12):
Pja, det är inte alltid så lätt att veta vad som är bäst för barn. Otaliga pedagoger har haft tvärsäkra uppfattningar med emellanåt tämligen dåliga resultat.

Att tala utifrån sig själv är knappast bevis för mycket. Växte upp på landet under mina första år och även om det gett mig en viss vurm för ljunghedar så tror jag nog att jag utvecklats bättre med människor i omgivningen i stället. Vet la inte om vi skall anklaga Rousseau för föreställningen av att barn mår bättre med träd än andra människor.

P.S. Ditt problem är löst nu, Jan Wiklund! Om du blir medlem så slipper du sådana problem för då kan du redigera dina inlägg. ;)
 0
Jan Wiklund (30 Augusti 2009 20:50):
Olle: Jag är redan medlem i Yimby Stockholm. Jag tycker det är lite ojuste att jag som stockholmare ska blanda mig i Göteborgs inre angelägenheter. Principiella debatter som den här deltar jag dock gärna i.

Jag hittade för övrigt en artikel som mer direkt handlar subventionen av gleshet: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​marknadshyror.​ht.​.​
 0
Anna Eriksson (30 Augusti 2009 22:49):
Jag tror det där med vad som är bäst för barnfamiljer beror på, förutom olika preferenser hos olika föräldrar, sånt som ålder på barnen, vilken typ av stadsmiljö respektive förortsmiljö det rör sig om och möjlighet att hitta en bostad som fyller familjens behov av exempelvis yta.

Vi har två barn som är nyss fyllda två respektive ganska nyss född. Vi bor i ett landshövdinge kvarter i Majorna där gårdshus delar upp innergården i sju mindre gårdar som har förbindelse med varandra så att man kan gå/cykla trehjuling/ta sig fram på annat sätt, varvet runt. Jag tyckte det var roligt att läsa om familjerna i GP för jag kände igen mig.

Med så här små barn tycker jag det är perfekt att bo som vi bor. Innergårdarna är fantastiska att traska runt på. Massor att titta på och undersöka, jättekul att köra bobby car på gångarna som leder runt kvarteret, sandlådor och andra lekredskap och på eftermiddagar/kvällar och helger är det alltid en massa andra barn och vuxna som är ute. Gångavstånd till en massa bra saker för föräldraledig vuxen och barn i olika åldrar. Promenadavstånd till dagis. Gott om andra småbarnsföräldrar i närheten. Jag har väldigt svårt att se mig själv som föräldraledig i en villaförort, det verkar så trist. Skönt att inte ha några måsten på huset utan att helgen kan ägnas åt trevliga saker, som utflykter i naturen.

Dock kan det mycket väl hända att vi flyttar när barnen blir äldre. Tänker på saker som att när de vill utanför kvarteret blir det kanske svårare, mer trafik än i radhus/villaområden t ex. Sen är det ett stort problem att det är ont om stora lägenheter. Vet många som flyttat på grund av att de helt enkelt inte får plats längre.

Men många bor trots allt som vi och jag tycker inte man bygger för den här typen av liv i tillräckligt stor utsträckning. Just den slutna gårdsbebyggelsen med lite lägre hus som gör att det inte är skugga hela dagen är det som gör skillnaden. Det är nåt helt annat med fristående hus. Då kan man inte slappna av på samma sätt och inte heller släppa ut barnen på egen hand när de blivit lite äldre än min tvååring. Att gå till en park, som jag sett föreslås, är inte heller samma sak. Då blir det ett projekt. Nu kan vi öppna dörrn och bara kliva ut. Den ena föräldern kan vara ute med barnen medan den andra lagar mat, och snabbt ropas in när maten är klar.

Yimby vill ju ha förtätning och det är klart att man får plats med fler människor om man bygger högre hus och inte har dessa rätt så rymliga innergårdar. Men jag tycker att olika delar av staden kan få se lite olika ut (och det tycker säkert många i Yimby också). Trots den här typen av bebyggelse är ju Majorna en förhållandevis "levande" stadsdel med många typer av affärer, kaféer, restauranger och annan verksamhet.

Allt ska ju vara nyfunkis nu och jag vet att det alltid sägs att arkitekturen ska spegla sin tid och därmed är landshövdingehus helt ute. Samtidigt kan jag tycka att landshövdingebebyggelse är en lokal byggnadsstil här i Göteborg och att vi därför borde "få tillåtelse" att vidareutveckla den trots att den är så gammal och mossig. Den fungerar ju trots allt väldigt bra och är väldigt populär. Om man tittar på lägenhetspriser exempelvis brukar ju landshövdingehus gå för betydligt högre priser än andra typer av hus även i samma stadsdel.
 0
Johannes Hulter (30 Augusti 2009 23:54):
Anna: Välkommen till Yimby! Jag håller verkligen med dig. Majorna tycker jag är ett paradexempel på bra, urban struktur med lite lägre exploatering. Allt behöver ju inte se ut som downtown Manhattan. I mindre centrala delar av staden passar stadskvarter av Majornatyp utmärkt. Eller i mindre städer typ Alingsås mfl. Jfr: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​5/​kronika-​urbanisering-​pa-​l_​.​.​

Det är också viktigt att komma ihåg att även om Majorna kan verka lågexploaterat, så befolkningstätheten mer än dubbelt så stor som den i en funkisförort som Hammarkullen.

Vad gäller arkitekturen så har jag aldrig förstått varför det anses fult att göra pastischer på sekelskifteshus men fint att göra pastischer på funkishus från 1930-talet.
 0
Daniel Sjölund (31 Augusti 2009 00:52):
@Anna: Ja. Välkommen!

Växte själv upp i Bagaregården på det sätt som du beskriver att dina barn gör nu i Majorna, förutom att jag aldrig fick ha en bobby car. För mig var det perfekt. (tror jag iaf) Det fanns referenser och ögon som hade koll på en. Det kändes som om det fanns ett socialt sammanhang för alla som bodde där. Killen som mekade med sin bruna Opel på gatan, den sura farbrorn, bagarn som, när han var glad, bjöd en på misslyckade kakor, för att inte tala om mannen (Munk-Olle kallade vi honom) som hade ett lager på gatan fyllt av: Munkar mm mm. Rätt mycket Elsa Beskow, faktiskt.

Till viss del har uppväxten i Bagargården har gjort mig till (en rund) Yimbyit. Landshövdingehusen, kvartersstrukturen, de stora slutna gårdarna och småbutikslokalerna. Just gårdarna som du nämner, tror jag är nyckeln till varför Bagaregården och Majorna/Kungsladugård är populärt även för barnfamiljer. Innerstadens gårdar med gårdshus är dock, enligt mig, begränsande för en barnfamilj med bobbycars.

Din idé med att utveckla landshövdingehusstilen gillar jag.
Skulle man inte kunna behålla de stora slutna innergårdarna, men låta husen (ha balkonger och) vara fem-sex våningar höga?

Ja, det måste väl vara så att det finns för mycket tvåor i Göteborg? Om det är så kan man ju inbilla sig att våra stadsplanerare vill att par som bildar familj skall flytta ut till ett radhus i förorten. Men stå på er! Att lära sig cykla i "riktig" stadsmiljö har bara gynnat mig i min uppväxt och jag har aldrig varit intresserad av (dyr) moped.

Har nyligen blivit pappa och upplever faktiskt en stress över att många som skaffat sitt första eller andra barn i området har flyttat eller tänker flytta pga att det finns väldigt få stora lägenheter i området och dessutom få dagisplatser.

Jag och min sambo har ju valt att bosätta oss i stadsdelen för att vi gillar den. Måste vi ändra oss och flytta bara för att vi skaffat barn?

Tänker ni verkligen flytta till villagatan? Eller kan vi slå våra påsar ihop och påverka de som sett till att det ser ut det gör?
 0
Anna Eriksson (31 Augusti 2009 21:18):
Tack för välkomnandet!

@Daniel: Javisst, fem-sex våningar och balkonger är en variant på utvecklande av landshövdingehusen (så länge inte husen blir så höga att de skuggar för mycket på gårdarna). Finns många olika varianter man skulle kunna tänka sig. I min gamla hemstad Sundsvall har man för övrigt byggt sexvåninshus i trä, inte nån sluten kvartersbebyggelse men ändå ett exempel på att man faktiskt kan bygga flervåningshus i nåt annat än nyfunkis. http:​/​/​www.​skogssallskapet.​se/​skogsvarden/​20​0​5_​2/​sv0​6.​.​.​

Ja, det är som att man av de flesta inklusive stadsplanerare förväntas flytta till radhus när man får barn. För många tvåor och för få stora lägenheter i stan. Och sen dessa normer. Jag har fått många frågande blickar och kommentarer när vi först köpte större lägenhet istället för radhus när barn nr 1 var på gång, och sen att vi inte har några husplaner (men väl sommarstugedrömmar) nu heller trots att vi nu har två barn.

Det blir ingen flytt till villagatan i första taget i alla fall, för oss är detta det perfekta boendet just nu. Sen kan man ju inte sia om framtiden, vad som blir bästa alternativet i en annan fas av familjelivet. Tycker det låter som en bra idé att påverka de som sett till att det ser ut som det gör. Kruxet för min del är väl att tiden och orken inte riktigt räcker till nu med en tvååring och en femveckors, och lite för många andra saker jag pysslar med redan....
 0
Ragnar Lind (31 Augusti 2009 22:53):
Att det är så pass mycket mindre lägenheter i landshövdingehusen beror nog inte på att stadsplanerna har ansett att barnfamiljer ska flytta ut till villaförorten. Nej, snarare är det så att på 20-och 30-talen ansågs både ettor och tvåor fullt tillräckliga för stora familjer med flera barn att bo i. Ja, till och med tvåor ansågs för "lyx". I det hus jag bor i, byggt -29, är det flest tvåor, en del ettor och endast några få treor. Då ansågs det vara en sånt lyxprojekt att staden i alla fall till en början vägrade HSB lån för bygget. Detta ger lite perspektiv på den oerhörda standardstegring som skedde några decennier kring 1900-talets mitt (då också många smålägenheter slogs ihop till större).
 0
Daniel Andersson (31 Augusti 2009 23:21):
@Ragnar: Så är det naturligtvis. Den stora utmaningen är snarare hur man skall kunna bygga stora lägenheter till ett pris som kan konkurrera med småhus (så länge folk inte tycker att väl tilltagna bostadsutrymmen är ointressant). Det borde finnas en hel del att lära från småhustillverkarnas metoder i detta avseende. Även planprocessen kan ha en del av skulden med små projekt, höga krav på situationsanpassning och stor risk för överklaganden inne i stan, medan man kan breda ut standardsmåhus relativt enkelt i periferin. Man kan ondgöra sig över områden som Landala och Nedre Masthugget, men viss erkänsla till dem som försök att få till kosnadseffektiva större lägenheter inne i stan kanske ändå vore befogat. Synd bara att de skulle byggas som ersättning för befintlig bebyggelse som inte saknade kvalitéer.
 0
Daniel Sjölund (1 September 2009 07:29):
@Anna: Så sant. Tiden räcker inte till. Kanske är det därför som detta problem aldrig tas på allvar? Det finns ingen som hinner ta tag i det. När man väl kommer ha tid med det, har barnen flyttat hemifrån..

Fast om man är flera kanske det kan gå?

Intressant att man bygger höghus av trä i just Sundsvall som har brunnit ner typ miljoner gånger.

Den nya generationen landshövdingehus skulle jag vilja se i området Östra Kvillebäcken, Backaplan:
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​8/​0​6/​yimbygbg-​lamnar-​yttrande-​_​.​.​
En gatuplansvåning i sten, fyra i trä och en takvåning?

@Ragnar: Själklart är det så att den största andelen lägenheter som byggdes för arbetare tom. 40-talet är små. Jag undrade bara varför man även på tex 70-talet fortsatte att bygga en stor andel tvåor? Hade stan inte tillräckligt många då? Annedalsområdet är ett bra exempel på det.
 0
Jan Jörnmark (1 September 2009 11:08):
Anna: Kan bara uppmuntrande säga att jag fått två 17- och 20-åringar igenom en uppväxt i innerstan. Nu har jag börjat om med en tjej som precis nått fyra. Kan egentligen inte se några verkliga problem, förutsatt att man kan förflytta sig till större lägenhet regelbundet.

Kollar man på Hemnet ser man förresten att man fortfarande får ganska mycket yta i en central lägenhet för en total månadskostnad på 10-11 000. En tydlig och konkret iaktagelse är att marknaden fortfarande inte prissätter låga månadsavgifter fullt ut.
 0
Mikael Andersson (1 September 2009 23:54):
@Jan Wiklund, på vilket sätt är det reduktionistiskt att uttala att barns kreativitet stimuleras mest i naturen bland träd,mossor och en och annan myrstack?
Här ett inlägg i den "reduktionistiska"debatten om naturens inverkar på barns väl och lek:
http:​/​/​www.​naturskyddsforeningen.​se/​natur-​och-​miljo/​sk.​.​
 0
Jan Jörnmark (2 September 2009 10:49):
Mikael: Jag har all respekt både för dina synpunkter och för skogen som sådan, men när någon skriver så här kategoriskt:

"Forskningen visar att barn som vistas mycket i naturen är friskare, mindre stressade, har bättre motorik, högre koncentrationsförmåga och bättre minne än andra barn."

...blir jag misstänksam och undrar vilken forskning som avses, samt vilken forskning som eventuellt kommit till andra resultat.
Dessutom funderar jag över hur "forskningen" definierat vad det är att vistas "mycket" i naturen. Skulle också vara intressant att se definitionen av själva begreppet "natur".
 0
Mikael Andersson (2 September 2009 12:47):
@Jan Jörnmark, angående din misstänksamhet mot forskningen om barns perceptionsförmåga i naturen och hur den kan visas ur flera perspektiv inom barnforskningen.

"Barn förhåller sig till fysisk miljö och natur med en känslighet som hos vuxna ofta gått förlorad. Den känsligheten med fokus på kvaliteter i närmiljön behöver vi vuxna påminna oss om i vår strävan efter en bättre framtida livsmiljö".

Citatet ovan kommer från sista stycket under rubriken Vem företräder barnen? i följande länk:
http:​/​/​miljoforskning.​formas.​se/​sv/​Nummer/​April-​20​0​9/​I.​.​
 0
Johanna (2 September 2009 15:14):
Angående att ha en fyraåring i staden och promenera längs Vasagatan som någon skrev om. Det är säkert jättespännande. Men hur fritt kan ett barn egentligen agera på Vasagatan? Och sen då? Är det att sitta i en lägenhet och se på tv resten av kvällen som gäller?
Min 4-åring är utan problem ute själv och leker med sina kompisar i området vi bor i två-tre timmar efter att dagis är slut. (Bor i radhus utan bilar). Bara det gör att jag inte kan tänka mig att bo i innerstan. Där har en fyra-fem-sex-åring noll frihet eller möjlighet att skapa en egen värld utan vuxna.

Vill man ha in barnfamiljer till staden borde man i så fall satsa på innergårdarna. Göra dem stora nog att bygga kojor, cykla eller leka jage på till exempel. Men det är nog svårt med tanke på att central tomtmark är dyrt och man gärna vill maximera antalet lägenheter.
 0
Hans H (2 September 2009 18:17):
Johanna: Ja, en innergård gör friheten betydligt större för de riktigt små. Men att ha innergårdar är lyckligtvis också ett bra sätt att maximera antalet lägenheter per tomtyta, traditionell stadsbebyggelse i kvartersstruktur med innergård är den tätaste bostadsformen du hittar i Sverige.
 0
Jan Jörnmark (2 September 2009 23:42):
Apropå radhus utan bilar drar jag mig till minnes det som min ex-fru berättade om när hon arbetade som förskollärare i Billdal och tog med sig en barngrupp in till centralbiblioteket. Barnen som var totalt ovana vid bilar sprang rätt ut i trafiken, och efter det gjorde inte U och hennes kolleger om utflykten, som lätt hade kunnat sluta i katastrof och svarta tidningsrubriker.

Poängen är -tror jag- att barn bygger upp olika kompetenser i cityområden och villaområden. Vad som är bäst och sämst kan alltid diskuteras.

Beträffande innergårdar är dom i allmänhet stora i både Vasastan och Linné, och ofta växer det till och med en hel del träd därinne. Barn finns det också gott om. Exploateringsmässigt är innergårdar av den här typen ointressanta av flera skäl.
 0
Johanna (3 September 2009 14:01):
Nu vet jag inte hur ungarna är i just Billdal, de kanske är extra begåvningshämmade där, men generellt så tror jag att alla barn i Sverige idag lär sig att akta sig för trafiken. Bara för att det finns platser där barnen slipper se sig om varenda sekund så tror jag inte att de förlorar all medvetenhet när de kommer till en bilväg.
Runt omkring vårt område finns en bilväg. Och våra barn är verkligen noga med att se sig för och hålla sig på trottoaren när vi promenerar förbi den. Samma sak när vi är i stan. Så just när det gäller att se sig för tror jag inte att det är så olika.

Sen har jag bott på flera olika adresser i Vasastan/Lorensberg och överallt där jag bott har gårdarna varit pyttesmå. Eller avskärmade med stängsel eller höga murar. Och det är inga ställen där jag skulle vilja att mina barn växte upp i alla fall.

Hellre då i Majorna/Kungsladugård eller Bagaregården där man verkar kunna hitta det bästa från båda världar.
 0
Johannes Hulter (3 September 2009 15:53):
@ johanna: Du har helt rätt i att gårdarna på många ställen i kvartersstaden är dåligt utnyttjade. Man har stängslat längs tomtgränserna istället för att ha en stor gemensam gård. Väldigt dumt. Många är också dåligt planerade för barn. Förråd, buskar, cykelställ och annat strösslas ut över gården istället för att samlas ihop utmed väggarna så att man får en stor och fri gräsmatta som lekplats i mitten.

Men det lär ju bli bättre ju fler barnfamiljer som flyttar in och börjar lägga sig i gårdsplaneringen.
 0
Jan Jörnmark (3 September 2009 17:05):
På sitt sätt har jag kanske haft tur med att bo vid gårdar där man tagit bort stängsel och öppnat upp. Ibland är det där en inte helt enkel process, som på sätt och vis illustrerar människors egoism och ovilja till förändring.

Kämpade på ett ställe för att vi skulle slå samman vår gård med de två brf:erna bredvid. Trodde först att det skulle vara enkelt, men oppositionen kom omedelbart när det visade sig att vissa personer fruktade att grannarna skulle slänga sina sopor i våra tunnor. Det som stoppade öppningen mellan gårdarna första gången jag försökte var dock att en av styrelsemedlemmarna i "min" förening trodde att brottsligheten skulle öka, när tjuvarna kunde springa mellan olika gator och gårdar.

Men om man väntar nog länge brukar droppen urholka stenen, och nu är faktiskt hela kvarterat öppet. Kanske borde jag fira min triumf genom att låsa dörren med dubbla lås och slänga mina sopor hos grannen?
 0
Mikael Andersson (6 September 2009 15:35):
@Jan Jörnmark, angående ditt svar till mig den 30 Augusti.

Där du skrev följande:
"Tycker sedan att man som boende i centrum behöver vara beredd på konsekvenserna av utvecklingen. Förtätningen betyder fler hus, fler osande restauranger och (för den delen) mer trafik. Trivs man inte kan man ju alltid resa bort när AC/DCs fans håller hov som värst".

Här en länk till Ingemansson ingenjörsbyrå som är ackrediterade av Naturvårdsverket för ljudmätningar som Miljöförvaltningarna runt om i Sverige anlitar vid utredningar, om deras syn på bullerinverkan på barns lärande:
http:​/​/​www.​ingemansson.​se/​?​id=​698

Så är det faktiskt på gång en massa nya direktiv från EU vad gäller att reducera antalet exponerade EU-medborgare för oljud i stadsmiljön.
http:​/​/​www.​noiseinthecity.​eu/​
 0
Mikael Andersson (6 September 2009 15:35):
@Jan Jörnmark, angående ditt svar till mig den 30 Augusti.

Där du skrev följande:
"Tycker sedan att man som boende i centrum behöver vara beredd på konsekvenserna av utvecklingen. Förtätningen betyder fler hus, fler osande restauranger och (för den delen) mer trafik. Trivs man inte kan man ju alltid resa bort när AC/DCs fans håller hov som värst".

Rockkonserter kan man resa ifrån om man störs av dem (om man nu har någon vän som bor där det är tyst) men skolmiljön får ej barn resa ifrån.

Här en länk till Ingemansson ingenjörsbyrå som är ackrediterade av Naturvårdsverket för ljudmätningar som Miljöförvaltningarna runt om i Sverige anlitar vid utredningar, om deras syn på bullerinverkan på barns lärande:
http:​/​/​www.​ingemansson.​se/​?​id=​698

Så är det faktiskt på gång en massa nya direktiv från EU vad gäller att reducera antalet exponerade EU-medborgare för oljud i stadsmiljön.
http:​/​/​www.​noiseinthecity.​eu/​
 0
Jan Wiklund (7 September 2009 16:02):
Saken är väl den att barn stimuleras av vad som helst bara det varierar. Natur eller kultur, kvittar lika. Har du hört talas om begreppet streetsmart nån gång, Mikael?

Så jag tror nog att om man kunde bli av med den överdrivna biltrafiken i innerstäderna (en biltrafik som främst förortsbor står för!) skulle innerstad vara en fullständigt överlägsen uppväxtmiljö. Som det nu är finns det för- och nackdelar på båda ställena, och det blir omöjligt att använda just barnen som slagträ för den ena eller andra bebyggelsetypen.

Där får man istället använda andra slagträn. Mitt är det ekonomiska. Gleshet kostar pengar i form av infrastrukturkostnader och tid.
 0
Niklas S (7 September 2009 19:55):
Det ena behöver inte utesluta det andra: med andra ord natur & kultur. Barn behöver väl bägge delarna?

Tror heller inte att stadsbarn skulle vara överlägset lantortsbarn på något som helst plan, oavsett biltrafik eller inte.

Det finns behov av bägge delarna och vad som passar är upp till varje enskild familj att bestämma. Finns betydligt fler och mer avgörande variabler än just natur och kultur som gör att ett barn får en bra och stimulerande uppväxt.

Med detta sagt, gör det bästa av staden enligt "yimbyistiska principer" och lämna åt människorna på landet att göra det bästa av sin situation.
 0
Mikael Andersson (7 September 2009 22:28):
@Jan Wiklund, ja vad är "streetsmart"?
Är det svengelska nu igen, något som jag är hjärtligt trött på!

När kommer barnens perspektiv in i Stadsplaneringen?

Så lyder rubriken i denna länk till forskningen om barns villkor i dagens städer:
http:​/​/​miljoforskning.​formas.​se/​sv/​Nummer/​April-​20​0​9/​I.​.​

Svensken är ju i vartfall ej så urbaniserad som t.ex Tyskland där barn ej kan ströva fritt i naturen som i Sverige utom endast i parker där allt är arrangerat och färdiggjort av vuxensamhället.


Troligen är det just därför som tyskar just uppskattar naturen så mycket och anser att den är en tillgång för det uppväxande släktet.Här ett exempel på Naturpädagogik:

http:​/​/​www.​suedkurier.​de/​region/​linzgau-​zollern-​alb/​sa.​.​
 0
Jan Wiklund (8 September 2009 20:24):
Mikael: Försök nu inse att var och en får bestämma vad som är bäst för honom eller henne och att du inte har fått dig någon som helst rätt att bestämma vad som är bäst för andra. Det är precis den ovanan (hos diverse byråkrater och experter) som Yimby har bildats för att protestera mot!

Det skulle inte störa mig om vissa tyckte förortens fördelar uppvägde dess nackdelar och därför var bättre att leva i - om det inte vore så att jag var med och betalade deras räkningar. Enligt Göteborgs stadsbyggnadskontors utbyggnadsekonomiska utredning från 1978 kostar det dubbelt så mycket att bygga en kvadratmeter i periferin som att bygga den i centrum - uteslutande för att det krävs så mycket infrastruktur i en utspridd stad. Jag vill som sagt inte betala deras utspridda boende, i synnerhet som allt jag får tillbaka är deras förbannade bilar som drar förbi på min gata. Och jag tvivlar på att någon skulle välja det alternativet om de fick betala vad det kostade.
 0
Mikael Andersson (11 September 2009 17:33):
@Jan Wiklund, var det inte så att Du bor i Sthlm?
Anser du att följande länk till Trafikkontoret i Göteborg är exempel på att vara "streetsmart" eller att Trafikkontorets tjänstemän agerar som dina förhatliga byråkrater?
http:​/​/​www.​nyavagvanor.​se/​nyheter/​18-​kampanj-​om-​korta-​.​.​

Trafikkontoret här i Göteborg har just nu en upplysningskampanj på reklampelare runt om på stan, med uppmaningen om skjutsa inte era barn till aktiviteter och skola.

Du, har uppenbarligen inte läst någonting i mina tidigare länkar eftersom Du uttalar dig som du gör.

Anser du att forskare i pedagogik och kulturgeografi vid Stockholms universitet, som studerar just barns miljö är "byråkrater" när de kritiserar vuxensamhället när barnperspektivet ej tas med i Stadsplaneringen?
http:​/​/​miljoforskning.​formas.​se/​sv/​Nummer/​April-​20​0​9/​I.​.​
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5348 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter