Utskrift från gbg.yimby.se
....

Arkitekter berättar III

Vi har nu kommit till tredje och sista delen av YimbyGBG:s sommar-reprisering av SVT-produktionen "Arkitekter berättar" från 1976

Arkitekter berättar III - Att se in i framtiden. I det avslutande programmet föröker sig serien göra någon slags nutidsanalys och även börja titta framåt. Mot en framtid som alltså är vår nutid.

Programmet tas i stort upp av Leif Reinius och Sune Lindströms resomenang om hur de planerat in stadsmässighet i diverse olika förorter under efterkrigstiden. Grundtanken har i princip varit att skapa en stor befolkningstäthet och ett utbud av service vid tunnelbanehållplatsen för att sedan gradvis gå mot mindre bebyggelse i utkanterna.

Tanken är inte ny men blev populär under 1960-talet, tydligen som någon motreaktion mot 1940-talets nya områden som ansågs vara vare sig stad eller land. Sune Lindström berättar om hans Täby Centrum som i stort är att jämföra med Frölunda Torg. En lösning som han tycks finna komma nära idealbilden av den täta staden där så många som möjligheten får ynnesten att bo så nära centrumets service som möjligt.

Lite intressantare blir det, inte minst för göteborgare, när programmet går vidare mot Angered och i första hand Gårdsten, som 1976 var tämligen övergivet. En involverad arkitekt, Rune Falk, sitter och beklagar sig lite vagt över något diffust problem som han ser med stora planerade förstäder av Angereds sort.

Efter en tid får även en person som är anställd av Fritidsbyrån för att skapa verksamheter och kontakter mellan hyresgäster, Kajsa Wallin, komma till tals. Hon riktar en hård kritik mot expertväldet, hur lite de egentligen lyssnas på hyresgästerna och att Angered, som skall efterlikna en stad, egentligen saknar stadsmässighet och mötesplatser - det är helt enkelt en sovstad präglad av segregation och där det egentligen inte finns någon anledning att röra sig i området. Rune Falk ser lite obekväm ut och säger att de behöver hitta en väg ut.

Avslutningsvis blickar så programmet framåt. I en tid med bostadsöverskott vände sig byggbolagen och planerare i nådens år 1976 mot att i allt högre usträckning bygga småhus i städernas utkanter. I programmet ställer de frågan om detta löser några problem och om byggbolag och arkitekter lärt sig något?

Programmet ger oss aldrig något svar på denna således retoriska fråga. Istället kan vi nu 33 år senare konstatera att småhus och liknande fortsätter att bre ut sig i ytterområderna. Samtidigt lär det inte finns så värst många lediga lägenheter i Gårdsten.


Tidigare avsnitt:
Arkitekter berättar I - Vad gör egentligen en arkitekt?
Arkitekter berättar II - Goda bostäder fostra goda medborgare

Stad i ljus


Hotel Avalon och Kungstorget.


Att ljussätta fasader och gatumiljöer kan göra staden både vackrare och tryggare. Parker kan förses med fler och intressantare ljuskällor och våra broar och kajer skulle kunna tas till vara bättre, även när mörkret fallit. Platser som dagtid är fulla av rörelse och liv kan om nätterna bli totalt öde. Okej, de flesta väljer nog att sova några timmar på nätterna istället för att strö omkring längs nattliga gator. Men de finns ju alltid de som är ute, de som vill uppleva staden på natten eller helt enkelt inte orkar sova mer. Dessutom, snart är det åter vinter och mörker som faller redan vid fyrasnåret och då vill vi ju ha ljus. I Julstaden Göteborg tänds ljusen i valda delar av centrala stan. Ett både omtyckt och mobbat evenemang. Jag hör nog till de förstnämnda för jag ser fram emot att ljuset tänds. Men ska vi bara ljussätta vår stad några veckor om året?



Julstadsbelysningen varier lite från år till år. I fjol var Rosenlundsverket belyst och inte blev det tristare. När vi ändå har ett värmeverk mitt i stan så varför inte göra något av det, skulle funka året om.


Det är klart att allt krimskrams som pryder stan under julstadsveckorna inte passar sig året om, som diverse glödlampsgranar och ljusslingor. Men det finns vissa delar av konceptet som man gott skulle kunna prova att köra permanent. Som till exempel viss fasadbelysning.

Men hur gör man en lyckad fasadbelysning? Ja det är ju inte bara att slänga upp ett par spotlights och tända. Risken finns ju alltid att man överdriver eller använder skumma färger i ljuset. Jag tycker att man lyckats med belysningen när man genom ljuset framhäver byggnadernas karaktär och dess detaljer. På så sätt kan man låta husen skifta skepnad när dag blir natt och detta bidrar ju dessutom till en roligare stad för ögat. Man borde kanske anställa en stadsljussättare, någon som ansvarar för stadens ljus. Likt Julstaden eller Lights in Alingsås gör när man ger olika ljussättare i uppdrag att ljussätta olika byggnader.




Längs med vallgraven vore det snyggt med utökad fasadbelysning. Vackert med den sparsamma belysningen till vänster i övre bilden där ljuset följer och framkallar fasadens textur. En enklare metod har används av ljussättningen av synagogan där man helt enkelt bara placerat strålkastare nedanför. Det fungerar dock rätt bra i det här fallet om än något väl ljust.



Exempel på en lyckad ljussättning på Kyrkogatan 18. Ett hus man inte lägger märke till så värst mycket på dagtid. Men med ljussättningen kommer husets alla detaljer och dess pampighet till sin rätt.



Läroverksgatan. Snygg ljussättning gör huset och den tomma gatan lite mer värd en nattlig promenad.





Att ljussätta växtlighet kan också skapa snygga miljöer. Här på Magasinsgatan.


Många känner sig otrygga på kvällen och drar sig därför för att gå ut när klockan passerat skymning. Det tycker jag är synd och i förtsta hand bör man ju naturligtvis ta tag i grundproblemet, det vill säga anledningar till varför man är rädd för att gå ut ensam i mörker. Men om man kan få en roligare och mer spännande stad på köpet, så varför inte? För en riktig stad ska leva dygnet runt, särskilt i centrala delar. Man kan inte förvänta sig att människor ska uppehålla sig på platser som är mörka och skumma. Folk dras likt flugor och myggor till ljus.

Kanske kan man satsa mer på solceller, för att på så sätt alstra energi till belysningen. För inte skulle det kosta jättemängder med pengar för att ljussätta staden lite mer. Dessutom får man ju igen pengarna när fler vågar sig ut på gatorna för att konsumera även när mörkret slagit läger över syrenernas stad. Turiststaden Göteborg skulle ta ännu ett steg och även satsa nattetid, då sommarnätterna är en möjlighet. Ljuset och mer verksamhet senare på kvällen ger fler jobb, mer klirr i kassan och en livligare och tryggare central stad.




Inte någon märkvärdig ljussättning, men det gör hörnet lite mer intressantare och en rätt slätstruken fasad mer levande.



Att ljussätta broar är tacksamt. Det stör oftast ingen och det framhäver bron vilket är bra i säkerhetssynpunkt. Ingen nattlig paddanresenär kan alltså nykter slå huvudet i bron om man inte är en riktig drömmare. Sen kan det vara vackert också, när bron speglar sig i kanalens stilla vatten.

För en tid sedan bytte man ut Älvsborgsbrons gamla glödlampor mot ny belysning. En lyckad omställning, även om det var lite charmigt med glödlampor som byttes stup i kvarten. Det är synd om killen som hade det jobbet, nu en arbetsuppgift fattigare. Men det nya är modernare och ljusstarkare. Jag tycker även att man borde försöka dölja brons gula gatulyktor.



Ljussättning av broar är intressant. Överst den grymt snygga belysningen av Tyska bron. Den nya Viktoriabron har däremot inte förärats den mest intressanta ljussättningen.



Älvsborgsbron före och efter.





Exempel på vad man skulle kunna göra i ljussättningsväg. Ljussättning av de för Göteborg karaktäristiska kranarna i centrum skulle göra de till vackra megaskulpturer och göra skylinen roligare. Hörnhuset vid Lilla torget är kraftigt belyst under julstaden, men en stilren och enkel ljussättning skulle kunna pryda byggnader likt denna året om.




Hasselblads två tidigare hus, båda snyggt ljussatta. Det ena fortfarande vid liv genom SVT och har en naturligt vacker ljussättning med sin glaskonstruktion och spetsiga tak. Hasselbladshuset vid Lilla bommen är nu ombyggt till bostadshus och jag tror inte att en ljussättning likt denna (julstaden 2005) vore jättepopulär bland de boende. Men det går säkert att ljussätta på ett annat och ännu snyggare sätt. Sen måste vi ju dagen till ära passa på att uppmärksamma 40-årsminnet av att en göteborgare var först på månen, en Hasselblad 500EDC. Grattis.   



Bostadshus är knepiga att ljussätta som man vill eftersom de boende antagligen inte vill ha strålkastare riktade mot sina fönster när de ska sova. Men kontorsbyggnader, offentliga miljöer och arenor är exempel på byggnader som är perfekta att ljussätta. Nya och Gamla Ullevi är ett par av de som skulle kunna experimentera med.

Gamla Ullevi har varit uppe på tapeten här på Yimby tidigare. Ett förslag för att göra exteriören lite roligare var att ljussätta den. Precis som man har gjort med Scandinavium skulle man kunna variera belysningen efter ändamål. Till exempel blått och vitt när Blåvitt spelar och grönt och svart när Gaisarna spelar. Jag tror att detta skulle vara ett uppskattat drag både för fotbollsbesökare, turister och göteborgaren i stort. Dessutom blir det ju lättare för de boende på andra sidan ån att se vilket lag det är som orsakar jordbävningarna denna afton.



Hur man får fram svart ljus är dock en gåta som måste lösas...

Svar till Malin Lernfelt

Malin Lernfelt skriver idag på ledarplats om YimbyGBG och ställer frågan om Yimby är en sosseförening:

En organisation som jag nyligen börjat fundera över är Yimby. Yimby är en forkortning av YesInMyBackYard och står i motsatsförhållande till alla som säger nej till att förtäta staden. De har ett vällovligt syfte och jag kan hålla med om en hel del som skrivs på föreningens hemsida. Bland annat publicerades häromdagen en välskriven och initierad text med tankeväckande bilder till av skribenten Jesper Hallén, om hur monotont det blir i en stad när man inte varierar fastigheternas exteriörer. Det finns även andra artiklar som är mumma för den som är intresserad av stadsplanering och Göteborgs historia.

Samtidigt överensstämmer Yimbys mål i mångt och mycket med socialdemokraternas. Den person som "ligger bakom" Yimby i Göteborg, Johannes Åsberg, verkar visserligen vara noga med att man inte tar ställning i partipolitiska frågor, men i forumen råder vänstervridning. Och Åsberg själv är aktiv s-bloggare och ordförande i tjänstemännens socialdemokratiska förening i Göteborg. Så hur är det egentligen? Är det som en jag och vän till mig misstänker, att Yimby är en testbana för socialdemokraternas stadsplanering? Det skulle jag bra gärna vilja veta.


Lernfelt har helt rätt i att jag är aktiv sosse, det har jag aldrig gjort någon hemlighet av. Varför skulle jag det? Jag är socialdemokrat med stolthet och glädje och har, som sosse, skrivit om stadsplanering på min blogg, i Tiden, i Ny Tid, på Newsmill och nu senast i antologin Den Grå Vågen. Min politiska uppfattning torde vara allmänt känd för de som bryr sig och vet hur man googlar.

Att det skulle råda vänstervridning på forumet har jag svårt att se. Att man inte håller med GP:s ledarredaktion innebär ju inte automatiskt att man är "vänstervriden". Vi ger också alla med intressanta tankar möjlighet att skriva inlägg - nyligen publicerade vi en text av Mikael Janson (FP) som knappast kan kategoriseras som "vänstervriden".

Yimby är hursomhelst partipolitiskt obundet och kommer så att förbli. Vi som är med i Yimby kommer ur alla politiska läger. Vi kan tycka olika om väldigt mycket och för att behålla en tvärpolitisk enighet tar Yimby inte ställning i ideologiskt laddade frågor, som t.ex. marknadshyror.

Det som förenar oss är insikten att vi behöver en ny och bättre stadsplanering. Vi måste börja bygga den täta, levande blandstad som alla partier enats om i kommunens översiktsplan. Och vi måste sluta bygga den glesa, segregerade bilstaden. Det handlar om rationellt tänkande, inte partitaktik.

Är Yimby en testbana för socialdemokraternas framtida stadsplanering? Tja, som aktiv sosse kan jag ju bara hoppas att det är det. Ingen skulle bli gladare än jag om mitt parti på allvar gjorde idén om den täta blandstaden till sin. Förhoppningsvis är Yimby en testbana för alla partiers framtida stadsplanering.

För alla partier säger sig vilja ha ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle och vill vi ha det så måste vi lägga om vårt stadsbyggande. Det är i stort sett alla politiker, planerare och forskare överens om. Det är bara så fruktansvärt segt att gå från snack till verkstad.

Det är uppenbart att Yimby behövs. Den sengångaraktiga diskussionen om stadsplanering i den här staden har allt för länge varit en slätstruken och svamlig tillställning för de närmast sörjande. Nå, det är över nu. Vi är ett gäng medborgare som bryr oss om den här staden, vi är trötta på löst prat och vi vill se handling bakom de vackra orden om blandstaden.

Jag hoppas att GP fortsätter att kritiskt granska och bevaka oss och andra, det är den fria pressens raison d'etre. Och jag kan garantera att Yimby kommer att fortsätta kritiskt granska, bevaka och styra upp stadsplaneringsdiskussionen i Göteborg, även om det kan hetta till ibland.

Olika röster behöver höras, t.o.m. när de dristar sig att kritisera GP:s ledarredaktion. Ja, som Jan Jörnmark gjorde här på Yimby för inte så länge sedan. Vilket jag antar är ett rent sammanträffande... Eller vad säger du Malin? ;)

Läs också inläggen från Anders Gardebring (YIMBY Stockholm) och Eric Thärnström (YIMBY Uppsala) som tar upp GP:s ledare.

Läs
YIMBY Göteborgs replik i GP

Arkitekter berättar II

YimbyGBG fortsätter sin sommarserie med över tre decennier gammal skåpmat från Sveriges television (för ni betalar väl tv-licens?).

Arkitekter berättar II - Goda bostäder fostra goda medborgare. Vi tittare får följa med hur arkitektens roll förändrats i takt med samhället. I början av förra seklet var landet i stor utsträckning fortfarande ett ruralt jordbrukarsamhälle men under de följande 75 åren omvandlades samhället till en urban industristat.

Från att i första hand ritat offentliga byggnader och bostäder åt en välbeställd överklass fick arkitekten allt större inflytande på bostadsbyggandet. Tidens tankar och ideér omvandlade stadsplanering till samhällsplanering. Vi får titta på några tidiga mönsterbostäder för mellankrigstidens arbetare och några tidiga funkisområden, bland annat punkthusets födelse och nya maskiner för era husa.

Notera även den inledande klämkäcka journalfilmen vars omvandlingspositiva syn på Stockholm står i stark kontrast mot den verklighet som råder för våra vänner i YimbySTHLM.



Tidigare avsnitt:
Arkitekter Berättar I - Vad gör egentligen en arkitekt?

Det är utsidan som räknas


Fasader i Göteborg. Pricka in alla och vinn ett pris.


De allra flesta av stans byggnader kommer man ju aldrig att komma in i. Inredning och golv och originalluckor i köken och porslinstoalettsitsar i all ära men det är ju trots allt utsidan som i de flesta fall är det närmsta vi kommer. Man borde alltså satsa mer krut på stans fasader och det med finess.

Det är ju betydligt trevligare att promenera runt i en stadsdel där husen och fasaderna varieras och man känner att det är ett resultat av gediget hantverk. Mindre trevligt är att skynda sig igenom trista monotoma områden med enformiga och deppiga fasader. Då spelar det faktiskt mindre roll hur lyckliga människorna innanför än är och hur nöjda de är med sina lägenheter. Jag på gatan blir lik förbannat olycklig och nedstämd över att behöva se eländet. Kan ju tyckas vara mitt lilla problem och att det finns värre problem här i världen. Kan tänkas att det är så också, men jag tror inte att jag är ensam och iochmed att det rör sig väldigt mycket människor på gatorna så är detta faktiskt en betydande angelägenhet. Jag vill ha en vacker och intressant stad att promenera i. Inte en stad där man bara ska bo och där man vill komma undan alla sorters utgifter på bekostnad av estetiken.

Vi är ofta dåliga på att vårda våra gamla byggnader och dess ofta vackra fasader. Ofta har man respektlöst förvanskat och bytt ut fasader till ett mer ekonomiskt alternativ. Som till exempel den korrigerade plåten. Detta kalla opersonliga material som misspryder många av vår stads byggnader. Plåt gör man bilar av, inte hus.

Se på Kvillestan till exempel som har många gamla fina landshövdingehus. Men många av dem är idag slarvigt inslagna i dessa ledsna plåtomslag. Man behöver ju inte ha ett alltför tränat öga för att på långt håll se skillnad på en äkta träfasad och en kopia i plåt. Nej, mitt förslag är att byta tillbaks all plåt mot äkta trä igen. Även de nybygga husen med plåtfasader skulle må bra av träfasad. Det skulle göra hela stadsdelen vackrare och den skulle få tillbaks sin stolta själ. Inte skulle man byta ut en träfasad till plåtfasad på Haga nygata, det skulle jag inte tro. Visst kommer det kosta en liten slant, men vinsten skulle bli desto större. Vi ska år 2009 inte behöva ha plåtfasader på våra byggnader. Den här stan skulle kunna vara så mycket vackrare än vad vi låter den vara.



Svårt att tro att det är samma hus. Första bilden från början av 1900-talet, den senaste tagen i fredags. Här har vi alltså ett hus förvanskat med en grotesk gul plåt. Bottenvåningens tegel, det fina skiffertaket och takfönstrens detaljer finns kvar. Men plåten...när det hade kunnat vara så vackert som på övre bilden! 



 
Vilken sida vill du bo på? Okej, kanske inte världens fräschaste fasad men ni fattar grejen.



Plåtslagarglädje när den är som bäst. Masthuggstorget är ett centrum för sunkig plåt. I bakgrunden syns Masthuggsterassen, landets största bostadsrättsförening och kanske även ett av landets största misstag i och med saneringen av den gamla bebyggelsen.




Att man bytt ut den putsade(?) fasaden mot en skrikig gul plåt på f d biograf Gnistan (1938-1968) är för mig ett mysterium. Annars är ju mycket sig likt här på Brämaregatan, tillochmed den den svävande lyktan.



Här är ett färskt exempel på hur man däremot gjort tvärtom. Bytt ut plåtfasaden mot puts. Ett ganska lyckat drag tycker jag, även om man kanske skulle kunna varierat färgen en aning mellan det högre hörnhuset och resten. Har förresten för mig att jag läst någonstans att innan huset fick plåtfasad så var det en fasad av stenplattor, men att man efter en brand satte upp plåt istället för att tvätta av stenfasaden.



Många områden skulle må bra av en ansiktslyftning vad gäller fasaderna. Till exempel flera av de problemområden som vi så ofta pratar om. Nordostpassagen, Annedal, Nilssonsberg, Masthuggsterassen, Hammarkullen, Norra älvstranden och så vidare. Vissa av dessa områden skulle ju iochförsig kanske må allra bäst av en lagom dos av sin egen medicin, rivningshysteri. Men om man ska fokusera på verkligheten för en stund kan man ju i alla fall försöka förbättra utifrån dagens läge. Ett exempel på en förädling man skulle kunna titta närmare på är de enformiga gula tegelfasaderna vid Nilssonsberg.

Johannes hade ett förslag att bryta upp den stora kolossen utmed Övre Husargatan i mindre delar genom att helt enkelt måla fasaden i olika kulörer. På sätt skulle man kunna få en mindre monotom känsla och göra området mer intressant för ögat. Det skulle skapa en illusion om att det faktiskt är flera olika hus istället för som man ser det idag, som ett stort komplex från sjuttiotalet. Liknande metod skulle kunna tillämpas på grannområdet Annedal, där byggnaderna är än mer enformigt trista.


 

Genom färgsättning av fasaden bryta upp det monotoma komplexet kan man göra stadsrummet intressantare och mer levande för ögat. Även balkongerna skulle kunna bytas ut mot vackrare stålkonstruktioner, för vad har vi sagt om plåt... För övrigt så kan färgerna diskuteras.
(klicka för större)
 


Ja det finns en hel del att ta i tu med vad gäller stans ansikte utåt. Jag kommer att återkomma i ämnet senare i sommar och fokusera mer på belysning och ljussättning av staden och dess olika fasader.

Arkitekter berättar I

Sommartider. Stora delar av Sveriges viktigaste aktörer inom stadsbyggnadsfrågor och arkitektur, såsom SBK går på halvfart - om ens det. Miljonprogrammen framstår i sin finaste dager. Till och med en och annan menlös gräsmatta får en mening som plats för en paus i solgasset.

På televisionen visas, som brukligt är, gamla repriser. YimbyGBG tänker verkligen inte vara sämre! Istället för att se den där brittiska tv-deckaren som du såg förra sommaren, som du dessutom kommer ihåg slutet på, erbjuder YimbyGBG ett alternativ.

Som en del av en Juli-serie följer här det första av tre program som sändes av Svensk television året 1976 under namnet Arkitekter berättar. Lyssna på människor som format vår tillvaro i denna tid och hur man såg på arkitektur och stadsplaneringen då (notera även den tidstypiska tv-produktionen).

Del I - Vad gör egentligen en arkitekt?
Vi får träffa arkitektbröderna Ahlsén när de besökter och talar om några av sina gamla projekt samtidigt som det filosoferar om vad en arkitekt gör, formens betydelse för vår miljö, vilka utmaningar som svensk arkitektur ställdes inför under efterkrigstidens urbanisering, farorna med monotoni och makten och pengarnas betydelse.
 

Underbara underbana


Tänk så gött att en het sommardag kliva ner i den svalkande underjorden och ta en göteborgsk metro ut till havet, istället för att svettas på en gammal långsam bastuspårvagn.



Tanken på tunnelbana i Göteborg känns nog rätt avlägsen och främmande för de flesta. Man har vaggats in i tron att det är tekniskt omöjligt, alldeles för dyrt, onödigt, otidsenligt och så vidare. Vi har lärt oss att vi ska älska våra spårvagnar in i döden och att tunnelbana är ingenting för oss. Vi har fått nöja oss med att dra vitsiga vitsar om att "vi har inget att dölja" och så vidare. Men det har inte alltid varit så här, det har faktiskt funnits andra tankar.

Det har skrivits om det här på Yimby och för en tid sedan sände Sveriges Radio Göteborg en intressant reportageserie om det, "Tunnelbanan som försvann". Den handlar om de tidiga planerna på tunnelbana i Göteborg. Man har rotat i stadsarkiven och hittat nästintill okända och bortglömda dokument. Redan på 1930-talet gjorde man nämligen i Göteborg en utredning om möjligheterna till en ny stadsbana under jord. Det blev dock ingen verkstad av det vackra snacket den gången. Planerna rann ut i sanden och ingen verkar veta varför. På 1960-talet startade man dock en ny utredning, vilken inte heller den resulterade i någon tunnelbana för oss göteborgare. Man undrar ju vad som vad som var orsaken till att inget hände och varför ingen tagit upp frågan sedan dess.



Skisser på linjekarta ur lokalbaneutredningen från 1934. (klicka för större, pdf)




Skisser på linjekarta ur stadsbandeutredningen från 1967. (klicka för större, pdf)


Det hade nog inte varit helt fel att ha den där tunnelbanan byggd idag. Även om vi idag kanske hade byggt den i andra sträckningar. Å andra sidan vet vi ju inte hur och i vilken takt staden hade utvecklats med en byggd tunnelbana som ny ådra. Det hade kunnat fungera som en katalysator för storstaden Göteborg, att våga börja växa igen. Vi hade fått grunden till en riktig stad, en förankring att här ska vi bygga och här ska vi satsa. Som att få storstadsprivilegier undertecknade och en växande identitet som just en storstad på frammarsch.
Vi hade haft en tydlig och stabil kollektivtrafikryggrad i regionkärnan att utgå ifrån. Till exempel när vi planerat vidare för tågförbindelser som Västlänken och en utbyggnad av det lokala spårvagnsnätet. Stora ekonomiska medel hade pumpats ner i stan och det hade vi kunnat få skörda frukterna av idag när vi skulle behöva det som mest. Vi hade förenklat det för oss när vi skulle bygga samman det glesa splittrade Göteborg till en större enhet. Avstånden hade krympts och integrering mellan olika stadsdelar gynnats. Något som vi är långt ifrån i dagens läge.

Även om inte leran är ett omöjligt problem att lösa är det segare med det göteborgska handlandet vad gäller kollektivtrafik. Det har knappt byggts ny spårväg i Göteborg sedan 1960-talet, istället verkar stora krafter i stans politiska och ekonomiska korridorer föredra att stanna i tiden. Här är det fortfarande bilen som gäller och till det behövs ju som bekant ingen räls. Bilen är ett populärt färdmedel i Göteborg, särskilt bland pendlare. Det är ju inte enbart air condition och blinkers som lockar. Det beror ju till stor del på bristen av en stark och utbyggd kollektivtrafik. Man har helt enkelt inte tillräckligt mycket att sätta emot bilen, det finns i stort sett ingen vettig konkurrens i dagsläget.




Idéillustrationer av Västlänken.



Göteborgs kollektivtrafik?


Jag tror inte att man längre kan lura i göteborgarna att man sitter fast i leran och att det därför är tekniskt omöjligt att bygga tunnlar. För det är ju inte sant. För det första så ligger ju inte hela stan på lera, även om centrala stan till stor del gör det. För det andra så kryllar det ju redan av diverse tunnlar under gatorna, små och stora. Visst lär det kosta stora summor pengar och det lär bli en långvarig och knepig process. Men inget som är gott är ju gratis och långvariga processer, det är vi ju rätt vana vid. Varför inte passa på att anpassa för tunnelbana under våra nya stadsdelar i Backaplan, Frihamnen, Gullbergsvass, Norra älvstranden, Ringön och så vidare.

Många verkar tro det, men det handlar inte om att antingen ha tunnelbana eller spårvagnar. Framtiden ligger antagligen i en kombination där många tunnelbanestäder bygger ut sitt spårvägsnät utan att för den delen avverka sina underjordiska transportmedel.
Göteborg har redan ett välbyggd, om än långt ifrån perfekt, spårvägsnät. En komplettering med en form av tunnelbana och vi skulle ha en mycket stark kollektivtrafik. Lägg på en ökad och förbättrad stadsbyggnad och vi skulle vara ett mycket starkare Göteborg dit människor lockas att leva, arbeta och bo.

Tanken på en riktig göteborgsk tunnelbana får allt snack om Västlänken att blekna snabbt och man frågar sig om man inte bör satsa på att återigen, tredje gången gillt, utreda tunnelbana. Jag tror att många skulle vilja se att frågan kommer upp på bordet igen en gång för alla. Någon borde ta tag i saken.

Krönika: Hur (inte) bygga en stad - exemplet Göteborg

I YimbyGBG:s krönikeserie ger vi utrymme för mer personliga tankar och synpunkter, som inte nödvändigtvis håller sig strikt inom nätverkets tvärpolitiska ramar. Dagens krönika är skriven av Mikael Janson, ett av Folkpartiets främsta namn i Göteborg, och har tidigare publicerats på hans blogg. Vi hoppas att fler politiker följer hans och Emmali Janssons (MP) exempel och vågar debattera Göteborgs stadsplanering offentligt. Länkarna i texten går till relaterade inlägg på YimbyGBG.

- - - - -

Både GT och GP slåss nu lite om att lyfta fram stadsbyggnadsfrågorna och det ena öde torget efter det andra eller den ena bättre platsen än den andra i vårt kära Göteborg, som genom åren blivit så misshandlat.

Själv har jag allt sedan jag gick i gymnasiet funderat över hur det kommit sig att medan andra länder bombat sönder varandras städer så har vi efter att ha köpt oss fria från det de senaste 200 åren istället ägnat en 50-årsperiod åt att självmant spränga sönder våra stadskärnor. Det hänger naturligtvis ihop med den enormt snabba utvecklingen - just beroende på vårt friköp från framförallt andra världskriget - från fattigast till rikast i Europa (och nu tillbaka i mittenskiktet någonstans).

Från bondesamhälle till modernism samt därmed behovet av att riva allt gammalt och sunkigt som dessutom blev synonymt med fult och bygga nytt för de nya moderna tiderna där även det funktionella blev lika med det fina. Det är förståeligt men tråkigt. Ingen vill ha tillbaka de gamla TBC-kåkarna, men samtidigt vilka områden för den kreativa staden som hade kunnat finnas kvar.

Jag säger bara Nordostpassagen, byggt så att man riktigt förstår hur arkitekten tänkt att människor ska ha bra lägenheter men inte bo i hus som gör att de tror att de är lyckligare än de är. Det är arkitektonisk socialrealism det. Hade inte Oscar Fredrikskyrkan varit en kyrka så hade den väl också rykt. Idag står de där som varandras motsatser i byggnadsstil, om än lika monumentala mot det gytter som tidigare fanns.

Detta till skillnad mot Landala kapell som tvärtom är allt det som Landala idag inte är vad gäller småskalighet och folklore bortsett från utlöparen upp mot torget av stadens vackraste(?) gata, Erik Dahlbergsgatan. Det finns överlag något med backiga gator som jag gillar, där tät stadsbebyggelse både tvingar sig på som sker på topografins villkor och samtidigt sluter sig runt färden uppåt och öppnar vyn på färden nedåt, såsom Nordhemsgatan och Kvarnbergsgatan.

Allt detta kombinerat med en socialdemokrati sammanvuxen med allmännytta, egna-hemsrörelsen och kooperationen och en rationell effektiv beslutsprocess utan medborgerliga bromsar, släppte processen fri under några stadsbyggnadsmässigt förödande decennier. Se alla Domustorg i våra mindre städer och se Nordstan eller som jag egentligen tycker ännu värre Arkaden och Fredsgatan. Ingen kan förstås friskriva sig från tidsandan, så även många av våra företrädare och föregångare ville vara ännu bättre på att sanera det gamla och bygga det - då - nya, inte minst i bilismens självklara framväxande era.

Jag är samtidigt glad över att vi var de genom bland annat Erling Bager som till slut satte stopp för en sanering av Haga motsvarande den i Olskroken eller ännu värre Landala med flera och att vi vill slå vakt om det som finns av gamla Gårda. Att Haga bakom Haga Nygatas kulisser är samma hus med olika fasader är inte så kul det heller, egentligen, men bättre än inget om vi ser till omnämnda exempel ovan. Självklart måste en stad byggas och byggas om och byggas ny, men inte i de stora sjok som varit den svenska och framförallt göteborska modellen genom egentligen alla tider.

Det som fascinerar mig är att man när det gäller inomhustorg fortsätter bygga så som man gör. Se på Allum, ett riktigt skräckexempel, eller köpladan 421 i Sisjön för att nämna några nya exempel. Möjligen tycker man att det borde ha gått att på fyrtio år göra något bra av Nordstan, men icke det heller. Åk till vilket amerikanskt "Mall" som helst och jämför. Är det det att vi är rädda för att skapa köptempel som lockar i kraft av sig själva och istället bygger vi köplador som vi snabbt som möjligt skall fly ifrån? Eller är vi bara småsnåla även i det som byggs enbart för att skapa kommers?

Nåväl, i allt detta tycker man ju att Byggnadsnämnden borde ligga i framkant och ta den kastade handsken. Men ärligt talat, vad hör vi därifrån egentligen, mer än att stadshjulet rullar vidare i olika turer, ens om vi lägger örat mot marken bortanför den frågan? Inte mycket.

Jag och vi har ju försökt i olika omgångar, med vår önskan om att ta tag i hela Älvrummet, som bidde en tumme, om att göra något mer av en ny Göta Älvbro än bara en bro, som blev kanske inte det men i alla fall omnämnda tumme för områdena runtomkring. Kjell Björkqvist hos oss har ju för länge sedan lagt förslaget om att göra ett hus av gamla gasklockan och det kommer man med tankar om nu har jag sett. Det saknas dock de bredare penseldragen för att komma ned i detaljerna.

Att ens fundera på att riva de kvarvarande husen på Södra Älvstranden är ju befängt. Det är ju de som skapar silhuetten. Absurditeten visas av att i de första skisserna skulle man anlägga en park där det idag är hus och bygga hus där det idag är hålrum, istället för tvärtom. Kjells motion om en öppen process för Södra Älvstranden räddade oss kanske från det i alla fall.

Att inte fundera hur vi kan göra ett "Fishermans wharf" ut i älven där Stena Danmarksterminal nu ligger och helt enkelt byta plats på den och nuvarande rätt hopplösa Fiskhamn är ju bara att försinka chansen när nu Stenas kontakt på marken går ut om fyra år! Det är också en del av Älvstaden som vi ville lyfta upp på bordet, liksom förstås möjligheten att skapa ett spännande nytt regioncentrum på Bananpiren med såväl utrymme för öppna aktiviteter som tät stadsbebyggelse på höjden inklusive parker i höjd med en ny bro som ger utrymme för båttrafik på älven.

Jag har ju lite på skoj kallat det för en Bananpark på sydspetsen anspelande på Battery Park på Manhattan. Det är då spännande att se vad som i nästan tysthet samtidigt pågår i Klippanområdet, med byggnation mitt i ett kulturområde, som både är anpassad och sticker ut. Mycket spännande, men som sagt, märkligt tyst om egentligen.

Jag har sedan min tid i SDN Linnéstaden engagerat mig för Skanstorget under många år och Kjell och vi har ju agerat för den frågan tidigare. Jag var ju den som via SDN Linnéstaden väckte idén om att titta på torget för att skapa ett levande intimt studenttorg mitt i universitetskvarteren istället för att bygga högt upp på Skansbergets dessutom mörkaste sidor. Det var efter det som det programarbete inleddes som sedan aldrig kom någon vart. Det kanske börjar rulla nu när byggnationen på Skanstorget stoppats upp helt.

Jag är inte så rädd som Anna-Clara Löfvenberg i GT för byggnation utmed torgets sidor, tvärtom, då det är en större plats än man i förstone kan tycka och om det är nödvändigheten för att få till något så är det inte fel, särskilt om det kan anspela på och liva upp traditionen kring den historiska saluhallen som också kan skärma av Övre Husargatan som ju inte är vad den en gång var. Vågar man dessutom göra något som också "smälter" in i berget på den andra sidan (varför inte också en hiss upp till ett café på toppen på sommarhalvåret?) kan det bli riktigt intressant.

Vi har ju överlag för många, många år sedan lagt en motion om att rusta upp de öde torgen runtom i staden där Skanstorget var ett exempel. En annan personlig "favorit" vid sidan om Rosenlundsområdet är förstås blåshålet Masthuggstorget.

Min och Helena Holmbergs motion om att rusta upp Rosenlund för att också bli av med torskarna och prostitutionen genom att göra det till ett levande område för oss alla att vilja vara i tar ju greppet att vilja knyta Rosenlund till Haga via andra sidan kanalen, istället för att vara en öde baksida mot kanalen - mitt i stan! - som det idag mest är. Det är också ett område, den så kallade Pusterviksplatsen, som börjar nu komma i ropet. Som på så många andra ställen är det ju idag bara en parkeringsplats. Av den motionen blev det inget. Att prata om torg i Göteborg är att prata om trafikplatser, läs: Gamlestadstorget.

Själv har jag i många år förundrat mig över hur vi kan låta en piazza som Lilla Torget ned mot Hamnkanalen bara ligga där och vara en bilrondell plus busshållplats. Jag hoppas någon tänkt tanken vad vi skall göra för att göra något av det den dagen det är tänkt att dessutom dras en spårvagn där, så att man inte just bara drar en spårvagn där. Istället borde det ju knytas till Packhusplatsen och älvrummet kring Stora bommen, varför för övrigt inte ett inglasat torg på Packhusplatsen och arkader i två nivåer utmed S:t Eriksgatan och branten nedanför.

Det var ju så det var med Järntorget som det nu riskerar bli med Lilla Torget, att förslaget var att dra extra spår tvärsöver allt och bredda bilvägarna som gick där men i övrig låta den tidigare trafikkarusellen ligga kvar. Hade inte Mats Rahmberg för oss i Trafiknämnden tillsammans med mig genom SDN Linnéstaden agerat som vi gjorde hade det blivit så. Vi tog till och med fram alternativa skisser som idag är i många delar det vi föreslog. Kanske blir det dags igen när Lilla Torget närmar sig någon form av beslutspunkt.

Götaplatsen och Gustaf Adolfs Torg, stadens centraltorg, skall vi ju inte prata om. Det är nog på det hela taget fina platser, men de är ju helt döda. Däremot har förstås Mark Isitt i GP rätt i den speciella genomarbetade estetiken och konsekvent genomförda arkitekturen, som bara säger: "Titta vi kan och vågar!". Fast ärligt talat, så är det monumentala med Götaplatsen dess ogöteborskt storsvulna allvar, som att vi är mer än bara räkor och go'a glada gubbar, vi är kultur också. Gott så.

Men ett allvar på gränsen och ett förebud från den liberala handelsstaden Göteborg om det kommande 30-talets fascistoida arkitektur, men som i det göteborska snarare blir en välkomnande hägring i fonden när man tittar ut mot den omgivande staden. Platsens ödslighet i alla sin storhet behöver funderas mer kring, just för att den inrymmer kulturens högborgar som tycks sluta sig inåt istället för utåt torget, som är en - som namnet säger - plats inte ett torg idag.

Jag är förstås också glad över vår Kerstin Ekmans motion om att etablera café på Gustaf Adolfs Torg, det är tankar jag haft men det var ju svårt för det café som en gång försökte och det beror på att som husen idag används är det svårt att få till en caférörelse. Det är då det man skall titta på, inte att argumentera emot att det inte skall vara något liv på torget (annat än när arbetsrrörelsen och deras gelikar behöver det för att demonstrera, det finns ju gott om plats ändå!).

Efter att stadens mest centrala och samtidigt under decennier mest öde område, Västra Nordstaden där talande nog också stadsbyggnadskontoret har sitt säte, börjat få lite liv genom de studenthus som på nåder tillåtits kanske det finns underlag för mer liv även på torget. Jag tror dock också man måste ta ett helhetsgrepp och göra Rådhuset när det nu blir tomt till kommunstyrelsens hus med möjlighet för ett centralt medborgarcenter samt låta stadskansli och vaktmästeri med mera ta delar av huset närmast traktöreren där vi i politiken idag sitter och så öppna mittdelen för exempelvis kultur och uställningsverksamhet och café även inne på den fantastiska innergård som finns där. Det är kanske fria fantasier, men ändå.

Det finns så fantastiskt mycket att göra, och ändå så lite som blir gjort och det som blir gjort blir inte så roligt. Se bara på byggnationen runt Eriksbergsdockan. De hus som kunde vara front hamnar nu bakom och det som blir är återigen lamellhus och punkthus utan något egentligt mervärde, ja det skulle väl vara lite trädetaljer och terrassering på taken då. Det är kanske så, att smaken är som baken, men jag är glad att vi stoppade totalrivningen av Juvelkvarnen, fast visst hade det varit fräckt med kronan kvar över hela verket som en fond för hela Eriksbergsområdet.

Jag tror det är hela konstruktionen med Älvstranden AB och Framtiden AB som snarare än stadsbyggnadskontoret är de som styr processen är ett av problemen. Det var framsynt tänkt en gång, men när det blir för stort och tar över allt och byggarna styr premisserna för politiken att mest bara acceptera eller inte från aktörer som inte har eller anser sig ha några arkitektoniska stadsrumsuppdrag, så har det blivit ett problem.

Det är inte minst i ljuset av det det behövs en stadsarkitekt, med som inte minst jag velat lyfta fram och vi poängterat i vår motion om detta, också beteendevetenskaplig kompetens som motor i stadsbyggnadsdebatten. Från de stora dragen till att skjuta in lite stresspunkter i utformningen av sådant som enskilda broar. Det jag hört om "Nya Viktoriabron" var att den skulle breddas men med bibehållan detaljer. Nu blev det tydligen inte så och ingen vet egentligen varför. Var höll stadsbyggarna hus?

Varför tar vi inte hand om våra känsliga stadsmiljöer, idag heller? Det går inte att bara peka på enskilda lyckade exempel, även om de finns, som jag tycker Kungsportsplatsen är. Det är väl signifikant att exploatören där har haft en idé om vad man vill för att passa deras image med nya hotell Avalon.

Det är i alla fall min mening så här inför sommarvilan när man får fundera lite fritt för egen del i alla fall kring sådant som inte kanske är mina primära frågeområden, men intresserar mig som kanske märks :) för den som läser denna lilla sommarlektyr :)) - och då har jag bara sagt hälften :))), precis som det nog ligger alla göteborgare varmt om hjärtat, hur vi vill ha vår stad - egentligen.

Därför är det bra att GT och GP och andra tar den debatten. Men var är vår kommunstyrelsestadsbyggnadsansvarige, egentligen? Hittills har det ju bara varit nej, nej och åter nej. Utom till stadshjulet förstås. Det gäller ju att välja vad som är viktigt.

Mikael Janson (FP)
«
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5376 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Göteborgsregionens folkmängd
12 November 11:45 av Matthias H.
VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
6 November 22:25 av Hans Jörgensen
Västlänken
16 Mars 08:59 av Erik Funck