Utskrift från gbg.yimby.se
....

Hur man räddar ett betongghetto

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...



 
Ett av de felaktiga synsätt som ligger bakom byggandet av betongghetton är att man ser de som separata projekt vid sidan om den övriga staden. Om man är inställd på att rädda eller förbättra dessa bostadsområden, som projekt, gör man om samma misstag en gång till. Målsättningen borde vara att väva in området i resten av staden, vilket även stärker den omgivande väven.


I det här kapitlet diskuterar Jane Jacobs "betongghetton", det som i engelsktalande länder kallas "projects", och vad man kan göra med dem för att få dem att bli fungerande stadsdelar. Jacobs tror inte på storskaliga rivningar, det skulle bara flytta problemen någon annanstans och det skulle dessutom vara en oerhörd kapitalförstöring.

Jacobs recept är istället att behålla befintlig bebyggelse men koppla ihop betongghettona med den omgivande staden genom att förlänga stadens gatusystem in i och genom områdena. Man drar helt enkelt ut stadens rutnät över områdena och fyller sedan på med blandstad längs med de nya gatorna.



Jacobs går igenom ett antal idéer för hur man skulle kunna få den nya stadsväven i ett betongghetto att fungera. Hon verkar i första hand tänka på betongghetton som byggts inuti eller i närheten av den gamla stadsbebyggelsen. En nödvändig förutsättning enligt Jacobs är nämligen att betongghettot kopplas ihop rumsligt med resten av staden.

I Sverige var det dock vanligt att man byggde sina "betongghetton" som så kallade "grannskapsenheter" (i engelsktalande länder känt som "New Towns") vilka medvetet isolerades från den övriga staden. I våra städer kan det därför röra sig om ganska stora avstånd som behöver överbryggas för att skapa sammankopplingar.

Frågan är alltså om Jacobs recept är genomförbart i betongghetton som inte ligger i närheten av äldre stadsbebyggelse. Sådana perifera husipark-områden, som ingår i de stora arkipelager av utspridda husklungor som omger våra större städer, påminner strukturellt sett mer om det Jacobs kallar "grå bälten", vilka hon inte säger så mycket om.

Det som trots allt skulle kunna tala för att Jacobs recept är applicerbart även på dem är att hon hävdar att principerna bakom klok stadsutveckling är desamma överallt.

Principerna för att blåsa liv i ett betongghetto, och i gränserna där det måste vävas samman med sin del av staden, är samma principer som behöver användas för att hjälpa vilket bostadsområde som helst med låg vitalitet. Stadsplanerarna måste ta reda på vilka av mångfaldens grundförutsättningar som saknas: är det en brist på primära funktioner, är kvarteren för stora, är det för liten variation i byggnadernas ålder och utseende, är befolkningskoncentrationen tillräckligt hög? Därefter måste man gradvis, så gott det går, tillföra de förutsättningar som saknas.




Bilderna i inlägget visar det ökända området Red Road i Glasgow som man planerar att riva i år.


Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Jörgen Sundström (1 Mars 2012 12:36):
Det här håller inte riktigt. I Stockholm och Göteborg byggdes miljoprogramsområdena som isolerade grannskapsenheter avskillda från den övriga staden. Detta gjordes inte i Malmö. I alla fall inte i samma utsträckning. Rosengård är byggt som en del av staden. Det tar inte många minuter att cykla därifrån till centrala Malmö. Ändå fungerar inte Rosengård bättre än motsvarande stadsdelar i Stockholm och Göteborg. Dessa områden blir inte så mycket bättre av att de knyts närmare staden. Man måste nog helt enkelt även förändra området i sig också. Visst kan man bygga en del mellan befintliga hus och utmed gator men det räcker inte så långt. Åtminstone en del av det gamla bör få ge plats åt ny och attraktivare bebyggelse. Förstår inte poängen med att så mycket som möjligt av det gamla alltid måste bevaras. Det viktiga är väl att det nya som byggs blir bra. Därmed inte sagt att det skulle vara "fel" att knyta stadsdelar närmare varandra. Det är också bra men räcker knappast för att lyfta ett miljoprogramsområde.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 13:04):
Jörgen: Enligt Jacobs så kan den befintliga bebyggelsen bidra med befolkningskoncentration och åldersblandad bebyggelse, dvs. två av de fyra nödvändiga ingredienserna. Jacbs förslag ligger nog ganska nära det Jan Gehl föreslagit för just Rosengård. Att Jacobs vill undvika stora rivningar beror också på att hon anser att stora folkomflyttningar är skadliga för stadsdelar.
 0
Olle Jansson (1 Mars 2012 13:20):
Att, som Jacobs föreslår, så borde det ju egentligen inte vara så problematiskt att hantera miljonprogrammen i Sverige då dessa nu börjar bli relativt gamla och det således kommer att behövas en del rivningar och omfattande renoveringar, under vilket det går att förbättra och komplettera områden i en konstruktiv riktning.

Risken är emellertid överhängande att vissa aktörer med inflytande kommer att motverka rivningar om ombyggnationer i just de områden där det finns förutsättningar för en mer stadsmässig anpassning.

Jag tänker kanske framförallt på området Kvarngärdet (och i förlängningen även Gränby) i Uppsala som är områden hyfsat inlemmade i stadsnätet men med monofunktionalitet och bilanpassning. Detta område, som i stort består av tämligen fula tvåvåningshus som panikbyggdes i samband med bostadsbrist och som för länge sedan passerat sin förväntade livslängd, kunde ha rivits till förmån för högre exploatering och mer stadsmässig bebyggelse. Istället satte sig Länsstyrelsen på tvären för detta unika område som nu istället genomgår omfattande renoveringar med påföljande hyreshöjningar som i vilket fall kommer att driva bort många av de boende.
 0
Olof Antonson (1 Mars 2012 13:20):
Intressant att sätta detta i relation till rivningen av "slumhusbebyggelsen" i Sverige, exempelvis Masthugget i Göteborg. Där kan man verkligen tala om folkomflyttningar. Samtidigt förändrades strukturen från organiskt framväxt - och inte sällan stadsmässigt planlagt - till något som påminner om centrala "bettongghetton". Man kan alltså tala om en direkt motsatt utveckling än den Jacobs avser ...
+1
Anders Norén (1 Mars 2012 13:34):
Jag vill bara säga att jag avskyr ordet "betongghetton". Det låter fruktansvärt nedlåtande. Det är möjligt att det är översättarens avsikt, att Jacobs ordval "projects" har exakt den nedlåtande klangen, men jag tvivlar.

Att börja med att demonisera något är ju en gammal beprövad strategi för att sedan kunna "åtgärda" det. Att t.ex. kalla Haga eller Klara för "råttslum" eller något liknande.
+1
Niklas (1 Mars 2012 13:51):
Kan inte Rosengård i Malmö delvis jämföras med Guldheden i Göteborg? Även Brunnsbotorget torde gå att integrera i och med sin närhet till Backaplan och det som planeras där.

Jacobs recept kunde nog fungera för dessa, men kanske krävs det något större insatser när områdena ligger längre ut som isolerade grannskapsenheter.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 14:01):
Anders: Jag håller med. Varför översättaren valt "betongghetto" som översättning av "projects" beror förmodligen på att ordet "projects" på engelska har just en negativ klang. Däremot är jag osäker på om det hade samma negativa klang när Jane Jacobs skrev sin bok i slutet av femtiotalet.

Å andra sidan tror jag, utan att vara insatt i engelska språket, att "projects" inte har en lika negativ klang på engelska som "betongghetto" har på svenska. Ett lämpligare ordval hade kanske varit "miljonprogramsområde". Fast miljonprogrammet avser ju en avgränsad period (1965-75) och en tredjedel av det som byggdes då var dessutom småhus.

Andra förslag?
 0
Niklas Öhrström (1 Mars 2012 14:03):
Jörgen Sundström:
Vad gäller Rosengård så ligger det visserligen nära Malmös kvartersstad men det är avhängt pga Kontinentalbanan som klipper av gatunätet. Sedan fortsätter inte gatunätet på andra sidan (genom att gatorna skulle förlängts genom tunnlar). Den enda kopplingen sker genom gångvägarna längs med Amiralsgatan (som där inte är en gata utan något motorvägsliknande) och en trång liten gångpassage. Rosengård har dock enligt Jacobs fina förutsättningar. Man förlänger gatorna (Kopparbergsgatan, Norbergsgatan, Vitemöllegatan, Branteviksgatan och gör om Amiralsgatan till riktig gata) väster om Kontinentalbana genom korta tunnlar under spåren. Och sedan givetvis en pågatågsstation som ihopbindande centralitet.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 14:03):
Niklas: Ja, jag tror nog som du. Närförorter som Brunnsbo, Högsbo etc. borde gå relativt enkelt att integrera. De som ligger längre ut går kanske inte att integrera med sammanhängande stad men borde kunna utvecklas till avgränsade småstäder/byar med ett internt rutnät.
 0
Karl (1 Mars 2012 14:09):
Jag har inte har läst kapitlet än, men håller med om att översättaren tappat koncepterna. I min engelska upplaga har kapitlet det neutrala namnet "Salvaging projects". Även om "projects" låter lite negativt på engelska så är det ju inget mot det extremt negativt laddade "betonghetto". Projects används ju i alla fall i dagligt tal, medan betonghetto ligger långt in på jargongens område, om det nu alla brukas.

Har förresten en första bifråga innan jag börjar läsa: kan man utgå från att ett amerikanskt housing project alltid är byggt enligt "miljonprogramsprinciper" med trafikseparering och bristande stadsankytning, eller diskuterar Jacobs en viss typ av projects?
 0
Niklas Öhrström (1 Mars 2012 14:11):
En del har tagit upp Masthugget. Jag skulle även vilja ta upp västra delen av Årsta. Hur ska man leda stadsgator genom dessa områden? Ofta är de planerade så att en naturlig förlängning av en gata nästa direkt leder in i något som skulle kunna utveckla sig till naturliga innergårdar.

Man får nästan en känsla av att den tidens (plan-)arkitekter jävlades så att det skulle vara omöjligt att åtgärda det de ställde till (dvs utan att riva).

Om man ser på det sena 70-talets och tidigar 80-talets förortsområden (s.k. post-modernistiska) gällde tänket "tätt och lågt". Men är är det ofta så tätt att det knappast går att få in gator mellan husen.

De rena miljonprogramsområdena verkar betydligt lättare att åtgärda eftersom avstånden mellan huskroppar var ordentligt tilltagna.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 14:14):
Karl: Min uppfattning är att "projects" generellt sett har just den struktur som JJ beskriver. Det var ju ett starkt paradigm i hela den industrialiserade världen under den här epoken att bygga på det sättet, med isolerade, trafikseparerade enheter.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 14:16):
Jag har kontaktat förlaget för att få en kommentar från översättaren angående ordvalet "betongghetto". Vi får se om det kommer svar.
 0
Olof Antonson (1 Mars 2012 14:18):
Angered centrum har en viss kvartersstruktur som man skulle kunna bygga vidare på för att skapa stadskärna i periferin: http:​/​/​www.​angeredcentrum.​se/​karta/​karta.​php

Frölunda torg skulle kunna bli en annan sådan kärna (om det inte redan är det).

Backa vid Selma Lagerlöfs torg har också potential att byggas ihop bättre, särskilt om det dras spårväg.
 0
Karl (1 Mars 2012 14:22):
Johannes: Jo visst, men i Sverige tycker jag ändå man kan se en ganska tydlig skillnad mellan de områden som byggdes under 40- och 50-tal jämfört med det som uppfördes under miljonprogrammets höjdpunkt under slutet av 60-talet och 70-talet. Tidigare områden innehåller t.ex. fortfarande gator vilket ju försvann helt när SCAFT-paradigmet slog igenom. Och det som föranledde min fråga är att Jacobs bok kom ut så tidigt som 1961, så hennes exempel bör ju vara från 50- och kanske 40-tal.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 14:31):
Karl: Jovisst, samtidigt tror jag (utan att vara något vidare arkitekturkunnig) att den svenska folkhemsfunkisen under 40-50-talen generellt sett var väldigt "mjuk", inte bara jämfört med 30-tals funkisen eller 60-70-tals funkisen i Sverige utan även jämfört med internationellt byggande. Även om JJ skrev boken i slutet av 50-talet så refererar hon ju till projekt som Pruitt-Igoe, som var betydligt brutalare än något som byggdes i Sverige.
 0
Anders Norén (1 Mars 2012 14:59):
Johannes: Jag är gift med en översättare så jag är bekant med översättarens våndor när det gäller att få med ett ords hela betydelse. Jag vågar därför inte uttala mig tvärsäkert om vilket som vore det bästa ordvalet...

Apropå Rosengård så jobbar Malmö kommun aktivt med att aktivera och fysiskt integrera stadsdelen i resten av staden. Bennets väg, ursprungligen en återvändsgränd med några parkeringsplatser och garagenedfarter förvandlades från baksida till framsida med en rad nybyggda butikslokaler; se t.ex. Sydsvenskans reportageserie "Bogranskarna" ( http:​/​/​www.​sydsvenskan.​se/​bostad/​bogranskarna/​article8.​.​ ). Fantastiskt, om jag får säga det själv. Om någon undrar varför åtgärden inte gjordes mot Amiralsgatan så beror det på att det är Ystadsgatan-Annelundsvägen-Bennets väg-von Rosens väg som är huvudstråket för gående och cyklister mellan innerstaden och Rosengård, inte den motorvägsliknande Amiralsgatan. Amiralsgatan kommer sannolikt att åtgärdas i framtiden. Pågatågsstation mellan Amiralsgatan och Annelundsgatan-Bennets väg planeras.

Det finns förresten några exempel på "projects" i betydelsen innerstadsnära miljonprogramsområden i Sverige. Nordost och Öster i Gävle, Nyfors i Eskilstuna och Norrby i Borås är några jag kan komma på på rak arm.
 0
Olof Antonson (1 Mars 2012 15:19):
Public housing, "projects", var ju ett sätt att erbjuda låginkomsttagare ett boende. Vad jag förstår så byggdes de nästan uteslutande där det redan funnits bebyggelse tidigare, som då snällt fick maka på sig. Det var nog ovanligt att de uppfördes på jungfruelig mark. Det verkar även som att sättet hyrorna var reglerade på motverkade att medelklassen skulle vilja bo kvar/bosätta sig där, eftersom det rent av kunde bli dyrare för dem än ett kvalitativt bättre boende någon annanstans (hyran kanske baserades på en procentsats av inkomsten eller liknande?). Det verkar finnas ett tydligt samband mellan "white flight" (http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​White_​flight) och att få ett project fullt med "socialfall" bredvid sin tomt. Då har man skapat en ganska gynnsam grogrund för knarkhandel, våld och annan kriminalitet.
 0
Olof Antonson (1 Mars 2012 15:41):
@Anders Norén: I Göteborg finns många "projects" i olika omfattning: Masthugget, Nordostpassagen, Otterhällan, Landala, Annedal, Området omkring Gröna gatan i Majorna etc. (även Haga var tänkt att bli ett project, men blev det inte tack och lov http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​227/​a1380​7a7-​.​.​). Men även om utformningen var liknande den i USA, så hade de inte samma bakomliggande syfte. De "projects" som byggdes i Göteborg var inte främst till för låginkomsttagare (de som redan bodde där), utan för andra lite mer välbeställda. Man skulle nog här nästan kunna säga att man byggde projects för att bli av med låginkomsttagarna.

Här ser man flera stycken "projects": http:​/​/​kartor.​eniro.​se/​m/​9duWB
 0
Jörgen Sundström (1 Mars 2012 16:24):
@Niklas Öhrström (I dag 14:03)
Jag stödjer helt åtgärderna som du nämner för att knyta ihop Rosengård med resten av staden. Men jag tror inte att det räcker särskillt långt om man samtidigt bevarar all befintlig bebyggelse och inte gör några större förändringar. Det är trots allt ganska snabbt och enkelt att ta sig mellan Rosengård och Malmö city idag. Så om detta skulle vara den viktigaste åtgärden borde vi ha sett åtminstone någon skillnad till Rosengårds fördel gentemot motsvarande mer avskillt liggande områden i Stockholm och Göteborg.
 0
Jörgen Sundström (1 Mars 2012 16:35):
Johannes Åsberg (I dag 13:04) och Olle Jansson (I dag 13:20)
Dyra men nödvändiga renoveringar medför ju också hyreshöjningar och folkomflyttningar vilket verkar vara fallet i Gränby. Dessutom är det redan hög omsättning på folk i t.ex. Rosengård. De som trots allt får jobb flyttar ofta till andra stadsdelar och nya arbetslösa flyttar in. En åtgärd som skulle kunna ha effekt kan vara att skapa bebyggels som är attraktiv för dom som får jobb så att dessa stannar kvar i stadsdelen. Då skulle man skapa en positiv spiral.
 0
Jan Wiklund (1 Mars 2012 16:38):
Man kan också fundera över om det är nån mening att "rädda" ett område som ligger långt från centrum. Jag menar, det finns inget självändamål i att stan ska vara så utspridd att det krävs en jättelik infrastruktur för att hålla ihop den. Det kommer helt enkelt att bli för dyrt när bränslet blir allt svåråtkomligare och allt dyrare.

Bättre då, kanske, att bygga tillräckligt mycket nytt nära centrum så att det finns ordentliga valmöjligheter för alla. Och så kommer folk att flytta dit och lämna det som ligger längst bort.

I alla fall om det inte spontant uppstår ett lokalt näringsliv med en lokal arbetsmarknd. Och i så fall blir det helt enkelt en egen småstad som inte behöver "räddas".
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 16:38):
Jörgen: Jag vet inte om du läst kapitlet än, men JJ:s idé är inte att bara dra ut gator till områden som Rosengård. Det hon vill göra är att dra ett finmaskigt gatunät från resten av staden in i och genom området och sedan bygga nytt längs med dessa gator. Det påminner faktiskt mycket om det förslag för Rosengård som presenterades för ett tag sedan och diskuterades på Yimby Malmös Facebook-grupp. Förslaget hade det karismatiska namnet 446677 och såg ut såhär: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s690​79 Fast JJ hade nog velat ha ännu fler trafikintegrerade tvärgator.
 0
Mats O. (1 Mars 2012 16:39):
Angående 'white-flight' från förorterna (eller ska vi säga betongghetton ?) så finns det en berömd skämtteckning från Staffans Stollar från 1973.

Bilden föreställer en arg och sur gubbe (socialdemokratisk bostadspolitiker ?) som står framför ett höghus. Bredvid höghuset finns det en massa små Bullerbyvillor och mängder av glada människor som är på visning av småhusen.
Den arge och sure gubben ropar till folket som är bland småhusen: 'Här ska ni bo, ställ er i kö ! '
 0
Martin Ekdahl (1 Mars 2012 16:58):
Då jag började läsa artikeln så gjorde jag det med en viss oro. Skulle J.J förespråka massrivningar av betonghöghus? Det framgick dock redan i inledningen att så inte var fallet. Och det tycker jag är bra. Att riva husen, som i Glasgow, löser inte nödvändigtvis problemen. Istället riskerar man att skapa nya problem, som hemlöshet bland resurssvagare grupper. Det har ju historiskt fungerat bra (bland annat i Tyskland) att baka in husen i annan stadsbebyggelse. Problemet med husen i sig är ju egentligen inte att de är ickeurbana utan att de satts i en ickeurban kontext.
 0
Jörgen Sundström (1 Mars 2012 16:59):
Johannes:
Jo, jag har sett förslaget och tycker det är helt klart i rätt riktning. Men varför måste allt gammalt stå kvar. Om vi gör upp med panikrädslan för att riva en del av det gamla borde det gå att göra mer genomgripande förändringar.
 0
Johannes Hulter (1 Mars 2012 17:34):
Jörgen: För JJ handlar det inte om någon dogmatisk konservativ ståndpunkt att allt gammalt ska stå kvar. Bara att man inte ska riva i onödan. Behöver man riva en byggnad eller en del av en byggnad för att t.ex. skapa ett mer finmaskigt gatunät tror jag inte hon skulle ha något emot det. Men för det mesta behövs det nog inte.

Poängen för JJ är, som alltid, att låta staden växa gradvis. Några enstaka hus försvinner med jämna mellanrum och ger plats åt nya.

Dessutom såg hon ju, tidigare än många andra, vilka problem som uppstår när befolkningen blir rotlös och de sociala nätverken rycks sönder. Det tar hon ju upp tidigt i boken: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​11/​10​/​bostadsomradets-​funktione_​.​.​
+2
Martin E-sson (1 Mars 2012 17:45):
Känner mig lite ensam i mitt tyckande, men jag blir helt fascinerad av bilderna från Red Road.
Har googlat runt och hittat bilder från stora bostadsprojekt i främst Storbritannien från 60- och 70-talet, och det är med lite sorg jag läser att de flesta numera är rivna.
Jag blir imponerad av storskaligheten som både är lite skrämmande och samtidigt lockande.
Det närmaste jag har kommit själv var när jag hängde med några skinheads i en squat i södra London på sent 80-tal, och de tre år jag bodde i ett betongelementhöghus på Sätra torg vid Skärholmen.
Riv inte bort historien, jag kräver K-märkning av de få brutalistiska miljöer som finns kvar i Sverige, med trafikseparering och allt. Inga fler sadeltak och pittoreska burspråk ska klistras på de, i mina ögon, snygga betongfasaderna.
Och jag är inte ironisk.
 0
Jörgen Sundström (1 Mars 2012 17:47):
^^^
"varför måste allt gammalt stå kvar" syftar mer på den svenska debatten. Jag minns t.ex. när Ullenhag/Sabuni gick ut med en debattartikel i DN om att man skulle öppna upp för att riva vissa delar av miljonprogramsbebygglesen och fick jätte mycket skäll för det i media.
 0
Niklas Öhrström (1 Mars 2012 18:51):
Jörgen Sundström (I dag 16:24):
Angående Rosengård så handlar det inte så mycket om de som bor där utan de som inte bor där. Hur många som inte bor där tar sig dit idag? Hur många skulle ta sig dit om det hade varit del i samma gatustruktur?
 0
Emanuel Alfredsson (1 Mars 2012 18:58):
Jag ser rött när jag ser de där ensliga ghettona. Inget mer än en produkt av en person med anti-social personlighetsstörning. Bör rivas med en gång och ersättas med fräscha sociala miljöer. Några hus kan stå kvar som stadsdelens ryggrad och minne, men inget mer.
Au Revoir Tristesse!
+3
Anders Norén (1 Mars 2012 19:04):
Apropå skämtteckningar, så såg jag en stripp ur Jan Lööfs 1970-talsserie "Bellman" här om dagen: http:​/​/​img393.​imageshack.​us/​img393/​30​0​1/​bellman2zt0​.​jpg

Eftersom jag arbetar på det kommunala stadsplanekontoret så tänker jag skriva ut strippen och sätta upp den på anslagstavlan i kopiatorrummet. :-)
 0
Matthias H. (1 Mars 2012 19:04):
Martin, du är inte ensam, jag blir också fascinerad av hur storskaligt dom tänkte på 50-, 60- o 70-talet. Och det finns mycket sånt i GBG o Sthlm. Men man glömde bygga vidare på kvartersstaden redan på 30- o 40-talet och det har ju hängt med ända in i våra dagar. Hade man fortsatt parallellt att bygga vidare på kvartersstaden så kanske inte debatten hade varit så stor nu. För det är ju nog så att en stad med mycket kvartersstad och färre förortskomplex genererar mer stadsliv än en stad med lite kvartersstad och massa förortskomplex. Det är jag övertygad om.

Red Road är skräckförtjusning för mig. Tror jag åkte förbi där sommaren -84 då jag var i Glasgow en vecka med fotbollslaget. I alla fall var det något liknande enormt. Det finns ju kanske ändå större områden i Göteborg men inte med så höga hus, snarare 12-14 våningar. Frölunda är väl t ex Sveriges största höghusområde antar jag, åk dit så får du ditt lystmäte. Jag har bott i Stockholm och där finns inte något så stort område med så många höghus samlade. Däremot finns där ju många fler områden med höghus.
 0
Oscar A (1 Mars 2012 21:51):
Gör om (riv) och gör rätt!
 0
Jan Wiklund (1 Mars 2012 21:58):
Både och.

Storskaliga kvarter inom staden som t.ex. Drakenbergsområdet i Stockholm har inga problem alls. Det är attraktivt och eftersökt. Möjligen kunde man efterlysa enkla kommunikationer mellan gatan i mitten av området och kvarteren närmast öster om. Men strax norr om kvarteret stryker Hornsgatan fram, och det garanterar ändå en viss integration.
 0
Karl (1 Mars 2012 22:01):
Några kommentarer: Som det diskuterades ovan är många svenska bostadsområden omöjliga att koppla ihop med resten av staden, eftersom de inte ligger i anslutning till staden. Masthugget och Rosengård kan säkerligen integreras bättre i sina omgivningar, men Angered kommer aldrig bli en integrerad del av Göteborg och Norsborg aldrig en av Stockholm. Men man kan fortfarande förbättra saker och ting.

Som Jacobs poängterar handlar det mycket om att få folk att välja att stanna kvar i, respektive flytta till, dessa områden. I viss mån är det redan så i Sverige. Många stannar kvar i miljonprogrammet även när de får det bättre ställt, för de känner sig hemma där och har vänner och släktingar i området. Kanske köper man en bostadsrätt istället för att stanna kvar i allmännyttan, men man blir kvar i samma område. Utmaningen här är då kanske i första hand att få folk att välja att flytta in i miljonprogrammet och bidra till ett stadsliv där, i den utsträckning det är möjligt. Det skulle kunna vara möjligt i lägen där det är billigt att bo och där kommunikationerna är bra. Norra Järva är nog det bästa exemplet jag kan tänka mig, med goda och snart ännu bättre kommunikationer både inåt city och i andra riktningar. Dessutom finns det plats att bygga ny stad på - görs detta seriöst och billigt kan jag tänka mig att det kan dra till sig folk. Byggs det bara nya dyra hus-i-park funkar det så klart inte.

Ett mycket bra exempel tycker jag är den nya strukturplanen för Husby. Den kommer inte göra Husby till stad, men den tillför stadsmässiga värden, vilket också är det Jacobs argumenterar för. Men det finns två problem: dels finns inte de strukturella förutsättningarna i alla områden (i Akalla går gatorna bokstavligt talat under husen och inte bara i ett dike, så att bygga bort trafiksepareringen där blir svårt...), och dels är det antagligen politiskt omöjligt med nybyggen i mer stadsmässiga konstellationer mitt i dessa områden. I utkanterna kan man kanske bygga, men att försöka lägga in höghusen i stadskvarter...nja, då blir det väl protester utan motstycke från de boende som vill försvara de "unika värdena" i området.

Så som sagt, de mer avlägsna miljonprogrammen kommer aldrig bli integrerade delar av städerna. Vissa av dem kanske inte ens är värda att satsa på eftersom förutsättningarna är för dåliga. Men i många fall skulle man säkert åtminstone kunna öka områdenas attraktivitet och minska segregeringen. Detta är positivt i sig.
 0
Karl (1 Mars 2012 22:05):
Jan Wiklund: Frågan är dock om inte Drakenbergsområdet är attraktivt just för att efterfrågan på boende i innerstan är så hög? Om man leker med tanken att hela Stockholm var sammanhängande kvartersstad skulle det kanske vara betydligt mindre attraktivt att bo där.

Ett annat bra exempel tycker jag förresten är Tureberg. Utmärkta kommunikationer både inåt stan, mot Arlanda/Uppsala och mot Kista. Dels har man gjort mycket bra grejer på Malmvägen, dels bygger man mycket nytt som är mer eller mindre stadsmässigt. Åtminstone så stadsmässigt som det blir i Sverige idag. Det kan nog bli betydligt mer attraktivt att bo där framöver.
 0
Olof Antonson (2 Mars 2012 12:21):
Andres Duany har en del kloka synpunkter på "public housing": http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​iBOvsVntJ5c&feature=​pla.​.​
 0
Mats O. (2 Mars 2012 13:33):
Samtidigt är den nybrutalistiska arkitekturen väldigt fräck. Den utmanar oss. Tänk England, tänk 1960-tal och 'the new cities'.

I Cumbernaulds centrum går motorvägen rakt genom köpcentrat i bottenplan. På båda sidor om motorvägen finns parkeringsgaraget och våningarna ovanför fylls av köpcenter, simhall, bibliotek och kommunhus.

http:​/​/​news.​bbc.​co.​uk/​2/​hi/​uk_​news/​scotland/​1668464.​stm

Skrämmande för yimbyiter ?
 0
Jan Wiklund (2 Mars 2012 15:40):
Mats O: Huvudsaken är vad folk tycker, inte vad Yimby tycker. Om ett område är oattraktiv flyttar folk bort om dom kan, om det är attraktivt flyttar folk dit och det uppstår trängsel.

Om en eller annan estet sitter utanför och tycker att gud vad fräckt spelar alls ingen roll, det blir inte mer attraktivt för det.
 0
Jan Wiklund (2 Mars 2012 15:45):
Karl: Naturligtvis är det så. Det viktiga är att det är nära till allt. I Drakenberg har detta uppnåts genom att hela kvarteret ligger centralt. I de oattraktiva områdena måste man uppnå den genom att etablera nytt centrum vilket är mycket svårare.
 0
Daniel (2 Mars 2012 16:16):
 0
Patrik Höstmad (2 Mars 2012 18:06): Online
@Daniel: Hehe. Jag tänkte också Allum....
 0
Mats O. (2 Mars 2012 19:35):
Nåja, nu har man (tyvärr?) bestämt sig för att riva hela Cumbernaulds stadscentrum och bygga nåt nytt istället.

http:​/​/​www.​flickr.​com/​photos/​neon_​dog/​370​9748984/​

http:​/​/​www.​flickr.​com/​photos/​satellitearts/​491278267/​
 0
Jan Wiklund (3 Mars 2012 19:34):
Framgår det vem som beslöt saken? Om det var ett centrum som revs tyder det på att det var köpmännen själva som beslöt av rent affärsmässiga skäl, för att folk inte kom dit och handlade.

Esteterna må tycka, men marknaden bestämmer.
 0
Johan Eriksson (5 Mars 2012 18:42):
@Anders Norén:

Tycker absolut du ska hänga upp den undre Bellman-serien som tyvärr speglar verkligheten mycket bra! ; )

http:​/​/​img393.​imageshack.​us/​img393/​30​0​1/​bellman2zt0​.​jpg
+1
Anders Norén (5 Mars 2012 19:49):
Johan: Givetvis. Jag hittade bara ingen bild som bara föreställde den med stadsarkitekten.
 0
Johannes Hulter (5 Mars 2012 20:31):
Johan/anders: Vi lade upp den aktuella Bellman-strippen i en tråd på Yimby Göteborg för ett tag sedan. Here you go: http:​/​/​korta.​nu/​x0​jga
 0
Anders Norén (6 Mars 2012 07:20):
Johannes: Ah, då var det _där_ jag såg den.
 0
Jens (11 Mars 2012 22:08):
Jan Wiklund: Självklart lever Drakenbergsområdet på sitt centrala läge och är därigenom mer attraktivt än många av de andra platser som diskuteras ovan, men att säga att "det har inga problem alls" är lite väl att ta i tycker jag. Man kan ju till exempel fråga sig varför lägenheterna i Drakenberg kostar 15-20' mindre per kvm än de gör på andra sidan Hornsgatan?

Nu finns det just i Drakenberg lite nivåskillnader mot Hornsgatan som är svåra att tampas med utifrån befintlig bebyggelse, men på många andra ställen i innerstaden (se tex kv Linjalen på Söder) tror jag att det med enkla medel går att höja attraktiviteten genom att applicera JJ:s metod att inkorporera områdena med stadens övriga rutnät.
+2
Jan Wiklund (12 Mars 2012 15:46):
Läget, dvs de sammanlagda avstånden till allt, är nog den viktigaste popularitetsfaktorn. Ju mer perifert och isolerat, desto lägre pris. Vad resten består av i Drakenberg vet jag inte - loftgångar?

Nu är ju Jacobs inte bara intresserad av stadsdelar som nånstans att bo i, hon är ännu mer intresserad av staden som biotop för business. Hon söker de ekonomiskt framångsrika stadsmiljöerna. Och då är möjligheten att passera av central betydelse, liksom klustereffekter och synergier. Hon vill ha en kreativ och skapande stad, inte den Versaillesdröm som uppenbarligen har väglett modernisterna, dvs en stad där människor ska syssla med ingenting, bakom barriärer, i starkt solljus, medan verksamhet förvisas till skamvrån.

Miljonprogramsområden i innerstan har allt som behövs i det avseendet - främst för att de inte ligger bakom barriärer. SCAFT-områden i utkanterna är mycket svårare att göra något åt, och mer nödvändiga.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5360 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter