Utskrift från gbg.yimby.se
....

Storstadsbarn

I helgens nummer av GP:s livstilsmagasin för de tre M:en (Mullig, Medelålders, Medelklass) får läsaren träffa två småbarnfamiljer som har gjort det förbjudna: de har valt att bo mitt i staden.

från båda familjernas håll talas om den oreflekterade normen att flytta ut i småhus i och med att de fick barn, båda familjerna har också varit ute en sväng och nu kommit tillbaka till staden. Bullerbyidealet beskrivs som en stark norm som förstärks av att den förälder som väljer att stanna kvar i staden ses som egoistisk och oansvarig som väljer kaffe latte och sushi framför sina barns bästa.

Denna norm fick alltså ut de båda familjerna till villa och radhus men väl där upptäckte de också idyllens baksidor. Evigt pendlande och bilberoende, social isolering, dålig tillgång på service, det Sisyfosprojekt som arbetet med huset är samtidigt som stereotypa könsroller liksom bara smög sig på mellan lämnandet på dagis och storhandlande i köplada. Istället valde alltså familjerna att flytta tillbaka till staden med sin närhet och service och med sina lummiga innergårdar där barnen kan leka med grannungarna och det är nära till dagis och skola (noterar även att en familj pekar på en tryggare väg till skolan som en fördel i staden). Framförallt känner föräldrarna att de får mer tid över till barnen.


Några barn (och en kvinna) poserar för kameran i Landala år 1930

Att hitta två familjer som gjort något ovanligt är inte så svårt (GP:s upptagningsområde är nog stort nog för att hitta två småbarnsfamiljer som dyrkar Satan också) men det finns också andra belägg för att denna så kallade "Gråa våg" har en hel del belägg i statistiken.

Statistik betyder data för staten och i det avseendet har stadsboende oroat staten. innerstadens högre priser och relativa trångboddhet anses kunna minska nativiteten. Att tidigare bostadspolitik då i hög utsträckning handlat om att ge familjerna möjlighet att köpa småhus utanför staden i en evigt expanderande förtunning medan en stagnerad innerstad lämnas till barnlösa och äldre torde därför inte förvåna. Norra Älvstrandens bostäder har i många fall just marknadsförts som boende för par i övre medelåldern som vill sälja villa eller radhus efter att barnen blivit vuxna och (förhoppningsvis) flyttat. Nu tycks alltså detta tillstånd till att förändras när boendeyta prioriteras ner för andra värden.

Att normer kring barn i staden håller på att ändras till en mer nyanserad bild är givetvis positivt i många hänseenden. Inte minst för barnfamiljerna som förhoppningsvis får lättare att göre ett beslut kring sitt boende utifrån vad de vill, inte utifrån samhällsnormer (inte så att det alltid är något fel på normer men att ett socialt tryck tvingar ut män med tummen mitt i handen till eget hus gör näppeligen någon lycklig, utom möjligen hantverkaren).


Vallgraven har har frusit igen till några lekande barns glädje

Det innebär dock ännu en utmaning för Göteborgs stadsplanering. Att fler småbarnsfamiljer så att säga väljer bort Sydväst - inte utifrån ett ekonomiskt val utan som ett livsstilsval - innebär rimligen inte att de väljer att flytta till förstäderna i Nordost, där det förvisso även det grönt men föga bättre än Sydväst när det kommer till service och andra aspekter i det så kallade livspusslet.

Nej, alternativet till småhuset är lägenhet mitt i staden. Om småbarnfamiljer med de ekonomiska resurserna att köpa småhus nu väljer att även de konkurrera om lägenheterna i stadens attraktiva delar kommer detta ytterligare spä på en stor efterfrågan samtidigt som utbudet näppeligen kommer att öka. Resultatet blir än högre bostadspriser centralt och allt färre, med eller utan barn, kommer att ha råd att bo i staden. Så bygg blandstad - för barnens skull!

Nybyggen i Göteborg 5: Frölunda kulturhus mörka sida



Funkiskub-idyll mitt i staden fast i naturen och nära till allt


Ja, lite så läggs det faktiskt fram när jag ser det i gepe (ej hittat länk till nätupplaga). Bergsknallen bakom kulturhuset anses vara en otrygg baksida där få vistas. Ett vanligt resultat för de så kallade grönområden som omger de flesta miljonprogramsområden. Eftersom bergsknallen inte kommer till användning använder sig SBK av en parafras på en okänd amerikansk kapten under Vietnamkriget och förstör grönområdet för att rädda det. Däremot skall detta kompenseras genom att parken Positivet mellan det nya området och höghusen längst Mandolingatan rustas upp. Gott så, speciellt eftersom där finns ett fotbollsplan och de kommer fler till nytta än den mer orörda naturen som nu kommer att skärmas av från den befintliga bebyggelsen med nybyggda småhus.



Det södra området


Det är egentligen två områden, radhus i söder och flerbostadshus i två plan bakom Frölunda gymnasium. Bakom är tydligen ett ledord här. Husraderna norr om kulturhuset skall följa bergets nivåkurvor och det är helt enkelt frågan om 100 större bostäder i radhus, kedjehus och flerbostadshus i en liten bostadsenklav i spenaten för att människor i Frölunda skall kunna så kallad bostadskarriär. Att det skulle bli frågan om några andra funktioner än bostäder där, eller för de 75 bostäderna i mer strikt uppradade radhus eller flerbostadshus i norr. Det är Förlunda torg som fortsätter att agera - och tillåts agera - som ett svart hål för all annan näringsverksamhet i området.



Karta över norra området


Jag vill inte bo här. Det skall sägas att jag inte tvunget är emot dylika bebyggelser i utkanten av staden i sak. Det är första steg i de ocentrala lägen för stadens expansion. Men det är färdiga idyller som inte tycks lämna något utrymme för framtida förändring. Nu skulle det behövas förtätning - ja, för-stadning - av mer centrala delar av Frölunda. Men det enda sätt det tycks kunna ske på är genom ett än större Frölunda torg. Det svarta hålet matas i denna stund med än mer materia. Fast det är kanske inte så konstigt, hela Frölunda är byggt enligt perfekta, oflexibla planer som inte anses gå att komplettera eller utveckla.

Lite underhållande är det att läsa hur Riksbyggen - givetvis, det är deras syfte - tar i så att de spricker för att sälja sitt nya område i söder: "På Slottsberget, idylliskt beläget precis intill all bekvämlighet man kan tänka sig vid Frölunda Torg, ska vi skapa ett nytt och modernt bostadsområde med hus och lägenheter." Just det ja, Slottsberget låter lyxigt. Att Slottsberget ligger vid Lindholmen är la irrelevant. Och patriotiska Förlundabor får ursäkta, men det är väldigt svårt för mig att se något idylliskt över det. Byggherrarna fortsätter att försöka sälja Bullerbyn till hoppfulla barnfamiljer som vill leva funkiskub-idyll mitt inne i staden.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5348 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter