Utskrift från gbg.yimby.se
....

Gentrifiering - utbud och efterfrågan

 
De senaste decennierna har man inom stadsplaneringen talat om en ”grå våg”. Täta och blandade stadsmiljöer har blivit allt mer populära och eftertraktade. Unga och gamla, singlar och barnfamiljer, allt fler vill bo och arbeta i spännande, levande stadskvarter. ”Villa och Volvo” är inte längre det självklara idealet.



Inte längre ett självklart ideal...

Empiriska studier, nu senast av Spacescape, har tydligt visat att urbana kvaliteter (täthet, funktionsblandning, slutna kvarter) kraftigt ökar stadsmiljöers attraktivitet. Det här är naturligtvis en positiv utveckling för samhället i stort. Det socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara går hand i hand med det populära och attraktiva.

Men man bör komma ihåg att småhus (villor och radhus) fortfarande utgör nära hälften av alla bostäder och över 90 procent av alla bostadshus i Sverige. Det byggs också mycket sällan nya täta blandstadsområden. Istället fortsätter utglesningen med villasprawl och ”inglesningen” med utspritt husiparkströssel.



"Inglesning" med husipark(eringsplats)

Följden har, som i många andra länder världen över, blivit ett allt större tryck på de äldre täta blandstadsmiljöer som finns kvar. Efterfrågan är betydligt större än utbudet.  Detta leder till att priserna går upp, både på bostäder och lokaler, vilket riskerar att göra det svårare för kapitalsvaga boende och verksamheter att stanna kvar.



En attraktiv stadsmiljö, tro det eller ej...

Den här utvecklingen, som kommit att kallas ”gentrifiering”, av engelskans gentry (”fint folk”), har blivit alltmer omdiskuterad av urbanteoretiker och sociologer. Men det är egentligen inget nytt fenomen, samma typ av socioekonomiska förändringar har skett tidigare i historien. Det är inte heller väsensskilt från de segregationstendenser som återfinns i samhället och staden i stort. Jämför till exempel med debatten om "stockholmifieringen" av Gotland: DN1 - DN2 - DN3 - DN4.

I svenska städer är dock gentrifiering - än så länge - mer av ett teoretiskt problem än ett praktiskt, även om de senaste årens dramatiska förändringar i fastighetsägarstrukturen (särskilt i Stockholms innerstad) troligen kommer att få effekter i framtiden. Svenska innerstäder är fortfarande relativt varierade inkomstmässigt, förmodligen på grund av det heterogena bostadsutbudet.

Vissa debattörer har försökt måla upp en motsättning mellan en rik innerstad och en fattig ytterstad men det finns inget empiriskt stöd för en sådan tes. Innerstaden är som sagt - än så länge - relativt heterogen. Den stora polariseringen finns inte mellan innerstad och ytterstad utan mellan rika och fattiga delar av ytterstaden. Rika och fattiga förorter är betydligt mer segregerade än innerstaden.

Detta illustreras väl av SCB:s kartor över valdistriktens medianinkomster (observera att de olika städerna har olika mätskalor).



Medianinkomster i Stockholm



Medianinkomster i Göteborg



Medianinkomster i Malmö

Men frågan är förstås hur utvecklingen kommer att se ut i framtiden. Om andelen tät blandstad av den totala stadsytan fortsätter minska och gapet mellan utbud och efterfrågan fortsätter att öka så är risken uppenbar att gentrifiering kommer att bli ett allvarligt problem för svenska städer framöver.

I senaste ETC Göteborg så diskuterar jag gentrifiering och kritiken av gentrifiering utifrån sociologen Sharon Zukins nya bok Naken stad – autentiska urbana platsers liv och förfall. Behållningen med Zukins bok är ett antal intressanta fallstudier av gentrifieringsprocesser i New York.



Sharon Zukin

Utöver det så innehåller den även ett ganska skissartat och lite ansträngt försök till teoriutveckling. Det handlar i huvudsak om att introducera några nya begrepp (inspirerade av sociologen Pierre Bourdieu) som syftar till att fånga stadsmiljöers funktion som livsstilsmarkörer.

Naken stad torgför också en besynnerlig och fullständigt ogrundad kritik av urbanisten Jane Jacobs. Zukin skriver här in sig i en lång tradition av sociologiskt förminskande av Jacobs. Hon upprepar Mashall Bermans (kollega med Zukin vid City University of New York) svepande kritik från trettio år gamla Allt som är fast förflyktigas.



Jane Jacobs

Där påstås det felaktigt att Jacobs tankar i Den amerikanska storstadens liv och förfall förutsätter någon sorts urban bygemenskap, en glorifierad hemmafruidyll där alla känner alla. Det är oklart varifrån denna utbredda vanföreställning om Jacobs kommer. Kanske har man utgått från hörsägen istället för att läsa vad hon faktiskt skriver.

Sociologen Johan Asplund, som skriver insiktsfullt om Jane Jacobs i Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, föreslår att missuppfattningen hänger ihop med den formativa påverkan som Ferdinand Tönnies begreppspar Gemeinschaft (det lilla samhällets nära gemenskap) och Gesellschaft (det stora samhällets opersonliga ordning) haft över det sociologiska tänkandet.

Som Asplund framhåller så är poängen med Jacobs inte att hon placerar Gemeinschaft i staden (som Zukin, Berman mfl antar), utan att hon ger en bild av ett Gesellschaft som inte nödvändigtvis är alienerande, kallt och omänskligt. Man kan bara önska att fler får upp ögonen för Asplunds klarsynta analys.

Ironiskt nog gör sig Zukin själv skyldig till precis det hon felaktigt anklagar Jacobs för att göra - att glorifiera den ”urbana byn”, det ”autentiska” stadskvarterets Gemeinschaft. Zukins bok är nämligen inte bara ett kulturkritiskt avslöjande om vår vilja till ”autenticitet”, utan också ett stridsrop för rätten till en ”autentisk” stad, hur paradoxalt det än kan låta.

Zukin drömmer om en stad med ”äkta” möten mellan människor istället för livsstilsshoppingens ”falska” värld av skapade behov, pacification by cappuccino och repressiv avsublimering. Även om Herbert Marcuses namn inte nämns så svävar hans ande tung över Naken stad.



Greenwich village - "falsk" stadsmiljö?

Bortsett från de teoretiska motsägelserna så finns flera rent empiriska felaktigheter. Zukin hävdar till exempel att Jane Jacobs inte förutsåg att gamla stadskvarter skulle kunna bli gentrifierade. Jacobs vurmande för gamla hus framställs överhuvudtaget som smått enfaldigt. Stackars Jane begrep inte att hennes gemytliga brownstone-hus skulle kunna renoveras och bli lyxbostäder.

Det är ett märkligt påstående. Vad gäller Jacobs syn på gamla hus så hade det räckt med att läsa de två första meningarna i kapitel tio i Den amerikanska storstadens liv och förfall, om behovet av äldre byggnader, för att skingra missförstånden:

Städerna har ett så starkt behov av gamla hus att det antagligen är omöjligt för livaktiga gator och stadsdelar att växa utan dem. Med gamla hus menar jag inte historiska byggnader, inte gamla hus som är omsorgsfullt och dyrbart renoverade – även om de är värdefulla ingredienser – utan också rejält med vanliga, ordinära, billiga gamla hus, inklusive en del slitna gamla hus. [min kursivering]


Man kan undra om Zukin överhuvudtaget har läst Den amerikanska storstadens liv och förfall. Hade hon gjort det hade hon kanske också lagt märke till att Jacobs ägnar ett helt kapitel - ”Mångfaldens självdestruktivitet” - åt det vi idag kallar gentrifiering:

Mångfaldens självdestruktion kan uppstå på gator, vid små punkter av vitalitet, i kvarter eller i hela stadsdelar. Det sista exemplet är allvarligast.

Vilken form självdestruktionen än tar, så är det i stora drag det här som händer: En varierad blandning av funktioner någonstans i staden blir i sin helhet exceptionellt populär och framgångsrik. På grund av framgångarna, som beror på en blomstrande och magnetisk mångfald, blir det hård konkurrens om utrymmet på denna plats. Konkurrensen växer och blir den ekonomiska motsvarigheten till en modefluga.

De som vinner striden om utrymmet kommer bara att representera ett smalt segment av de många verksamheter som tillsammans skapade framgången. Den typ av verksamhet som gör de största vinsterna kommer att växa och kopieras, tills den tränger undan och kväver de mindre lönsamma verksamheterna.

Om stora mängder människor väljer att bo  eller arbeta i området - därför att läget och verksamheterna passar dem, eller därför att folklivet och spänningen lockar dem  - kommer vinnarna i den tävlingen på samma sätt utgöra ett smalt segment av befolkningen. När så många vill komma in, blir ekonomin ett sorteringsinstrument.

Den konkurrens som handlar om lönsamhet i detaljhandeln drabbar oftast enskilda gator. Den konkurrens som handlar om attraktiva arbetsplatser eller bostäder drabbar oftast hela kvarter eller till och med hela stadsdelar.

Ur denna process avgår slutligen en eller ett fåtal verksamheter med segern. Men det är en Pyrrhusseger, eftersom processen har förstört ett komplicerat, väl fungerande system av ömsesidigt ekonomiskt och socialt stöd.


Hon ger dessutom flera konkreta förslag på hur problemet ska hanteras, något som till stor del saknas hos Zukin. Det Jacobs lyfter fram som den främsta orsaken till gentrifieringen är just gapet mellan efterfrågan på varierade, levande stadsmiljöer och utbudet. För henne blir den självklara lösningen därför att se till att det skapas fler täta, blandade stadskvarter. Hon vill enkelt uttryckt minska gapet genom att öka utbudet.

Det kan verka självklart, men inget är så enkelt att inte någon kan hitta på ett sätt att krångla till det. För många akademiska gentrifieringskritiker verkar lösningen istället vara att "problematisera" efterfrågan. Om man bara lyckas få folk att inse att deras drömmar om täta och blandade stadsmiljöer är ett uttryck för en "hegemonisk, kommersiell medelklassdiskurs", så kommer de att upptäcka sin "autentiska" lust att bo i tysta, isolerade bostadsenklaver.



Förtätning i Frölunda - "äkta" stadsmiljö?

Det är en fascinerande idé. Det lär ju knappast hindra de kapitalstarka från att ta över stadskvarteren men det kan eventuellt fungera som en defensiv strategi för att förhindra att det byggs mer blandstad. Vad man nu vinner på det.

Det finns mycket att "problematisera" i vårt nuvarande stadsbyggande; den oligopolstyrda byggsektorn, den utdragna planprocessen, den bilorienterade trafikplaneringen, det markslösande och enahanda byggandet osv osv. Det är konkreta problem som orsakar bostadsbrist, segregation, miljöförstöring och mycket annat otrevligt. Att man i det läget pratar om att man vill ha mer tät, gång- och cykelvänlig blandstad är i mina ögon inte särskilt "problematiskt". Men jag är å andra sidan inte sociolog.

Gentrifiering är varken ett mysterium eller en naturlag. Det är en socioekonomisk process som orsakas av bristen på tät blandstad. Frågan vi måste ställa oss är vilken strategi vi ska välja för att hantera den. Ska vi "problematisera" efterfrågan eller åtgärda utbudet?

Jag föreslår att vi gör både-och. Fortsätt alltså för all del att "problematisera" efterfrågan, skriv ännu fler esoteriska kulturartiklar om den hegemoniska metronormativiteten, arrangera ännu fler posturbana diskurskritiska workshops osv. It's all good. Men låt oss samtidigt kraftigt öka utbudet av den socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara, attraktiva, levande och täta blandstaden.

Det borde göra alla nöjda. Det blir mer att "problematisera" och vi får ett större underlag för subversiva kulturartiklar och dekonstruerande workshops samtidigt som vi får en roligare och mer hållbar stad. It's a win-win! :)
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm.
Kommentarerna nedan är från båda dessa siter.
+1
Eskil H (7 Augusti 2011 21:46):
Som vi alla vet kan det lilla samhällets "Gemeinschaft" vara väldigt alienerande, kall och omänsklig för den som inte ryms inom de snäva ramarna...

Tack för en mycket intressant artikel. Har läst om Jane Jacobs tidigare men aldrig läst henne. Borde nog göra det.
 0
Matthias H. (7 Augusti 2011 22:22):
Tack Johannes för en mycket bra artikel.
+3
Anders Norén (7 Augusti 2011 23:04):
Mycket bra skrivet.

Tummen upp, förresten, för möjligheten att sampublicera artiklar över flera Yimby-avdelningar.
 0
Daniel (8 Augusti 2011 09:35):
Bra skrivet.

Men en en gentrifiering kan man motverka genom projekt såsom Kvibergsstaden utan att för den sakens skull bygga stad.

För övrigt så brukar det ju heta numera att Billdal och Torslanda är Göteborgs mest segregerade stadsdelar.
 0
Daniel (8 Augusti 2011 09:41):
F*n att man inte läser den gula rutan.
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​86f0​4a2e-​7227.​.​ är kvibergsstaden och området är under uppbyggnad. Det är dyra bostadsrätter i ett mindre bemedlat område (röda ytorna nära namnet Partille på Göteborgskartan.
 0
Johannes Hulter (8 Augusti 2011 10:00):
Eskil: Tack, bra poäng.
matthias/anders: Tack!
daniel: Tack, ja alla sätt att motverka gentrifiering är ju inte bra. Men man får skilja på segregation och gentrifiering. Just Kvibergsstaden får väl snarare effekten att gentrifiera Kortedala (även om undanträngningseffekten troligen är minimal eftersom det är en nyexploatering). En av få uppsidor är dock att man kanske minskar segregationen något - men då enbart på stadsdelsnivå. Men all-in-all är projektet en katastrof förstås. För de som är intresserade av exploateringen av Kviberg har vi skrivit mycket om det på Yimby Göteborg: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​10​/​0​2/​yttrande-​over-​kvibergs-​an_​.​.​
 0
Jonas Frejd (8 Augusti 2011 10:30):
Mycket bra skrivet och analyserat Johannes! Jag har förvånats många gånger av hur fel en del människor tycks tolka Jacobs, som du är inne på kan man undra huruvida de läst boken överhuvudtaget.
 0
Patrik Höstmad (8 Augusti 2011 10:49):
Väl skrivet Johannes.

Lite "problematisering" på ämnet "gentrifiering"....:

2:a Långgatan i Göteborg framstår för många Göteborgare (med rätta) som en intressant blandstadsmiljö med spännande utbud. Men det verkar som mångas bild är bilden av vad 2:a lång var för 10 år sedan och inte vad den faktiskt är idag.

Där har andrahandsbutikerna försvunnit en efter en. Vänner på besök uttrycker sin besvikelse över vad 2:a lång blivit idag. Bara på senaste året har vi fått två nya dyra ölhak och en butik med lyxlampor (på bekostnad av en porrbutik, en palestinsk restaurang, och en kinesisk restaurang) och Jazzå ska inte få spela livemusik (eller hur det nu blev med det?).

Om man nu skulle göra slag i saken och bebygga parkeringsfälten vid Norra Masthugget kommer det onekligen leda till ytterligare gentrifiering av 2:a lång.

Det är således troligen svårt att påverka processen lokalt så länge "blandstadsbristen" finns globalt över hela staden. I ett längre perspektiv har vi förstås möjligthet att globalt påverka gentrifieringsprocessen, men det är lång väg dit.

Tills vidare får vi acceptera att de spännande platserna kommer flyttas. 2:a lång är inte längre 2:a lång. Frågan är: Vart har verksamheterna flyttat?
 0
Anders Norén (8 Augusti 2011 11:29):
Patrik: Vart har verksamheterna flyttat? Jo, till en annan stadsmiljö - om det finns någon. Problemet i svenska städer är att det sällan finns någon annan stadsmiljö, eftersom vi inte byggt sådana sedan 1930. I många fall har vi till och med rivit stora delar av den och ersatt med förort.

Gentrifiering är bara ett problem för den som anser att staden, innerstaden, kvartersstaden, blandstaden är något konstant och som inte kan nyskapas.
 0
Daniel (8 Augusti 2011 12:53):
Mycket verksamhet flyttar ut till områden som kan klassas som närförort i kvartersform. I Göteborg så blir det Brämaregården och Gamlestaden. I Stockholm så kan jag områdena alltför dåligt för att veta dylika områden kan ha flyttat. Gamlestaden med tillhörande Bellevue fungerar ju som innerstadsområde för dom som bor i nordöstra Göteborg.

I framtiden så kommer 2:a Långgatan vara lika intressant shoppinggata som Kungsportsavenyen kommer att vara exklusiv.
 0
sjult (8 Augusti 2011 14:16):
Jag har inte läst några av dessa böcker. men hur ska fastighetsägare få ekonomi i att låta sina hus bli billiga, gamla och slitna? förr eller senare kommer ju dessa gentrifieras. med renovering eller nybygge. är det inte det zukin menar? staden är och måste vara en marknad.
 0
Anders Gardebring (8 Augusti 2011 14:21):
sjult:
Just avsaknaden av fungerande marknadsmekanismer är ju ett av problemen. Byggbolagen bygger inte det folk vill ha (Det är tydligen lättare att rulla på i invanda hjulspår än att lyssna på marknaden om man är en oligopolaktör. Allt som byggs i storstadsregionerna går ju att sälja pga bostadsbristen).
Gentrifiering behöver inte i sig vara ett problem. Problem blir det framförallt när all billig stad tagit slut.
+3
Johannes Hulter (8 Augusti 2011 14:35):
Sjult: Genom gradvis stadsutveckling, dvs. man renoverar/bygger lite nytt hela tiden. På det viset finns det alltid gamla billiga hus. Just vikten av gradvis stadsutveckling är något som borde lyftas fram mer. I dagens stadsplanering jobbr man fortfarande mycket med stora helhetslösningar - river all befintlig bebyggelse och bygger flera kvarter/stadsdelar åt gången. Istället för att - som Yimby alltid tjatar om - rita upp en stadsplan och sedan fylla i allteftersom, lite åt gången.
 0
Anders Anttonen (8 Augusti 2011 16:03):
Bostadsrättifieringen av kommunala fastighetsbestånd i Stockholms innerstad börjar märkas av. Dessa borättsföreningar vill inte alltid ha restaurang i gatuplan p g a rökningen utanför restaurangen. Många föreningar vill heller inte ha dagis i kvarteret och, o hemska tanke, gruppboenden i sin närhet. "Gärna en krog, men inte i vårt hus" hör man ibland i nybildade bostadsrättsföreningar.
 0
Johannes Hulter (8 Augusti 2011 17:14):
Anders: Yes, det är tråkigt. Vi haft liknande tråkigheter här i GBG: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​11/​0​3/​gastinlagg-​jazza-​tvingas-​_​.​.​ Jag vet inte om det hänger ihop med ombildandet, som ju varit ganska hysteriskt hos er i STHLM, men det skulle ju mycket väl kunna vara så. Det vore intressant om det fanns forskning på relationen upplåtelseform-nimby. Någon som vet?
 0
Emanuel Alfredsson (8 Augusti 2011 17:39):
Anders: Det är just där som vi bör trycka på för att Stureplans/Aveny-kulturen skall minska eller rent av försvinna.
Nattlivscentraliseringen har ju bl.a. bidragit till den ökade kriminaliteten i dessa områden.
+4
Anders Ryding (8 Augusti 2011 18:49):
Anders A: Läste i tidningen att Brofästet slår igen pga att man inte kan enas med BRF man hyr av. Dennna utveckling är ju mycket olycklig eftersom det utarmar staden. Snart försvinner allt som är det minsta lilla obskyrt. Varför kan man inte ha en sk tredimensionell fastighetsuppdelning överlag. Varför skall BRF äga lokalerna i botten. Om de som hyr lokalerna ges rätt att köpa ut dem så försvinner detta problem. Jag undrar om det finns någon marknad som är så överreglerad som vad fastighetsmarknaden är. Detta slår nu tillbaka. Jag tycker det är bra att folk kan äga sina lägenheter, men man har sålt ut allmännyttan i Stockholm i helt fel tidpunkt. Man borde först ha tagit itu med den skriande bostadsbristen och bristen på lokaler i attraktiva lägen.
 0
Mats O. (8 Augusti 2011 19:13):
I Christiania har nu Christianiterna kommit överens med danska regeringen om att betala 168 miljoner för att köpa loss mark och fastigheter. Imponerande att dom gamla haschflummarna är betrodda hos banken. Eller är det så att deras "affärsverksamhet" har inbringat alla dessa miljoner ?

Där kan vi alltså snacka om egentillverkad gentrifiering....
+4
Anders Anttonen (8 Augusti 2011 19:15):
I Stockholm dödar man träd som skymmer utsikten när man vill sälja sin lägenhet. Allt för att kunna få ut en halv mille mer.
Sickla udde, Strandvägen, Norr Mälarstrand, Mosebacke.....
Ringbarkning, kopparspikar, borrade hål med växtbekämpningsmedel, eller som i södra Ängby: helt sonika såga ner 10 st hundraåriga tallar för att öka försäljningsvärdet på villan! På stadens mark, dessutom. Vad har hänt? Sånt bidrar inte till ett rikare stadsliv, precis.
+3
Jan Wiklund (8 Augusti 2011 19:45):
Mats: Ja, all kreativ verksamhet bidrar till att värdet ökar och bidrar till gentrifiering. Och som påpekats av flera i den här tråden vore det inget problem om det bara funnes mer stad så att alla fick plats.

För den stora källan till gentrifiering, det som verkligen är attraktivt, är ju närheten. Gentrifiering äger alltid rum i centrum, där det är närmast till allt. Det är föresten kul med Zukins bok att de problematiska fallen hela tiden äger rum i Manhattans gränszon, utan att hon drar några slutsatser av detta. Längre ut är det inte alls lika attraktivt. Med all rätt.

För hundra år sen kunde även den fattigaste unna sig centralitet och undgå pendling. Idag är det, pga ett århundrade av utglesning och sjuk stadsbyggnadsideologi, ett privilegium för de välbärgade. Jag är säker på att de som ägnar sig åt att "problematisera" inte ser något som helst problem i detta.
 0
Mats O. (8 Augusti 2011 20:29):
Bra sammanfattning Jan W !

Ja, motsatsen till dom populära områden nära centrum är förorterna i ytterområdena. Dessa områden lär (tyvärr?) inte gentrifieras dom närmaste 100 åren.

De är inte bara svenskarna som lämnat förorterna. De har även allmännyttan gjort på många ställen. Istället heter hyresvärdarna Wonna de Jong, Roger Akelius, Newsec och Centerplan (i konkurs sedan 2 år). Deras affärsidéer tycks vara minimalt underhåll och korsvisa försäljningar av fastigheter mellan varandra.
 0
Krister (8 Augusti 2011 21:07):
De som accepterar lite ruffigare lägenhet i äldre hus är främst ungdomar, samt kulturarbetare av olika slag (utan bil). Medelålders och äldre föredrar moderna lägenheter. Därför bebos Masthugget och Majorna av främst ungdomar medan Eriksberg och Lindholmen har mycket få ungdomar. Om ett hus mest bebos av ungdomar så vill inte äldre människor flytta in. Gentrifieringen är således inbyggd i stadsdelarna. Ett problem är att om nya hus byggs i ett område typ Masthugget blir det med 99% sannolikhet enbart insatslägenheter och detta medför att det blir en avskild del, nästan som "gated community" mitt i området. (exempel BRF Masthugget)
Att få till en levande blandstad är inte lätt!
 0
Anders Gardebring (8 Augusti 2011 22:12):
Krister:
Gamla lägenheter behöver förvisso inte ha dålig standard. Jag bor i bostadsrätt i ett hus byggt 1932 men standarden är god utan att lägenheten för den skull är modern.
 0
Daniel (9 Augusti 2011 08:33):
@Krister. det handlar också om prisbild. Medelålders och äldre har råd med dom dyrare lägenheterna, medan dom yngre inte har något val. sedan så finns det lägenheter innan 1960 som är i bra skick pga hantverket.

I dagens sverige så kan man egentligen importera ett stort grått sovjetiskt komplex från Krasnojarsk eller dylikt, släng på vit puts och lite gråa putsränder för att sedan placera det på valfri ödetomt vid Frihamnen (valfri stad) och sedan behöver man bara benämna det som "Rustique fashion city living" så kan man kränga lägenheterna för 2-5 miljoner styck.
 0
Jan Wiklund (9 Augusti 2011 11:10):
Lustigt nog handlar Zukins bok mycket om det du skriver om, Daniel. Dvs ruffiga nergångna hus nära centrum (västra Brooklyn, Harlem) tas över av välbärgat folk som rustar upp dem. Helt problemfritt egentligen om det inte vore för att det inte finns nånstans för dom som bodde där förut att ta vägen. Utom längre ut där det är svårare att hitta jobb och där en massa tid måste läggas ner på resor.

I en stad som vore tät raktigenom funnes ingen gentrifiering i den här dåliga bemärkelsen. Däremot naturligtvis alltid attraktiva punkter som skiftar allteftersom beroende på var det råkar hända något beroende på mänsklig aktivitet.
 0
Patrik Höstmad (9 Augusti 2011 12:16):
@Krister: Exemplet med brf Masthugget är lite haltande. Hela brf Masthugget är gigantiskt, saknar gatunät och har ingen naturlig genomströmning. Det positiva är brf Masthugget har boende med varierad inkomst (inkl låg).

Kör vi på stadsbyggnadskontoret förslag och ger tusan i Riksbyggens hus i park så kommer Norra Masthugget ha gator och lokaler i bottenplan. Dessa kommer vi alla ha tillgång till. Det är alltså ganska lätt att få till levande blandstad :)
+1
Nekav (9 Augusti 2011 15:50):
 0
Daniel (9 Augusti 2011 21:57):
Tänkte på detta med nybyggda områden, och jag kommer att ta Göteborgsexempel, men det finns liknande i Stockholm.
Nu för tiden så bygger man Miljonprogram för miljonärer (de facto att dom kostar över miljonen gör att man tar miljonlån som man bara betalar ränta för). Problemet är nu när man bygger är att man mättar marknaden för bostadsrätter vilket leder till att områdena blir Miljonprogram för fattiga miljonärer och när räntorna stiger så blir det Miljonprogram för fd miljonärer.
Ett sådant område i Göteborg är Sannegårdshamnen som är lika mycket stad egentligen som Backa.
I området Kvillebäcken så kommer det att vara 75% bostadsrätter som alla kommer att ligga på 990000 kronor och uppåt, och 25% hyresrätter. 400 hyresrätter och 1200 bostadsrätter är planerat och detta blir en väldigt skev stadsdel. Marknaden för miljonbostadsrätter borde snart vara mättad.
+1
Martin Ekdahl (9 Augusti 2011 22:24):
Daniel:

Räntekrisen torde således orsaka en avgentrifieringsprocess.. ;)
 0
Daniel (10 Augusti 2011 09:01):
@martin. så kan man se det :)

För att förtydliga så skulle jag uppskatta att det är ungefär 20% hyresrätter i Backa, och 80% bostadsrätter/villor också. Backa är ett område som är känt för sina skottlossningar, lamellhus och sina gröna områden. I morgon kanske sannegården möter samma öde? :)
 0
johan (10 Augusti 2011 09:31):
Men det zukin poängterar i boken är ju att det inte räcker med arkitekturen och byggnaderna. även de som bor i ett område måste vara av blandad karaktär. nybyggda 2:or vid stampen och gårda kostar 7-8000 kr/månaden. samma lär det väl bli i kville.
 0
Daniel (10 Augusti 2011 10:02):
@Johan. Då kan man ju se det som positivt att Göran Johansson säger att Centrala Älvstaden borde ta 75 år att bygga för att området ska kunna bli blandat. Dom första husen hinner bli gamla och slitna när dom sista husen byggs. I Stockholm så är det ju mastodontplaner som planeras, och bygger man dessa planer alltför fort så skapar man enklaver.
 0
Mats O. (10 Augusti 2011 15:40):
Förutom då vissa förorter så är det överlag ganska blandat i svenska städer. Fattiga och rika, gamla och unga, som bor i samma stadsdelar. Vi har inte samma ekonomiska segregering som finns i USA eller England.

Gentrifiering sker mycket långsammare i Sverige, inte minst på grund av allmännyttans dominerande ställning och tillhörande hyresreglering.

Nackdelarna med det svenska systemet är det låga bostadsbyggandet och svårigheten för unga människor att få tag i en bostad i storstäderna.
+2
Anders Ryding (10 Augusti 2011 18:54):
Att det skulle ta 75 år att bygga tät blandstad har jag svårt att förstå. Stora delar av Stockholms stenstad byggdes mellan 1880 och 1920. Problemet med dagens byggande är nog att det finns för få aktörer, krav på snabb ekonomisk vinning och politiker som är räddhågsna och istället för att förtäta, som ofta upprör närboende, och våga riva för att underlätta urbanisering.Istället väljer man att fokusera på gamla industriområden och storskaligt byggande i utkanter där det inte stör någon. Listan kan säkert göras längre. Några tillägg, någon...
 0
Jan Wiklund (11 Augusti 2011 11:35):
Anders: Vad bristen på stadsbyggande beror på har vi diskuterat på yimby.se i flera år, och väldigt olika orsaker har luftats - de du nämner, ingrodda rutiner i kommuner och byggbolag, stelbenta normer och lagar, markspekulation som gör det attraktivt att bygga långt ut, och så förstås att modernismen fortfarande är dominerande ideologi i arkitektskrået.

Det som skulle ta 75 år är väl kanske att göra om majoriteten av dagens förortsströssel till stad. Det kostar ju pengar att bygga hus och man kan inte bygga hur många som helst på hur kort tid som helst.
+2
Line (11 Augusti 2011 14:36):
Som blivande stadsplanerare undrar jag efter att ha läst alla kommentarer: vad behöver då göras för att skapa denna blandstad som bland annat Jacobs skriver om?

Som jag ser det behövs det inte bara blandade funktioner inom samma stadsdel utan även blandade typer av fastigheter, varierade funktioner i samma byggnad SAMT (och kanske viktigast?) byggnader som erbjuder både hyres- och bostadsrätter för att få till den här variationen av människor vi gärna vill se i våra städer.

Tyvärr har byggherrarna alldeles för mycket makt och bryr sig alldeles för mycket om vinster.
+1
Daniel (11 Augusti 2011 14:59):
@Line. Det är helt enkelt så att man kan rita mastonontplaner som innefattar all verksamhet, och sedan bryta upp tomterna i mindre delar samt förespråka 3d-fastighetsbildning.
Tilldelar man en byggherre en tomt på 20*40 meter så bebygger han den med ett hus, tilldelar man en byggherre en tomt på 200*400 meter så blir det ett miljonprogramskomplex där. Skulle man tilldela en byggherre en tomt på 800*200 meter (t.ex Norra Masthugget i Göteborg) så besannas byggherrens våtaste drömmar om att kunna rita en ny låst död stadsdel.
Titta på denna bild, och fundera på hur den kan marknadsföras som City Living, för det är ju mer förortsliving http:​/​/​bilder.​hemnet.​se/​images/​original/​79/​56/​7956510​8.​.​
+1
Daniel (11 Augusti 2011 15:05):
@Daniel. Jag ska tillägga att man måste ställa krav på byggherren. Dom kommer att streta emot och tjura, men dom kommer att bygga ändå för det är ju deras inkomst. Bildexemplet ovan har kommunen gjort flera dundertabbar mot byggherren såsom att det inte finns några lokaler för varken butiker eller andra verksamheter såsom dagis. Man får bygga gigantiska parkeringsplaner runt om, och göra dessa människor bilberoende i sitt cityliving.
+1
Rasmus Öhrstig Bratt (11 Augusti 2011 15:51):
Japp, en dundertabbe, fast det är antagligen inte byggherren som har bestämt hur många parkeringsplatser det ska finnas. Kommunen brukar bestämma antalet p-platser med en parkeringsnorm som anger ett minimum av p-platser per bostad. http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Parkeringsnorm

Jag tror att byggherrarna är bra på att bestämma alla parametrar som inte ger upphov till externaliteter för att prata nyliberalspråk. Ta bort parkeringsnormen och ersätt den med en maxnorm för ytparkeringar som skapar skumma och osäkra ytor.
+1
Line (11 Augusti 2011 16:13):
Daniel: Dessvärre är det sådana här byggnationer vi ofta ser idag och det förvånar mig att det fortsätter på den linjen. Handlar det om något så enkelt som en trend inom bygg-/arkitektbranschen? Varför ser alla nyproduktioner likadana ut?

Det jag grubblar mest på är varför det inte byggs något i stil med stenstaden eller med inspiration från sekelskiftet.

Om detta (länk med bild ovan) på något sätt ska kunna försvaras måste det enligt mig göras möjligt för allmänheten, såsom förbipasserande, att nå innergårdarna på tomten. Problemet återigen är att ingen som inte bor i området har anledning att vistas i dessa områden då det inte förekommer några andra aktiviteter än just boenden.
+1
Daniel (11 Augusti 2011 16:34):
@Line. Det är tänkt att det ska vara tillgängligt för allmänheten, men snart kommer staket, grindar och skyltar dyka upp som berättar för omgivningen att dom ej göre sig besvär för detta är ett privat område. Det har redan gjorts på ytor som var tänkt att vara publika.
+1
Rasmus Öhrstig Bratt (11 Augusti 2011 17:00):
Line: Hela kvarteret borde nog ha delats upp i två, tre eller fyra mindre kvarter. Jag tror inte att byggherrar klarar av att skapa ickekommersiella allmänningar som parker, cykelvägar, kollektivtrafik, gator m.m. Det är som Daniel säger, ger man byggherren X antal kvadratmeter så bygger den ett vinstmaximerande huskomplex på så många kvadratmeter. Byggherren vill ju tjäna pengar.

Kommunen är den enda aktören som har (eller ska ha om allt går rätt till) intresse av att hela samhället blir så bra som möjligt. Jag tror att planering av gator och andra allmänningar måste göras redan i översiktsplanen eftersom det är då man har möjlighet att planera långa sammanhängande stråk där det kommer vara attraktivt och lönsamt för byggherren att bygga urbant.
 0
P-O Karlsson (11 Augusti 2011 17:12):
Line: Varför skulle det vara nödvändigt för allmänheten att nå innergårdar? Tvärtom är det viktigt att innergården får privat karaktär medan gatorna och trottoarerna runt omkring får allmän karaktär. Samt såklart att det skapas tydliga väldefinierade parker som inte känns som en blandning mellan privat och offentligt utan tydligt markerar offentligt.
 0
Anna Eriksson (11 Augusti 2011 22:31):
P-O Karlsson: håller verkligen med! Viktigt med privata innergårdar (och väldefinierade parker såklart). Helt slutna kvarter med privata innergårdar gör väldigt mycket för trivseln för både stora och små. (Med det inte sagt att kvarteret på bilden skulle vara bra på något sätt, som tidigare sagts är det förortsliving mer än City Living.
 0
Mamma, Pappa Barn (13 Augusti 2011 08:23):
Barnfamiljer är inte särskilt intresserade av tät blandstad. De prioriterar hellre säker omgivning där barnen kan leka utomhus.
 0
Johannes Hulter (13 Augusti 2011 11:19):
Mamma, pappa, barn: Barnfamiljer är nog olika - precis som alla andra. Mång gillar villalivet. Men allt fler barnfamilj bosätter sig i stan. De prioriterar närhet: till mysiga - och säkra - innergårdar, lekplatser, dagis och annat kul. Att barnen slipper sitta fastspända i baksätet på bilen en stor del av dagen (och tom kan gå/cykla själva när de blir lite större) är bara en bonus... Jag vet, för jag bor själv i stan med barn.

Men det viktigaste för barnen är nog inte om de bor i villa eller i stan, det finns för- och nackdelar med båda, utan att de har en trygg och varm social miljö runt sig. Däremot så skulle nog många socialt isolerade föräldrar (som flyttat till någon avlägsen villaenklav för att "det är så det ska vara") må betydligt bättre om de flyttade in igen. :)
 0
Martin Kolk (13 Augusti 2011 14:27):
Alla som klagar på svenska bostäder borde åka till USA eller Östasien för att förstå vilken oerhört hög standard det är i svenska bostäder.
 0
Anders Anttonen (13 Augusti 2011 15:38):
Martin Kolk:
Ja, eller Berlin.
Vi har bra standard, med tvättstuga och färdiga kök när man flyttar in. I Många länder i Europa måste man köpa kylskåp och spis själv. Och som vi i Stockholms stad har; Fjärrvärme!
 0
Anders Gardebring (14 Augusti 2011 02:01):
Mamma, Pappa Barn:
Varför skulle det inte kunna finnas säkra omgivningar för barn där de kan leka utomhus i städer? Det där med att städer automatiskt är farligare/olämpligare för barn än förorter är en modern myt.
 0
Anders Anttonen (14 Augusti 2011 09:08):
Mamma, Pappa Barn.
Tvärtom. Barnfamiljer flyttar in på Söder och KRÄVER trygghet för barnen, precis som i en förort. Sånt påverkar stadslivet negativt.
 0
Olof Antonson (14 Augusti 2011 13:27):
Appropå väldefinierade gårdar: De senaste dagarna har jag lallat runt i Malmö, och i Västra hamnen tog det inte lång tid innan jag såg skyltar med "privat område" i alarmerande färgskala. Många av gångstigarna mellan husen är av en ganska difus karaktär: Är det här någons bakgård, eller är det en offentlig prommenadslinga? Denna inbyggda problematik återfinns i planerna för Kvillebäcken, ett område som utges för att vara en del av Göteborgs framtida innerstad. Förutsättningarna är helt annorlunda, men det är en närmast dogmatisk tillämpning av en viss typologi. Istället för att sluta kvarteren, då en stadsmiljö ställer andra krav än vid en strandprommenad, så väljer man istället att bygga bullerdämpande glasväggar mellan huskropparna ...
 0
Jan Wiklund (14 Augusti 2011 14:23):
Line: Det behövs ett nytt paradigm för stadsbygge:
- stadsplaner som hänger ihop i stora sjok till skillnad från dagens åtskilda enklaver.
- små tomter, som Daniel säger. Fast det är viktigt att det finns stora tomter också, vissa verksamheter måste vara stora för att fungera alls. Det är viktigt att dessa inte i så fall blir barriärer som hindrar kommunikationerna
- tillåten hög täthet vilket bl.a. innebär att den skrymmande biltrafiken prioriteras ner kraftigt. Inga förbud, men som sagt kraftig nerprioritering
- bort med "bostadsområden", "arbetsområden" etc; alla aktiviteter som inte är direkt miljöfarliga måste få äga rum i samma kvarter. Och det finns ingen anledning att tillåta miljöfarlig verksamhet över huvud taget, så det alternativet faller...

De som skulle förlora på det här vore väl i första hand
- de fastighets- och bostadsrättsägare som har investerat i det nuvarande, vars värde skulle minska kraftigt om bättre alternativ erbjöds
- det bilindustriella komplexet vars framtida avsättning skulle minska om avstånden minskade
- arkitektkåren som grupp som har predikat ett falskt evangelium i åtti år och plötsligt står med byxorna nere.
Däremot tror jag inte att byggindustrin skulle ha något emot det i och för sig. En del skulle förstås tycka det vore jobbigt att lära om, men det måste de ju göra ändå så fort det kommer något nytt material eller liknande. Tvärtom skulle kanske ett nytt paradigm inom byggandet leda till mer efterfrågan på just byggande, vilket de torde gilla skarpt.
 0
Johannes Hulter (14 Augusti 2011 18:49):
Line: Jan mfl ger ju bra svar på vad som behövs. Jag skulle också vilja passa på att säga att det känns oerhört glädjande att vi har blivande stadsplanerare med den typ av insikt och nyfikenhet som du visar. Det lovar gott.

"Det jag grubblar mest på är varför det inte byggs något i stil med stenstaden eller med inspiration från sekelskiftet."

Jag är ganska säker på att du många gånger under din utbildning kommer att få höra av dina lärare varför man absolut inte får bygga med inspiration från stenstaden. Jag hoppas du inte bara accepterar vad de säger, utan istället noggrannt granskar deras argument (om de har några).
+1
Line (14 Augusti 2011 19:49):
P-O Karlsson: Att låta allmänheten få ta del av innergårdar i de kvarter där det finns kontors- och butikslokaler tror jag skulle skapa en mer spännande och varierande stadsmiljö. Att bjuda in allmänheten till bostadskvarterens innergårdar skulle nog inte vara populärt. Jag ser framför mig en innergård där människor kan vika av från gågator och stadspuls och bara sitta på en parkbänk och ha det skönt. Jag återkommer längre fram i utbildningen då jag har mer kött på benen.
+1
Line (14 Augusti 2011 19:58):
Johannes Åsberg:

Kan med glädje meddela att det i min årskurs finns väldigt många studenter som är starkt kritiska till den byggtradition vi ser idag och är bekanta med. Fortsätter vi alla i framtiden att agera såsom vi diskuterar och arbetar just nu under studietiden hoppas jag att vi kan åstadkomma förändringar på olika platser i Sverige. Jag skulle alltså säga att det finns mycket gott att vänta inom stadsplaneringen i framtiden!
 0
Johannes Hulter (14 Augusti 2011 21:13):
Line: Det låter bra! Hör av dig om du/dina studiekamrater vill skriva inlägg här på yimby. :)
 0
Johan Zandin (14 Augusti 2011 21:49):
Jan: Håller med om det mesta. Men det kommer nog alltid finnas verksamheter som man inte kan ha precis intill bostäder, p.g.a. t.ex. ljud, starka lukter eller explosionsrisk. (Fast de är färre nu än för 50-100 år sen.)

Line: Bra tankar om innergårdar. Och ofta är det nog viktigare att ens innergård känns privat än att den faktiskt är det.
 0
Niklas Öhrström (14 Augusti 2011 21:57):
Line:
Instämmer med det Johannes skriver. Kul att se att det finns framtida stadsplanerare med vettiga synpunkter.

"Att låta allmänheten få ta del av innergårdar i de kvarter där det finns kontors- och butikslokaler tror jag skulle skapa en mer spännande och varierande stadsmiljö. "

Denna typ av innergårdar är rätt så vanlig i Finland. Ofta består det nedre planet av en sockel av butikslokaler. Ibland öppnar sig sockeln mot innergården som här: http:​/​/​kartat.​eniro.​fi/​m/​aLgNn

Jag vet inte riktigt hur det fungerar stadsmässigt. Man går som regel inte in på bakgårdarna om man inte vet vilka verksamheter som finns där. Men jag gissar att det fyller en funktion iom att det skapar A, B och kanske C lägen inom en rätt begränsad yta inom staden (jämför bakgatornas funktion). En nackdel är att dessa portaler anses så pass otrygga att de stängs med grindar under kvällar och nätter. Man kan nog skapa en del mindre fickparker på detta sätt.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (14 Augusti 2011 22:11):
Centralbadets park är ett annat exempel på park i kvarter: http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​lJ-​LaeXjqgE
 0
P-O Karlsson (14 Augusti 2011 22:26):
Jag förstår idén bakom Lines förslag om öppna innergårdar och visst skulle det väl fungera med en bit offentligt rum även på en innergård men då bör gränsen mot den privata delen av innergården vara tydligt markerad, annars tror jag de boende upplever otrygghet. Det finns ju restauranger och kaféer som har uteserveringar inne på gården och det funkar.
 0
bodi (15 Augusti 2011 04:41):
Trevlig nattläsning, väl skrivet, johannes!

jan w -
"De som skulle förlora på det här vore väl i första hand
- de fastighets- och bostadsrättsägare som har investerat i det nuvarande, vars värde skulle minska kraftigt om bättre alternativ erbjöds"

det går förstås att bygga om t.ex. miljonprogramsområden till tät blandstad, jacobs hade exempelvis en del intressanta idéer om hur det skulle kunna gå till. Enligt hennes gamla hus-teorier skulle ju betongen kunna bli en oerhörd tillgång i framtida blandstad. Detta kräver dock initiativkraft och mer av konsensus i frågan, så det kommer nog inte att bli av på ett tag. men det är ju på väg åt det hållet iaf - "promenadstaden" i sthlm osv. Man har ju också börjat reglera storleken på tomterna i nybyggda kvarter - hagastaden, årsta mm - i enlighet med dina idéer.

"- arkitektkåren som grupp som har predikat ett falskt evangelium i åtti år och plötsligt står med byxorna nere."

du skjuter på pianisten - byxorna åkte ner redan 1971. De flesta arkitekter jag känner skulle lugnt skriva under på artikeln ovan. De uttrycker oproportionerlig glädje när de fått in en lokal i någon bottenvåning. Men tyvärr har de inte så mycket att säga till om eftersom det mesta bestäms i detaljplaneskedet och i byggarnas vinstkalkyler. sedan finns det ju förstås charlataner inom varje gebit - låt vara att det är ovanligt många sådana som är arkitekter inom stadsplanerarnas...
 0
Matthias H. (15 Augusti 2011 12:23):
Line 19:49 igår, där pekar du på en mycket viktig sak nämligen att bostadskvarterens gårdar inte ska vara öppna. Det tror jag är mycket viktigt för att föräldrar ska kunna känna sig trygga med barnen inne på gårdarna. Men dessa kvarter får ju mycket gärna ha butikslokaler i bottenvåningarna men utan att allmänheten ska kunna gå igenom dom in på gården.

Det är just detta som är det negativa med t ex Östra Kvillebäcken där gårdarna ska vara "lite" öppna, jag hade varit orolig för mina barn både för att dom kan springa ut i trafiken utanför men även att allmänheten kan gå in där. Som sagt, slutna kvarter måste vi bygga framöver vad gäller bostäder med lokaler i bottenvåningarna.

Beträffande nya kvarter med enbart företag så tycker jag också, som du säger Line, att de ska vara öppna för allmänheten. Jag tror att det är jätteviktig att vi skiljer på dessa två typer av kvartersinnehåll, många gör inte det och därför blir diskussioner konstiga.
 0
Mats O. (15 Augusti 2011 15:32):
Idén om öppna innergårdar där vem som helst kan slinka in och vila benen ett tag på en bänk låter möjligen mysigt och demokratiskt men fallerar tyvärr om det blir fel folk som slinker in och vilar benen innergårdens bänkar....
 0
Patrik Höstmad (15 Augusti 2011 15:49):
Det är viktigt att fylla öppna innergårdar i kontorskomplex med vettiga funktioner. Annars riskerar de bli otrygga efter kl 18:00 när arbetarklassen gått hem och skymningen faller på.... Viktigt att få folk och genomströmning även på kvällen.
 0
Martin Ekdahl (15 Augusti 2011 16:45):
Patrik, är det i kontorskomplexen som man finner arbetarklassen numer? ;)
 0
Patrik Höstmad (15 Augusti 2011 17:03):
Martin, typ.... ;).
 0
Gluff (15 Augusti 2011 18:25):
Rent logiskt borde en förutsättning för gentrifiering vara att det existerar mindre attraktiva områden som "gentry" undviker, alternativt att bostadsbristen är icke-övergående.

Det tycks vara så att städer med hög andel "undvikta" områden också har sina mycket tydligt gentrifierade sektorer.

Om en stad eller ett stadsområde helt saknar områden som gentry ratar blir det svårt att föreställa sig någon uttalad boendesegregation, vare sig vad gäller rika områden eller sk utanförskapsområden.

Men jag ser sällan exempel på den tankegången. Det tycks sällan framställas som ett stadsplaneringsmässigt eller "stadsdynamiskt" problem i sig att folk lever inom samma inkomstskikt som det egna och att folk därmed flyttar (får/måste flytta) om inkomstförhållandena ändras. Fram till 1900-talet bodde folk högst blandat i innerstäderna, om än med olika utsikt och standard. Det fanns slumområden men målsättningen var ju att de skulle saneras. Det fanns knappast någon målsättning att behålla områden eller förorter som en stort del av befolkningen absolut inte kunde tänka sig att bo i.
 0
Anders Anttonen (15 Augusti 2011 19:19):
Gluff:
Fram till 1900-talets början fanns det inga förorter. Stockholm var bara innerstaden då. Efter år 1900 började stan att köpa mark i det som idag är förorter: Hägersten, Brännkyrka, Årsta, Enskede, Bromma/Ulvsunda, Hässelby, m fl.
Sist köptes (av Stockholms stad) Hansta av Sollentuna kommun samt en smal remsa av Sundbyberg för Kymlingelänkens dragande. Stockholm har inte alltid haft egna förorter.
 0
Johannes Hulter (15 Augusti 2011 20:09):
Bodi: Tack, och tack för en mycket bra blogg - som jag lyckats missa. För en göteborgare var det särskilt intressant att läsa om Eriksbergsterrassen http:​/​/​wozzow.​blogspot.​com/​20​10​/​0​7/​slutet-​kvarter-​slut.​.​ Hade ingen aning om att den blev nominerad till något, märkligt. Som du kanske vet så var tanken först att det skulle vara lameller där uppe, Jöran Bellman hade ett färdigt planförslag: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​651c9e0​1-​eb79.​.​

Men av någon okänd anledning bestämde de sig för att göra slutna kvarter istället.

Så nu har vi en snutt kvartersstad uppe på ett isolerat berg och ett oöverskådligt strössel med lamell- och punkthus nedanför. Optimistiskt nog har man tänkt sig ett litet torg mitt inne i den lilla, isolerade kvartersstaden (genomfartstrafiken leds förstås förbi på betryggande avstånd). Det är nästan som om man gjorde det på ren djävulskap, för att visa att "kolla - vi byggde kvartersstad och se hur dåligt det blev".
 0
Daniel (16 Augusti 2011 08:13):
Jag vill bara säga att rent marknadsmässigt så är det inte brist på en vara så länge det finns utbud att välja mellan.

Vi har inte bostadsbrist, utan vi har brist på bostäder med rimliga priser. Detta är två helt skilda saker. Man kan inte "mätta" behovet av bostäder genom att fortsätta bygga svindyra bostäder för den marknaden börjar redan bli mättad.
 0
Mats O. (16 Augusti 2011 13:01):
@ Daniel

Du kan ju vända på resonemanget också.
Vi har inte bostadsbrist utan däremot en stor grupp människor i samhället som har brist på pengar. Dom har obefintliga inkomster och inget sparande.
Hur attraktiv är man då som hyresgäst ?
 0
Jan Wiklund (16 Augusti 2011 13:51):
1. Om gårdar för allmänheten: De absoluta mästarna på sånt är spanjorerna, i alla fall i den södra delen av landet. Se t.ex. http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​smapark.​pdf

2. Om vem som bär upp den modernistiska stadsbyggnadsideologin: Märkligt nog var det många arkitekter som hade fått nog redan på 40-talet, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​10​/​yimbys-​foregangare_​817.​html
Men de har inte lyckats förändra utbildningen. Eller planpraxis. Någon bromsar. Men vem?
Jag tvivlar starkt på att det är byggarna som vill ha det på det här sättet - attraktivare stad borde öka värdet på det byggda. De enda jag kan komma på är markägarna, bilindustrin med tillbehör, de som redan äger fastigheter samt ett fast sammanhållet kotteri av ideologiuppehållande arkitekter. Se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​7/​kronika-​salange-​vi-​har-​mo_​.​.​
 0
Daniel (16 Augusti 2011 14:01):
@mats. Det kan man göra, men marknaden ser inte till individer utan ser bara till tillgång, efterfrågan och vad folk är villiga att betala.
 0
Sven R (16 Augusti 2011 19:34):
Angående det Bodi skrev på sin blogg om Eriksbergsterrassens kvarter:

"Alltså skulle man kunna skippa den gatumark som bara används som transportsträcka och plantera gräs eller något annat trevligt där."

Ja visst kan man ta bort gatusnuttar som inte har entréer. Det låter som en korrekt funktionalistisk analys. Så har man ju gjort i Kålltorp där liknande slutna kvarter förekommer. Men då kommer ändå stigar att uppstå i gräset. Att "bara" agera transportsträcka är inte så lite när det gäller gator, det är ju precis det dom är till för. Fast det stämmer ändå inte eftersom barn brukar leka på asfalterade ytor nära bostaden.

Jag håller inte heller med honom att kvarteret är storskaligt. Jag tycker det påminner om en del projekt i Västra Hamnen i Malmö som blir trevliga just p.g.a av att de är småskaligare än gängse nyproduktion. Gården kan närmast beskrivas som "intim".

Däremot är stadsplaneringen inte mycket att skryta med. Huset saknar som Bodi säger "interaktion med omgivningen".
 0
bodi (16 Augusti 2011 21:16):
Tack, johannes. nej jag visste inte det där med lamellhusplanen; verkligen för ironiskt...

Jan - sorry, jag skrev fel, jag menade "byggherrar" istället för "byggare", och särskilt de byggherrar som också är byggare och som säljer av sina hus direkt.

apropå modernism, stadsbyggnad och arkitektur så tror jag dels att planpraxis verkligen håller på att ändras, och att detta har hållit på i flera år, se t.ex. stockholms översiktsplan. intressant artikel om yimbys förhistoria förresten, även om jag inte håller med om slutsatserna eller om "mörkret" mellan hammarby sjöstad och yimby. läs det här t.ex.: http:​/​/​www.​svd.​se/​kultur/​litteratur/​bilder-​av-​ettsegre.​.​ . det var 2004.

Man kan ondgöra sig över detaljer som de öppna gårdarna i Kvillebäcken, men den stadsdelen kommer ändå helt klart att bli mer lik stenstaden än miljonprogrammet rent strukturellt, inte minst för att den avgränsas av gator (vilket säkerställer ett visst mått av integration med omgivningen) och alltså inte av parkmark eller motorvägar som i förorter.

Jag tror att din krönika om modernismen överdriver de estetiska aspekterna av byggandet en smula. personligen är jag inte så förtjust i modernistisk stadsplanering, men jag har inget emot modernistisk arkitektur: http:​/​/​wozzow.​blogspot.​com/​20​10​/​0​5/​god-​modernistisk-​ar.​.​

Arkitektutbildningen förordar i allmänhet inte modernistisk stadsplanering om du trodde det, se lines inlägg ovan. jag är också ett bra motexempel. Du skriver:"Sammanhållet kotteri av ideologiuppehållande arkitekter" - hm, det finns verkligen en diskrepans mellan din och arkitekternas syn på arkitekterna. tom i en så urvattnad skrift som "arkitektur och politik" står det att "Den hållbara staden byggs tätare än idag. Genom att ha sina funktioner samlade kan staden göra ett rikt och varierat utbud tillgängligt för alla. Våra städer har dock inte byggts tätt. Sedan 50-talet har städerna fyrdubblat sin markförbrukning per invånare" osv http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s51932/​f9482 tät blandstad alltså, kärnan i yimbys stadsbyggnadssyn. Jag förstår att det är lockande för många Yimbyiter att verka visionära genom att tillskriva andra personer (arkitekter i det här fallet) en massa gamla idéer, men i mångt och mycket så är nog yimby snarast framför allt samtida i sina grundåsikter. Inget ont i det.
 0
Johannes Hulter (16 Augusti 2011 22:16):
Bodi: Det fascinerande är att du ju har helt rätt i att många (de flesta?) arkitekter definitivt skulle skriva under på Yimbys käpphästar. Och deras föreningar och organisationer skriver också mycket om allt detta i sina skrifter. Och debattartiklarna och programförslagen är också fulla med urbana "plusord". Det har blivit ett mantra. Men samtidigt har man andra, motsatta mantran, om ljus och grönt och lugnt, som man staplar ovanpå. Man vill helt enkelt bygga Den Goda Staden, där alla kvaliteter tillgodoses och alla är nöjda jämt. Och när alla goda föresatser kokas ned och möter verkligheten så blir det i bästa fall Kvillebäcken av det. Och i vanliga fall Kvibergsstaden.

Det här att säga en sak och göra en annan, som är så typiskt för dagens stadsplanering, har jag lite drastiskt kallat för "urban schizofreni": http:​/​/​www.​fria.​nu/​artikel/​75574 Där beskriver jag också ett intressant meningsutbyte som jag hade med en arkitekt och som jag tycker säger mycket om den motsägelsefulla arkitekturdiskursen i det här landet (om du orkar läsa artikeln...)
 0
Daniel (17 Augusti 2011 08:33):
Vi får inte glömma av att en viss politiker ville ha en promenadstad där man kunde vandra i parker mellan husen och maxhastigheten var 5km/h och husen låga, samtidigt som staden skulle sluta breda ut sig genom att man sågade ner omgivande skogar och bebyggde dom. En helt omöjlig ekvation.
 0
Hannes Johansson (17 Augusti 2011 09:35):
Bodi: Om det är så, att de flesta eller åtminstone många arkitekterna i stort sett delar Yimbys åsikter, vad tror du då är anledningen att det i princip inte byggs någon sådan stad alls? Är det en generationsfråga, att dessa arkitekter ännu inte hunnit få så stort inflytande? Är det den ekonomiska verkligheten? Politik? Intressant att höra från någon som är lite mer på insidan.
 0
Mats O. (17 Augusti 2011 10:39):
@ Daniel

Daniel, 5 km/h låter ju som en riktig "slow-city". Appropå slow-city så finns det en sådan i Italien. En liten italiensk stad har utropat sig som sådan. Det senaste greppet som stadens politiker vill genomföra är nu ett förbud mot kebab, hamburgare och annan icke-italiensk mat.
Yttersta högern och tokvänstern möts i sina märkliga ambitioner att befria samhället från allt utländskt.
 0
Gunnar Einarsson (17 Augusti 2011 12:55):
En riktig höjdartråd. Sluta för all del inte med de intressanta inläggen!

Vill bara inflika lite om "öppna gårdar" och påtala att på 70-talet så var portarna nästan aldrig låsta om det inte rörde sig om nybyggda hus. Om du växte upp i stenstaden så tillhörde bakgårdarna med sina kökstrappor och gårdsmurar således urvalet av lekplatser, även om du kanske bodde flera kvarter därifrån. Det är kanske lite det som Line tänker tillbaka på.

Det hela är dock en fråga om samhällsklimat och säkerhetsbehov. Sedan dess har nämligen minst tre saker skett. För det första är brottsligheten avsevärt högre idag, för det andra gjordes hyreslägenheterna i då nedgångna stadsdelar som Olivedal och Kommendantsängen om till bostadsrätter på 80-talet med ett nytt klientel av mestadels f.d. privathusboende och slutligen har en helt annan inställning till barnsäkerhet slagit igenom. Alltså, om 70-talets barnuppfostran snarast var underbeskyddande bland nyckelbarn och skilsmässor är den i dagsläget överbeskyddande i enlighet med curling- och helikopterdoktrinen.
Allt detta bidrar till att vi numera uppfattar låsta flerbostadshus som det enda naturliga även om det inte för så länge sedan faktiskt var precis tvärtom.

Det väsentliga och för framtiden bestående är dock inte vanan av att låsa porten utan att det byggs slutna kvarter med en tydlig gränsdragning mellan den offentliga gatan och den mer privata gårdsmiljön. Då kan man ju välja om man vill ha allmän eller endast privat tillgång till bakgården om man nu exempelvis anser att barnen behöver en skyddad lekmiljö.
 0
Daniel (17 Augusti 2011 14:49):
@mats. förbud mot ickeitaliensk mat... hmmm... Det finns ju långsamma samhällen i Sverige redan idag, men det skulle bli väldigt konstigt att försöka applicera det på en tätort som är större än 50000 invånare.

@Gunnar. brottsligheten är inte högre idag, därimot är otryggheten högre. Sedan har brottsligheten ökat inom vissa områden i absoluta tal, men det har ju befolkningen också.
Till sist har anmälningarna ökat, men det beror också på att folk vågar anmäla.
 0
Olof Antonson (17 Augusti 2011 17:20):
@Sven, Bodi med flera apropå "onödiga gator" och gräs mellan husen:

Det stämmer att kvarteren i Kålltorp omges av förträdgårdar, och att dessa växer ihop till gräsmattor mellan husen (ibland avdelade med plank eller häckar). Gatorna är oftast enkelriktade och går rakt in i bebyggelsen, medan flöden som korsar dessa biltrafikerade gator mestadels sker till fots - genom gårdarna. Kvarteren är byggda för genomgång (två motstående öppningar i fasaden), och man genar således genom husen för att ta sig fram snabbast. På vissa ställen kan man se rakt igenom fyra kvarter, vilket ger en smått surrealistisk känsla. Det är mycket vanligt bland dem som bor här att sitta och sola eller ha picknick på dessa gräsmattor åt gatan till, åtminstone i de kvarter där gårdarna mestadels stensats eller asfalterats. Det är dock sällan jag ser någon som genar över gräsytorna. Denna lösning innebär att gården ibland kan upplevas som en gångbana, snarare än någon sorts sluten tillflyktsort.

En liknande lösning fast med stängda portar (vilket jag utgår från att de på Eriksbergsterrassen har) hade troligtvis genererat en del stigar, precis som Sven skriver. Att hälften av gatorna är "onödiga" på terrassen är en mycket intressant iakttagelse, som jag själv inte tänkt på när jag varit där (på väg till Färjenäsparken).
 0
Gunnar Einarsson (17 Augusti 2011 17:52):
@ Daniel, nej jag har bestämt sett statistik på detta. Åtminstone våldsbrottsligheten hade ökat med flera hundra procent sedan mitten av 70-talet. Kommer inte ihåg var jag såg detta bara eller i vilket sammanhang.
Plexiglasstaketen mellan nyfunkislamellerna är alltså inte bara följd av inbillning.
 0
Jan Wiklund (17 Augusti 2011 20:51):
Det är riktigt. Grov misshandel har ökat kraftigt - 228 per 100.000 år 1970, 936 per 100.000 år 2010 enligt BRÅs statistik. Stöld har däremot minskat, i synnerhet lägenhetsinbrott, och bedrägeri är ungefär som då - med en egendomlig dip under 90-talet.

BRÅ säger dock inget om i vilka kretsar misshandeln har ökat, eller om den kan riskera att drabba vem som helst. Detta är ju viktigt att veta när man pratar om eventuella risker med fri tillgång till bakgårdar. Jag menar, rent teoretiskt kan hela ökningen falla på interna uppgörelser bland kriminella, eller lägenhetsbråk i familjer. Och då hjälper ju inga låsta portar.

Dessutom, när portkoderna började slå igenom på 70-talet skyllde man inte på kriminalitet utan på fulla gubbar som pissade i portarna.
 0
bodi (18 Augusti 2011 23:29):
Sven, olof, det jag skrev på min blogg om gräs på onödiga gator var något slags ironi - poängen är förstås att man inte ska bygga kvarter som inte använder gatorna, eftersom det inte genererar stadsliv och för att det är ...onödigt. sorry sven, såg detta först nu.

johannes - bra artikel, håller med om det mesta! Såg dock lite positivare på samtiden än du ovan - tyckte att man lyckats bättre med det urbana nuförtiden, åtminstone i de bästa projekten. men så kollade jag in järvalyftet igen och eh Kvibergsstaden, och blev genast lite mer modfälld. men det finns (nästan) inget som inte går att rätta till i efterhand...

hannes - enormt ämne det där. just nu tänker jag att det är för att folk har en tendens att blanda ihop stadsplanering och arkitektur... vilket leder till sådana tokigheter som att man ritar hus i detaljplaneskedet, bevarar stadsplaner, försöker "lyfta" områden med hjälp av ett höghus, tror att allt löser sig bara för att husen ser ut si eller så mm... fokus ligger fel helt enkelt.
 0
Anders Norén (19 Augusti 2011 09:12):
Bodi: Tyvärr är ju uppfattningen att stadsplanering skulle vara arkitektur särskilt utbredd i arkitektkåren.
 0
Johannes Hulter (19 Augusti 2011 09:23):
Bodi: Tack! Det är bra att du har en optimistisk syn på möjligheterna. Jag tror du har helt rätt i att allt går att fixa till - så länge man inte blir uppgiven och cynisk för då är det kört. Det är alltså lite av en balansgång när man kritiserar, det gäller att visa vidden av problemet, men samtidigt visa att det går att förändra. Gnälliga, fatalistiska litanior leder ju ingen vart.

Där tror jag klarsynta arkitekter som du har en viktig roll att fylla, eftersom ni mer konkret kan visa hur man kan planera och bygga annorlunda.
 0
Jan-Erik Brundell (19 Augusti 2011 09:26):
Ökningarna i rapporterad misshandel betyder inte att det finns mer misshandel i verkligheten. Eftersom offerundersökningar, sjukvårdsdata och statistik över dödligt våld motsäger finns det anledning att tro att det har med ökad anmälningsbenägenhet att göra. Se till exempel:
http:​/​/​www.​bra.​se/​extra/​measurepoint/​?​module_​instance=​.​.​
 0
Göran Åhman (19 Augusti 2011 09:55):
Jan-Erik@ Jo där har du nog rätt. Även om man säkerligen kan härleda en del av ökningen till faktiskt ökning så torde den största delen utgöras av förändrade värderingar i samhället. Skola och arbetsplatser tex har ju helt andra rutiner för konflikter än på sjuttiotalet. Det är ju en helt egen tråd eg, men det leder oss in på att otryggheten ökat i dess spår tillsammans med mediarapportering osv. Otrygggheten i sin tur leder till krav på lås och bom och därmed stängda genvägar och lekplatser mm i kvarteren.
 0
Henrik, Billdal (19 Augusti 2011 10:53):
Att "folk" i allmänhet numera skulle föredra innerstan före "landet" stämmer inte fullt ut. Mängder av barnfamiljer står i tomtkö och springer på visningar här ute för att komma över något bra.
Men visst vill många även bo i innerstan, min erfarenhet är den att man antingen vill ha "riktigt tät stad" eller "lantligt".
Därför är jag, och många med mig, starkt emot planerna på exvis "Nya Hovås". I ett sådant projekt får man endast mer av förort och man bygger bort den lantliga känsla som finns idag. Att det skapar mer biltrafik, köer osv pga ökad pendling kan vem som helst räkna ut.
En arkitekt som är involverad i projketet har som sin vision "Linnégatan på landet". Trams säger jag. Vill jag ha Linnégatan så flyttar jag till Linnégatan.


Jag anser att man måste förtäta innerstan och närförorterna ordentligt då det är smart ur miljösynpunkt och skapar många bostäder / lokaler. Det skapar överlägset mer flyttkedjor osv vilket ger större möjligheter för människor som "sitter fast" i förorten att hitta ett nytt boende om man vill.

Samtidigt bör man gå varsamt fram i de få lantliga miljöer som finns kvar i kommunen, då dessa anses mycket attraktiva som dom är idag. Om man bygger glesa närförorter precis överallt har man ingen lantlig attraktiv miljö kvar och den variation som man borde eftersträva är bortblåst.
 0
Johannes Hulter (19 Augusti 2011 11:10):
Henrik: Jag håller med dig. Vi pratar ofta om hur stadsutvecklingen borde gå till i stan, men mindre om hur den borde gå till på landet. Här är en Yimby-krönika som handlar om det: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​5/​kronika-​urbanisering-​pa-​l_​.​.​

Det borde ju gå att bygga och utveckla småstäder och byar på ett smartare sätt än vad man ofta gör idag. Bevara den lantliga charmen som du säger, men utan att få trist, markslösande sprawl istället.
 0
Matthias H. (19 Augusti 2011 13:30):
Henrik, jag håller också med dig. I Tyskland lyckas man faktiskt här och där bygga mysiga stadskärnor i mindre städer och byar än idag. Och då menar jag att det i dom småskaliga husen finns diverse olika handlare och butiker. Jag tror fortfarande att Almhult i Torslanda kan bli något sådant även om det är mer storskaligt.
 0
Line (19 Augusti 2011 14:56):
För att gå tillbaka till diskussionen ovan angående innergårdar:

Har promenerat omkring i Malmö och började fundera lite kring innergårdar igen. Här nere finns så många vackra byggnader med tillhörande innergård som man som förbipasserande kan få en glimt av ibland om man har tur.

Jag kan absolut tycka att dessa privata, ofta lummiga och vackra, innergårdar bör tillhöra de boende. Dock tycker jag att även övriga invånare i staden bör ha tillgång till vackra miljöer och mitt förslag är då, som stark förespråkare av sekelskiftesstil, att mer inspiration inför nybyggnationer hämtas från sekelskiftet.

Skulle det, som på många ställen i t ex Malmö, finnas fler nya byggnader med tydlig inspiration från sekelskiftet skulle jag med glädje låta de boende ha sina innergårdar för sig själva då jag som flanör kan njuta av den vackra byggnaden på utsidan.
 0
Jan Wiklund (19 Augusti 2011 16:27):
Henrik, Johannes, Matthias: Bara nu inte utvecklingen av småstäder leder till att man bor där och jobbar i storstan. Utveckling av småstäder måste naturligtvis utgå från det lokala näringslivet för att det ska vara konstruktivt och inte leda till ännu mer pendling.

Men visst vore det bra om den lokala ekonomin i, säg, Gnosjö leder till utvecklande av småstad i Gnosjö. Gångavstånd är ekonomiskt och praktiskt, biltvång är ett ekonomiskt sänke.
+1
Göran Åhman (20 Augusti 2011 13:18):
Jan@ jag tror inte vi kommer ifrån fenomenet med förorter eller förstäder. Däremot bör man vara noga i hur de utformas samt om möjligt komplettera befintliga så att de på bästa sätt kan bidra till staden istället för att tära. Pendling i sig behöver inte vara ett oöverstigligt problem om den sker på ett miljöriktigt sätt. Täta eller "urbana" byar och samhällen längs med en S-bana kan ju rätt utformade ge både alternativa boendemiljer för de som så önskar det samtidigt som staden får ett stärkt humankapital för att bibehålla och utveckla stadens olika utbud.
Tanken kommer osökt in på diverse små skånska och danska byar som man åkt igenom, uppbyggda som små ministäder med ett lokalt näringsliv som kan försörja befolkningen utan externhandelscentra och dylikt.
 0
Waldemar Ingdahl (28 Augusti 2011 13:42):
Varifrån kommer kritiken mot Jacobs som "hemmafruidyll"? Tycker mig ha läst här på sajten en trovärdig förklaring, Jacobs bok är stor och omfångsrik. Det börjar med beskrivningar av kvarterslivet, och det tar mycket läsning innan man kommer till hennes förklaringar och teorier. Många kritiker har nog inte orkat läsa mer än början, och skjutit in sig på det.
 0
Jan Wiklund (28 Augusti 2011 14:17):
Göran: Ingenting kan utrotas helt, inte ens vägglöss. Och hundra års missriktad energi kan inte göras ogjord på mindre än hundra år. Det viktiga är inriktningen, inte slutresultatet, som vi hur som helst aldrig kommer att se i vår eller ens våra barns livstid. Ditt recept är så gott som något - men vi bör i alla fall undvika att skapa nya förorter.

Waldemar: En mycket rimlig teori!
 0
Ylva Norén Bretzer (21 December 2012 19:57):
Vi har 2 miljoner småhus i Sverige, 2,5 miljoner lägenheter. 55 procent av svenskarna bor i en lägenhet (SCB). Relatinen småhus/flerfamiljshus vara 90/10 //ylva
 0
Johannes Hulter (21 December 2012 23:49):
Ylva: Din kommentar verkar ha blivit lite nedklippt, men jag tolkar det som om du undrar över relationen småhus/flerbostadshus? Det är viktigt att skilja på hur många som bor i olika husformer och det jag tar upp i inlägget, hur många hus det finns. Ungefär hälften av befolkningen bor i småhus (som du påpekar) men eftersom det bor färre människor i varje småhus, jämfört med flerbostadshus, så är andelen småhus betydligt större än andelen flerbostadshus, över 90% som sagt. Men allt detta framgår av den länkade rapporten, kolla den.

Det är intressant, eftersom den markyta som de olika hustyperna använder inte behöver skilja så mycket åt (tomtstorlek) men flerbostadshus har så extremt mycket högre markanvändning.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5348 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter