Utskrift från gbg.yimby.se
....

Behovet av äldre byggnader

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...
FÖRUTSÄTTNING NUMMER 3: Stadsdelen måste bestå av en blandning av hus som varierar i ålder och skick; en försvarlig del av dem ska vara gamla.




Stuyvesant Town på Manhattan - varnande exempel på totalsanering


Enligt Jane Jacobs har städer ett stort behov av gamla hus. Med "gamla" menar hon inte enbart historiska byggnader eller äldre hus som renoverats omsorgsfullt och kostsamt, utan framför allt vanliga, ordinära, billiga - och även slitna - gamla hus. Det är nämligen bara de mest kommersiellt högpresterande (eller mest subventionerade) verksamheterna som har råd att hyra lokaler i nya eller nyrenoverade hus och en urban mångfald förutsätter förekomsten även av verksamheter som går med liten eller ingen vinst.

En stor del av den urbana mångfalden är just kommersiellt lågpresterande och kapitalsvaga verksamheter. De är viktiga av många anledningar (trygghet, service mm) men även för att de utgör den mylla ur vilka kommersiellt framgångsrika idéer kan växa fram. Nya, innovativa verksamheter är också helt beroende av de låga lokalkostnaderna i gamla hus. Det är det som är bakgrunden till Jacobs kända uttalande att nya idéer behöver gamla hus.



Stadsdelen Kvillebäcken i Göteborg efter totalsanering

Jane Jacobs försvar för gamla hus har många gånger blivit missförstått. Man har tolkat det som en sorts naiv konservatism - att alla gamla hus ska bevaras till varje pris och att det på något sätt skulle skapa varierade stadsmiljöer. Personer som Sharon Zukin har pekat på att vissa äldre, renoverade kvarter har förlorat sin mångfald och menat att detta motsäger Jacobs teori.

Den som bekymrar sig om att läsa vad Jacobs faktiskt skriver upptäcker dock snart att detta är en helt irrelevant kritik. Jacobs poäng handlar uteslutande om lokalkostnaderna, inte fastighetens byggår. Lyxrenoverade brownstones är alltså - till skillnad från vad många urbansociologer tror - inte ett motargument mot Jacobs idéer, tvärtom. Jacobs idéer förutsätter en gradvis förnyelse av bebyggelsen.

En väl fungerande stadsdel fungerar i byggnadshänseende som en kornbod som ständigt fylls på. Under årens lopp är det en del av de gamla husen som ersätts av nya - eller renoveras så att de blir som nya. Hela tiden består området därför av en blandning av hus som representerar flera olika åldrar och typer. Detta är självklart en dynamisk process, där det som en gång var det nyaste inslaget i blandningen så småningom blir det äldsta inslaget.


Jacobs insikter kan också förhoppningsvis öppna våra ögon för många av de "billiga, slitna gamla hus" som vi har i vår egen tid och som man gärna river undan så fort man får chansen. Det gäller inte enbart "fina" byggnader från den förmodernistiska epoken utan även "fula" byggnader från t.ex. 1970-talet. Hur tar vi tillvara deras potential i stadsutvecklingen?

Den modernistiska ivern att totalsanera sitter fortfarande i, där har inte mycket förändrats sedan 1960-talet. All gammal bebyggelse utplånas ofta vid nyexploatering, vilket effektivt omöjliggör en levande mångfald. Som substitut för en verklig urban variation i nya områden så får man (om man har tur) ett och annat "urbant plåster". Någon enstaka sorglig och halvtom kvartersbutik, någon frisör med oregelbundna öppettider och något intetsägande kontor.

Följande avsnitt - som jag citerar in extenso - skrev Jane Jacobs alltså för femtio år sedan, men det är skrämmande hur väl det stämmer in på många av dagens nybyggda områden som gör anspråk på "stadsmässighet". En och annan planerare känner nog igen sig...

För några år sedan höll jag ett anförande vid en stadsplaneringskonferens om det sociala behovet av en kommersiell mångfald i staden. Snart fick jag höra mina egna ord upprepas av arkitekter, planerare och studenter i form av en slogan (som jag själv inte hade uppfunnit): "Vi måste ge plats för kvartersbutiken på hörnet!"

Först trodde jag att det bara var en metafor där en del fick representera helheten. Men snart började jag få ritningar och skisser med posten, föreställande nybyggda och ombyggda områden, där man här och där och med långa intervaller bokstavligen hade lämnat plats för en kvartersbutik i ett gatuhörn. Dessa utkast åtföljdes av brev med innebörden: "Titta, vi har tagit till oss vad du har sagt."

Den här versionen av kvartersbutiken är en blek och påklistrad bild av verklig mångfald som kanske skulle passa i en by på 1800-talet, men knappast i en levande storstad av idag. I själva verket brukar ensamma små kvartersbutiker i regel klara sig dåligt. De brukar vara ett kännetecken på en stagnerande och enformig, grå stadsdel.

Men arkitekterna bakom dessa välmenta dumheter skapade inte sina förslag av illvilja. De gjorde antagligen det bästa möjliga av de ekonomiska förutsättningar som gällde. Ett köpcenter av förortstyp någonstans i bostadsområdet och några utslängda kvartersbutiker här och där var det bästa de kunde hoppas på.

De här planerna innebar nämligen antingen stora nybyggda områden eller också nybyggnad i kombination med omfattande och hårt styrda renoveringar. Att någon större mångfald skulle tillåtas var uteslutet på förhand av de höga lokalkostnader som skulle bli följden. (Utsikterna blir ännu sämre av den otillräckliga blandningen av primära funktioner och de resulterande otillräckliga tillströmningen av kunder under hela dagen.)

Inte heller skulle de ensamma kvartersbutikerna, om de någonsin byggdes, bli de hemtrevliga små handelsbodar som arkitekterna drömde om. För att ha råd med sina höga omkostnader måste de antingen (a) subventioneras - av vem och varför? - eller (b) förvandlas till snabba och slentrianmässiga vinstmaskiner.


Jacobs starka försvar för behovet av gamla hus väcker dock frågan om det överhuvudtaget är möjligt att bygga nya levande områden där det inte tidigare har funnits någon bebyggelse. Här är Jacobs argumentation motsägelsefull. Alla områden har ju vid något tillfälle varit helt nya. Det är inte heller alla fungerande stadsmiljöer som har växt fram långsamt och gradvis under hundratals år.

Fram till och med modernismens intåg på 1930-talet så verkade man inte ha några större problem med att bygga helt nya stadsdelar som omedelbart genererade en blomstrande mångfald. En stor del av svensk innerstadsbebyggelse slängdes upp under några decennier kring förra sekelskiftet. Det finmaskiga utbudet av verksamhetslokaler och den stora variationen i fastighetsstruktur var uppenbarligen viktigare än att husen inte varierade så mycket i ålder.

Det borde alltså vara möjligt att skapa förutsättningar för urban mångfald även vid nyexploateringar, om man säkerställer ett finmaskigt utbud av verksamhetslokaler och en stor variation i fastighetsstrukturen. Om sedan de nya lokalerna behöver subventioneras genom att fler våningar tillåts, genom att kommunen tar på sig ägandet av lokalerna till en början eller på något annat sätt är en annan fråga.

Detta står dock inte i motsats till Jacobs övergripande budskap i detta kapitel - att man bör ta tillvara på de gamla byggnader som finns och inte riva eller renovera bort billiga lokaler i stor skala. Städer mår bäst av gradvis förnyelse.

Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Jon Holstein (10 November 2011 03:46):
Fin tanke, men det går inte riktigt.
Behovet är för stort av bostäder.
Man tvingas starta stora projekt, där man smäller upp massa bostäder snabbt.
Hade vi varit i takt med befolkningsökningarna i våra storstäder, så hade det kunnat fungera.
Men sen så är det ju oftast enklare och billigare av många skäl att förvandla en större yta till byggarbetsplats på en gång, än att ta det i etapper.

Men visst, klart ska man försöka bygga in lokaler som kan användas av småhandlare, eller av små näringidkare, eller av musiker som behöver en replokal.
Problemet är att det egentligen inte går, eftersom bostadsbehovet är så enormt mycket större. Och underlaget för dessa butiker/lokaler är för litet.
Kanske skulle ett tänkbart sätt vara att bygga flexibla lokaler, som kan användas som bostäder också. Men då skulle det dröja väldigt länge till dess att bostadsbehovet är täkt på ett sådant vis att lokalen kan börja användas som butik/kontor.

Jag tror dock, trots kanske ett tråkigare yttre, att små gallerior är att föredra. Och att det ges plats för småbutiker även i dessa.
Folk brukar dra sig dit, där det finns mest samlat.

Jag tycker att dagens gallerior är tråkiga på det sättet, det är oftast exakt samma butiker i alla.

Men med gallerior med lagom mängd av dom folkdragande större kedjorna och större del av mindre aktörer, skulle nog kunna bli något väldigt attraktivt även för småbutiksägare, som skulle potentiellt få fler kunder.
Utanför innerstan, tror jag att det i stort sett är enda sättet. I såna miljöer kan caféerna och restaurangerna överleva.

(folkdragande kedjor kan vara typ H&M, har svårt att tänka mig någon annan bättre unisex-klädkedja... dessutom säljer dom även smink och liknande, möjligtvis att new yorker, dock utan smink skulle kunna vara ett alternativ. Clas ohlson/kjell & kompany, någon av dom skulle vara bra, för att täcka lite alla möjliga behov... Typ en mindre experbutik kanske, för att sälja lite hemelektronik... någon matbutik... kanske någon leksaksbutik... sen så har man väl dom generella behoven täckta av några storkedjor, så kan det lätt säljas alternativa kläder, alternativa leksaker, kanske finnas någon specialiserad datorbutik, kanske någon järnhandel, för bättre sortiment inom det ärn clas ohlson/kjell & kompany. Kanske någon eller några specialbutiker inom livsmedel -typ godisbutik, eller asiatiska livsmedel, eller te-bod, osv. kanske säljas lite möbler och prylar a'la bolagret)
 0
Johannes Hulter (10 November 2011 08:20):
Jon: Naturligtvis går det att göra. Och det görs ju de facto i vissa fall även i dagens stadsplanering. Men du har helt rätt i att det finns vissa strukturella hinder som motverkar det. Sådana strukturella hinder kan och bör övervinnas. Det intressanta är mer *hur* man kan övervinna dem.

Ett av många sätt är genom att öka markanvändningen. Det skrev jag om för ett tag sedan tillsammans med Fastighetsägarna och Sveriges Byggindustrier: http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​debatt/​1.​436965-​bygg-​hogt-​och.​.​
+1
zep (10 November 2011 10:44):
Idag rivs det sällan hus i Stockholm, det har vi lärt oss att låta bli, från tidigare misstag. Men dom gånger man ändå river hus så är husen från "the dark ages of urbanity"- 60-80 tal, och då saknar de ofta verksamhetslokaler i bottenvåningarna ändå. Men det är ändå ett misstag att inte bygga flexibla lösningar som möjliggör för fler verksamheter än det behov som är beräknat vid byggtiden. Hur det ska lösas ekonomiskt är knivigare, antagligen kommer kommunerna på något vis få pröjsa. ingen fstighetsägare vill ha dyra, tomma lokaler.
+1
Olof Antonson (10 November 2011 11:44):
Jag vill rekommendera boken "How buildings learn" av Stewart Brand. Det finns även en tv-serie upplagd i 6 halvtimmesavsnitt på google video: http:​/​/​video.​google.​com/​videoplay?​docid=​86395559254862.​.​

Han tar upp en hel del intressanta perspektiv på gamla byggnader som en tillgång för staden (det är där uppfinnare, kreatörer, entreprenörer osv har råd att hyra in sig i början, alltså inte längst upp i Kuggen på Lindholmen). Han visar på fördelen med flexibla byggnader som kan byggas till, förändras, förädlas och anpassas. Det kanske skulle kunna bli nästa bokcirkelprojekt?
 0
Emanuel Alfredsson (10 November 2011 12:00):
Stuyvesant?! Det är la där Jay-Z växte upp, eller?
 0
Gunnar Einarsson (10 November 2011 12:05):
Jan Holstein, vadå inte går att undvika stora projekt? Om stadsbyggnadskontoret tomtuppdelar en given stadsplan och reglerar tomtfördelningen så finns det ju inget annat val för byggherrarna än att uppföra en fastighet i taget. Vill PEAB eller Familjebostäder till följd av sina vinstkrav i det läget inte gå in, så lämnas rummet fritt för Nisses snickerifirma att dra full fördel av exploateringen. Så byggdes större delen av det förra sekelskiftets Göteborg, så varför inte idag?
Sedan, lokalyta och bostadsbehovet, om du har 6-9 våningar att leka med i ett typiskt framtida flerbostadshus, spelar avsättningen för en våning åt butiker då verkligen så stor roll? Visserligen byggdes inte alla hus runt det förra sekelskiftet med butiker i bottenvåningen heller, så visst kanske man kunde tänka sig en typ av villkor att deala utifrån här. Om byggherrren förbinder sig att gå den lilla extra milen i låt oss säga påkostad exteriör, typ atlantider som bär upp burspråk och slutstenar i form av maskaroner istället för fasaddetaljer bara i form av kalkstensvolut, mönstermurning och förkroppade lister, så kanske man även kan tänka sig lättnader i lokalyteskraven. Ett annat sätt vore kanske att lotta ut ett antal tomträtter som slipper lokalyta i ett kvarter och sedan kan byggherrarna sinsemellan byta och sälja sådana förmåner.

zep, var glad att ni i Stockholm har huvudet någorlunda rätt påskruvat. I Göteborg revs så sent som 2007 ett anrikt hotell från 1886 och ett stenhus från 1901 på Bangatan 10 står på tur. De stora rivningarna i Göteborg fortsatte rent av in på 80-talet, trots att negativa reaktioner på stadsförstörelsen hade dominerat i alla fall sedan 50-talet.
+2
Karl (10 November 2011 12:22):
Tror nästan att detta var bokens bästa kapitel så här långt, jag vill nog mena att Jacobs har rätt och är relevant i allt här. Viktigt att komma ihåg, som Johannes också betonar, att byggnadens ålder i sig inte spelar någon roll, även om det där med nya idéer och gamla hus är en oemotståndlig slogan.

När det gäller helt nya områden tror jag man måste titta på staden och samhället som helhet för att förstå varför mångfald uppstår eller inte uppstår. Exempelvis gissar jag att det fanns betydligt fler välfungerande småbutiker i början av 1900-talet, eftersom det helt enkelt inte fanns externa köplador eller stormarknader på den tiden. En annan faktor är kanske att staden var tätare befolkad vilket närmast automatiskt ökar mångfalden - och leder till att man bygger för ökad mångfald. Bor folk fem personer i en enrummare så ökar efterfrågan på vistelseplatser utanför hemmet, så det byggs och etableras mer krogar och kaféer. Stockholms innerstad hade ju länge ölkaféer i i princip varenda kvarter, för att ta ett exempel.

Men det största problemet när det gäller mångfald är nog priserna. Vill man bo i nyproduktion idag, vare sig det är ett helt område som Norra Älvstranden eller Hagastaden, eller bara ett hus-i-parkeringsplats, måste man vara välbeställd. De hyreskaserner som smälldes upp runt sekelskiftet var å andra sidan byggda och prissatta för den arbetande befolkningen och innehöll många små lägenheter. Nybyggen idag innehåller för stora lägenheter och är för dyra för att kunna skapa mångfald under de närmaste 30-40 åren.
 0
Gunnar Einarsson (10 November 2011 12:23):
Emanuel, bra gissat men jag tror att Jay-Z kommer från Bedford-Stuyvesant i Brooklyn. "Stuyvesant Town" är däremot ett typiskt modernistiskt housing project på norra Lower East Side av Manhattan i form av uppbruten gatustruktur och "super blocks". Komplexet får bland annat Aveny A och B att plötsligt sluta i tomma intet.
 0
Gustav Svärd (10 November 2011 14:16):
Inte hunnit läsa så långt i Boken än, men tänkte bara flika in att Gunnar har helt rätt i att Jay-Z (m.fl.) kommer från Bed-Stuy http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Bedford%E2%80​%93Stuyvesan.​.​ inte från Stuy Town http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Stuyvesant_​Town%E2%80​%94P.​.​

Och att jag ser fram emot att läsa det här kapitlet.
 0
Mats O. (10 November 2011 14:39):
@ Karl

Jag tror det är svårt att kämpa emot distributionsrevolutionen inom handeln som pågått sedan 1960-talet. Alla vi som är äldre än 40 minns nog att det fram till 70/80-talet fortfarande fanns små ICA- och konsumaffärer i varenda stadsdel. Sen blev affärerna bara större, större och ännu större; och det fanns absolut ingen plats för dom inne i stadskärnorna.
Nu senast var jag inne i en ny norsk sporthandelskedja med ett gigantiskt utbud, jag har aldrig sett något liknande förut, och det är klart att den lilla sportaffären i centrum snart kommer att få packa ihop.

Så frågan är då vad alla lokaler i centrum ska fyllas med för innehåll ?

När det gäller nyprodutionen av nya bostadshus pekar alla kurvor tydligen nedåt. Samtliga bolag drar nu rejält ner på takten och det kommer bli färre nya lägenheter dom närmaste åren. (Göteborgsposten 10/11)
Vilket kanske är bra eftersom det tvingar oss till nytänkande. Vi kan inte köra på i samma gamla spår längre utan måste börja kolla på hur vi kan använda dom bostäder som redan finns på ett bättre sätt. Uthyrning av rum, ombyggnad etc.
 0
Gunnar Einarsson (10 November 2011 15:16):
Mats O, det är en berättigad fråga, men kokar väl om inte annat egentligen ner till fossilbränslepriser. Jag har ingen bil t.ex. Utan kvartersbutiker skulle jag inte överleva; med en massa kunder som mig kan externa köpcentra inte överleva.
 0
Jan Wiklund (10 November 2011 15:31):
Hur länge brukar det dröja mellan totalrenoveringarna? 40 år? 50 år? 60 år? Det är alltså spannet mellan åldrarna som måste finnas i ett område för att det ska finnas både dyra och billiga lokaler, enligt detta Jacobs-kapitel.

Sen är ju problemet att lokalpriserna inte sätts riktigt så i svenska städer. Läget tenderar att bestämma allt för lokaler. I Fruängen kostar en lokal 1000 kr/kvm, på Heleneborgsgatan kostar den 2000, på Hornsgatan kostar den 5000, på Biblioteksgatan kostar den 15000. Detta oberoende av husets grad av nedslitenhet.

Men detta är givetvis monopolpriser. Dvs lägesmonopolpriser. Alltför få lägen med någon grad av centralitet och åtkomlighet - men det har vi diskuterat hur många gånger som helst.
 0
Gunnar Einarsson (10 November 2011 18:00):
På vilket svaret naturligtvis måste bli att om mer blandstad byggs centralt så borde, ceteris paribus, lokalhyran centralt tvingas ner. ;)
 0
Mats O. (10 November 2011 19:20):
@ Gunnar 15:16

Håller med dig om att det är bilrelaterat även om det går alldeles utmärkt att idag ta sig med kollektivtrafiken till externa köpcentra, eller exempelvis tjejgänget som samåker till Ullared (för det gör väl inte män?).

Vad jag menade är att själva butikerna, enorma till ytan, som en fotbollsplan eller två, utgör en lockelse och attraktion som dom små och medelstora butikerna i centrum aldrig kan konkurrera med.

Sen kommer det naturligtvis alltid finnas plats för lite små och udda verksamheter i centrum som tilltalar sin begränsade grupp.
 0
Anders Norén (10 November 2011 22:02):
Missade inte Johannes själva sammanfattningen av det här kapitlet, eller blandar jag ihop kapitlen? I alla fall: nya verksamheter i gamla hus, gamla verksamheter i nya. Nya verksamheter, må det vara butiker eller småföretag, har inte råd att hyra nyproducerat men är i gengäld beredda att acceptera låg standard tills lönsamheten är tillräckligt god för att renovera eller flytta till något fräschare och dyrare. Att hyra eller bygga nytt har bara gamla, etablerade företag råd att göra, men de är också beredda att betala bra för läge och standard. Därför kommer Lenas Boutique aldrig att finnas i den nya gallerian, men om stadsplaneringen bara är rätt kan den nya gallerian (med HM, Kapp-Ahl, Lindex och de andra drakarna) göra att den lilla, billiga butikslokalen i kvarteret bredvid som nyss låg lite avsides blir perfekt att starta en modebutik i. Eller så kanske butikslokalens förra verksamhet har vuxit till en sådan lönsamhet att den har råd att flytta in i gallerian, bredvid HM, och lämnar lokalen till någon med sämre lönsamhet och lägre anspråk.

Hennes resonemang är en parallell till Joseph Schumpeters resonemang om "kreativ förstörelse", där något nytt får möjlighet att växa på lämningarna efter det gamla.

Helt fel blir det t.ex. när fastighetsägaren till de äldre husen är ett storföretag som hellre än att jaga nya hyresgäster låter en liten lokal stå tom. Man kan ju alltid göra förlustavdrag. Ett bra exempel är 32-miljardersföretaget Castellum vars f.d. banklokal i absoluta A-läge på Botulfsplatsen i Lund har stått tom i åratal. Ett annat exempel är brittiska jätten Boultbee som fick en massa lågavkastande fastigheter i småstäder som t.ex. Sandviken på halsen vid ett bolagsköp. De gjorde sig inte direkt kända som världens alertaste fastighetsägare.
 0
Patrik Höstmad (10 November 2011 23:12):
@Anders Norén

Jag fastnade också för att nya obeprövade verksamheter är de som främst behöver billiga lokaler. Formuleringen i den svenska översättningen är i det närmast poetisk:

"Gamla idéer kan ibland använda nya byggnader.
Nya idéer måste använda gamla byggnader."

Jag gillar perspektivet på vad staden kan göra för verksamheterna, och inte bara vad verksamheterna kan göra för staden. Gamla byggnader med billiga lokaler är som en mylla för ekonomiska verksamheter. Finns inte myllan har nya verksamheter svårt att gro. Det måste kunna gå att testa en idé, misslyckas, och kunna testa igen utan att bli ruinerad.
 0
Johannes Hulter (10 November 2011 23:21):
Anders: Du blandar inte ihop kapitlen, men du har nog inte läst mitt inlägg särskilt noga... :) Läs de två första styckena igen.

I övrigt så instämmer jag förstås helhjärtat i vad du säger.
+1
Alf . (11 November 2011 12:32):
Jag blir och tänka på Husby-Rinkeby det är ett gammalt nerslitet område som folk kan flytta in i och sedan om de får det bättre kan de välja att flytta bort. Sådana områden är nog väldigt viktiga för en stad och om man nu renoverar upp hela området fel så kommer hyrorna att bli för höga och det kan bli problem. Jag menar inte att man inte ska försöka med järvalyftet men man ska ändå vara försiktig så att det inte blir för dyrt i hela området och gör man rätt kan man få en bra blandning med dyrare och billigare hyror i området.
 0
zep (11 November 2011 12:57):
Alf, i teorin skulle det ju vara synd om alla ekonomiskt svagare grupper behövde maka på sig. i praktiken tror jag dock inte man behöver vara så orolig. Det kommer finnas tillräckligt med illa fungerande stadsrum runt järvafärltet under överskådlig framtid, samtidigt ska man inte överskatta prisstigningarna efter en sådan här förändring. Det kommer dröja innan järvas områden börjar gentrifieras på allvar.

appropå husby, är det någon som läst DNs artikel idag om protesterna i husby ang. ombyggnad av trafikseparationerna? Artikelförfattaren förklarar bakgrunden till beslutet med att stadsplanerarna vill göra möjligt för folk att ta bilen till centrumet. trist förenkling och vinkling.
 0
Carl Johan Hall (11 November 2011 13:06):
Jan Wiklund:

"Hur länge brukar det dröja mellan totalrenoveringarna? 40 år? 50 år? 60 år?"

Intressant fråga som saknar ett enkelt svar, det där.

Jag bor själv i ett område med 50-55 år på nacken (nästan hela Hagsätra byggdes i slutet av 50-talet). Efter att nyfiket ha bitit i kalendern kom jag fram till följande:

Förortscentrat totalrenoverades (med omfattande om- och tillbyggnad) runt 1993, alltså efter ca 33 år.

Svenska Bostäder totalrenoverar för närvarande bostadshus efter drygt 50 år. Hyreshöjning ca 50 %.

Mindre hyresvärdar samt bostadsrättsföreningar totalrenoverar inte, men gör stambyten med badrumsrenovering efter, säg, 45 år. Hyres-/avgiftshöjningen blir då ca 10 %.

Det går alltså att hålla byggnader i bra skick "rullande" också, och då blir det inte så stora hyreshöjningar.
+1
Karl (11 November 2011 13:32):
@zep: Jag läste artikeln och blev minst sagt irriterad, både på de protesternade NIMBYiterna och på artikelförfattarens attityd: "Stadsarkitekterna i Stockholms stad ser gångbroarna som ett hinder för att skapa ett nytt och attraktivt centrum dit man ska kunna ta sig med bil. Men för Husbyborna innebär planen att en trygg gångväg ersätts med trafik och övergångsställen."

Antagligen har han själv aldrig satt sin fot i Järva tidigare, för det räcker med att spendera fem minuter i exempelvis Tensta eller Husby för att inse att är det något som verkligen drar ner dessa områden så är det den vanvettigt extrema trafiksepareringen med nedsänkta vägar och upphöjda gångbanor. I synnerhet i just Husby är det rimligen mer otryggt att gå runt bland alla mörka prång i området istället för att ha en riktig gata att följa. Dessutom ska man inte underskatta svårigheterna för besökare i området att hitta när det inte finns ett strukturerat gatunät. Som en parentes kan man förresten fråga sig om någon skulle komma på tanken att beskriva Södermalm som otryggt för att man där måste korsa trafikerade gator för att ta sig runt?

Jag är själv inte en helhjärtad supporter av allt inom Järvalyftet (även om jag såklart gillar att man gör en helhetssatsning på området) men är det något som är odelat positivt med det så är det att man planerar att bygga bort trafiksepareringen där det är möjligt. Hoppas verkligen att man inte låter sig påverkas för mycket av vad jag antar är en ganska liten och orepresentativ minoritet? Känns inte helt orimligt att de engagerade i Järva Framtid är företrädesvis svenska pensionärer...
 0
Mats O. (11 November 2011 16:37):
@ Anders Norén

Jag tror inte det har med nån redovisningsteknisk detalj att göra att man har tomma lokaler utan helt enkelt att det är svårt att hitta långsiktiga seriösa aktörer som man tror på.
Man tar alltid kreditupplysningar och uc för att kolla upp historiken hos dom som är intresserade av att bedriva verksamhet i lokalerna och där faller nog många ifrån.

Problemet med utarmning av centrumkärnan verkar accelerera i medelstora svenska städer.
Lund: http:​/​/​www.​sydsvenskan.​se/​lund/​article1290​766/​Nagra-​kn.​.​
 0
Alf . (11 November 2011 19:41):
Optikern som flyttat 300m för att hyran var för hög på det gamla stället är ju bara bra. Och om mycket står tomt är det ju fel på hyrorna dom måste sänkas. Eller också bygger man nya lokaler fast det kan vara svårt exakt mitt i centrum. Då gäller det väl att tänka till om man slår upp ett hus nära centrum så att det finns lokaler på rätt ställe där så att centrumet kan växa.

Jag läste också om protesterna...
+1
Karl (12 November 2011 01:03):
Mer om Husby: http:​/​/​svtplay.​se/​v/​2598734/​protest_​mot_​borttagna_​gang.​.​

Det är så att man kan bli galen. Här försöker kommunen för en gångs skull göra något vettigt i en av Stockholms mest problemfyllda stadsdelar, något som på allvar skulle förbättra området, och så poppar det genast upp SCAFT-aktivister som vill stoppa allt p.g.a. sina egna dunkla syften. Och så manipulerar man folk till att skriva på protestlistor - det är klart folk skriver på om förändringarna, som man annars kanske inte har så bra koll på, enbart beskrivs som farliga för barnen. Suck.
 0
Olof Antonson (12 November 2011 12:37):
Jag tycker planerna i videoinslaget ser ut som en avsevärd förbättring. Här har vi ett praktexempel på en av demokratins absoluta akilleshälar, där vilka kretiner som helst får lika stort - om inte större - gehör för sina åsikter och tillåts stoppa byggen och överklaga i all oändlighet, oavsett om de har några hållbara argument, kunskap på området eller inte. Jag är nästan beredd att gå på Platons linje med något sorts meritokrati. Under förutsättning att denna elit inte företräds av modernister vill säga ...
 0
Johannes Hulter (12 November 2011 15:03):
Olof/Karl: Framför allt visar det på behovet av proaktiv yimby-verksamhet i sådana områden. Man bör omgående vara ute med namnlistor etc *för* positiv stadsutveckling och sätta agendan.
 0
Karl (12 November 2011 15:58):
Jag vet inte om jag skulle gå så långt som att kalla protester och överklaganden för ett demokratiskt problem - i grunden är det förstås bra att man inte får köra över lokalbefolkningen hur som helst - men det är trist när det tar sig såna här uttryck. Det är ju inte långsökt att tänka sig att det alltid är lättare att få gehör för en konservativ ståndpunkt och kanske i synnerhet i det här fallet: får de ihop ett par tusen namn så har ju politikerna en ursäkt för att inte genomföra planerna, och då förblir Husby den betongmisär det är medan de borgerliga politikerna kan lägga pengarna de sparar på att göra investeringar i områden där deras väljare finns. Känns som ett cyniskt spel av Järva Framtid, som jag förresten fortfarande har svårt att tänka mig representerar ett tvärsnitt av Järvas invånare. Eller är det faktiskt så att det finns ett starkt folkligt stöd för bevarandet av dessa sunkiga gångbroar, labyrintlika gångvägar och mörka hotfulla passager?
 0
Jan Wiklund (12 November 2011 15:59):
Kanske skulle det vara enklare om Järva blev självstyrande och kunde bestämma om sina egna stadsplaner - då behövde de inte läsa in skumma baktankar i sånt som kommer från Stadshuset.
 0
Mats O. (12 November 2011 17:09):
Nej, inte meritokrati. Då går man bara i samma fälla som modernisterna på 30-talet och sen miljonprogramsbyggarna på 60-talet. Dom där uppe talar om för småfolket därnere hur det ska se ut och hur dom ska bo. Resultat= åt helvete

Har läst lite på Järva Framtids hemsida och det verkar vara det klassiska. Ett kommunalt bostadsbolag som äger alla lägenheter och lokaler. Detta bolag har inte brytt sig ett skit om området i 30-40 år. Sen plötsligt ska man göra allting på en gång.
Stamrenovera, bygga om, förändra affärslokalerna och utbudet, höja hyrorna efter "standardhöjning" - klart som fan att folk blir oroliga och skriver på protestlistor.
+2
Karl (12 November 2011 18:04):
Gott så, men att protestera mot överdrivna bostadsrenoveringar med medföljande kraftiga hyreshöjningar är en sak (som jag mycket väl kan förstå och ställa mig bakom i många fall), och att protestera mot en kommunal upprustning av den allmänna miljön i stadsdelen är en helt annan. Att blanda ihop dessa två saker är nonchalant, tycker jag, och ibland slår det över i något jag har ytterligt svårt att relatera till, exempelvis när Järva Framtid skriver så här:

"Ett exempel på det lyckade helhetsgreppet är den helt genomförda trafiksepareringen. För den som är uppvuxen vid en bullrig stadsgata i centrala Stockholm är det en lisa att slippa buller, avgaser och smuts från bilarna i närmiljön."

Jag vågar nästan lova att knappt en enda person som har vuxit upp i Stockholms innerstad frivilligt bosätter sig i Husby p.g.a. av den påstått lyckade trafiksepareringen. Påståendet är ju barockt.
 0
Rasmus (13 November 2011 05:13):
Jag skulle nog vilja gå så långt som att säga att bristen på gamla slitna och billiga lokaler i Stockholm är ett mycket större problem än bristen på bostäder. Bristen på bostäder är faktiskt mest en brist på förstahandskontrakt i hyresrätter än en egentlig brist på bostäder.

Bristen på billiga lokaler för nystartade verksamheter däremot är ett jätteproblem. Det existerar lokaler som skulle kunna användas men fastighetsägarna låter lokalerna stå tomma hellre än att hyra ut till låga hyror.

Sen finns ett annat problem, hus för industri/kontor byggda fram tom 70-talet har ofta såna byggnadstekniska kvalitéer att de fungerar estetiskt som arbetsmiljöer även i mycket slitet skick, tyvärr är det mesta av detta redan renoverat.

Däremot så är mänga av de lokaler som byggdes på 80-talet orenoverade men av en karaktär som är oanvändbart utan rejäla renoveringar. Dvs byggnadstekniken målad glasfiberväv på gispskivor på regelstomme gör att byggnadernas innanmäte bara är sopor och den klassiska metoden skura-rent-och-måla-över-så-ser-det-fräscht-ut inte fungerar.

Istället måste man använda metoden riv-ut-allt-och-sätt-in-nytt för att kunna använda lokalerna alls. Och detta vet fastighetsägarna vilket leder till att tittar man på dessa lokaler så får man direkt erbjudandet att fastighetsägaren totalrenoverar hela lokalen och betalar arkitektkostnaderna för att få den heldesignad exakt som man vill ha den, dock till en rätt hög månadshyra. Vill man inte ha det får man inte hyra.
 0
Jan Wiklund (13 November 2011 10:40):
En sann historia ur livet: Miljögruppen i Stockholm levde under hela 70-talet i en rivningskåk i Klara - gigantiska lokaler på sammanlagt 300 kvm i två plan, plus formellt icke hyrda men ändå användbara skräplokaler. När de renoverades tvingades man flytta men hittade en risig f.d. butik på Götgatsbacken på kanske 150 kvm, som var betydligt dyrare men ändå kunde delas med andra. Sen renoverades den och man tvingades flytta till Solidaritetshuset - egna lokaler på ca 15 kvm plus tillgång till mycket stora kollektiva lokaler tillsammans med andra organisationer.
Dessa lokaler var otillgängliga utan t-bana och dessutom uppstod med tiden en klyfta mellan organisationer som levde på statsbidrag och oss andra - statsbidragsorganisationerna investerade gärna i lokalen och höjde hyran. Miljögruppen flyttade därför till en mindre butikslokal på ca 40 kvm som delades med flera andra föreningar.
Tendensen har varit allt mindre men dyrare lokaler. Alla verksamheter som inte omsätter mycket pengar får allt svårare att överleva. Inte bara nystartade kommersiella verksamheter utan även ideella, kulturella, etc. Tendensen var tydlig redan på 80-talet vilket framgår av denna artikel skriven ca 1982: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​kp27-​innerstan.​.​.​
+1
Martin Ekdahl (14 November 2011 09:08):
En ganska sorglig historia Jan. Samtidigt måste man nog komma ihåg att det högre prisläget i innerstan till stor del beror på attraktiviteten.

Många "alternativa" stadsdelar har också gentrifierats och/eller renoverats/sanerats inte som en del av ett större projekt (á la Klara) utan på grund av sin attraktivitet hos människor med mycket pengar och en längtan efter just det "alternativa". Ett märkligt kretslopp egentligen. Ett område med låga hyror lockar till sig konstnärer och alternativa verksamheter. Konstnärerna och de alternativa verksamheterna lockar till sig människor med pengar. Hyrorna går upp och pengastarka butikskedjor flyttar in. Konstnärerna och de alternativa verksamheterna flyttar någon annanstans där hyrorna är lägre.

Det är nog två separata krafter i spel egentligen: Totalsaneringar som med automatik driver bort all existerande lågeffektiv aktivitet ur ett område och gentrifiering som gradvis driver bort de pengasvaga verksamheterna.
+1
Daniel (14 November 2011 11:17):
Vet en teaterförening som ville starta upp i en förort till Göteborg. Man tittade på lokal och hittade en lämplig för repetitioner. Problemet var dock bara att hyresvärden ville ha 4000 kronor i månaden för den. Chansen att hyra ut denna lokal är obefintlig (den har varit outhyrd i 10 år nu). Föreningen ville betala 2000 kronor för det var den värd max (lokalen låg ganska otillgängligt på baksidan av ett hus och vette mot ingenstans (bortre ändan på huset http:​/​/​www.​hitta.​se/​LargeMap.​aspx?​gatubild&gvX=​6410​728.​.​
Varför det ligger en lokal där är för mig ett mysterium, och varför hyresvärden inte vill hyra ut den är ännu större.
 0
Anders Norén (14 November 2011 14:07):
Mats O: Min poäng är att för en bjässe som Castellum är en outhyrd lokal ingen belastning. En liten fastighetsägare med lokal förankring är mycket mer mån om att hyra ut. Stadskärneutarmningen har inte så mycket med det att göra (och när det gäller "butiksdöden" i Lund så handlar det mest om gnäll och hemmablindhet).
 0
Emanuel Alfredsson (14 November 2011 15:41):
Lite OT, men finns det någon i USA som tagit fanan efter JJ som man kan luta sig mot?
 0
Mats O. (14 November 2011 17:37):
@ Emanuel

Occupy Wallstreet-rörelsen
 0
Emanuel Alfredsson (14 November 2011 18:23):
@ Mats O.

Jag menar en person, inte en massa.
 0
Gluff (15 November 2011 14:20):
Betongeriet har spritt sig även till städer som Lund (där behovet av en egen Yimby är uppenbart och stort). Nu är en ny "Masterplan" (obs benämningen) på gång för området kring stationen. Synpunkter kan nu lämnas till kommunen, bl.a. via en postlåda på stadsbiblioteket där man även kan se "masterplanen", som påminner om Farsta, utställd.
 0
Anders Norén (15 November 2011 19:28):
Gluff: Så du menar att en Yimby-avdelning skulle motsätta sig förtätning vid en järnvägsstation?
 0
Gustav Svärd (15 November 2011 19:49):
Jag läser det Gluff säger som att det handlar om hur förtätningen sker (modernistisk antistad-planering), inte att den sker.
 0
Anders Norén (15 November 2011 22:25):
Gustav: Läs t.ex. http:​/​/​www.​skanskan.​se/​article/​20​1110​0​5/​LUND/​710​0​59876 (Tyvärr finns inte alla förslag på webben.) Planområdet är utmärkt på bild 2 på http:​/​/​www.​benthemcrouwel.​com/​news/​titleimagenewsitem.​.​.​

Fojab-Trivectors förslag har några bilder på http:​/​/​www.​fojab.​se/​projekt/​masterplan_​lund_​c

Atkins-Yellon-Deloitte-Niras har en pdf som kan laddas ned: http:​/​/​www.​yellon.​se/​web/​20​1110​21_​Masterplan_​Lund_​C.​as.​.​

Området motsvarar ungefär Vasaplan-Tegelbacken i Stockholm, fast utan motorvägsspaghettin och all biltrafik. Gluff överdriver å det grövsta.
 0
Gluff (16 November 2011 10:26):
Anders Norén, nej absolut inte. Kommentaren var skriven utifrån andemeningen i denna tråd och Yimbys inriktning.
 0
Gluff (16 November 2011 10:40):
Jag ser också att Norén (ovan) pratar om överdrifter på ett lite grinigt sätt. Det får stå för honom och jag efterfrågar nyanserad debatt. Skriv något positivt istället när folk föreslår utvidning av Yimbys verksamhet.

Vad man kan säga om planen är att bebyggelsen är i förhållande till centrala stadens karaktär tämligen förortsmässig om en med hög bebyggelsetäthet. Det gäller inte minst på västra sidan av järnvägen (dvs den mindre centrala sidan). Förtätning har jag inget emot, men var är innerstaden?
 0
Gluff (16 November 2011 10:49):
Se även här_:

http:​/​/​www.​lund.​se/​Tillbehor/​Nyhetsarkiv/​Framtidens-​st.​.​

Jag är långtifrån säker på att lundaborna okritiskt tar till sig planen i dess helhet även om en utveckling av området knappast är ovälkommen. Jämför även bygget av V Stationstorget för omkring tio år sedan där två punkthus blev de kanske mest framträdande inslagen.
 0
Ragnar Lind (16 November 2011 11:00):
Håller med Gluff. Skisserna ser ju förfärliga ut. Eller är det "bara volymstudier"? Annars ligger Farsta Centrum nära till hands.
 0
Anders Norén (16 November 2011 11:54):
Jag föreslår att herrarna och damerna först tittar på förslagen i stället för att bara gissa och sedan startar en tråd i ett diskussionsforum. Den här frågan har faktiskt inte ett skit med Jane Jacobs att göra.
 0
Johannes Hulter (17 November 2011 09:05):
Temper temper... :) Jag tycker det låter som en bra idé att skärskåda planen i en egen tråd - men viktigare än att vara on-topic är att ha en trevlig och hyfsad ton mot varandra.

Dessutom kanske det finns vissa kopplingar? Hur tar planen tillvara befintlig bebyggelse tex? Skapar planen underlag för prisvariation inom lokalsegmentet? osv...
 0
Daniel Andersson (17 November 2011 13:52):
För att gå tillbaka till Jacobs:
Jane Jacobs and the Power of Women Planners, av Roberta Brandes Gratz, i The Atlantic Cities:
http:​/​/​www.​theatlanticcities.​com/​arts-​and-​lifestyle/​20​.​.​
 0
Jan Wiklund (18 November 2011 08:48):
Martin E: Och det du säger skulle inte vara något problem om det bara funnes nånstans att flytta som vore åtkomlig. Den artikel jag hänvisar till i länken talar om närförorterna som en möjlighet, men vi vet hur det gick. Problemet med dem är den låga tätheten som gör att man inte får till något stadsliv. Se nästa artikel om Jacobs.
 0
Ragnar Lind (18 November 2011 10:24):
Jag har någonstans läst att många konstnärer på grund av lägre hyror numera bor i Bagarmossen. Ändå tycks inte stadsdelen på gott eller ont ha gått igenom någon gentrifieringsprocess. Vad beror det på? Är det tätheten? Strukturen? Ligger det avigt till? Saknar stadsdelen vad man kallar "charm"? En del förtätningar skedde vad jag minns under 80-talet. Hur är det med verksamheter, mötesplatser och lokaler? Folkets hus finns, som väl drar en del folk också utifrån. Någon småskalig "charm" tycker jag också finns där. Men vad fattas?
Aspudden och Midsommarkransen ligger egentligen lika avigt till som Bagarmossen (något närmare "stan", dock), men är numer väldigt gentrifierade. Är de tätare än Bagarmossen? Kanske inte, däremot finns både stadskaraktär och charm. Så här är mitt recept för att förtäta våra närförorter: Tänk "Midsommarkransen" när man kompletterar bebyggelsen. Charmfaktorn skulle öka, liksom en välgörande stadsmässighet. Ökat befolkningsunderlag ökar utbudet och behovet.av verksamheter, lokaler, etc (billigare i de äldre husen?). Sedan får vi se om hundra år, om någon trubadur sjunger: "Från Bagis har Stockholm fått färgen!"
 0
Martin Ekdahl (18 November 2011 10:40):
Jan W:

Jag tror att det fortfarande finns en möjlighet för närförorterna. Årsta har inte tokhöga hyror. När jag bodde där så brukade man säga att det var Sveriges musikertätaste stadsdel - bland annat hem för bandet Kents kreativa "Psykbunker" och med ett mycket aktivt och livligt kulturhus.

Ragnar:

Jag tror att gentrifieringsprocessen kan ta olika lång tid. Ibland kanske ett område gentrifieras under en längre tid. Brixton i London gentrifierades under en period på kanske trettio år - från slum, genom konstnärskvarter, till innestadsdel för bättre bemedlade. När jag var där nere i början av 2000-talet så var det fortfarande en ganska ruffig stadsdel med förhållandevis låga hyror, små ateljéer och äldre jamaicanska män som drack sin sprit ur bruna papperskassar på Electric Avenue. Idag är det, som jag har förstått det, fancy fancy att bo där och hyrorna går inte att känna igen.
 0
Mats O. (18 November 2011 11:13):
Ragnar

20 "konstnärer" som flyttar till en förort gör ingen gentrifiering.

Det som hände på Södermalm på 1970- och 80-talet var att många fastighetsägare inte hade dom ekonomiska resurserna att underhålla och renovera sina hyreshus. Dom stod inför valet att sälja eller tvångsförvaltning. Dom som sen köpte husen var antingen hyresgästerna själva eller allmännyttan (som varken är särskilt allmän eller nyttig).
Givet dessa faktorer ändrades sedan stadsdelens sociokulturella karaktär fram till 2000-talet.
 0
Jan Wiklund (18 November 2011 20:10):
Förvisso kan man bo i Bagarmossen eller Årsta. Men problemet är att det inte är lätt att komma dit för andra än dom som bor där, och de är ganska få. Så något vidare utbud blir det inte. De verksamheter som fanns i innerstans billiga lokaler på 70-talet riktade sig till hela Stockholm, de verksamheter som finns i Bagarmossen riktar sig högst till linje 17-området. Därför blir det också mycket mindre varierat, på samma sätt som Borlänge är mindre varierat än Stockholm.
Mer om detta på http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​11/​behovet-​av-​koncentration_​1.​.​
 0
Anders Ryding (19 November 2011 10:34):
"Från Bagis har Stockholm fått färgen" Ha ha, den va bra!

Vad gäller Stuyvesant town så tycker inte jag det är ett bra exempel på ett dåligt exempel. Stuyvesant är storleksmässigt ungefär som Marieberg/Fredhäll. Det är ett väl avgränsat centralt område som ligger kant i kant med mer traditionell stad. Även där jämförbart med Marieberg/Fredhäll. Skillnaden dock är att Stuyvesant har ett invånarantal som överstiger 25000 medans Marieberg/ Fredhäll huserar 7000 ungefär.

Det höga exploateringstalet i Stuyvesant tillför vitalitet till east village och därför kan ett sådant område ha sitt berättigande. Om det bodde 25000 i Mariberg/Fredhäll så hade det ju starkt påverkat utbud och folkliv på övriga Kungsholmen.
Jag tycker nog inte att allt nödvändigtvis måste vara kvartersstad om det har en hög exploatering och kan förstärka "stadskvarteren".
 0
Eric Thärnström (24 November 2011 20:15):
Lite sent i tråden, men Jan Wiklund tog upp lägesfaktorn vid hyressättning som ett problem. Det är ett problem, eftersom det slår ut mindre lönsamma verksamheter från de centrala delarna, och alltså minskar mångfalden. Ett sätt att hantera det på (med referens till trådens ämne) är exempelvis att göra om fastighetsskatten så att den styrs helt och hållet av byggåret. En nyproducerad fastighet skulle då ha 100% i fastighetsskatt och därefter ett åldersavdrag om exempelvis 1% per år ner till en nivå av kanske 30-40% (d.v.s. 60-70 år). Det skulle också göra att äldre fastigheter får ett automatiskt "kulturskydd" i form av ett ekonomiskt incitament att bevara dem. En parentes i sammanhanget, dock.

Jag håller med Jacobs fullt ut i det här kapitlet. Äldre bebyggelse krävs för att möjliggöra mångfald både ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. Befintliga stadsdelar som kompletteras med ny bebyggelse (i kontrast till helt nya stadsdelar) har också den fördelen att de har en inneboende social struktur som de nya husens invånare kan bli en del av. "Nybyggarandan" i helt nya områden är inte nödvändigtvis något positivt om man samtidigt ska upprätthålla ett bra civilt samhälle utan "vi och dom"-känsla.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5352 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter