Utskrift från gbg.yimby.se
....

Yimby Film Festival - 24 filmrutor om staden

 


Årets julkalender från Yimby Göteborg kommer i form av olika filmer som på ett eller annat sätt knyter an till stadsbyggnad.

 

Lucka 18: Jan Gehl: How to build a good city.

Av Annette Vejen Tellevi

Få arkitekter har haft större betydelse för sättet vi ser på stadsliv och för hur man planerar bra stadsrum än Jan Gehl. Denna danska gigant har passerat 80 år, men är fortfarande mycket aktiv som senior advisor, inspiratör och föreläsare.

När Danmark 2014 antog sin nationella arkitekturpolicy "Mennesker i Centrum" var Jan Gehls långa arbete för att skapa människovänliga städer en av de viktigaste inspirationskällorna.

Denna film är en intervju med Jan Gehl från oktober. Här berättar han bland annat om Köpenhamns utveckling till att bli en storstad för barn och cyklister.

 

 

Jan Gehls 12 kvalitetskrav för bra stadsrum

 

 

Lucka 17: James Howard Kunstler dissects suburbia

Av Olof Antonson

 

För närmare tio år sedan när Yimby ännu var ett nytt fenomen, och innan Facebook tagit över helt, delades denna underhållande föreläsning på forumen. Det är en pusselbit i det teoribyggande som vi ägnade oss åt på den tiden. Kunstler blandar humor och allvar när han kritiserar det amerikanska förortsbyggandet (suburbia/urban sprawl) till förmån för mer traditionella stadsmiljöer. Kontexten skiljer sig i många avseenden från den svenska, men det finns även likheter i sättet som vi satsat på motorleder, externhandel och småhusbebyggelse.

 

 

Lucka 16: Super-slanka skrapor

av Patrik Höstmad.

Höga markpriser, brist på tillgång på stora tomtytor, en stor efterfrågan på bostäder och ny teknik har gjort att det numera går att få affär för en ny typ av super-slanka skyskrapor i Midtown, New York City.

Förhållandet mellan bredd och höjd har gått från ca 1:7 (t.ex. Seagram Building och gamla World Trade Centre) till 1:15 (t.ex. 432 Park Avenue) och nästa år kommer en med förhållandet 1:24 (111 West 57th Street).

Om New Yorks super-slanka skrapor.

 

Det reglerade New York City

När vi diskuterar skyskrapor i New York kan det vara intressant att ta en titt på zoneringsreglerna (planreglerna) för byggnaderna.

Innan 1916 var det relativt fritt att bygga höga hus då byggnadsteknik och ekonomi satte en så låg praktisk gräns för byggnadshöjden att byggnadens höjd och volym sällan blev en fråga. Men tekniken och ekonomin utvecklades och efter några mindre lyckade byggnader som blev bastanta och inte smalnade av mot höjden, t.ex. Woolworth Building (1912), så ville man börja säkerställa att byggnaderna inte tog för mycket solljus ner till gator och parker.

Zoneringslagen från 1916 krävde därför att byggnader smalnades av och drog sig från gatan när de gick i höjden. Precis som när de svenska solreglerna infördes så fanns här experter som redovisade "fakta" om hälsa, säkerhet, hygien och moral – många påstående och tankar som visat sig vara helt felaktiga. Både Chrysler Building (1930), Empire State Building (1931) och Rockefeller Center (1939) har trappstegsdesignen enligt 1916 års regler.

Sedan dess har stads byråkrater skapat över 1000 tillägg i lagen som resulterat i över 1000 sidor text. T.ex. infördes incitamentregler eller bonusregler på temat att genom att erbjuda allmänt tillgängliga ytor (park och torg) fick byggherren bygga högre utan avtrappning. Tyvärr ledde detta till mindre attraktiva ytor i markplan som snarare skapades för att komma åt höjden än för att det fanns ett genuint intresse i att skapa en god allmän yta. Semgram Building (1958) sägs vara en av huvudanledningarna förändringarna i lagen 1961.

Den stora hårdjorda ytan framför Seagram Building.

 

I 1961 års lag började man reglera totala golvytans relation till markytan. För bostadsskrapor sattes den så lågt som till 12. Dvs har man haft en tomt på 500 kvadratmeter har man kunnat bygga 6000 kvandratmeter golvyta relativt fritt disponerat på höjden eller bredden inom tomten. Det ledde i praktiken till något avsmalnande byggnader och en begränsning till ca 25 våningar.

Regleringarna, ekonomin och byggtekniken sammantaget har satt en praktisk gräns som varierat över tid och från plats till plats. Om den praktiska gränsen i normalfallet var 25 våningar för bostäder så var den med något mer tillåtande regler 50-60 våningar för kontorsbyggnader. Men genom att köpa "lufträtter" (air rights) från granntomter har man kunna gå högre. Det betyder att höjden därefter varit kraftigt begränsad på de aktuella granntomterna. Trump Tower (1983) med sina 202 meter är skapat på detta sätt.

Över åren har allt mer kritik kommit mot de offentliga ytor och torg som skapats när byggnaderna dras från gatan för att få lov att gå på höjden. Istället har det fötts tankar om att säkerställa att byggnaderna möter gatan med verksamhetslokaler som ett sätt att aktivera gatan. År 1994 infördes regler som möjliggjorde högre bostadshus om man skapade ett podium med verksamhetslokaler som mötte gatan.

Att bostadsskrapor har varit hårdare reglerade än kontorsskrapor är en anledning till att eftertraktade områden med höga markpriser blivit monofuktionella med bara kontor. Sedan lufträtter, regeljusteringar och lite kreativa tolkningar införts har fler höga bostadsskrapor byggts och det har skett ett långsam återbefolkande av kontorsområdena.

På senare tid har prisvärda lägenheter (affordable housing) reglerats fram. T.ex. om 20% av lägenheterna är prisvärda så får man bygga 33% mer golvyta. För att kunna skapa fler prisvärda lägenheter har NYC inte velat hindra de nya super-slanka skyskraporna.

Super-slanka skrapor under uppförande, planering och diskussion.

 

Men skraporna har förstås skapat en diskussion om att NYCs zoneringsregler måste uppdateras igen. Som vanligt står en kamp mellan de som vill bevara de kvaliteter och bostäder som finns och de som vill möjliggöra de kvaliteter och bostäder som kan skapas.

Men i praktiken finns det inte många fler än de nu aktuella tomterna att nyttja eftersom så mycket lufträtter redan är förbrukade för andra byggnader.

New York City och Manhattan är på inga vägar ett oreglerat område. Snarare har det varit minutiöst reglerat med ett komplicerat reglverk som utvecklats över tid när oönskade effekter har uppstått  ...inte sällan till följd av just reglernas utformning.

 

Lucka 15: George Costanza – architect (Seinfeld)

Av Olof Antonson

 

Under tv-serien Seinfelds gång (1989-1998) utger sig karaktären George Costanza spelad av Jason Alexander för att vara arkitekt vid ett flertal tillfällen. Det blir ett återkommande skämt, som allt som oftast leder till pinsamma situationer där George snärjer in sig i osanningar.

 

Lucka 14: Monty Python – The Architects Sketch

Av Olof Antonson

 

Vem bär egentligen ansvaret för den byggda miljön? Det är en ständigt återkommande fråga som får olika svar beroende på vem man ställer den till. I denna klassiker från Monty Pythons flygande cirkus får vi se John Cleese och Eric Idle som arkitekter. De visar upp modeller för sin uppdragsgivare och argumenterar för sina förslag. Med varierande resultat.

 

Lucka 13: Det amerikanska motorvägsnätet vs. staden

Av Pär Johansson

 

Vi fortsätter vår resa i USA med att titta närmare på hur det amerikanska motorvägsnätet påverkat amerikanska städer. Göteborg är till stora delar planerat efter samma ideal även om inte allt kom att genomföras fullt ut. Planerna på boulevardisering och förtätning av områdena kring Första Långgatan, Dag Hammarsköldsleden och Hjalmar Brantingsgatan med mer gör att staden på sikt kan läkas ihop, helas.

 

Lucka 12: Bullitt!  - San Francisco pr bil

Av Annette Vejen Tellevi

Två bilar, en biljakt. San Franciscos raka gator och fantastiska topografi.

Och så Steve Mc Queen i toppform i sin mest berömda scen: biljakten från Bullitt (1968)

 

 

 

Lucka 11: År 2019 - Blade Runners Los Angeles

av Annette Vejen Tellevi

 

1968 skrev Philip K Dick sin berömda roman "Do Androids dream of Electrical sheep?", en dystopi om ett Los Angeles 2019 efter den nucleara katastrofen. 

Fortfarande 1982 när Ridley Scott använde romanen som grund för sin Science Fiction-klassiker Blade Runner kändes atomhotet väldigt nära och 2019 väldigt långt ute i framtiden. Det Los Angeles som möter oss i filmen är mörkt, regnfullt, förorenat och smutsigt. Längst ned mellan huset finns den stökiga, farliga gatonivån där kriminella har tagit över, medan samhällets toppar befinner sig högt uppe i skyskraporna i sällskap med konstgjorda djur .

Nu när vi närmar oss Blade Runner tid är vårt syn på staden en helt annan. Men man kan forfarande imponeras av den fantastiska filmen och hur den suggestiva staden skapades med helt analog teknik.

 

 

 

Här finns en liten fascinerande film om hur staden skapades:

 

 

 

 

 

Lucka 10: Organiserad komplexitet

 Av Olof Antonson

 

Söndagar passar bra för att förkovra sig, och vi bjuder därför idag på ett lite längre föredrag i två delar (19 + 25 min). Kelvin Campbell talar om planeringssystem byggda på många komplexa regler, och hur detta leder till att enskilda mindre initativ försvåras till förmån för storskalighet. Han ställer det i kontrast till exempelvis kåkstadsbebyggelse av spontan karaktär, som favelorna i Rio de Janeiro.

Trots att människorna där kringgår officiella regelsystem, blir resultatet inte kaotiskt eller spretigt, utan snarare sammanhållet och stringent utifrån de rådande förutsättningarna. Detta är ett uttryck för det Jane Jacobs benämner som organiserad komplexitet, och något som är värt att fundera kring i förhållande till vårt eget sätt att bygga och planera på idag.

Förr kunde en stor del av befolkningen timra ett hus, men idag förlitar vi oss på större aktörer i takt med att processer och regelverk blivit allt mer komplexa. Går det att återerövra tanken om ett småskaligt byggande? Går det att hitta regler och former för där dessa olika sätt att organisera den byggda miljön på kan mötas, och där planeringsinstanser blir en hjälp och inte ett hinder för det småskaliga?

 

 

Campell ägnar en ganska stor del av föredraget åt top down- och bottom up-perspektiv på samhällsbyggande, och hur invecklade planeringssystem lett till ett industriellt byggande dominerat av några få stora byggbolag snarare än många små. I regelverkens nuvarande form blir mötet med det spontant framväxande som en oförsonlig kollision mellan kontinentalplattor.

Han ger mot slutet därför förslag på hur top down-perspektivet skulle kunna förändras genom anpassade regeler, för att på så vis möta den oförlösta potentialen i bottom up (det han benämner massive small: självbyggande, mindre byggbolag, byggemenskaper osv). Ett regelsystem som skapar förutsättningar för – och stöttar – initativ snarare än motverkar dem.

 

Katy Freeway i Houston, Texas. Ett önskvärt resultat av komplexa regler och planeringssystem. Eller ett misslyckande av desamma?

 

Kyrkesund: Informell bebyggelse utifrån tumregler och lokal byggnadstradition; utformningen bygger bland annat på fiskets krav, det utsatta bergiga läget vid havet och det sociala sammanhanget (konformitet). Bildkälla: Bohusläns museum.
 

Rocinha, Rio de Janeiro. Framtida världsarv? (Klicka för förstoring)

 

Hur kan vi skapa förutsättningar i Göteborg som frigör den potential som finns i de många små initativen?

 

Lucka 9: Charter cities

Av Alvar Palm

Paul Romer är ständigt favorittippad för nobelpriset(ish) i ekonomi. Hans gärning ligger huvudsakligen inom området långsiktig ekonomisk tillväxt. Ett av hans favoritämnen är urbaniseringens roll för ekonomisk tillväxt i fattigare delar av världen.

I detta TED Talk argumenterar Romer för vad han kallar ”charter cities”. Idén är att skapa ett mindre geografiskt avgränsat område där andra regler råder än i den omgivande nationalstaten. Området fungerar som ett slags testarena för genomgripande politiska reformer. Historiskt finns verkliga och framgångsrika exempel – inte minst Hong Kong, där Kina tillät marknadsliberala regler innan de infördes i landet som helhet. Om reglerna är framgångsrika för att skapa välstånd kommer området att dra till sig mängder av människor från dess omgivningar – och fram växer ett blomstrande nytt samhälle.

Något Romer inte nämner, åtminstone inte i denna föreläsning, är möjligheten att använda denna modell för de stora flyktingläger som vuxit fram på flera håll i världen, och som i mångt och mycket fungerar som egna städer. Här skulle – tänker jag – UNHCR i samarbete med värdlandets regering samt en aktör som specialiserat sig mot urban governance kunna skapa charter cities enligt Romers modell. Inte riskfritt, inte oproblematiskt – men som alltid när det gäller hanterandet av stora flyktingströmmar måste man fråga sig: vad är alternativet?

Lucka 8: Manhattans rutnät

Av Pär Johansson

Idag tittar vi närmare på hur det kommer sig att Manhattan i New York är planerad efter ett strikt rutnät. År 2011 var det 100 år sedan rutnätet färdigställdes. Arbetet startades efter att det mot slutet av 1780-talet blev alltmer uppenbart att den snabbt växande staden behövde en masterplan för stadsplanering. Det tog sedan 14 år att få det på plats. John Randall, Jr. var den som var ansvarig för att märka ut de över 1000 korsningar som markerades med järnspett och milstenar i marmor. Ofta i konflikt med de boende som ansåg att staden försökte stjäla deras mark. Det sägs att bara ett av de ursprungliga vägmärkena finns kvar. Den finns i Central Park.

Manhattans Masterplan från 1811.

En ny stadsplan (översiktsplan) för Göteborg håller nu på att tas fram av kommunen. Den ska baseras på arbetet med den historiska stadsplaneanalysen av Yimby-pristagarna Lukas Memborn och Josefin Westerlund samt Sophia Älfvåg.

 

Lucka 7: Filmfabriken på Otterhällan

Av Jesper Hallén

Idag blir det en resa till den tidiga göteborgska filmhistorien och några av de tidiga filmproduktionerna i staden. Redan i början på förra seklet producerades film i Göteborg då Hasselblads fotografiska byggde en filmstudio på Otterhällan. Det här var innan SF bildades och Hasselblads var nu ledande i landet med det nya filmmediet. Här spelades en mängd filmer in under några intensiva år.

Vi börjar med filmen "Nattens barn" från 1916 i regi av George af Klercker. Det mest spektakulära är den spännande actionscenen i slutet av filmen då de jagar varandra över takåsarna uppe på Otterhällan med utsikt över Göteborg. Genom någonslags ren magi hamnar de sedan plötsligt ute på en klippa vid kusten. Bara på film!




Jaktscen på takåsarna med utsikt över Göteborg. I bakgrunden skymtar bland annat gamla Arkaden.


Ritning över inspelningsateljén på Otterhällan.


Tidningsannons där man söker verkligt goda och originella manuskript.



Vi fortsätter med det hundra år gamla krigsdramat "För hem och härd" från 1917, även den i regi av George af Klercker (som även spelar huvudrollen Sven). Detta var Sveriges enda beredskapsfilm under första världskriget. I filmen kan man bland annat se soldater som tar spårvagnen (!) ut till Långedrag för att bekämpa fienden som kommer sjövägen. Den mest storslagna scenen är nog landstigningen i Askimsviken.
Biljettpriserna vid premiären var kraftigt förhöjda då intäkterna gick till välgörenhet, kronprinsessans beklädnadsfond. Filmens författare beskriver tillblivelsen av filmen så här: "Saken var den, att man ville ha en film skriven att uppföras till förmån för Kronprinsessans beklädnadsfond. Så man vände sig till löjtnant af Klercker, löjtnant af Klercker vände sig till mig, gemensamt vände vi oss till groggen."  


(Filmen öppnas i nytt fönster)



Filmaffisch.


Hasselblad gjorde inte bara spelfilm utan skildrade även vardagsdramat i Göteborg. Nedan en dokumentation av de kilometerlånga köerna för att få köpa potatis av Livsmedelsnämnden 1918. I filmen syns kön ringla sig runt Sociala huset, nuvarande Pedagogen. 


(Filmen öppnas i nytt fönster)


Lucka 6: Singin' in the Rain

Av Annette Vejen Tellevi

 


 

Singin' in the Rain spelades in 1952, men handlingen försiggår 1927 och beskriver skedet när stumfilmen ersattes av ljudfilm.

 

 

När man skulle spela in den berömda regnscenen ser man därför Gene Kelly dansa i en kuliss som visar ett Los Angeles från förr.

En klassisk tät blandstad med smala gator, gatstenbeläggning och trottoarer, solida tegelhus med ingångar direkt från gatan och små butiker med lysande fönster.

 

 

 

Lucka 5: Lost in Translation

 Av Olof Antonson

 

 

I filmens inledning anländer Bob Harris (Bill Murray) ensam i taxi till innerstadsdelen Shinjuku i Tokyo, som präglas av dess många reklam- och neonskyltar. Hans karriär som skådespelare i amerika är på dekis, hemma går äktenskapet på tomgång och han hanterar sin krisande tillvaro genom att arbeta. Detta har fört honom till Japan och inspelningen av en reklamfilm för whiskeymärket Suntory. I mötet med det japanska samhället förstärks hans känsla av vilsenhet, både kulturellt och existentiellt.

Det är en på många sätt vacker film, som ligger oväntat nära verkligheten. I alla fall enligt min upplevelse. Nedanstående foton är ett urval från en månads visstelse i Tokyo 2013. De är tagna oberoende av filmen, men i anslutning till den gata i Shinjuku som Bob Harris färdas längs.

 

Notera den låga byggnaden till vänster om Shidax-skylten. Bob Harris gnuggar sina ögon i filmen när han får syn på sig själv i whiskeyreklamen som är placerad på dess tak.

 

"For relaxing times, make it Suntory time!"

 

Bortanför bron till högbanan, som taxin passerar i början av introt, finns en närmast episk neonskylt.

 

Den animerade neonskylten tillhör pachinkohallen Jumbo, som tillhandahar en sorts hysterisk blandning mellan flipperspel och enarmade banditer. Ljudvolymen inne i hallen omöjliggör mänsklig kommunikation, och blir paradoxalt nog ett sätt för sönderstressade japaner att koppla av.

 

 Under dagtid syns skyltens olika neonrör, som upptar en stor del av fasaden.

 

 

Lucka 4: Göteborg 1971

Av Pär Johansson

Idag reser vi tillbaka till tiden kring Göteborgs 350 årsjubileum 1971. Vi får lyssna till kommunstyrelsens ordförande Hans Hansson (FP), 1967- 1976, som berättar att jubileet tagit 20 år att planera. Det äger rum mitt under miljonprogrammets gulddagar. Filmen är en fascinerande samproduktion av BBC-NDR Hamburg. Vi får bland annat följa med till Hjällbo, Landala och Masthugget. Flygbilder visar den storskaliga bebyggelsen och det rivna östra Nordstan skymtar förbi i början av filmen tillsammans med tyska kyrkan klädd i murgröna.

Storslagna planer i nordost.

Filmen är ett bra exempel på hur man tänkte sig att samhället skulle organiseras och struktureras under den här tidsperioden. Det handlar om genomtänkta kök och bostäder som (nästan) alla har råd med men också om arkader för att kunna gå väderskyddad och effektiv sophantering genom kulvertar under husen. Det finns tvättstugor som kan användas av hemmafruarna 4 timmar per vecka och fritidsaktiviteter för barn och vuxna.

Planeringsidealen från den här tiden var mycket styrda av normer. Till exempel var normen för skolor att det skulle finnas 1 000 kvm skolyta och 10 000 kvm lekyta och öppna ytor per 1 000 invånare. Det skulle vara 10 minuter från bostaden till butiker och skolor. Det talas mycket om de genomtänkta ytorna utomhus men ändå är det slående hur få människor det är som använder utrustningen, parkbänkar och gångvägarna. Det byggdes 1,2 parkeringsplatser per lägenhet (ingår i hyran) och tar bara 12 minuter med spårvagn in till stan. Samtidigt trafiksepareras innerstaden genom zonering med vägar som saknade kontakt med varandra, enbart förbunda genom en ringled.

Nybyggda Masthuggstorget.

Slitna hus exproprieras, för att hindra spekulation, rivs och människorna flyttas till kransen. De hus som går att renovera repareras och moderniseras. Men enligt Hans Hansson (FP) är det mer effektivt att riva och bygga nytt, även om det kostar lite mer.

Gammalt möter nytt i Landala.

I en av de mer intressanta intervjuerna med en ung kvinna boende Hjällbo som beskriver det hon gillar mest med sin satellitstad: "What I like best is that it takes you just a short time to get into the city. To do something. You can't do anything out there."

Filmen har tidigare analyserats i ett blogginlägg.

 

Lucka 3: Metropolis

Av Annette Vejen Tellevi

Bakom den tredje luckan hittar vi en av de mest klassiska filmstäderna. Fritz Langs berömda vision om en framtidsstad: Metropolis från 1927.

Filmen var oerhört ambitiös. Ett gigantiskt projekt till en kostnad av 5 miljoner Reichsmark – bland annat på grund av att man anlitade 36.000 statister till masscenerna …

Även denna korta scen är något extra. Den gjordes som en stop motion-animation i en gigantisk stadsmodell, som ett 20-tals New York på stereroider, med 300 små bilmodeller på höga motorvägsbroar. En veckas arbete gav 10 sekunders film. I bakgrunden syns det stora Babels Torn – en byggnad med central betydelse i filmen och i ett design som bland annat inspirerade Ridley Scott när han gjorde "Blade Runner".

Metropolis blev ett ekonomiskt fiasko när den kom. I Tyskland spelade den in bara 75000 mark och i ett försök att göra den mera lättsmält klipptes den om och ned inför USA-premiären året därpå.

Den ursprungliga versionen försvann, och den restaurering som gjordes 2001 var av USA-versionen. Det blev därför en stor sensation när man 2008 hittade en komplett kopia av filmen på filmmuseet i Buenos Aires.

 

 Yimby presenterar: Stadsscenen från Fritz Langs Metropolis (1927):

 

 

Lucka 2: Jane Jacobs om stadsmiljöer och folkhälsa

Av Olof Antonson

 

 

Inaktivitet och stillasittande leder till allvarliga hälsoproblem i vårt moderna samhälle. Hur skapar vi attraktiva stadsmiljöer, som gynnar hälsofrämjande transportsätt som gång- och cykeltrafik? Jane Jacobs är föredömligt pragmatiskt: Hon menar att vi bör studera de delar av våra städer som redan fungerar idag, där människor trivs och gärna rör sig till fots, snarare än att ägna oss åt att måla upp förledande och högteknologiska framtidsvisioner.

 

Fotgängare och cyklister på Strøget i Köpenhamn.

 

Framtiden?

 

Framtiden?

 

 

 

Lucka 1: Med spårvagn i San Francisco

Av Jesper Hallén


I vår första film får vi följa med på en spårvagnfärd som sakta rullar fram längs Market Street i centrala San Francisco den 14 april 1906. Det är ett fascinerande tidsdokument som skildrar gatutrafiken under en vardag i San Francisco som vid den tiden hade ungefär 400.000 invånare. Vardagen flöt på och människor befolkade gatorna lyckligt ovetandes om att de bara fyra dagar senare skulle drabbas av den stora jordbävningen som drabbade staden den 18 april 1906. En katastrof som skulle ödelägga stora delar av den gamla stadsbebyggelsen, som till stor del bestod av trähus. I jordbävningens spår brann även stora delar av bebyggelsen, både av till följd av jordbävningen men även av försäkringsmässiga skäl. Försäkringarna täckte nämligen i regel inte skador uppkomna vid jordbävningar, däremot vid brand vilket ledde till att många självmant satte fyr på sina skadade kåkar.
 





Här är en film gjord dagarna efter jordbävningen. Även här får man bland annat åka med längs Market Street.





Bilder på Market Street efter jordbävningen. Nedersta bilden är tagen uppifrån Ferry Building, byggnaden med tornet i fonden i filmen.

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5349 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter