Utskrift från gbg.yimby.se
....

Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...


Sprawl i Florida
Våra vise män ville att pengarna skulle användas till omvälvningar som skapade väldiga villaförorter och svälte ut alla stadsdelar som stadsplanerarna betraktade som slumkvarter; de gjorde stora ansträngningar för att uppnå detta. Och det var det vi fick.


I detta kapitel diskuterar Jane Jacobs en central ingrediens i stadsplaneringen: pengar. Pengar är förstås en nödvändig förutsättning för att man ska kunna bygga fungerande storstäder, men enligt Jacobs kan pengar också förstöra städer. Det avgörande är hur de används och för vilka ändamål.

Jacobs skiljer på tre olika sorters pengar: privata pengar, statliga pengar och svarta pengar. Dessa tre typer av pengar kan användas till långsam, gradvis förändring (t.ex. små lån och krediter som används till kontinuerlig förnyelse av stadsmiljön) eller snabb, omvälvande förändring (t.ex. totalsanering och stora nybyggnadsprojekt). Jacobs hävdar att pengar som på något sätt investeras i stadsbyggande ofta är just omvälvande pengar, trots att städer för det mesta mår bättre av gradvis förändrande pengar.

Hon visar med en mängd exempel hur befintliga blandade stadsmiljöer antingen torkas ut eller översvämmas av omvälvande pengar och vilka problem det skapar. Hon påpekar också att det finns mycket pengar som skulle kunna användas till att skapa mer mångfald och bättre stadsmiljer som istället finansierar utbyggnaden av glesa bilberoende förorter.



Planförslag för Märsta Port (2011)

Som Jacobs framhåller är inte efterkrigstidens förortssprawl en olyckshändelse eller ett resultat av individernas fria val. Tvärtom har staten och kommunerna mycket aktivt stöttat denna process ekonomiskt. Man har målmedvetet drivit på utvecklingen mot ett fullständigt upplöst och bilberoende förortslandskap. I bakgrunden har naturligtvis den modernistiska stadsplaneringsideologin påverkat.

Privata investeringar formar städerna, men politiska idéer (och lagar) formar de privata investeringarna. Först kommer bilden av det vi vill ha; sedan ställs maskineriet in för att producera bilden. Det ekonomiska maskineriet har ställts in på att skapa stadsfientliga bilder enbart därför att vi som samhälle trodde att det skulle vara bra för oss.

Om och när vi börjar tro att vi vill ha en levande, varierad stad, som har förmågan till kontinuerlig, finkornig förbättring och förändring, kommer vi att ställa om det ekonomiska maskineriet så att vi kan få det.


Idag, 2012, så verkar idealen äntligen ha förändrats. Politiker, planerare och byggare pratar vitt och brett om blandstad och slänger sig gärna med urbana plus-ord. Samtidigt har man oroväckande svårt att gå från ord till handling, trots att vi nuförtiden uttryckligen säger att vi ska bygga stad istället för sprawl. Det är alltså hög tid att genomföra nödvändiga förändringar på stadsbyggandets ekonomiska område. Hur skapar vi finansiella strukturer som underlättar den stadsplanering som vi vill ha?

Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala och Yimby Stockholm.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
+1
Karl (2 Februari 2012 20:47):
Kul att studiecirkeln kommer igång igen! Har inte läst detta kapitel än dock, så återkommer.
 0
Pawel Flato (3 Februari 2012 09:11):
"Samtidigt har man oroväckande svårt att gå från ord till handling, trots att vi nuförtiden uttryckligen säger att vi ska bygga stad istället för sprawl."

Detta är väl som att göra en u-sväng med en gigantisk oljetanker på full fart.
Det tar sin lilla tid....

Intentionerna är goda hur som helst. Mest oroar jag mig för om förmågan och kunskapen att skapa levande stad verkligen finns kvar. När har det senast byggts någon miljö i Stockholm som är i paritet med innerstaden? När skapades senast ett levande torg i Stockholm?


JJ:
"Om och när vi börjar tro att vi vill ha en levande, varierad stad, som har förmågan till kontinuerlig, finkornig förbättring och förändring, kommer vi att ställa om det ekonomiska maskineriet så att vi kan få det."

Jag tror ordet KAN är viktigt här.
Utöver pengar behövs kunskap, känsla och mod för att lyckas.

Do we have what it takes?
 0
zep (3 Februari 2012 11:32):
Protesterna mot det storskaliga och monotona började redan i mitten på 70-talet. då kom den första bromsen i oljetankern. man började bygga med byn som förebild och ord som stadsmässighet började bli vanliga i byggandet. med det i perspektiv så är det lite märkligt att det fortfarande byggs områden som inte ligger i anslutning till staden, och som inte har samma kvaliteter som staden. Istället för tensta och rinkeby så fick vi skarpnäck och dalen. slutna gårdar och varierade takhöjder men fortfarande bistra miljöer just för att dom är så enhetliga och avskurna från omvärlden.

Men nu verkar det väl som det håller på och hända något? det har aldrig diskuterats stadsrum och gator, offentliga miljöer och parker, kollektivtrafik, så mycket som det gör nu. Promenadstaden håller på att gå från ide till tillämpning tror jag. och det verkar som politikerna är villiga att betala för det.

http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s48941
 0
Patrik Höstmad (3 Februari 2012 13:08):
....och försäljarna av bostäder har identifierat att kunderna vill ha stad så nu säljs allt med prefixen stads- eller city-. Tex "stadsradhus" = radhus på åker i Järnbrottsparken (Göteborg) med "stadens alla fördelar inom räckhåll" = bil. "City Living" i Porslinsfabriken (Göteborg) i princip utan lokaler "men 10 min från city".

JJ nämner expropriationsrätten (igen) och hur resurssvaga tvingas ge ofrivilliga bidrag till de framtida besittarna av mark och byggnader när de omvälvande planerna förverkligas. Och det behöver inte ens gå så långt som att rätten utnyttjas. Endast hotet om expropriationsrätten lägger ett stopp för investeringar så fort omvälvning av ett område kommer upp till politisk diskussion. Efter några år kan marken och byggnaderna köpas för en billig peng.

Är det någon som vet om expropriationsrätten de facto användes eller hotades med när marken till Kvillestaden i Göteborg införlivades till Älvstrandens projekt?
 0
Kerstin (3 Februari 2012 13:55):
Med nuvarande regering godkänns väl i princip endast (detaljplaner innebärande) exproprieringar för viktig infrastruktur(läs järnväg och motorväg)? de anser att individens äganderätt är viktigare än den obehindrade utvecklingen av ett område. oftast anser de att planen ska anpassas och ta hänsyn till befintlig bebyggelse, istället för att räkna bort den.
+1
Jan Wiklund (3 Februari 2012 15:23):
Det är ju uppenbart hur det är de omvälvande, eller som det står i originalet "kataklysmiska", pengarna som styr även idag.

Exempelvis i Norra Stationsområdet där allt hanteras som ett "projekt" som kräver total finansiering. Istället för som man byggde Vasastan strax söder om: gjorde en stadsplan som sen fick fyllas ut med hus allt eftersom.

Antagligen tror man att stordrift är lönsammast. Detta gäller visserligen industri, men ingen har lyckats visa att det gäller även stadsbyggnad. Det gäller ju bevisligen inte t.ex. jordbruk, med undantag för bananer och sockerrör.

Eller också är det bara så att de som har tillgång till omvälvande pengar också har ovanligt bra tillgång till kommunala politiker som gör som dom säger.
 0
Johannes Hulter (3 Februari 2012 15:36):
Jan: Bra poänger där!

"Cataclysmic" ja, man borde nog översatt det med "översvämmande" istället för "omvälvande". Kataklysm betyder ju ursprungligen just översvämning. Då hade man behållit Jacobs katastrof-liknelse också.
 0
Martin Ekdahl (3 Februari 2012 15:58):
Lite OT apropå svarta pengar: Jag såg en gång en dokumentär om 1980-talets drogkarteller i just Florida. Där hävdades att hela Miamis downtown är byggt med svarta pengar som tvättats vita med hjälp av byggprojekten. Drogbaronerna satt inne med så mycket pengar som de inte visste vad de skulle göra av. Så uppstod en höghusstad.
 0
Rasmus (3 Februari 2012 22:35):
Jag försökte få en diskussion med Stockholms kultur och fastighetsborgarråd på hennes blogg om mekanismer av den här typen i relation till ett projekt i Bredäng. Tyvärr fick jag intrycket att hon inte ens förstod vad jag pratade om.

Titta gärna själva på kommentarkedjan http:​/​/​madeleinesjostedt.​wordpress.​com/​20​12/​0​1/​30​/​30​0​-​.​.​

Efter det försöket kollade jag lite närmre vem hon var.

Från Wikipedia:
Madeleine Katarina Linnea Wassén Sjöstedt, född 17 maj 1961 i Lidköping, är en svensk folkpartistisk politiker, kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad sedan den 18 oktober 2010, 2006-2010 kultur- och idrottsborgarråd. Hon är jurist med inriktning på mänskliga rättigheter och har tidigare arbetat som generalsekreterare för Kulturarv utan gränser och Svenskt internationellt liberalt centrum[1].
Bor på Södermalm och har två barn.


Hur sjutton tillsätter partierna egentligen borgarråd i den här stan? Hur kan den här människan vara ansvarigt borgaråd för Stockholms Kultur och för Stadens eget fastighetsinnehav?
 0
Niklas Öhrström (4 Februari 2012 09:52):
Rasmus:
Jag tycker det är helt i sin ordning att ansvariga politiker i en representativ demokrati inte måste vara specialister inom det område de verkar.

Däremot kanske det hade varit på sin plats om de deltagit i denna studiecirkel.
 0
Mats O. (4 Februari 2012 10:27):
Skrota hela pbl så kanske det händer nåt. Låt folk och företag hyra ut till vem dom vill och till vilket pris dom vill. Skrota hyresgästföreningen. Avskaffa rätten att överklaga bygglov.

Lite revolutionärt kanske men det är nog enda chansen om det ska hända något.
+1
Rasmus (4 Februari 2012 19:13):
@Niklas

Ok, kanske ska förtydliga. Jag tycker man kan ställa krav på att en politiker ansvarig för en facknämnd ska besitta åtminstone en av dessa 4 egenskaper:

1. Lokalkännedom.
2. Relevanta fackkunskaper.
3. Tillräckligt intelligent för att förstå komplexa samband.
4. Förmågan att lyssna på andra och ta in vad som är viktigt för dem.

Fallerar man på alla punkterna har den representativa demokratin inte fungerat.
 0
Rasmus (4 Februari 2012 19:18):
@Mats

Tror det ligger en hel del i det förslaget. PBL i sitt nuvarande skick är avsiktligt konstruerad för att tvinga fram SCAFT-planering.
 0
Karl (4 Februari 2012 20:27):
@Rasmus: Hon bor på Söder, så det tyder ju på att hon uppskattar stadsliv i alla fall, även om hon kanske tycker att det ska förbehållas de mer välbeställda i samhället. ;-)

Annars har jag inte så mycket kommentarer på själva kapitlet, tycker det i vanlig ordning var mycket bra skrivet.
+2
Ola Halvardsson (4 Februari 2012 20:40):
Eftersom staden har monopol på hur bebyggelsen ska utformas, går det att göra allt mycket enkelt. Städer slutar att ta fram detaljplaner som tillåter småhusbebyggelse och sprawl. Hur man ska få stadskommunerna att sluta ta fram sådana detaljplaner, är ett stort problem :)
+1
Niklas Öhrström (4 Februari 2012 21:26):
Ola Halvardsson:
Ett sätt är väl att inse att det allmänna genom sprawl tvingas till dyr infrastruktur (väg, vatten, internet el, busslinjer osv).
 0
Rasmus (5 Februari 2012 03:54):
@Niklas och Ola

Tror inte att Stockholm Stad stadsplanerar nya småhusområden, problemet är att kranskommunerna gör det. Och de tar inte kostnaden för infrastrukturen utan lagen ger dem möjligheten att tvinga fastighetsägarna att ta dessa kostnader. Ur kommunens synvinkel är det gratis infrastruktur och en bättre skattebas eftersom de som flyttar till småhus vanligen har högre medelinkomst än de som flyttar till lägenheter långt från City.

Tror man måste använda andra mekanismer, som te x att införa 2 nya skatter.
1. En tidsbegränsad mycket hög miljöfastighetsskatt som tas ut i 50 år på nybyggda hus som byggs på mark som tidigare varit produktiv jordbruksmark, produktiv skogsbruksmark, naturmark eller parkmark.
2. En tidspegränsad hög kulturfastighetsskatt som tas ut i 20 år på nybyggda hus som byggs på redan bebyggd mark där befintliga byggnader rivs.

Den första skatten borde effektivt kunna få stopp på både sprawl och scaft-planering. Eftersom båda planeringstyperna framför allt är ekonomiskt intressanta om man kan bygga på obebyggd mark.

De gånger man väljer att bebygga obebyggd mark blir i stort sett bara tät blandstad lönsamt eftersom det tar minst markyta i anspråk.

Den andra skatten skulle få stopp på storskaliga projekt av typen jämna med marken och bygg nytt, och istället tvinga fram en stadsutveckling där man kompletterar befintlig bebyggelse, gärna med riktigt höga hus. T ex skulle gamla industrihallar lämnas nästan intakta med en sån skatt och kanske väljer man att låta ett högt bostadshus resa sig mitt i hallen och upp genom taket medans resten av hallen omvandlas till saluhall och kulturytor. Då räknas det som om och tillbyggnad och är skattefritt.
 0
Niklas Öhrström (5 Februari 2012 11:27):
Rasmus:
"Och de tar inte kostnaden för infrastrukturen utan lagen ger dem möjligheten att tvinga fastighetsägarna att ta dessa kostnader."

Jo så har man gjort i Värmdö om jag minns rätt. Det kan slå rätt hårt för boende i befintligt bestånd. Men den typen av avgift är något som skulle kunna komma väl till pass vid nyexploatering. De som flyttar till ett sådant område är väl införstådda med vilka kostnader det kommer medföra.

Man skulle kunna lägga in en bestämmelse i PBL att kostnaden för ny infrastruktur i all nyproduktion skall läggas på priset för marken. Då kommer exploatering styras mot de områden som redan är bebyggda.

Ditt första förslag skulle nog kunna fungera. Ett problem är dock att "naturmark" idag är ett luddigt begrepp. Ska exempelvis "naturmark" mellan förorter räknas som naturmark (en del skulle t.o.m vara benägna att kalla det parkmark)? Ska "naturmark" intill trafikleder räknas som sådant? Kan man reda ut dessa begrepp så är jag med på det.

Det andra förslaget är jag mer skeptisk till. Att byggnader i en stad byts ut är något naturligt. Problem uppstår när väldigt mycket på samma plats rivs under en relativt begränsad period (som vid Klarakvarteren på 50-70-talen). Men inriktningen är mycket god och förslaget skulle kanske fungera med lite revidering IMHO. Att få en blandning mellan nytt och gammalt inverkar positivt på blandningen av olika typer av verksamheter.
+1
Rasmus (5 Februari 2012 12:09):
@Niklas

Naturmark är ett luddigt begrepp men notera att det i ditt exempel knappast är ett problem. "Naturmarken" (eller parkmarken som den kallas i Stockholms Stads grönområdesinventering i Älvsjö) mellan förorterna ligger vanligen på samma fastighet som själva vägen, en vägfastighet, och som sådan är den inte varken naturmark eller park utan vägmark.

Sen håller jag med om att det är naturligt att byggnader byts ut i viss utsträckning, problemet är när det gör slentrianmässigt eller i för stor skala. Som t ex i fallet med skolbyggnaderna i Bredäng som ska rivas helt slentrianmässigt för att de ses som värdelösa och i vägen när man ska bygga 300 studentlägenheter. Problemet är att man ignorerar att en mångfald av verksamheter med begränsad betalningsförmåga kastas ut i kylan och lär få enorma problem att hitta ersättningslokaler när man river skolan och man skapar en torftig miljö för studenterna istället för en miljö där de själva skulle kunna starta upp diverse verksamheter i billiga lokaler.

Det behövs därför en bromsmekanism som gör att fastighetsägare ser rivning som sista alternativet. Dock ska den inte vara lika restriktiv som mekanismen som stoppar sprawl för då får vi en helt död stadsutveckling på samma sätt som vi får när Stockholms Skönhetsråd får för mycket inflytande.
+1
Rasmus (5 Februari 2012 12:22):
Ett förslag till:

3. Kommuner borde inte få ta ut tomträttsavgäld baserat på byggnadsyta som man gör i Stockholm. Istället borde all tomträttsavgälden ha en fast kostnad per kvadratmeter tomtyta. Men där kommunen får differentiera kvadratmeterpriset baserat på läget och attraktiviteten.

En sån mekanism skulle skapa drivkrafter för att maximera byggnadsvolym i relation till mark yta och göra höga hus lönsamma samt fullständigt ta död på konceptet "hus i park...ering"

Sen skulle man i och för sig vara tvungen att skapa en broms på byggnadsvolymernas tillväxt på samma sätt som man gör i vissa storstäder där man maximerar byggnadsvolymen för hela kvarter och samtidigt tillåter handel med volymrättiheter mellan fastigheterna i kvarteret.
 0
Ola Halvardsson (5 Februari 2012 12:46):
@Rasmus
Stockholms stad har ju mängder av planer som omfattar småhus eller radhus. Bara titta på hur mycket som byggs i Sköndal eller Kistahöjden. Flera andra områden görs förtätningar och då förekommer radhus i formen "stadsradhus" Så Stockholms stad har fortfarande planer på mindre bebyggelse. Det positiva är att de använder det som komplement istället för storskalighet.
+1
Jan Wiklund (5 Februari 2012 13:49):
Diskussionen tycks ha urartat i en diskussion om sprawl, som kanske passar bättre nån annanstans än på den här tråden. Frågan är här hur man ska undvika plötsliga jätteprojekt som sällan åstadkommer bra stad. I och för sig är de traditionella scaft-stadsdelarna just sådana helhetsfinansierade jätteprojekt som Jacobs (och yimby) vill undvika. Men problemet är inte glesheten, utan kravet på helhetsfinansiering.

För att undvika detta torde det krävas en form av exploatering där kommunen gör vidsträckta stadsplaner på ett sätt som låter sig fyllas på efter hand. Dvs som man gjorde på 1800-talet. Sådana måste vara kontinuerliga, till skillnad från scaft-ideologins utopiskt perfekta stadsdelar, avskilda från andra stadsdelar, men det är ju bara en fördel.

Nästa problem är den s.k. förhandlingsplaneringen, dvs att kommunen förhandsgodkänner olika exploatörers egna planer eller rentav gör jobbet åt exploatörerna, som pga dagens monopolisering oftast är jättebolag som bara kan tänka i termer av jätteprojekt. Men även här borde en tillräckligt stor kostym i form av byggbara kvarter kunna hjälpa. Med en sådan stadsplan borde det inte finnas behov av förhandlingsplanering, det skulle alltid finnas plats för den som vill bygga.
 0
Pawel Flato (5 Februari 2012 15:35):
@Jan Wiklund

Du beskriver en intressant skillnad i stadens utveckling då och nu.
Förr erbjöds en stadsplan, som intressenter fick "fylla på" allt efter som, en slags organisk tillväxt. Detta har med tiden övergått till allt mer omfattande projekt, där staden växer i stora sjok.

Du för fram att övertro på fördelar med storskalighet kan vara en orsak. En stark bygglobby en annan. Bägge sakerna låter som troliga.

Jag funderar på fler möjliga orsaker.
Jag vet inte hur det var på 1800-talet och det tidiga 1900-talet, men idag
känns byggherrarna som fullständigt anonyma. De är oftast ett jättebolag utan ansikte. Kanske var det förr lättare att hitta en ansvarig person för ett bygge och då skärpte man sig helt enkelt?

Byggande sågs förr naturligtvis som ett ekonomiskt företag, men kanske i högre grad också som en kulturgärning? Man vann status och anseende om man bidrog till stadens försköning.

En annan skillnad kan vara att seklet före funktionalismen var extremt dynamiskt. Sverige industrialiserades och världen såg revolutionerande
uppfinningar levereras slag i slag. Alltså en era av stark utveckling och framtidstro - allt är möjligt!
I dag är vi mätta och lite slöa trygghetsnarkomaner generellt sett. Allt för stor tilltro till planering och kontroll, därav "projekttänkandet" i byggandet.
Organisk tillväxt är mindre förutsägbar och kräver inte kontroll i samma utsträckning. Här tror jag skon klämmer - man måste släppa på kontrollen lite.
Annars leder det till att det blir lite småtrist eller rent av misslyckat, trots de bästa intentioner.
Hammarby Sjöstad, Södra Station och Marievik/Liljeholmskajen är tydliga exempel.

Utvecklingen går i dag åt rätt håll, men jag tror det är helt avgörande att göra lite avkall på kontrollbehovet generellt. En viss grad av risktagande och oförutsägbarhet är helt nödvändig för att något "liv" ska uppstå!
 0
Mats O. (5 Februari 2012 16:24):
Fler lokaler i bottenplan, och gärna billiga sådana, till alla nya företagare som vill komma igång.
Tyvärr finns det en baksida också, som man kanske inte så gärna vill se eller höra talas om. Det kanske är för obekvämt ?

http:​/​/​www.​sydsvenskan.​se/​malmo/​article160​5912/​Lagpris.​.​
 0
Rasmus (5 Februari 2012 16:43):
@Ola

Kände inte till Sköndal och Kista. Förövrigt är ju Stockholms Stads koncept för stadsradhus inget annat än vanliga radhus. Riktiga stadsradhus är mer som de smala 3-5 våningshusen i gamla stan. Såna borde man bygga massor av i ytterstaden.
 0
Rasmus (5 Februari 2012 17:10):
@Mats

Billiga lokaler betyder inte lågpris. Den enorma expansionen av Internetbranschen i Stockholm under åren 1995-1997 möjliggjordes av att det just då var enkelt att hyra 150 kvadratmeter orenoverat för 300:- kvadratmeter och år. Dvs du kunde skaffa lokal för 6 kreativa personer för 3750:- i månaden, i innerstan. Först runt 1998 började det komma in ordentligt med pengar i branschen och man började hyra nyrenoverade arkitektritade lokaler för 1500:- per kvadratmeter och år (eller mer). Egentligen började det redan under åren 92-94 med att arbetslösa kreativa människor började hyra billiga lokaler tillsammans där lokalerna fungerade som ett slags innovationskluster som det sen knoppades ut företag ifrån. Jag var där då och såg inifrån hur branschen växte fram. Jättekraschen på fastighetsmarknaden för lokaler 1991 var egentligen förutsättningen för Internetbranschen i Stockholm. Så billiga lokaler i kombination med unga kreativa och välutbildade människor var det som skapade Internetbranschen i Stockholm.

Malmös problem beror på att de har för många lågutbildade utan arbete. Tur då att de har billiga lokaler så det åtminstone finns lågprisverksamheter. Samtidigt kan man konstatera att både Malmö och Norrköping har blivit stora centra för dataspelsutveckling just därför att där fanns gott om billiga lokaler och kreativa människor med kompetens på samma sätt, men några år senare än i Stockholm.
 0
Jan Wiklund (5 Februari 2012 19:56):
Pawel: "Organisk" tillväxt kräver kontroll men av ett annat slag. Man måste exempelvis hela tiden hålla koll på om mångfalden börjar förstöra sig själv - http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​12/​mangfaldens-​sjalvdestrukt_​.​.​ - och vidta motåtgärder. Men man behöver nog inte rutinadministrera så mycket.

Att Södra Station och sjöstaden är så tråkiga beror nog främst på att det är just "omvälvande" pengar som har varit i farten. Som jag påpekar tror jag inte att det är nån självklarhet att byggindustrin nödvändigtvis favoriserar enklaver, men de tvingas göra det för att det inte finns några byggbara tomter att bygga på. Denna infrastruktur borde vara kommunens sak att stå för, men eftersom den inte gör det måste byggbolagen själva ta initiativ, och de tar givetvis bara initiativ som gynnar dem själva. Alltså enklaver.
+1
Benny H (5 Februari 2012 21:36):
I Växjö där jag bor ältas hur man ska bygga vidare på staden och man har tagit beslut på beslut om förtätning och den måttfulla staden! Vad har då resultatet blivit i praktiken? Jo staden expanderar utåt hela tiden och nya områden blir längre och längre från centrum...det har t o m gått så långt att man planerar ett nytt centrum i område, Bäckaslöv istället för att bebygga centrala staden. Detta beror givetvis vissa växjöbors envisa motstånd mot förändringar centralt. Att Växjö centrum är dött efter klockan sex, som alla städer med butiksdöd som bara har kontor i centrum, verkar man inte alls koppla ihop med detta faktum. Alla planer på förnyelse och byggande i centrum hamnar i ett sorts limbo och det beror till största delen på att man inte får bygga högre än fyra våningar pga något idiotiskt riksintresse. Detta medför att det är mer lönsamt för markägare med tomter att asfaltera och ha parkeringsplats där istället för att bygga. Så istället för en sammanhållen stad med högre bebyggelse i kvarter får vi ett dött centrum och en utspridd stad utan några urbana miljöer.
 0
Mats O. (6 Februari 2012 09:15):
Rasmus, JJ:s resonemang om olika typer av pengar, däribland svarta, som driver stadsutvecklingen var intressant att kontrastera mot artikeln i Sydsvenskan om dagens Malmö. Och ärligt talat, det är ju inte dataspelsutvecklare som ska fylla alla dessa nya lokaler ?!
Men som vanligt väljer vi att se, bara det vi vill se och som stämmer överens med vår politiska uppfattning, det andra undviker vi. Då spelar det ingen roll att det står fem personer och jobbar på den där mysiga och billiga kvarterskrogen som tyvärr bara har fyra gäster på besök.
 0
Daniel (6 Februari 2012 10:38):
Ett problem som tas upp är att vissa byggare bygger lite för stora områden samtidigt, istället för att flera byggare bygger i samma kvarter. Ett problem i detta är byggplanen och överklaganden. Ska 10 stycken ansöka om bygglov inom samma området så blir det ju 10 överklaganden, men är det bara en så blir det ett överklagande.
Undra om man inte kan göra som så att man ritar upp områden och ger sk. öppna bygglov utan att husen ännu inte är ritade för att spara tid. Bygglovet innefattar då vissa kriterier såsom lokaler och höjd på huset. Sedan är det bara för tjänstemännen att ge ett ja på huset och därmed snabba på saker och ting. Dock så finns det en risk att byggbolagen försöker utnyttja detta och man har bygglov för lokaler men sedan så bygger inte bolaget någon lokal och står ut med det vitet som blir för det är billigare, och sådant får man ju givetvis förutse.
 0
Rasmus (6 Februari 2012 14:07):
@Mats O
Ärilgt talat är det visst dataspelsutvecklare eller liknande som ska fylla lokalerna. Senaste gräsrotsinnovationsbranschen är den s.k. Maker Movement. Maker Movement håller bla annat på att transformera delar av Brooklyn i New York just nu. Har kompisar där och det är en otrolig kreativitet. Dessutom är det stor överlappning på individnivå mellan de som startar kommersiella verksamheter inom Maker Movement och Occupy Wall Street rörelsen.

Läs gärna: http:​/​/​www.​forbes.​com/​sites/​tjmccue/​20​11/​10​/​26/​moving-​.​.​

Dessutom de lokaler jag pratar om är snarare av industrikaraktär än fler restauranger, fast Benny H's inlägg här ovan visar ju att de har för lite av butik och restauranglokaler i Växjö centrum så behoven är säkert olika på olika platser.

Förövrigt så är det fortfarande så att det problem du beskriver inte har ett dugg med tillgången på billiga lokaler att göra utan beror på brist på utbildning hos en stor grupp medborgare. Att fem personer jobbar svart med löner långt under miniminivå på en restaurang har ingenting med billiga lokaler att göra utan är ett fenomen som du precis lika gärna kan hitta på en jättedyr lyxkrog fullsatt med gäster och en lokal de betalar A++hyra för vid Stureplan i Stockholm. Det beror på överutbud av arbetskraft utan utbildning inte på lokalhyror.
 0
Rasmus (6 Februari 2012 14:17):
@Daniel

Bra förslag tycker jag. En variant skulle kunna vara att byggloven är utformade så att alla kvadratmetrar yta ska byggas så att de uppfyller normerna avseende ventilation, brandsäkerhet, takhöjder, ljus och buller för både kontor och bostäder. Källaren (som ska vara krav att det finns) ska dessutom uppfylla normer för parkering, lättare industri och butik, men kanske inte bostad. Gatuplan och första våningen ska utformas så att de kan användas som bostad, kontor, butik eller lättare industri.

Gör man så får man extremt flexibla hus som kan innehålla en mångfald aktiviteter och dessutom lätt omvandlas efter vad det finns efterfrågan på.
 0
Jan Wiklund (6 Februari 2012 22:19):
Daniel: Processen bör definitivt lösas upp så att man först har ett stadsplaneskede utan nån som helst arkitektur. Det är där hela den politiska och byråkratiska processen bör ligga. När stadsplanen väl är godkänd ska det bara vara att bygga. Överallt på de hundratals eller tusentals tomter som stadsplanen rimligen omfattar.

Sen ska det givetvis finnas byggbestämmelser som säger en massa saker. Exempelvis borde man kunna slå fast sånt som till exempel att bottenvåningar ska ha publika lokaler, att varje kvarter ska ha minst 30% yta för arbetsplatser och minst 30% yta för bostäder. Etc, vad man nu kan komma på. Rimligen bör såna stadsplanebestämmelser kunna vara lokala, så att det exempelvis finns vissa kvarter där hushöjder maximeras och andra där de inte gör det, för att ta ett exempel.

Så länge en byggherre håller sig inom de bestämmelser som alltså beslutats politiskt i ett tidigare skede ska inget ytterligare bygglov krävas. Sånt ska behövas bara om någon vill töja på en bestämmelse.

Givetvis kommer konflikter ändå att uppstå. Kanske man har förbisett att någon ska kunna bygga på ett visst sätt - låt oss säga att någon vill lägga ett gigantiskt parkeringsdäck intill ett dagis och detta inte är direkt förbjudet. Givetvis ska då planbestämmelserna kunna ändras efter ett beslut i fullmäktige - men ett sådant blir ju inte till för att herr Johansson trilskas utan det kräver en avsevärd politisk mobilisering. Det kommer folk bara att orka med om det verkligen upplevs som ett stort problem.

Med en sån ordning kommer det alltså att bli mycket färre hinder än det är idag då snart sagt varje bygge blockeras av överklaganden.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5377 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
11 September 20:20 av Mikael Bigert
Göteborgsregionens folkmängd
17 Augusti 10:48 av Matthias H.
Västlänken
16 Mars 08:59 av Erik Funck