Utskrift från gbg.yimby.se
....

Bostadsområdets funktioner

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...

Först av allt måste vi släppa bilden av bostadsområden som självständiga eller inåtvända enheter.

Kvarteret Barnmorskan - 2011 års vinnare av "Årets Stockholmsbyggnad".


Den första delen av Jane Jacobs bok, som handlar om städernas unika egenskaper, avslutas med ett kapitel om bostadsområdets funktioner. Här, liksom i andra kapitel, finns en viss översättningsproblematik som både är intressant och avslöjande.

Jane Jacobs talar om neighborhood, vilket snarast borde översättas med "grannskap". Men i det svenska stadsplaneringsspråket har istället "bostadsområde" blivit det dominerande begreppet. Det är intressant eftersom ordet "bostadsområde" så tydligt speglar ett funktionalistiskt synsätt, där olika områden renodlas efter grundläggande funktioner (kontorsområde, handelsområde etc). Så fort vi säger ordet "bostadsområde" så har vi i tanken uteslutit funktionsblandning. Kanske borde vi stryka ordet "bostadsområde" ur vårt vokabulär och istället helt enkelt tala om "stadsområde". Eller använda vår motsvarighet till engelskans neighborhood, "grannskap".

Som Jacobs påpekar i början av kapitlet är dock begreppet "grannskap" laddat med sentimentala idéer som gör det till ett skadligt begrepp inom stadsplaneringen. Under lång tid har stadsplaneringen använt småstaden eller byn som riktmärke för planeringen av storstäderna. Inte minst i Sverige har detta varit tydligt. Istället för stadsdelar har man under efterkrigstiden byggt "grannskapsenheter". Besynnerliga imitationer av småstäder, isolerade från varandra och resten av staden. Som Jacobs framhåller så fungerar dock storstadens grannskap inte på samma sätt som småstäder och byar ute på landet.


Engelsk film om New Towns, förlagan till svenska grannskapsenheter (1948)

En annan insikt som Jacobs lyfter fram är att det inte finns något direkt samband mellan bra bostäder och välfungerande stadsområden. Det är naturligtvis bra med god bostadskvalitet. Men det leder inte med automatik till god stadskvalitet. Enligt Jacobs skapar inte heller välbeställda hushåll nödvändigtvis bättre stadsområden. Det finns rika områden med dysfunktionella sociala strukturer och fattiga områden med välfungerande stadsmiljöer:

Att leta efter recept på lyckade bostadsområden i fysiska byggnader av hög standard, eller i fömodat duktiga och problemfria boendekategorier, eller i nostalgiska minnen av småstadsliv, är bortkastad tid. Det är att undvika kärnfrågan, som är om bostadsområdena i staden kan göra någonting som är socialt och ekonomiskt användbart för städerna själva, och hur de i så fall gör det.


Under lång tid har det funnits en märklig idé hos planerare och arkitekter att ett grannskaps optimala befolkningsmängd är ca 7.000 personer. Det har setts som tillräckligt stort för kunna erbjuda basal service men samtidigt tillräckligt litet för att vara behändigt och överskådligt. Efterkrigstidens grannskapsplanering följde ofta denna mall. Som Jacobs påpekar finns det dock en avgörande skillnad om man bor i en småstad med 5-10.000 personer eller om man bor i ett område med 5-10.000 personer som är en del av en storstad.

I småstaden möter man nämligen just dessa 5-10.000 personer om och om igen, vilket ger förutsättningar för fungerande och sammanhängande gemenskaper. Men 5-10.000 personer som råkar bo i samma del av en storstad bygger helt enkelt inte upp samma typ av nätverk. Deras relationer och gemenskaper löper kors och tvärs genom hela staden. Det är till och med själva poängen med storstäder att det finns ett oöverskådligt utbud av kontakter och specialiserade funktioner som ger en oerhörd valfrihet i hur man bygger upp sina sociala och ekonomiska nätverk.

Vad stadsdelarna än kan tänkas vara eller inte vara, och vilken användbarhet de kan ha eller pådyvlas, så kan deras egenskaper inte användas för att motarbeta rörligheten och flödet hos stadens funktioner, utan att ekonomiskt försvaga den stads som de ingår i. Avsaknaden av såväl ekonomisk som social självständighet är naturlig och nödvändig för städernas bostadsområden - helt enkelt därför att de är delar av städer.


Jacobs vill alltså få bort den nostalgiska och sentimentala idén om "grannskapet" som en inåtvänd stad i staden. Istället lyfter hon fram de tre skalor som hon anser är meningsfulla att dela in städer i. De tre sorters "grannskap" som finns i storstäder är enligt henne:

1. Storstaden som helhet
2. Stadsdelen (bör vara ett distrikt med ca 50-200.000 invånare på ca 5-6 km2)
3. Gatan eller kvarteret

Att försöka skapa "grannskap" på andra nivåer leder enligt Jacobs bara till att stadens invånare får svårare att formulera och föra fram sina krav och intressen gentemot stadens beslutsfattare. Jacobs illustrerar detta med sina erfarenheter som aktivist: "En stadsdel måste vara tillräckligt stor och stark för att gå emot kommunpamparna", som hon uttrycker det.

För det finns, som hon så klarsynt konstaterar, två saker som styr stadsplaneringen: pengar och röster. Man skulle kanske kunna tala om ekonomiskt och politiskt kapital. Har man inte det ena så måste man ha det andra. De som inte har ekonomiskt kapital behöver politiskt kapital för att kunna påverka. Och stadsdelens politiska kapital börjar man bygga på gatan, i det civila samhället. "Effektiv fysisk planering" borde därför enligt Jacobs ha följande fyra målsättningar:

1. Främja levande och intressant gator.
2. Låt dessa gator bilda så stora sammanhängande nätverk som möjligt.
3. Använd parker, torg och offentliga byggnader för att stärka stadsväven, inte för att skilja olika områden åt.
4. Förstärk stadsdelens funktionella identitet.

Enligt Jacobs kommer den fjärde punkten, stadsdelens unika karaktär, av sig själv om man klarar av de tre första punkterna.

För att fungerande lokala nätverk av olika slag ska växa fram krävs enligt Jacobs framför allt tid. Det behöver inte var så många människor som utgör grunden men de måste få tid att hitta varandra och skapa relationer. Alltför snabba och omvälvande förändringar i bebyggelse och befolkningssammansättning motverkar detta. Det som behövs är istället en gradvis och varsam stadsutveckling i samverkan med det civila samhället.

Denna sociala långsiktighet i ett stadsområde underlättas paradoxalt nog av den geografiska frihet som en storstad möjliggör. Storstadens utbud av arbetstillfällen och fritidsaktiviteter gör att invånarna kan bo kvar på i samma stadsdel under livets olika faser. Men det förutsätter samtidigt levande, varierade stadsområden. Likriktade, specialiserade och enahanda bostadsområden bäddar för instabilitet. Sådana områden riskerar, som Jane Jacobs säger, att förbli mellanstationer.

Städernas bostadsområden behöver inte ge sina invånare ett konstgjort småstadsliv, och att försöka uppnå det är både dumt och destruktivt. Däremot behöver städernas bostadsområden ge sina invånare möjligheter till ett civiliserat självstyre. Det är det som är problemet.


Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Anders Anttonen (13 Oktober 2011 10:49):
Ang. kv Barnmorskan.
Var finns nytänket? Så har radhus byggts sen 30-talet.
Inte så annorlunda än "skokartongerna" på Ålstensgatan, byggda på trettiotalet.
 0
Anders Gardebring (13 Oktober 2011 11:17):
Kv. Barnmorskan ser verkligen inget roligt ut nej...
 0
Barbro Hartvig (13 Oktober 2011 12:10):
Vi är en politisk förening som är i förstadiet av att jobba för ett publikt samhällsägt icke kommersiellt "rum" eller lokal i vår relativt nybyggda stadsdel. Tidningsrum, litteraturrum - (utan att vara bibliotek) läsrum, mötesrum, anslagsrum (föreningar, lokala småföretagare, sammankomster etc.) Vad hade Jane sagt? För lokalt? Nu är de boende segregerade med i princip var sin egen möteslokal i respektive brf ...
+2
Jan Wiklund (13 Oktober 2011 16:37):
Beträffande stadsdelars makt "att gå emot kommunpamparna" var detta ett viktigt syfte en gång i tiden när städerna splittrades upp. Det var åtminstone vad 1800-talets ideologer ansåg, t.ex. Gustave Le Bon, http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Gustave_​Le_​Bon, och Frédéric Le Play, http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Le_​Play.​ Man skulle slå sönder fattigstadsdelarna så att det blev svårare för fattigfolket att sätta sig upp mot makten. (Sten Karlsson: Arbetarfamiljen och det nya hemmet, Linköpings Universitet 1993). Sen har detta legat kvar som en tankefigur utan att bakgrunden är medveten. Det bara "ska vara" så.

Det är ju t.ex. helt klart att innerstadsdelarna har mycket mer politiskt kapital än vilka förorter som helst - bortsett från kanske de allra rikaste. Detta just för att de är stora och hänger ihop.
+2
Jerker Söderlind (13 Oktober 2011 22:13):
Den avgörande spiken i kistan på grannskapet är förmodligen mobilitet.
Ökad rörlighet ökar friheten att t ex välja bort närbutiken.
Det som talar FÖR är att den är enklare att bygga av en enda markägare.
Och att man slipper arga överklagande grannar när man bygger en ny isolerad ö.
 0
Johannes Hulter (14 Oktober 2011 10:47):
För en göteborgare är Jacobs diskussion om stadsdelar särskilt intressant. Vi har precis haft en sammanslagning av stadsdelsnämnder så nu börjar de närma sig Jacobs rekommenderade storlek. Majorna-Linné är väl den som bäst uppfyller hennes kriterier på invånarantal, storlek och konnektivitet.
 0
Ola Halvardsson (14 Oktober 2011 15:57):
@Jerker, Slipper man verkligen överklagande grannar om man bygger en isolerad ö? Finns säkert någon som hittar ett sätt att klara på :)
+2
Karl (14 Oktober 2011 18:24):
I det här kapitlet fastnade jag för poängen hon gör precis i början, att hög boendestandard är just hög boendestandard och inget mer; inget som i sig skapar ett bättre eller mer attraktivt grannskap.

Detta är intressant på två sätt. Dels förstås på det uppenbara sättet att man inte kan smälla upp nya, fina hus och tro att det automatiskt ska göra underverk, som jag t.ex. har för mig att man planerar på Järvafältet. Men det indikerar också att det finns annat än boendestandard som är viktigt. Det är bra att hålla i minnet i Sverige, där man både historiskt och kanske nu mer än någonsin fokuserar på att bo bra eller t.o.m. lyxigt (åtminstone jämfört med många andra europeiska länder). Det kanske inte alltid är nödvändigt att ge nya hyresrätter alla tänkbara faciliteter? Det går väl att bygga enklare och billigare? Och om man renoverar ett äldre hus måste man kanske inte uppgradera lägenheterna, med hyreshöjningar som följd?

Med andra ord, i dag bor vi ofta bättre än vi egentligen behöver. Om något av energin vi lägger på våra bostäder istället kunde läggas på att förbättra våra grannskap skulle vi möjligen i slutändan få bättre städer.
+1
Per (15 Oktober 2011 13:50):
Det mesta som byggs nu är skittråkigt. Har ni sett Liljeholmen? Värsta formen av nymodernism eller vad det nu kan kallas. Torget funkar dock hyfsat fast det är fult som fan.
 0
Johan Eriksson (15 Oktober 2011 19:35):
Okey, ett provocerande påståeende men vad är skillnaden mellan dessa helt uttrycklösa identiska svart-vita lådor i en symmetrisk rad och tyska "lebensborn"-programmet på 30-talet? Arkitekturen kombinerat med namnet Kv "Barnmorskan" gör detta till det mest smygfascististiska jag nånsin sett i Sthlm och även om kv-namnet kanske är en tillfällighet så finns det något som heter "etik" men eftersom "god smak" redan fallit bort så är det väl knappast något man kan förvänta sig!? Tycker det här är rent ut sagt skamligt och om ni nu kommenterar med att "det är inte så farligt" osv så säg mig då var den tydliga arkitektoniska gränsen går mellan tyskt 30-tal och nyfunkis a la 2011? -hårfin gräns!

(mer om Lebensborn: http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Lebensborn)
 0
Henrik Åsman (15 Oktober 2011 19:57):
@Johan
Du har rätt i att det är en provocerande tanke, och helt obegriplig. Jag har inga problem att skilja mellan nazistisk avelspolitik och nutida arkitektur.
 0
Johan Eriksson (16 Oktober 2011 00:32):
Vilken riktig djupanalys Henrik!

Jag har lagt till "arkitektoniska" i min avslutande mening för att undvika missförstånd! Trots det får vi acceptera att det fanns fler nyproducerade identiska funkislameller i Sverige än i Tyskland per capita på 30-talet så jag håller med om att den arkitektoniska skillnaden fanns.

Titta på bilden igen och dess kvartersnamn: I första kommentaren säger Anders A: "Var finns nytänket? Så har radhus byggts sen 30-talet.
Inte så annorlunda än "skokartongerna" på Ålstensgatan, byggda på trettiotalet."
Jag kan min (tyvärr mycket blodiga) 1900-tals historia väl och kunde för mitt liv inte föreställa mig när jag gick till Yimby-artikeln att jag skulle bli äcklad av mina historiekunskaper. Påstår inte att historien måste upprepa sig med långa blonda ariska kvinnor som föder barn just i kv Barnmorskan på löpande band men en sak kan jag lova: Hitler skulle älskat bilden med sitt lvartersnamn!

Varför är det en "helt obegriplig" tanke Henrik? Är alla vaccinerade mot historiens dumheter i all evighet eller är människan dömd att upprepa dem då hon aldrig lär sig av historien?
Avfärdandet är lite av en generationsfråga också därför att för dem som är i 20-års åldern idag ligger 1830- o 40-talets vidrigheter mycket långt borta medan vi som växte upp på 70-talet fortfarande hade den tidsepoken tydligare i åminne tex från skolundervisningen. Detta "avstånd" märks på flera sätt bland de yngre i sämhället som verkar se Andra världskriget som något lika fjärran som Napoleon-krigen trots att det finns både SD:are i riksdagen och avsevärt fler nynazistser idag än på 70-talet då jag inte kan minnas att jag såg en enda. Alltså är "hotet" (om man väljer att uppfatta det så) större 2011 än någonsin sedan 1945 och ute i Europa är de ännu fler än i Sverige men det förminskas och förlöjligas överallt vid första bästa tillfälle! (-av rädsla?)

Men man kanske inte ska bli så förvånad. Sverige var inte med i kriget av den enkla anledningen att vi levde gott på detsamma då vi var huvudexportör av järnmalm till den tyska armen och vi Blonda Starka Nordbor var i Hitlers ögon de perfekta Arierna och några han såg upp till och följdaktligen ville undvika att invadera. Det behövdes inte heller därför att vi var så samarbetsvilliga. Det får man heller inte säga högt ännu men jag gör det ändå det uppenbarligen finns yngre med i publiken! ; )

Slutsats: Man behöver inte blåsa upp saker i onödan, att jag skrev öht var en spontanreaktion på avelskartongerna och dess namn. Å andra sidan blir det lätt bara retoriskt okunnigt och löjligt att totalt avfärda historien som snarare har en tendens att återkomma än att försvinna.....
 0
Johannes Hulter (16 Oktober 2011 10:28):
Jag föreslår att de som vill diskutera eugenik och trettiotalets totalitära rörelser gör det någon annanstans. Det finns många andra forum där det går utmärkt att diskutera detta. I denna tråd försöker vi hålla oss till Jane Jacobs bok "Den amerikanska storstadens liv och förfall". Tack på förhand!
 0
Anders Anttonen (16 Oktober 2011 10:33):
Grannskapskvarteren från 40- och 50-talen var enbart byggda för barnfamiljer, ensamstående fick nöja sig med 18-kvadratare som låg vägg i vägg med de stora lägenheterna. Om man nu fick lägenhet överhuvudtaget som ensamstående i dessa områden. Friska, unga, blonda med barnaplaner prioriterades. Så skulle Folkhemssverige se ut. jag ryser.
 0
Mats O. (16 Oktober 2011 11:06):
Finns det ens viljan hos människor idag att engagera sig i sitt bostadsområde ?

Jag tänker på det här med bostadsrättsföreningar och städdagar. Många föreningar har sånt här, eller typ öppet med gemensamhetskvällar eller något liknande. Min erfarenhet av att ha bott i ett antal områden är att det bara är några medelålders och äldre som sluter upp när det arrangeras.

Framför allt yngre människor har ingen lust att ställa upp, dom vill överhuvudtaget inte engagera sig, inte sitta i några styrelser, inte komma på möten.

SAF-kampanjen från 80-talet, "satsa på dig själv" har verkligen fått genomslag. Dagens samhälle är egocentrerat och folk mäter tid i pengar. Ingen vill ställa upp och jobba frivilligt eller gratis, och det lokala föreningslivet hittar inte folk som vill ställa upp som ledare.
 0
Johannes Hulter (16 Oktober 2011 11:25):
Mats o: Jacobs beskriver ju också det du tar upp - frånvaron av lokalt engagemang och vad det beror på. Jag tror det är viktigt att inse att folk i storstäder generellt sett inte har ett stort naturligt intresse av att engagera sig i sitt grannskap. Det är sådana fantasier som gjorde att grannskapsenheterna blev misslyckade. Men med rätt förutsättningar så finns ett levande civilsamhälle med en ytlig offentlighet och då finns också förutsättningar för lokalt engagemang när det behövs. Att det saknas i så många svenska stadsmiljöer säger nog mer om våra svenska stadsmiljöer än människorna som bor där.
 0
Johan Eriksson (16 Oktober 2011 16:40):
Johannes Å:

Jag vill inte diskutera "eugenik och trettiotalets totalitära rörelse"! Jag berättar bara det första som slog mig när jag såg bilden plus bildtexten som väl också är en del av artikeln eller?

Att varken du eller någon annan reagerar säger en hel del om historilöshet men i andra trådar går det bra att kritisera nyfunkisens monotoma ansiktslösa och så gott som identiska tråkiga utseende och vad det eventuellt gör för stadens bristande mångfald. Här var det dock tvärstopp vilket delvis var väntat men visar också på en tydlig ovilja att se och koppla ihop saker i historien, trist! : (
 0
Johannes Hulter (16 Oktober 2011 16:59):
Johan: Den här diskussionen är off-topic, om du vill fortsätta debattera detta rekommenderar jag att du istället mejlar mig direkt johannes-at-yimby.se eller startar en tråd på forumet.

I övrigt hoppas jag att vi kan fortsätta med det som är ämnet för denna tråd - "Den amerikanska storstadens liv och förfall" av Jane Jacobs.
 0
Karl (16 Oktober 2011 19:45):
Jag har en liten sidofråga: hur översätta Jacobs term 'Turf' till svenska?
 0
Patrik Höstmad (16 Oktober 2011 20:56):
Intressant med tanken om att stadsdelens funktion är att kunna påverka "kommunpamparna". Stadsdelen har därmed en demokratisk viktig funktion. För att stärka det "civiliserade självstyret" gäller det att få folk att resa sig ur sin soffa öppna dörren och ta del av verksamheterna i närområdet. Att främja att nätverken bildas är viktigare än att ordna politiska workshops och dylikt. Slopad restaurangmoms skulle kanske göra mer för demokratin än någon annan reform!?

Johannes: Ska bli intressant om sammanslagningarna av stadsdelnämnderna innebär någon skillnad i praktiken. De tidigare små stadsdelsnämnderna gav varken inflytande eller handlingsmöjligheter pga de redan öronmärkta och strama finasiella resurserna. De blev mer som en sköld som skyddade kommunfullmäktige från invånarnas irritation. Ett problem med stadsdelsnämnderna är kanske att det består av politiskt nominerade personer som inte nödvändigtvis kommer från stadsdelens naturliga nätverk. (Majorna-Linné och Centrum är väl de enda stadsdelsnämnder som är huvudsakligen stad och på vilka Jacobs idéer kan projiceras rakt av.)
 0
Patrik Höstmad (16 Oktober 2011 21:00):
Mats O. det är bara "några medelålders och äldre" som inte redan har en fullbokad kalender :)
 0
Johannes Hulter (16 Oktober 2011 21:24):
Karl: De översätter det med "revir". En ganska lyckad översättning tycker jag.

patrik: Socialdemokraterna har som krav att man ska bo i den stadsdelsnämnd som man representerar. Hur det ser ut i övriga partier vet jag inte, men jag antar att de har något liknande system. Dock är ju SDN inte direktvalda av befolkningen i stadsdelen, vilket nog är ett större problem sett ur självstyrelseperspektiv.

Jag vet inte hur det funkar i Stockholms stadsdelar. En stadsdel som Södermalm tex uppfyller ju Jacobs kriterier ganska väl. Men de är väl inte heller direktvalda?
 0
Mats O. (16 Oktober 2011 23:00):
Johannes 11:25 , bra svar där. Exempel; Människan i Kålltorp MiK verkar vara en trevlig och aktiv stadsdelsförening. Tydligen har dom haft sina upp- och nedgångar under dom 35 år som dom hållit på, http:​/​/​www.​kalltorp.​info/​index.​html

Patrik 21:00 , klart dom yngre har en fullbokad kalender. Man får ju inte missa en minut vad polarna gör på Facebook. ; )
 0
Olof Antonson (16 Oktober 2011 23:25):
Ja, MiK är en av få kvarvarande stadsdelsföreningar som startades lite varstans i stan under 70-talet. Vi har en lokal och några olika grupper efter intresseområden, bland annat schackspel, odling och skateboardrampen som vi återinvigde förra året (till vissa grannars förtret). Vid överklagande och liknande finns det minsann engagemang.

Skrev om detta för något år sedan här: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​10​/​10​/​park-​i-​kvadrat_​926.​html
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5377 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
11 September 20:20 av Mikael Bigert
Göteborgsregionens folkmängd
17 Augusti 10:48 av Matthias H.
Västlänken
16 Mars 08:59 av Erik Funck