Utskrift från gbg.yimby.se
....

Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...


 
Att se komplexa system av fungerande ordning som just ordning och inte som kaos, kräver förståelse. Löven som faller från träden om hösten, komponenterna i en flygplansmotor, en dissekerad kanins inälvor, centralredaktionen på en dagstidning, allt detta ser ut att vara kaos om man ser dem utan att förstå. När man förstår att de utgör system av ordning, börjar de se annorlunda ut.


I det här kapitlet tar Jane Jacobs upp den estetiska organisationen av staden. Det är en dimension av stadsplanering som tyvärr brukar vara den ensamt dominerande när stadsbyggande debatteras. Ska det byggas något, särskilt om det är en hög byggnad, så tar detta perspektiv nästan alltid över.

Det enda intressanta verkar vara byggnadens eget estetiska uttryck och hur den påverkar bilden av staden. Den estetiska organisationen av staden är naturligtvis inte ointressant, men det extremt ensidiga perspektivet på det visuella intrycket skymmer många andra viktiga frågor och förvandlar stadsbyggnadsdebatten till ett konstseminarium där mer eller mindre sofistikerade subjektiva uppfattningar studsar fram och tillbaka.

Jane Jacobs är dock mycket tydlig med sin ståndpunkt: "När vi studerar städer studerar vi livet i dess allra mest komplexa och intensiva form. Av det skälet finns det en grundläggande estetisk begränsning för vad man kan göra med städer: En stad kan aldrig vara ett konstverk".



Enligt Jacobs har konsten och staden två helt olika sorters ordning. Själva poängen med konsten är att den gör ett specifikt urval ur livets mångfald. Livet självt kan inte reduceras till konst, då blir det som ett uppstoppat djur. Städer som reduceras till konstverk blir döda, uppstoppade städer.

Indirekt, genom den utopiska traditionen, och direkt, genom den mer realistiska ideologin om påtvingad konst, har den moderna stadsplaneringen från första början, betungats av den olämpliga målsättningen att omvandla städerna till genomtänkta konstverk.

I likhet med de bostadspolitiker som står handfallna om de inte får bygga bostäder för definierade inkomstgrupper, eller de trafikpolitiker som står handfallna om de inte får ge plats för fler bilar, brukar de arkitekter som planerar städer ofta stå handfallna om de måste skapa en visuell ordning i staden och inte får införa konstens ordning i stället för livets helt annorlunda ordning. De kan just ingenting annat. De kan inte utveckla en annan taktik, eftersom de saknar en arkitektonisk strategi som kan hjälpa städerna.


Den "visuella ordning" som passar städerna är enligt Jacobs av en helt annan sort än den arkitekter och stadsplanerare försökt tvinga på städerna. Hon förespråkar istället en visuell ordning som tar fasta på och försiktigt framhäver stadens egen funktionella ordning. Det man bör fokusera på då är inte främst de enskilda byggnaderna utan gatorna, som enligt Jacobs är de viktigaste visuella scenerna i staden.



Framför allt handlar det om att införa "tillräckliga visuella oregelbundenheter och avbrott i stadsbilden". Krökta gator, gator som bryter mot ett övergripande 90-gradigt rutnät, broar över gator, byggnader och torg mitt i gatusträckningen osv.

Jacobs skriver också om landmärken och hur de kan bidra till stadens mångfald. Landmärken, vanligtvis men inte alltid en byggnad, utmärker sig genom att avvika från omgivningen till utseende och/eller funktion. För att en byggnad ska fungera just som ett landmärke så bör den alltså inte ställas isolerat eller tillsammans med andra liknande byggnader.



Det som är ett landmärke på långt avstånd (t.ex. en skyskrapa) behöver inte heller vara det på nära håll. Landmärken kan användas till att markera aktivitetscentrum i staden. Eftersom aktivitetscentrum för det mesta är kommersiella bör effektiva landmärken i regel vara icke-kommersiella.

Alla dessa olika taktiker för att fånga den visuella ordningen i en stad har att göra med de små detaljerna i staden - små detaljer som tillsammans bildar en väv som är så kontinuerlig och så litet uppdelad som möjligt. Men de små detaljerna är viktiga: det är det som är en stad, små detaljer som kompletterar och stödjer varandra.

Allt detta kanske verkar mycket banalt i jämförelse med de stora och pampiga motorvägarna eller den exotiska skönheten hos hyddorna i sydafrikanska kraaler. Men det som vi visar upp i våra städer är inte att förakta. Deras komplicerade ordning - en manifestation av oräknerliga människors frihet att skapa och genomföra oräknerliga planer - är på många sätt ett underverk. Vi borde inte dra oss för att försöka visa vad denna levande samling av verksamheter, denna frihet, detta liv är för något, och vi borde inte själva vara omedvetna om vad det är.



Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Niklas Öhrström (23 Februari 2012 15:11):
En del talar om "stadsbyggnadskonst". Har aldrig förstått mig på begreppet. Har det med konst att göra eller handlar det om att det kräver ett visst kunnande?
 0
Daniel (23 Februari 2012 15:40):
Nej nej nej. Ni har inte förstått något...
Detta är äkta stad
http:​/​/​www.​hitta.​se/​LargeMap.​aspx?​gatubild&gvX=​640​6297.​.​
Alla husen är lika höga och ser likadana ut även om alla egentligen är olika.
 0
Patrik Höstmad (23 Februari 2012 16:28):
Det här kapitlet kopplar bra till en lång diskussion på yimbygbg om byggnaders estetiska uttryck i ett tänkt "Gamla stan Göteborg":
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​12/​0​2/​gamla-​stan-​goteborg_​1116.​h.​.​

Som jag tolkar Jacobs så skulle hon vara betänksam mot varje form av estetisk detaljplan för ett område. Även mot en plan att konsekvent bygga hus vars fasader knyter an till bebyggelse från någon tidigare historisk epok. Släpp loss variationen! I like.
+2
Herbert Tingesten (23 Februari 2012 16:47):
Områden som betraktas som "konstverk" har den nackdelen att de aldrig kan ändras, aldrig kan byggas till, och även tenderar att kontaminera sin omgivning med formalin. Exempel: 20-talsområdet Röda Bergen i Sthlm, som används av Nimby-grupper som tillhygge i kampen för att stoppa höghusprojektet Tors Torn i närliggande stadsdelen Hagataden.
 0
Olof Antonson (23 Februari 2012 17:06):
Jag vill än en gång föreslå Stewart Brands bok "How Buildings Learn" för en framtida bokcirkel: http:​/​/​www.​adlibris.​com/​se/​product.​aspx?​isbn=​9780​140​13.​.​

På bokens framsida finns bilder av samma hus 1857 och 1993. Det är fascinerande att se hur de utvecklats och byggts till under årens lopp. Men det har skett varsamt: http:​/​/​ecx.​images-​amazon.​com/​images/​I/​81N31FV1CHL.​_​SS5.​.​
 0
Fredrik (23 Februari 2012 17:34):
Jag gillar verkligen det där med gator som bryter av mot det 90-gradiga rutnätet. Som på den här Yimby-skissen över ett framtida Heden:

http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​d47b20​ac-​68c4.​.​

Hade kunnat bli precis hur häftigt som helst!
 0
Olof Antonson (23 Februari 2012 17:48):
@Fredrik: Albert Lillienberg skapade en hel del sådana gaturum i Göteborg efter Camillo Sittes idéer. Ett trevligt exempel är kvarteren från 20-talet i Johanneberg.
 0
Rasmus (24 Februari 2012 01:47):
Rent matematiskt betraktas kaos som en form av ordning. Oordning förutsätter en ren slumpmekanism. Men kaos är inte slumpmässigt, bara mycket svårt eller omöjligt att förutse exakt hur det utvecklas.
 0
zep (24 Februari 2012 17:19):
Med stadsplanering som konstverk tänker jag direkt på Wolodarski. symetrier och regelbundna former, Pampigt markerade entréer och tornpar. Har alltid starkt ogillat detta sätt att skapa stad. Det sämsta från klassicismen och modernismen. Jacobs sätter ord på detta på ett mycket bra sätt.
 0
Johannes Hulter (24 Februari 2012 18:23):
Zep: Lustigt att du tar upp det. Wolo har tom sagt det själv: "Stadsbyggnad är offentlig konst". Det är mycket talande för den sorts inställning som Jacobs invänder mot ovan.
 0
Pawel Flato (24 Februari 2012 21:56):
@Zep & Johannes Å

"Det man bör fokusera på då är inte främst de enskilda byggnaderna utan gatorna, som enligt Jacobs är de viktigaste visuella scenerna i staden."

Om jag förstår Jacobs rätt så är det främst synen på staden som helhet som inte ska ses som konst. Att man kan se enskilda byggnader som mer eller mindre konstnärliga står ju inte i motsats till detta.

"En stad kan aldrig vara konst."

Betyder detta att inte enskilda hus kan vara det?
(Oavsett vad man nu tycker om just Wolodarski.)
 0
Niklas Öhrström (25 Februari 2012 08:10):
Om man ska ta upp det som Wolo gjort:
Han har ju en förkärlek för runda former, i synnerhet om de kan betraktas som så ifrån en helikopter, något som är totalt irrelevant om man befinner sig på gatuplan.

Starrängsringen är en stor miss som totalt bryter potentiella stråk (nu bygger man intill, vid musikhögskolan vidare på denna). Arkitekturen är svår att uttala mig eftersom jag av ovannämnda anledning knappast har några skäl att röra mig där (har ett minne av att det känns väldigt funkisinspirerat).

St Eriksområdet är i väldigt mångas ögon en succé. Detta just pga att det är pastischer av 20-talsklassisim. Stadsplanen är dock inget att hurra över. De inre delar besöks bara av de som bor och arbetar - synd eftersom det till viss del privatiserar kanalparken. Men den kritik som oftast haglar över området har inte att göra med stadsplanen som sådan, utan att det är pastischer och sådant är ju förbjudet inom vissa kretsar. Intressant att ha fick med två höghusaccenter i området (kan inte minnas att det var protester kring det).

Senast har han varit involverad i två projekt (mig veterligen): Hagastaden och Albano. Hur dessa blir är svårt att säga, men man får en känsla av att Hagastaden styrs genom en helhetsvision där allt i ett första förslag hade exakt samma höjd bortsett från två höghusaccenter (Tors torn). Det runda manifesteras i en gigantisk rondell dit Uppsalavägen leds. Problemet är förstås att få kommer vilja njuta av dessa runda former. Det har inget med stad att göra. I Hagastaden blir det en ny förskjuten stadsfront som böljar fram och tillbaka. Detta gör nog ingen direkt skada på stadslivet men det gör heller ingen nytta.

När det gäller debatten kring stadsbyggnad fokuserar man ofta väldigt mycket på arkitekturen snarare än stadsplanen. Ett exempel på Stockholms city. Visserligen är många byggnader erbarmligt tråkiga men det stora problemet handlar om de stråk som brutits när motorleder till varje pris skulle fram. Frågan är varför folk inte vill diskutera det.
 0
Johannes Hulter (25 Februari 2012 10:36):
Pawel: Det JJ säger är väl egentligen att en *levande* stad inte kan vara ett konstverk. Försöker man göra den till ett konstverk så dödar man den. Att göra enskilda hus "fina" kan man ju göra, det är när man begränsar och sätter en estetisk tvångströja på hela kvarter och stadsdelar som det blir problem.
 0
Johannes Hulter (25 Februari 2012 10:44):
Det är tråkigt att Wolo inte kombinerar sin 20-talsklassicism med klassisk kvartersstad och ett riktigt urbant rutnät, då hade det kunnat bli fantastiskt bra.
+1
Olof Antonson (25 Februari 2012 14:15):
Apropå byggnader som konst:
En stor risk med detta är att byggnaden förutsätts frysas i tiden, där en ombyggnation per automatik ses som en förvanskning av det ursprungliga uttrycket. Vi har sett många kulturhistoriskt värdefulla byggnader förfalla och rivas enbart på grund av att några vill bevare dem i ursprungligt skick till vilket pris som helst, samtidigt som förfallet gör att de i slutändan ändå måste rivas. Hellre då en något "förvanskad" byggnad där nya värden skapas än en vittrande ruin. Porslinsfabriken i Göteborg någon?

Arkitektens tanke om en byggnad är nog ofta ett sorts status quo; snarare än att utforma en byggnad så att den blir flexibel och anpassningsbar för att kunna möta framtiden, så går den mot tiden. Mycket av det vi räknar som fräck och modern arkitektur är att betrakta som monument, och är därför på många sätt varken flexibel eller utformad för "brukarna". Det är nog heller inte ovanligt att arkitekten medvetet försvårar för en framtida förändring av byggnaden så att de ursprungliga idéerna om dess form kan bibehållas. Ur ett "evolutionärt perspektiv" är de byggnader som kan anpassas, byggas till och förändras i takt med tiden "den bästa" arkitekturen. Denna förändring kan givetvis ta hänsyn till byggnadens uttryck och ske varsamt.
 0
Sven R (25 Februari 2012 19:24):
Olof, intressanta tankar. Det låter som du saxat ett stycke ur den funktionalistiska pamfletten "Acceptera" och bytt ut ordet "klassisk" mot "modern".

Om vi kopplar ihop detta med din kritik av den nya asymmetriska placeringen av entrén på Posthotellet i Gbg. Ska man dra slutsatsen att du tycker Ernst Torulf gjorde fel på 20-talet som skapade en formfulländad palatsfasad? Borde huset fått en mer informell utformning?

Jag håller förstås inte med dig. Klassisk arkitektur bygger i betydligt högre grad på formfulländning. Och dessutom tycker jag inte det här är något arkitekter ska behöva ta hänsyn till i någon högre grad. Dvs hur kommande generationer ska kunna bygga om och till huset. Observera att jag talar om estetik nu, rent tekniskt kan man ju förbereda hus för framtiden. De estetiska bryderier som kan uppkomma är bara angenäma problem.
 0
Olof Antonson (25 Februari 2012 20:55):
@Sven:
Jag hade nästan väntat mig ett sådant svar ... Jag är inte emot "formfulländning", men jag tycker att det är bekymmersamt om byggnaden skall betraktas som konst, och om formen tillåts stå i vägen för användningen, flexibiliteten och anpassningsbarheten (byggnader kanske hellre bör betraktas som en programvara som kan uppdateras vid behov än en färdig produkt?). Det är möjligt att det jag säger går att tolka som modernistiska tankegångar ur en propagandaskrift, men det är inte det jag avser. Jag tänker mig exempelvis alla de äldre villor som byggts om och till under årens lopp, men där formspråket är detsamma, och där det kan vara svårt att säga när de olika tillbyggnaderna skett. Idag när vi bygger till är det ofta på ett lite ironiskt sätt, som ett sorts avståndstagande från den ursprungliga formen. Men det är inte främst det estetiska jag avsåg med mitt tidigare inlägg.

Det jag menar är att en flexibel byggnad i princip kan stå hur länge som helst (om den underhålls), för den kan möta framtiden. Posthuset har dock visat sig vara anpassningsbart, även om jag är lite tveksam till hur det har förändrats rent uteseendemässigt. Men hellre Posthotellet än en centralt belägen ruin vid Drottningtorget. Det är i princip det jag menar. Även om jag hade föredragit att man närmat sig den som man gjorde med Tessins rådhusbyggnad under 1800-talet. Jag tror att du missförstår vad jag egentligen försöker säga.

Bör byggnader ses som konst, Sven? Är det främst arkitektens ego vi skall tillgodose? Stewart Brand tar exemplet med det dansande huset i Prag: Spektakulärt utseende, men de får hyra in bergsklättrare för att kunna tvätta de böljande fönstren.
 0
Krister (25 Februari 2012 21:27):
Jämför rättscentrum vid Ullevi med äldre tiders offentliga byggnader. Förr i tiden fanns en viss yrkesstolthet bland arkitekter. Nu är de helt i händerna på beställaren. Brukaren har heller inget inflytande på byggnadens utformning.
Resultatet blir fyrkantiga släta lådor. Förr i tiden av arkitektur konst. Idag är den det inte!
+2
Jan Wiklund (25 Februari 2012 23:46):
Jacobs ståndpunkt "låt staden vara en smula kaotisk" kan gärna kompletteras med Jan Gehls "låt gående människor få omväxling", som ju på ett vis drar åt exakt samma håll.

Och där brister de fyrkantiga lådorna som ju alltsomoftast är dötrista även i det bottenplan som är viktigast för den gående.

Möjligen tillämpar kartongarkitekter en sorts ordningsdille som tar sig uttryck i att allt ska se exakt lika ut och ingenting får sticka ut.
 0
Sven R (26 Februari 2012 00:01):
Olof, arkitektur är konst. Iallafall i den meningen som man förr använde ordet. Någon här tyckte att stadsplanekonst är ett konstigt ord. Man kan även tycka att ingenjörskonst är ett konstigt ord. Jag tycker inte det är så konstigt eftersom det alltid har varit en konst att förena teknik, funktion och estetik.

Angående arkitekters egon. Ta Gert Wingårdh, en arkitekt som alltid haft en fallenhet för "heroisk arkitektur". Varför räknas han som vår största stjärna som håvar in det ena prestigeuppdraget efter det andra? Han etablerade sig på det postmodernistiska 80-talet och då borde det ju funnit god grogrund för arkitekter med mer traditionell stil att bli stjärnor. Kort sagt, varför är det inte Brunnberg & Forshed som får prestigeuppdragen att rita våra märkesbyggnader? Det sägs ju vara deras anspråkslösa 20-talsstil som folk gillar bäst...? Fundera på den Olof!
 0
zep (26 Februari 2012 11:29):
Kanske för att begreppen märkesbyggnad och anspråkslöshet rimmar ganska illa. du gav själv svaret Sven
 0
Jens Ekengren (26 Februari 2012 16:06):
Kanske låter -konst lite passé nuförtiden. Jag skulle hellre använda uttryck som "praktisk ingenjörskunskap" istället för "ingenjörskonst", men jag håller med om att det inte låter så... sexigt?

Ingenjörskonst har för mig med sig en del kunnande om principerna som används, men också en del av att kunna tillämpa dessa principer på ett elegant sätt. Inte bara lösa problemet utan att göra det på ett sätt som ger ett värde utöver just "att vara den simplaste lösningen".

Jämför med tex mekanik, där man ibland kan göra ett besvärligt problem mycket lätt genom att göra ett koordinatbyte eller att bara betrakta det på ett annat sätt. Man måste behärska principerna för mekaniken, men för att lösa problemet "vackert" krävs uppfinningsrikedom och att man lånar av andra exempel man sett, själv löst eller fått uppfinna.
+1
Jan Wiklund (26 Februari 2012 16:33):
Det kan ju vara konst utan att det för den skull blir estetiserande. Även att lösa praktiska problem på bästa sätt kan ju sägas vara en konst.
 0
Ola E (26 Februari 2012 18:35):
Jag tror att Olof syftar på konst som i begreppet klassisk klassisk konst eller vad man ska säga, alltså tavlor och skulpturer och installationer. Där det liksom är en självklarhet att konsten ska ifrågasätta och utmana. Att arkitekten måste ta en hänsyn till vad människor tycker som inte tavelkonstnären behöver ta borde väl vara en självklarhet va? Typ man kan flytta på eller ignorera en tavla om den inte tilltalar en, arkitektur vi inte gillar tvingas vi uppleva och använda än då.
 0
Olof Antonson (27 Februari 2012 18:54):
Ja, det verkar finnas en del definitioner av konst i omlopp :)

Det jag avser med konst i det här sammanhanget är ett sorts statiskt och färdigt verk; upphovsmannen har för avsikt att det inte skall förändras, och det speglar hans idé/själsliv etc. En byggnad kan betraktas som konst, men då blir den på samma gång ett monument som inte kan/får/bör förändras, exempelvis Vita Huset. Detta synsätt på byggnader kan bli problematiskt i en urban kontext, eftersom det troligtvis genererar en inflexibel struktur som främst tar hänsyn till den visionäre arkitektens idé snarare än hur byggnaden möter framtiden, sina användare, innehåll, staden etc. Arkitekten som konstnär vill naturligtvis inte att verket skall förändras, och det förutsätts frysas i tiden. Men tiden förändrar allting.

Ikonbyggnader och fräck modern arkitektur tror jag inte kan förändras hur som helst och samtidigt bibehålla arkitektens nyskapande och visionära kvaliteter. Av liknande skäl låter man inte någon konstintendent på ett museum göra godtyckliga tillägg på Leonardo Da Vincis tavlor. Produkten är ett "statement" från sin skapare i första hand. Byggnader bör kanske snarare ses som bruksföremål? De skall dock ges en omsorgsfull gestaltning i den mån det är möjligt.
 0
Daniel Andersson (27 Februari 2012 20:19):
@Olof: Byggnader bör kanske snarare ses som bruksföremål? Kanske som 'maskiner att bo i'? Tror jag hört det förut. Kanske behöver vi inte kasta ut barnet med badvattnet.
 0
Jan Wiklund (27 Februari 2012 22:32):
Byggnader är i första hand bruksföremål, men det skadar ju inte med lite "vackrare vardagsvara" (ett annat gammalt slagord). Alltså attraktiv industridesign istället för estetiska deklarationer och monument som speglar upphovsmannens lite självuppblåsta själsliv.

Sånt var man duktig på ända fram till ungefär 20-talet, i alla former av social kontext - bondgårdar på landet likaväl som hyreshus i stan. Vad man var mindre duktig på var praktisk gestaltning av lägenheterna, det erkännandet ska funktionalisterna ha.
 0
Anders Norén (27 Februari 2012 23:04):
Att tankegångar som hämtade ur Acceptera ventileras här är inte så konstigt. Det är en av funktionalismens paradoxer att den ideologi som kraftigt förespråkade funktion före form samtidigt är den som mest av alla har producerat stadsmiljöer och byggnader som inte tål en ändrad användning. Att bevara en funktionalistisk miljö eller byggnad strider emot grundsatsen: det sätter form framför funktion.
 0
Olof Antonson (28 Februari 2012 00:11):
Samtidigt så handlade mycket av funktionalisternas tankegångar om att renodla en viss funktion, separera den från allt det andra, vilket är tvärt emot att bygga för flexibilitet. Den äldre klassicistiska arkitekturen har inte bara visat sig vara flexibel, den har påfallande ofta varit stadsmässig - och uppenbarligen även haft estetiska kvaliteter. Detta kan ha att göra med att det är en byggnadstradition som utvecklats under flera tusen år, och där man rimligtvis kommit på saker efter hand som fungerar eller inte fungerar. Men det är ju 2012 nu, vi har ingenting att lära oss av historien ...

Ta den här byggnaden till exempel: http:​/​/​www.​sienaviva.​com/​Piazza-​del-​Campo/​palazzo_​pubb.​.​
Den har byggts om och till under ett tidsspann på över 500 år, och är således den raka motsatsen till vad vi normalt förknippar med en stjärnarkitekts konstverk/statement. Trots detta är det väl just rollen som en ikonbyggnad den fyller idag?

@Daniel Andersson: Jag tror att vi kommer få många intressanta övergivna platser/ruiner att besöka - och läsa om i en viss herres böcker - i framtiden om vi behandlar byggnader som konst. Kanske lite som oljemålningen i Oscar Wildes bok The picture of Dorian Gray?
 0
Sven R (28 Februari 2012 04:05):
Olof, jag tycker du talar emot dig själv. Å ena sidan säger du att arkitektur inte bör ses som konst. Å andra säger du att posthusets symmetri inte borde rubbas. Vad är det om inte ett rent esteticerande, en syn på arkitektur som konst? Den nya entréns asymmetriska placering är en konsekvens av pragmatism, en nödvändig hållning om man ska kunna bygga om gamla hus för nya krav. Posthuset är inte ett hus som med lätthet kan anpassas, det är ju därför det har tagit flera decennier att få in rätt hyresgäst.

När man börjar blanda in ordet "ego" så känner jag bara att det handlar om jantelagen. Mellan arkitekten och byggandet finns det filter i form av beställare, byggnadsnämnd, skönhetsråd osv. Och allmänheten som ju faktiskt har en viss möjlighet att påverka. I konstvärlden finns inte det på samma sätt.

Jag nämnde Gert Wingårdh eftersom han är expert på att vinna arkitekttävlingar. Om han ser arkitektur som konst eller hur stort hans ego är, det är i sammanhanget helt ovidkommande. I arkitekttävlingar så är förslagen anonymiserade för att bara kvalitén ska spela roll. Vinnande förslag brukar sällan vara det mest ikoniska heller.
 0
Krister (28 Februari 2012 08:44):
Eftersom de flesta av oss är vanemänniskor, har vi under uppväxten etablerat en referensram som vi bedömer omvärlden efter. Den moderna arkitekturen har svårt att bli accepterad på grund härav. I t.ex. London pågår ett antal skyskrapebyggen i gamla traditionsrika miljöer Allmänheten har svårt att acceptera dessa nya inslag i stadsbilden. Byggarna är även medvetna om detta och därför bygger man hellre i lägen där protesterna blir färre.
 0
Olof Antonson (28 Februari 2012 14:18):
@Sven: Jag är medveten om att det kan verka motstridigt, för det är ganska komplext. Dels har vi diskussionen om det estetiska uttrycket, sedan har vi diskussionen om huruvida arkitekten skall skapa konst, och att hans idéer om konstverket skall överordnas alla andra faktorer. Det finns en viss skillnad. Det estetiska uttrycket tycker jag bör kunna förändras, byggas på och utvecklas, men om byggnaden ses som ett konstverk är det "önskvärda" att den förblir oförändrad för att stämma överens med dess skapares intention. Byggnaden är då färdig från första början. Jag hade gärna sett att arkitekter följde sin byggnads utveckling, återvände med jämna mellanrum och tilläts vara mer delaktiga i processen.

Med Posthuset hade man säkerligen pragmatiska skäl (vilka jag inte har full insyn i) för att göra som man gjorde (innergården osv), och min kritik av den var utifrån mina egna estetiska preferenser, att symmetrin bättre förmedlar det monumentala uttrycket. Jag hade hellre sett att man byggt vidare på det klassicistiska formspråket, men eftersom det verkar otänkbart i dagens arkitekturklimat, så accepterar jag den nya (lite ironiskt avståndstagande) utformningen. Den fyller säkerligen sin funktion och är alla gånger bättre än en förfallande ruin, vilket det troligtvis hade blivit annars. Vi har sett vad önskemål om att bevara till vilket pris som helst kan få för konsekvenser om man inte samtidigt skapar nya värden.

På liknande sätt har de på Kungsholmen i Stockholm rivit kontorskomplex från 80-talet värda hundratals miljoner kronor enbart för att strukturen varit inflexibel och byggd för en tid innan Internet, inte för att folk inte vill hyra kontor eller att byggnaderna var förfallna. Att hantera en byggnad som konst tror jag kan innebära ett liknande öde. Jag tror att det är komplexare än så.
 0
Jan Wiklund (28 Februari 2012 14:42):
Olof: nej, förmodligen inte. Den funktionalistiska eran har varit suboptimerande nåt så in i helvete. Att framhäva, suboptimera, funktionen "konst" är väl ungefär som att suboptimera vilken funktion som helst, exempelvis funktionen "trafik". Alla andra funktioner har då lätt blivit något som slängs in i efterhand, som jästen efter degen.

Medan konsten att bygga städer är att optimera helheten.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5377 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
11 September 20:20 av Mikael Bigert
Göteborgsregionens folkmängd
17 Augusti 10:48 av Matthias H.
Västlänken
16 Mars 08:59 av Erik Funck