Utskrift från gbg.yimby.se
....

Trottoarens funktioner: Barnuppfostran

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...

De regler för trygghet och offentligt liv i staden som gäller för vuxna gäller också för barn, med skillnaden att barn är ännu mer sårbara för faror och barbari än vuxna.


Under Williamsburg Walks i New York stängs biltrafiken av längs vissa gator.


I det här kapitlet tar Jane Jacobs sig an barnperspektivet och myten om att lekplatser och parker självklart är bra för barn medan gator och trottoarer självklart skulle vara dåliga platser för barn. Enligt Jacobs är det ofta just lekplatser och parker som är de otrygga och farliga platserna för barn. Det är där, där de "vanliga vuxna människornas" övervakning saknas, som lekarna lätt spårar ur och risken att utsättas för mobbing och överfall är som störst.

Den levande trottoarens ytliga offentlighet är en säkrare plats. Där finns det alltid någon vuxen som kan ingripa och publika lokaler att fly in i. Där skolas barnen också in i stadskulturens principer och värderingar. De lär sig vad som är ett lämpligt beteende och var gränserna går (även om de inte alltid respekterar dem). Enligt Jacobs kan inte anställda barnskötare eller föräldrarna ensamma lära barnen detta, eftersom kunskapen upparbetas genom erfarenhet av främlingars ansvarstagande i staden.

Trottoaren har också den fördelen att den är omedelbart tillgänglig. Den kräver inte att man bestämmer sig för att "leka" och sedan går till den specialdesignade och inhägnade "lekplatsen". Istället är den direkt tillgänglig och dessutom generellt utformad så att barnen kan hitta på lite vad som helst där. Därför är det också enligt Jacobs viktigt med generöst tilltagna trottoarer, så att barnen får utrymme att ta ut svängarna.

Jacobs hade förmodligen varit mycket förtjust i det som numera kallas "gångfartsområde" i svensk trafiklagstiftning, där all trafik är tillåten men hela gatuytan är prioriterad för gående. Denna svenska Shared Space-lösning har blivit mycket framgångsrik och införs nu på allt fler ställen. Det är ett sätt att återuppfinna den klassiska stadsgatan, den som inte bara fyller funktionen av transportled utan även kan fungera som mötesplats - och lekplats...

Hela tanken med att avskaffa stadens gator så långt det är möjligt, och nedvärdera och minimera deras sociala och ekonomiska roll i stadslivet, är det mest skadliga och destruktiva inslaget i den ortodoxa stadsplaneringen. Att den så ofta framförs under fantasifulla förespeglingar om omsorg om barnen är en bitande ironi.


Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala och Yimby Stockholm.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Emanuel Alfredsson (29 September 2011 18:39):
Äntligen! Mitt område, freudian som man är. :D
 0
Martin Ekdahl (30 September 2011 00:19):
Intressant social analys av staden som miljö för barn och vuxna. Får mig osökt att tänka på de där gamla bilderna av barn som under en sommarhetta på 1950- eller 70-talet leker i vattnet från en vattenpost i New York. Jag har alltid älskat dessa bilder. Kanske mest därför att de representerar det oinskränkt oorganiserade lekandet, staden som fri spelplats för barn och vuxna utan avgränsningar i form av gata (farligt), lekplats (plats för lekande) och skolgård (plats för pedagogiskt lekande).

Ja, shared spacelösningen är genial därför att den inte skapar en konflikt mellan varandet (att hänga runt, leka, göra vad man vill) och andra stadsaktiviteter som handel och transporter. Staden skall delas av alla och gatorna skall vara offentligt tillgängliga miljöer. Inte enbart för de vuxna utan även för barnen.
 0
Eric Thärnström (30 September 2011 01:08):
En intressant "twist" med det här kapitlet ur ett yimbyistiskt perspektiv är att Jacobs tar upp slutna kvarter med innergårdar, och avfärdar dem. Hon menade på att dessa stängda världar inte lämpade sig för större barn (över 4-5 års ålder) eftersom man vid den åldern börjar agera i sin omvärld, istället för att bara reagera. Större barn kräver större spelutrymme, och då räcker inte innergården till.

I ett tidigare kapitel tar hon upp skillnaden mellan offentligt och privat, och behovet av en tydlig gräns. Men där är det den egna bostaden som utgör den privata sfären, inte en sluten innergård. Givet att man inte känner alla sina grannar så är ju en innergård faktiskt bara en halvprivat miljö. Det går förstås fortfarande att hävda fördelarna för barn upp till 4-5 års ålder, t.ex. ur trafiksäkerhetssynpunkt, men civilsamhället byggs upp på gatorna, inte i innergårdarna.
 0
Johannes Hulter (30 September 2011 09:27):
Eric: Absolut, men "avfärdar" innergårdar vet jag inte om hon gör. Bara att de inte räcker till för lite äldre barn. Och det stämmer ju. Typiska amerikanska kvarter saknar ju oftast innergårdar så det är kanske därför hon inte ägnar det så mycket energi. Personligen gillar jag ju storgårdskvarter av europeisk typ med stora, gemensamma innergårdar - men samtidigt så kan det ju göra att man nedprioriterar gatan som offentlig plats. Vi borde kanske flytta ut mer av rekreationsfunktionen från innergården till gatan. Gångfartsgatan är ju ett sätt att göra det. Då uppnår man det Martin talar om.
 0
Emanuel Alfredsson (30 September 2011 10:09):
I mångt och mycket tycker jag att media och showbiz, speciellt här i Sverige, romantiserar villaförorten alldeles för mycket. Speciellt för kidsen. Den enda animerade tv-serie som givit staden ett gått rykte är "Hey Arnold!", som utspelar sig i New York. Sedan kom en annan serie utspelandes i samma stad; "American Dragon: Jake Long".
Här i Sverige tar vi för givet att det är "Bullerbyn" som är det rätta för kidsen och inte "Pelle Svanslös", en kort sagt undervärderad nationalklenod utspelandes i tät blandstadsmiljö. Mer sådant för kidsen, tack!
 0
Jan-Erik Brundell (30 September 2011 11:00):
Gillar verkligen detta kapitel, liksom det tidigare om säkerhet. Uppfyller mina krav på det bästa man kan läsa när det dels känns på pricken sant när man läser det, dels går helt mot "conventional wisdom". De flesta tänker nog fortfarande "Usch, där är det farligt, där är det så mycket folk". Sanningen är ju faktiskt att de flesta människor är någorlunda hyggliga och farligt blir det när det blir färre människor omkring en.

Sedan är det väl så att de väldigt breda trottoarer hon pratar om känns utopiska men gångfartsområde tror jag är en bra melodi.
 0
Martin Ekdahl (30 September 2011 12:27):
Kami:

Intressant exempel med den danska "lekgatu"-modellen. Den skulle jag gärna vilja veta mer om.
 0
Alexander Åkerman (30 September 2011 12:31):
Det enda som gör täta stadsmiljöer till dåliga platser för barn är om det är mycket biltrafik, vilken med fördel kan minimeras. Men tyvärr är nog bilden av staden som barnfarlig självuppfyllande...

Arkitekter och planerare har i åratal levt i tron att det inte finns några barnfamiljer i städerna. Som en naturlig följd till det så har nog barnperspektivet hamnat lite i skymundan när gator, torg och parker har utformats...

Ett torg kan vara en fantastisk plats för barn att leka på. Men tyvärr saknar alltför många torg de kvaliteterna som gör leken möjlig...

Sen tycker jag att vi måste sluta klanka ner på Astrid Lindgren! Förvisso skrev hon Bullerbyn, men hon skrev ju också Karlsson på taket!
 0
Karl (30 September 2011 14:25):
Fint kapitel, men jag funderade på en sak: tenderar inte barn själva att dra sig bort från trottoarer och platser med mycket folk? Jag är själv uppvuxen i innerstadsmiljö, men har inget minne av att jag och mina kompisar någonsin hängde ute på gatan. Träffades man inte hemma hos någon så var det mestadels parker, skolgårdar, fotbollsplaner och liknande som gällde. Och det är väl rätt självklart - på en trottoar är man begränsad av utrymmet och av andra människor. Dessutom är det väl ofta så att barn inte vill att vuxna ska se vad de håller på med?
 0
Patrik Höstmad (1 Oktober 2011 11:52): Online
Jag är lite skeptisk till tanken att barn måste övervakas för att inte börja med mordbränder, dråp och allmän skadegörelse. Och precis som Karl påpekade tenderar barn att inte vilja ha övervakningen. I alla fall inte hela tiden. Det är däremot viktigt att barnen känner att det finns beskyddande människor som man litar på att snabbt kunna vända sig till vid behov.

För övrigt tenderar lekplatser att vara väldigt statiska. De blir väldigt snabbt färdiglekta av de lite äldre barnen. När jag växte upp hadlade mycket av vår lekar av att kreativt omvandla omgivningen: bygga cykelrallybanor, dämma upp vatten i bäcken och gräva nya vattenvägar, fälla träd och bygga kojor. Nu är jag iof uppvuxen på i ett litet samhälle men jag gissar att detta med att vilja "kreativt omvandla omgivningen" är ganska universellt. I staden finns det tyvärr oftast minste en gnällspik som säger till att "så får ni inte göra" när barnen börjar hacka på ett träd eller gräva i en gräsmatta. Kan man få in ett större mått av att barn själva kontinuerligt kan forma och omdana (lek)platsen/gatan? (och då inte bara med mer sand i lådan)

Eric: De två exempel, Chatham Village och Baldwin Hills Village, som hon namnger liknar mer SCAFTat hus i park runt en större grönyta än ett slutet kvarter kring en innergård.
 0
Martin Ekdahl (1 Oktober 2011 22:55):
Alexander Å:

Jag gillar Alla vi barn i Bullerbyn!
 0
 0
Johannes Hulter (2 Oktober 2011 10:29):
Karl/patrik: Ja, nu är jag ingen barnexpert, men era iakttagelser stämmer överens med mina egna. Visst tycker barn om att dra sig undan och leka ifred ibland. Och ibland tycker de om att leka i närheten av vuxna.

Det Jacobs är ute efter är väl inte så mycket att barn ogillar parker och lekplatser - tvärtom, vill man hitta på farligheter (vilket barn ofta tycker om att göra) är det ju utmärkta platser - utan mer att barn är mer utsatta än vuxna. När barnens egen "hemliga värld" urartar till Flugornas herre-samhälle så är det skönt att vuxenvärlden finns i närheten.

En annan sak som är intressant är ju att hon inte alls pratar om trafiken som ett problem för barnen. Delvis är det väl tidstypiskt, det här var ju innan trafiksäkerhetseran. På sätt och vis är det befriande, annars blir det ju ofta ett oerhört starkt fokus just på trafikfrågor när man diskuterar barnens plats i staden. Tolkar man det välvilligt kan man ju se det som att det inte är barnen och deras gatulekar som är problemet, utan att det är bilarna som är problemet. Med detta annorlunda fokus blir frågan inte "hur mycket måste vi begränsa barnens frihet pga bilarna" utan mer "hur mycket måste vi begränsa bilarnas frihet pga barnen".
 0
Karl (2 Oktober 2011 11:37):
Johannes: Jacobs har ju givetvis helt rätt i att det inte blir Flugornas herre på trottoaren (däremot blir det ofta det på skolgården, och dit tvingar vi ju barn att gå, men det är en fotnot i sammanhanget), men det hjälper inte om barnen inte vill vistas där från första början. Frågan är vad som ska till för att göra trottoaren/gatan till en attraktiv miljö för barn? Trafikbegränsningar är nog nödvändigt, man behöver kanske inte SCAFTa helt och hållet, men det är ett faktum att biltrafik tar så mycket plats och är så farlig att den är en starkt begränsande faktor för lek. Problemet här är att om man exempelvis gör ett par gångfartsgator och pekar ut dem som 'lekplatser' så kan det i sig nog få barn att dra sig undan - eller tvärtom, locka till sig för många barn. Jacobs pratar inte som det sistnämnda (vad jag minns) men för många barn på en plats kan också bli ett problem för mer utsatta individer i gruppen.

En annan relaterad grej jag funderade på är om detta påverkas av var och hur folk bor? Jag och mina kompisar bodde alla i samma stadsdel, men det var geografiskt ändå ett rätt stort område, kanske var det därför parker och skolgårdar var mer naturliga mötesplatser än trottoarer? Antagligen skulle det ha varit annorlunda om vi alla hade bott i samma kvarter.

Sen är det väl dessutom i mångt och mycket en kulturell grej - ju aktivare gatuliv det finns, desto attraktivare blir gatan. Och här i Sverige finns det väl ingen enorm tradition av sådant 'gatuvardagsliv'.
 0
Patrik Höstmad (2 Oktober 2011 20:01): Online
Karl: Många mindre gator i tätare stadsmiljö skulle redan idag lämpa sig för barns lek med tanke på hur sällan bilar kommer och hur sakta bilarna kör. Det är bara ett problem: Var 20:e bilist saknar helt bedömningsförmåga och kör fram som denne ägde totala rätten till hela gatan och alla andra får kasta sig undan. Det hjälper inte om 19 tar det lugnt och visar hänsyn om nummer 20 kommer i full fart. Det är trist att några få extrema beteenden ska förstöra hela möjligheten som gatan har för barn (och oss andra). Jag vet inte riktigt hur man kommer åt detta beteende? Är gångfartsområden enda lösningen?

Lek på gatan fungerar inte heller så bra om hela gatan är fylld av parkerade bilar. Å andra sidan känns gator där inga bilar finns parkerade ofta väldig öde och sterila. Kan man tänka sig parkeringsfria platsbildningar på gatan. Parkeringsförbud då endast gäller en kortare del av gatan och så kanske vi sätter upp en basketkorg där.

Vad man kanske kan hoppas på i förlängningen är att det kan bli så pass många barn (i varierade åldrar) i blandstaden att de likt en kritiskmassa tar över gatorna så vi andra helt enkelt måste anpassa oss till deras utnyttjande av trottoarer och gator.
 0
Martin Ekdahl (2 Oktober 2011 23:08):
Kami P:

Det tackar jag för! :)
 0
Kami Petersen (3 Oktober 2011 21:06):
Första gången jag läste artikeln hittade jag inte den danska rapporten den refererade, "Mere bevægelse i byens rum - et idékatalog om byfornyelse og moderne legegader". Men nu: http:​/​/​www.​sm.​dk/​Publikationer/​Sider/​VisPublikation.​as.​.​
 0
Erik Westberg (4 Oktober 2011 19:42):
Efter tre trottoarkapitel funderar jag på vissa övergripande frågor kring Jacobs sätt att resonera. Hennes grundenhet verkar vara gatan (street), därefter grannskap (hur man nu översätter neighbourhood). I Sverige har stadsmässighet ofta blivit detsamma som slutna kvarter, kanske naturligt för människor som max kan hålla reda på en sak i sänder. Men det leder ofta till att områden byggs med slutna kvarter men utan genomfartstrafik och funktionsblandning. Jag tyckte exempelvis att mycket av det jag såg nybyggt i Uppsala går i den stilen.

Kanske vi bör fundera kring hur vi resonerar och argumenterar. Kanske att vi borde tala mer om fungerande gator och förutsättningarna för att få till sådana.
 0
Martin Ekdahl (5 Oktober 2011 09:26):
Kami P:

Det verkar ju vara ett mycket lovande projekt.
 0
Johannes Hulter (5 Oktober 2011 11:49):
Erik: Det där är en mycket viktig poäng. Slutna kvarter byggdes tex ibland i miljonprogramsområden, men utan lokaler i botten och med 20 meter gräsmatta till en trottarlös matarled. Och det funkar ju inte oavsett hur slutna kvarteren är...
 0
Eric Thärnström (5 Oktober 2011 14:06):
Erik Westberg
Håller fullkomligt med. Det som Jacobs fokuserar på genom hela boken tycks vara gatuperspektivet. Hon fokuserar på "stadsrummet" där gatan är golvet och husfasaderna är väggarna. Hon bryr sig inte om vad som finns bakom dessa väggar, annat än att det finns tillräckligt med olika verksamheter, bostäder och arbetsplatser (något förenklat). Med det perspektivet är det fritt fram för townhouses, slutna kvarter och flera andra utföranden, så länge stadsrummet är klart definierat.
 0
Erik Sandblom (3 Februari 2013 09:12):
Det här hade jag missat, vilken trevlig artikel och vilken intressant kommentarsdiskussion!

Det är en lysande idé att se gatan som en resurs för barn! Särskilt för lite äldre barn tror jag det är berikande att ha tillgång till andra vuxna än de som finns i skolan och hemmet. Det kanske underlättar övergången från att vara barn till att vara vuxen?

På en numera död länk skriver fd Vägverket att färre barn omkommer i trafiken numera, delvis på grund av att de befinner sig på dagis. Jag tycker det är intressant att man sätter så stort värde på institutioner. Institutioner är bra, men ibland måste man komma ut och lufta sig bland vanligt folk också! Det kanske inte är något barnvänligt samhälle egentligen, om barnen bara kan uppehålla sig på dagis eller i hemmet. Vägverkets läsvärda uppsats har sparats på Way Back Machine:
http:​/​/​web.​archive.​org/​web/​20​10​120​20​94318/​http://vv.se/Trafik/Barn-och-ungdom/Fakta-om-barn-och-trafik/Omkomna-barn-i-trafiken/Varfor-omkommer-farre-barn-i-trafiken/
 0
Erik Westberg (3 Februari 2013 12:04):
Hela Jacobs-kursen har hamnat långt bak i tiden på sidan så det ska mycket till att en nykomling ska hitta den. Kursen, och kanske även Ola A-kursen, borde få en direktlänk någonstans, under "om oss" kanske, så att nytillkomna har en chans att komma åt den.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5360 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter