Utskrift från gbg.yimby.se
....

Butikers sittplatser ger liv i staden

En spaning. Det verkar som allt fler verksamhetsutövare börjar ställa ut bänkar, stolar och bord i staden. Det tycks vara ett utmärkt sätt att skapa mer liv i gaturummen.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Det sittplatsfria Göteborg

Visst är det gôtt att slå sig ner på en bänk, pusta ut, tjôta lite och spana ut över det myllrande stadslivet på Järntorget. Men bänkar och sittplatser i staden handlar inte bara om att sitta och njuta av den levande staden. Det handlar lika mycket om skapa tillgänglighet och stadsliv i staden.



Stadsliv och span på Järntorget.

Om det finns möjlighet att sätta sig ner och vila får personer med nedsatt rörelseförmåga en större möjlighet att själva ta sig fram till fots i staden. Frånvaro av sittmöjligheter leder till en minskad tillgänglighet till staden. Sittplatser ger också fler möjligheter till att sätta sig ner och spana, samspråka eller äta något medhavt. Helt enkelt att ge liv till staden. Människor drar människor så sittplatser kan ha rent katalytiska effekter för liv, trygghet och integration längs våra gator.

Trots ett väldokumenterat behov saknas förvånande nog offentliga sittplatser som regel helt och hållet längs stadsgator i Göteborg. Som skäl mot fler sittplatser framförs ekonomiska och praktiska hinder, men frågan är till vilken grad de verkligen existerar. Problemet handlar mer om ett arv från funktionalismen som leder till obefintlig prioritering av sittmöjligheter längs stadsgator.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Städer är en funktion av mänsklig aktivitet


En förfallen Sluss…

Städer är i grunden en funktion av mänsklig aktivitet. I Stockholm och Göteborg tappade stadskärnorna ungefär hälften av sina invånare mellan 1945 och 1980, samtidigt som medelåldern rörde sig kraftigt uppåt. Under 70-talet blev situationen närmast desperat när kärnans fall spred sig till hela stadsområdet – under decenniet tappade de båda städerna hundratusentals invånare. Utvecklingen var helt jämförbar med den man kan se i amerikanska storstäder som Cleveland eller Detroit.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vilken sorts problem en stad är

Yimbys studiecirkel har nu kommit fram till det sista kapitlet i Jane Jacobs bok Den amerikanska storstadens liv och förfall. Vi har haft en spännande tid tillsammans. Förhoppningsvis har inläggen och diskussionerna här gjort fler nyfikna på Jane Jacobs tankar. Vi tackar alla som deltagit och även bokförlaget Daidalos för samarbetet. Diskussionen fortsätter, på ett eller annat sätt...


 
De processer som uppstår i städerna är inga mysterier som bara kan förstås av experter. De kan förstås av nästan alla. Många vanliga människor förstår dem redan; de har bara inte satt namn på processerna eller tänkt på att vi genom att förstå dessa vardagliga arrangemang av orsak och verkan också kan styra dem om vi vill.


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Att styra och planera stadsdelar

Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...


 
Man anar inte hur komplicerat ett bostadsområde i en storstad kan vara förrän man ska försöka förklara det för experter med splittrade ansvarsområden. Det är som att försöka äta genom en kudde.


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Heden für alle



Heden i framtiden?

Idag skriver jag om Heden på GT Debatt. Diskussionen om vår kära grusplan dyker upp med jämna mellanrum. Där vissa ser ett ca 120.000 kvm stort hål i Vasastadens stadsstruktur så ser andra en gråbrun lunga för lek och idrott.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Bostadsområdets funktioner

Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...

Först av allt måste vi släppa bilden av bostadsområden som självständiga eller inåtvända enheter.

Kvarteret Barnmorskan - 2011 års vinnare av "Årets Stockholmsbyggnad".


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Jakten på Den Goda Staden

I Sverige sägs vi ju ha en förkärlek för att standardisera och reglera, vilket man också kan se med all önskvärd tydlighet inom stadsbyggnad och lagar som plan- och bygglagen. Man verkar i det närmsta vilja detaljstyra hur stadens invånare skall röra sig och leva – hur de ska använda stadens byggnader och rum för all framtid, var de ska handla, var de ska jobba, var de ska roa sig, var de ska träffas.

En del arkitekter och planerare uttrycker till och med en viss frustration över att ibland förhindras använda de lösningar som de helst hade sett, på grund av de många och statiska restriktioner de har att rätta sig efter. Det finns gott om angivelser för saker som solvinklar, bullernivåer, säkerhetsavstånd, vägbredd, p-normer och så vidare i all oändlighet – och tillsammans begränsar dessa vilken typ av stad man kan bygga.

Det kan förvisso ofta vara utmärkt med standarder, och alla gillar väl smidiga lösningar. Det finns ekonomiska incitament till standardisering, och det finns säkerhets-och hälsoskäl till reglering och lagstiftning. När man bygger vägar och hus är det naturligtvis av yttersta vikt att det finns regler för hur processen skall gå till och vilka krav slutprodukten skall möta. Kring byggnadstekniska frågor måste det självklart finnas precision och regelverk.

Däremot kan man fråga sig om alla parametrar som regleras i bland annat plan- och bygglagen verkligen faller under den kategori parametrar som måste fixeras för samtliga byggnader som uppförs i Sverige. Solvinklar kanske, till exempel, inte är den allra viktigaste parametern för hur ett hus bör se ut i alla lägen, och kanske finns det andra viktiga parametrar som idag oftast är underordnade, som åtminstone i vissa fall kan väga tyngre. Som till exempel vilken typ av stadsliv man skapar förutsättningar för.

Ett problem är att när människor väl börjar fylla de nya, ofta totalsanerade bostadsområdena, så beter de sig ofta inte riktigt så som planerarna hade tänkt sig. Barnen leker fel lekar på fel platser, mötesplatserna används inte som förevisat, folk visar sig ha fler behov och önskemål än att bara bilpendla mellan arbetet, stormarknaden och bostaden.

Vidare finns ett tidsperspektiv. Konjukturer vänder, sociala och ekonomiska förhållanden förändras, trender kommer och går, och nya beteenden formas. Detta kräver en viss flexibilitet i stadsrum, lokaler och regelverk – en flexibilitet som kanske är väldigt svår att skapa med den typ av micromanagement som idag tycks råda inom stadsplanering och i dagens regelverk.



Stora Torp: Kommer verkligen barnen leka längs med bullermuren och vägrenen?


Hur som helst. Nu är vi nere på en upplösning där vi studerar byggnad för byggnad. När vi höjer perspektivet, tar en mer överblickande vy, så försvinner allt fler regleringar och kvantifierade målsättningar. Ju mer vi zoomar ut, desto mer ersätts fakta av tyckande, och desto mer subjektiva blir målsättningarna. När vi till sist är uppe på en överblickande stadsnivå, ja då verkar det knappt finnas några tydligt definierade riktlinjer över huvud taget.

När man frågar efter det övergripande målet för hur staden skall se ut så får man oftast svar som “Den Goda Staden”. Ja, visst, alla vill bo i Den Goda Staden. Problemet är bara att ingen verkar veta vad Den Goda Staden är för någonting. Att svara “Den Goda Staden” är samma sak som att svara “jag vet inte, men det ska vara bra”.

År 2010 kan man väl tycka att vi borde ha skapat en viss förståelse för hur städer fungerar, och att vi borde inse att man måste behandla staden som en slags organism som inte bara är summan av sina beståndsdelar. Man borde också förstå att städernas utformning i sin helhet påverkar oss, vår hälsa och vårt välmående minst lika mycket som solvinklar i lägenheten gör.

Då borde man kanske också kunna ställa vissa krav på vilken typ av stad en ny detaljplan eller byggnad bidrar till. Det räcker kanske inte att se till att vinklarna på husen är rätt och att planen ska lyckas ta sig förbi grannarnas överklagningar.



Sannegården: Utsikts- och solvinklar är noggrant definierade...

Visst finns det några uttalade, kvantifierade målsättningar om staden som helhet, som till exempel K2020. Det finns, eller fanns åtminstone innan man övergav den, en målsättning om att bygga 2000 nya bostäder per år. Det finns säkert åtminstone några fler exempel. Men de är förvånansvärt få om man jämför med hur många restriktioner, regleringar och standarder vi har för varje enskild byggnad.

Det verkar som att det är fullt möjligt att fortsätta bygga på som vanligt även om de gamla strukturerna skapar en problematisk helhet, för det är inte så noga vilken stad som blir resultatet av allt byggande så länge man bara får rätt solvinklar i lägenheterna och uppfyller alla de andra finkorniga krav som finns på varje enskild byggnad. Man tycks ha svårt att se skogen för alla träden.



...medan detaljerna kring Den Goda Staden - här Kvillebäcken - är mer otydliga.

Jag tycker det verkar som att man skulle ha mycket att vinna på att ibland lyfta blicken lite högre. Istället för att först och främst stirra sig blind på hur många meter det är mellan porten och gatukanten, vilka solvinklar varje lägenhet måste ha eller hur långt man får gå till bilparkeringen, så borde man kanske också fråga sig vad den tilltänkta byggnaden ger tillbaka till staden.

Målsättningarna borde kanske snarare sättas uppifrån och ner, och även på de högre nivåerna kvantifieras, konkretiseras och regleras i högre utsträckning. Först kan vi slå fast vissa krav och mål om staden som helhet, och när vi sedan avancerar ner nivå för nivå så får de mer finkorniga regleringarna och kraven anpassas för att hjälpa oss att nå det övergripande målet.

Idag tycks det omvända ske – vi reglerar på de lägre nivåerna och hoppas att de enskilda byggnaderna kommer ackumulera och bilda Den Goda Staden. Det vore kanske mer önskvärt att spika vissa övergripande målsättningar – och sedan tillåta en stor flexibilitet i hur man kan uppnå dessa målsättningar. Ibland är det målet som är målet, och inte så mycket vägen dit.

Ett sätt att få en mer övergripande reglering av hur staden skall byggas för att uppnå de utstakade målsättningarna skulle kunna vara att ge Översiktsplanen mer juridisk kraft, så som tidigare förespråkats från vissa håll. Detta utmärkta dokument gör ju nämligen till viss del precis det jag efterlyser – den tar ett helhetsgrepp om staden. Dessutom är ju dokumentet ofta en ren fröjd att läsa för en yimbyit.

Tyvärr verkar det dock inte i nuläget spela någon roll om slutresultatet av byggandet påminner om det som anges i ÖP – det är bara att fortsätta räkna vinklar och vinstmaximering och där det behövs möjligtvis omdefiniera begrepp för att med våld passa in detaljplanerna i den form som är ÖP.

Ett annat förslag som ofta är på tapeten är att införa tjänsten stadsarkitekt. Det ligger kanske något i det. Kanske behöver plan- och bygglagen, miljöbalken, Boverkets byggregler och andra regelverk vara mer flexibla. Jakten på Den Goda Staden går i alla fall vidare, vad det nu är för något.
«
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5340 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter