Utskrift från gbg.yimby.se
....

Höghus eller bredhus?

 
EXTRA - Centerpartiet om höghus i Frihamnen på GP Debatt

Yimby påstås ibland vara fixerade vid höghus. Det är en lustig anklagelse eftersom vi nog är de som har det minst neurotiska förhållandet till höghus. Utifrån vårt perspektiv är det helt enkelt inte en så laddad fråga. Vi bedömer höga hus på samma sätt som låga. Skapar de en roligare, mer levande och blandad stad så gillar vi dem - annars inte.

En sådan avspänd inställning kan dock vara provocerande. GT:s arkitekturskribent Ola Nylander skrev nyligen en krönika där han pekade ut Yimby som höghusfanatiker:

Många inlägg på exempelvis Yimbus [sic] bloggar handlar om att Göteborg är omodernt för att vi inte likt Stockholm, eller Malmö, bygger höga hus. Men tyvärr för alla höghusälskare så saknas rationella, ekonomiska, tekniska eller urbana skäl för att bygga höga hus.


Nylander, som är en mycket kunnig person och vanligtvis skriver väldigt klokt om stadsplanering, måste ha läst vår blogg ytterst selektivt. Det är talande för det apoplektiska debattklimat som råder när det gäller höghus. Det här med höghus är av någon anledning oerhört känsligt för vissa.

En intressant utredning genomförs för närvarande. Den heter Höga hus på Södra Älvstranden och är tänkt som riktlinjer för höghusbyggande under de kommande årens arbete med Centrala Älvstaden. Den senaste handboken i ämnet författades 1990 på Stadsbyggnadskontorets uppdrag av arkitekurhistorikern Claes Caldenby och heter Höga hus i Göteborg - varför, var och hur samt inte minst om. Caldenby är svensk arkitekturs Grand Old Man och en internationell auktoritet inom arkitektur och stadsplanering.

Höga hus i Göteborg - varför, var och hur samt inte minst om är en spännande skrift. Den lyckas med konststycket att både vara en lärd exposé över höghusbyggandets historia internationellt och i Göteborg och en flammande stridsskrift mot något som kallas "höghusepidemin", komplett med suggestiva illustrationer av Skyskrapan brinner, Babels torn etc.



Så här går det om man bygger höghus ...och anlitar Paul Newman som arkitekt

Alla möjliga (och omöjliga) argument mot att bygga höghus tas upp i denna bok, naturligtvis även "fallossymboliken":

Det finns psykologiska experiment som visar att pojkar som får leka fritt med klossar bygger torn, medan flickorna bygger små inre rum. Till bilden av den manliga bygglekens värld hör också att pojkarna finner stor glädje i att rasera sina torn så fort de fått dem färdiga.


Caldenby påpekar dock generöst att fallossymboliken (i likhet med katastroffilmerna) "väl egentligen" inte är några argument vare sig för eller emot höghusbyggande.

En tänkvärd distinktion som Caldenby gör i texten är mellan ett "europeiskt" och ett "amerikanskt" förhållningssätt till höghus. Caldenby nämner Skandiahuset och Otterhall som exempel på en mer "amerikansk" höghusmodell i Göteborg:

I USA handlade det om högsta möjliga exploatering av enskilda tomter i kvarteren. I Europa sågs höghusen redan från början som en stadsbyggnadsfråga. De blev till landmärken i en arkitektoniskt formad plan, inte bara utbytbara delar av ett rutnät.


Det är en viktig poäng Caldenby gör, som också i förlängningen underminerar hans våldsamma generalangrepp på höghus. Varken Skandiahuset eller Otterhall framstår nämligen som några skräckexempel. De är helt enkelt högre byggnader infogade i en fungerande kvartersstruktur - precis som det ska vara alltså. Det är svårt att se att Skandiahuset eller Otterhall hade blivit mycket bättre om man hade kapat några våningar, snarare tvärtom.

Så varför skulle det då vara fel att bygga nya Skandiahus eller Otterhallar? För att det tillhör den "amerikanska" traditionen och därför är främmande för den svenska folksjälen? Det låter väl onödigt provinsiellt och inskränkt för en kosmopolitisk stad som Göteborg?



Skandiahuset - fyra våningar för högt?

Ännu märkligare blir det när man skärskådar själva definitionen av begreppet "höghus". Caldenby använder nämligen ett relativistiskt begrepp. Ett höghus är enligt honom helt enkelt ett hus som är "högre än sin omgivning". Ett femvåningshus är ett höghus om huset bredvid är tre våningar. Det är en smidig definition. Men det är också en definition som har ganska avgörande effekter för Caldenbys argumentation och hållbarheten i hans slutsatser.

Caldenby har nämligen ett förslag på en lång "checklista" för höghusbyggande, som mot bakgrund av hans definition av höghus blir närmast bisarr. Varför ställa en massa krav på just de hus som råkar avvika några våningar i höjd från sin omgivning? Varför inte ställa krav på alla hus - oavsett höjdskillnad mot omgivningen? Det blir väl inte mindre viktigt hur ett hus fungerar i staden bara för att det råkar stå bredvid ett hus med lika många våningar istället för bredvid ett hus med färre våningar?

Så här ser Caldenbys checklista ut:

1. Finns det ekonomiska argument för höghus? Är de stadsbyggnadsekonomiska, husbyggnadsekonomiska eller möjligen kommunalekonomiska? Har man prövat om samma exploatering kan åstadkommas på andra sätt? Är den högre exploateringen nödvändig?

2. Ligger höghuset trafiktekniskt lämpligt? Nära kollektivtrafik? Nära stora trafikleder?

3. Hur påverkar höghuset stadslivet? Är det offentligt tillgängligt? Har människor anledning att röra sig på gatorna runtomkring, från och till höghuset? Har de olika verksamheterna i höghuset behov av interna samband med varandra?

4. Har man anledning att tro att höghuset kommer att bidra till den egna stadens "image" på ett positivt sätt?

5. Är höghusets innehåll offentligt eller privat? Är det en viktig verksamhet som det finns allmänt intresse av att manifestera i staden?

6. Ligger höghuset på en plats i staden som är viktig att manifestera? Fungerar det som en hjälp för orienteringen? Hur förhåller det sig till gamla, inarbetade landmärken?

7. Tar höghuset tillvara en utsikt? Skymmer det utsikten för andra?

8. Finns det funktionella skäl som motiverar en stor sammanhängande enhet? Måste det i så fall vara ett höghus?

9. Om det är ett bostadshöghus: vad innehåller det för lägenhetstyper och vilka kan tänkas komma att bo där? Är utemiljön viktig för de boende? Hur är den ordnad? Lekplatser?

10. Är sol- och vindförhållanden kring höghuset studerade? Vad innebär det?

11. Är höghuset resurshushållande i jämförelse med andra lösningar?


Det var Caldenbys checklista. Det är ju överlag kloka (om än kanske omotiverat defensiva) frågor som skulle kunna ställas i samband med alla husbyggen. Det är fortfarande oklart varför detta bara skulle gälla hus som är något högre än de som står bredvid.

Om man efter noggrann prövning enligt checklistan väl har bestämt sig för att det finns skäl att bygga ett höghus bör man tänka på

att höghus måste vara väl planerade och placerade.

att
höghus och landskap kan stödja varandra.

att
höghus kan förekomma både som torn, skivor och grupper.

att
landskapssituationen på slätten, dalsidan och höjden ger mycket olika förutsättningar för höghus.


Inga konstigheter såhär långt heller. Men sedan kommer det - håll i hatten:

att höghus av både historiska och funktionella skäl inte hör hemma i kvartersstaden.

att
södra älvstranden, mellan Älvsborgsbron och Götaälvbron, av både landskaps- och bebyggelseskäl är olämplig för höghus.

att
man bör vara starkt restriktiv också i resten av älvdalen och ute på slättlandskapet (Hisingen och Fässberg).

att
lägen på bergsplatån och i de trängre dalgångarna bör prövas noga från fall till fall.

att
höghus kan få vara höga men att det inte finns någon anledning att gå över den höjd på 22 våningar som blivit en "göteborgsskala".

att
alla regler måste tillämpas med gott omdöme.


Okej? Så man får inte bygga hus som är högre än andra hus i kvartersstad, på södra älvstranden, i resten av älvdalen eller på slätten? Men man får bygga 22 våningar på Raketgatan? Nja, det är nog då det "goda omdömet" ska komma in får man förmoda. Eller som Caldenby skriver:

Enklaste sättet att undvika uppseendeväckande misstag är att säga nej till alla hus. Det vore i och för sig en förenkling. Men risken för förenkling tycks idag inte ligga i att säga nej. Det är snarare det oreflekterade husbyggandet som mode och patentlösning som är risken. Det kan leda till hus på platser där de inte alls hör hemma. Misstagen kan i sin tur bli prejudikat för nya hus.


Nej, så säger han ju naturligtvis inte. Det är jag som strukit prefixet "hög". Han pratar ju inte om alla hus utan specifikt om sådana som är något högre än de som står bredvid, dvs. "höghus". Det är sådana hus som man inte får bygga. Osvenska, uppstickande hus. Som t.ex. Otterhall.



Otterhall - före/efter checklista

Yimby gillar variation, tex när det gäller höjd. Det finns naturligtvis de som känner ett starkt behov av geometrisk enhetlighet och obrutna horisontallinjer men det är svårt att se att lite variation med nödvändighet skulle ge ett mindre upplevelserikt stadsrum. Att förespråka ett generellt förbud mot höjdvariation känns hursomhelst inte som rätt väg att gå om man vill ha en levande, dynamisk blandstad.



Östra Hamngatan före/efter totalsanering - variation kontra enhetlighet


Förhoppningsvis kommer den nya utredningen att bygga på en lite mer objektiv analys. Det viktiga för ett fungerande stadsrum är ju inte hur höga husen är - utan hur breda de är. Människor rör sig trots allt mestadels horisontellt genom staden. Långa, trista gatuplan är betydligt värre än en "arkitektoniskt inkorrekt" diff mellan takfötterna. Ska man förbjuda något så är det alltså inte höga hus utan b r e d a  hus.

Ett kvarter som består av en enda huskropp kan lätt bli mördande tråkigt, inte minst om det är konsekvent jämnhögt. Fler fastigheter per kvarter ökar förutsättningarna för variation i gaturummet även om, gud förbjude, horisontallinjen bryts. Så mitt råd blir helt enkelt: Begränsa hellre fastighetsytan än fastighetshöjden.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Patrik Höstmad (12 Juli 2010 11:52): Online
Mycket intressant och väl skrivet Johannes. Det mest frapperande är ju att Caldenbys handbok som är så subjektiv, tendentiös och ologisk har varit ett dokument man utgått ifrån. Var finns det sunda förnuftet?
 0
Olle Jansson (12 Juli 2010 12:04):
Det är på många sätt frapperande hur individer som får - och ges - en så gott utrymme i det offentliga samtalet inte kan formulera sig utan att deras argumentationslinje inte klarar av ens en ytlig kritisk bedömning.

Speciellt Ola Nylanders artikel är direkt löjeväckande i sina argumentationslinjer. Han förkastar kapitalistiska höghus men hyllar Guldhedens höghus. Jag förstår inte riktigt varför ett höghus blir bra bara det är byggt enligt folkhemideologiskt präglade funktionalistiska överväganden?

Dels så är det la tveksamt om det är "kapitalister" det är fel på, då dessa i högre utsträckning än någon annan aktör kanske tar ekonomiska överväganden i beaktande. Sedan är det hela bakvänt eftersom det inte finns några starka krafter som trycker på för högre byggnader. Det har la aldrig hänt att ett bygge stoppats för att det anses för lågt? Om så har skett har det la gjort så på grund av ekonomiska överväganden och inte på grund av att SBK ansett så?

Halmgubbar och väderkvarnar...
 0
Hannes Johansson (12 Juli 2010 12:35):
Caldenby lyckas verkligen inte över huvud taget att motivera varför dessa strikta regler ska föreligga för just "höghus" mer än vilka andra hus som helst. Dessutom så innebär ju hans definition av höghus, i kombination med att han i princip förespråkar att man ska sluta bygga dessa höghus över huvud taget, att man vill frysa staden i tiden och behålla status quo. Man får inte bygga någonting högre än vad som redan finns. Med samma logik hade vi således fått ha det första huset som byggdes i Göteborg som riktlinje för alla andra hus, så om det första huset som byggdes var två våningar skulle med andra ord alla andra hus i Göteborg ha fått vara max två våningar också. Nu kan man naturligtvis säga att situationen är annorlunda eftersom att vi har hus högre än två våningar och att man således kan införa en sådan princip i nuläget. Men varför? Det verkar väl inte finnas några rationella argument till varför Göteborg just i nuläget har hittat den perfekta maxhöjden på hus?

Vad finns det för argument till att Göteborg ska ha en princip som säger att 22 våningar är maximum? Vad finns det för argument till att hus som är något högre än intilliggande hus ska ha en hel lista med specialrestriktioner? Det är helt subjektivt och godtyckligt och det är ofattbart att ett fåtal individers subjektiva åsikter får styra så mycket.
 0
Tobias Axelsson (12 Juli 2010 12:41):
Fantastiskt roligt. Generöst av honom att i alla fall tillåta "att höghus kan få vara höga". :D
 0
Håkan Cullberg (12 Juli 2010 12:52):
Bra Johannes!

Kul att det finns personer som Du med egen kunskap, kompetens och analysförmåga som kan och vågar slå hål på skrifter och mossigheter som kännetecknas av en djup ångest -
 0
Matthias H. (12 Juli 2010 13:17):
Jag läste den boken när den kom ut o tyckte det var kul med en bok som just diskuterade Göteborg men just lagomtemat som Caldenby förespråkar tyckte jag illa om. Att Caldenby blivit så erkänd inom arkitektvärlden är väl bara ytterligare ett bevis på hur Corbusiers lärlingar fortsatt att regera i skrået långt efter hans död.

Nylander, det hade varit klädsamt om du gått in och bett om ursäkt för din benämning av Yimby som väl är ett försök till att marginalisera. Det är väl inte så smart heller att vara så nonchalant med tanke på att Yimby får mer och mer uppmärksamhet. Och Nylander, du får gärna fördjupa din konstiga inställning till höghus.
 0
Stefan Molnar (12 Juli 2010 13:19):
Precis.. om man får lov att vara lite utilitaristisk så vare sig har/har inte höghus ett värde i sig. Det viktiga är vilka konsekvenser husen får när det gäller möjligheterna för största antalet människor att leva ett gott liv i staden. Här skulle man RENT HYPOTETISKT t.ex. kunna tänka sig att FÖR MÅNGA höghus på för liten yta skulle orsaka problem om staden blev allt för tät och detta gjorde så att väsentliga funktioner - kollektivtrafik, vårdcentraler m.m.m - inte fungerade längre (vet inte om det existerar sådana scenarior i verkligheten?). Men som sagt, det viktiga är att man kollar på konsekvenserna i det specifika sammanhanget.
 0
Fredrik R (12 Juli 2010 13:21):
Jag kan i och för sig tycka att man ska ta VISS hänsyn till omgivande bebyggelse – jag hade nog inte velat se ett 20-våningshus mitt i Haga eller Majorna – men det här är ju absurt.

Hur kan ett område som södra älvstranden vara olämpligt för höghus? Vad finns det för befintlig bebyggelse i denna grus- och asfaltsöken som skulle kunna störas? I mina ögon vore det helt fantastiskt med vackra skyskrapor som speglade sig i vattnet.
 0
Hannes Johansson (12 Juli 2010 13:49):
Det finns ju vissa faktorer som följer med högre hus som man behöver undersöka.

Till exempel innebär ju högre hus även högre exploatering. Klarar då den tänkta platsen av att försörja en sådan hög exploatering med service och infrastruktur? Hur påverkar en sådan hög exploatering trafikmängden? Ur ett yimbyistiskt perspektiv bör man väl ställa som krav att en högre byggnad skall kunna integreras i kvartersstrukturen, och att den inte kommer bli isolerad på grund av trafikförsörjning, och liknande.

Husbyggnadstekniska faktorer följer naturligtvis med höga byggnader, som vi blivit påminda om gång på gång blir det ju dyrt att bygga mer än 17 våningar. Men det är väl exploatörens ansvar att göra den kalkylen. Om en exploatör vill bygga högre än 17 våningar för att de beräknat att det ändå blir lönsamt, varför skall då SBK eller politiker hindra dem från att göra det?

Till sist får man väl även nämna solvinklarna och utsikten som påverkas mer av höga hus än av låga, i många fall åtminstone. Högre hus kastar längre skuggor och skymmer i vissa fall sikten för fler kringboende. Men som Yimby varit inne på flera gånger tidigare så är väl inte solvinklar i närheten av att vara bland de viktigare faktorerna i stadsbyggnad, även om det idag i Göteborg verkar råda motsatta normer där solvinklarna tycks gå före allt annat.

Utöver detta kan jag inte komma på så många fler restriktioner på höga hus som inte även finns för alla andra hus. Men någon annan kanske kan komma på fler.
 0
Erik Sandblom (12 Juli 2010 13:52):
Tack Johannes för ännu en jättebra text!

Jag hade ingen aning om att ett sjuvåningshus i en stad av Göteborgs storlek helt allvarligt kunde kallas för höghus.

Och det är fint med fallosar!
 0
Olof Antonson (12 Juli 2010 14:52):
Intressant - och viktigt - inlägg, Johannes. "Höghusdebatten" är inte speciellt nyanserad.


Kolla in det här gamla vykortet:

http:​/​/​img194.​imageshack.​us/​img194/​30​73/​otterhall.​jpg

Är det inte lite Hong Kong-känsla?
Jag är inte speciellt förtjust i funkislängorna som placerats på sidan om Otterhall; det känns som att den krymper. Hur läcker var den inte som solitär?

Förresten, någon som sitter inne på information om vad som hände (gick snett) med det höghus Riverton hotell huserar i? Eller är det ens samma byggnad som den som står brevid Otterhall på vykortet (misshandlat till oigenkännlighet)? Det som står där idag ser mer ut som en industribarack man ställt på högkant.
 0
Magnus M. (12 Juli 2010 15:04):
Det är intressant hur höghusfobin påminner om annan hopplös argumentation byggd på irrationell rädsla.

"Det är helt enkelt inte lämpligt att tillåta [det]..."(moralpanik)
"Tillåter vi [det] riskerar vi att skapa en norm som tillåter [annat]"(skrämselpropaganda)
"Det är ok att [de] är som [de] är, men [de] måste bete sig så här och så här"(apartheid).

Som tur är så innebär sådan här argumentation att den som använder den har fel och vet om det själv.
 0
Krister Malmqvist (12 Juli 2010 16:26):
Hur långt upp når brandkårens stegar? Klarar de att släcka en brand på 30:e våningen?
 0
Matthias H. (12 Juli 2010 16:35):
Huruvida dom gör det eller inte kan inte vara avhängigt hur högt som det ska byggas. Det löser man väl på annat sätt om dom inte gör det antar jag.
 0
Mikael Kreutz (12 Juli 2010 18:09):
Måste leta fram ett citat från en programhandling jag läste för några veckor sedan...
 0
Mikael Kreutz (12 Juli 2010 18:14):
Haha, hittade det, från Detaljplan för Råda Portar; -"En så hög byggnad kommer att synas från ett stort antal platser i och utanför kommunen som kan sända signaler till omgivningen som inte Härryda kommun kan stå bakom"
 0
Krister Malmqvist (12 Juli 2010 19:21):
Jag tycker att Skandiahuset är ett litet sött höghus! Passar i även bra in i omgivningen.
 0
Håkan Cullberg (12 Juli 2010 22:12):
Håller med Krister om att skandiahuset är fint, ser detta varje dag när jag går ut från kontoret. I bottenplan ligger ju ett av stans absoluta inneställen - Brogyllen om man vill få en fika med hsitoriks känsla
 0
Jan Jörnmark (13 Juli 2010 08:29):
Bra skrivet, ytterst bra skrivet.

Apropå Nylanders artikel kan man rakt av konstatera att det är den vanliga anti-kapitalismen och allmäna negativismen som driver argumentationen. Som jag ser det har han alltid skrivit i Caldenbyismens tradition, vilket ju är den allmäna negativism som drivit arkitektur-"debatten" i Göteborg de sista decennierna. Debatten är satt inom citationstecken, för det har inte varit någon debatt, det har bara varit tom konservativ retorik, med starka inslag av anti-kapitalistiska floskler. En pikant detalj med den den lätt revolutionära retoriken är också att de profithungriga kapitalisterna ständigt envisas med att bygga och planera höghus som "debattörerna" ägnar stor möda åt att visa att de är olönsamma och slösaktiga.

Sättet att felstava Yimby är också rätt talande, för det har varit jobbigt för "debattörerna" att en annorlunda röst gjort sig hörd.

Caldenby har jag följt i decennier, och skall man sammanfatta den mannens värld är den till brädden dominerad av konservatism och floskler. Hans varierande skäl till att inte bygga höghus drog vi ju igenom i Gårda-tråden häromsistens (operationellt citat: "fallosar, provinsialism, pinsamheter, etcetera, etcetera"). Han sammanfattade också ovanligt väl sin konservativism på ett möte om stadsbibliotekets eventuella ombyggnad. Naturligtvis var Caldenby -som alltid- emot förändringen. I GP citerades han den 12 april 2007:

"Det finns ett talesätt om att "lagt kort ligger" som man bör hålla sig till. Min erfarenhet är att det är mera okej att tillföra nya element."

Vi summerar sålunda Caldenbyismen: lagt kort ligger i staden, och sedan bygger vi likadana hus bredvid de gamla. På vägen dit hinner vi dessutom rädda kapitalisterna från sig själva.
 0
Hannes Johansson (13 Juli 2010 09:38):
Det är intressant också hur de benämner Yimby som en "blogg". Antingen har de inte förstått vad en blogg är än, eller så har de inte brytt sig om att undersöka vad Yimby egentligen är - nämligen ett nätverk, en intresseorganisation, opinionsbildare. Eller också är de fullt medvetna men de vill försöka tona ner Yimbys roll och inflytande.
 0
Daniel (13 Juli 2010 09:47):
Det finns dom som önskar sig kvar till 40-talet när framtidstron var stor och alla problem kunde lösas med bilen.

Det är ett konstigt linjärt tänkande som vissa arkitekter har, för detta betyder att vissa arkitekters önskeområden är att man kopierar Tynnered i all oändlighet, vilket tyvärr leder till att alla vi som inte vill bo i ett gigantiskt tynnered inte har plats i vissa arkitekters världsbilder. Varför jag tog tynnered som exempel, är för att det är en stadsdel utan höga hus (alla hus är av samma höjd), mycket gröna stråk och inga affärslokaler. Ibland undrar man faktiskt över kunskapsnivån hos vissa arkitekter (och även byggare). Om och om igen så bygger man tynnered och hjällbo, och varje gång så blir man förvånad över att det inte blev som majorna eller innerstaden fast med högre täthet. Dessa två kategorier människor påminner mig om en seriefigur, Peter Griffin i familyGuy, en person som aldrig kan lära sig av sina misstag utan gör om dom två sekunder efter han redan har gjort dom en gång.
Undra hur det nya centrala hisingen hade blivit om vissa människor hade släppts ut. Då hade allt blivit 2 våningar högt. Porslinsfabrikens tomt hade fått vara 3 våningar max och kvillebäcken 2-3 våningar. Ringön 1-2 våningar och Frihamnen 1-3 våningar (fast det kanske är för stor skillnad?)
 0
Matthias H. (13 Juli 2010 10:10):
Aaaahahahahaha Peter Griffin-liknelsen är jättebra Daniel
 0
Olle Jansson (13 Juli 2010 10:25):
Hannes: Det är la vanligt enkelt maktspråk genom förminskning. På samma sätt jämförs ju implicit höghus-förespråkare med Stalin. Att sedan Östblocket var världsmästare på att bygga plattenbau och andra miljonprogramsmiljöer - där kollektiven tar täten, eller hur var det hr. Nylander?
 0
Johannes Hulter (13 Juli 2010 11:37):
Temper, temper! :)

Både Nylander och Caldenby är ju intelligenta och kunniga personer som för det mesta har mycket insiktsfulla och tänkvärda synpunkter om arkitektur och stadsplanering. Det är fel att avfärda dem. Stavfel kan ju alla göra, jag tror inte det ligger någon malice bakom.

Det intressanta är väl snarare att irrationell akrofobi kan drabba även vanligtvis kloka personer. Frågan är vad som utlöser den.

Jag skulle tro att vissa personer är känsligare för byggnader som sticker ut och tar plats. Byggnader som helt enkelt inte visar den ödmjukhet och blygsel som anses klädsam.

Här finns nog också en skillnad mellan en "europeisk" och en "amerikansk" inställning (i analogi med Caldenbys uppdelning ovan). Vissa vill lyfta fram endast det extremt exceptionellt fantastiska, vilket förutsätter en jämntjock och jämnhög bakgrund medan andra glatt och obekymrat vill se originalitet och fantasi sticka ut lite varsomhelst. Man skulle kunna kalla det en aristokratisk kontra en plebejisk arkitektursyn.

Mina personliga sympatier hamnar nog i så fall hos den senare.
 0
Hannes Johansson (13 Juli 2010 11:44):
Johannes: Jag syftade inte främst till detta enskilda stavfel, utan att Yimby av vissa konsekvent beskrivs som en "blogg"... :)
 0
Johannes Hulter (13 Juli 2010 12:32):
@ hannes: Men vi är ju en blogg - också. :) Jag tror inte Nylander har något horn i sidan till oss, tvärtom, han uppskattar säkert att det opinionsbildas för bättre stadsplanering. Eller vad säger du Ola? :)
 0
Jan Jörnmark (13 Juli 2010 13:38):
Dom är ju några stycken, och det är inget dåligt inflytande dom har haft genom åren. Man kan fråga sig varför en ideologi som betonar stadsbyggnad som en konst där "lagt kort ligger" blir så dominerande i en stad.

När jag nu sitter här och botaniserar i Mediearkivet söker sig mina ögon till en annan välformulerad och tongivande person. Ronny Reinholdsson var ju stadsarkitekt här i staden under många år, och när jag gör ett axplock i hans välklädda argumentation genom åren hittar jag debattinlägg mot höghus eller nya hus eller andra projekt i största allmänhet vid Ullevi, Korsvägen, Klippan, Friggagatan, Heden, Posthuset, Järntorget, Marstrand och så vidare. Finns det ett nytt hus eller omgestaltningsprojekt i Göteborg de sista åren har helt enkelt RR varit emot det.

Motivet till denna enorma konservatism blir det intressanta. Och ännu intressantare blir ju frågan om vi får reda på de verkliga skälen i de välformulerade debattartiklarna. Hösten 1999 skriver till exempel RR en engagerade artikel i GP om Gothia Towers andra torn:

"Det höghus, som nu byggs och som har getts det avskräckande namnet "Twin Towers Hotel" (varför kan det inte heta Hotell Svenska Mässan?), syns emellertid ha tillkommit utan att de väsentliga kriterierna har beaktats. I stället innebär tillkomsten av höghuset, som Natur- och kulturskyddsrådet tidigare har anfört, att ett obegränsat stadslandskap nu kommer att upplevas som ändligt. Det vill säga att de två tätt placerade höghusen kommer att upplevas som en hög skiva i stadslandskapet."

Anfört i stycket är med andra ord Natur- och kultursskyddsrådet som på något sätt ska ha förklarat att två hus blev en skiva som sedan begränsade hela det tidigare obegränsade göteborgska stadslandskapet och gjorde det "ändligt".

Jag tog mig ju friheten att citera delar av det där stycket i Övergivna Planer, varefter jag sedan fick ett mail från förre stadsarkitekten. Eftersom han lade två andra opinionsbildare i cc-raden måste det ha varit hans avsikt att det han skrev skulle bli offentligt, varför jag här kan citera direkt från mailet:

"Jag har tagit del av din senaste bok - Övergivna planer. På några ställen citerar du mig och det är väl kul. Men lösryckta citat kan också skapa förvirring och missförstånd. I en not betr. negativismen till höghus Göteborg hänvisar du till en debattartikel som jag skrev i GP 14/9 -99 utan att du har satt dig in i motivet till mitt ställningstagande. Att de två höghusen upplevs som ett haltande skivhus har väl egentligen inte att göra med frågan om höghus eller ej. Att jag nämner detta är att det är så jag upplever byggnaden från mitt sovrumsfönster i Jakobsdal där jag bor, men har inget att göra med frågan om höghus eller ej."

Vi kan ju drygt tio år efter debattartikelns införande konstatera att det var svårt för alla inblandade att sätta sig in i motivet till dessa ställningstaganden.
 0
Matthias H. (13 Juli 2010 13:52):
Hehehe Jan, ja verkligen.
 0
Håkan Cullberg (13 Juli 2010 16:33):
Hej alla!

vi har ju glömt att det finns en kramare och nejsägare till. Understödd av några få ångestpersoner på Länsstyrelsen. Men hemsidan verkar stå still - vad har hänt? nån som vet?
 0
Jan Jörnmark (13 Juli 2010 16:38):
Matthias, det kan vara nog så viktigt vad man ser från sitt sovrumsfönster...

Det finns mycket annat man kan se också, och eftersom jag besökt Warszawa många gånger blev jag litet extra intresserad av en av Nylanders formuleringar i artikeln som Johannes länkade till:

"När byggbolag som Wallenstam vill bygga höghus blir det en annan typ av manifestation - kapitalets ikoner. Vill vi verkligen ha det så i Göteborg?
Ett intressant exempel på detta är när byggandet som kom i gång i Warszawa, Polen, efter Sovjets kollaps. Bland det första som byggdes var en skyskrapa som var några meter högre än Kulturpalatset från 1955, som var Stalins "gåva till det polska folket"."

Om vi nu ska förstå Nylander rätt så har kapitalet byggt en ikon till sig självt i Warszawa för att trycka ned Stalins "gåva". Jag antar att Nylander skriver det här som en retorisk poäng - för att visa hur irrationellt både kapitalet och skyskrapebyggande är. Det handlar bara om manifestationer och demonstrationer, absolut inte om några sunda överväganden.

Men enligt alla tillgängliga källor har ingen sådan skyskrapa byggts i Warszawa de sista decennierna. Det finns några stycken (se länkarna) som planeras, men 20 år efter kommunisternas avtåg är Stalins gåva fortfarande högst.

http:​/​/​wiezowce.​waw.​pl/​pkin_​en.​php
http:​/​/​www.​zacharz.​com/​warszawa/​highrise.​htm
http:​/​/​skyscraperpage.​com/​diagrams/​?​cityID=​993
Men det är en stad väl värd att besöka
http:​/​/​www.​skyscrapercity.​com/​showthread.​php?​t=​5780​64
 0
Emanuel Alfredsson (13 Juli 2010 17:47):
Wow! Det ska byggas 42 våningar högt i GBG nu också. Kollade i Skyscraperpage.com efter Götegborg och fick upp ett projekt som heter "Gotham Plaza". Smaka på den du, ni Batman-älskare.
 0
Nils Ericson (13 Juli 2010 20:43):
@Emanuel

Om du läser strax under så ser du att det bara är en fantasibyggnad.
 0
Emanuel Alfredsson (13 Juli 2010 22:17):
@Nils
Men man får ju drömma, eller hur?
 0
Magnus M. (14 Juli 2010 00:07):
Väldigt intressant det här med psykologi. Jag får själv ofta en klaustrofobisk känsla i (vissa) delar av göteborg där det råder en total brist på landmärken, detta som RR tydligen såg som en port till oändligheten.
Jag har bott i Auckland, NZ, en ganska gles villastad, där byggandet av ett jättehögt torn, 328m högt har slutit samman hela storstaden och skapat en ganska fräck känsla. Trots att man nästan aldrig ser mer än sitt område och avgränsande vulkanberg, så ser man tornet och fattar att allting hänger ihop på något vis. Det är mer oändlighet i mina ögon.
 0
Jan Jörnmark (14 Juli 2010 09:14):
Jag trodde aldrig den dagen skulle komma när jag på allvar började tro att "nu vänder det". Men jag tror faktiskt snart vi är där, och Yimby har spelat en jätteroll.

Orskerna är flera, men naturligtvis har återbefolkningen av innerstäderna en jätteroll. Stockholm innanför tullarna har nu gått från 240 till 300 tusen sedan 1980. Centrala Gbg (SDN Centrum och Linne) har gått från 60 till 85 under samma tid. Så här långt har det funnits hyfsat okontroversiell obebyggd mark, men nu är det uppenbart för alltfler att marken behöver utnyttjas bättre - även i förhållande till de planeringsresurser som läggs ned.

Då blir höjden det enda möjliga, och när då argumentationen emot verkligen dras fram (Yimby!), och den visar sig bestå av det svagast tänkbara hopkok som tänkas kan -katastroffilmer, häxprover, sovrumsfönster, vandringslegender- så når vi snart det givna resultatet: höghus.

För vem röstar på en politiker som viftar med en affisch från Skyskrapan brinner framför antingen en delegation av folk från byggbranschen eller bostadssökande ungdomar? Det ironiska är ju att den status-quo ideologi som uttrycks med orden "Lagt kort ligger" inte tillfredsställer vare sig de grå kostymerna eller husockupanterna.
 0
Jan Jörnmark (14 Juli 2010 10:03):
TILLÄGG: OBS - Detta inlägg innehåller spår av ironi!

Nu blir det två på raken här, men jag har fått lite tid över eftersom min web-snickrare ligger och sover.

Om man i alla fall går vidare och läser i Nylanders Yimbu-artikel finns det ytterligare en passage som förtjänar att problematiseras:

"Det vanligaste motargumentet mot att bygga höghus i gamla städer som Göteborg är att det förstör den historiska stadens silhuett där kyrktornen traditionellt är de högsta byggnaderna. För undertecknad som inte är särskilt religiöst intresserad är det tvärtom. Bygg bort kyrkans maktställning.
I Göteborg finns särskilt fina exempel på hur folkhemsbyggnader såsom höghusen på Norra Guldheden sträcker upp mot skyn, högt över alla kyrktorn och spiror. Folket, kollektivet tar täten."

Jag har alltid hört den där retoriken om Norra Guldheden, utan att riktigt förstå den. Samtliga hus i Raketgate-området uppfördes av privata byggmästare, och ägdes sedan av enskilt ägda fastighetsbolag intill det att Wallenstam år 2004 sålde området till en nybildad bostadsrättsförening. Riksbyggen och HSB ("Folket-kollektivet") fick däremot nöja sig med att bygga de mer anonyma höghusen och lamellerna på den nedre delen av området runt Lövskogsgatan.

Här öppnar sig nu nya frågor... Är inte egentligen den delen av Guldheden ett exempel på det gamla klassförtrycket, där de privata byggmästarna tog kullen, och Folket fick hålla hus i slänterna?

Och sedan! Det dåliga tegel som de profithungriga byggarna använder -för att husen ska snabbas fram till den utställning som Kungen ska inviga- leder till decennier av fuktskador, och sedan eftersätts underhållet i decennier. I mitten av 1990-talet finns det faktiskt många lägenheter som är orörda sedan 1945, vilket visar på de förhållanden som hyresgäster tvingas leva under i bostadsbristens Sverige.

Och sedan avslutningen, där fastighetsägaren 1999 presenterar krav på hyror som ska höjas med 44%! Vad kan då hyresgästerna göra, om inte bilda en förenng, köpa alla lägenheter av Wallenstam - och sedan fullföljs historien om denna kapitalets hemvist när GP några år senare skriver en artikel om alla de klipp som gjordes i ombildingens fotspår.
 0
Matthias H. (14 Juli 2010 10:26):
Jan, såsom du visar helheten i de frågor o problem vi tar upp här borde 95 procent av journalistkåren ta efter. Men istället ägnar dom sig åt snabba nyheter o klipp. Tyvärr så, och detta har jag sagt förr, hänger inte gemene man med riktigt utan tar till sig det senaste hela tiden. Och det är ju tyvärr så att politiker också är gemene man så dom förstår inte heller helheten förrän t ex du lägger fram den så här. Jag vet att flera härinne menar att vi individer är smartare än så och det är möjligt att vi är men den senaste nyheten är oftast den som sätter sig i de flestas medvetande.

Detta med helheten kan man applicera på fler ämnen i vårt land t ex varför Stockholmsregionen växer så oerhört hela tiden och har gjort så sen 50-talet (då tunnelbanan började byggas med mycket statliga medel...).
 0
Daniel (14 Juli 2010 16:22):
Artikeln i GP är samma artikel som på Newsmill, fast man har bara gjort lite lokala justeringar, men formuleringarna är densamma.

http:​/​/​www.​newsmill.​se/​artikel/​20​10​/​0​7/​13/​bygg-​skyskra.​.​
 0
Fredrik R (14 Juli 2010 16:40):
Intressant förresten att Caldenby menar att "höghus av både historiska och funktionella skäl inte hör hemma i kvartersstaden".

Har inte Manhattan både ett gatunät med vissa tecken på kvartersstruktur och ett och annat hus som är relativt högt?
 0
Olle Jansson (14 Juli 2010 17:45):
Fredrik R: Nylander tar ju faktiskt upp Manhattan i sin artikel:

"Alla som varit på Manhattan, New York, vet också att det finns platser omringande av skyskrapor som nästintill helt är utan folkliv.
Det finns heller inget folkliv kring höghuset vid Götaälvbron. Slutna bottenvåningar, trafikbarriärer och blåsigt klimat gör att höghus kan bli isolerade enklaver i staden.
Det höga huset har ofta bara en dörr, medan resten är baksidor. Ett annat stort problem är trafiken. Ett stort och högt hus med flera hundra lägenheter skapar trafik. Var ska alla bilar parkeras?"


Det är, enligt min uppfattning, en mycket selektiv beskrivning av höghus på Manhattan - och jag har varit där ett par gånger och tillhör således de "alla" som han hänvisar till.

Jag skulle säga att Manhattans skyskrapors bottenvåningar snarare är följd av den placering dessa har snarare än antalet våningar. Några av de mer kända höghusen har mycket öppna och livliga bottenvåningar. Kanske är jag blind eller tittar bara på husen på fel sätt, eller ser folkliv i syne.

Bara för att ge ett exempel på måfå, entrén till New York Time Building, relativt nybyggd med 52 våningar: http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​en/​0​/​0​7/​New_​York.​.​

Ja, det finns skyskrapor i New York med relativt öde omgivning, såsom FN-skrapan och tillhörande höghus runt Dag Hammarsköld Plaza, men det är verkligen inte så enkelt att det är höjden på huset som är orsaken, utan dess läge.

Kan vi inte lika väl använda oss av hans argument för att tala emot en-plans skokartonger i Bäckebol eller Sisjön? Om man vill vara säker på att hitta platser utan folkliv på Manhattan kan jag rekommendera de med stjärnhus beströdda för "kollektivet" (eller vilken flum-formulering som nu lämpar sig) byggda projekten på Lower East side eller upp mot Harlem till. Om jag varit han hade jag slängt till med City of London eller Docklands, som ju hade varit lite närmare målet.
 0
Jan Jörnmark (15 Juli 2010 10:03):
Ju mer man läser och försöker analysera Nylanders artikel i Johannes länk, desto intressantare blir det att problematisera runt den. Jag tror till och med att vi kan förstå orsakerna till att vi fått en så trist stadsplanerings”debatt” de sista decennierna med utgångspunkt i den.

De bärande argumenten i den är ju helt enkelt att man inte ska bygga höga hus för att de är dyra (Gårda) och skrytsamma (Warszawa) och leder till folktomma platser (Manhattans skyskrapor). Det var bättre förr, när Folket byggde hus, som kunde göra riktiga ateister glada (Norra Guldheden). Nuförtiden har tiden hamnat ur led, och det finns både folk och tokar (Wingårdh och Yimbu) som vill ha höghus, men detta är bara irrationella dumheter som nu avfärdats med hjälp av de tidigare leden i argumentationen.

Vi har ju i den här tråden dragit isär hela det här resonemanget, men fortfarande återstår egentligen den tyngsta delen av den: det visade sig onekligen vara för dyrt för Poseidon att bygga på Norra Gårda. Efter åratal av planering valde Poseidon att kapa 20 våningar på ett helt planlagt och färdigöverklagat hus. 33 våningar blev 13.

Och när man börjar kolla litet på det där blir det riktigt intressant. Den ende journalist som reagerat på det som hänt verkar vara GTs Jimmy Fredriksson, som i en ledarartikel den 2 juni 2008 under rubriken "i Göteborg ser allt ut som vanligt" skrev att

"I Göteborg finns inga planer alls. De höghusplaner som framförts har bokstavligen kapats jäms med trettonde våningen. 33-våningsskrapan i Gårda blir nämligen inte högre, frågan är varför det kommunala bostadsbolaget Poseidon överhuvudtaget får bygga då?"

Observera att hela min beskrivning av det som sedan händer bygger på en genomgång av artiklar i GP, GT och olika byggtidskrifter. Man får då följande bild av det som hände: Upphandlingen görs våren 2007, och kostnaden för hela Venus hamnar då på 1200 miljoner kronor. Poseidon förskräcks, och genom att kapa tornet räknar man med att få ned priset till 800 miljoner. Inte minst kan kostnaderna för grundläggning sänkas med ett stubbtorn på 13 vån, för då behöver man inte gå hela vägen ned till berget. Det innebär rimligen också att vi får större risk för sättningar framöver.

Sagt och gjort, Poseidon kapar 20 våningar och med dessa cirka 110-120 lägenheter. Dessa lägenheter skulle alltså ha betingat en byggkostnad på knappt 4 miljoner styck, och frågan är ju då vilka olika alternativ som egentligen fanns. Poseidon gick säkert igenom de möjligheter som jag nu kommer att skriva om, men ingen enda journalist verkar ha ställt frågor om dom. Det är i den uteblivna diskussionen och debatten som jag menar att vi har en av grundorsakerna till Göteborgs problem.

Frågorna som kunde ha ställts handlar helt enkelt om de drygt hundra lägenheterna vi inte har. Poseidon hade ju två annorlunda och innovativa alternativ här, som det skulle vara intressant att höra hur de resonerat runt.

Det ena är tredimensionell fastighetsbildning. Hade inte det här varit ett idealiskt projekt för 3-d bildning? Att sälja hundra lägenheter med kanonutsikter för de priser vi talar om här (mellan 2,5-7,5 miljoner) borde inte varit omöjligt - men uppenbarligen fanns inte intresset från PEAB eller Skanska eller vilka som kan ha blivit tillfrågade. Eller fanns det andra problem? Eller brydde man sig inte om att fundera i den här riktningen, var det helt enkelt enklare att kapa skrapan - ingen journalist eller "debattör" i Göteborg skulle ju ändå någonsin klaga på att ett hus krympte (utom Jimmy (Jimmu?) Fredriksson).

Det andra är det alternativ som framgångsrikt används av det allmännyttiga bostadsbolaget Mimer i Västerås. Där gör man helt enkelt så att Mimer själva säljer delar av sina projekt till bostadrättsföreningar, vilket får ned genomsnittskostnaderna i projekten, vilket också gör att hyrorna i de återstående hyresrätterna kan hållas på en nivå som fortfarande är attraktiv. Eftersom tidningsartiklar från 2007 flera gånger skriver att man funderade i termer av att starta en ny egen kommunal byggenhet på grund av de höga kostnaderna, var det säkert också så att man på Poseidon/Framtiden funderade över samma alternativ som Mimer fastnade för. Men i Göteborg gjorde man uppenbarligen en annan bedömning än i Västerås.

Det hade naturligtvis varit intressant att läsa artiklar i GP eller GT om de här övervägandena och vad man kom fram till. Det handlar ju trots allt om mer än hundra lägenheter i centrala lägen, olika ganska spännande alternativ för att hantera byggkostnader och dessutom om stans uteblivna landmärke. Det handlar också om att alla de resurser som lagts på att ta fram planer för 33-våningshuset, samt att klara flera år av överklaganden nu bara försvann. Hur många småtomter hade inte hunnit planeras på grund av de resurser som kommunen tvingades binda i det icke byggda 33-våningshuset? Hur många miljoner löstes upp i tomma luften i och med den icke omdebatterade kapningen?

Men, som sagt, de artiklarna finns inte. Fredriksson reagerade under 2008, men staden arkitekturskribenter verkar mest nöjda med att man kan slå den ”bristande ekonomin” i skallen på Yimbusar och andra som förletts av de brinnande schabraken.

Någon debatt finns med andra ord inte, och några alternativ blir inte heller belysta - och där hittar vi väl till sist svaret på Fredrikssons retoriska fråga om varför inget händer i Göteborg. Till råga på allt - eftersom alla den här gången vet hur det gick i Gårda, blir det lättare att rita block och stubbar från början nästa gång.
 0
Patrik Höstmad (15 Juli 2010 11:27): Online
@Jan Jörnmark
Argumentationen, processen och granskningen är sannerligen intressant, skrämmande och irrationell. Men nu finns ju debatten åtminstone här :)
 0
Rickard Nordin (15 Juli 2010 12:03):
@Daniel - Vår artikel skrevs före Newsmillartikeln. Att de är likartade beror dock på att vi har pratat med varandra givetvis. Vi känner ju varandra och har diskuterat stortstadens problem över många fikan. Det är därför inte konstigt att en del meningar är likartade.
 0
Jan Jörnmark (15 Juli 2010 21:49):
Patrik A:
Ja du har rätt, nu finns debatten. Och det blev ju mycket riktigt en skräckfilm för alla dom som inte ville ha den.
 0
Fredrik Rosenhall (18 Juli 2010 14:37):
Mycket välskriven text och intressant att läsa kommentarerna. Jag tycker dock det finns anledning att vara lite försiktig med att kritisera meningsmotståndare utifrån enstaka formuleringar eller korta tidningsartiklar. Nylander och Caldenby är mycket insiktsfulla och kunniga arkitekturteoretiker. Båda har dessutom spelat en stor roll för det ökande intresse för stadsbyggnad och urbanitet som Yimby är sprunget ur. I synnerhet Nylander har fått mycket kritik från den modernistiskt präglade arkitektkåren för sin argumentation för stadsliv och kvaliteter hos äldre miljöer. Det är fel att dra alla "nejsägare" över en kam och likställa nimbys (personer som är ointresserade av stadsbyggnad men likväl säger nej till förändringar i sitt eget närområde) med aktörer som har mer välgrundade och allmänt formulerade argument.

Likså är det intressant att fundera över varför Yimby avfärdas som lite naiva jasägare och höghusälskare. Jag tror det har att göra med att Yimby har två grundidéer som under 1900-talet har stått i motsats till varandra - att bejaka stadsmässig, tät kvarterstad och samtidigt säga ja till synliga och arkitektoniskt självständiga nytillskott. Sedan modernismens insteg, miljonprogrammet och cityskövlingarna har det rått ett förlamande motsatsförhållande mellan dessa båda idéer. Lite hårddraget - antingen har man varit nostalgisk bakåtsträvare eller så har man varit för storskaliga moderna grepp. De senaste decenniernas försiktighet förefaller positiv om alternativet hade varit fortsatta rivningsvågor och funktionsseparerade enklaver. Yimby är ett befriande exempel på att tiden är mogen att överge det typlogogiska traumat. Samtidigt måste man förstå att vissa förslag i Yimby-anda kan ge otäcka vibbar för dem som slogs för bevarande och urbanitet under miljonprogramsepoken. Hade det inte varit för "kulturkonservativa krafter" (läs spridda grupper av kulturarbetare, intellektuella mm) hade ju ännu större delar av den gamla staden rivits under 1960-70-talen. Centerpartiets nya höghusvurm förefaller i mina ögon rätt populistisk eftersom den tycks handla mer om att i alla lägen vurma för höga hus än den grundläggande frågan om sammanhängande stråk och att skapa förutsättningar för stadsliv. Precis som Johannes skriver i inlägget är det viktigt att ha en förutsättningslös inställning till höga hus. Ola Nylanders poänger är viktiga att ha i åtanke. Åk runt bland europeiska städer som tillåtit höga hus i centrala lägen och betrakta resultaten. I bästa fall skapas en häftig skyline (Rotterdam). I sämsta fall blir resultatet som Frankfurt – kontoriserad stadskärna som dör efter arbetstid. I så gott som samtliga fall har det enskilda höghuset ett problematiskt möte med gatan. Som Jörnmark beskrev ovan är det svårt att få ekonomi i höga bostadshus. Merparten av de höghus som byggs i centrala europeiska städer är kontorshus, ofta med det uttalade syftet att manifestera företagets namn i stadsbilden (här i Göteborg har vi t ex både Skanskaskrapan och Canonhuset). Detta kan man tycka vad man vill om men beaktar man det faktum att företagen sällan är intresserade av verksamheter i bottenvåningen får man resultatet att huset möter gatan i en reception. Sedan är det stopp. Problemet kan illustreras på följande vis:

http:​/​/​bilder.​tidningsarkivet.​se/​upl/​normal50​0​/​neo-​20​0​.​.​

Den stora utmaningen för stadsbyggandet, när vi lagt det typlogogiska traumat bakom oss, blir att bevisa att det verkligen går att bygga ny innerstad; tät, heterogen och funktionsblandad. I detta arbete ligger mängder av intressanta utmaningar. ”Före och efter”-bilderna från Östra Hamngatan illustrerar tydligt vikten att komma ifrån monotoni i gatubilden. Samtidigt visar den även de stora strukturella skillnader som råder mellan dagens byggande och 1800-talets. Den varierade hushöjden och de små fastigheterna skänkte gatan liv och variation, och var naturligt uppkommen genom att olika byggmästare byggt hus för olika ändamål i olika tider. Så funkar inte byggandet idag. Skall man undvika att nya kvarter ser ut som Nordstans homogena vägg måste det till en medveten kommunal styrning. Om ett hus skall sticka upp högre måste detta definieras i en detaljplan, det kommer aldrig att bli en spontan konsekvens av att vissa byggare vill bygga lite högre än andra. Hur den kommunala styrning skall se ut och hur långt man i förväg kan styra heterogenitet i utförande, skala och höjd borde vara den centrala diskussionen för utvecklingen av t ex Södra Älvstranden. I Stockholm kan vi titta på utvecklingen av Norra Station. Här har Wolodarski skapat en plan där små kvarter och uppstickande gavlar kommer att ge variation i en mycket högexploaterad miljö. Planen blir ett instrument som omöjliggör att bebyggelsen upplevs som en horisontell vägg. Adderar man det faktum att de två skyskraporna Tors torn står fristående men i direkt kontakt med huvudstråket, Torsgatan, och fylls med verksamheter i de lägre våningsplanen tror jag man har skapat förutsättningar för en mycket urban miljö. Förebilden där har också varit amerikanskt höghusbyggande i innerstadsmiljö.
 0
Johannes Hulter (18 Juli 2010 15:43):
@ fredrik: Du har helt rätt - jag håller med dig till 100%.
 0
Krister Malmqvist (18 Juli 2010 17:47):
Tycker man kan knyta ihop 2 trådar: Norra Masthugget och denna artikel. 1:a Långgatans ena sida är varierad. Butiker restauranger i bottenplan och bostäder ovanpå. Andra sidan är däremot belagd med p-hus, kontor, p-platser och inget attraktivt gångstråk. Jämförelse har gjorts med Linnegatan. Den har bra blandning av äldre och nyare hus i olika höjder. Det borde vara ett mål att göra Norra sidan av 1:a Långgatan varierad med inte alltför höga hus närmast gatan samt tvärgator som förlänger Nordhemsgatan och Värmlandsgatan ända ner till älven.
 0
Jan Jörnmark (18 Juli 2010 19:56):
Fredrik R - du har naturligtvis rätt i princip i varje ord du skriver. Men just för att det är svårt att hantera både heterogenitetens principer OCH heterogenitetens ekonomi behöver vi få en stadsbyggnadsdebatt som inte bara bygger på förenklingar. Det är egentligen den poäng jag har velat driva ända sedan den första dag jag upptäckte det här forumet.

Om vi håller oss till heterogenitetens ekonomi är den besvärlig, vilket demonstreras av de 120 lägenheter som inte byggdes på Norra Gårda. Då tycker jag att det är bra om vi har en debatt där alternativa val belyses, snarare än att man tar det till intäkt att alla hus bör vara av en viss typ i en stad. Att säga att man inte kan bygga höghus för att Poseidon inte lyckades få ekonomi i ett hus är som jag ser det inte en hållbar argumentation. Den blir ännu mindre hållbar om det beror på att inte de tillgängliga alternativen prövades.

3-D bildning ger faktiskt möjlighet till heterogenitet, ändå används den synnerligen sällan. Man kan fråga sig varför - ett av skälen kan vara att planläggningsproblematiken är så besvärlig att man inte vill dra in ytterligare en potentiellt komplicerande faktor i byggandet. Gud vet, men frågan skulle sannerligen förtjäna att belysas.

Sedan kan jag bara konstatera att vi idag har ett unikt lågt byggande i Sverige, samtidigt som inflyttningen till storstäderna går snabbt. Huvudfrågan i debatten borde vara hur vi ska klara den situationen, som faktiskt också ger unika möjligheter. Möjligheterna belyses väl av bilderna från vår vandring i Norra Masthugget, som ju är en av stadens ödestadsdelar. Här skulle sannolikt Norra stations liknande löningar, med varierad bebyggelse och hushöjder vara möjlig. Då vore det synd om debatten omedelbart urartade på det vanliga göteborgska sättet, där allt till sist slutar i den vanliga lösningen: skivhus i sex våningar, som börjar byggas på höstkanten 2035.
 0
Fredrik Rosenhall (18 Juli 2010 21:44):
Kul att debatten lever även om det är strålande juliväder!
Jag håller helt med om att den massiva mur av klagande och självuppfunna begränsningar som gör att nya projekt bantas ner och slätas ut redan i idéstadiet är ett jätteproblem. Personligen tycker jag också att både Caldenby och Nylander är alltför hårdnackade i sitt motstånd mot höga hus. Generella "höghusförbud" bör bara finnas i städer/stadsdelar där den låga silhuetten är en central del av den kulturhistoriska och stadsbildsmässiga upplevelsen. Här råder i min mening en enorm skillnad mellan centrala Göteborg och centrala Stockholm. Älvrummet i Göteborg är en ruffig, rörlig och konstrastfull miljö, en utmärkt experimentscen för formstark arkitektur. Spelar man korten rätt på Skeppsbron och i norra Masthugget kan man skapa både levande gator med Långgatsområdets sociala mix och intressant samtidsarkitektur. En situation där byggander och gator samspelar och gillar varandra, inte motvilligt samsas för att tillsammans lösa praktiska problem kan skapas.
Mycket intressant att läsa Jan Jörnmarks analyser i denna och andra trådar. Arkitekter har under lång tid varit dåliga både på att sätta sig in i de komplicerade ekonomiska ramar som villkorar byggandet och på de sociala konsekvenser byggandet får. Man skulle önska en situation där byggandets alla aktörer kunde sträva mot samma mål och tydligt se de sammanlagda kvaliteterna som kan skapas. Vi behöver ett eller ett par riktigt goda exempel. Förebilder som visar att man kan bygga tätt och blandat, motverka bostadsbristen och samtidigt skapa gator att vistas på. Då tror jag att saker skulle gå smidigare, att man skulle slippa mycket av dagens paralyserande långbänkar.
 0
Olof Antonson (18 Juli 2010 22:46):
@Fredrik: Du har många kloka synpunkter och jag kan inte annat än hålla med om det mesta, men "intressant samtidsarkitektur" är ett oxymoron. I alla fall i Göteborg.
 0
Krister Malmqvist (19 Juli 2010 08:41):
Att "skynda långsamt" är mantrat för dagen i Göteborgs kommun. Helst vill man inte fatta några som helst beslut utan gör helst en ny remissrunda och hoppas på att debatten under tiden lägger sig. Den uppflammande debatten om Västlänken, trängselskatten och höghus i Göteborg har orsakat mycket bryderi hos såväl de rödgröna som motsidan i kommunen. Det stundande valet gör att politikerna har belagts med munkavle fram till valet är överståndet. Troligtvis kommer detta att släppa efter den 19 september. Då får vi veta hur makthavarna i Gbg ser på Yimbys och andras förslag.
 0
Håkan Cullberg (19 Juli 2010 13:50):
Det är helt fantastiskt att debatten om vår stads utveckling pågår här på Yimby under semestertid när alla är lediga o bara går omkring eller solar o badar. Yimby är det forum för en arkitekturdebatt som länge har saknats i Göteborg. Helt otroligt med denna spännande dialog. När skall arkitekterna i Göteborg våga ta språnget in i debatten här på Yimby där all dialog äger rum. Det är ju nästan som om Yimby har startat ett eget stadsbyggnadskontor fullt av ivriga tjänstemän som inte vill något bättre än att utveckla och förbättra vårt Göteborg. Yimby har tagit plats som det forum där dialogen äger rum . Det är bara att gratulera alla yimbyiter till denna framgång Keep on the good work!
 0
Håkan Cullberg (19 Juli 2010 14:50):
Jan Jörnamrk - du tar upp Norra Guldheden som ett dåligt område med höghus som sticker upp, där kapitalisterna byggt dåliga lägenheter och med dåliga byggmaterial som sen har fått förfalla, och aldrig har byggts om så att folk tvingats bo kvar i sina dåliga lägenheter. Faktum är att Norra Guldheden är ett område som byggdes strax efter kriget av en lokal byggmästare i Göteborg och som ritades av erkänt duktiga arkitekter. Man har gjort studier på senare tid för att analysera varför området har så fina kvaliteer. Svaret är enkelt - det var duktiga arkitekter som höll i pennan och som formade området med fullt ansvar som arkitekter gentemot inte bara sin beställare Jernfelt utan även mot tredje man, dvs de som kommer att vistas i och bruka miljön. Att sen höghusen sticker upp mot skyn uppe på kullen kan dels förklaras med att man erbjöd hyresgästerna utblickar och ljus över staden på rent funkismanér och dels som en samlad gestaltning av stadsdelen i staden, där man förstärker och förtydligar berget norra Guldheden som en av de kullar som sticker upp i vår stad. De lägre och gula husen byggdes av dåligt brännt tegel från Danmark som inte hade samma frostbeständighet som normalt. Att man gjorde dessa vackert utmejslade husen ljusa är mycket positivt för närskalan när man rör sig i området. Området Norra Guldheden är ett område av hög arkitektonisk klass och som har har ritats av arkitekter som både var duktiga och som tog sitt fulla ansvar framförallt gentemot tredje man. Att senare husen såldes till Wallenstam som hade helt andra affärsmässiga grunder för sitt agerande än Jernfelt som ägt husen under alla år är en helt annan sak. Det är tyvärr väldigt sällsynt med fastighetsägare i vår stad som tar ett långsiktigt ansvar för sin miljö och sina byggnader.
 0
Jan Jörnmark (19 Juli 2010 18:03):
Håkan, för Guds skull - det var tänkt som ironi, för att ställa folkhemsretoriken i lite perspektiv.
 0
Matthias H. (19 Juli 2010 20:17):
Ironi eller inte, Guldheden, Åhren-Johanneberg o andra liknande ställen verkar vara heliga platser och det är väl det som jag tycker är värst. Varför kan man inte bygga ihop funkishus med hjälp av låga längor med verksamheter i? Då hade dessa områden blivit mångfalt mer spännande. Att någon duktig arkitekt en gång har byggt ett hus spelar ingen roll tycker jag (det kunde likagärna varit en värdelös arkitekt) när han inte tänkt på hur hans hus ska bidra till stadslivet. Här finns så mycket att göra i vårt "älskade" funkis-Göteborg.
 0
Bengt Svensson (19 Juli 2010 21:33):
Tack Johannes för att du använder begreppet "bredhus"!
Vi har ju ganska många skyskrapor i vårt land, men dom flesta ligger ner och kryper längs med marken på fulaste tänkbara sätt.
 0
Håkan Cullberg (19 Juli 2010 23:19):
@Matthias: jag har själv vuxit upp i Johanneberg, detta hemska område med stadsplan av Uno Åhrén-
Faktum är att när jag bodde där som barn så upplevde jag en stor frihetskänsla och trygghet, mamma var hemmafru och hade smörgåsar kalar när man kom hem från skolan och det fanns mjölkbutik, specerihandlare Backmans på Fribergsgatan och Heros livs där vi hjälpte till och cyklade ut med matkassar till de boende, fiskaffärer 3 st, bagerier bla Lindströms och godisaffärer Cleo, grönsakshandlare, leksaksaffärer och sybehörsaffärer och mjölkbutik i varenda hushörn. I bottenplan låg fritidslokaler o dåtidens dagis. Egentligen ett ganska idylliskt samhälle mitt i stan med utsikt över hela södra Göteborg och Mölndal. Vi spelade barnteater i källarna, med fiskdamm osv. Tvättstugan låg i källaren och piskbalkongen uppe på taket. Vi delade ut tidningar och gick ner till Götaplatsen på kinne och busvisslade med biobiljetten innan cowboyfilmen började. Skridskor åkte på Näckrosdammen, en rest av 350-årsjubileet. Uppe bakom Johannebergs vattentorn lekte vi o byggde hyddor med årets utslängda julgranar. Vi kikade ut över centrala staden från den plattform som låg strax intill bakom Johannebergsskolan dit linbanan gick 1923 från Näckrosdammen. Vi barn var alla priviligierade som fick växa upp under såna förhållanden.
Betr Norra Guldheden som är ett betydligt bättre område ur arkitektonisk synvinkel fanns en enklare motsvarighet, med några få butiker i små friliggande byggnader. Skillnaden mot Johanneberg var att alla butiker var samlade på ett ställe vid Dr Fries torg. Det är märkligt att dessa områden har haft såna inbyggda kvaliteer över tid, när man idag ser ner på dessa som helt förkastliga.
Att vårda en stads utveckling är att ta hänsyn till historiska fakta och att skapa ett samspel mellan infill och befintliga volymer. Visst är det möjligt att tillföra nya byggnader i dessa områden, men det är en särskilt svår arkitekturuppgift att tillföra nytt utan att göra våld på den befintliga karaktären. Vi utbildar ju arkitekter för att bla kunna klara av såna svåra uppdrag. Särskild omsorg och hänsyn skall tas till platsens själ i varje enskilt fall.
 0
Magnus M. (19 Juli 2010 23:34):
Även Guldheden har haft betydligt fler affärer, men i takt med att barnfamiljer slutat bo i tvåorna och ersatts med framförallt singlar så har befolkningsunderlaget minskat. Inget glatt spring mellan husen, inget liv på gårdarna, mest tystnad. Man får väl bara konstatera att dessa områden nu behöver förtätas, oavsett om de fungerade förr eller inte.
 0
Johannes Hulter (20 Juli 2010 00:02):
Det är viktigt att hålla i minnet att en god bostadsmiljö inte nödvändigtvis är en bra stadsmiljö, eller tvärtom. Förhoppningsvis kan man lyckas få ihop något som är både-och.

Men sedan är ju människor trots allt olika. "Den Goda Staden" där alla är nöjda överallt kommer därför alltid att vara en utopi.
 0
Jan Jörnmark (20 Juli 2010 08:20):
Apropå arkitektur- och stadsbyggnads"debattörernas" göranden och låtanden här i stan kan man ju tycka att dom skulle kunna ha en del att göra.

Som vi såg i exemplet med Det Försvinnande Höghuset på Gårda har Göteborg på ett mystiskt sätt blivit en stad där skyskrapor och stadsdelar liksom försvinner och utplånas i tomma intet. Jag kommer osökt att tänka på en kompis jag hade på gymnasiet som var orolig för att det kunde finnas "Dimensionsdörrar". Han hade läst om dom i FibAktuellt, och människor liksom bara sögs in i dom. En gång hade en hel skvadron soldater gått upp i rök, with no trace at all. Jag får nog varna Ricky för att besöka Göteborg, för här är vi som vanligt värst. Vi har helt enkelt utvecklat en alldeles egen variant av dimensionsdörrar, där tusentals lägenheter och arbetade mantimmar i nämnder och stadsbyggnadskontor liksom bara löses upp tomma intet!

Men dom lämnar ändå vissa digitala spår efter sig... Jag har länge vetat om det som kommer nu, och när jag nu suttit och kollat Raketgatan de sista dagarna har jag gång efter annat fått det för ögonen. Så låt oss fundera över historien om hur 350 möjliga lägenheter blev 70 under en åtta år lång planprocess, som fortfarande inte är avslutad.

Historien börjar (åtminstone till en del) hösten 2002 när Wallenstam meddelar att de vill bygga 500 nya lägenheter på olika håll i staden. Ett av de utpekade områdena är Raketgatan, och frågan tar nu snabbt liv. GP konstaterar att både tjänsteman och politiker är nöjda: "Projektet framstår som intressant och spännande, säger P-O Martinsson, direktör på fastighetskontoret. 500 nya hyreslägenheter stämmer väl med den politiska viljan. "Fastighetsnämnden har länge arbetat för att få fram fler hyreslägenheter. Det är därför angeläget att inte dra ärendet i långbänk"...Kjell-Ove Eskilsson, direktör på stadsbyggnadskontoret... konstaterar att de flesta områden varit uppe till diskussion förut. "Så sent som i slutet av 80-talet gjordes försök till kompletterande bebyggelse i Guldheden."

Som vi ser är som vanligt inget nytt under den göteborgska solen, och snart kommer det att visa sig att vi känner igen ännu mer, när väl hjulen i Evighetsmaskinen börjar rulla mot sitt vanliga anti-klimax.

På Stadsbyggnadskontoret blir byggplanerna snabbt en del av ett större komplex, där olika byggplaner i Landala läggs samman. I december 2003 berättar GP att kontoret tagit fram ett förslag som skulle kunna ge 350 lägenheter i följande lägen:

"• På bergskanten mot Annedal, i slutet av Raketgatan och Dalheimersgatan. Här diskuteras 5-6 stycken smala, höga punkthus som kallas "stadsvillor".
• I sluttningen i vinkeln mellan bostadshusen vid Övre Besvärsgatan/Södra Viktoriagatan och bostadshusen i Landalabergen. Här föreslås två höga lamellhus.
• I sluttningen ovanför Landalabergen, nedanför Raketgatans östra del. Också här diskuteras sex "stadsvillor" som skulle nås från framförallt Egnahemsvägen.
• Ovanför Guldhedstorget, i innerkurvan av gatan som leder in i området. Härligger i dag ett litet trähus men föreslås ett cirka tre våningar högt, svängt hus med studentlägenheter."

I februari 2005 är förslaget, som har resulterat i 197 yttranden och 1000 protesterande namnunderskrifter, tillbaks i Byggnadsnämnden. Processen fortsätter, för politikerna vill till varje pris ha i gång byggena, eftersom det allmänt sägs att staden lider av stor bostadsbrist. I november konstaterar GPs reporter på ett objektivt sätt att: "Trots "kompakt motstånd", enligt stadsbyggnadskontoret, från folket på Norra Guldheden och stadsdelarna närmast samt tung kritik från länsstyrelsen fortsätter majoriteten av politikerna i byggnadsnämnden att beställa fram förslag på hur det ska kunna byggas ett par hundra lägenheter."

Politikerna envisas alltså med att "beställa fram förslag" från de stackars tjänstemän som har till uppdrag att producera just planer. Dock har de nu besinnat sig en aning, för projektet är nu krympt till cirka 200 lägenheter. Kanske ska det ändå bli en tumme???

Kvarnarna fortsätter att mala under de närmsta åren och flitens lampor slutar sällan att lysa, när protestlistor vandrar mellan punkthusen och länsstyrelsens antikvarier analyserar vidare. Politikerna förstår med tiden att deras envishet kan kosta både röster och andra värden, och den bulletin som via GP sändes ut från Byggnadsnämnden i juni 2009 förvånade knappast någon:

"Det blir inga nya bostäder vid Raketgatan i Norra Guldheden. Byggnadsnämnden beslöt i går enhälligt att säga nej till fortsatt planarbete för området. - Vi insåg att vi måste sansa oss, säger Susanna Haby (M), vice ordförande i byggnadsnämnden. Vi behöver förtäta bebyggelsen på många håll i Göteborg men här visade det sig vara alldeles olämpligt, det är svårt att bygga här, det blir dyrt och det förstör värdefulla grönområden."

Det som sedan återstår är en sista rest av de stora planerna på Egnahemsvägen. Här fortsätter åtminstone vissa politiker att envisas och i juni 2010 berättar GP:
"Många grannar är negativa till detaljplaneförslaget för 70 nya lägenheter vid Egnahemsgatan i Landala. En oenig byggnadsnämnd har dock beslutat att planen ska gå vidare till en ny utställning. MP och KD ville avbryta planarbetet. De anser att nya bostäder försämrar miljön i grannhusen, tar bort grönytor och hotar riksintressen i kulturmiljön".

Hur kommer det nu att gå med dessa 70 lägenheter??? Tja... ingen vet, men trots att stadsbyggnadsdebatten har saknats har det faktiskt funnits andra insiktsfulla personer länge, och som därför kan ge oss en hint om vad som komma skall. Sålunda sammanfattade ingen mindre än Siv Malmkvist redan 1968 den framtida göteborgska stadsbyggnadsprocessen i de kortfattade men kärnfulla orden: "Den som lever få se".
 0
Matthias H. (20 Juli 2010 11:14):
Håkan, jag tycker egentligen inte att det är något fel på Åhrens Johanneberg arkitektmässigt sett, husen är snygga, lagom höga och det går ju också att ha lokaler i bottenvåningarna, det kan vi ju se mot de stora stråken. Likadant är en del punkthus i Guldheden helt ok men jag håller inte med dig om att det är svårt att komplettera dessa områden.
Det borde vara hur enkelt som helst att få dom stadsmässiga för det är ju faktiskt det som felar och har gjort ända sen dom byggdes. Åhrens Johanneberg är dock lite mer stadsmässigt ut mot dom stora stråken.

När vi demolerade massa områden i Göteborg på 60- och 70-talen så körde man bara över dom som ville bevara. Nu pratar vi ju faktiskt inte om demolering av dessa områden utan komplettering, jag tror att det finns en för stor respekt för vissa områdens arkitektur och en för stor ängslan att ändra.
 0
Håkan Cullberg (20 Juli 2010 18:04):
Man kan naturligtvis komplettera husen o kvarteren i både Johanneberg och Guldheden. Men vad som krävs är att en en välrenommerad arkitekt vågar ta striden och gå ut öppet i en dialog med de boende, så att ångesten kan försvinna. Det finns en utbredd ångest med not in my backyard och tillika politiker som inte vågar och är rädda att tappa röster alldeles särskilt inför ett val. Sen har vi stadsbyggnadskontoret som inte får lov att prestera några egna visioner, utan snällt måste rita upp de planer som politikerna beställt. Jag tror att duktiga arkitekter skulle våga gå in och ta plats, men det behövs då arkitekter av Ralph Erskines kaliber som har förtroende i alla läger- även bland arkitektkollegor. Naturligtvis behövs det någon form av stadsarkitekt eller liknande som har fullt politiskt mandat att agera och som kan vinna förtroende bland de boende.
 0
Fredrik Rosenhall (20 Juli 2010 19:31):
Precis. Skall man förtäta i arkitektoniskt värdefulla områden måste detta motiveras av att nya kvaliteter skapas. Jag var själv skeptisk mot förslaget att placera en krans av feta punkthus framför raketgatans eleganta silhuett. Kan man börja med att visa att nytillskotten tillför något på platsen (i Guldhedens fall t ex genom att urbanisera genomfartsvägarna) och dessutom har ett arkitektoniskt egenvärde borde det vara lättare att komma runt nimbyismen.
 0
Krister Malmqvist (21 Juli 2010 07:53):
Genom att skjuta på alla planer så ligger ju alternativen fortfarande öppna! Så resonerar nog kommunens Byggnadsnämnd.
 0
Johannes Hulter (21 Juli 2010 09:00):
@ krister: Det stänger ju lika många alternativ samtidigt, inte sant? T.ex. för den som skulle flyttat in i en nybyggd lägenhet där 2010... Men det är kul att du konsekvent för fram "noll-alternativet". Det bör ju också beaktas.
 0
Jan Jörnmark (21 Juli 2010 09:49):
Apropå Johanneberg tycker jag mig märka att något faktiskt är på väg att hända. Den nyväckta och synnerligen aktiva debatt som funnits sedan ett drygt år och som vi deltar i har sannolikt redan betydelse.

När planen på 17 våningshuset kom förra året dök de vanliga protesterna upp, och tidningsartiklarna såg till att börja med liknande ut: "folket reser sig", "upprörda känslor" och så vidare. Dessutom larmade bevarande-ivrarna omedelbart om hotet mot Johanneberg, riksintresset och Åhrén. Det verkade med andra ord som att den vanliga kapningsprocessen stod för dörren, för att sedan följas av att huset gick genom dimensionsdörren och helt försvann när ekonomin i projektet blev för dålig.

Men det har inte hänt. Samrådet är över, fullmäktige kommer sannolikt att fastställa detaljplanen i år. Sedan får vi se vad som händer med överklaganden, men jag kan bara tycka att det flutit ovanligt smidigt så här långt. Om den relativa smidigheten kan hålla i sig borde det i bästa fall också få betydelse för att man i framtiden vågar mer arkitekturmässigt - jag kan bara hålla med Fredrik i hans kritik där.

Jämför med hur det sett ut förr, vilket gör det nödvändigt att plåga er med ytterligare ett exempel, som också väl belyser det som Krister och Johannes nu kallar "håll alla dörrar öppna/noll-alternativet":

I Annedal presenterades det planer på att bygga cirka 70 lägenheter på en grusplan vi Brunnsgatan i januari 1998. På ett stormigt möte i Annedalsskolan fick snart representanter för PEAB och Fastighetskontoret veta att de levde, och någon gång under 1998/99 avbröts sedan programarbetet, för att man istället skulle arbeta med ett program över HELA Annedal. Här tror jag mig förresten se ett mönster - Wallenstams planer som jag skrev om igår utvidgades ju också, för att istället omfatta hela Landala. Orsakerna till detta kan man spekulera om, men en enkel idé är den här: genom att arbeta med ett helt område kommer man bort från lokala grannskapskonflikter i programarbetet. Å andra sidan är problemet (vilket Landala tydligt visar) att de konflikterna ändå kommer tillbaks när man blir specifik, och då är risken uppenbar att stora mängder arbete helt förspillts.

Utvecklingen i Annedal tycks bekräfta den bilden. Hösten 2002 har stadsbyggnadskontoret genomfört ett arbete i "dialog" med stadsdelens invånare, och kommit fram till att det behövs ett torg nere vid Brunnsgatan, ungefär vid Saronkyrkan. Det hus som PEAB hade planerat ska däremot inte byggas, barnen behöver behålla sin grusplan. Däremot har Stadsbyggnadskontoret hittat en annan tomt i Annedal. Gatubolaget har nämligen ett skylt- och skräpupplag bakom Seminariegatan. Vi som bott länge i Annedal vet att tomten rymmer parkeringsplatser och baracker, samt att det i stort sett saknas grannar. Man förstår med andra ord de styrande tankegångarna i förslaget.

Men sedan kommer årets mysterium som vi kanske kan hjälpas åt att lösa. Den 28 mars 2004 meddelar GP att
"Planerna på de nya bostadshusen i Annedal, cirka 400 meter från Linnéplatsen, har kommit ett steg närmare genomförande. Det handlar om 5 000 kvadratmeter bostadsyta i tre- till femvåningshus i området som tidigare tillhörde Epidemisjukhuset. Den aktuella marken används i dag som upplag åt Gatubolaget. I närheten ligger också sjukhusets ursprungliga
portvaktsstuga i trä, ett gammalt stall i tegel samt ett landshövdingehus från 1920-talet. I samband med ny detaljplan skall vård, skydd och utveckling av dessa byggnader utredas. Kolonistugorna i backen upp mot Sahlgrenska kommer att påverkas av nya byggnader och Änggårdens odlarförening har motsatt sig byggande på upplagstomten."

...och sedan kan jag inte hitta några spår av dessa planer i några som helst tillgängliga källor. Inget hos kommunen, inget hos någon tidning. De 70-80 lägenheter det här handlar om (5000 kvadrat) är bara försvunna. Efter sex år förefaller det som allt arbete avbröts och gick upp i rök. Kanske blev arbetet en del av den Landalaplanering som sedan kollapsade i steg mellan 2005-2009, jag vet helt enkelt inte, för det finns inga källor.

Summerar vi till sist de förslag som kom fram 2002 genomfördes bara ett av förslagen: grusplanen bebyggdes inte, för vi hittar vare sig torg eller andra nya byggnader i dagens Annedal.

För den forskare som vill ställa verkliga frågor finns det helt klart material till serier av ex-jobb, uppsatser och minst ett par doktorsavhandlingar i den göteborgska planeringsprocessen. Fram till dess skull jag vara glad om någon kunde lösa Mysteriet med vad som hände bakom Seminariegatan efter den 28 mars 2004.
 0
Johannes Hulter (21 Juli 2010 11:14):
@ jan: Ahh, låter som ett perfekt upplägg för en sommardeckare. :)

Exemplet visar ju också att "noll-alternativet" i realiteten innebär ett "minus-alternativ".
 0
Krister Malmqvist (21 Juli 2010 19:11):
Sticker du ut hakan får du på käften!
 0
Johannes Hulter (21 Juli 2010 19:17):
@ krister: Vems haka pratar du om? Byggnadsnämndens?
 0
Krister Malmqvist (21 Juli 2010 19:51):
Regeln är allmänt gållande. Bryter du mönstret eller gängse rutiner riskerar du att få på käften. Om du däremot lär dig rutinerna och hur de tänker samt även ser till att låta byggnadsnämndens experter hjälpa dig med byggnadslovet så att de tar det till sig som sitt eget förslag. Då går det mycket lättare att få igenom ärendet. Det är lika mycket psykologi som teknik att ro ett byggnadslovsärende i hamn. Skaffa dig gärna allierade i höga positioner som talar för din sak. Risken med Yimbys taktik att dra fram "häftiga förslag" är att killarna i Byggnadsnämnden blir avogt inställda eftersom Yimby hela tiden "trampar på ömma tår"
 0
Johannes Hulter (21 Juli 2010 20:30):
@ krister: Aha, du menade Yimbys haka. Tack för varningen men vi kommer nog att klara oss. Killarna - och tjejerna - i BN är faktiskt riktigt hyggliga människor och inte alls våldsamma. :)
 0
Jan Jörnmark (21 Juli 2010 23:24):
...och dessutom är det ingen idé för Yimby att ge sig in in i konformisttävlingen. Startfältet är sedan länge överfullt, och vår entré skulle dessutom bli överklagad.
 0
Gunnar Einarsson (22 Juli 2010 18:41):
Hejsan allihop! Min första post här. Intressant tråd från början till slut, liksom alltid på Yimby!

Beträffande Jörnmarks inlägg om Annedal, istället för att bebygga grusplanen i hörnet Seminariegatan/Carl Grimbergsgatan, framför den gamla Hemvärnsgården (numera "Daghemmet för sångglada barn"), varför inte ta marken runt Annedalsskolan i anspråk? Denna buskiga grässlänt till parkdemarkation gör ju ingen glad och borde kunna rymma två minikvarter, ett smalt sådant på västsidan mot Västergatan och ett långsmalt på sydsidan mot Brunnsgatan (där det för övrigt redan står ett ensamt gammalt Dicksonhus).
Hur vet jag att detta får plats? Jo, för så har det en gång i tiden faktiskt sett ut! D.v.s. tills man rev husen i samband med totalsaneringen, inte för att direkt ersätta dem med något, utan bara för att jävlas med oss stadsbor i största allmänhet antar jag, samt slösa bort lite mer av Göteborgs centralt belägna boyta.
Fast det finns väl regler och lagar nuförtiden mot att stycka upp tomtmark på det sättet får man väl anta (vilket annars borde ske på oräkneliga platser i Göteborg där exploateringsgraden är besvärande låg)?
Hursomhelst, själv skulle jag kunna tänka mig stenhus med mycket gjutjärnskrusidull i 6-8 våningar eller nya landshövdingehus i 3-4 våningar, det går egentligen på ett ut. Det väsentliga är att arkitekterna naturligtvis bara får rita i nygotik, nyrenässans, nybarrock eller Jugend! :-)
 0
Johannes Hulter (22 Juli 2010 20:26):
@ gunnar: Hej och välkommen Gunnar! Jag tycker det är ett ypperligt förslag. Visst vore det härligt om Västergatan kunde få tillbaka något av sin forna charmighet. Du kan nog vara intresserad av den här tråden på forumet: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​60​
 0
Jan Jörnmark (22 Juli 2010 22:01):
Gunnar E, jag har tänkt just det där många gånger. Men jag vet hur det skulle ha låtit om någon föreslagit det.

Gick förresten runt i Annedal i går, och det händer ju rent märkliga saker på busk- och skrotupplagsmarken just nu. Sedan tog jag dessutom en promenad uppe vid Jenny Lindsgatan och i Olskroken i dag.

Den här staden är intressant, to say the least.
 0
Matthias H. (22 Juli 2010 22:35):
Precis Jan o det är ju därför man älskar den så mycket trots alla hemska beslut som byggnadsnämnden tagit genom årens lopp. För trots allt så har det ju också p g a alla dessa konstiga beslut uppstått väldeliga kontraster mellan olika tidsepoker. Alla dessa kontraster gör staden spännande och man har därför alltid haft förhoppningar om att positiva saker kommer att ske. Det kommer det också göra i o m Yimbys intåg, det måste det.
 0
Gunnar Einarsson (23 Juli 2010 15:15):
Johannes, tackar hjärtligast, såväl för mottagandet som för tråden. Länge har jag av och till småfunderat över möjligheter till förtätning och behovet av verklig stadskaraktär i den alltför utspridda staden Göteborg, och så finns det för närvarande 1405 personer på det här stället som vill ungefär samma sak. :-)

Jan, jag ser nu att med "grusplanen" redan från början menades en del av grästerrängen vid Annedalsskolan och Brunnsgatan, inte den kvadratiska planen vid promenadvägen upp till kolonistugorna som jag fick för mig. Ber om ursäkt. Men å andra sidan, bara härligt att höra att andra redan har haft denna utmärkta idé! :-)

EDIT: Tog bort förvirrande fråga
 0
Gunnar Einarsson (26 Juli 2010 16:05):
"Gick förresten runt i Annedal i går, och det händer ju rent märkliga saker på busk- och skrotupplagsmarken just nu."

Hehe, tror jag förstår nu. Susade precis förbi på vagnen och någon har förlagt en lekplats med några slags betongbumlingar framför Annedalsskolan. Dessutom skymtade jag något barrackliknande mellan träden på Brunnsgatssidan, men det var väl bara några arbetscontainrar.
Inte för att jag kan byggnadsnämnden, men vågar man anta att det får vara stopp på byggnadsspekulationerna nu så att inget kommer i vägen för barnens viktiga lek i sandlådan?
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5376 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Göteborgsregionens folkmängd
12 November 11:45 av Matthias H.
VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
6 November 22:25 av Hans Jörgensen
Västlänken
16 Mars 08:59 av Erik Funck