Yimby är generellt positiva till förtätning - det är en av våra huvudfrågor. Men det kan finnas en viss rädsla för ordet "förtätning", vilken ibland uttrycks i debatter och kommentarstrådar. Därför är det viktigt att tala om vad "förtätning" betyder och vilken typ av förtätning det är Yimby förespråkar. Vi börjar med några populära missuppfattningar:

Förtätning gör staden gråare och berövar oss våra parker. Detta är ingalunda en nödvändig induktion. I Göteborg finns ett stort överflöd på tomma, hårdgjorda ytor (parkeringar, övergivna industriområden osv.) med mycket låg användningsgrad. Tänk på alla ytparkeringar och tomma asfaltsöknar som finns, och i stadens mest centrala delar dessutom. Man skulle kunna göra staden mångfaldigt mer tätbebyggd utan att exploatera en enda kvadratmeter grönyta.



Tät struktur ger alla närhet till fina stadsparker - här aldrig längre än 300 meter.

Förtätning skulle faktiskt kunna ha rakt motsatt effekt. Det vill säga, med rätt förtätning skulle man få underlag att anlägga parker och grönytor där det idag inga finns. Om man omsluter grönytorna och parkerna med en kompakt stadsbebyggelse skulle de dessutom komma till större användning: fler skulle ha nära till parken än om den omgavs av gles bebyggelse. Dessutom skulle parkkänslan vara mer framträdande om den var avgränsad av ett tydligt stadsrum - den som befunnit sig i en sådan park i till exempel London eller New York vet detta.



Hyde Park hade vi nog inte velat förtäta...

Yimby är alltså positiva till en förtätning i områden där det inte finns någon kvalitativ park eller grönyta att bevara (en snårbuske mitt på en parkering kanske inte faller under den kategorin, här måste naturligtvis en gränsdragning och ett avvägande göras). Yimby är däremot negativa till att exploatera kvalitativa parker och grönområden som idag används i stor utsträckning.

Förtätningen kommer ersätta våra fina, låga hus med fula höghus och förstöra vår byggnadshistoria. Fel. Som konstaterat i punkten ovan så finns det gott om tomma ytor där det inte står några byggnader alls idag. Tillgången på platser som dessa är så god att det skulle dröja sekler innan man skulle vara tvungen att ersätta befintlig bebyggelse med högre byggnader för att uppnå förtätning. Så långt i framtiden är det meningslöst att planera i nuläget, eftersom vi inte har någon aning om hur stadens behov kommer se ut och vilket klimat som då kommer råda.

Tvärtom går det fint att uppnå relativt hög täthet med relativt låg bebyggelse. Då är en förutsättning att man använder kompaktare byggnadsstrukturer än vad vi ofta ser idag i form av punkthus och lamellhus. Om man bygger tillräckligt kompakt, men naturligtvis inte för kompakt, så kan vi faktiskt slippa bygga höga hus-i-park och hålla bebyggelsen generellt lägre. För Yimby är det mycket viktigare att bebyggelsens struktur främjar integrering, diversitet och hållbarhet, än vilken höjd husen har.



Dessa hus hade kunnat vara betydligt lägre och trevligare...




...om området bebyggts mer i denna struktur med typiskt göteborgsk stil.

Man kan också visst visa hänsyn till omgivande bebyggelse vid förtätning. Det finns gott om platser där vi skulle kunna skapa en naturlig förlängning av den täta, funktionsblandade kvartersstad vi vill se mer av. På så vis kan man visa hänsyn till omgivande bebyggelse - för det är ju önskvärt även när omgivande bebyggelse består av tät kvartersstad, inte bara när omgivande bebyggelse är först och främst anpassad efter siktlinjer och solvinklar.

Förtätning skapar mer trafik och miljöproblem. Det är sant att det medför en viss lokal ökning av nettotrafik när man bygger fler bostäder och verksamhetslokaler. Det är viktigt att koncentrationen av trafik och utsläpp inte blir såpass stark att den medför alltför negativa hälsoeffekter. Man måste dock ställa förtätning mot alternativet: utglesning.

Människor behöver någonstans att bo, jobba och handla. Om man inte bygger tätt så bygger man glest istället. Men stadsutglesning betyder ju större avstånd och ett ökat bilberoende. Om man slår ut trafikökningen per inflyttad person torde alltså trafikökningen bli större om man bygger glest istället för att förtäta. Dessutom skapas en feedback-mekanism, där den ökade biltrafiken kräver infrastruktur som i sin tur kräver större ytor och därmed skapar ännu större avstånd som skapar mer biltrafik...



Sånt här vill vi helst undvika...

Om man tillfredsställer samma behov på en mindre yta blir transportsträckorna dock mindre. Man får större underlag för kollektivtrafik, och givetvis även större möjligheter till gång- och cykeltrafik. Om man bygger i en struktur som möjliggör fler vägalternativ för bilisterna slipper man dessutom att koncentrera all biltrafik till ett fåtal huvudleder - det man brukar kalla för att sila biltrafiken - och man får då lägre koncentrationer av trafik och utsläpp. En win-win situation, alltså.


Vi står således inte inför en situation där vi måste välja mellan förtätning eller grönytor, frisk luft och idyllisk bebyggelse. Istället kan man genom förtätning ge fler människor tillgång till fler grönytor, frisk luft och idyllisk bebyggelse. Förutom alla andra fördelar en tätare stad innebär.

Göteborg är en gles stad full av öde ytor som man som stadsbyggnadsfreak gärna skulle vilja göra något bättre av. Vi har ju tidigare skrivit om öde centrala platser som skulle må bra av en förtätning. Mindre platser som Skanstorget och parkeringen vid Hagabion och större områden som hela norra Masthugget, Heden med mera. För att inte tala om Centrala Älvstaden, men det är ju en annan historia.

Det finns en annan sån här plats som man gärna skulle vilja åtgärda, enligt kartan heter det Pusterviksplatsen. Åker man spårvagnen mot Järntorget så blickar man ut och ser den vackra Feskekyrkan. Men ögonen mår trots denna karamell illa då man samtidigt måste stå ut med de bakomliggande groteska huskropparna. Ibland vill man rädda Fiskekyrkan, ta den med sig och placera på en vackrare plats. Men det går ju inte, eller? I alla fall så passerar man ju även parkeringsplatsen på andra sidan Rosenlundskanalen, närmast spårvagnen alltså. Där ligger även en märklig bensinstation med märkliga små tak. Jag brukar anstränga mig och tänka att det kanske är vackert, men det är svårt. Men varför är inte platsen bebyggd? Det vore väl på sin plats att göra. Sätt igång och bygg!



Tom tomt.


Bebyggt! Haga har fått kvarter vid kanalen och en bro dessutom.


Minns ni förresten förslaget om att bygga ut Vasastaden med en extra årsring som kom för ett par år sedan? Det projektet var väl inte så dumt. Skulle nog bli svårt att få igenom dock då det betyder att man skulle bebygga parkmiljö. Visserligen inte en parkmiljö som används i jättestor utsträckning, men ändå. Landets kanske grönaste stad skriker ju av någon anledning alltid efter mer grönska. Men här vid Rosenlund är det ju ingen park, utan asfalt, så det borde väl vara lättare.

Den omtyckta stadsdelen Haga är ju mysig och allt. Men det är ju egentligen bara huvudgatan Haga nygata som är befolkad, man saknar genomströmning åt andra hållet, mot Rosenlund till. Alltså behövs en bro och det behövs bebyggelse. Det kan ju låta motsägelsefullt men i en stad är bebyggelse ingen barriär, det är däremot tomma ytor. Att passera över Heden skulle inte kännas lika långt om Heden var bebyggt och man gick längs gator. Eller?

Sen räcker det ju inte att bebygga Pustervikskajen för hur lockande är egentligen Rosenlund i dagsläget? Det är ett annat svidande skrapsår i centrala stan som vi bör se över. Även här finns ju ytor att förädla. Kajstråken här har ju potential som heter duga.

Åke Lundgren påstår sig i en krönika i GT veta att Anneli Hulthén känner att det kanske är för mycket för Göteborg med alla de stadsbyggnadsprojekt som är på gång: Norra Masthugget, Centrala Älvstaden, Heden, Gårda, Avenyn... Allesammans mycket angelägna projekt för Göteborg. Och visst är det mycket. Rent ytmässigt skulle man säkert med tät stadsbebyggelse kunna minst fördubbla antalet bostäder och verksamhetslokaler i Göteborg.

Lundgren föreslår att ifall alla dessa projekt tillsammans är för mycket för Göteborg att klara av, så borde man bortprioritera alla projekt till förmån för Frihamnen. Detta på grund av Frihamnens centrala läge och symboliska värde. Även för att det är viktigt att nå konkreta resultat inom en snar framtid, helst innan Göta Älvbron ska stå färdig om cirka 10 år.





Här är en vision för Frihamnen...

Jag håller med Lundgren i mycket. Det är väldigt viktigt att få fram resultat inom en rimlig tidsperiod, och Frihamnen är ett viktigt område. Det verkar väl inte helt orimligt att man ska kunna få åtminsone en bra början till en fungerande centrumbebyggelse inom 10 år. Självklart av typen tät blandstad i sluten kvartersstruktur. Någon sovstadsbebyggelse av samma typ som Eriksberg är ju helt otänkbart för Göteborgs framtida absoluta centrum.

Men borde man inte kunna se bra resultat inom alla eller åtminstone de flesta av de ovan nämnda områdena inom en period av sådär 10-15 år? Vad är hindret? Det finns ju redan många bra ambitioner till plan-och programförslag och det saknas inte visioner. Som för Norra Masthugget, Frihamnen (här och här) och Gårda.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

För den som missade presentationen av visionen Viking Green City under sopplunchen i Älvrummet den 28 oktober, så finns det nu en Youtube-video från presentationen. I videoon ses Tomas Lundberg och Håkan Cullberg berätta om projektet och visionen, och vi får även se en del fina bilder. Yimby är naturligtvis mycket positiva till en tät och blandad bebyggelse i Frihamnen, och har tidigare kommenterat Viking Green City här.

Det är hög tid att ta fram konkreta planer för Frihamnen.



Många vill se Frihamnen som ett slags Göteborgs litet Manhattan.



Utmaningen när man ska bygga stad i Frihamnen är att bygga bort barriärerna. Dagens Frihamnen är ett gigantisk stor öken emellan centrala Hisingsgöteborg och centrala Fastlandsgöteborg. Målet är ju att förena dessa och någonstans på mitten skapa ett nytt modernt centrum för ett framtida tätare och större Göteborg, en del av Centrala älvstaden. Alltså får man välja mellan att fylla igen eller däcka över bassängerna mellan de olika pirerna. Eller vara generös med lågbroar och bevara vattnet och dess kvaliteter. För bygger vi inte tillräckligt med förbindelser mellan de olika pirarna och mellan Frihamnen och fastlandet så spelar det inte någon roll hur mycket man bygger. Man måste kunna ta sig runt i en central storstad utan problem, gärna till fots och med cykel.

Har fritt skissat på lite idéer för en stadsplan för ett framtida Frihamnen. Några av de befintliga byggnaden har vi valt att spara tills vidare och de är lilafärgade. Här ingår även Porslinsfabriken och SVT. Detta medför att planen kan se lite udda ut. Notera att detta bara är en fri idéskiss.

I denna stadsplan förenas Lindholmsallén in i Frihamnen och blir en huvudgata som även i sin tur förenas med den nya Göta Älvbron. Vi har även fått in en ny bågformad bro/gata (banangatan) som förbinder mellan Hisingsgatan och Östra Hamngatan.
Brämaregården växer över Lundbyleden och blir till Frihamnen. Har självklart inte kunnat låta bli att leka runt med Kvillebäcken som går igenom den igenlagda innersta bassängen. Detta skapar en kanalmiljö uppe söder om kanalhuset (SVT) där småskalig och extremt variationsrik bebyggelsemiljö kan skapas. Ett litet Svenedig helt enkelt. Här och längs norra sidan av Lindholmsallén kan man även fortsätta på den kommande trenden med nya landshövdingehus.

Lundbyleden och Hamnbanan är barriärer mellan Frihamnen och resten av Hisingen idag. Möjliga alternativ till dagens öppna trafikled är 1. Överdäckning 2. Tunnel 3. Boulevardisera. Att däcka över kan vara en bra lösning, problemen ligger i svårigheter att bebygga taket. På skisen ovan området ljusgrönt. Tunnel likt Götatunnel kan man tänka sig men det är både dyrt och man skapar stora trafiksapparater vid ner och utfart. 3. Att omvandla Lundbyleden till en stadsboulevard vore kul att testa. Ett annat alternativ är att leda om trafiken från Lundbyleden in på Lindholmsallén som då blir en stor boulevard i den nya staden. Då kan man bebygga hela området som idag är trafikled.
Hamnbanan vet jag faktiskt inte hur vi ska lösa.

Spårvägen bör trafikera den nya Göta Älvbron och vida bort mot Hjalmar Branting och Lindholmsallén. Även en linje som går igenom Frihamen vore önskvärt.
En annan viktig sak att lägga fram är att man bör lägga om en Västlänken så att den trafikerar Frihamnen, det nya centrum i Göteborg. Planera för framtiden, det bör man gör innan framtiden är här. Men det behöver vi ju inte grotta ner oss i här.





Vi i Yimby Göteborg vill ha en tät stad med högt markutnyttjande. Alltså är det nya centrala Göteborg en bra plats att bygga på höjden. Här kan vi skapa ett monumentalt stadslandskap som innehåller många människor och blir på så sätt en riktigt levande stad. För ska detta område bli levande så krävs det att man tar i ordentligt. Självklart är Frihamnen beroende av sina grannstadsdelar för att centrumaspekten ska fungera fullt ut. Vi behöver till exempel ett tätbebyggt Backaplan och Gullbergsvass.

Vi har en kvartersstruktur med mindre tomter i för att försöka få till en variation av bebyggelse och höjd. Lite samma tänk som när vi lade fram ett förslag för Heden. Detta syns inte på stadsplaneneskissen ovan, men är värt att ha i minnet. Lättare att förstå på nedanstående skisser. Det ser väldigt myllrigt ut och det är väl inte fel!

Sedan värt att påpeka än en gång, vi behöver bättre och tätare älvförbindelser i form av storstadsmässiga lågbroar. Det räcker inte med att vi bygger en ny Göta Älvbro, den ersätter bara dagens bro. Vi behöver få göteborgarna att naturligt röra sig över älven. Så länge vi inte har tillräckligt med älvförbindelser så är inte Göta Älv en särskilt stor tillgång, utan mest en barriär. Så ska det ju inte vara.









Det blir förresten mer Frihamnen nästa vecka då Viking Green City håller i snacket på Älvrummets sopplunch. Läs mer om det här!

Flervåningslandshövdingehus är ett långt ord, men visst vore det snyggt!


Vi är nog många som börjar tröttna på den tråkiga och numer fantasilösa nyfunkisen som erövrat vår stad de senaste tio-femton åren. Människor invaggas i tron att detta är det moderna och det enda sättet man kan bygga på nuförtiden. Dumheter! Varför tar vi inte bättre till vara på den trätradition vi har? Vart har de nya landshövdingehusen tagit vägen? Nej, just det, det finns ju knappt några sådana. Enstaka exempel kan man hitta om man letar med lupp (Lindholmen, Bangatan). Men när denna form av klassisk bebyggelse är så populär, kan man ju undra varför man inte bygger mer av det.


Att bygga i trä är vad jag upfattat det som inte nämnvärt dyrare än att bygga i betong eller papp eller vad det nu är som är populärt idag. Sen är det miljövänligt och som man kan höra på ordet trä även ett helt naturligt material, vilket ofta är positivt. Brandrisken är inte heller längre något problem då trä kan vara/göras minst lika brandsäkert som betong (eller papp). Hållbarheten är även den god i trähus. När man rev Landalas landshövdingekvarter märkte man att virket fortfarande var så gott som i nyskick. Sen kan det ju i och för sig bero på att Landala revs alldeles för tidigt och helt i onödan, men det är ju ett annat ämne.

Än annan minst lika bra argument för träbyggnader är vår tradition med trähus här i stan. Något vi bokstavligt talat borde bygga vidare på. Snart har vi väl fler nyfunkishus än landshövdingehus i Göteborg. Jätteunikt verkligen. Busslaster lär ju verkligen komma hit för att beundra vår unika fastighetsfauna. För det är väl ingen annan svensk stad som har sådana moderna byggnader? För det är ju inte samma tre-fyra byggbolag som bygger i hela landet? Jodå. Allt mindre ser unikt och personligt ut. Man kan inte längre skilja städer ifrån varandra. Det är nästan så att man får för sig att byggherrarna trycker upp knappar med texten Vi gillar lika.


Att våra landshövdingehuskvarter är populära är det väl knappast någon tvekan om. Ändå byggs det inte några sådana. Lite märkligt kan man tycka, människor skulle antagligen älska dem. Jag är övertygad om att de skulle sälja slut eller hyras ut lika fort som något av de där gråa bunkerliknande lådorna på Eriksbergs skuggsida. Det lär dessutom gå alldeles utmärkt att bygga in lyxiga vindsvåningar på ett modernt landshövdingehus. Man skulle nog tillochmed kunna installera en sådan där teppanyakihäll om det finns önskemål.


I Kirkenes i Norge planeras en 20 våningar högt trähus vilket i så fall blir världens hittills högsta byggnad i trä. Ser dock mest ut att vara glas med stommen skall byggas i trä. Så ingenting är omöjligt och inga hinder finns längre. Dock kan man ju fråga sig varför man ska bygga höghus i trä. Men men, varför inte.



Barentshus Reiulf Ramstad Arkitekter




Men som sagt. Landshövdingehus är populära bland göteborgare och besökare. Låt oss bygga vidare på det och utveckla oss lite grann. Idag har ett klassiskt landshövdingehus en våning i sten och två i trä. Varför inte tre våningar i trä? Eller fyra? Kanske två i sten och fem i trä? Vår stad behöver förtätas och bostäder behöver byggas, alltså finns det goda skäl att bygga lite på höjden. Vi skulle kunna förena det gemytliga och det täta och högexploaterade.



Plussa på våningar och skapa det nya moderna landshövdingehuset!



Klassikern med en våning i sten och två i trä.



Utmanaren med en våning i sten och tre i trä.




Nu börjar det hända saker! En och en halv våning i sten och fyra i trä.



Ja, hur ska det sluta undrar man. Möjligheterna är många då man kan laborera lite olika med den klassiska landshövdingeformeln. Sanningen är väl dock den att skulle vi kunna börja bygga sådana här moderna landshövdingehus skulle staden bli rikare på flera sätt. Vi skulle kunna bygga landshövdingekvarter där det aldrig funnits några. I Hammarkullen eller i Torslanda. Eller där vi haft men råkat riva ner. I Annedal eller i Gullbergsvass. Vi skulle knyta an till vår historia och sprida den göteborgska känslan ut i alla våra stadsdelar. Lite lokalpatriotism och arvtagarstolthet som idag tycks saknas i vårt stadsbyggande hade kanske inte skadat. Vi borde gladeligen bygga vidare på vår vackra stad där alltfler borde ha möjlighet att bo.

Kungstorget med Saluhallen.


Kungstorget är en av de där platserna som Göteborg länge ignorerat. Den finns där men förfallet bara ökar i väntan på bättre tider, på nya idéer. Snart ska man ta fram programförslag för torget och allt vad det innebär.
I dagsläget när man promenerar över torget vilket inte är helt lätt, ser det mer ut som på en bilhandlares bakgård. Parkeringsplatserna har tagit över torghandlarplatserna. På många ställen ser det faktiskt minst sagt förjävligt ut.





Ska det verkligen se ut så här?




Fyra nyanser av grått. Man förstår att Vägvalet var ett populärt val i söndags.


Kungstorget har länge varit och bör väl förbli ett salutorg. Men då krävs det åtgärder för att få fart på handeln. Man kan gnälla om att det inte finns bäring för mer torghandel, men det finns ju lösningar på det mesta. 1966 revs den så kallade bazarlängan som gick i en halvcirkel runt torget och man har pratat om att kanske bygga upp något liknande igen. Här har vi väl en bra idé? Sedan kan man ju ta det ett steg längre och inte bara bygga upp bazarlängan igen utan kanske utveckla det hela en aning. Man kan bygga på i flera våningar, omsluta torget och därmed skapa en intimare rumsbildning av själva torget, vilket minskar risken för stora öppna öde ytor. I den nya bazarlängans bottenplan bör det naturligtvis likt i den gamla bedrivas handel av olika slag. En idé är att även hysa in marknadslokaler åt till exempel Kommersen, vilket skulle liva upp stället och ge variation i utbud, priser och besökare. Vi måste välkomna alla handlare till Kungstorget, även kebab- och falafelvagnar. Tycker man att deras primitiva vagnar är fula? Ja låt oss då låta dem hyra in sig i bazarlängan till en rimlig peng. Det viktiga här är ju att handeln blir rik och mångsidig och lockar många göteborgare, inte att till exempel Higab ska krama ur småhandlare på stackars ören. På övre våningar kan vi ha till exempel bostäder, vilket kan behövas. Även ett vandrarhem skulle nog passa bra in i byggnaderna.



Bazarlängan. Tänk att bygga på dem med några våningar. Historisk förtätning.


Jag tror inte att så många egentligen är så förtjusta i parkeringarna längs Vallgraven. Här kan man på andra sidan de nya bazarlängorna låta torget trappa ned mot kajkanten. Vatten är populärt bland göteborgarna och man kan ibland hitta mängder med allt möjligt folk som sitter på kajkanten i skuggan av dessa bilar och intar sin lunchmacka. Låt oss ge människorna lite mer utrymme i staden, just här vid Kungstorget. Möjligen kan en lokalgata löpa runt den nya bazarlängan för att inte barriärisera staden. Men parkeringarna, nej tack.

Men Kungstorgets verkliga pärla är ju ändå den 121 år gamla Stora Saluhallen, en gastronomisk centralstation med ett myller av människor och föda. Men även här finns ju utvecklingsmöjligheter såklart. Saluhallen går idag i ett plan, varför inte utöka till två plan?








Saluhallens okända idag.


Varför inte utnyttja butikernas tak som golv till ett plan två? Det skulle bli en magnifik plats. Sen om det ska vara kaféservering, allmän viloplats eller plats för handel kan man ju diskutera. (vore ju synd om det likt skissen bara blev ett häng för diverse businesspeople i svart på lunch) 



Låt Saluhallen leva längre på kvällen, på flera plan.




Dagens användbara torgyta (orange). Önskad torgyta? (blått). Tänk då in bazarlänga längs trädlinjen.




Fler artiklar i serien Platser och torg: 
Grönsakstorget
Drottningtorget
Gustav Adolfs torg
Lilla torget