I detta kapitel diskuterar Jane Jacobs en central ingrediens i stadsplaneringen: pengar. Pengar är förstås en nödvändig förutsättning för att man ska kunna bygga fungerande storstäder, men enligt Jacobs kan pengar också förstöra städer. Det avgörande är hur de används och för vilka ändamål.

Jacobs skiljer på tre olika sorters pengar: privata pengar, statliga pengar och svarta pengar. Dessa tre typer av pengar kan användas till långsam, gradvis förändring (t.ex. små lån och krediter som används till kontinuerlig förnyelse av stadsmiljön) eller snabb, omvälvande förändring (t.ex. totalsanering och stora nybyggnadsprojekt). Jacobs hävdar att pengar som på något sätt investeras i stadsbyggande ofta är just omvälvande pengar, trots att städer för det mesta mår bättre av gradvis förändrande pengar.

Hon visar med en mängd exempel hur befintliga blandade stadsmiljöer antingen torkas ut eller översvämmas av omvälvande pengar och vilka problem det skapar. Hon påpekar också att det finns mycket pengar som skulle kunna användas till att skapa mer mångfald och bättre stadsmiljer som istället finansierar utbyggnaden av glesa bilberoende förorter.



Planförslag för Märsta Port (2011)

Som Jacobs framhåller är inte efterkrigstidens förortssprawl en olyckshändelse eller ett resultat av individernas fria val. Tvärtom har staten och kommunerna mycket aktivt stöttat denna process ekonomiskt. Man har målmedvetet drivit på utvecklingen mot ett fullständigt upplöst och bilberoende förortslandskap. I bakgrunden har naturligtvis den modernistiska stadsplaneringsideologin påverkat.

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, pengar, stadsbyggande, jacobs, yimby

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, pengar, stadsbyggande, jacobs, yimby

YimbyGBG om: höghus, bredhus, göteborg, stadsutveckling, arkitektur, stadsplanering

Bloggar om: höghus, bredhus, göteborg, stadsutveckling, arkitektur, stadsplanering

Hotellkoncernen med Stordalen i spetsen har lagt svindlande 1,4 miljarder kronor på det nya Posthotellet. Det är till exempel hyran för min etta i över 4 miljoner månader. Det är 233 miljoner frimärken. En komma fyra miljarder är massvis med pengar! Hur de ska få igen de pengarna inom överskådlig tid blir spännande att se, men att det kommer att löna sig i längden tror jag nog ändå. Man regerar nu över hela Posthuskvarteret mitt i centrala Göteborg, bredvid Centralen och alla spårvagnslinjer bara 40 meter bort.

Själva byggnaden är pampig. Likt ett parlamentsbyggnad uppenbarar den sig och förvandlar Drottningtorget till ett magnifikare torg än förut. Torgytan som förut skars av då busshållplatser och stora träd dolde den vackra fasaden har kommit fram. Särskilt på kvällen då den nya fasadbelysningen dekorerar vidare på det redan utsmyckade huset. Enda invändningen jag har mot huvudfasaden är den jag haft innan, att entrén är osymmetriskt placerad. Vid något tillfälle ska jag fråga arkitekterna bakom vad tanken är. Jag misstänker att en anledning är att till vänster om huvudentrén ska det kring påsk öppna en stor uteservering på den långa terassen som löper längs fasaden.

Konstverket "Dröm" på Drottningtorget.




En annan grej som Stordalen var lyrisk över är den stora invigningsshowen som man på torget kan få ta del av imorgon torsdag. "Den största hotellinvigningsshow som världen skådat" utlovade han. Han målade upp hur dagens unga kommer att stå på Drottningtorget med sina barn och barnbarn i framtiden och säga "jag var där". Det är inte omöjligt att han får rätt. Vad jag fått höra är nämligen att bara ljusshowen som kommer att lysa upp fasaden imorgon kväll har kostat runt tre miljoner kronor. Tre miljoner för en ljusshow alltså. Det här är en invigning man satsar allt på. Man har nämligen köpt in alkohol för omkring 11 miljoner kronor. Det lär bli lite blött.

Konst är en central del av hotellet och många konstverk har beställts in att pryda interiört. Men även det allmänna stadsrummet på torget har fått ny konst. Ni har kanske sett att man satt upp tre stålpelare med skulpturer på. De är permanenta och är en del av stans offentliga konst. Det är Barcelonakonstnären Jaume Plensa som står bakom det hela som har namnet "Dröm".

I hotellets entréhall på väggen sitter ännu ett konstverk, nämligen en norsk tillplattad postbil. Oslokonstnären Sverre Wyller köpte helt enkelt en postbil från norska posten och manglade den i en gigantisk stålpress i Degerfors. Nu kan man beskåda den här i Göteborg.





Reception. (foto: Louise Bilgert)


Lobbybarens långa guldsoffa. (foto: Louise Bilgert)








Fest/mässlokalen "Drottningporten" där till det både kan anordnas fester och mässor. Filmfestivalen festar här på fredag till exempel.


Spaavdelningen öppen för alla.




Hotellet har 500 rum.


Man har försökt att ta till vara och spara på gamla fönster och dörrar, alternativt tillverkat replikor.


Gamla delen och den nya delen.

Interiört är Posthuset numer en salig blandning av klassiskt och modernt, K-märkt och nybyggt. Ibland fick jag känslan av att vara mitt i en möbelaffärsdjungel då stilarna skiftade likt vädret i april. Det känns ibland som att man vill för mycket, det blir nästan lite rörigt med all inredning ibland. Men hellre för mycket än för lite, mysigt är en bättre känsla än tomhet.
Det är inte heller helt lätt att se vad som är äldre och nyare, om det är i gamla byggnaden man befinner sig i eller om man i själva verket står på den gamla gården, numer helt inbyggd. Det är en något rörig känsla man får när man kliver in i hotellets lobby. Man tappar snart bort sig i byggnaden och vet inte längre vad som är norr och söder. Men det är inte endast till nackdel utan kan vara rätt skönt, det ger känslan av att bestiga ny mark och att man fortfarande kan lära känns sin stad.




Utifrån är det desto lättare att skilja nytt från äldre.


Utsikt från högsta våningen.


Utsikt över den glesa innerstaden. Man blir så himla sugen på att skissa upp ett helt kvarter runt det gula friidrottshuset.


"Roof top" kallades takterassen och här var vattnet i poolen rykande varmt.


En vinkel jag aldrig sett förut, pampigt!


Åt andra hållet blir man lyrisk över hur mycket mark och hur mycket stad vi kan och ska bygga! 





Här ser man tydligt hur gammalt möter nytt. Blev lite besviken på den något fega utformningen av de nya delarna. Här kunde man tagit ut svängarna lite mer tycker jag, nu förs tankarna mer till Pedagogens A-hustillbyggnad än till ett 1,4-miljardersbygge.


Man hade en idé att man ville ha två entréer till byggnaden. Dels den stora på Drottningtorget men dels en mot Polhemsplatsen. Man tog fram historien och Drottningporten som exempel på förlagor.

Jag är tillräckligt gammal för att minnas att jag som liten varit med mina föräldrar och gjort postärenden här inne. Jag minns särskilt den stora salen man steg in i och den långa raden av kassaluckor. Denna del av byggnaden är K-märkt och här har man nu valt att lägga restaurangens matsal.

Restaurangen heter Norda, vilket ska stå både för Norden och nordisk mat men även för Nordamerika och matinfluenser därifrån. Det är nämligen göteborgssonen och sedan länge New Yorkbon Marcus Samuelsson som har lett arbetet med att skapa denna restaurang. Så att nivån på maten är hög är det ingen tvekan om.  




(foto: Louise Bilgert)


Det vackra taket är bara det värt ett besök.


Som ett av två hotell i landet (även Grand Hotel Sthlm) kan man nu erbjuda kök dygnet runt till hotellets gäster. Så blir du sugen på lite oxfilé halv fem på morgonen så går det utmärkt.


Marcus Samuelsson är en trevlig go gubbe! 


(foto: Louise Bilgert)



Posthuset är vackrare än man tror, ta en närmare titt så hittar man detaljer.


 

Mina intryck av posthushotellet är att det är stort, det är variationsrikt, det är lyx, det är pengar. Jag blev lite lite besviken måste jag säga att det inte var mer klassiskt pampigt. Jag hade lite fantasier om att det skulle vara mer palatslikt på insidan med stora kristallkronor och spegelväggar. Å andra sidan är det ett gammalt posthus vi pratar om och inget palats. Sedan är jag kräsen också, det är faktiskt rätt pampigt, särskilt restaurangdelen. Utsiken från takterassen är inte heller fel, även om man gärna hade sett ett dubbelt så högt hus såklart. Synd bara att takterassen inte är allmän utan verkar exklusiv för hotellets gäster. 

Jag gillar designtänket man tydligt har och viljan att vara bäst, att inte nöja sig med lagom. Man satsar på att ha konst och design i världsklass. Både vad gäller inredning, konstverk, personalkläder. I nästan allt har man använt lokala tillverkare och leverantörer. I restaurangen serveras mat från Västsverige och västerhavet, kaffet bryggs av den kända och smått hypade kafeterian på Magasinsgatan. Man har även låtit brygga ett eget öl på det lokala bryggeriet Dugges som kallas "Post". Gott, om man frågar mig.

Det jag kanske inte gillar så värst mycket är att man anställt personal med hjälp av talangtävlingar. Jag tror att man tappat bort ganska många göteborgska genier genom det. Många som aldrig når ut.

Jag hoppas att huset blir så öppet som man tänkt sig och att många kommer att våga ta sig in för att ta sig en titt. Att byggnaden kommer göteborgarna till nytta igen och att det blir en del av staden och inte bara ytterligare ett hotell. Jag kan sakna att det inte finns fler verksamheter i de lokaler som finns längs gatorna utanför, där det innan fanns både frisörsalong, tobaksaffär och teater. Det hade varit positivt om man hade lyckats få in externa hyresgäster i lokalerna och på så sätt vara med och bidra till stadslivet och vara ett helt igenom levande kvarter. 





 

YimbyGBG om: clarion hotel post, posthuset, göteborg, stordalen, arkitektur, stadsbyggnad

Bloggar om: clarion hotel post, posthuset, göteborg, stordalen, arkitektur, stadsbyggnad

I senaste numret av Direkt Press olika stadsdelstidningar kunde man läsa om vad folk tycker om höghus i stan. Merparten av göteborgarna ställer sig positiva till fler höghus i Göteborg. Hela 47% säger "Ja, absolut" på frågan om de vill se fler höghus i Göteborg. 22% säger "Ja, men inte för många". 13% säger "Okej, men bara i centrum". Bara 21% säger klart "Nej". Hela 77% är positivt inställda till höghus av någon form alltså. Var i stan man vill att höghus byggs är det däremot lite olika åsikter om. Bland Hisingens invånare till exempel vill många att höghus byggs men bara i centrum, medan andra tycker att just Hisingen och kanske framförallt Frihamnen med omnejd passar ypperligt för höghus. 

I centrala och i stadsdelar med innerstadsambitioner ser jag inte att ett högt hus kan vara skadligt för staden. Enkel matematik pekar på motsatsen. Högre hus rymmer fler människor = vilket skapar liv på gatan. Att det sedan kanske skapas en spännande silhuett och storstadsindikerande landmärke är ju egentligen bara bonus. Däremot om det byggs som ett ensamt punkthus i den glesa staden, blir fördelarna av ett höghus inte lika många. Då tappar det lite av sin mening.






Sen har ju tunnelbanediskussionen blossat upp en aning igen, vilket är nyttigt. Faktum är nog så här att om vi vill utvecklas som en storstad och växa oss både större och starkare så måste kollektivtrafiken tas till ny nivå. Göteborgare är ju lika stressade och vi har lika mycket att göra på dagarna som i Stockholm eller London och hinner således inte med att färdas i snigelfart. Det är ju en mindre plåga att ta vagnen förbi till exempel Hagakyrkans hållplats när man har bråttom.
Alltså, utöver spårvägen även antingen en tunnelbanevariant eller högbana, vilket Yimby för ett tag sedan visionerade om i pappers-GP.



En möjlig första sträckning på en stadsbana i Göteborg. Sedan om den går på pelare eller under jord spelar ju egentligen mindre roll.



GP:s trafikskribent Ulf Nyström skriver dock ned hela tunnelbanetanken totalt genom att säga att det är "i praktiken omöjligt". Istället kontrar han med att han med att det i år ska anläggas bussfiler på Södra Vägen, i Allén och på Övre Husargatan. Det är ju jättebra, men det räcker ju inte för att lösa det stora problemet. Det verkar som att vi har intalat oss själva att tunnelbana är något totalt omöjligt. Varför? Svårt möjligen, men aldrig omöjligt. Varken tekniskt eller ekonomiskt. Så det är bra att diskussionen förs. Det vore synd om man "glömde" bort att ens ta upp frågan bara för att det nästan blivit tabu att föra tunnelbanefrågan på talan. Det är kanske på sin plats att man gör en ny utredning i fallet, ni minns kanske utredningarna på 30- och 60-talet, tredje gången gillt? En tunnelbana under stan vore väl helt underbart. Det är ju en satsning man gör på framtidens Göteborg, men måste påbörjas idag. Så att säga att "Göteborg är för litet" biter in längre, staden ska växa och för det krävs förbättring på detta området.

När Anneli Hulthén tillträdde som kommunstyrelseordförande så uttryckte hon någonstans att Göteborg inom ett visst antal år skulle fördubbla sin befolkning. Jag minns inte hur många år det var och det var måhända uttryckt med glimten i ögat. Glimt eller inte, jag vill förstora Göteborg. På tio år har Göteborgs befolkning ökat med 48.000, vilket i sig är rätt många människor. Men det går för långsamt, vi vill väl bli ännu fler! Centrum måste både bli effektivare, tätare och rymma mångt många fler människor än idag. Folk vill bo i centrum, alltså skall vi bygga just här. Staden bygger vi inifrån och ut, så skapar vi ringar på vattnet.

 

YimbyGBG om: yimby, göteborg, posthuset, tunnelbana, höghus

Bloggar om: yimby, göteborg, posthuset, tunnelbana, höghus

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby

Göteborg står inför en spännande framtid. Här är tre utmaningar vi ska ta tag i.

GÖTEBORG 400 ÅR

Ett förslag till jubileet kan vara att vid Lilla Bommen bygga ett torg som pendang till Götaplatsen i andra änden av huvudstråket.

Stadsbyggnadskontoret, Trafikkontoret och Fastighetskontoret kan äntligen flytta ihop i en ny byggnad och bilda ett effektivt exploateringskontor, som skulle ligga ungefär där den lilla utställningsbyggnaden Älvrummet är nu och bilda torgets östra sida.

I gatuplanet kan man ha Älvrummets stora göteborgsmodell och en hörsal för bildvisningar och föredrag om Göteborg. Väl tillgängligt för allmänheten.

På den västra sidan av torget kan man bygga en utställningsbyggnad på ca 3000 m2 i två plan med konsthall på 2000 m2 (samma som Malmö Konsthall) och en utställningssyta där Chalmers, Universitetet, Hamnen, Göteborgs industrier och företag m.fl. kan exponera sig.

Detta blir en naturlig startpunkt för bofasta, besökande och turister där man lätt kan få en uppfattning om vad Göteborg står för idag och i framtiden. Härifrån kan Paddan och alla turistbussar och båtar utgå.

DEN NYA ÄLVSTADEN

Nästa utmaning vi har framför oss är planerande och byggande av den centrala Älvstaden som är det största projektet i norra Europa. Stort som ett nytt Halmstad mitt i centrum.

Tidigare exempel på nybyggnad som Norra Älvstranden visar prydliga, men med mina ögon sett tomma på gatuliv. Var är alla människor? Norra Älvstranden är för mig ett välritat område men riktat till en köpstark grupp människor och därför segregerat.

En bidragande orsak kan vara att planeringen gjorts enligt Älvstrandsmodellen som går ut på att ta fram exploatörer som samarbetspartners med stor ekonomisk uthållighet och betalningsvilja. Det tar lång tid att exploatera ett område efter denna modell. Planeringsprocessen sträcker sig över flera konjunkturcykler vilket kostar pengar. Det visar sig slutligen på hyresnivån, som leder segregation.

En medelstor eller liten aktör som byggare eller fastighetsägare mäktar inte vara med här utan Älvstrandsmodellen riktar sig till de största aktörerna. Tittar vi på exempelvis på Gullbergsvass som snart ska planeras och bebyggas kan man tänka sig ett annat upplägg. Här kan man hämta inspiration från New York och Barcelona.

Greenwich Village eller exempelvis Little Italy på Manhattan är uppbyggda med rektangulära kvarter och enkla hus i olika storlekar och höjder med butiker, caféer och restauranger i gatuplanet. Många ägare delar på ett kvarter. Fulsnyggt och trivsamt. Alla gator kantas av träd.

I Barcelona finns en stadsdel med rutnätsmönster där alla kvarteren är avfasade i 45 grader i hörnen. På det viset bildas små torg vid gatukorsningarna, plazitas. Gullbergsvass är inte New York eller Barcelona men kunde vara en göteborgstillämpning av de fina värden som finns.

Den nya stadsdelen kan byggas upp av ett antal rektangulära kvarter med byggnader valfritt mellan tre och sex våningar. Små, mellan och stora fastighetsägare skulle dela på ett kvarter. Varje kvarter skulle bestå av flera hus fördelade på hyresrätter och bostadsrätter blandat med kontor. Butiksytor vid gatukorsningarna. Träd på alla gator. Samtliga hus skulle ha tak med gräs, träd och buskar där de boende kunde vistas för rekreation.

En generös park med stora fria gräsytor för lek och spel som buffert mot järnvägsspåren. En stor damm där man kan hyra roddbåtar på sommaren och åka skridskor på vintern. Restaurang à la Villa Belparc i Slottsskogen. En huvudgata som är gång- och cykelgata från den nya Götaplatsen vid Lilla Bommen via centralstationen till Skansen Lejonet som en huvudpulsåder i området. En pulserande gata som Haga Nygata.

Rockklubbar, caféer, restauranger och jazzklubbar. Scener för mänskligt liv. En universitetsfilial i ett campus vid Skansen Lejonet. Gasklockan rivs och här byggs en stor cylinder med några hundra studentbostäder.

EN INTEGRERAD STAD

Det finns möjlighet att minska byggpriserna för lägre boende- och lokalhyror bl.a. genom att planera lägenheterna yteffektivare och att handla upp med delade entreprenader. Staden äger marken. Man behöver inte ta ut sista kronan av markvärdet. Sänkta markkostnader och därmed lägre hyresnivåer ger stora vinster för staden på sikt. En dramatisk hyressänkning när vi bygger nytt är nyckeln till en integrerad, dynamisk och spännande stad där alla är välkomna.

En stads ikon består knappast av byggnader på höjden utan snarare av befolkade stadsrum. Detta kan vara Göteborgs ikon, den vänliga, öppna staden som sjuder av liv?

YimbyGBG om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, zimdal, blandstad

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, zimdal, blandstad

En vargavinter utan snö och is, men väl orkanvindar och piskande ösregn. I en gles och utspridd stad som Göteborg blir vädrets makter extra kännbara. Vilken tur att vi är bemedlade med stora bilar från stadens bilfabrik.

Det är så skönt att sitta ensam i bilen på väg till jobbet, att själv få välja favoritmusik och njuta av rumpvärmaren på högsta effekt. Vad synd att så många andra har kommit på samma sak. Varför byggs inte en ringled? Vem har snott min p-plats? Och vem vill ha trängselskatt?!

Det är uppenbart att det här med trängselskatt väcker känslor, inte minst bland män i övre medelåldern, att döma av frekvensen av artiklar och inlägg i lokalposten. Kritiken mot etablissemanget visade sig även i valet 2010, då partiet "Vägvalet" tog plats i kommunfullmäktige. Deras intåg har än så länge inte resulterat i någon ändring i det Västsvenska Infrastrukturpaketet och om ett år införs trängselskatten.

Det är med andra ord ont om tid! De flesta missnöjen måste rota sig snabbt för att få ett reellt genomslag, annars tenderar de att förbli en parantes som snart glöms bort. Om detta skrev nyligen Svenska Dagbladet (SvD): ”Omstridd tull har rekordstort stöd”. 

Sedan trängselskatten infördes på försök har opinionen vänt och kritiker tystnat. I en ny undersökning utförd av Centrum för transportstudier är resultatet slående: 67 procent av invånarna i Storstockholm som har en åsikt skulle rösta ”JA” om det var omröstning idag.



Det kan jämföras med ett stöd på endast 30 procent (Stockholms län) innan försöket med trängselskatt inleddes 2006. Rädsla fanns för minskad handel, sjunkande fastighetspriser och försämrad konkurrenskraft:

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, trängselskatt, bil, bilism, trafik

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, trängselskatt, bil, bilism, trafik

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, blandstad

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, blandstad

Där framgår - med all önskvärd tydlighet - att inriktningen ska vara att komplettera och bygga blandstad, både i centrala Göteborg (brunt och rött) och den sk. "mellanstaden" (orange). Det anges även explicit på den plankarta som medföljer att ""blandning av bostäder och icke störande verksamheter är önskvärd" i dessa områden.

Översiktsplanen gör klart att "blandstad" naturligtvis innebär funktionsblandning. Men inte bara det:

Det här är en förklaring man får höra ibland. När vi för något år sedan lyfte fram den bisarra planen för Bjurslättsplan och hur den inte hängde ihop med översiktplanen så sa man samma sak. En av anledningarna till att det såg ut som det gjorde sades vara att planarbetet påbörjats innan den nya översiktsplanen trädde i kraft.



Bjurslättsplan

Utdragna planprocesser kan förvisso vara en förklaring till varför en detaljplan bryter mot gällande översiktsplan, men det är ingen förklaring till varför man mörkar att detaljplanen bryter mot gällande översiktplan. Som tjänsteman har man faktiskt en plikt att inte vilseleda medborgarna.

Dessutom så har det ju nu gått mer än två år sedan vi fick vår nya översiktsplan. Så 2011 års planer borde ju varit rena blandstadsfesten. Men som vår genomgång av 2011 års planer visade så verkar partysstämningen inte riktigt ha infunnit sig på Stadsbyggnadskontoret ännu. Istället fortsätter man långsamt men metodiskt att pytsa ut husipark-strössel.

Jag passade därför på att ringa Barbro Sundström och fråga henne vad hon tyckte om 2011 års planer. Tycker hon själv att de är i linje med översiktplanens intentioner och om inte, hur länge ska vi behöva vänta innan den nya översiktsplanen får någon effekt? Sundström lämnade sin tjänst i november 2011, efter att ha suttit omkring tio år, men var vänlig nog att svara på mina frågor:



Svaret är intressant nog att Sundström anser att man följer översiktsplanens mål om blandstad. Detta beror främst på en minst sagt flexibel definition av begreppet "blandstad". Även funktionalistiska grannskapsenheter och rena bostadsenklaver visar sig nämligen också vara "blandstad" - om det finns andra funktioner någonstans i samma stadsdel. Kvibergsstaden definieras till exempel som blandstad eftersom det ligger i närheten av Gamlestaden och Partille (sic!) - och där finns det ju andra funktioner.

Ja, det är nog svårt att hitta någon bebyggelse överhuvudtaget som inte är blandstad med denna besynnerliga definition. Nya Masthugget, Flatås, Biskopsgården etc. skulle alltså alla vara exempel på den varierade och levande "blandstad" som Göteborg ska bygga mer av.



Bild ur Acceptera (1931). Ett exempel på blandstad?

Och med ens blir det uppenbart: Den funktionalistiska grannskapsplaneringen dog inte med miljonprogrammet. Den har levt vidare som en "frusen ideologi" i stora delar av planerarskrået. Envist och med vitnande knogar klänger man sig fast vid funktionalismens dogmer. Det krävs förmodligen ett genomgripande generationsskifte, såväl ideologiskt som demografiskt, bland våra planerare innan vi får bättre planer.

Förhoppningsvis sker det nu. En stor del av Stadsbyggnadskontoret håller på att bytas ut och vi har fått en ny stadsarkitekt med god insikt i hur man bygger blandstad - på riktigt.

Framtiden ser kanske trots allt ljus ut för oss som otåligt väntar på verklig blandstad... :)

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, blandstad

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, blandstad

Vi har gått igenom kommunens lista över detaljplaner som finns på Stadsbyggnadskontorets hemsida. Efter att ha räknat bort övergripande program, planer utan bostäder, planer för gruppboenden etc. och andra specialfall har vi fått en lista på fjorton stycken detaljplaner för sammanlagt ca 1000 bostäder.

Årets stora glädjeämne var planen för Gamlestaden. En riktigt bra plan som innehåller det mesta en stadsvän kan önska sig. En eloge till Ann Catrin Kärnä och de andra som jobbat med den. Ni har gjort ett fantastiskt arbete.

Möjligtvis kan man ifrågasätta nyttan av den föreslagna biltunneln under stadsdelen för någon miljard. Där kanske man behöver tänka ett par varv till. Det vore ju tråkigt om hela planen gick i stöpet för att man inte fick loss pengar till en trist biltunnel. Och i planen för kvarteret längst i söder har man glömt att kräva funktionsblandning.

Men i allt väsentligt så är det en magnifik plan. Ett föredöme för resten av staden.



Utsnitt ur plankarta för Gamlestaden - det är så det ska se ut!

För oss som gillar funktionsblandning är dock 2011 års planer på det stora hela en sorglig läsning. Endast en av fjorton detaljplaner (planen för Gamlestaden) ställer uttryckliga krav på funktionsblandade hus. Inte ens mitt i stan, på Lorensbergsgatan, lyckas man ställa krav på funktionsblandad bebyggelse.

I planerna för Masthuggsterrassen och Kortedala Torg försöker man istället aktivt få bort funktionsblandning genom att ersätta verksamhetslokaler med bostäder och i flera fall har man implicit förbjudit funktionsblandad bebyggelse, t.ex. i de nya husen på Majstångsgatan i Kungsladugård.




Utsnitt av plankarta för Majstångsgatan. "BP" betyder att det bara får byggas bostäder och källarparkering. Lokaler i botten är inte tillåtna.

Hur en detaljplan som aktivt motarbetar funktionsblandning kan sägas vara i överensstämmelse med vår utmärkta översiktsplan - som ju tydligt föreskriver blandstadsbyggande - är fullständigt obegripligt. Det vore intressant att höra någon ansvarig tjänsteman eller politiker förklara detta.

Eftersom man i de flesta planer envisas med glest, markslösande husipark-strössel blir det inte heller särskilt mycket byggt. Planen för Gamlestaden står faktiskt för hälften av årets bostäder, trots att den bara utgör en mindre del av den planerade markytan under året. På vissa ställen, som i planen för Eriksberg, har man till och med aktivt gått in för att sänka det tillåtna våningsantalet.

Enligt Länsstyrelsen ligger prognosen för Göteborgs befolkningsökning fram till 2020 på ca 5000 personer per år, vilket förmodligen är lågt räknat. Vi behöver alltså producera minst ca 2500 bostäder per år bara för att hålla jämn takt med befolkningsökningen. Men vi planerar inte ens för hälften av det. Kommunens bostadsmål och grundlagens krav på bostadsförsörjning verkar uppenbarligen underordnade den funktionalistiska ideologins dogmer om gles och trist bebyggelse.

Yimby förutsätter att antalet planlagda bostäder ökar dramatiskt kommande år, förslagsvis genom att beställare, byggare och tjänstemän tar en paus från att bryta mot översiktsplanen med sitt eviga husipark-strösslande och istället börjar planera fler täta, sammanhängande blandstadskvarter. Som i Gamlestaden.

Förhoppningsvis kan våra politiker hjälpa dem på traven genom att vara väldigt tydliga - mot såväl byggindustri som byråkrati - att från och med nu är det  täta, levande blandstadskvarter som gäller, inte mer trist, glest husipark-strössel.

2012 vill vi se minst fem planer som den i Gamlestaden. Nu kör vi! :)

Såhär ville man bygga 2011:



Backadalen
20 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Eriksberg
? bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Gamlestaden
500 bostäder
Krav på funktionsblandning: JA



Grässkärsgatan
5 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Klåvavägen
35 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Kortedala Torg
50 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Lorensbergsgatan
30 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Majstångsgatan
140 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Masthuggsterrassen
10 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Norra Kyrkbyn
40 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Rundradiogatan
8 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Sisjön
? bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Synhållsgatan
40 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ



Tolered Gård
68 bostäder
Krav på funktionsblandning: NEJ

YimbyGBG om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, katastrof, blandstad, sbk

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, katastrof, blandstad, sbk

Här kommer därför trafikeringsförslaget för Y-länken som blir en del av Götalandsbanan. Det innehåller pendeltåg, regionaltåg, regionalsnabbtåg samt andra snabbtåg som går med få uppehåll på sträckan.



Tågen utnyttjar både gamla och nya banan. Pendeltågen går mellan Göteborg och Landvetter flygplats via Mölnlycke, som då får ganska tät trafik. Regionaltågen mellan Göteborg och Borås är uppdelade på två linjer. En linje går på gamla banan i väster och den nya i öster. Den andra linjen går tvärtom. Fördelen med det är att tågen som går längs den gamla linjen kommer ut på den linjen efter halva sträckan. Skiftet mellan banorna sker vid stationen Bollebygd/Kråktorp. Det ger attraktiva restider för boende och verksamma längs linjen och samhällen som Landvetter, Hindås och Sandared kan utvecklas.

De snabba regionaltågen och snabbtågen går givetvis hela sträckan på den nya banan, med uppehåll vid Landvetter flygplats och Bollebygd/Kråktorp. Tågen kan efter Borås fortsätta mot Ulricehamn, Jönköping eller ner mot Värnamo.

I Borås ansluts den gamla banan genom en tunnel under gamla regementet får en genemsam linjesträckning med Götalandsbanan in mot Borås. Istället för att lägga Viskadalsbanan i en lång tunnel till ingen större nytta mer än att lite mark frigörs, så ger en anslutning av Göteborgsbanan desto större nytta genom att banan får en betydligt kortare sträckning än dagens. I Borås ansluts banan till de andra linjerna och även med en anslutning till Götalandsbanan.

Stefan Krii
Civilingenjör och konsult inom trafikplanering

YimbyGBG om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, trafik, järnväg, Y-länken, Götalandsbanan, Trafikering, Boråsbanan

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, trafik, järnväg, Y-länken, Götalandsbanan, Trafikering, Boråsbanan

Kritiken ligger först och främst i lönsamheten i dessa projekt, eftersom, menar man, det inte finns tillräckligt befolknings- och besöksunderlag i Göteborg för att nya människor ska populära dessa uppfräschade gator. Människorna måste därför dras bort från befintliga, populära gator. Ska istället dessa gator ligga öde nu när alla har stuckit vidare till de nya, fina områdena? Nej, som sagt, en liten stad i Göteborgs storlek, med bara en halv miljon invånare, huserar inte tillräckligt många kaffedrickare och shoppade för att det ska vara meningsfullt att försöka få till något mer myller.

Jag håller med artikelförfattarna om att Andra Långgatan är ett utmärkt exempel på en fin stadsgata, men jag emellertid ett par invändningar mot de framförda argumenten. För det första, så tror jag att de flesta som befunnit sig på Kungsgatan eller i Brunnsparken en vanlig dag i Göteborg, skulle hålla med om att dessa gator inte precis skulle bli folktomma även om en liten del av de som är där idag skulle gå på någon annan gata istället.

För det andra så är jag helt övertygad om att det finns tillräckligt med befolkningsunderlag, i totalt antal mätt, i Göteborg för att försörja fler täta stadsmässiga kvarter än de vi har idag. Om stadens utformning hade dels uppmuntrat, men framför allt tillåtit, andra vanor för stadens invånare. Om stadens femhundratusen invånare hade varit bättre integrerade i staden. Ett argument som jag har använt i tidigare inlägg är att Göteborg hade lika mycket eller mer stadsmässig bebyggelse för hundra år sedan. Då var vi bara en fjärdedel så många som vi är nu. Det gick utmärkt att skapa betydligt mer myller då än nu.

Nu kan man med all rätt säga att samhället såg väldigt annorlunda ut för hundra år sedan och att förutsättningarna för stadsliv har förändrats. Vi kör förstås mer bil nu, vi har teknologiska och ekonomiska förutsättningar att bygga mer utspritt nu än då. För hundra år sedan hade människor inte på samma sätt som nu ett annat val än att trängas på stadens gator. Det var annorlunda, på många sätt.

Men det är också i det påståendet min poäng ligger. En stad med en fjärdedel så många invånare, på samma geografiska plats, kunde underhålla en minst lika stor mängd myllrande innerstad, för att förutsättningarna var "rätt" för det. Nu kan man inte påstå att vi bör sikta på ett samhälle som det såg ut för hundra år sedan. Många förbättringar har varit till det bättre - som valmöjligheter, högre boendestandard, och så vidare.



Så sent som på 70-talet fanns det tydligen underlag för betydligt fler stadsintegrerade näringsidkare och verksamheter i Olskroken, innan saneringen.

Det är alltjämt klart att det inte är befolkningsmängden som är hindret för mer myllrande stadsbebyggelse. Nej, alla gator kan inte se ut som Kungsgatan, Linnégatan eller ens den så populära Andra Långgatan. Antagligen är det inte många som skulle önska att alla Göteborgs gator såg ut så om det ens gick. Man behöver inte välja mellan Nordstan en lördag eftermiddag, villa i Askim eller hus-i-park i Västra Frölunda. Det finns möjligheter till fantastisk stadsbebyggelse någonstans däremellan.

Och det finns fler saker att göra i en stad än att dricka kaffe eller shoppa. Vi skulle kunna ha verksamheter som skolor och annan service, föreningsverksamheter, samlingslokaler, kulturverksamheter - integrerat i en hållbar stadsbebyggelse. Jag vågar nog lova att det fanns färre kaffedrickare och shoppingälskare för hundra år sedan än det gör nu, och ändå var det inte folktomt på gatorna då. Jag är övertygad  om att det finns underlag för mer myller i Göteborgs växande befolkning, och jag är övertygad om att vi kan skapa fler favoritgator i Göteborg i framtiden, utöver de gamla favoriterna som finns idag. Vi kanske inte behöver mer myller, men en lite mer behaglig människoström kan vi sikta på.

YimbyGBG om: stadsplanering, göteborg, avenyn, rosenlund, förtätning

Bloggar om: stadsplanering, göteborg, avenyn, rosenlund, förtätning

Yimby Göteborg har fortsatt växa, om än lite långsammare än tidigare. Under 2011 har vi krupit över 1800-strecket. Men vi vill bli fler, så gör en insats och bjud in vänner och likasinnade – antingen direkt hit eller till facebookgruppen!

Vi har synts och hörts en hel del i media under året som gått. Här är några exempel:

GP: Från workshop till verkstad

Ny Tid: Framtidens stad bygger vi idag

GP: Smart vs. korkad förtätning

GP: Kom igång med Norra Masthugget!

ETC: Gentrifiering – utbud och efterfrågan

GP: Rulla ut rutnätet!

GP: Lågbro+ sjöfart = sant!

GP: Öppna katedralerna!

GP: Framtidens Göteborg

Vi har också haft många besökare på hemsidan, under 2011 har mer än 55.000 unika ip-adresser besökt oss över 175.000 gånger (sammanlagt runt 500.000 sidvisningar).

Vi har publicerat över 80 inlägg, de mest lästa har varit:

1. Krönika: Trevligt paket – men räcker pengarna?

2. Krönika: Att bygga Göteborg

3. Krönika: Infrapaketet köper tid

4. Krönika: Vision Storstaden Göteborg

5. Gamlestadstorget med omnejd

6. Bebygg Pusterviksplatsen

7. Saluhall i Kvillebäcken

8. Läget på Lindholmen

9. Vem vill bli stadsarkitekt?

10. Krönika: Återställ Göteborgs hamnkanaler

Under året har vi lämnat in två yttranden:



Gråberget



Sisjön

Vi har genomfört tre stadsvandringar:



Gråberget



Gamlestaden

 

Gullbergsvass

Det har hänt mycket under året som gått. Inför regionens omval så drog vi igång en serie med inlägg om det västsvenska infrapaketet, som skapade mycket debatt (vilket framgår av topplistan ovan). Vi var också ute och spred ordet i många olika sammanhang, bl.a. på Kulturkalaset och Arkitekturmässan.

För att fira 50-års minnet av Jane Jacobs epokgörande bok Den amerikanska storstadens liv och förfall drog vi igång en studiecirkel som går parallellt i alla Yimby-nätverk. Den kommer att fortsätta under 2012.

Under året genomfördes också något för staden så ovanligt som en arkitekturtävling (om en saluhall i Kvillebäcken) och Göteborg fick till slut en stadsarkitekt igen. Vi önskar honom och alla andra stadsvänner en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, blandstad

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, yimby, blandstad

Det var den 13e, en söndag i november och det var äntligen dags för en stadsvandring igen. Jag räknade som vanligt antalet deltagare men jag glömde att lagra resultatet i mitt minne. Men vi var nog ett knappt tjugotal intresserade som samlades nedanför hjulet vid Älvrummet. Här följer en fotorapport från vandringen.




Vi var alltså några fler än så här.



Jag kommer nog att sakna det där hjulet när det är borta.





Fascinerande fasader.




Så nära men ändå så...






"när vi går genom staden...och vintern var glömd" 


Imponerande vad man skapat med denna tegelvägg.


Att köra med en sån där blå lastbil...


...ut och in genom denna port är en konst. Har själv provat, det gick.

Promenaden flöt vidare och vi kom fram till den i Göteborg världsberömda Gullbergskajen med alla sina mer eller mindre välskötta skutor. En levande del av Göteborgs innerhamn, väl värd att utveckla.









Vi tackar Thomas för att han berättade om skukthamnen och Gullbergskajens fartygsförening och framförallt för att han släppte ombord oss på hans vackra fartyg! 




Den smått gigantiska gasklockan med det lilla yimbyfolket som små myror nedanför. Men vi alla vet ju att myror med lite vilja kan förflytta berg.


Kanske en av stans mest gråa platser. Men en trevlig helg, det fick vi!
 

I den nya stadsdelen Gullbergsstad som kommer att byggas här kommer Skanses Lejonet vara kronan på verket, likt Kronan är för Haga. Eller hur? 






Fotografen jag själv, antagligen första gången någonsin som jag är på bild i ett reportage från en yimbyvandring, ändå har jag nog varit med på nästan alla. Tack Olof!


Göteborg är väl ändå världens vackraste plats, skulle inte byta ut dig mot något.

Lejonet är smått desperat och skriker ut i falsett...BYGG STAD! 


De tappra yimbyiter som fullföljde hela vandringen fick mycket att fundera på. Hur ska man göra med postterminalen, hur göra med bangården...osv.






Vi hade en liten disskussion om postterminalen var gräsligt ful eller rentav lite vacker.


"Vita huset" tyckte i alla fall de flesta var vackert och vi kom fram till att här ska det för sjutton inte byggas någon vidrig trafikapparat. Här ska anläggas en liten platsbildning framför det vackra gamla stationshuset i den nya staden. 




Tack till alla som var med och gjorde vandringen till en gemytlig upplevelse. Vi ses snart igen, på en spännande plats, i vår vackra stad.

 

YimbyGBG om: yimby, göteborg, stadsvandring, gullbergsvass

Bloggar om: yimby, göteborg, stadsvandring, gullbergsvass

Högbana genom centrum

Göteborg har en relativt välfungerande kollektivtrafik utanför centrum. Det är närmast tunnelbanestandard i vissa avsnitt. Men i de centrala, täta delarna går det mycket långsamt. För att kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt val så måste hastigheten genom centrum öka. Det kräver planskildhet.

Tunnelbana är då förstås det naturliga alternativet och det har också diskuterats en hel del, senast häromveckan på GP Debatt. Göteborgs besvärliga geologi innebär dock att kostnaden blir hög, vilket brukar användas som ett motargument.



Tunnelbana

Oavsett hur man går tillväga så behöver Göteborg planskild kollektivtrafik och ett alternativ, ifall tunnelbana är för dyrt, är att istället anlägga en högbana. Under en tid tillbaka har denna idé diskuterats ingående på vårt forum och en mängd olika förslag har lagts fram.

Högbana är billigare än tunnelbana men i likhet med spårväg i markplan så hörs och syns det förstås mer. Ett sätt att minimera dessa nackdelar är genom att dra högbana ovanpå de större trafikleder som går genom staden, för att på det viset undvika störningar för boende. Och naturligtvis se till att utformningen av högbanan är estetiskt tilltalande.



Högbana vid Järntorget



Högbana i Nya Allén



Högbana i Lindholmsallén

En högbana som går bland trädkronorna i Nya Allén, över Centralstationen och den nya Göta Älvbron, förbi Frihamnen och längs med Lundbyleden, via Lindholmsallén över till Stigberget och sedan ovanpå Oscarsleden och tillbaka till Järntorget och Nya Allén, skulle skapa en ringlinje genom hela centrala staden.



En högbana kan utföras som ett isolerat system, där man kan välja mellan en mängd olika spårtyper (magnettåg etc) och diverse tekniskt avancerade lösningar (förarfria tåg etc). Det var en sådan "automatbana" eller monorail som Trafikkontoret utredde 1992 och som ett av de andra lagen föreslår.

Men i vårt förslag tar vi istället fasta på fördelarna med att anknyta en högbana till det befintliga spårnätet utanför centrum, som t.ex. Angeredsbanan. Vi tror på styrkan i ett sammanhållet, sammanhängande spårnät med snabba förbindelser mellan olika stadsdelar. En ganska vanlig, klassisk högbana med andra ord. Inga spejsade tekniska lösningar som saknar koppling till resten av spårsystemet utan bara vanlig, hederlig planskild spårväg, som den sett ut i städer som Berlin och Paris i över hundra år.



Högbana i Berlin

Högbanans dragning gör att man lätt kan binda samman den med den planerade Storkringen (Stigberget-Linnéplatsen-Sahlgrenska-Chalmers-Korsvägen). En sådan Storkringen XL, som den kallats på vårt forum, skulle lösa Göteborgs lokala kollektivtrafikbehov för lång tid framöver.

Ett alternativ är att köra de vanliga spårvagnarna på högbanan. Men ett bättre alternativ är sannolikt att satsa på särskilda vagnar som kan köra både på högbana och spårväg. Då kan man köra särskilda snabblinjer på högbanan som sedan fortsätter i befintligt spårnät.

Vår högbana kan man bygga etappvis men ändå ha nytta av omgående. Och man kan börja idag. Vi måste inte vänta till 2050 med att göra något.

Järnvägstunnel

Vår andra idé gäller den långväga kollektivtrafiken, järnvägen. Just nu ockuperar bangården en stor del av den framtida Centrala Älvstaden och säckstationen skapar problem för tågtrafiken. Det är väldigt ineffektiv användning av denna oerhört attraktiva mark att bara använda den som uppställning för tågset.

Genom att gräva ned järnvägen (ca 4 spår bredvid pendeltågen i den planerade Västlänken) får man en underjordisk centralstation. Järnvägen fortsätter sedan under mark rakt fram till operan där den svänger av norrut och i en vid böj mynnar ut på Kvillebangården, dit uppställningen av tågen flyttas. Inga befintliga bostadsområden påverkas av denna tunnel och de geologiska problemen är minimala jämfört med t.ex. Västlänken.

En sådan järnvägstunnel möjliggör dessutom ett pendelstationsläge i Frihamnen. Vi får på så vis en ny kollektivtrafikhub på Hisingen. Via Kvillebangården skulle man också kunna fortsätta till Gamlestaden. Vår lösning möjliggör alltså en slinga för den tunga tågtrafiken som löser många av de nuvarande knutarna i systemet.

Stadskvarter i Centrala Älvstaden



Högbana, järnvägstunnel och framtida kvarter

Men framförallt gör järnvägstunneln det möjligt att frigöra hela Centrala Älvstaden för bebyggelse. Post- och kombicentralen flyttas och hela Gullbergsvass kan gradvis fyllas med stadskvarter. Stampens stadsstruktur kan fortsätta ner mot älven. Ringön kan gradvis växa till sig och knytas samman med Frihamnen och Gullbergsvass.

Vi har därmed nog med mark för de närmsta hundra årens stadsbyggande. Ett område ungefär lika stort som den nuvarande innerstaden (från Stigberget till Stampen) kan fyllas med tät, levande blandstad. Vi har knutit samman de två älvstränderna och vi har en snabb och effektiv kollektivtrafik som kan försörja den nya innerstaden.

Fortsättningen...

Förhoppningsvis kan vårt debattinlägg öppna upp en konstruktiv diskussion om Göteborgs framtida stadsutveckling. Det vore också trevligt om våra politiker tog initiativ till en ordentlig utredning av grundtankarna i förslaget. Här finns mycket att vinna för vårt kära Göteborg.

Här på Yimby kommer debatten hursomhelst att fortsätta och nya spännande idéer att födas... :)

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, kollektivtrafik, blandstad, högbana, västlänken

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, kollektivtrafik, blandstad, högbana, västlänken

West End i Boston - efter totalsanering

I det här kapitlet diskuterar Jane Jacobs de konstruktiva och destruktiva krafterna i slumstadsdelar. Jacobs definierar aldrig begreppet ”slum” men det verkar som hon i första hand tänker på fattiga områden med omfattande sociala problem.

Jacobs är dock noga med att påpeka att ett område inte bör räknas som ”slum” bara för att det är fattigt. Tvärtom kan fattiga områden vara mycket välfungerande socialt sett. Hon är därför väldigt kritisk mot modernismens rivningshysteri och omfattande "slumsaneringar". Man löser inte slummens problem genom att riva den, då flyttar bara problemen någon annanstans. Det är andra saker som behövs.



North End i Boston - undgick totalsanering

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, slum, sanering, jacobs, yimby

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, slum, sanering, jacobs, yimby

Täta, mixade stadskvarter som Långgatorna eller området runt Victoriapassagen är mer än bara trevliga vykortsmotiv. De är också ekonomiska kraftkällor, både i sig själva och genom att de attraherar viktig kompetens och humankapital till Göteborg.

Av någon anledning hamnar dock dessa blandade ”basarer” ofta i skuggan av separerade ”katedraler” - stora, centralstyrda prestigeprojekt. När man vill stärka stadens "kreativa miljöer" är ryggmärgsreflexen nästan alltid att bygga någon sorts isolerat och renodlat "center".

Istället för att bygga blandade stadskvarter med gott om lokaler där kreativitet kan växa fram av sig själv så bygger man alltså en dyr låda med en stor skylt där det står ”Kreativt kluster” eller "Inkubator" och försöker sedan febrilt få en viss sorts kreativitet att uppstå där.

Det var väl min problembeskrivning i korthet. Kenny var vänlig nog att svara direkt här på Yimby och idag skriver han som sagt om brevet i sin söndagskrönika och diskuterar det med sina gästkommentatorer. Deras hållning kan nog bäst sammanfattas med: ”Det ena behöver inte utesluta det andra”.

Eller som Per Bornstein utrycker det: ”Framtidens Göteborg behöver nog både myllrande långgator och passager – och Lindholmens företagskluster. Nyckeln är att koppla dem samman.”

Jag håller med om mycket som sägs i artikeln. Där finns många kloka tankar. Men det är några saker som jag skulle vilja resonera vidare kring:

1. Kuggen



Jag är inte emot Kuggen. Det kan säkert bli ett positivt tillskott till Göteborg. Jämförelsen med Stålverk 80 handlade om att visa på likheterna i politisk-ekonomisk logik snarare än att framställa Kuggen som ett monumentalt misslyckande. Det är ju för tidigt att säga om Kuggen blir en framgång eller ett fiasko, det får framtiden utvisa. Däremot är det ett enormt problem att Kuggen inte är inbäddat i täta, levande stadskvarter utan isolerat i ett ödslig kontorsområde. Vilket leder mig in på att...

2. Kluster måste inte vara enklaver

Kenny skriver:

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, genborg, blandstad, lindholmen, kuggen

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, genborg, blandstad, lindholmen, kuggen

Hagastaden är tänkt att knyta samman Stockholm och Solna, där sjukhus, järnväg och motorväg idag skapar gränser.

Jane Jacobs tar i detta kapitel upp de destruktiva krafter som uppstår längs gränser i stadsrummet. Gränser är ytterkanten av massiva eller utsträckta monofunktionella områden, Jacobs nämner trafikleder, järnvägsspår, hamnar, universitet (campus), stora sjukhus, stora parkeringsplatser, stora parker och stora monofunktionella bostads-, kontor- eller industriområden som exempel. Hon påpekar att välmående stadsmiljöer sällan ligger i direkt anslutning till omfångsrika enskilda funktioner.

Gränser skapar återvändsgränder och barriärer för de som rör sig på stadens gator. Gatorna närmast gränsen kommer att påverkas negativt av detta och sedan sprida negativa återverkningar vidare till gatorna som de anknyter till. På det viset kan en gräns skapa problem långt borta från gränsen själv. Jacobs kallar de områden som uppstår när en gräns suger ut livskraft ur ett område för ”vakuumzoner”.

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, mix, gränser, jacobs, yimby

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, mix, gränser, jacobs, yimby

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, kenny genborg, gp, kreativitet, navet

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, göteborg, kenny genborg, gp, kreativitet, navet

Jane Jacobs inleder den tredje delen av sin bok med ett kapitel om det hon kallar ”mångfaldens självdestruktivitet”, vilket täcker in det fenomen som man numera kallar ”gentrifiering”, dvs. att en rikare befolkning tränger ut en fattigare befolkning i en stadsmiljö. Det återkommande påståendet att Jacobs inte insåg att gentrifiering skulle kunna bli ett problem är alltså helt felaktigt och kan bara förklaras av att många som uttalar sig helt enkelt inte läst boken.

Jacobs insåg problemet och hon gör en insiktsfull beskrivning av det. Men hon ger dessutom en trovärdig förklaring till det och erbjuder konkreta förslag på vad man kan göra åt det, vilket tyvärr alltför ofta saknas i dagens gentrifieringskritik.

YimbyGBG om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, mix, gentrifiering, jacobs, yimby

Bloggar om: stadsplanering, arkitektur, jane jacobs, blandstad, mångfald, ekonomi, mix, gentrifiering, jacobs, yimby