Utskrift från gbg.yimby.se
....

Historiska bränder i Göteborg

 
Det här det första inlägget i en serie med nedslag i olika perioder av Göteborgs historia och hur de har påverkat (och fortfarande påverkar) dagens stad.

För många är området innanför vallgraven det man tänker på när man säger Göteborg, och området är fortfarande relativt lättigenkänt på kartor från tiden kring grundandet 1621. Av den stad som byggdes för snart 400 år sedan finns det dock ytterst lite kvar, och ett av de största skälen till det är de stora bränder som drabbade staden under dess första 200 år. De många omfattande omvandlingar som följt bränderna visar att det historiska Göteborg snarare är en ständigt pågående omvandlingsprocess än ett specifikt tillstånd.

Plan för Göteborg från 1644. Befästningsmurarna var vid denna tid fortfarande inte helt fastställda, men kom i stort att likna de som visas på planen.


Som bekant så fick Göteborg sina stadsprivilegier den 4:e juni 1621, men redan 1619 fick staden interimsprivilegier som krävdes för att börja staka ut det område som skulle bebyggas. Staden byggdes efter holländska idéer, och hämtade bland annat inspiration från Batavia, nuvarande Jakarta i Indonesien, som hade uppförts några år tidigare. De viktigaste dragen var rutnätsplanen, de tre kanalerna som delade staden i fem delar, och de starka befästningarna som tillsammans med vallgraven utgjorde några av de starkaste stadsförsvaren i norra Europa.

1600-talet


1600-talets stora bränder.

Den första större branden i Göteborgs historia bröt ut den 2:e januari 1669 och drabbade området öster om Östra Hamngatan och söder om Södra Hamngatan och sammanlagt 60 hus blev offer för lågorna.

Några månader senare samma år var det dags för ytterligare en brand. Den 10:e maj bröt ytterligare en brand ut, och denna gång blev omfattningen mycket större. I princip brann hela området norr om hamnkanalen ner, och endast ett fåtal byggnader på den norra delen av Kvarnberget undkom oskadda. Totalt brann 241 hus ner.

Intressant att notera här är att både Kronhuset och Christine Kyrka skadades i denna brand. Kronhusets reparationer gick fort, men skadorna på kyrkan betydligt mer om fattande, i princip hade man bara lyckats rädda murarna, men kyrktornet rasade under branden. Tre år efter branden (1672) var kyrkolokalen så pass återställd att man kunde hålla gudstjänst i den igen, men arbetet på ett nytt och högre torn fortgick till 1698.

Året innan dessa bränder (1668) hade man påbörjat arbetet med det nya rådhuset, men på grund av den stora källare Tessin hade ritat höll man på att spränga ut utrymme för denna när bränderna bröt ut, och själva byggandet av byggnaden satte igång först 1670.

1700-talets första hälft

Första hälften av 1700-talets stora bränder.

Efter de båda bränderna 1669 dröjde det över 50 år innan det var dags för nästa storbrand, men 1721 var det dock dags igen. Denna gång brinner området mellan Östra och Västra Hamngatan och söder om Södra Hamngatan. Sammanlagt brinner 213 hus ned, och noterbart är att detta är första gången Domkyrkan brinner. Samtidigt brann även en skolbyggnad på Domkyrkotomten, men båda byggdes snabbt upp igen, antagligen på att delar av byggnaderna räddades från att helt brinna ner. Området hade hyst de finaste av stadens hus, och i samband med återuppbyggnaden passade man på att bredda Södra Hamngatan och skapade grunden för uppfattningen att stadens förnämsta hus skulle uppföras här.

1746 är det dags för nästa storbrand, och även denna gång brinner området på den norra sidan av Hamnkanalen, även om branden turligt nog inte sprider sig öster om Östra Hamngatan. Denna brand kommer att forma dagens bild av stora delar av staden, då många av dagens ikonbyggnader uppfördes efter denna brand. Även denna gång skadades Christine Kyrka, men både Kronhuset och Rådhuset klarade sig oskadda (men huset som låg där Asplunds rådhusutbyggnad ligger idag strök med). Även huset i hörnet av Norra Hamngatan/Smedjegatan (Gamla Tullen 13:14) och de delar av Kvarnberget som klarades sig i branden 1669 klarade denna brand. Hörnhuset vid Norra Hamngatan/Smedjegatan uppfördes ursprungligen efter branden 1669 av Bryngel Radhe, och kom att hysa krogen Kronan. Detta hus är det äldsta privata hus som finns i staden, men omfattande om- och tillbyggnader har gjort att ytterst lite finns kvar av den ursprungliga byggnaden. Efter denna brand uppförs Kronhusbodarna, Ostindiska Kompaniets hus och Sahlgrenska Huset. Sammanlagt 196 hus förstörs i branden.

1700-talets andra hälft

Andra hälften av 1700-talets stora bränder.

Mot slutet av 1700-talet går staden in i en intensiv period av bränder. 1792 brandhärjas återigen området sydöst om Södra/Östra Hamngatan som brann 1669 och 110 hus förstörs. 1793 brinner för första gången det område på Kvarnberget som tidigare klarat sig från bränderna i området, och 65 hus förstörs. 1794 brinner så ett område i Östra Nordstaden, nordöst om Östra Hamngatan/Postgatan och 87 hus förstörs.

1800-talet

1800-talets stora bränder.

Det nya seklet inleds på samma sätt som det förra slutade, och 1802 bryter nästa signifikanta brand ut, även denna gång i området mellan Östra/Västra Hamngatorna och Södra Hamngatan som brann 1721, och denna gång brinner 180 hus ner. Återigen brinner Domkyrkan, men denna gång blir den totalförstörd och en ny kyrka uppförs från grunden. Samtidigt plockas kyrkogården runt Domkyrkan bort och skolbyggnaden som delvis förstördes i branden rivs för att ersättas av ett nytt torg (som sedan blir park på mitten av 1850-talet). Den nya Domkyrkan började byggas direkt efter branden 1802, och invigdes 1815. Arbetet med tornet fortsatte dock till 1826.

Efter dessa fyra stora bränder införs en ny byggstadga 1803 som bland annat förbjöd byggandet av nya trähus inom vallgraven. Efter bränderna 1792 och 1794 drogs Götgatan och Fredsgatan fram efter planer från 1669 för att minska omfattningen av bränderna, men dagens sträckningar av gatorna kom till först i samband med de omfattande rivningarna på 1960- och 70-talen.

Eländet för Göteborg var dock inte över än, för 1804 brinner området väster om Västra Hamngatan, och 218 hus förstörs. I antal hus är detta den största branden i stadens historia, och Landshövdingeresidenset skadas då flera ekonomibyggnader och stall på tomten brinner ner. Huvudbyggnaden klarar sig dock.

Slutligen brinner de delar av Östra Nordstaden som klarade sig i den tidigare branden 1794 1813, och sätter därmed punkt för de stora brändernas era. I denna den sista branden förstörs 100 hus.

Sammanlagt har 760 hus brunnit ned under perioden 1792-1813, och mer än 80 % av området innanför vallgraven har förstörts. När husen i dessa områden återuppförs är det de nya brandreglerna från 1803 som styr, och dessa regler får önskad effekt då endast enstaka hus förstörs i bränder efter detta.

Under dessa knappt 150 år av dramatiska bränder är det alltså bara tre byggnader som klarat sig till dagens dato. Christina Kyrka började byggas redan 1633 och invigdes 1648, men då så mycket blev förstört i branden 1669 är det tveksamt om man kan sätta kyrkan ålder till tidigare än detta år. Kronhuset uppfördes i två etapper 1642-1643 och 1648-1655, och brukar ofta kallas stadens äldsta byggnad. Den tredje byggnaden är Landshövdingeresidenset som uppfördes mellan 1648-1650, men omfattande till och ombyggnader genom åren har gjort att endast lite av det ursprungliga huset fortfarande finns kvar.

Tiden efter bränderna

Trots sina kraftfulla befästningar utsattes Göteborg aldrig för några strider i de krig som på gick under tiden efter 1621. Det närmaste var kanske de danska anfall som skedde under Det stora nordiska kriget, då Nya Varvet anfölls 1717 och 1719 samt Nya Älvsborg 1719, vilket också visar sig i att stadens befästningar var långt ifrån färdigbyggda då kriget bröt ut 1700. Efter kriget (som slutade 1721) lät man dessutom befästningarna förfalla en tid innan en ny byggvåg drog igång omkring 1750. Dock varade stadens befästa tid inte länge, och staden som hade börjat bli trångbodd redan i slutet av 1640-talet började undersöka möjligheterna. 1803 skickade man en begäran till kungen om att få riva befästningsmurarna. 1806 upphörde staden att vara en befäst stad, och året efter fick man till slut tillstånd att riva befästningarna. Själva rivningarna var dock en utdragen process, och det är först runt 1850 som allt är borta och marken bebyggs.

Plan från 1815 som visar hur marken som frigörs i samband med raseringen av befästningarna skulle kunna användas. Nya kvarter har vit färg.

Källor

Ahlberg, N. (2012). Svensk stadsplanering : arvet från stormaktstiden, resurs i dagens stadsutveckling. Stockholm : Forskningsrådet Formas.
Lönnroth, G. (2003). Hus för hus i Göteborgs stadskärna. Göteborg : Stadsbyggnadskontoret / Göteborgs stadsmuseum.
Lönnroth, G. (1999). Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg : ett program för bevarande : Del 1. Göteborg : Stadsbyggnadskontoret.
Schönbeck, G. (2004). Göteborg genom ritningar : byggande från äldre tid till 1900. Göteborg : Regionarkivet.

Historiska kartor från SBK (http://goteborg.se/wps/portal?uri=gbglnk%3a20120704-1515)

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Herbert (6 November 2015 07:45):
Kul läsning!
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5376 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Göteborgsregionens folkmängd
12 November 2018 11:45 av Matthias H.
VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
6 November 2018 22:25 av Hans Jörgensen
Västlänken
16 Mars 2018 08:59 av Erik Funck