Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Hur utvecklar man en paradgata?

 
Sveriges enda Aveny är på dekis. Paradgatan mister successivt sin glans om man får tro fastighetsägare och handelsidkare. Till slut kommer det bara vara nattrumlare kvar. Det finns en bred samsyn kring att förändringar i den fysiska miljön måste till för att vända utvecklingen.

Samtidigt är Avenyn resultatet av ett starkt stadsplanegrepp och den är mycket väl integrerad i Göteborgs gatunät. Gatans problem har snarare med byggnaderna och verksamheterna än den grundläggande strukturen att göra.

Kanske finns nyckeln till en framgångsrik utveckling i att låta byggnaderna återfå sin arkitektoniska dignitet, snarare än att fortsätta tråcklandet? Att rensa bort decenniers förvanskande ombyggnader, snarare än att fortsätta med dem?




Det finns onekligen något kontinentalt och storstadsmässigt över Avenyn. En bred axel som utgår från den gamla stadens centrum och avslutas i en monumentalplats värdig en stad betydligt större än Göteborg. Men längs trottoarerna, ur fotgängarens perspektiv, ter sig gatan rätt alldaglig.

Någon exklusivitet förmedlas knappast av gatans blandning av stora butikskedjor och turistrestauranger. Bottenvåningarnas slumpmässigt uppkomna kombinationer av skyltfönster, aluminiumprofiler och sommarverandor känns mer Blackpool   än Champs Elysées eller Vaclavplatsen.

Kommer Avenyn kunna behålla sin publika ställning när uteserveringarna om några år breder ut sig över Södra älvstrandens kajer, eller är de breda trottoarerna dömda att i framtiden ligga öde bortsett från fredags- och lördagsnätter?





I den lilla skalan bjuder Avenyn knappast på några estetiska upplevelser.

De senaste åren har vi sett en lång rad utvecklingsidéer för Avenyn. Allt ifrån tvillingtorn vid Bältesspännarparken till flytt av spårvägen och paviljonger i gatans mitt. Tillsammans med en önskan om att vitalisera bakgatorna genom påbyggnader och nya genombrott verkar fastighetsägarnas bild vara klar - Avenyn skall utvecklas genom förtätning.

Liknande tankegångar kan ses i kommunens program för Heden Avenyn. Där lyfts även handelsutbudet fram som en central fråga: "Avenyn behöver ha ett innehåll som är attraktivt och unikt. Ett handelsutbud som kompletterar övrigt utbud i staden och inte konkurrerar om samma besökare och kunder."

Visionen är en värdig paradgatan - en plats att visa upp för turister men också en identitetsstark plats för göteborgare. Lite exklusivare än idag alltså. Lite mer internationell. Frågan är då bara - ligger inte gatans verkliga utmaning i att förvalta de hus som redan står där? Att en gång för alla försöka reda ut de trassliga relationerna mellan byggnad och gata som uppstod då Avenyn gick från bostadsgatan till kommersiellt stråk?

Vill man verkligen förstå Avenyns utvecklingsförutsättningar måste börja med att analysera hur dagens situation har uppstått. Fråga sig varifrån känslan av taffliga provisorier kommer. Varför stilarkitekturen hos de äldre husen inte kommer till sin rätt.

Avenyn planerades och byggdes som en exklusiv bostadsgata, inspirerad av Haussmanns Paris. Butiker var inte tillåtna eftersom dessa skulle störa den estetiska ordningen. Det är fascinerande att föreställa sig livet på gatan kring det förra sekelskiftet. Hur herrskapen klädde upp sig och lämnade sina grandiosa bostäder för att visa upp sig i gaturummet på samma sätt som de övre samhällskikten gjorde i Paris eller London. Kungsportsavenyn var Göteborgs krona - ett fulländat nyrenässanskonstverk - genomdesignat från stadsplan till byggnadsdetaljer.

Men gatans roll som skådeplats för sekelskiftes bourgeoisie blev kortvarig. När funktionalismen slog igenom på 1930-talet föreföll gatan som ett stelnat manifest över en förgången tid. Ironiskt nog blev Avenyns palats de första byggnaderna i Göteborg som offrades i de modernistiska rivningsvågorna.

Det hade varit intressant att ta del av de diskussioner som ledde till att tre påkostade hörnhus med bara fem decennier på nacken revs på 1930-talet och ersattes av funkishus med ungefär samma skala och exklusiva innehåll. Att dessa hus revs 30 år innan man satte grävskoporna i nedgångna arbetarklassområden som Landala och Vegastaden får ses som ideologiska manifest snarare än pragmatisk stadsutveckling.

I och med att rivningarna inleddes på Avenyn påbörjades också en omvandling från bostadsgata till handels/nöjesstråk. På 1930-talet etablerades eleganta butiker i några hörnfastigheter. Från slutet av 1950-talet och något decennium framåt revs hälften av 1800-talshusen och ersattes av modulbyggen med huvudsakligen kommersiellt innehåll i bottenvåningarna och kontor ovanpå.

I samband med detta togs förträdgårdarna bort och de mycket breda trottoarerna skapades. Kvar blev en handfull 1800-talshus som hamnat i ett nytt urbant sammanhang. Hus som tidigare sträckt ut breda entrétrappor över välskötta förträdgårdar fick se sina bottenvåningar slås sönder för att kunna inhysa kommersiella lokaler med stora skyltfönster.

Utvecklingen har fortsatt i denna riktning. Successivt har restauranger och nattklubbar tagit över den norra delen av gatan. Mittdelen är en utpräglad handelssträcka med mestadels stora butikskedjor. Med några få undantag (t ex Helge Zimdals le Corbusier-inspirerade hus på Avenyn 21-23) är efterkrigstidens hus av lågt arkitektoniskt värde.




Kungsportsavenyn 34, rivet 1960 - före/efter




Kungsportsavenyn 25, rivet på 1930-talet - före/efter





"Franska kvarteret", hörhusen revs på 1930-talet, mitthusen på 1960-talet - före/efter

Dagens Aveny är alltså en lite märklig syntes av 1800-talets bostadsgata och 1960-talets handels/kontorsgata. De gamla husen är långt mer förvanskade än sina grannar längs Vasagatan eller Storgatan. Enskilda verksamheters krav på tillgängliga entréer, stora skyltfönster och exponerade företagsnamn har skapat en snårskog av fönstertyper och entréer. En snårskog som fungerar på smala innerstadsgator som Kungsgatan eller Andra Långgatan, men som känns tafflig på en bred och värdig gata som Avenyn där fasaderna syns i sin helhet från motstående trottoarer.

Byggnaderna förmår helt enkelt inte matcha gatans storslagenhet. Det breda gaturummet är dock alltjämt en mycket viktig offentlig plats, egentligen mer ett utdraget torgrum än en gata. I detta avseende fungerar strukturen bra. Det sociala skådespel som gatan byggdes för fortlever, fast i förändrad form. Sommartid och på helgnätter är norra delen av gatan en lång catwalk där människor rör sig för att betrakta och bli betraktade. Det är ingen slump att demonstrationståg, cortéger och offentliga manifestationer rör sig längs Avenyn. Ingen annanstans i staden uppnås samma exponering.

Att utveckla en gata som Avenyn, med sina uppenbara strukturella kvaliteter, handlar i stor utsträckning om att vända utvecklingstrenden, att skapa en ny bild i det kollektiva medvetandet. Upplever allmänheten att gatan successivt graderas upp lockas nya typer av verksamheter som i sin tur ytterligare förstärker förändringen.

Görs ingenting kommer dagens trender att fortsätta; fler strömlinjeformade nattklubbar runt Valand (det kreativa klubblivet finns i Linné och på Magasinsgatan), fler stora butikskedjor på gatans mellersta del (den nischade kvalitetshandeln samlas inom Vallgraven), färre människor på uteserveringarna (närheten till vattnet lockar folk till Skeppsbron).

Men stadsmiljöer behöver inte vara statiska! För några decennier sedan var Vallgatan och Magasinsgatan trista trafikschakt, idag är de vitala stadsstråk. Trots att byggnaderna är exakt desamma har ändrad trafikföring och väl genomtänkt verksamhetssammansättning förändrat gatorna i grunden.

Göteborg har en av världens största och mest välbevarade stenstäder från sekelskiftet 1800-1900, och Avenyn var ursprungligen den förnämsta gatan. Skall man vända den negativa trenden måste man hitta sätt att återskapa vissa av de kvaliteter som försvunnit. Kort sagt att återställa de förvanskade 1800-talshusen och gradera upp de slätstrukna 1960-talshusen.

Tyvärr verkar dagens utvecklingsförslag handla mer om att hitta lägen för tillägg och påbyggnader än att arbeta med dessa grundläggande frågor. Och sett ur ett snävt kommersiellt perspektiv är detta inte så konstigt. För att maximera intäkterna i de enskilda lokalerna är det sannolikt vettigt att utöka den uthyrningsbara ytan och skapa många lättillgängliga entréer. Men sammantaget blir upplevelsen av gatan lidande, vilket i förlängningen påverkar förutsättningarna att få andra verksamheter att etablera sig.



Förvanskade bottenvåningar och borttagna förträdgårdar gör att de äldre husen möter gatan på ett klumpigt sätt.



"Engelska kvarteret" är idag bara en kuliss. Bakom fasaderna breder moderna nattklubbar ut sig.





Kvarteret Örup har relativt välbevarade fasader, men bottenvåningen är kraftigt förvanskad och verksamheterna anonyma. Här finns potential!


Skall Avenyn uppnå sin fulla potential krävs att ett krafttag tas för att få hus och gata att samspela. Ta kvarteret Örup, till exempel. Ett helt 1880-talskvarter där alla gathus är bevarade, av stor kulturhistorisk och estetisk betydelse för staden. Men bottenvåningarna är hårt förvanskade och rymmer anonyma verksamheter.

Genom att återställa de ursprungliga bottenvåningarna, gradera upp markbeläggningen och aktivt verka för att locka hit verksamheter som inte är så beroende av stora exponerande skyltfönster (likt de mer exklusiva och/eller kulturellt relaterade verksamheter som dominerar kvarteren närmast Götaplatsen) skulle Avenyn återfå en sträcka med internationell storstadskaraktär. Kvarteret Örup skulle kunna bli ett begrepp, lika laddat som Biblioteksgatan i Stockholm eller Harrods i London. De kvarvarande 1800-talshusen är en värdefull resurs att förvalta och utveckla. De estetiska och kulturhistoriska värden husen har måste komma gatan till gagn på ett bättre sätt än idag.

Ett aktuellt exempel på hur man missat en unik möjlighet är ombyggnaden av Avenyn 37. Ett vackert hörnhus från 1890, vars takdekor skalats av i tidigare renoveringar. I den nyligen genomförda ombyggnaden hade man möjlighet att återskapa torn och gavelspetsmotiv men valde istället att bygga breda, enkelt utformade takkupor som skär sig kraftigt mot ursprungsarkitekturen. Detta är anmärkningsvärt. Stadsbyggnadskontoret är i normala fall mycket restriktiva med att tillåta förvanskande takkupor och de som nu byggts på Avenyn bryter mot alla riktlinjer och rekommendationer.

De hade sannolikt aldrig fått byggas på Norra Gubberogatan eller Kristinehöjdsgatan, men accepterades på en av Göteborgs mest synliga hörnfastigheter. I 1890-talets gotiskt influerade arkitektur spelar vertikala, uppåtsträvande takdetaljer en central roll. De byggda kuporna är i total konflikt med ursprungsarkitekturen som nu istället får en horisontell avslutning.

Vad säger detta om Göteborgs syn på stenstaden som estetisk och stadsbyggnadsmässig resurs? En intressant jämförelse kan göras med Sundsvalls stenstad, där stor kraft läggs åt att vårda det sena 1800-talets byggnader och rekonstruera takdetaljer som tidigare tagits bort.



Avenyn 37 - ursprungligt utseende. Gavelspetsar och torn skapar vertikalitet och markerar hörnbyggnadens viktiga roll i stadsbilden. Ett återskapande hade inneburit ett enormt lyft för Avenyn.



Avenyn 37 fram till i vintras. Takdekorationen togs bort på 1950-talet, vilket gav huset en anonym karaktär.




Efter ombyggnaden 2010. Istället för att återskapa ursprungligt utseende avslutas byggnaden med en horisontell och mycket iögonfallande takvåning. Tillsammans med gatuplanets okänsliga plåtinklädnad blir resultatet ett hus som förlorat mycket av sina ursprungliga skönhetsvärden.

Ett annat aktuellt exempel är några nya bostadsrätter som byggdes 2009 på andra våningen i Avenyn 14. Lägenheterna krävde nya fönster. De breda aluminiumpartierna skär sig mot funkishusets sandstenssockel och eleganta originalbalkonger. Lösningar av detta slag kommunicerar knappast att man befinner sig på en paradgata.



Nya bostadsrätter ovanpå 7-eleven, byggår 2009. Fönsteromfattningarna är som hämtade från Högsbo industriområde.

Exemplen ovan visar hur Avenyns byggnader behandlats under lång tid. Tillfälliga lösningar, baserade på enskilda verksamheters behov, har fått styra på bekostnad av helheten. Vad Avenyn behöver är att fastighetsägare, kommun och allmänhet enas kring en gemensam vision om att återställa byggnadernas värdighet.

Genom relativt små insatser kan arkitekturen återta kommandot över den rika floran av provisorier. Det är inte frågan om att ta den folkliga prägeln från gatan, Avenyn är och kommer att förbli ett av göteborgarnas viktigaste offentliga rum. Vad det handlar om är att skapa en situation (likt Linnégatan) där byggnader och gata trivs ihop, där trottoarernas olika zoner samspelar med bottenvåningarna utan att varje entré känns som en nödlösning.

Tillsammans med en strävan att skapa unika handelskoncept på vissa sträckor och bryta upp de strikta gränser mellan kultur, kommers och nöje som idag kännetecknar gatans olika delar skulle den urbana upplevelsen kunna bli mycket annorlunda jämfört med idag. Utan att vare sig folklivet eller vardagligheten för den saken går förlorade. Först i denna nya situation blir det meningsfullt att diskutera förtätningar, genombrott, tvillingtorn och nya handelslägen.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Mattias Bolander (19 Augusti 2010 14:36):
På min dator verkar delar av inlägget inte synas i Internet Explorer (8) - det försvinner efter första bilden (resten syns i HTML-koden, men är bortkommenterat). Allting syns däremot i Firefox.
 0
Hannes Johansson (19 Augusti 2010 15:08):
Ja, Avenyn skulle nog må bättre om man inte behandlade stället som en enda gigantisk köplada, utan istället satsade mer på kvalitet i både omgivning och butiksutbud. Fasaderna, entréerna och verksamheterna påminner mer om något nedgånget externt köpcentrum än en paradgata för en storstad. Man borde ju relativt snabbt kunna utföra åtgärder som ett byta markbeläggning på trottoarerna, åtminstone. Man har ju börjat byta ut plåtfasader till träfasader på vissa landshövdingehus och försöka restaurera den gamla stilen - man kan ju bara hoppas att den trenden fortsätter i ökad takt och att man även kanske kan börja återställa nyrenässans- och jugendhus också i viss mån.
 0
Niklas (19 Augusti 2010 15:41):
Bortsett från gestaltning så tycker jag det är ett problem att Avenyn ändå är så pass kort. Den slutar abrupt vid Götaplatsen och vad kommer sedan? Denna struktur är helt beroende av att Götaplatsen i sig måste vara en målpunkt. Upphör den att vara det blir det en död plats utan flöde. Så jag vill slå ett slag för en stadsplan där man förlänger avenyn längre söderöver. Dra den längs Fågelsången och dra sedan ihop den med Eklandagatan (Delar av Hum Fak får maka på sig lite). Skapa korsande gator (kvarter) som skapar förbindelse till Korsvägen (förlängning av Örgrytevägen). Förutom att det skulle vara positivt för Avenyn skulle synergieffekter skulle uppstå på intilliggande/korsande gator. För som vi vet (tror Jacobs skrev så) att stråk vinner på att vara långt, och korsas av många gator och helst då av stråk. Parkmarken på vägen skulle också vinna på att ligga nära stråket.
 0
Palle_P (19 Augusti 2010 15:59):
Intressant att se vad Lonely Planet Sweden (boken) skriver om Avenyn. Tydligen en tourist trap enligt lokalbefolkningen.
 0
MTBSvetto (19 Augusti 2010 16:50):
Linnégatan är Göteborgs egentliga paradgata, men snälla berätta inte det för människorna som frekventerar Avenyn så vi kan få behålla vårt lugna och mysiga Linné!
 0
Osborn (19 Augusti 2010 17:17):
Handeln har mer och mer flyttats mot Ö Nordstan. Istället för Hjulet och Älvrummet kunde en ståtlig byggnad placeras i andra ändan vid Kanaltorget. Där finns redan en del snygga byggnader, Redarpalatsen, Hasselbladska huset

Bygg något nytt i samma stil på kanaltorget.
 0
Olof Antonson (19 Augusti 2010 17:43):
Intressant och välskrivet inlägg.

För mig känns Avenyn som en sträng som går ut från staden. Öster om gatan tar stan abrupt slut i och med Heden och den isolerade trädgårdsföreningen. En förlängning av Vasagatan hade varit en välgärning för att skapa korsande stråk, vilket i stort sätt saknas i dagsläget.
Det vill nog till ett helhetsgrepp där Avenyn, Heden, Nya Allén och Trädgårdsföreningen ingår. Det finns enorm potential.
 0
Daniel Bergqvist (19 Augusti 2010 19:53):
Wallenstam köpte nyligen Aveny no.1 (huset mitt emot deras huvudkontor). Dessförinnan hade ägaren tillsammans med restaurangen uppfört en paviljong på ena hörnet. Har ni beskådat resultatet? En stålställning med "romantiska krusiduller" som absolut motsats till den "äldre" utbyggnaden i stram stil på hörnet till Parkgatan. Ser helt absurt ut, till skillnad från de enhetliga paviljongerna till Wallenstams egna hus. Alltså ytterligare ett exempel på övertramp som inte får ske på en paradgata, om man nu vill att den skall vara exklusiv och traditionsenligt ståtlig.

När vi ändå är inne på ämnet "Wallenstam" är det ju bara att konstatera att de äger en majoritet av alla "kritiska" fastigheter längs gatan. Vad de vill göra är vägledande i hela förändringsprocessen. Tyvärr är bolaget inte känd för att hysa någon större förståelse eller engagemang för kvalitativ stadsutveckling. Men det hindrar ju inte Yimby ifrån att försöka påverka dem i rätt riktning. Suveränt inlägg Fredrik!
 0
Frans (19 Augusti 2010 21:10):
Är Avenyn så himla bra integrerad i stadsstrukturen egentligen? Vasagatan huggs av innan Haga och vid Heden, Alléstrukturen är direkt otrevlig att vistas i utan bil och Avenyn själv tar som sagt slut vid Götaplatsen. Kvar finns Engelbrektsgatan Berzeligatan och en brant backe upp till Johanneberg. Är inte Södra vägen egentligen en bättre gata att satsa på med koppling mot Korsvägen och Mölndal? Lägg till kvartersbebyggelse på Heden och en Vasagata förlängd till Gårda så är vi hemma.
 0
Gunnar Einarsson (19 Augusti 2010 21:42):
@ MTBSvetto,
Hehe, Linnégatan är för Avenyn vad The Bowery var för Broadway! :D
 0
Jan Jörnmark (20 Augusti 2010 09:41):
Frans 21.10 har en poäng. Avenyn har i hög grad hamnat utanför stadsstrukturen.
Lite bostäder på gatan, och i flera omgivande riktningar dör staden ut. Vi har med andra ord den Aveny vi kunde vänta oss - vilket spelar mindre roll eftersom vi har tillgång till Linnégatan.
 0
Daniel (20 Augusti 2010 09:55):
Tyvärr, Fredrik, arkitekter är onda. :)

Eller rättare sagt, arkitekter är många gånger inte esteter utan dom är ingenjörer. God smak är inte ett måste för att klara av skolan, inte ens ett praktiskt tänkande är något man behöver. Det räcker med att göra uppgifterna. Har träffat på många arkitektstuderande i 10 års tid och alltför ofta så märker jag att det ser bra ut på bild, men det kommer nog inte att fungera i verkligheten.
Kommer ihåg att jag tittade på en utställning på stadsbiblioteket om en ny terminal vid saltholmen. Jag kommer inte ihåg hur många förslag det fanns där, men det var bara 1-2 stycken som hade fungerat i verkligheten. I dom flesta fallen så var dom handikappade bortglömda, men också dåliga materialval och otymplighet och orationella förslag var vanliga. Jag förväntar mig faktiskt egentligen inte bättre av svenska arkitekter än det vi ser ovan (särskilt det ovanför 7-elevenbutiken för där har arkitekten lagt sig platt för bostadsrättsföreningen. En bostadsrättsförening tycker att allt ska vara gratis.
 0
Sven R (20 Augusti 2010 15:25):
Daniel, finns det någon lösning på problemet?
 0
Daniel (23 Augusti 2010 08:43):
@Sven.

Japp, dels ta ner arkitekterna på jorden, och dels ta in arkitekter söderifrån där modernismen och scaftet inte är så utpräglat. Dagens arkitekter inspireras ju mest av LA verkar det som. Jag har träffat på en hel del bra arkitekter som undrar verkligen hur andra tänker när dom planerar döda sovstäder. Sedan måste man faktiskt ändra utbildningen och ta in kunniga arkitekter bland lärarna och då även lära ut praktiskt tänkande.

En sak till som är min personliga åsikt, är att arkitekter ska inte bara prova på rullstolen en dag under utbildningen, utan det borde vara obligatoriskt en dag varje år för att få kalla sig arkitekt. På samma sätt som vissa vill att man måste köra upp med jämna mellanrum för att få behålla sitt körkort.

Ett problem är att man tror att det är någon sorts marknadsekonomi där kunden är i centrum när det gäller bostäder, men det är det inte. Det är ett oligopol där det bara handlar om pengar.

Såsom det är nu, kan egentligen jämföras med t.ex. vatten. Om vattnet var skitäckligt så hade man ju fortfarande köpt det, för man behöver ju vatten. Likadant med bostäder. Bostäderna kan vara i hur dålig planering som helst, det köps ändå för man måste ju ha en bostad.
 0
Sven R (23 Augusti 2010 10:33):
Daniel, jag såg också den där utställningen du talar om, det var förstaårselever om jag inte missminner mig. Du får tänka på att dom bara har ett begränsat antal veckor på sig. Att nybörjarnas förslag håller en lägre nivå än vad som skulle ha byggts i verkligheten är ett bevis på att arkitektur är svårt för oskolade personer.
 0
Hannes Johansson (23 Augusti 2010 13:27):
@Daniel: Det handlar nog inte enbart om att man väljer vilken lägenhet som helst framför ingen lägenhet. Det handlar nog också om att en hel del kunder (bostadssökande) mest intresserar sig för vilka boendekvaliteter som finns i lägenheten, medan stadskvaliteter inte är lika intressant. Så, om man har en fin, modern, stor och <valfri positiv lägenhetsegenskap> lägenhet, så tänker man inte så mycket på vilken stadsstruktur den ingår i. En hel del som trots allt ser stadsliv som ett egenvärde har säkert inga problem att bosätta sig i ett icke-urbant område så länge det bara är nära staden, heller. Så, den mängd bostadssökande som prioriterar att bostadhuset skall vara ett bidragande inslag i stadslivet är nog ganska liten.
 0
Daniel Andersson (23 Augusti 2010 14:41):
@Hannes: Byggnaders bidrag/ickebidrag till stadsmässigheten i ett område borde kunna ses som en externalitet http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Extern_​effekt . Kunde man prissätta den och internalisera den ges ett incitament att bygga mer stadsmässigt. Kvalitativt känns det enkelt, men att kvantifiera 'stadsmässighet' är antagligen svårare och mer kontroversiellt.
 0
Hannes Johansson (23 Augusti 2010 14:56):
@Daniel: Intressant tanke, men just stadsmässighet skulle nog vara en problematisk parameter, som sagt. Däremot kanske det vore lättare att prissätta den externa effekten av utbyggnad av infrastruktur, bidrag till ökad trafik och så vidare. Det skulle ju kanske indirekt gynna en mer yimbyistisk stad.
 0
Richard Allard (24 Augusti 2010 00:59):
Fredrik, en sådan utmärkt och välformulerad artikel.

När jag kom till Göteborg första gången lade jag just märke till att det var något med Avenyn som inte stämde. Luften och rymden och den topografiskt imponerande intrycket, d.v.s. att gatan rakt sluttar mot kanalen med ett storslaget synintryck därifrån inte stod i samklang med de flesta byggnadernas simpla karaktär. Jag fick för mig att gatan måste sett praktfull ut en gång, men offrats på den kvasiarkitektoniska modernismens altare.

När jag några år därefter fick se en utställning om Avenyn på arkitekturmuseet i Stockholm med en modell över hur Avenyn sett ut innan 1930, bekräftades mina farhågor och mitt hjärta grät. Jag har därefter varit i Göteborg några gånger och sett bevarade byggnader på Vasagatan och Lorensberg måste konstatera att dessa är vackrare än byggnaderna på Östermalm i Stockholm, så Kungsportsavenyn måste ha varit ett smycke. Jag tänker på Vaclavplatsen i Prag (som dock har en hel del fula byggnader också ) men även det lilla Stortorget i Helsingborg med sina dekorerade byggnader och som sluttar mot havet.

Jag önskar verkligen att Yimby i Göteborg kan påverka stadsplanerarna i den riktning Du utstakat i Din artikel.

Med vänlig hälsning
Richard Allard
Stockholm
 0
Krister Malmqvist (24 Augusti 2010 08:02):
I Göteborg vill vi inte ha några skrytbyggen. Allt skall vara funktionellt och slätstruket. Därför tillåts inte att någon "sticker upp". Detta har präglat SBK:s arbete de senaste 40 åren.
 0
Daniel (24 Augusti 2010 08:59):
Jag vill egentligen bara inflika att artikeln om yttrandet över Norra Masthugget bevisar min tes att arkitekter och byggherrar är onda. :)
 0
Christopher (25 Augusti 2010 23:26):
Det var bättre förr, då hade vi arkitekter som var måna om vår stad och visste hur man skulle bygga en stilig och levande stad.

Vasa med sina ståtliga gamla byggnader är en stadsdel som ligger mig varmt om hjärtat, det hade varit väldigt trevligt om våra politiker inspirerades av dessa byggnader när det är dags att forma älvstranden, istället för att bygga något som vi anser vara modernt i sådär tio år, som våra barn och barnbarn ser på samma sätt som vi ser avenyns funkis alá östtyska betonghus.
Bygg snyggt från början istället!
 0
Richard Allard (2 September 2010 01:42):
Jag föreställer mig att vi som engagerade stadsvänner kan påverka politiker och arkitekter genom positiv påverkan. Om vi tycker att en gata är ful eller område är felplanerat så gör så här. De inom Yimby som känner att ni är litet komstnärliga. Ta bilder av hus som är fula, bearbeta dem i ett bildbehandlingsprogram. Ta element av det Du tycker om, alltifrån fantasybilder till gotiska katedraler och Gaudi och klstra in på byggnaden. Lår fantasin flöda, brainstorming. Det behöver inte vara perfekt. Om Du tycker det blir hyggligt bra skicka in det till Stadsbyggnadskontoret. Samma för områdesplanering, rita och fantisera enl erfarenhet, visa för stadens politiker att vanliga människor är kreativa och kan skapa något. Det är ingen annan som kommer att göra det åt oss.
Det kommer inte att hända något genast, eftersom det tar tid att ändra ett skepps färdriktning, men med tiden kan detta vara en början till en förändring.
MVH Richard Allard
 0
Jesper Hallén (3 September 2010 11:25):
Helt rätt Richard!
 0
Ulf G Bohlin (1 Januari 09:19):
Håller med fullständigt och vad tygen håller. Tyvärr har ofta totalt okänsliga affärsverksamheter dragit vår kära paradgata i Göteborg rakt ner i smutsen. Många gånger är det inte bara utsida, utan även insida och inredningen som är under all kritik. Ett skönhetsråd vore på sin plats! - innan diverse tillstånd ö h t utverkades. Tyvärr har ofta även s k experter noll koll beträffande arkitektur, estetik eller bakgrundshistoria.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5342 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter