Utskrift från gbg.yimby.se
....

Nyfunktionalism

 
Yimby argumenterar som bekant för tätare, mer blandade och dynamiska städer. Det är på sätt och vis väldigt bekvämt. De negativa effekterna av den glesa, segregerade bilstaden som man byggt under decennier och som man fortsätter att bygga idag är uppenbara för alla numera. Att argumentera för en rationell och hållbar stadsplanering som bygger gång- och cykelvänliga, socialt och funktionellt blandade stadskvarter istället för bilberoende bostadsenklaver har kanske aldrig varit enklare. De allra flesta forskare, politiker och planerare ger oss rätt. Problemet är mer att man så sällan går från ord till handling - från workshop till verkstad, från översiktsplan till detaljplan, från vision till verklighet.

Men det finns också ett akademiskt motstånd mot de insikter som Yimby representerar, en bitter ovilja att acceptera att modernistisk stadsplanering faktiskt är socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbar. Denna ovilja har resulterat i en märklig teoretisk position som man skulle kunna kalla för nyfunktionalism och som man kan stöta på ibland i debatten.

Enligt nyfunktionalismen är det egentligen inget större fel på segregerade och bilberoende bostadsenklaver. Det främsta problemet är att vi uppfattar dem på fel sätt. Om vi såg positivt på dem istället så skulle vi ju tycka att de var bra. Det är inte heller så att vi tycker segregerade och bilberoende bostadsenklaver är dåliga för att de är ohållbara. Nej, enligt nyfunktionalismen tycker vi det eftersom vi har blivit indoktrinerade av konservativa, reaktionära kapitalister.

Nu skulle man kunna tro att "konservativa, reaktionära kapitalister" inom t.ex. bygg- och fordonsindustri skulle gilla gles bilstad och att det är därför det byggts så mycket sprawl. Forskningen stödjer också en sådan tes (se t.ex. teknikhistorikern Per Lundins avhandling Bilsamhället). Men det verkar nyfunktionalisterna ovetande om.

Nyfunktionalister framhåller gärna att låginkomsttagare bor i periferin (gles bilstad) medan människor med höga inkomster bor i centrum (tät blandstad). Enligt nyfunktionalisterna betyder det att de som ogillar gles bilstad föraktar låginkomsttagare. Att det också bor en hel del höginkomsttagare i periferin - i segregerade villa och radhusområden - det väljer man att glömma.

Det "nya" i nyfunktionalismen är att man ifrågasätter funktionalismens rationalism, föreställningen att man med teoretiska modeller skulle kunna planera fram Utopia. Det är bra. Det var ett av funktionalismens grundläggande felslut. Tyvärr tar man det som intäkt för en totaliserande kritik av all generell kunskap om stadsbyggande. Enligt nyfunktionalismen går det inte att säga något generellt om stadsplanering alls (ja, bortsett från att allt som liknar traditionell planering är konservativt, reaktionärt och kapitalistiskt förstås). Man menar att det är "förtryckande" och "exkluderande" att säga att vissa stadsbyggnadsprinciper skulle fungera bättre än andra.

Det "funktionalistiska" i nyfunktionalismen är att alla lösningar som bygger på icke-funktionalistisk planering är strikt förbjudna. Man talar istället om "helt nya", "oväntade" och  "unika" lösningar. Men de får inte bryta med funktionalismens grundprinciper för då är det ju konservativt och reaktionärt. Målet är tydligt. Det gäller att få funktionalismen att fungera, så att man ska slippa överge den. Resultatet blir ständigt fler "nya", "oväntade" och "unika" bilberoende bostadsenklaver.

Det främsta hatobjektet för nyfunktionalismen är New Urbanism-rörelsen, som man menar har en idealiserad, konservativ och reaktionär syn på staden. Man har definitivt rätt i att det finns en traditionalistisk och konservativ kritik av modernistisk planering, här i Sverige framför allt representerad av tidskriften Axess. Men av det följer ju inte att all kritik av modernistisk planering är traditionalistisk och konservativ.

Nyfunktionalismen handlar dock i huvudsak om att kritisera, det viktiga är inte att komma med egna förslag på hur staden ska byggas utan fokus ligger konsekvent på att förklara varför andras förslag är dåliga (eller "uttryck för en kolonial maktdiskurs metronormativa hegemoniska dikotomiserande patriarkala förtryck av de subalterna" som det brukar låta). I realiteten åstadkommer naturligtvis inte nyfunktionalismen någonting mer än att befästa status quo, men det är ju illa nog.

För ett aktuellt exempel på institutionaliserad nyfunktionalism, läs följande ansökan från Länsstyrelsen i Skåne till Delegationen för hållbara städer. Man ville ha 450.000kr för följande projekt:

Öppen idétävling för omformulering av miljonprogramsområden

Projektet syftar till att finna nya förhållningssätt till förnyelsen av miljonprogramsområdena, vilka inte har sin värdegrund i den historiska staden och där utgångspunkten inte är att verka reaktivt, utan kreativt. Ansökta medel syftar till genomförandet av en öppen idétävling.

Resultatet ska visa på olika möjligheter för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet samt nya stadsbyggnadsstrategier. Ett mindre antal tävlingsområden i Skåne blir aktuella. Resultatet ska vara applicerbart på andra områden av motsvarande typologi, dvs det är principlösningar med god helhetsverkan som efterfrågas. En tävling är överlägsen andra metoder för att generera en mångfald av förslag och strategier. Tävlingen ska vara öppen, internationell och idébaserad.

Miljonprogrammen uppfördes utifrån de modernistiska stadsbyggnads- och arkitekturidealen, vilka arbetats fram av CIAM under 30 och 40-talet. Modernismen tog avstamp i en positivistisk framtidstro som genererade en myt om det ständigaframsteget. Detta synsätt avspeglas bland annat i utopiska stadsmodeller som arkitekter kring 30-talet presenterade. I enlighet med de ideal som präglade modernismen fanns en övertygelse om att människans behov i grund och botten är samma, oavsett ålder, kön, årstid, klimat, etnicitet och erfarenhet och socioekonomisk bakgrund.

Detta genererade en uppfattning om att det fanns ETT sätt och EN sanning, om vad människor behöver – och därmed vad som skulle byggas. Resultatet av detta synsätt står att finna i miljonprogrammens storskaliga bostadsområden med i stort sett identiska byggnadskroppar regelbundet men glest placerade i ensartade grönområden. Trafiken separerades med skilda rum för olika trafikanter och planskilda korsningar dem emellan. Offentlig service i form av skola och bibliotek lokaliserades till strategiska men ofta undanskymda lägen, något som försvårade möjligheterna för en kommersiell service att etablera sig. Efterkrigstidens bostadslösningar blev storskaliga, ensartade och rationella. Positiva effekter var att trångboddheten och boendestandarden blev åtgärdade.

Miljonprogramsområdena är idag ur många aspekter dysfunktionella. Problematiken är välkänd. Socialt utanförskap, skala, monotoni, monofunktionella, dåligt markutnyttjande men trångbott, otrygga trafikmiljöer, ensidigt bostadsutbud, ensidig upplåtelseform, hög energiförbrukning, tynande stadsdelscentra, kostsamma grönområden etc. Bland all denna kritik och svartmålning finns dock röster som talar om områdenas potential. Tensta Bo06 och förnyelsen av Gårdsten i Göteborg är positiva exempel som visat på och utnyttjat områdenas ofta relativt centrala belägenhet, social och kulturell sammanhållning och nya former av entreprenörskap. Under senare tid har områdena ofta omnämnts i diskussion kring energieffektivisering och klimatanpassning.

Vilka visioner och strategier är rådande för ombyggnaden? Genomförda, pågående och planerade förnyelsearbeten är idag reaktiva. Monofunktionalitet åtgärdas med tillägg av fler funktioner, ensidigt upplåtelseform åtgärdas av kompletteringsbebyggelse av andra upplåtelseformer, återvändsgator öppnas upp för genomfartstrafik, ensartade grönområden blir varierade mötesplatser med hjälp av odlingslotter etc. Varje negativ aspekt av miljonprogramsområdena åtgärdas med dess motsats.

Detta är reaktivt; inte kreativt! Vad som sällan diskuteras är, att den reaktiva åtgärdslistan kommer från en underliggande värdegrund som står att finna i den täta, trygga och ”trevliga” europeiska staden. Miljonprogrammet motsvarar 25% av det totala svenska bostadsbeståndet. När dessa områden nu står inför en förnyelse bör deras, i och för sig ofta kritiserade men ändock unika, tekniska, sociala och rumsliga organisation vara utgångspunkt. Områdenas ursprungliga värdegrund och karaktär bör vara vägledande för att finna nya förhållningssätt och strategier.


Dokumentet är verkligen fascinerande. Dels för att Länsstyrelsen på allvar trodde att de skulle få pengar för det (vilket de inte fick) men framförallt för den teoretiska blindhet som gör att man helt oproblematiskt sätter vikten av att förhindra "den täta, trygga och trevliga europeiska staden" framför livsvillkoren för de människor som faktiskt - rent konkret och fysiskt - ska leva i dessa områden.

Det viktiga är uppenbarligen inte att få fram så bra och kreativa idéer som möjligt. Nej, det viktiga är att till varje pris undvika att miljonprogrammen förändras till "täta, trygga och trevliga" stadsmiljöer. Med sådana vänner behöver miljonprogrammens invånare inga fiender.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Matthias H. (22 September 2009 16:33):
Väldigt bra skrivet Johannes. Som vanligt.
 0
Olle Jansson (22 September 2009 17:37):
Något jag noterat - och detta kan väl i och för sig vara något jag inbillar mig - är en intressant diskurs när det gäller nybyggen som definitivt passar in på detta resonemang.

Tycker mig nämligen se att det finns en föreställning av att människor som inte har råd eller kontakterna för att få en lägenhet inne i stan har andra preferenser än de som har råd. Alltså, att människor som bor i halvcentrala lägen faktiskt vill bo i utströsslade punkthus.

Alltså att det vore fel att bygga mer stadsmiljöer för människor som inte har råd vill helt enkelt inte bo inne i stan utan föredrar billigare (läs: mindre aktaktiva) boendeformer (att de äter falukorv istället för lövbiff handlar alltså om en preferens och inte pris!).

Det hela blir helt enkelt en självuppfyllande profetia där möjligheterna och priserna i stan gör det allt mer otillgängligt medan utbudet av förortsmiljöer fortsätter att öka. Att folk sedan flyttar in i förorterna, för det är ju bostadsbrist, ses som ännu ett bevis på att de är populära.

Varje gång som yimby sedan kritiserar ännu ett förortsprojekt i den så kallade mellanstaden så kommer den vanliga ramsan om att alla faktiskt inte vill bo i stan. Att de sedan bor tiotusentals människor i Frölunda, Kortedala och Biskopsgården som utan att blinka skulle byta till sig en lägenhet centrala stan kommer liksom aldrig på tal.
 0
Johannes Hulter (22 September 2009 17:57):
@ matthias: tack!

@ olle: Det där är intressant. Naturligtvis finns det många som uppskattar att bo i utströsslade punkthus - precis som det finns många som uppskattar falukorv, men det är ju som du påpekar ganska tydligt att efterfrågan är nååågot större på tät blandstad/lövbiff.

Om man bara bryr sig om boendepreferenser (och ignorerar den glesa bilstadens miljöeffekter mm) så borde man alltså åtminstone bygga så mycket tät blandstad att ingen mot sin vilja var tvungen att bo i husipark.
 0
Theodor Adolfsson (22 September 2009 20:09):
Om man inser att man har haft fel kan man förstås alltid gå över till att säga att det inte finns något rätt och fel. Det är väl klassisk postmodernism och bör nog avfärdas som det strunt det är. Om man vill vara med i debatten kan man inte hitta på fakta och framställa dem som självklara och så fort man blir motsagd börja prata om sanningens relativitet.
 0
Matthias H. (22 September 2009 21:13):
Det med lövbiff o falukorv är jag inte säker på, med småbarn så kan falukorven vara lövbiff typ.

Men just det som Olle skriver att folk flyttar in i husiparkförorter för att det är bostadsbrist och att det då tas som att husiparkförorter är populära är intressant. Det finns alltså inga alternativ men det talas det tyst om ifrån politiker, stadsbyggare, byggare o arkitekter. Men jag tror också att folk i allmänhet inte hittills har tänkt så mycket på vad det är som gör att dom trivs i viss stadsdel men inte i en annan. Kommer då någon och påtalar att det kan bero på de små klädaffärerna och cafeerna med servering på trottaren så säger dessa människor att "just det, det är ju därför det är mysigt och schysst här". Sen kan dom då jämföra det med om dom själva bor i en stadsdel med mängder av punkt- och lamellhus. Jag tror alltså att gemene man måste börja fundera mer och mer på vad dom vill ha av staden och förhoppningsvis hjälper Yimby till att belysa detta. Ju mer vi ses i media och i olika sammanhang desto mer tror jag det går upp för folk hur stad kan byggas istället för det vi byggt de senaste 70 åren.
 0
Jan Wikund (23 September 2009 07:33):
Fråga: Är det här kotteriet något problem? Består det i ett litet postmodernistiskt akademiskt gäng där alla känner alla, eller har de en verklig förankring bland stadsbyggnadsbyråkrater och byggbolagsingenjörer?
 0
Torbjörn Lindstedt (23 September 2009 07:41):
@jan: Ja, det är ju verkligen en ganska liten grupp här på yimby gbg som verkligen är aktiva i förhållande till antalet medlemmar.
 0
Matthias H. (23 September 2009 08:05):
Jan o Torbjörn, jag är lite dum, var det kritik mot mig ni nyss la ut? Jag arbetar inte med stadsplanering alls men tycker att det är väldigt spännande. Kan inte min tankar vara intressenta då eftersom jag inte arbetar med det dagligdags? Ska jag inte skriva här tycker ni?

Och, jag har inte vad jag vet träffat en enda kotte av medlemmarna i Yimby i verkligheten.
 0
Johannes Hulter (23 September 2009 08:11):
@ matthias: Don't worry, Jan pratade om nyfunktionalisterna och Torbjörn var bara tyken i största allmänhet :)
 0
Johannes Hulter (23 September 2009 08:17):
@ jan: De har nog noll förankring bland byråkrater och ingenjörer. Men bland en del arkitekter finns nog en viss resonansbotten för detta.

Sedan är det ju som Torbjörn så artigt antyder: Man behöver inte nödvändigtvis vara många för att påverka mycket...
 0
Daniel (23 September 2009 10:01):
Alla vet ju att områden såsom Markurellgatan är ju jättetrevliga områden där alla människor trivs och inga bilbränder sker för att området bjuder till sådan trivsel. (även om gatan med bilbränderna heter Blendas Gata så ser området exakt likadant ut, använder Markurellgatan vid namn för att det har använts förut på den här sidan)
För vad kan ett sådan område egentligen ha mer att bjuda på när det är perfekt i sig. Folk har uppenbarligen gjort det aktiva valet att bosätta sig i sådana förnämliga områden.
Sedan leder ju sådana här området också till att man slipper sekundära byggnader såsom skolor och dagis (lekande barn för ett väldans oväsen), fritidsgårdar och idrottsanläggningar.

Det är också därför man kopierar detta område och strösslar ut det vid t.ex. Kviberg. Det är helt enkelt den perfekta storstaden. ;)
 0
Jan Wiklund (23 September 2009 16:36):
Egentligen är det överloppsgärning att argumentera mot de här nyfunktionalisterna som Johannes kallar dem. Men man kan bara göra reflektionen att folk uppenbarligen helt frivilligt valde att bosätta sig i enrummare med dass på gården för hundra år sen. Men av någon anledning var det helt ok att argumentera för att det var en ovärdig bosättning utan att man fick slängt det efter sig att man föraktade dem som bodde där. Tvärtom, vad jag förstår hörde deras egna organisationer till dem som ivrigast argumenterade för något bättre.

Tyvärr är de som idag bor i dåliga områden mycket sämre organiserade, och i den mån de är organiserade går organisationskraften mest åt till att avvärja vräkning eller andra trakasserier. Proaktivt engagemang för att förbättra området är alldeles för svårt och ligger alldeles för långt bort. I synnerhet ligger det alldeles för långt bort att få till kvaliteter av en art som lyfter områdena till samma kvalitet som det bästa. Det är ett problem för oss.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6717 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Göteborgsregionens folkmängd
28 Mars 07:55 av Matthias H.
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
15 Februari 2019 15:57 av Mikael Bigert