Planerad segregation

På GP Debatt skriver Sören Olsson (professor emeritus i socialt arbete) klokt om segregationen i Göteborg. Enligt Olsson skapar den funktionalistiska stadsplaneringen segregation genom att områden isoleras geografiskt, funktionssepareras och likriktas vad gäller prisnivå. Resonemanget bekräftar den analys som Yimbys arbete bygger på. Det är genom att integrera stadsdelar med varandra och bygga varierat och stadsmässigt som vi får ett socialt hållbart stadsbyggande.

Det är glädjande att denna till synes självklara insikt börjar få fäste i den allmänna debatten. Smart stadsplanering kan inte lösa alla problem, men alla problem kan förvärras med dålig stadsplanering. Att den fysiska planeringen direkt påverkar ekonomisk dynamik, ekologisk hänsyn och social integration har blivit uppenbart för allt fler. Förhoppningsvis börjar våra beslutsfattare snart dra slutsatserna av detta och ser till att lägga om vårt stadsbyggande i riktning mot den täta blandstaden.

Ur GP:

Kritiken mot de moderna förorterna har varit omfattande. Så skulle inte staden se ut, inte så storskalig, inte bara med bostäder, inte med trafikseparerade vägar och inte så avskild från övriga staden. Motbilden har funnits i begrepp som funktionsintegrerad stad, i Göteborg i begreppet blandstad som politiskt tagits som en målsättning. En omväxlande, varierad stad med ett attraktivt folkliv och blandad befolkning, så skulle en stad byggas.

Men så har det inte blivit. Enklavplaneringen har fortsatt med stora områden av likartade hus och upplåtelseformer, skilda områden för verksamheter och boende och svaga samband mellan enklaven och omgivningen. Så ser det ut på Norra Älvstranden och i de så kallade trädgårdsstäderna, som Amhult i Torslanda .

Fast den här gången har det inte varit ett byggande för folk med begränsade resurser utan i stället för folk som kunnat betala för sig. Attraktiva utsiktslägen har gynnat prisbilden och selektionen av boende. Nya ensidiga områden har skapats. Och eftersom olikheterna betingar varandra så stärker detta ensidigheten i fattigare områden.

/.../

Det kan te sig billigt och rationellt att ett fåtal stora aktörer bygger likartade byggnadsmassor och att infrastruktur byggs ut i ett svep. Så har man en vana att agera sedan tidigare. Men det är handlingsmönster och tankestrukturer som skulle behöva brytas upp. Småbyggare, långsamt byggande, bevarande av existerande bebyggelse, blandning av verksamheter och boende, blandning av hustyper, lägenheter och upplåtelseformer borde få ett större utrymme.

Då skulle vi kunna tala om att bygga blandstad och då skulle vi kunna se områden med blandad befolkning och ett intressant stadsliv som många skulle uppskatta.