Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Göta Lejon and the Strange Fate of Olskroken

 
Jan Jörnmark ger oss en fascinerande ekonomisk-historisk bakgrund till varför Olskroken (och stora delar av Göteborg) ser ut som det gör idag och vilka möjligheter som finns i framtiden om man vågar lyfta blicken.

Göta Lejon är sannolikt det företag som betytt mest för det moderna Göteborgs framväxt. När Göteborgspolitikerna 1960 skapade ett halvkommunalt saneringsföretag beseglade man egentligen sju-åtta stadsdelars öde. Louis Campanello, som var företagets VD, var en analytiskt driven person som dessutom skrev flera böcker om sin syn på stadsomvandling.

Böckerna är tydliga och bra, vilket gör att man snabbt kan ta sig fram till grunden för den korporativistiska totalsaneringsfilosofin. Ingen prisdrivande konkurrens skulle råda mellan olika köpare, och de olika stadsdelarna delades på ett ”rättvist” sätt mellan olika ägare: Riksbyggen fick ta Masthugget, privata byggherrar fick Nordostpassagen och Annedal, och allmännyttan kontrollerade bland annat stora delar av Landala, Gårda och Olskroken.



Alla bilister hänvisas varmt till…

Men jag ska återkomma till Campanello och Lejonet i en senare artikel, och i stället börja i den andra änden: när man väl hade bestämt sig för stegvis totalsanering betydde det att både stadsdelarnas saneringsordning och byggherre fick stor betydelse för hur området skulle se ut när det återbebyggdes. Under åren fram till 1970 rådde det en exceptionell bostadsbrist, och alla lägenheter som byggdes kunde omedelbart säljas eller hyras ut.

Från och med 1971-1972 förändras det här: villamarknaden och kranskommunerna tar över, och helt plötsligt har Göteborg tusentals tomma lägenheter, framförallt i Nordost. Men även centrala delar har jättebekymmer. Riksbyggen kan inte sälja stora delar av Nya Masthugget, och får istället bli hyresvärd under några decennier.



…grävskopan orkade inte klättra hela vägen uppför backen…

De allmännyttiga bostadsbolagen hamnar i en jättekris och stadens samförståndsinriktade kommunpolitiker måste under 1970-talet hantera en rad krissituationer. Nybyggda tomma lägenheter kombineras med arvet efter Göta Lejon: förfallna stadsdelar som inte hunnit saneras. Till råga på allt drar varvskrisen igång på allvar efter 1973, och mellan 1970-1985 faller Göteborg från 465 000 till 425 000 invånare. Där har ni nu scenariot när de återstående stadsområdena - Haga, Olskroken, Gårda, Hängmattan i Majorna, Skansen Kronan - ska saneras.

I de här stadsdelarna blir ett par drag tydliga: rivningshusen fick stå kvar länge, och när de revs blev ödetomterna ofta kvar under flera decennier. I en del fall har de rentav blivit stående så länga att de idag uppfattas som självklara inslag i stadsbilden. Försök att återbebygga dem möts inte sällan av protester av olika slag. Det gör också att Göteborg på ovanligt många ställen mynnar ut i tomrum och parkeringsplatser, vilket gör att de olika stadsdelarna skärmas av från varandra på ett sätt som verkar obegripligt.

 

...stadens fäder bestämde sig för att helga platsen åt bilismen…

Det var förresten den här kaos-staden jag flyttade ned till 1978, och i ett radioprogram häromåret beskrev jag den tidens Olskroken som en ”western-kuliss”, vilket stämmer rätt bra med verkligheten. Buslivet runt Tages Taverna var ökänt och när väl tvångsevakueringarna genomförts stod husen öde. Det såg likadant ut i Haga och på en del håll i Majorna och på Linnégatan: husen stod helt enkelt tomma – vilket förstås ledde till en och annan brand.


 
…tanken på att någon skulle behöva sno Statoil-platser känns bisarr…

Det här förklarar också att intresset för hård exploatering var försvunnet under stora delar av 1970- och 1980-talet, och även varför politikerna var så exceptionellt ointresserad av många nya lägenheter på till exempel Prippstomten och Porslinsfabriken: det var kommunen som hade hamnat med Svarte Petter när marknaden vek, i form av tusentals tomma lägenheter. En ökad konkurrens på en vikande marknad var inte direkt det första som kommunalråden önskade sig om morgnarna. Den tidens politiker var sällan negativa till stenhårda miljö- och bullernormer, som kunde hjälpa till så att oönskade hus inte byggdes.



…gatulivet är ganska svagt i nya Olskroken…


Exploateringstalen blev med andra ord låga, och för Olskrokens del funderade man 1974-1975 på verkligt drastiska åtgärder. Faktiskt var det så att det fanns en falang bland de kommunala politikerna som ville göra en park av hela dagens stadsdel, vilket ju i sig leder till en intressant tanke: i den logiska fulländningen skulle utspridningen fungera på så sätt att alla värden i city försvann. Befolkningen befinner sig sedan i villor miltals utanför det gamla centrum, som långsamt rivs och växer igen. Vi har ett sådant exempel i västvärlden, för det är dit som Detroit verkar vara på väg.



…soffbutikerna från 1930-talet räddar Norra Gubberogatan…


Så illa gick det inte med Göteborg, men det vi istället fick var en mycket låg exploatering av Olskroken. Mindre än hälften av lägenheterna blev kvar efter nybyggnationerna, och när man går runt i stadsdelen förstår man varför. Här finns så mycket lågexploaterade p-platser och grusplaner att man baxnar. Följderna av de lågt räknat 500 lägenheter som inte byggs blir stora. ”Nya Olskroken” får en relativt begränsad köpkraft, vilket gör att centrumet blir ganska svagt.

Det känns lite ironiskt att det som påstås ha varit stadens affärstätaste område på 1950-talet idag ser ut som det gör på de här bilderna. Det blir helt enkelt inte mycket dödare än så här. Rör man sig i in områdena behöver man inte många minuter för att förstå vilken sida runt Olskrokstorget som är den mest attraktiva. På Kobbarnas väg finns Cyrano och flera andra restauranger och uteserveringar. Bakom det stiliga på p-huset på torgsidan sitter däremot parkbänksgänget och läskar näbben.

 

…livet har återvänt på båda sidorna av Olskrokstorget…

Det märks med andra ord ganska väl att en tredjedel av Olskroken egentligen aldrig blev återuppbyggd. Det skapar å andra sidan stora möjligheter, om det skulle gå att klara bullernormerna med modern byggteknik. Kanske är det idag möjligt att återskapa landshövdingehusen i det helt tomma kvarteret borta vid Tidblads? Skulle dessa i så fall kunna kombineras med något/några höga punkthus i de halvkvarter som förvandlats till parkeringsplatser? Skulle vi bara för formens skull anta 500 lägenheter med 750 personer, skulle den här delen av Olskroken tillföras ett rejält ökat underlag för restauranger, butiker med mera.



…inte heller den södra delen av Olskroken riskerar att drabbas av p-plats brist…

Men det stannar egentligen inte där, för som vi ser av bilderna kapslas även den södra delen av Olskroken/Gubbero in av jättelika p-platser och gamla bensinstationsfundament. Planer för återbebyggandet av delar av det här området har som vi vet funnits och rimligen kan de vidsträckta ödetomterna bli en jättetillgång framöver. Tar man hänsyn till att omgivningen på andra sidan Olskroksmotet förändras snabbt när Norra Gårda och Friggagatan byggs ut, är det här ett av stadens allra naturligaste inre expansionsområden.



…här slapp vi en pinsam och provinsiell skyskrapa häromåret, till miljön och bilisternas glädje.

Självfallet kan man då också se en framtid när den här delen av Göteborg växer ihop och lever upp riktigt rejält, samtidigt som det ger oss möjligheter att åtminstone reparera några av såren från den stora stadsskövlingens tid.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Matthias H. (26 Juli 2010 00:40):
Ja, Olskroken tog Älvstranden på sin hemsida upp som ett exempel på något som blev bra av det som byggdes efter att man rivit........

Vad kan göras då? Återigen, en överdäckning kanske? Skulle det underlätta ihopväxandet av stadsdelarna kanske.
 0
Emanuel Alfredsson (26 Juli 2010 00:56):
Vad kan mer sägas än att Ånäsvägen är off the wall. Cyklade där för en vecka sen och ser den som ett föredöme, stilmässigt.
 0
Jan Jörnmark (26 Juli 2010 08:15):
Apropå p-platserna i södra Olskroken hittade jag några rätt intressanta bilder som visar hur det såg ut innan allt revs för Gårdatunneln:

http:​/​/​www.​jvmv2.​se/​forum/​index.​php?​mode=​thread&id=​427.​.​

Om man vill återbebygga är naturligtvis frågan hur tunneln är konstruerad och hur förstärkningsmöjligheterna ser ut.
 0
Hannes Johansson (26 Juli 2010 12:56):
Det är som sagt lite talande att (åtminstone vissa på..) Älvstranden Utveckling lyfter fram Olskroken som ett bra exempel på tät blandstad som byggts de senaste 80 åren. Man kan väl snarare säga att det är ett av de tidigare täta kvartersstadsområdena som man misslyckats med att avurbanisera mest, snarare än att det är ett område där man lyckats skapa tät kvartersstad.
 0
Johannes Hulter (26 Juli 2010 17:09):
Underbar krönika Jan (som vanligt). Ser verkligen fram emot att läsa mer om Göta Lejon, Campanello och resten av GBG:s märkliga 1900-tals historia.
 0
Mattias Eriksson (26 Juli 2010 19:38):
Angående näst sista bilden och ingen parkeringsbrist i södra Olskroken.

På den parkeringen bilden är tagen, och ägs av Göteborgs stad, är väntetiden för utomhusparkering 3år och inomhus 5år.. P-brist? Ja
 0
Jan Jörnmark (26 Juli 2010 20:43):
Mattias, som jag ser det vore det lämpligare att stapla bilarna på höjden. Samma sak gäller för t ex Heden.
+1
Olof Antonson (27 Juli 2010 18:01):
Jag åker förbi där varje dag i princip. Jag tycker om hur tornspiran på Ånässkolan sticker upp bakom bebyggelsen: http:​/​/​www.​fcmureri.​se/​images/​CustomImages/​0​1.​jpg

Det kan nog ha varit riktigt vackert förr i tiden.

Jag har dock svårt för hur det ser ut idag, de nyare bruna husen, speciellt de med vita träbalkonger åt torget till ... de ser ut som sju svåra år.
 0
Jan Jörnmark (28 Juli 2010 09:40):
Huvudtanken med krönikan ligger egentligen vid att skriva om hur sönderryckt Göteborg har blivit. På slutet har vi kunnat se det i Norra Masthugget, i Annedal, i den stora diskussionen runt Gårda/Friggagatan och på flera andra ställen.

Tänker helt enkelt att vi behöver förstå vilka skador som mass-saneringarna och trafikrivningarna skapade, tillsammans med det kraftiga befolkningsfall som sedan följde. Det betyder ju sedan, i sin tur, att vi står med en upp och nedvänd stadsplaneringsdiskussíon på 2000-talet, när möjligheterna faktiskt är mycket stora.

Faktiskt blir ju varje lågexploaterad p-plats och grusplan en möjlighet att göra rätt, om man vet vart man vill.
 0
Krister Malmqvist (28 Juli 2010 16:59):
Men det vet man uppenbarligen inte!
 0
Matthias H. (28 Juli 2010 20:06):
Yimby vet ju det. Kanske vi borde få/ta mandatet att bygga stan med Johannes o Jan vid rodret...
 0
Krister Malmqvist (30 Juli 2010 08:57):
Utomhusparkering nattetid i centrala Gbg innebär att du riskerar bilinbrott. Detta innebär att nybyggda hyreshus utan p-garage ej efterfrågas av personer som innehar bil. Detta är en realitet som ej går att bortse från. Även personer som anväder kollektivtrafik behöver ibland använda bil. Då är det bra att ha en säker plats att förvara bilen på då den inte används. Därför bör p-normen vara kvar även för nybyggda hus i centrum. Annars blir det i förlängningen en förslumning av centrala staden.
 0
Johannes Hulter (30 Juli 2010 09:12):
 0
Erik Sandblom (30 Juli 2010 21:40):
Mattias Eriksson:
"På den parkeringen bilden är tagen, och ägs av Göteborgs stad, är väntetiden för utomhusparkering 3år och inomhus 5år.. P-brist? Ja"

Kanske dags för marknadspriser på parkeringen?
 0
Jan Jörnmark (31 Juli 2010 10:00):
Det förs ju diskussioner om p-normer och p-platser i flera trådar nu, men jag väljer att göra mina reflektioner här.

Ser man på dessa bilder är ju det sammanhållande temat den låga exploateringen av p-platserna. Eftersom "Nya" Olskroken dessutom trafikseparerats har ju bilarna fått noll platser efter de gatorna. Gatorna i nya Olskroken har istället blivit märkliga platser: så här på sommaren har de en parklik karaktär, som kombineras med betongbalkonger och gråsuggor. Däremot syns mycket litet mänskligt liv.

Slutresultatet blir att paradoxen fullföljs: eftersom exploateringsgraden för p-platser blir så låg dominerar istället bilarna i de separerade delarna. Där bor det ju å andra sidan ingen, så inte heller där finns det några människor.
Så stapla för Guds skull bilarna på höjden och under husen! Kostnaden måste också sättas mot den mark som frigörs för byggande - och titta för 17 på de här bilderna: vad vore inte den marken värd om man exploaterade ett betydande antal lägenheter på varje normaltomt?

Jag har faktiskt svårt att komma på någon hyfsat välmående västerländsk stad som i så hög grad domineras av lågexploaterade p-platser som Gbg. Skulle möjligen vara Dresden. Blev förvånad när jag var där hur enorma ödetomter som fortfarande fanns kvar där centralt.

Och det kanske är logiskt, för ett talesätt bland ekonomer är att "det säkraste sättet att förstöra en stad är inte bombningar. Det säkraste sättet är en hyresreglering". Och på det sättet är Arthur "Bomber" Harris och natten mot den 14 februari 1945 helt jämförbar med Göta Lejon och det som hände med Olskroken, Annedal, Landala, Östra Nordstan, Masthugget, Vegastan, Gårda, Hängmattan, Linnegatan/Haga, Nilssons Berg och sluttningarna på Skansen Kronan.

Men det finns ju trots allt inget som säger att det inte går att återuppbygga.
http:​/​/​www.​jornmark.​se/​places_​intro.​aspx?​placeid=​122&l.​.​
 0
Ed Hardy (2 Augusti 2010 11:56):
[Spam]
 0
Johannes Hulter (2 Augusti 2010 12:00):
Vi undersöker för tillfället hur vi ska stoppa bot-spammen som börjat komma. Ni får ha lite överseende så länge... :)
 0
Anders Gardebring (2 Augusti 2010 12:31):
Johannes: Jag har tömt bort texten o länken, men låt själva kommentaren ligga kvar så länge.
 0
Tommy Kristensson (27 Augusti 2010 17:52):
Sitter och bläddrar i fotoboken "Göteborg före grävskoporna" av Robert Garellick och grips av hur vacker Göteborg skulle kunna vara om Louis Campanello & C:o inte hade fått härja så fritt som de gjorde, och om arkitektyrket hade slopats helt i dag, till förmån för åternyttjande av gamla ritningar - billigare och vackrare! Vad hindrar att man vid nybyggnation också ägnar sig åt återuppbyggande, och tvingar Wingårdh, Cullberg och andra att verka långt utsocknes där de gör mindre skada på den offentiga miljön? Bygg upp det vackra Göteborg igen!
 0
Krister Malmqvist (27 Augusti 2010 19:58):
Ett ord i rättan tid!
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5352 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter