Utskrift från gbg.yimby.se
....

Vad som alstrar mångfald

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...
Telefonkatalogerna avslöjar den viktigaste egenskapen hos storstäderna: det jättelika antalet delar som ingår i en stad och den jättelika mångfalden av sådana delar. Mångfald är en naturlig egenskap hos storstäder.


Greenwich Village

Den andra delen av Jane Jacobs bok handlar om förutsättningarna för mångfald i staden. Hon börjar då med att ge sin syn på vad själva poängen med storstäder är, nämligen att erbjuda en stor mångfald av funktioner.

Till skillnad från den ortodoxa, funktionalistiska stadsplaneringen menar hon att man inte kan dela upp staden i åtskilda funktioner. Förutsättningen för storstadens mångfald är istället just att olika funktioner blandas och korsbefruktas. De grundläggande företeelserna är kombinationer och blandningar, inte separata, "rena" enheter. Mixen är själva utgångspunkten. Den överlägset viktigaste frågan för stadsplaneringen gäller enligt Jacobs just detta:

Hur ska städerna kunna alstra en blandning av tillräckligt många användningsområden - en tillräckligt stor mångfald - på en tillräckligt stor del av sin yta för att kunna vidmakthålla sin egen civilisation?


Det räcker inte att kritisera "den stora tristessens förbannelse", eller att konstatera hur skadlig monotonin är för städerna och deras befolkning. Man måste också förstå förutsättningarna för en levande mångfald och hur den ska kunna växa fram.

Städer skapar nämligen inte automatiskt mångfald. De skapar mångfald när de bildar ekonomiska nätverk och "effektiva ekonomiska användargemenskaper". Dessa intrikata ekonomiska användargemenskaper kan stödjas eller motarbetas av de stadsmiljöer som omger dem.

Så hur bygger man städer som skapar mångfald? Här lägger Jane Jacobs för första gången fram sina fyra grundläggande villkor som måste vara uppfyllda för att en blomstrande mångfald ska kunna uppstå:

1. Stadsdelen, och så många som möjligt av dess beståndsdelar, måste fylla mer än en primär funktion; helst mer än två. Dessa funktioner måste medföra närvaron av människor som rör sig utomhus på olika tider och av olika skäl, men som kan använda många faciliteter gemensamt.

2. De flesta kvarteren måste vara korta, vilket innebär att tvärgatorna och gathörnen måste komma tätt.

3. Stadsdelen måste bestå av en blandning av hus som varierar i ålder och skick; en försvarlig del av dem ska vara gamla, så att den nödvändiga avkastningen också varierar. Denna blandning måste vara ganska finkornig.

4. En tillräckligt hög koncentration av människor måste finnas i området, oavsett varför de befinner sig där. Detta gäller även de som vistas där därför att de bor där.


Dessa fyra villkor är enligt Jacobs nödvändiga förutsättningar för optimal mångfald, det går inte att klara sig utan någon av dem om inte potentialen allvarligt ska försämras. Exakt hur mångfalden kommer att se ut kommer naturligtvis att variera stort mellan olika städer och stadsdelar under olika tider men dessa fyra villkor garanterar att stadsmiljön vid varje tillfälle når sin högsta potential. I de kapitel som följer studerar Jacobs dessa förutsättningar en i taget.

Den mångfald, av vilken sort det än är, som storstaden skapar vilar på förhållandet att så många människor lever så tätt inpå varandra i städerna, och bland dem finns så många olika smaker, färdigheter, behov, tillgångar och fixa idéer.


Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Martin Ekdahl (21 Oktober 2011 09:38):
En fråga på det andra grundläggande villkoret som måste vara uppfyllt för att en blomstrande mångfald skulle kunna uppstå:

"De flesta kvarteren måste vara korta, vilket innebär att tvärgatorna och gathörnen måste komma tätt."

Kan man inte tänka sig att det skulle kunna finnas fler modeller än enbart korta kvarter för att uppnå mångfald; exempelvis stora kvarter fyllda med huskroppar och verksamheter av olika slag?

Jag gillar städer med en finkornig kvartersstruktur men tycker att detta grundläggande villkor känns lite väl hugget i sten.
 0
Johannes Hulter (21 Oktober 2011 10:46):
Martin: Hur var det, bodde du i Berlin? Där finns ju en del stora kvarter med många gårdar, hus och verksamheter inuti (typ Hackersche Höfe). Har alltid gillat det.

Jacobs går ju igenom det kravet lite längre fram i boken men hennes poäng gäller just rörelsemönster. Enkelt uttryckt: ju fler korsningar och alternativa vägar desto bättre. Det är ju också något av grunden för forskningsområdet space syntax.

Som jag förstår det skulle stora kvarter funka för Jacobs om de är öppna för genomgång och har verksamheter inuti sig. Rent spatialt blir ju det stora kvarteret då mer som många små kvarter. Jacobs är nog präglad av den amerikanska stadens struktur här, där gårdarna i stort sett aldrig är publikt tillgängliga (om de överhuvudtaget finns).
 0
Jan Wiklund (21 Oktober 2011 17:34):
Jag undrar om det inte går att koka ner Jacobs' kriterier till en enda: vad som krävs är korta avstånd mellan människor som har ekonomiska, kulturella eller sociala relationer med varandra, för att transaktionskostnaderna - både för individerna och för samhället - ska minimeras. Sen kan detta med fördel organiseras så som Jacobs beskriver.

Jag tror också att det är så man ska beskriva det för att exempelvis politiker ska begripa. Politiker har stor känsla för kostnader, men de tenderar att betrakta kvartersstorlekar och mångfald som flum.
+1
Niklas Öhrström (21 Oktober 2011 18:22):
Ett annat problem med långa kvarter är att det blir få korsningar och övergångsställen, vilket ger höga hastigheter. Gatan får därigenom karaktär av transportled. Ett exempel på detta är Hornsgatan i höjd med Drakensberg.
 0
akvileja (22 Oktober 2011 23:10):
"3. Stadsdelen måste bestå av en blandning av hus som varierar i ålder och skick; en försvarlig del av dem ska vara gamla, så att den nödvändiga avkastningen också varierar. Denna blandning måste vara ganska finkornig."

... vilket står i direkt motsättning till den upprustningshysteri och ständiga ROT-subvention som gjort att fullt fungerande men lågavkastande bostadshus rustas upp till en mycket hög lägstastandard. Det gör att det är svårt att tänka sig att en mer lägesanpassad hyressättning någonsin kommer låta någon hitta ett billigt boende i innerstaden i Stockholm. En viktig princip för en levande stad är att det måste vara möjligt vara fattig i den och tillåtet leva på en lägre standard än folkflertalet. Annars sopas fattigdom ut utanför synhåll och staden blir homogen. (Med nya energisnåla vitvaror (bra) och nya smäckiga spånskivekök (dåligt) och nya enhetliga standardkaklade badrum (gäsp trist)).
 0
Martin Ekdahl (23 Oktober 2011 00:12):
Johannes Å:

Tack för fördjupningen. Jag bor i Rostock. Kvartersplanerna här följer i princip samma modell som de kvarter du beskriver från Berlin: Stora semioffentliga innergårdar fyllda med blandade funktioner såsom lekplatser, verkstäder, odlingar, bostäder, caféer och annat. Innergårdar tillgängliga för folk som inte bor i kvarteret brukar inte vara så populärt på yimby, men har faktiskt en poäng om de fyller en funktion både för de boende och övriga människor. Men då bör de nog vara tillräckligt stora för att rymma de blandade funktioner som jag beskriver ovan. En inre öppen stadsmiljö.
 0
Niklas Öhrström (23 Oktober 2011 00:12):
Akvileja:

Ett problem är att innerstaden är så pass liten i förhållande till storstadsområdet. Då ökar trycket på denna och benägenheten att rusta upp den mer än lägenheter i perifera lägen ökar.
+1
Karl (23 Oktober 2011 01:51):
Akvileja har helt rätt. Med en högre tolerans för mer 'sunkiga' lägenheter (hyresrätter) skulle Stockholm bli mer levande. Jag har väl sagt det förut, men det tål att sägas igen: vi har en lägstastandard i Sverige som är mycket hög jämfört med övriga Europa. Ungdomar och studenter behöver inte nyrenoverade bostäder, men väl låga hyror. Vi har inget att förlora på att låta delar av innerstaden släpa efter i det avseendet. Tänk Södermalm på 60- och 70-talet - då var det minst av allt ett reservat för de välbeställda. Vilket var bra för staden.
 0
Krister (23 Oktober 2011 08:02):
Bevara äldre bebyggelse! I Gbg är stadsdelarna är Masthugget, Majorna, Linnéstaden populära. Blandad bebyggelse med rimliga hyror. Lokaler i bottenvåningen. Rivningsraseriet har inte hunnit dit ännu. Även centrala Gbg har rätt mycket äldre hus i "småstadsskala". Inget fel i det.
 0
Jan Wiklund (23 Oktober 2011 10:47):
Karl: Du har rätt. Fram till mitten av 70-talet fanns massor av billiga lägenheter i centrum vilket skapade en enorm frihet för den tidens unga människor. Sen upptäckte övre medelklassen centralitetens fördelar och fastighetsägare och byggbolag skyndade sig att sälja till dem. Marknaden krossade de billiga lägenheterna.

Hade innerstan varit tre, fyra gånger så stor hade det dock funnits plats för alla, både för folk med pengar och folk utan.
 0
Patrik Höstmad (23 Oktober 2011 23:39):
Inte helt klart vad som är "en primär funktion" och vad som inte är det. Vad skiljer en "primär funktion" från en (sekundär) "funktion"? Jag gissar hon återkommer till detta fram över, men någon kanske kan ge en kort sammanfattning?

Storstaden leder till fler småföretagare och större andel småföretagare enl. Jacobs. Rimigtvis måste det ju vara så. Nu är inte Göteborg riktigt en storstad men... självbilden om företagande i Göteborg handlar om varv, Volvo, Erikson och Astra. Stora företag som ska förse Göteborgarna med arbete. Jag har känslan av att både Stockholm och Malmö tänker mer i termer av småföretagande i sin planering och därmed genererar fler verksamheter och företag. Någon som har fakta i målet?
+1
Sven R (24 Oktober 2011 03:56):
Patrik A, jag tror du har rätt i att nyföretagandet är lägre i Gbg. Men jag tror inte att det beror på att Gbg tänker eller planerar så mycket annorlunda än de andra städerna. Det är bara det att de stora industrierna fortfarande lever i Gbg och därför anställer en stor del av arbetskraften. Närvaron av stora industrier innebär förmodligen att det finns en god mylla för kunskapsintensivt nyföretagande. Om man jämför med en stad med färre industrier (Malmö?) så kanske nyföretagandet till större delen består av invandrarnas familjeföretag.
+1
Daniel (24 Oktober 2011 08:18):
Sedan får man inte glömma av att vissa siffror när det gäller företagande är väldigt missvisande.

Göteborgs tjänstesektor ökar t.ex., men detta beror fortfarande på tillverkningsindustrin (man ersätter alltså inte tillverkningsindustrin med tjänstesektorn, utan man kompletterar den bara).

Sedan får man inte glömma av att om en städfirma har tio anställda, men avskedar alla och hyr istället in dom som egna företagare så har inget nytt tillkommet, men det har startats 10 nya företag.
Byggindustrin är bra på detta, i princip var och varannan är egenföretagare som kör åt ett större byggbolag med det större bolagets loggor. Eller varför inte åkeribranschen som gör samma sak.
+1
Johannes Hulter (24 Oktober 2011 10:31):
Patrik: Ja, det kommer i nästa kapitel. Men det hon menar med "primär funktion" verkar vara en funktion som inte nödvändigtvis förutsätter en annan funktion. Det är alltså inte riktigt samma sak som de funktionella grundkategorier man brukar tala om: arbete, handel, bostäder etc.

En "sekundär funktion" är en funktion som lever på närvaron av en primär funktion. En mångfald av sekundära funktioner kan enligt JJ utvecklas till en primär funktion, även om det är ovanligt.

Bostäder och kontor får man anta nästan alltid är primära funktioner medan handel kan vara det och kaféer, restauranger etc rimligen för det mesta borde räknas som sekundära funktioner.

Det är min tolkning, men JJ är inte glasklar här. Vi får väl djupdyka i det i nästa kapitel... :)
 0
Karl (31 Oktober 2011 21:22):
http:​/​/​www.​dn.​se/​nyheter/​sverige/​inga-​mikrolagenheter-​.​.​

Jag såg denna artikel, vilken också är ett bra exempel på hur svenska bygglagar aktivt motverkar mångfald. Här har nu ett byggbolag kommit på en rätt kreativ idé för att kunna bygga nytt och samtidigt hålla nere priserna, men det tillåts inte eftersom man anser att 25 kvadratmeter är minimum för ett bra boende. Även om det i och för sig är bra att byggbolag inte får profitera på bostadsbristen genom att smälla upp vilka ruckel som helst, kan man ändå önska sig mer flexibel lagstiftning. Exempelvis för studentbostäder, som ju är tillfälliga boenden och med en målgrupp som kanske inte prioriterar det ombonade hemmalivet högst, om man så säger...men icke! Trist beslut tycker jag.
 0
Mats O. (31 Oktober 2011 22:28):
Karl

Finns väl alltid risk för missbruk om man börjar ändra på reglerna lite i taget. Vad blir nästa steg ? Minilägenheter för asylsökande och papperslösa ?

Bygg istället om stora lägenheter på 100-300 kvm som finns i gamla hus i centrum till många smålägenheter, alt kollektivlägenheter.
Det hade ju varit ett vettigare sätt att lösa bostadsbristen för dom unga.
 0
Sven R (1 November 2011 00:46):
Mats O: Fast om studenter bosätter sig i en lägenhet på 300m2 så blir det väldigt mycket gemensam yta. Det var ju idén bakom AF Bostäders studentboenden också. Och gamla toaletter uppfyller inte heller handikappkraven som AF måste uppfylla i sina nya hus. Jag tycker det är synd att den klassiska gamla studentkorridoren inte går att bygga längre.

Det är lite lustigt att det finns en egen genre bland internationella arkitekturböcker; "compact living", "urban lofts" osv. Men i Sverige så är sådant byggande strängeligen förbjudet.
 0
Mats O. (1 November 2011 10:57):
Sven, jag tror vi måste börja tänka om. Det är inte ekologiskt eller ekonomiskt vettigt att vi i Sverige har den största boytan per person i världen. Vi kan då inte heller hålla på att bygga nytt hela tiden eftersom vissa påstår att vi har en bostadsbrist i landet.

Var finns det ekologiskt rimliga i att en arbetslös person eller någon som får socialbidrag eller försörjningsstöd samtidigt kanske bor ensam i en lägenhet på 70-80 kvadratmeter?

Då är det bättre att man skärper till bidragssystemen för att förmå en sån person till att hyra ut en del av sin lägenhet.

Likaså vansinnet med äldre par, änkemän och änkor som sitter i stora villor som istället hade kunnat ge plats åt barnfamiljer.
 0
Gunnar Einarsson (1 November 2011 18:20):
Mats O, arbetslösa ungkarlars ett rum och kök är nog inte optimala miljöer att ta in inneboende i. Det torde finnas åtskilligt som behöver tas bort ur bestämmelserna utan att minsta boyta behöver ändras (25 kvadratmeter är sannerligen inte mycket). Framför allt måste byggbolagens oligarki brytas upp och små byggmästare släppas fram. Sedan skall det givetvis vara möjligt att bygga gårdshus med icke genomgående lägenheter på 1 rok, enbart kökstrappsförbindelse och ganska mörka rum i de lägre regionerna, så länge takhöjden är som sekelskiftets, dusch finns och stukaturen sitter där den ska.
 0
Mats O. (2 November 2011 10:59):
Gunnar, dina mysiga gårdshus för bostadslösa ungdomar kommer aldrig att byggas. Ett litet begränsat antal kanske, men dom kommer vara så dyra att mamma och pappa får betala hyran.

Oligopol på byggmarknaden, ja det är möjligt. Det är klart att nyproduktion blir dyrt när en svensk elektriker har mer i lön än en docent på Chalmers ; )
 0
Gunnar Einarsson (2 November 2011 15:48):
Mats O, universitetslärare åsido, är det verkligen så då att vanliga knegare är så överbetalda här i landet att det knappt lönar sig att bli höginkomstagare och att arbetskostnaden är så hög att vi bara har råd att bo i favelakåkar av korrugerad plåt?
Tittar man lite närmare på inkomstfördelningen så visar det sig nämligen att 1980 var löneförhållandet mellan en företagsledare och en löntagare 1/9, 1930 var det 1/27 och 2007 var skillnaden uppe i 1/56! (Ove Sernhede har förmedlat siffrorna på en föreläsning.) Med andra ord så tjänar dagens företagsledare nästan dubbelt så mycket jämfört med sina arbetare som Ivar Krüger gjorde på sin tid.

Arbetare hade sedan onekligen råd att bo i de lägenheter jag föreslår på 20-talet, bara det att de saknade badrum och WC fanns på svalen eller på gården. Å andra sidan var det där på 20-talet. Om vi inte skulle fixa att bygga motsvarande lägenheter med modern standard idag för låginkomsttagargrupper så finns det ingen anledning att tala om en ekonomisk utveckling överhuvudtaget, eftersom en sådan helt tydligt inte existerar!
 0
Mats O. (2 November 2011 17:16):
Att stoppa huvudet i sanden och börja prata om hur det såg ut på 1920-talet hjälper inte dom bostadslösa ungdomarna. Det går inte att förneka sambandet mellan Sveriges mycket höga byggkostnader och byggfackens löneutveckling.

Helt okej att elektrikerfacket och byggnads kämpar för sina medlemmar i avtalsförhandlingarna men konkurrensen i byggsektorn hade nog mått bättre om vi fick in lite fler företag och hantverkare från Polen och Baltikum.

Intressant att så många sossar ömmar för byggfacken. Dom yngre killarna inom byggsvängen röstar ju ändå bara på SD och M.
 0
Gunnar Einarsson (2 November 2011 18:43):
Idag är det väl redan i stort sett enbart polacker och balter på byggarbetsplatserna i Göteborg istället för de "dyra" svenskarna. Fler små företag är däremot väldigt välkommet.

Att tala om 20-talet är för övrigt inte att stoppa huvudet i sanden, tvärtom. Det handlar om att få fram relevanta historiska jämförelser. Vid förra sekelskiftet kunde en enskild byggmästare anställa arkitekt och bygga en sexvånings stenfastighet på en enstaka tomt där både välbeställda och fattiga hyresgäster samsades huller om buller i lägenheter av olika storlek och standard och ändå gå med vinst på investeringen. Detta är ett ofrånkomligt faktum. Hur kommer det sig att detta är omöjligt idag, efter ett sekel av stigande produktivitet och med tanke på att normalexteriör och huvuduppgång då ändå var bra mycket mer påkostade och tjusiga än dagens?

Seriösa försök att utreda bl.a de höga byggkostnaderna finns inte desto mindre. Se exempelvis SOU 2002:115:
http:​/​/​www.​sweden.​gov.​se/​sb/​d/​10​8/​a/​1649
 0
Mats O. (3 November 2011 13:54):
Den typen av byggmästare du talar dig varm för finns ju kvar i många svenska småstader. Man bygger själv, äger och förvaltar och har ett långt perspektiv, kanske mer än 50 år på sin investering. Rörelsen går ofta i arv till barn och barnbarn som fortsätter att utveckla. Här finns säkert ofta ett genuint intresse för hur husen ser ut, och intresse för närområdet.

I storstäderna har vi istället fått det industriella byggandet. Allmännyttiga bostadsföretag, stora byggbolag och stora börsnoterade fastighetsbolag (som kanske inte direkt har ett 50-årigt perspektiv på ägandet utan bara 10 år).

Och lösningen är... ? det vete fan...
 0
Olof Antonson (3 November 2011 14:00):
Uppdelning av tomter skulle nog kunna ge fler mindre bolag möjlighet att bygga. Jag antar att den svenska byråkratin, diverse byggnormer och regleringar sätter käppar i hjulet. Det borde finnas plats för både Håkans byggfirma och Skanska kan man tycka ...

Tänker på San Francisco med sin något bisarra blandning (med svenska mått) av högt och lågt: http:​/​/​maps.​google.​se/​maps?​q=​san+francisco&hl=​sv&ll=​37.​.​

Då kanske Skanska tar hand om höghuset medan Bygg-Håkan fixar några townhouses och allmännyttan smäller upp en hyreskasern i mittemellanhuset till höger i bild.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5352 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter