Utskrift från gbg.yimby.se
....

Stadens historia: Göteborg 1971

 
Mark Isitts artikelserie om problemen med betongförortens arkitektur och stadsplanering har väckt heta känslor. Att Yimby gillar blandstad och inte har något emot höga hus är väl allmänt känt vid det här laget. Så istället för att ge oss in i debatten om Mark Isitts artikelserie så bjuder vi på en liten historisk tillbakablick.

För fyrtio år sedan gjorde BBC och NDR ett reportage om Göteborg i samband med att staden firade sitt 350-års jubileum (tipstack till Adam Cwejman). 1971 var på många sätt en helt annan värld. Det var det sista året av ogrumlad entusiasm över den funktionalistiska stadsplaneringen. Aktionsgruppen för att rädda Haga hade bildats året innan och samma sommar som göteborgarna firade sitt jubileum med fyrverkerier över en ödelagd innerstad och nya standardiserade sovstäder inledde Alternativ Stad den berömda almstriden i Stockholm. Året efter sprängdes Pruitt-Igoe i St Louis och modernismens död proklamerades. Inget skulle bli sig likt igen.



Sverige vaknade sakta upp ur den funktionalistiska drömmen och gnuggade sig i ögonen. De tvärsäkra experterna i hornbågade glasögon och fluga hade fullständigt omformat landet, på gott och ont. Bostadsbristen var åtgärdad. Bostadskvaliteten superb. Men de maskinstäder man byggt hade vissa fundamentala brister. "Befolkningsmaterialet" visade sig ha fler och mer komplexa behov än vad de gymnasialt förenklade ingenjörsvisionerna hade räknat med. Kritiken skulle komma att bli hård och fullständigt krossa planerarnas självförtroende.

Avregleringen av småhusmarknaden 1969, tillsammans med ett skattesystem som var extremt gynnsamt för villaägare och den höga inflationen under 1970-talet skulle innebära en revolution på bostadsmarknaden. Jan Jörnmark har kallat tiden i början av 70-talet för "år noll" i den svenska fastighetssektorn. Perifera villaområden började skjuta upp som svampar ur jorden och miljonprogrammens flerfamiljshus tömdes på ekonomiskt starka hushåll. Bostadsbrist blev snabbt bostadsöverskott och under decennierna framöver skulle allmännyttans isolerade betongförorter fungera som bostadsbuffertar dit de svagaste hushållen på bostadsmarknaden slussades.

Så inleddes den svenska stadsplaneringens ökenvandring, som pågår än idag. Övermod ersattes av vankelmod. Auktoritära teknokrater ersattes av mumlande administratörer och workshops. Medelklassen försvann till villor och radhus, segregationen tog fart och betongutopierna började sakta vittra sönder. De tvärsäkra teknokraterna i hornbågade glasögon och fluga ursäktade sig med att "det blir nog bra så småningom", fick sina hedersmedaljer, gick i pension och lämnade över problemet att förvalta den enorma infrastrukturspaghettin till nya och väldigt förvirrade generationer av arkitekter och planerare.

Men 1971 hade vi ännu inte vaknat och den funktionalistiska drömmen var fortfarande i högsta grad verklig. Svensk stadsplanering var fortfarande ett föredöme för resten av världen. Vi var fortfarande framtiden. Reportagets tyska rubrik är talande: "Modelle für Morgen" (Modeller för morgondagen). Bara några år senare skulle flygbilder över de nybyggda satellitstäderna ge helt andra associationer.

Det finns så mycket att säga om den här filmen. Vi får se scenerier från bl.a. Hjällbo, Landala och Masthugget. Vissa bilder och kommentarer tar verkligen andan ur en. Ska jag välja en så får det nog bli den unga kvinna som ska beskriva vad hon gillar mest med sin satellitstad: "What I like best is that it takes you just a short time to get into the city. To do something. You can't do anything out there."

Se filmen. Se den noga. Idag är vårt stadsbyggande reducerat till att strössla ut enstaka monofunktionella punkthus samtidigt som det pratas "hållbarhet" och "blandning" tills munnen går ur led. Mönsterstadsdelarna man vill bygga marknadsförs med slogans som "Sex minuter från Brunnsparken". Vad har vi lärt oss? Vad har vi kvar att lära?



Debatten om Mark Isitts artikelserie hittar ni här: Del 1, del 2 och del 3 följdes av repliker från Cecilia Verdinelli, Mattias Hagberg, Ove Sernhede, Mark Isitt igen, Lasse Fryk/Vanja Larberg, Axel Demker/Lena Kulin, Cecilia Verdinelli igen, Mattias Hagberg igen, Catharina Thörn, Catharina Dyrssen, Maria Wångersjö, Per Arne Ivarsson och Kerstin Elias mfl.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Daniel (8 April 2011 05:52):
Jag tycker att Johannes pekar i artikeln på det som alla andra missar eller inte förstår.
 0
Mats O. (8 April 2011 10:24):
Vet inte om detta passar in i den här tråden men det är detta att bostäder i Sverige är en social rättighet. Senast manifesterat av Marie Lindén (V) i en debatt med bostadslösa ungdomar. G-P 8/4

Problemen som kan uppstå: (jag citerar ur K-O Arnstbergs bok om Miljonprogrammet) "Emelltid i boendet fungerar det inte på det sättet. Den som bor i en hyreslägenhet som ägs av ett allmännyttigt bostadsbolag kan få utstå nästan vad som helst utan att myndigheter ingriper. Flyttar det in en knarkare i lägenheten brevid, en person som dramatiskt försämrar livet i trappuppgången och den närmaste omgivningen, så får den personen inte "sparken" utan det kan vara en flerårig affär för att bli av med honom -om det nu går överhuvudtaget. Bostaden är som bekant en social rättighet, även för den som inte sköter sig. Myndigheterna vill ogärna överta ansvaret och har sällan bråttom att finna en lösning.."

Vad blir resultatet av detta? , jo medelklassens "white-flight" ut till villaförorterna och bostadsrättsområdena. En process som pågått dom senaste 40 åren.

Så börja med att avskaffa synsättet om bostaden som en social rättighet. Dom som inte sköter sig ska inte få bo kvar.
 0
Daniel (8 April 2011 10:30):
@Mats o.

Så psykiskt sjuka, folk med besvärliga barn och annat ska bli hemlösa? Och vem ska bestämma för vem som sköter sig? Tant Agda 80 år som störs av att grannen skalar en apelsin klockan 18:00? Du vet väl att i bostadsrätter så gäller samma sak, ska "störande" bostadsrättsinnehavare också vräkas?
Tänk om en villagranne alltid stör med evigt festande, ska denna också vräkas för att man inte sköter sig?
 0
Johannes Hulter (8 April 2011 10:42):
Kan nog tänka mig att man känner sig mer maktlös mot störande grannar i ett hyreshus och så ska det ju inte vara, även om lösningen knappast är att göra alla "störande" människor hemlösa.

Bostaden är mycket riktigt en viktig social rättighet. Det står t.o.m. i vår grundlag att det allmänna ska trygga rätten till bostad. Så ska man inte ändra grundlagen så är det nog dags att stat och kommun börjar ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen...
 0
Mats O. (8 April 2011 10:46):
@ Daniel

Jag har inte detaljlösningarna för hur nya boenderegler vid störningar ska utformas. Jag vill bara peka på ett problem. Och för mig är det klockrent, den som inte "sköter sig", och åsamkar grova störningar och hot mot sin omgivning ska inte få bo kvar.
När det gäller dom svårt psykiskt sjuka så är det ett kapitel för sig, när dom stängde mentalsjukhusen och placerade ut dom sjuka i olika lägenheter. (Den debatten vill jag inte gå in i om det var bra eller dåligt..)

Men visst, vi kan sticka huvudet i sanden och köra på med gamla beprövade klyschor "hej och hå, alla ska med"... , och låtsat som att problemen i vissa bostadsområden inte existerar.
 0
Jan (8 April 2011 13:20):
Jag har själv erfarenhet av allmännyttans nergångna område. Att den fysiska utformningen av området var torftig kunde jag leva med. Däremot är jag för intolerant för att kunna acceptera hur en del boende beteede sig.

När ekonomin blev bättre efter ett par år flyttade jag till en bostadsrätt i ett normalt Svenssonområde. Det var underbart att få sova på nätterna och vara hyfsat utsövd då väckaklockan ringde på morgonen och att komma hem till en fastighet som inte präglades av meningslös vandalisering. Det blev också mycket trevligare att bjuda hem vänner då man slapp kommentarer typ "oj vad här ser ut".

Jag har inga konkreta förslag till lösning av problemet. Det som dock gör mig väldigt irriterad är alla som på behörigt avstånd uppmanar till tolerans.
 0
Göran Åhman (8 April 2011 17:42):
Tack för en väldigt bra artikel Johannes! Vad gäller bostaden som en social rättighet är det för mig självklart. Skulle inte vilja se en situation där hemlöshet och social utslagning ökar än mer. Det är också för mig självklart att alla har rätt till en trygg och trivsam boendemiljö. Kan inte se att ett motsatsförhållande råder i denna fråga. Jordabalkens 12 kap (Hyreslagen) gäller alla såväl missbrukare, som personer med psykiskt funktionshinder, kriminella och svenssons. Lagen gäller lika också för privata hyresvärdar eller allmännyttiga dito. Bostadsrättslagen som omfattar bostadsrätter är i allt väsentligt en spegelbild av hyreslagen. Själv har jag arbetat med hyreslagen som främsta verktyg i mer än tio år, framgångsrikt skulle jag säga själv. Det finns säkert de hyresvärdar som inte agerar fullt ut enligt lagen, pga av okunnighet eller lättja. Men då är det det som är felet, inte social bostadspolitik eller regelverket i sig. Kommunen har en skyldighet att tillse att alla invånare har tak över huvudet. Hyresvärden, oavsett ägare, har en skyldighet att följa lagen. Går det inte att kombinera i ett vanligt hyreshus, då finns det andra lösningar.
 0
Olof Antonson (8 April 2011 23:27):
Intressant text, Johannes. Det är även bra att det länkas till de olika debattartiklarna, mycket bra service för läsaren. Sen är det lite skönt med ett avbrott från allt vad Västlänken och trängselskatter heter :)

Apropå filmen:
Jag gillar hur planeraren med röd fluga uttrycker sig på engelska, särskilt i det tredje klippet, omkring 5:30-5:45.

"... the public transport flows much bettah through the city arrrrrrea ..."
 0
Mats O. (9 April 2011 08:33):
Miljonprogrammet var en del av ett socialdemokratiskt projekt som drevs igenom mot dom borgerliga partiernas vilja. Idealet var ett samhälle där folket bodde i lägenheter i höghusområden som dom hyrde av ett kommunalt bostadsbolag.

Hur hade det sett ut i Sverige om dom borgerliga partierna haft makten på 60-talet och utformat miljonprogrammet. Jo, troligen som i Danmark eller Nederländerna som hade liknande bostadsprogram under den här tiden. Mer av småhusbebyggelse och stora hus med 4 eller 6 lägenheter som ägts av privata fastighetsägare, placerade i villaliknande områden med genomfartsgator. Troligen en ganska utglesad stad men en tätare utglesad stad.
 0
Johannes Hulter (9 April 2011 11:36):
Nej, det fanns tvärpolitisk enighet om miljonprogrammet. Dåvarande Högerpartiet ville tom ha 1,5 miljoner lgh. Hans Hansson, stadens starke man, som är med i filmen var folkpartist.

http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Miljonprogrammet

http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Hans_​Hansson,_​sj%C3%B6off.​.​
 0
Mats O. (9 April 2011 15:26):
@ Johannes

Arnstberg (Miljonprogrammet, 2000) ger en delvis annan syn än wikipedia. Enligt honom fanns det skillnader mellan socialdemokrater och borgerliga i synen på lägenheter-småhus, höghus-lägre hus och allmännyttan-privata byggherrar.

Ja, kapten Hans Hansson "Bölja" var folkpartist och kommunstyrelsen ordförande 1967-76. Det här komplicerar väl historieskrivningen något också eftersom det inte var dom utskällda "betongsossarna" som styrde i staden då utan borgerliga (eller var det S+Fp ??). Alltså en folkpartist som genomförde miljonprogrammet i Sveriges näst största stad.

http:​/​/​www.​nationalteatern.​nu/​pressklipp/​radiostopp.​htm
 0
Johannes Hulter (9 April 2011 15:41):
@ mats: Jag refererar till wikipedia mest för enkelhetens skull. Att det fanns en utbredd samsyn om miljonprogrammet finns det åtskilliga källor på. Man får ju komma ihåg att en tredjedel av miljonprogrammet faktiskt var just småhus. Även inom S har det under lång tid funnits en fäbless för egnahem etc. (det var ju regeringen Palme som drev igenom avregleringen av småhusmarknaden) Tyvärr...

Det grundläggande problemet var dock inte balansen flerfamiljshus/enfamiljshus utan att man byggde så enhetligt, utspritt, isolerat och separerat. Hade man byggt efter en traditionell stadsplan hade det blivit mycket bättre, oavsett om det varit småhus a la Brooklyn eller kvartersstad.

Sedan hade man ju inte behövt riva halva stan heller... :)
 0
Johannes Hulter (9 April 2011 16:18):
@ mats: Men du har ju absolut rätt i att det finns, och har funnits, tydliga skillnader mellan höger/vänster i de frågor du nämner.
 0
Gunnar Einarsson (11 April 2011 20:37):
Dokumentären var en ren nostalgitripp! :-)

Pinsamt usel engelska och barndomens spårvagnar och bussar. Underbart! Rätt som det är visas små detaljer som man glömt bort men plötsligt minns. Flaggorna i taket till Östra Nordstans entré t.ex.
Usch sådant ljug om att "vi renoverar när vi kan, men oftast är vi tvungna att riva för att husens förfall har gått för långt"! Och så Masthuggspassagen vars affärer aldrig kunde locka några kunder utan förblev en slags kupolartad social öken i glas och betong. Fast väldigt futuristiskt och passande rekvisita åt den betongartade, halvt Clockwork Orange-aktiga och skatepunksynthiga miljö som vi ungar trodde oss innebo mot slutet av 70-talet.
Jag minns en dag 9-10 år efter att scenerna vi här ser spelades in. Vi gick genom den nyss eldhärjade affärsrundeln efter att ha vandrat upp för de stillastående, rökskadade rulltrapporna från Masthuggstorget. Nedbränt för att slippa stå för förlusterna, mumlades det om. Vi hade varit nere i hamnen tror jag och hittat på nåt ofog.
Det var en helt annan tid redan då. Hela den sociala ingenjörskonstdrömmen som fortfarande stod så stark i dokumentären från 1971 låg nu liksom slagen i spillror och aska, precis som den rökosande Masthuggspassagen.
 0
Mats O. (11 April 2011 21:10):
Visst var filmen lite halvt om halvt förljugen. Vissa förortsområden var nog inte ens populära då dom var färdigbyggda.

Har ett minne från barndomen, tidigt 70-tal. Mamma, pappa och jag i folkvagnen på väg till Bergsjön för att köpa en begagnad färg-TV. När vi kom fram sa mamma nåt i stil med "usch vilka tråkiga hus, hur kan människor vilja bo här".
Och då var husen och området ändå ganska nybyggt.
 0
Gunnar Einarsson (12 April 2011 09:51):
Heh, jag har nästan exakt samma minne av Lövgärdet runt 75-76 (färdigt 1974).
Snarare än "vissa" kanske frågan rentav är vilka förortsområden som var populära ens när de var nybyggda. För att tala husipark tror jag Guldheden var seriöst omtyckt, likaså möjligen Kortedala, men inte så många fler.
Och de antistäder som blev följden av totalsaneringar i innerstan som i Landala, Masthugget och Annedal skall vi inte bara tala om. Här handlade det inte bara om massiv destruktion av skönhetsvärden. Man krossade människors hela livssammanhang och den organiskt framvuxna kultur som var typisk för platsen.
 0
Ragnar Lind (12 April 2011 12:39):
Där finns ju en del andra goa detaljer också. Den nya Volvon, registreringsskyltarna (fick sitt nuvarande utseende -72), och inte minst Tandbergs rullbandspelare. Detta var några år före kasettens tidevarv (och även några år innan jeansexplosionen, skall tilläggas). Till det verkligt sorgesamma var ju förstås rivningarna av Landala och Masthugget. Dock kändes Hjällbo nästan som en idyll, mitt i all betong... Men nog hade kritiken mot de storskaliga förorterna redan då tagit fart, och definitivt så sent som-74. Det finns en svartvit fotobok, som kom runt -73, och skildrar Gårdsten.
Av de av Gunnar uppräknade "antistäderna" är nog trots allt Annedal den minst misslyckade. Där är mer blandades än man kan tro. Affärer åt Brunns- och övre Husargatan, där finns äldreboende och kvinnojour samt en del lokaler för hemtjänst, sjukgymnastik, daghem, osv. "Gården påminner om en fransk boulevard", säger t o m ett nyinflyttat par i boken "Annedal" av Gösta Karlsson. Men om Kapellgången i Landala har jag ine hört annat sägas än att "här skulle Ulbicht känna sig hemma.."
 0
Fredrik Rosenhall (12 April 2011 16:54):
Det är inte svårt att förstå tjusningen i modernismen när allt var nytt och oförvanskat. Man häpnar över hur arkitektoniskt tilltalande Masthuggsterrassen såg ut innan det blå plåtschabraket och den taffliga butikslängan med vågtak tillkom. Hade ingen aning om hur affärsrundeln såg ut från insidan. det måste ha varit en betydligt mer självklar koppling emllan torget och terrassen då, även om man förstår det omöjliga i att driva kommers i byggnadens innandöme. Den brann alltså i slutet av 70-talet? Fascinerande hur skör modernismen är - ta bort några formelement och vips förvandlas en genomdesignad elegant helhet till ett osammanhängande hackverk. Den traditionella staden har en helt annan förmåga att omformas med hedern i behåll. Notera hur grafiskt sammanhållna skyltarna var i butiksrundeln - "Ölskänk", "Cafeteria", "Restaurang". Hade gärna förfriskat mig med en iskall Three Towns där, men misstänker att publiken snarare kom att bestå av polisongprydda jeanssluskar än de eleganta 60-talsflanörer som miljön formgivits för.

Förmodligen tillagades ett och annat baconbröd i de funktionella lägenhetsköken:

http:​/​/​denbrunamaten.​se/​20​10​/​0​6/​0​6/​baconbrod-​farserat-​.​.​
 0
Gunnar Einarsson (12 April 2011 18:43):
Kommer inte ihåg exakt när innertorgskupolen brann, men det måste ha varit någongång runt 1979-1980. Skulle inte säga att kopplingen mellan Masthuggstorget och Masthuggsterrassen var mer självklar då, men det fanns något spännande med rulltrapporna som förde upp i den hemliga gången, genom kupolsalen och till gården ovanför.
Exakt, funkisen kan inte åldras med hedern i behåll. Det är bara ytterligare ett i raden av dess problem. Det enda man kan göra är att spränga härket. Eller bränna ner det...

Polisongprydda jeanssluskar och proggare, ja, och några unga skejtare. ;)


P.S: Underbar blogg! Det här får vi titta närmare på.
 0
Fredrik Rosenhall (12 April 2011 19:18):
Jag blir fascinerad av denna kupolsal. Låg den höjdmässigt mellan torget och terrassen? Känns rumsligt stark - lite Pantheon över rummet, lite asplunds Stadsbibliotek över rörelsen. Att dagens utanpåliggande trappa/hiss är en efterhandskonstruktion framstår med all önskvärd tydlighet. Notera de tjusiga glasdörrarna ut mot terrassen och hur man möttes av en välplacerad skulptur.
 0
Gunnar Einarsson (12 April 2011 20:02):
Korrekt, kupolsalen låg höjdmässigt mellan Masthuggstorget och gården. Vägen upp från torget togs via rulltrappor. Frågan är om det sedan var rulltrappor igen för att komma upp på gården. Jäklar, jag kommer inte ihåg.

Och ja, jag minns en förundrad och smått sakral känsla av att träda in i rotundan. Betong, högt i tak, någon form av ljusinsläpp - antagligen sidofönster högt upp. Helt klart lite Pantheon, om man säger så, kanske blandat med lite Högsbo kyrka.
Märk väl att jag inte befunnit mig på platsen sedan 9-årsåldern och jag bodde inte ens i Masthugget så minnesbilderna är lite grumliga. Det var brunt och mörkt runt butikerna. Skall kolla på filmen en gång till...

Bra att du noterade skulpturen! Det var ytterligare ett av de där bortglömda minnena som poppade upp i huvudet. Typisk miljonbetongskonst som man perplext cyklade förbi på väg till någon kompis som råkade bo på "Masthuggsliden". Matchade väl på sätt och vis de stiliserade "trämasterna" nere på det stendöda Masthuggstorget, vars främsta attraktion förutom konstverket bestod av de välplacerade fyllebuntsbänkarna.
 0
Fredrik Rosenhall (13 April 2011 11:39):
Jag måste kolla ursprungsritningarna på Sbk:s arkiv. Denna lösning - att placera köpcentrumet i en grotta mitt i byggnaden känns som en naivt välvillig planeringsdetalj från tiden innan kundunderlagsanalyser styrde handelsetableringarna.

Tänker man efter är det rätt många mödernistiska handelscentrum som fick struktureras om rejält efter bara något decennium. Samtliga Domus- och EPA-lador som byggdes i de skövlade svenska småstäderna är idag ombyggda till gallerior vars småbutiker lika gärna kunnat ligga i bottenvåningarna på de hus som revs.

Det mest dysfunktionella av alla förortscentrum finns dock kvar att beskåda. Mjölktorget i Kallebäck bygger på en ut- och invänd logik där inlastningen vändes mot busshållplatsen och butikerna lades längs en smal östvänd baksida. Det fanns en god tanke bakom - hemmafruarna skulle kunna gå på lugna gångvägar mellan hemmet och torget utan att se bilar och trafik. Idag kräver torget en omväg hur man än rör sig. På 60-talet fanns här mänder av butiker (grönsaker, kemtvätt, bank, post, fiskaffär mm mm), idag återstår en pizzeria och en frisör. Resten är tillbommat. Ett besök rekommenderas!

Tillbaka till Masthuggstorget. Saxat från Brf Masthuggets historikdel:

"...Ett par hundra lägenheter stod under långa perioder tomma och det är vid den här tidpunkten Riksbyggen blev riksbekant för sitt tilltag att hänga upp identiska gardiner i de osålda lägenheterna, för att ge sken av att de var bebodda.

Det fanns också ett annat problem. Ett större köpcentrum hade byggts vid torget med bland annat ett inomhustorg (i det hus som idag är ombyggt till kontorshus). Affärerna gick dåligt och fick inte den omsättning som gjorde att de kunde betala en skälig hyra.

...Efter en brand i den s k centrumfastigheten (affärshuset) såldes denna 1981 till Riksbyggen och byggdes därefter om till kontor. I samband härmed byggdes rulltrappan till Masthuggstorget bort."
 0
Gunnar Einarsson (13 April 2011 13:16):
Som uppgjort för ett Kallebäck fact finding mission, alltså! :)

Kollade Garellick, Bilden av Göteborg del II: "Till slut stängde hela köpcentret och rotundan blev ungdomslokal. Den och restaurangen förstördes i brand 1980".

Restaurangen syftar på VARA-restaurangen "Masthugget" med plats för 400 gäster som aldrig gick runt.

(Garellick, s. 39)
 0
Fredrik Rosenhall (13 April 2011 13:50):
400 gäster... Misstänker att det låg en svag urinstank i Rotundan som skrämde iväg de flesta besökare som önskade sig något mer än pilsner till skänks. En detalj som förbisågs i planeringen?
 0
Jan Jörnmark (13 April 2011 14:21):
Rotundan - ungdomslokal. Jepp, där var jag på minst en punkkonsert hösten 79.
 0
Gunnar Einarsson (13 April 2011 15:28):
Jan, coolt! Vilka spelade? TT Garderob 100? :)
(Det var dom som lät så här: http:​/​/​www.​kbdrecords.​com/​20​0​8/​12/​13/​tt-​garderob-​10​0​-​s.​.​)

Var det ungdomsdisco där också? Har något svagt minne av att äldre bekanta och släktingar frekventerade stället i den egenskapen, fast det kan vara en efterkonstruktion.
 0
Peter (13 April 2011 18:24):
Funktionalistisk dröm eller bara en serie olyckliga omständigheter?

http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​St.​_​Peter%27s_​Seminary_​(Cardross)
 0
Hansson (13 April 2011 22:31):
@Fredrik Rosenhall
Jag har varit vid det där bakvända mjölktorget i Kallebäck. Ytterst omysigt och märkligt. Det mesta är nerlagt. Nu har ett deltidsöppet loppis tillkommit i den gamla matvaruaffären. Ett mer dött torg får man leta efter.
 0
Patrik Höstmad (14 April 2011 07:58):
Intressant krönika!

Mark Isitt mfl debaterade i Kulturradion: Nya Vågen
http:​/​/​sverigesradio.​se/​sida/​default.​aspx?​programid=​30​.​.​

Jag har försökt hitta fler bilder på kupolsalen vid Masthugget men har kammat noll.... Tacksam för tips.

En annan intressant skapelse i Kallebäck: Baracker på pelardäck. Flexiblet, effektivt, billigt och fruktansvärt fult :)
http:​/​/​tinyurl.​com/​6fvfy68
 0
Mats (14 April 2011 08:39):
@ Patrik

Husen i Kallebäck som du tycker är fruktansvärta fula är k-märkta.


http:​/​/​www2.​skandiamaklarna.​se/​beskrivning.​aspx?​guid=​3.​.​
 0
Jimmy (15 April 2011 00:40):
 0
Olof Antonson (15 April 2011 01:41):
Erik Friberger, mannen bakom Däckshuset i Kallebäck, har även ritat "Kaninburarna", de liggande skyskraporna till funkisradhus här i Kålltorp. Man kanske skulle ta och tillämpa Fribergers lösning på P-huset i Nordstan, och på så sätt få till en massa centrala bostäder med älvutsikt? Eller kanske inte ...
 0
Jimmy (15 April 2011 19:18):
Kul! Den artikelserien hade jag inte sett tidigare. Kontrasterna mellan optimismen fram till 70-talets början och "ångesten" (hör bara på avslutningsmelodin i "Att se in i framtiden") i de senare dokumentärerna och reportagen är slående.

Kan även rekommendera "Husesyn i nya Sverige" från 1974, också i SVT:s öppna arkiv. Många goda insikter av Olle Bengtzon även om det är lite inslag av "höjdskräck", då man i början ofta skylde problemen på husens höjd snarare än utformningen av områdena.
 0
Hansson (16 April 2011 13:58):
@Mats
Jag kan gissa varför de är k-märkta. Det bara måste vara för att de är så fruktansvärt fula att de är sparade som avskräckande exempel att aldrig mer bygga på det viset... ;-)
 0
Jan Jörnmark (19 April 2011 12:54):
 0
Martin L (24 April 2011 22:23):
Jag har surfat hit för att söka tröst efter att idag spatserat förbi punkthusen längst ut på Västra Eriksberg. Ett nytt är under byggnation.

Härligt att då hitta till den här artikeln och få lite intressanta perspektiv. Och frågan är relevant, vad har vi egentligen lärt oss?

Svaret är att vi har lärt oss väldigt mycket. Men tyvärr inte det väsentliga, nämligen att man inte ska försöka skrivbordsplanera fram en ny stad. De "tvärsäkra experterna i hornbågade glasögon" drevs av goda intentioner och fina visioner. Det har nu visat sig att de hade helt fel. Numera har de hornbågade glasögonen ersatts av folk som kanske kan kallas "kulturtanter" och som har andra perspektiv. Men de har samma gemensamma nämnare, nämligen uppfattningen att man kan skrivbordsplanera och workshopsdiskutera fram den perfekta staden. Intentionerna är goda, entusiamsen hög. Men ambitonen är helt fel! Nu är det till exempel solvinklar som är "stadsplanerar-inne". När solvinkelhysterin fungerar som humor på motsvarigheten till Yimby om 40 år kommer något annat att vara "stadsplanerar-inne". Historien går igen.

Hade Västra Eriksberg växt organiskt, dvs byggena hade rullat på runt Erikbergsdockan tills man kommit till det område som nu kallas "Backen", hade inte ens en stackars skrivbordsplanerare, hornbågad expert eller kulturtant, kommit fram till att tre punkthus varit det bästa det förtjusande markområdet väst om Eriksbergskranen.
 0
Matthias H. (25 April 2011 20:34):
Nä, håller med dig fullständigt Martin L men det går ju att integrera punkthus i kvartersstad, nån del av ett kvarter kan vara högre, då hade det blivit så mycket bättre. Men naturligvis kommer det då inte heta punkthus utan den högre delen är en del av kvarteret. Lite grand som Venus nu blir borta i Gårda.
 0
Gunnar Einarsson (9 Juni 2011 21:01):
Jan, 19 april 12:54:

Sorry att jag missade ditt inlägg! Helt otroligt häftigt att du har lyckats leta upp en affisch från konserterna med punk i betongrotundan. Och Attentat var där och spelade. Tänka sig...

En låt som jag rent instinktivt associerar med rotundan än idag, liksom liknande miljöer från den tiden, är faktiskt den här:
http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​-​0​WNbm1jz6A&feature=​rel.​.​
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5352 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter