Utskrift från gbg.yimby.se
....

Några myter om mångfald

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...
Jag tvivlar på att det finns någon laglig ekonomisk verksamhet (eller särskilt många olagliga verksamheter) som kan skada en stadsdel lika mycket som bristen på mångfald. Ingen enskild funktion är på långa vägar lika destruktiv som den stora tristessens förbannelse.


Kvarteret Kostern, Göteborg.



I detta kapitel avlivar Jane Jacobs några myter om urban mångfald. Det första hon tar upp är idén att en blandning av funktioner i stadsmiljön skulle leda till ett visuellt kaos.

Det har under lång tid funnits en föreställning att en stad med stor variation ger ett fult och oordnat intryck. Detta märkliga argument för renodling och funktionsseparering var inte minst vanligt under den funktionalistiska eran.

Lyssna till exempel på Alvar Aalto i denna arkivfilm, där han kallar funktionsblandade hus för "gifter i vår tid". Idealet är naturligtvis en monofunktionell byggnad - "en ren sak" som Alvar utrycker det.

Nuförtiden är det ingen som så öppet förespråkar funktionsseparering. Däremot fortsätter man obekymrat med funktionalistisk likriktning, estetisk enhetlighet och homogenitet i sitt praktiska arbete. Nya projekt är för det mesta extremt likriktade estetiskt. Den visuella strömlinjeformningen och gestaltningsmässiga upprepningen ses till och med som en styrka.

Det kan tyckas besynnerligt att denna homogeniseringsiver inte ifrågasätts mer med tanke på hur många som numera pratar vitt och brett om behovet av "blandstad". Men förhoppningsvis är tiden snart inne att göra upp med gamla förlegade funkisdogmer.



Kv. Barnmorskan, Årets Stockholmsbyggnad 2011

 

Västra Eriksberg, Göteborg



555 Hudson Street, New York. Här skrev Jane Jacobs sin bok.

Enligt Jacobs är det ett missförstånd att urban mångfald skulle skapa en kaotisk stadsbild. Tvärtom är det homogenitet och likriktning som skapar visuell oordning. En alltför enformig stadsbild och monoton upprepning gör att känslan av riktning försvinner.

Det finns inga hållpunkter att ta fasta på, inga skillnader som kan bygga upp en rumslig ordning och struktur. Likriktningen underminerar den mänskliga orienteringsförmågan. Jacobs tankar kring detta har senare bekräftats av forskning, läs till exempel Anna-Johanna Klasanders avhandling Suburban Navigation som handlar om just detta.

Den ortodoxa stadsplaneringens utarmning av staden skapar enligt Jacobs en tröstlös pendling mellan "ärlig" tråkarkitektur (som visar precis hur tråkigt planerad den är) och en "oärlig" spektakelarkitektur (som försöker dölja den underliggande tristessen). I båda fallen är resultatet misslyckat. Jacobs förordar därför en stadsplanering som tillåter verklig mångfald. Det är enligt henne det enda sättet att skapa en estetiskt harmonisk helhet:

I strävan efter visuell ordning kan storstäderna välja mellan tre huvudalternativ, varav två är hopplösa och ett är hoppfullt. De kan satsa på homogena områden som ser homogena ut och få resultat som är förvirrande och deprimerande. De kan satsa på homogena områden som försöker att inte se homogena ut och få resultat som ger intryck av vulgaritet och oärlighet. Eller också kan de satsa på områden med stor mångfald, och då kan de verkliga skillnaderna ge resultat som i värsta fall bara är intressanta och i bästa fall härliga. /.../

Stadens mångfald är inte per definition ful att se på. Det är en naiv missuppfattning. Brist på mångfald i staden ger däremot antingen deprimerande eller vulgära och kaotiska intryck.

En annan myt som Jacobs dissekerar är att funktionsblandade stadsmiljöer skulle leda till trafikstockningar. Som Jacobs påpekar är det fordon som orsakar trafikstockningar, inte människor. Mixade stadsmiljöer, med många olika verksamheter och många människor, gör det möjligt att gå istället för att ta bilen överallt. Och då behöver man inte fastna i någon bilkö.

Slutligen plockar Jacobs också isär myten om alla de ohälsosamma verksamheter som frodas i blandade stadsmiljöer. Enligt Jacobs är det väldigt få verksamheter som verkligen kan sägas vara dåliga för ett område. Hon kommer själv bara på fem riktigt problematiska verksamheter: parkeringsplatser, stora lastbilsterminaler, bensinstationer, jättelika reklamskyltar (med vissa undantag) och företag som har fel skala för vissa gator.

"Fel skala" är när verksamhetens storlek inte är anpassad till den aktuella gatans skala och tar upp för lång bit av fasaden. En stor verksamhet, som inte funkar på en gata med liten skala, kan dock vara helt rätt på en annan gata där verksamhetsstrukturen är mer storskalig. Det är - som alltid - en bedömningsfråga.

Så avslutas del två av Den amerikanska storstadens liv och förfall. I den tredje delen – "Krafterna bakom förfall och återuppbyggnad" – kommer hon att diskutera några av de starka krafter som verkar på stadens mångfald.

Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala och Yimby Stockholm.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Johannes Hulter (24 November 2011 23:41):
Klippet med Alvar är verkligen intressant. Även det han säger om V-Dala. Egentligen så framhåller han bara två fördelar med sin byggnad: 1. Den är inte för hög ("stör inte stadsbilden") och 2. den lämnar kvar mycket park ("räddar horisontallinjen"). Tyvärr strök festsalen från 1830-talet med men så kan det gå... :)
 0
Anders Gardebring (25 November 2011 08:34):
Alvar och modernisterna lyckades dock "väl". "Inte för hög" och "allt grönt som jag kan se från fönstret är heligt" är ju så det brukar låta idag...
 0
Daniel (25 November 2011 09:29):
När det gäller multifunktionella hus, så är det egentligen så att det räcker nog inte att det bara ska vara det, utan även visa det.
Som exempel i Göteborg så har vi det fantastiska området Gårdsten. Dock finns det en massa funktioner i centrum av Gårdsten. Men nu så har Semrén & Månsson dammat dessa gamla ritningar när dom ritat hus på Gustav Dahlénsgatan. Husen innehåller lokaler mot gatan, men utstrålar miljonprogram såpass starkt att man får ha på sig solglasögon när man ser deras skisser.
 0
Martin Ekdahl (25 November 2011 09:34):
Intressant. "Omväxling förnöjer" brukar det ju heta. Jag tror att det är ett ganska träffande ordspråk. Variation är, som artikeln och Jacobs påpekar, nyttigt för människor. Den mänskliga hjärnan behöver variation för att inte bli deprimerad eller flippa ut, det har forskning visat. Om denna regel gäller i andra sammanhang så bör den rimligtvis även gälla inom arkitekturen.

Jag gillar en hel del av det finska modernistiska formspråket. Älskar glasskålar och ljusstakar från Iitala, designade av just Alvar Aalto. Vid en Helsingforsresa gick jag på en operaföreställning i det operahus som Alvar ritat. Min värd talade varmt om det avskalade och rena i kontrast mot barocka operahus fyllda med guldornamentik och stuckaturer. Jag tyckte faktiskt mest att det kändes som att befinna mig i en fönsterprydd bunker.

Vid min senaste vistelse i Helsingfors gick vi och åt på Savoy, den restaurang som Alvar Aalto designat på åttonde våningen i en byggnad i centrala stan. Helt intakt som den såg ut då den invigdes 1937. Det var en fantastisk upplevelse. En underbar restaurang med funkisinredning och utblick över stora delar av stan.

Varför tyckte jag då så mycket bättre om Savoy än om operahuset? Jag misstänker att det har med kompromisser att göra. Operahuset är en monofunktionsbyggnad där Aalto kunde leva ut sina modernistiska ideal till fullo. Rseultatet blev livlöst. Restaurang Savoy däremot är inhyst i en multifunktionsbyggnad. Här blev Aalto intressant nog tvungen att kompromissa med sina ideal och frångå principen om monofunktionalitet. Och resultatet blev perfekt.
 0
Daniel (25 November 2011 09:39):
För att förstå vad jag menar för icke insatta så kan jag säga att Gårdstens östra sida är en av Sveriges mest kända murar och är det man använder sig av när man illustrerar sin kritik mot miljonprogrammet.

Svt:s program att se in i framtiden är ju numera en klassiker.
http:​/​/​svtplay.​se/​v/​1393135/​oppet_​arkiv/​att_​se_​in_​i_​fr.​.​
 0
Johannes Hulter (25 November 2011 09:56):
Martin: Instämmer! Jag är ju uppväxt i Uppsala och har därför en nära relation till Aaltos V-Dala och jag gillar verkligen byggnaden (även om den ironiskt nog inte är särskilt funktionell). Den fungerar eftersom man glasat in bottenvåningen och flyttat in publika verksamheter där. Aalto hade säkert fått spel om han vetat. Den enkla läxan är väl att stadslivet inte får offras på arkitekturens altare. Arkitekturen ska tjäna staden, inte tvärtom.
 0
Joakim Forsman (25 November 2011 12:39):
Självfallet krävs det mångfald för att kunna orientera sig, inga konstigheter där. Man behöver riktmärken för att kunna avgöra en riktning.
 0
Niklas Öhrström (25 November 2011 13:27):
Den som vill se resultatet av Aaltos tankar kan åka till Seinäjoki och beskåda "stadsdelen", Aaltokeskus. Likriktning finns men det år å andra sidan den del av den staden som är död.

Men i en urban, blandad kontext skulle säkert en del av hans verk fungera bra, som exempelvis Lakeuden Risti.
 0
Anders Anttonen (26 November 2011 12:18):
Åh Daniel. Vilken nostalgi-tripp!
Jag var i 12-13-årsåldern när filmen inspelades.
Klädseln, affärskedjorna som inte finns längre, Broddman, Carl Axel...
Jag minns att jag var 13 år och fick en man att köpa ut en flaska Muscatell till mig på Systembolaget i just Täby centrum. Känner igen rullbandet upp till övervåningen av centrumet. Filmen borde vara från -73 eller så?
 0
Mats O. (26 November 2011 13:54):
@ Anders Anttonen

usch, Moscatel. http:​/​/​www.​systembolaget.​se/​Sok-​dryck/​Dryck/​?​varuNr=​80​.​.​


Även min första rejäla fylla i tonåren bestod av nån dansk kirsebaerslikör. Varför drack man sån skit ?
 0
Johan Eriksson (26 November 2011 15:05):
Skrev detta förut men det var visst i fel tråd: Kv Barnmorskan dvs namnet i kombination med likformheten för (fortfarande) mina tankar till tyskt 30-tal även om det inte är det arkitekten syftar på. Vad kommer härnäst, en monoton nyfunkisskrapa med namnet "Barnfabriken"?

Kvartersnamn kanske inte är något alla bryr sig om men det iögonfallande är att någon tänkt ut det nya namnet "Barnmorskarn" till ett nytt kvarter och därmed har någon haft en baktanke med namnet -obehagligt på flera nivåer tycker jag.
 0
Mats O. (26 November 2011 17:38):
@ Johan

Det heter antagligen kv Barnmorskan därför att kvarterets fastighetsbeteckning är Barnmorskan 1:1 eller nåt sånt. Du får skälla på lantmätaren som för 100 år sedan (?) bestämde namnet.

Att du tycker att namnet Barnmorskan i detta fall, i kombination med husens arkitektur, ger obehagliga associationer till tyskt 30-tal säger nog mer om den ängsliga och konflikträdda tid vi lever i.
 0
Johan Eriksson (26 November 2011 18:17):
@ Mats:

Hoppsan då, jag trodde det var ett nytillkommet namn, ursäkta mig!

Husens täta barackplacering alla i samma färg med "minimyshörnor" är inget exempel på fantasi eller kreativitet oavsett associationer och att det t o m, eller just därför(?) vunnit pris säger också mycket om vår samtid, dvs Sthlms stereotypa husbyggande och tävlingsjuryns smak tyvärr.
 0
Eric Thärnström (26 November 2011 20:59):
Det avskalade vita V-dala är ändå rätt häftigt, som en kontrast till den övriga bebyggelsen i Främre Luthagen. Det är inget fel på arkitekturen, bara den inte blir ensam. Som Johannes påpekar är det dock tur att arkitekturen har fått ge vika för funktionen i det här fallet, i form av affärer och en restaurang i markplanet. Även om vissa byggnader kan betraktas som ikoner så måste de kunna anpassas för nya tider.

V-dala fyller också en annan viktig funktion som grogrund för nya musikaliska talanger. Inte att förringa.
 0
Matthias H. (26 November 2011 22:46):
Hudson Street-huset är väldigt likt Bangatan-huset som verkar räddas nu om man läser nyhetstips här på hemsidan.
 0
Patrik Höstmad (27 November 2011 09:11): Online
Jag har just varit på besök i Pitesti, en 150.000-stad 1.5-2 timmar väster om Bukarest i Rumäninen. I stort sett hela centrum är bebyggt med större byggnader i betongelement (förutom en gammal kyrka som sparats). Trist? Nej!

För det första så kan de bygga stad: I stor sett alla byggnader har lokaler med hög takhöjd i bottenplanet (och ofta någon våning till) med lägenheter ovanpå.

För det andra, och framförallt, så har varje lägenhetsägare själv tagit hand om sin lägenhet. Under åren har det utmed fasaderna vuxit fram en mångfald i fönstertyper, färgnyanser, renoveringsgrad, inklasningar, tilläggsisoleringar. Det fanns till och med hus där enskilda lägenheter var tilläggsisolerade med en utkragande fasad. Därför har det ur de från början enhetliga fasaderna vuxit fram något som ser väldigt organiskt och varierat ut.

Jag tycker staden var ett väldigt tydligt exempel på att variation är viktigare än någon form av klassisk skönhet/estitik. Det är inte vackert men det är intressant.

Exempel från Pitesti:
http:​/​/​laddauppbilder.​se/​?​di=​713223793656
http:​/​/​laddauppbilder.​se/​?​di=​8132237936510​

Som motsats, när den gigantiska bostdsrättföreningen Masthugget i Göteborg ska renovera sina fasader så så ska hela området göras i en omgång och med enhetligt färgsättning.
http:​/​/​www.​brfmasthugget.​se/​

Skulle införandet av äganderätter i stor skala kunna leda till samma variation i Sverige? (Istället för bostadsrätter och hyresrätter där allt arbete på fasderna organiseras gemensamt.) Vad säger erfarenheten från äganderätter i tex Norge? Vi kanske trots allt är för bra på att organisera oss och göra saker "effektivt".
 0
Johannes Hulter (27 November 2011 11:30):
Patrik: Väldigt intressant! Jag såg något liknande i större kinesiska städer. Det här borde ju egentligen inte vara något större problem att införa i Sverige, även utan att ändra upplåtelseform. Om man löste upp restriktionerna för fasadändringar etc så skulle det ju uppstå av sig själv.

Har tänkt på samma sak om Masthugget. Tänk om de tagit fram ett förslag där varje hus fick rösta om vilken färg de själva ville ha på sitt hus. Då hade Masthugget inte sett ut som ett enda stort block, utan fått lite mer individuell prägel. Gärna inkl. muralmålningar... :)
+2
Gert-Ove (27 November 2011 13:28):
Men det skulle ju motverka arkitektens vision om Masthuggsterrassen, som likt en bohuslänsk klipphäll reser sig ur havet! Studenter kommer från hela Europa för att beskåda de geniala lösningarna! Hur skulle det se ut om varje byggnad var någon sorts vulgär frifräsare som inte hade vett på att underordna sig nedärvda dygder som enhetlighet, samstämmighet och konformitet? Oroligt och för mycket intryck skulle det bli! Varje gång man funderar på att uppföra en byggnad som utmärker sig från det befintliga beståndet (eller förvanska!) så bör man ställa sig frågan: Varför?
 0
Sven R (27 November 2011 14:03):
Man måste nog ändra upplåtelseform. Så länge föreningen har all makt så kommer smakpoliserna aldrig att släppa taget. I somras tyckte någon i min styrelse att jag hade för mycket blommor på balkongen! Ja herregud...
 0
Johannes Hulter (27 November 2011 14:15):
Gert-ove: Spot on! :)
 0
Olof Antonson (27 November 2011 14:32):
Jag kunde inte låta bli, satt och tittade på ett Kurt Olsson-avsnitt. Där är det en kverulant som heter Gert-Ove som skickar in tittarbrev och anmärker på programmet, tävlingarna osv.

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​aimTzit7efo

från ca: 1.25 till 4.00
 0
Martin Ekdahl (27 November 2011 14:53):
Johannes Å

Ett ödets ironi att verkligheten drivit in andra funktioner i Aaltos idealiska monofunktionsbyggnad. Som du påpekar: en nödvändig läxa som alla arkitekter borde ta till sig.
 0
Sven R (27 November 2011 15:18):
Martin, vad är läxan? Att man likt Aalto bör lämna markplanet öppet så att andra arkitekter kan fylla i för framtida behov?
 0
Sven R (27 November 2011 16:10):
Jag tycker inte artikelns rubrik och kritiken mot Aaltos nationshus hänger ihop. Jag har inte varit på platsen ifråga men vad jag förstår ville man behålla karaktären av hus i en trädgård eftersom det ger en variation mot den omgivande i kvartersstaden? Aalto tillät sig att gå på höjden säger han. Det bör väl också leda till ökad variation? Så även den moderna stilen då många andra hus är från 1800-talet.

En arkitekt på 1800-talet hade också ritat ett monofunktionshus om beställningen hade sett ut så. Och han hade dessutom ritat en formfulländad byggnad som hade blivit betydligt svårare att bygga till utan att folk hade stört sig på "förvanskning".
 0
Patrik Höstmad (27 November 2011 17:41): Online
Johannes: Man kanske även skulle kunna hjälpa en framväxande fasadvariation på traven med arkitekturen. För att koppla till Jacobs tankar om "ärlig" tråkarkitektur eller "oärlig" spektakelarkitektur: Om variationen i fasaden organiskt växer fram från användarna skulle man kanske kunna kalla det "ärlig" spektakelarkitektur. Är det därför det vi ser i Pitesti och Kina känns "rätt"?

Och breda byggnader skulle vara mindre farliga för tristessen om man gav byggnaden en arkitektonisk gestaltning som inbjuder till att variation i fasaden växer fram över tid. Det borde väl finnas exempel byggnader som bygger på den idéen? (Förutom de flexibla barackerna på pelardäck i Kallebäck http:​/​/​tinyurl.​com/​6fvfy68)

Ang. Masthugget så gillar jag tanken om att varje hus borde fått rösta om vilken färg de själva ville ha. Intressant är att alla arkitektförslagen i omröstningen talade om att visa områdets enhet i större eller mindre drag. Av rädslan för att skapa "oärlig" spektakelarkitektur? Men om varje hus fått rösta hade vi fått "ärlig" spektakelarkitektur! (Nu blev det förståss en kompromiss med tre nyanser av beige som ingen riktigt hatar men som ingen heller älskar.)
 0
John Henriksson (27 November 2011 17:55):
Är inte ett nationshus i Uppsala ett strålande exempel på multifunktionsbyggnad. Dock med en ytterst smal målgrupp, vilket Jacobs inte gillat. Så kanske Aalto argumenterade mot sig själv? (har tjall m ljudet så jag vet inte ännu vad han säger själv)
 0
Johannes Hulter (27 November 2011 18:00):
Sven/john: Att jag la in klippet med Aalto var framför allt för att hans resonemang i klippet är så talande för ett visst synsätt (funktionsblandning är "gifter", idealet är "en ren sak"). Jag gillar V-Dala, det är en väldigt fin byggnad. Men som sagt bättre numera eftersom den trots allt blev (mer) funktionsblandad och till nytta för fler än bara studenterna.
 0
John Henriksson (27 November 2011 18:30):
@Johannes, behövde beklaga mig på datorn som kinkar. Gillar huset, jag som har varit en del i Uppsala utan KK (typ kårleg) noterar studenter och vanliga dödliga att en studentstad har en konstig parallell funktionsdelning. Kanske kommer Campus-aspekten på universitetsstäder upp i ett senare kapiten och de för och nackdelar det innebär.
 0
Johannes Hulter (27 November 2011 19:06):
John: JJ har faktiskt berört det i föregående kapitel, ffa i "Behovet av blandade primära funktioner". Campustänket är verkligen ett problem. Det man vill uppnå är ju synergier mellan olika utbildningar på skolan, men det man missar är alla synergier med resten av staden. Ett exempel är det idiotiska kantin-systemet som blir ett resultat av den introverta campustänket. Kan rekommendera ett väldigt bra inlägg om just det: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​11/​kronika-​kantinen-​och-​basa_​.​.​
 0
Olof Antonson (27 November 2011 21:00):
Göteborgs Universitet har satsat en hel del på att sprida sina verksamheter i centrala stan, snarare än att klumpa ihop dem till ett campus. Det fanns en del spännande och ganska omfattande förslag på hur även Chalmers skulle kunna bli bättre integrerat i staden. Någon som är insatt i planerna kring Gibraltargatan/Vasa Sjukhusområde/Kapellplatsen?
 0
Patrik Höstmad (27 November 2011 21:41): Online
Det som varit mest diskuterat på Chalmers just nu är att bygga i södra delen på parkeringsplatserna kring Väg- och vatten och Teknikparken. Fokus är att få en samling av byggsektorns aktörer (högskola, industri och förvaltningar) i detta område. I samband med detta har man talat om (student-)bostäder och högre byggnader. Nuvarande detaljplan medger bara kontor och låga byggnader och man vill med alla medel undvika den långa och osäkra processen med en ny detaljplan. Vi senaste detaljplanen hade man det väldigt jobbigt med arkitekter boende i Landala egna hem och de som är rädda att Mossen försvinner helt. (En äldre professor talade om påhopp och utalade hot då det begav sig senast....) Så det senaste jag hörde var att det bara bli kontor och att inget får sticka upp över höjden på nuvarande hus.
 0
Johannes Hulter (27 November 2011 22:34):
Patrik: Suck...
+1
John Henriksson (28 November 2011 00:49):
JJ glömde kanske den sjätte problemverksamheten som skall undvikas för en bra stadsdel: bostäder för folk som alltför gärna överklagar, och dessutom döljer egenintresset i en alldeles för stor ordsvada.

"parkeringsplatser, stora lastbilsterminaler, bensinstationer, jättelika reklamskyltar (med vissa undantag) och företag som har fel skala för vissa gator."
 0
Mats O. (28 November 2011 09:33):
@ John

dvs med andra ord 85% av folket....
 0
Oscar A (6 December 2011 00:11):
V-dala - vilken fruktansvärt ful byggnad!
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5349 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter