Utskrift från gbg.yimby.se
....

Östra Kvillebäcken på gång

 
Östra Kvillebäcken är ett spännande och viktigt utvecklingsområde, strategiskt placerat mellan Backaplan och Brämaregårdens landshövdingekvarter. När Göteborg växer över älven är detta tänkt att bli en del av innerstaden.

Här låg tidigare enkla lagerlokaler med en blandning av loppisar, verkstäder, kulturföreningar och några mer eller mindre ljusskygga verksamheter. Nu är området förvandlat till en grusöken i väntan på det nya område som ska byggas. Som så ofta valde man att "totalsanera" (dvs. utplåna all existerande bebyggelse), istället för att låta den nya stadsmiljön växa fram organiskt bland den gamla.



Östra Kvillebäcken innan totalsaneringen

Det var också den första detaljplan som YimbyGBG skrev yttrande till. Vi var överlag positiva till projektet men ville se fler lokaler, fler slutna kvarter och högre exploateringstal. Efter att detaljplanen varit på samråd kom en samrådsredogörelse där Stadsbyggnadskontoret hade justerat detaljplanen något. Några fler lokaler blev det och vissa av hålen i kvarteren var nu möjliga att bygga igen, men bara med en våning. Vi lämnade in ett kompletterande yttrande där vi upprepade vår argumentation.

Nu har SBK:s utställningsutlåtande kommit:

YimbyGBG ställer sig mycket positiva till de förändringar som genomförts i planförslaget, men anser att lokalnormen fortfarande är för låg. Vidare ställer man sig frågande till att så få kvartershål får möjlighet att fyllas igen. Vid Gustaf Dalénsgatan är högst en våning tillåten i kvartershålen, vilket man finner märkligt. YimbyGBG vidhåller att våningshöjden i området generellt bör höjdas [sic]. Ett högt exploateringstal är en förutsättning för den typ av stadsliv som planen säger sig vilja skapa.

Kommentar: En utformning med helt slutna kvarter har sina fördelar men måste ställas mot andra aspekter och kvaliteter. Stadsbyggnadskontoret bedömer att vald utformning har stora förutsättningar att kunna ge en god och trivsam boendemiljö. Vid utformningen av kvarteren väster om Gustaf Dalénsgatan har prioriterats att få in ”luft” solljus på gatan
[sic]. En ytterligare höjning av exploateringsgraden är inte möjlig med hänsyn till en rad faktorer, bland annat möjligheten att anordna förskoleplatser, parkering, tillgång till grönområden inom planområdet, ljusförhållande mm.

Av utställningsutlåtandet framgår att vi inte är de enda som efterfrågat slutna kvarter, även bl.a. Fastighetsägarna på Centrala Hisingen har förordat detta. Att fastighetsägarna är positiva till slutna kvarter är nu inte så konstigt. En översiktlig snabbmätning av planen visar att kvartershålen tillsammans utgör en obebyggd yta på kanske 5000 kvm. Det motsvarar ungefär all föreslagen byggnadsarea på västra sidan om Gustaf Dahlénsgatan. Hade kvartershålen byggts igen med 4 våningar hade alltså ca 20000 kvm bruttoarea tillskapats. Så varför gör man inte det? Visserligen hade man fått aningen sämre solvinklar men å andra sidan hade man sluppit bullerstörningar och många fler hade fått möjligheten att bo i Östra Kvillebäcken. Det hade också funnits underlag för fler lokaler i bottenvåningarna, vilket vi också krävt. Det här ska trots allt föreställa Göteborgs framtida innerstad.


Blandstad enligt SBK - de inringade ytorna tillkom efter YimbyGBGs yttrande. Det finns dock inget krav på att dessa ytor verkligen ska användas som lokaler.

Delegationen för Hållbara städer verkar inte heller ha blivit särskilt imponerade. Älvstranden Utvecklings ansökan om 161 miljoner kr för att göra Kvillebäcken till "föredöme inom hållbar stadsutveckling" fick inget gehör. Trots att man bl.a. generöst lovade att "utbyggnaden ska följa detaljplan och gestaltningsprogram" och att man ska "bygga lokaler för service och handel".

En intressant förklaring som SBK lyfter fram till varför man envisas med att stycka upp kvarter är "...att ge förutsättningar för goda planlösningar i kvarterens hörn". Det finns nämligen en föreställning på SBK att det inte går att få till genomgående lägenheter i hörnen på slutna kvarter. Hur denna besynnerliga idé uppkommit är oklart. Ingen av de arkitekter jag frågat förstår vad problemet skulle vara med att rita genomgående lägenheter i hörnen på slutna kvarter.

Arkitektbyrån Semrén+Månsson verkar inte heller känna till denna arkitektoniska naturlag. De lyckades också rita en genomgående hörnlägenhet i Gårda Terrass (vilket tyvärr också är det enda spännande med denna ganska trista bostadsenklav).



Gårda Terrass med genomgående hörnlägenhet - klicka för större bild
. Känner du till fler exempel på nybyggda kvarter med genomgående hörnlägenheter? Mejla planritningen till johannes[at]yimby.se. Skriv "omöjliga figurer" i meddelande-raden.

Av detaljplanen för Gårda Terrass framgår att utformningen valts just p.g.a. bullerstörningarna i området. Där står för övrigt också att i "den del av bostadshuset som vetter mot Fabriksgatan skall på bottenvåningen i första hand lokaler som inte är avsedda till bostad förläggas." Att förlita sig på exploatörens goda vilja är dock sällan en klok stadsbyggnadsstrategi...



Gårda Terrass - lokaler längs med Fabriksgatan (dessvärre osynliga...)

Semrén+Månsson ritade faktiskt också ett förslag för Östra Kvillebäcken. Det är inte lika prydligt isärplockat som slutresultatet. Här finns faktiskt till och med helt slutna kvarter. SBK valde dock istället Erséus arkitekter för att göra detaljplanen.



Semrén+Månssons förslag från 2007

Så vad beror denna kvartersfobi på? En erfaren arkitekt jag talade med menade att det måste röra sig om en rent estetisk övertygelse, som man sedan försökt ge rationell grund. Mysteriet med de sprängda kvarteren börjar alltså kanske att klarna. Är det så att slutna kvarter helt enkelt inte anses "estetiskt korrekta"?

Det är också intressant att SBK menar att en ytterligare höjning av exploateringsgraden överhuvudtaget inte är möjlig. Utöver två punkthus, 10 respektive 16 våningar höga, och två fyravåningshus håller sig alla bostadshus mellan 5 och 8 våningar, med 5 våningar som den överlägset vanligaste höjden. Det är knappast en exceptionell täthet. Men enligt SBK skulle det alltså vara omöjligt att bygga tätare än så. Det här är uppenbarligen den yttersta gränsen, the ultimate frontier. Mer stadsmässigt än så här kan det helt enkelt inte bli enligt SBK. För då räcker ju inte parkeringsplatserna till...



Modell över Östra Kvillebäcken i Älvrummet
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Martin C (11 September 2009 03:20):
Mycket bra inlägg. Det är ju helt otroligt vad envisa de är med sina uppbrutna kvarter, låg exploatering och vägran att inse bottenlokalers fördel trots det uttalade målet att bygga tät innerstad. Frågan nu är, finns det någonting mer vi kan göra för området och isf vad?
 0
John T (11 September 2009 08:26):
Det borde vara ett krav att åtminstone alla hörn på kvarteren skall innehålla lokalytor, samt att övriga bottenplanet är förberett att göras om till lokaler. För att kompensera byggherrarna för det ekonomiska avbräck som detta eventuellt kan utgöra så ges de rätt att höja våningsantalet med ett plan till. Att det inte skulle gå att bygga slutna hörn är ju bara oerhört märkligt, det har ju ganska nyligen gått att bygga åtminstone hästskoformade huskroppar i Sannegårdshamnen, Eriksberg och Lindholmen.
 0
Johan Andersson (11 September 2009 08:53):
Jag bor i Uppsala i en nybyggd lägenhet i ett hörn på ett slutet kvarter. Lägenheten är dock inte genomgående, så ett fruktansvärt misstag har uppenbarligen begåtts någonstans.
 0
E K (11 September 2009 10:16):
"Så vad beror denna kvartersfobi på?"

Min uppfattning:

Byggarna vill ge alla lägenheter utsikt för att maximera priset per lägenhet. Det är dock märkligt att siktlinjer och solljus ständigt anses vara viktigare för spekulanterna än bullerskydd och en privat innergård.

Arkitekternas och SBK:s gillande av uppbrutna kvarter misstänker jag helt enkelt beror på ett arv från modernismen som dröjt kvar oroväckande länge. Jag tror att en spridd uppfattning i kåren är att modernismen lyckats göra upp med vissa av kvartersstadens nackdelar, och att den tillfört en viktig betoning på "mänskliga" värden som solljus och luftig struktur. Den planering vi nu ser i t.ex. Kvillebäcken, Norra Älvstranden och Hammarby Sjöstad anses nog av många (inom skrået) vara det bästa av två världar: klassisk kvartersstad fast med modernismens känsla för luft och ljus. Förort i kvartersstruktur!

Tydligen existerar det också myter om de läskiga slutna kvarteren, som att det inte går att bygga genomgående lägenheter i deras hörn. Man blir onekligen nyfiken på vem som låtit sprida dessa spökhistorier.
 0
Daniel (11 September 2009 10:52):
Det är en mån om den psykiska hälsan. Bor man i en hörnlägenhet så blir man antingen alkis eller psykopat.
Majorna har ju många alkisar och där är ju hörnlägenheter vanligt.
I innerstan så är hörnlägenheter populärt och kostar mycket. Och forskning visar ju att framgångsrika människor med mycket pengar oftare är psykopater. Sedan är det ju så att ALLA människor i Göteborg vill ju bo på landet med närhet till det lokala kaféet. För i Sverige så har vi två sorters bönder. Vi har bönderna på landet som brukar jorden, och vi har bönderna i staden som dricker sitt caffe latte. :)

Hoppas att det läses mellan raderna och att det är ett raljerande :)
 0
Daniel Augustsson (11 September 2009 12:05):
Det är pinsamt för hur de argumenterar för att inte kunna bygga högre. Inte okej, lös det. Bygg över/undergjordisktparkeringsgarage i flera våningar om det skulle vara ngt problem.
 0
Fredrik Larsson (11 September 2009 12:35):
Vad är det stora värdet i en genomgångslägenhet? Själv bor jag i en hörnlägenhet som inte är genomgångs men trots det väldigt ljus och luftig eftersom jag har fönster i två vädersträck. Fönster åt ett enda håll är inte så roligt och trevligt men hörn brukar ha två sidor man kan bygga fönster på......
 0
Johannes Hulter (11 September 2009 12:50):
@ martin c: Man kan kontakta byggnadsnämnden. Det är de som fattar det slutgiltiga beslutet.

@ ek: Japp, det ligger nära min egen hypotes. Slutna kvarter ger förmodligen större prisvariation inom kvarteret. Vilket byggarna kanske inte vill (men uppenbarligen fastighetsägarna). Varför politikerna och SBK inte vill ha prisvariation (dvs ökad social blandning) är däremot obegripligt.

@ fredrik larsson: Man vill ha en tyst sida i bullerutsatta lägen, vilket kan vara förståeligt. Men istället för att helt enkelt bygga slutna kvarter (vilket effektivt tar bort buller) tycker man det är en bättre idé att öppna kvarteret och bygga bullerskärmar eller inglasade balkonger på gården. Jo, det är faktiskt sant. Det är så de resonerar.
 0
Johan (11 September 2009 13:32):
Man kan bemöta SBK:s argument för att en högre exploatering är omöjlig, punkt för punkt:

- Parkering

SBK menar helt korrekt att högre exploatering ger högre tryck på parkeringsplatser. Lösning: bygg fler parkeringsplatser (under jord förstås). Kostnaden lär täckas av vinsten från exploateringsökningen.

- Tillgång till grönområden

Menar de allvar? Är man rädda för att folk kommer att klättra på varandra i parken till öster?

- Tillgång till ljus

Ja, det är ju en prioriteringsfråga helt enkelt. Är ljuset viktigare än befolkningsunderlag för en levande stad? Är ljuset viktigare än effektivt bullerskyddade innergårdar? Är ljuset viktigare än en stadsmiljö där man möts av bebyggelse istället för av bullerskärmar? Är ljuset viktigare än att hundratals lägenheter ger folk möjlighet att bo i centralt läge?
 0
Olle Jansson (11 September 2009 17:37):
Ja, det hela är onekligen intressant men samtidigt förståeligt på ett mänskligt plan.

En person lär sig att planera på ett visst sätt. Det hela är relativt oreflekterat för alla andra planerar på samma sätt. Sedan kommer det någon utifrån och ifrågasätter sättet som personen planerar på.

Alternativet som givetvis vore att föredra är att personen då tar ett steg tillbaka och reflekterar över varför de gör på ett visst sätt och varför. Detta medför dock en anspråkslöshet och kurage som är svårt att uppbåda för de flesta människor. Vem vill tappa ansiktet och verka osäker i sin roll som expert inför kollegor och andra? Lösningen är då att i efterhand hitta på orsaker till varför personen planerar oreflekterat. Orsaker som sedan återanvänds av kollegorna för att rättfärdiga den rådande ordningen och försvara kårens expertis.
 0
E K (11 September 2009 19:18):
@Johannes:

Ett sorgligt (men kanske en smula överdrivet) sätt att se på saken är att de profitintresserade byggarna faktiskt lyckas få politikernas bifall genom att SBK och arkitektskrået agerar nyttiga idioter och låter respekten för arvet från modernismen överskugga viktigare aspekter som energieffektivitet, hållbarhet och upplevd trygghet.

Jag börjar bli grundligt trött på hur arkitektkåren kryper inför forna tiders ideal istället för att implementera senare års kunskaper om vad som faktiskt är bra eller dåligt i sin praktik. Det verkar finnas en rädsla för att vara normativ i viktiga och konkreta frågor som t.ex. effektivitet i energi- och transportsystem, social blandning och inte minst den forskning som visar att människor faktiskt sätter stadsmässiga kvalitéer före luft och ljus. Konstigt nog uppfattar jag en desto större vilja att ta ställning när det gäller upprätthållande av modernismens planeringsnormer, inte sällan med abstrakta argument hämtade ur konstteori och idéhistoria. Vilken balans mellan hållbarhet och respekt för obsoleta planeringsuttryck förordas egentligen på arkitekt- och planerarutbildningarna? De tydliga ställningstaganden som Sveriges Arkitekter gör i sin "Hållbar stadsutveckling" kan man bara applådera, men man undrar stilla hur många av arkitekterna som faktiskt har läst den.
 0
Johannes Hulter (11 September 2009 20:10):
@ ek: Ja, det är verkligen fascinerande. As we speak pågår en infekterad diskussion om detta på YimbySTHLM: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​0​9/​debatt-​%22olika-​mattstocka.​.​
 0
Ingenjör (11 September 2009 20:12):
Mycket bra skrivet! Om man skall bygga stad, varför inte då bygga stad? Hela tiden denna rädsla att staden skall bli för mycket stad.
Finns det inte undersökningar som kan göra aktörerna mer säkra på att det de facto finns en stark efterfrågan på stad.
I nordens glesaste storstad är det inte heller orimligt att anta att suget är som störst?
 0
Olle Jansson (11 September 2009 20:24):
Ingenjör: Välkommen till YimbyGBG! Återkom gärna i debatten, kanske med ett mindre kryptiskt namn. :-)

Det finns en undersökning över typologier som visar att stad och småhusområde är populärt, mellantinget (hus i park, förort - sånt det byggs mest av) är det inte. Skall se om jag eller någon annan kan leta fram den. I väntan på detta kan vi bara begrunda kvadratmeterpriset på bostadsrätt i Vasa och Linné.
 0
Johannes Hulter (11 September 2009 21:07):
@ ingenjör: tack! Rapporten som Olle hänvisar till är Attraktiva kvarterstyper av Johan Rådberg (KTH 2000). Det är den enda empiriska undersökningen av detta som jag känner till. Jag nämner den här: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​2/​kronika-​kvarteren-​som-​spr_​.​.​
 0
Olof Antonson (11 September 2009 23:21):
Jag håller med helt och hållet.
Kvartersstaden har för mig med offentlighet att göra; det är en miljö där vem som helst kan röra sig, oavsett syfte, medan dagens projekt ofta är till enbart för de boende. Ingen annan har någon som helst anledning att vistas där. Sannegårdshamnen (till exempel) är ett mycket propert ställe, men ändå får jag känslan av att jag kommit till en håla i Texas när jag går runt där - "you're not from around here, are ya?".
 0
Anders Lundberg (12 September 2009 00:40):
Som blivande planerare måste jag höja ett varningens finger för vad vissa uttrycker här med att man implicit skall prioritera bort ljus, enbart för att bygga ytterligare något tätare.

Studera rumshöjder på innergårdsmiljöer, hur de är gestaltade, vilket material och vilken form och färg fasaderna har - innan ni oreflekterat skriver under på att täthet och höjd skall gå före ljus! Annars riskerar vi, och det misstaget tror jag tyvärr redan har gjorts i många av de mindre väl genomförda slutna kvarteren på senare år, att bara upprepa något av de mörka miserära miljöer som en gång i tiden var anledningen till att man sanerade - som det så fint heter - centrala kvarter i våra städer.

Vilken höjd är lagom?
Vilka fasadfärger?
Vilken rumslighet vill ni bygga?

Mvh
Anders
 0
Johannes Hulter (12 September 2009 00:58):
@ anders: Tack för varningen! Och som urbanist höjer jag ett varningens finger för att prioritera bort täthet, enbart för att få in lite mer ljus. :)

Direkt solljus i lägenheten är naturligtvis en kvalitet som vissa uppskattar. En av många olika kvaliteter som man kan uppskatta i sitt boende. Min uppfattning är dock att det är en kvalitet som fått oproportionerligt stort utrymme i vår stadsplanering sedan funktionalisterna drog igång för 80 år sedan, vilket fått olyckliga konsekvenser (jfr: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​0​3/​luft-​och-​ljus-​-​-​ar-​inte-​d_​.​.​).

De som sitter fast i en mörk lägenhet i Vasastan har numera ganska goda möjligheter att byta den mot en ljus lägenhet i någon av våra många husipark-enklaver. Den som prioriterar stadsliv framför att sitta och sola inne i sin lägenhet har desto svårare att hitta något.
 0
Erik Sandblom (12 September 2009 01:20):
Johannes, jag tycker dina inlägg är så pedagogiska! Hela Yimby är pedagogiskt.

En sak som det kanske pratas för lite om i stadsplaneringen är trygghet. Det är för mig mycket tryggare att gå en sträcka med lokaler i gatuplan och slutna kvarter, än att gå en sträcka med stängda fasader uppbrutna av gräsplättar med diffusa syften. Det blir en enda lång transportsträcka.

Trygghet verkar ibland innebära otroligt stark belysning, men för mig funkar inte det (skurkarna kan ju se mig då!! :) Jag känner mig tryggare om jag känner mig välkommen och som en del i ett sammanhang. Olof Antonson skriver träffande ovan hur man kan känna sig som en inkräktare i bostadsenklaver. Det inger inte trygghet.
 0
Anders Lundberg (12 September 2009 01:47):
Johannes: Då har vi skapat våra polariserade utgångspunkter då! ;-)

Vad jag menar är att det avgörande inte är att maximera tätheten i varje enskilt kvarter eller halvstort projekt av ett visst antal kvarter, såsom ditt varningsfinger varslar att man bör värna om.
Underlaget för folkliv tack vare främst de boende kommer nämligen inte med den 7:e eller 8:e våningen i dessa enskilda projekt. Utan det kommer då man adderar en mängd enskilda projekt främst av rätnätsstadsprincip till varandra.

Det är dessutom inte så att varje gata kan eller ens ska bära lokaler eller folkliv, utan de kommer alltid samlas efter vissa stråk. Och det är inget problem - för huvudsaken är att jag de långa sträckorna kan förflytta mig, apropos trygghet som Erik Sandblom efterlyste härovan, på gator med folkliv i en kvällsekonomis stadsmiljö. Att jag sedan de sista hundratals metrarna rör mig på sidogator för att komma hem, det gör mindre helt enkelt.

Jag tror att det här kanske är ett kardinalfel debatterna på YIMBY handlar om - nämligen ständiga krav och rop på hög och högre täthet i de enskilda projekten, än att se till den långsiktiga visionen när man rullat ut den täta (sten)stadens (rutnäts)mönster över just så stora ytor som kanske Södermalm, Östermalm, och Kungsholmen utgör!

Är du med på vad jag pekar ut?

Sedan undrar jag, det här inlägget vi diskuterar under just nu...

Är problemet att hörnen inte slutits samt att det lämnats gavel mot gavel och luftspalter mellan hus istället för att bygga (vackra) portaler till innergårdar?

Eller är problemet att man byggt en eller två våningar för lågt?
 0
Martin C (12 September 2009 04:40):
Ang. solljus så skulle många få det om man varierade hushöjderna som våra yttranden ofta tar upp. De som tycker det är viktigt skulle isf kunna välja att köpa en sådan lgh medan de som inte störs av det kan "nöja" sig med de lägenheter som skuggas. Och högre hus tillåter fler lägenheter med solljus, de som hamnar i skuggan kan sola sig i stadslivet utanför dörren :P

Bl.a. därför bör hörnen fyllas igen också, det tillåter fler att bo centralt.
 0
Olle Jansson (12 September 2009 10:02):
Lundberg: Nu tror jag nog att du målar upp en litet orättvis bild av yimby. Det är förvisso sant att vi ofta önskar högre exploatering. Detta är dock delvis taktiskt då vi av erfarenhet har kunnat se att såväl SBK som folk i närområdet i allmänhet konsekvent strävar efter att sänka exploaterings- och våningsantal i planeringsskedet.

Just fungerande stråk, mindre barriärer, funktionsblandning, trafikintegrering och sammanhållna kvarter står alltid högt upp på listan.
 0
Jan Jörnmark (12 September 2009 10:28):
AL 00:40: Det är bra om en sådan här debatt konkretiseras, så jag kan undra över vilka "de (många) mindre väl genomförda slutna kvarteren på senare år" är. Ge gärna exempel.

En annan sak jag reagerar på är att du skriver att: "De mörka miserära miljöer(na)... var anledningen till att man sanerade - som det så fint heter - centrala kvarter i våra städer." Här i Göteborg var det snarare så att man sanerade sju centrala stadsdelar som bestod av trevånings landshövdingehus, som knappast någonsin beskrivits som mörka miljöer. Flera aktörer ville redan på 1960-talet upprusta delar av dessa miljöer, men hindrades av helt andra skäl, som snarast hade att göra med korporativistiska uppgörelser runt hur man skulle zonexpropriera. När sedan dessa stadsdelar revs ersattes de med olika former av mer eller mindre öppna miljör (Landala, Annedal, Nordospassagen m m). Vi kan idag konstatera att Linné och Vasastaden, som aldrig blev av med sin slutna kvarter ("mörka miserära miljöer"), är stadens absolut mest attraktiva bostadsområden.

Historieskrivningen tycker jag är viktig, för det är bra om vi kan undvika att göra om de rent enorma misstag vi begick på 1950- och 60-talen.

Och vill vi ha täthet i ett nytt område som Kvillebäcken, blir hög exploatering nödvändig. Om man ska gå på höjden i punkter eller kvarter blir lite grand en fråga om man ska bygga Pruitt-Igoe eller Linné. Personligen föredrar jag det senare.
 0
Johannes Hulter (12 September 2009 12:27):
@ anders l: Ja, vi har kanske polariserade utgångspunkter - men vi verkar ju faktiskt inte hamna så jättelångt från varandra i slutsatserna. :)

Skillnaden verkar vara att du inte tycker det är så farligt att tappa lite täthet för att få mer ljus, och jag tycker inte det är så farligt att tappa lite ljus för att få mer täthet.

Du har naturligtvis rätt i att täthet inte är den enda faktorn som skapar stadsliv. Det är en av många ingredienser.

Jag tycker inte heller att man behöver välja mellan att förespråka ökad täthet och fler sammanhängande urbana miljöer. Det går hand i hand för mig.

Och i just Kvillebäcken är problemet både trasiga kvarter och för låg täthet (för att svara på din direkta fråga).
 0
Torbjörn Lindstedt (12 September 2009 12:36):
Äsch. Felet är ju NUAB:s underbara storskaliga planering. En stor beställare som väljer ut ett fåtal kompisar. De sätter agendan - sedan tycker man det är jobbigt om någon har en avvikande uppfattning och överklagar. Släpp in fler aktörer och skapa mångfald - beställare, arkitekter, teknikkonsulter etc som inte bara sitter i knät hos makten - de spännande miljöerna har ju blivit kvar pga människor kamp mot det rådande etablissemangets ideal! Nu älskar alla blandstaden som ratades under 1920-talet och under 1950- och 1960-talen. Kvartersstäder kan ju bli ruskigt trista och monotona i för stor skala. Det är risken i Kvillestaden. Det kanske inte bara är blandstaden som är den rätta lösningen... funktionalismens miljöer kan också ha fantastiska kvaliteter!
 0
Johannes Hulter (12 September 2009 13:19):
@ torbjörn l: Storskalighet och totalsanering är problem absolut. Där har politikerna ett stort ansvar att främja mångfald på den byggindustriella sidan.

Kan du nämna ett kvartersstadsområde som du tycker är "ruskigt trist och monotont"?

Funkisområden har sina för- och nackdelar, precis som andra stadstyper har sina. Frågan är hur man prioriterar mellan dem och vilka sociala, ekologiska och ekonomiska effekter de har. Man måste naturligtvis inte tycka om blandstad (dvs. social och funktionell blandning) - men vi har en ganska stark politisk och vetenskaplig konsensus om att det är så vi ska bygga (läs ÖP). Då tycker jag vi ska göra det också.

ps. http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​5/​plan-​och-​bygglagen-​och-​go_​.​.​ ds.
 0
Torbjörn Lindstedt (12 September 2009 14:22):
JÅ: Olskroken och Prippska tomten är ju bra exempel på 80/90-talens renässans för kvartersstaden i Göteborg. De är trista och monotona. Funktionalismen ville verkligen främja just den sociala blandningen i staden. Det var början till flerfamiljshus med varierande storlekar på lägenheterna dvs 1,2,3-rums lgh och ibland 4-rums lgh i samma trapphus. Det är möjligt att det råder politisk konsensus för blandstaden i ÖP - men som vanligt med politiska dokument är det ju mest snack och mindre verkstad. Titta bara på Friggagatan - här bygger man enbart små lägenheter i samma bostadskvarter - tvärtemot funktionalismens bostadsideal med varierande storlekar på bostäder i samma fastigheter.
 0
Daniel Bergqvist (12 September 2009 17:20):
Grundproblemet är att man får för sig att bygga på den aktuella platsen öht.
Stadsdelen har ingen koppling till nuvarande stadskärna och kan därför inte på naturlig väg formas efter stadens mest betydelsefulla kraft; folk i rörelse.

Förebild: "Bygg ut staden där sista kvarteret slutar". = årsringar
http:​/​/​www.​hjle.​se/​langsjon_​alvsjo/​karta_​gotalandsveg.​.​.​
http:​/​/​www.​ssa.​stockholm.​se/​upload/​421/​1751_​års_​karta.​.​.​

Om det nu är så jäkla betydelsefullt att släppa in mer ljus får man väl kompromissa. Planera för både slutna och uppbrutna kvarter. Med fördel kan sammanhängande kvarter placeras utmed de större gatorna. Dessa kan sedan luckras upp ju närmare ån vi kommer...
Idéskiss Årstafältet, Sthlm:
http:​/​/​1.​bp.​blogspot.​com/​_​yeljjMvbSoo/​SA2xlCiJW3I/​AAAA.​.​

Det är pinsamt enkelt att bygga på denna gamla industritomt. Det finns inga kollisionspunkter; varken juridiska eller ekonomiska. Man behöver inte ta hänsyn till några kulturarv eller anpassa landskapet efter omkringliggande bebyggelse. Detta är ett drömläge för byggherren. Det är bara att tuta och köra; att välja det som är enklast, det som man tror att marknaden efterfrågar. Att marknadsföra området som "luftigt med smak av stadsliv" är givande. Förhoppningsvis får man sålt varje kloss innan betongen börjar vittra.
 0
Daniel Bergqvist (12 September 2009 18:41):
AL: "Annars riskerar vi, och det misstaget tror jag tyvärr redan har gjorts i många av de mindre väl genomförda slutna kvarteren på senare år, att bara upprepa något av de mörka miserära miljöer som en gång i tiden var anledningen till att man sanerade - som det så fint heter - centrala kvarter i våra städer. "

Vilket roligt skämt :)
Man rev inte gamla hus/kvarter pga att de hade för små ljusinsläpp. Likväl var inte ökat ljusinsläpp ett primärt mål bland planpolitikerna under 60/70-talet. Ökat ljusinsläpp var heller inte ett primärt önskemål bland de boende. Det fanns inga rationella argument för rivning av just >slutna kvarter<. Att hävda annat är att vilseleda. Däremot förekom ideologiska argument för rivning av slutna kvarter; bostäderna gav upphov till orättvisor då ingen lägenhet var den andre lik. Vissa utsmyckningar ansågs vara klassmarkörer, vilket inte passade in i ett jämställt samhälle. Till detta är det bara att beklaga att man inte kunde söka statliga medel för att rusta upp den äldre bebyggelsen.

Att de nya byggnaderna blev stora och att varje lägenhet kom att exponera sig mot direkt solljus var en bieffekt av den strategi som valdes för att uppfylla de primära målen;
* industriell byggande, hög tillverkningskapacitet
* minst en bil/hushåll där varje p-plats skall ligga nära bostaden
* många användare/serviceenhet (typ tvättstuga)
* att med begränsade resurser erbjuda varje lägenhet god ventilation och isolering.
* möjliggöra andra faciliteter som avlopp, badrum, varmt- och kallt vatten i oändlig mängd utifrån begränsade resurser.

- - -

Angående uppbrutna kvarter á la Kvillebäcken:
SBK och många med dem anser sig ha vetenskapliga belägg för att uppbrutna kvarter skapar ökat trygghet bland de boende. Om ett kvarter erbjuder en "glugg" minskar risken för s.k. "kvartersfobier" (ja, det heter faktiskt så). Tillslut omnämns slutna kvarter som "trånga utrymmen", vilket staden har som avsikt att utrota.

Svårt att ifrågasätta vetenskapen, men desto enklare att ifrågasätta hur stor inverkan dessa trygghetsfrämjande åtgärder skall ha på vårt stadsbyggande. SBK´s resonemang upplever jag som himla desperat då man som skenargument försöker få omvärlden att tro att man inte kan bygga bra hörnlägenheter. Är man otrygg så finns det ju bra läkemedel nuförtiden... ingår det i hyran?
 0
Johannes Hulter (12 September 2009 18:54):
@ torbjörn: Precis! Mycket bra exempel. Och vad är problemet där? Jo, man har valt en typologi som faktiskt har strukturella möjligheter att bli blandstad men inte vågat förverkliga potentialen. Jag har skrivit om det här: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​8/​0​6/​stadens-​historia-​gatuplan_​.​.​ och här: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​4/​stadens-​historia-​olskroke_​.​.​

Lars Marcus har kritiserat denna funkisplanering i kvartersstadsform på ett bra sätt här: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s34928

Det intressanta är att man nu planerar Östra Kvillebäcken på samma sätt. Därav kritiken i vårt yttrande.

Det handlar om att våga släppa funkissargen en gång för alla. Inte bara formmässigt, utan även innehållsmässigt. För ingen tror väl på allvar att det skulle bli större förutsättningar för blandstad om man byggt husipark på Prippska tomten eller i Olskroken, eller i Östra Kvillebäcken. Eller?
 0
Jan Jörnmark (12 September 2009 22:51):
TL har rätt, men Pripps och Olskroken är litet speciella. Exploateringen hölls helt enkelt nere av politiska skäl. Man var orolig för vilka effekter ett ökat utbud av centrala lägenheter skulle få på Angered, där allmännyttan redan drogs med tusentals tomma lägenheter på den tiden (3000 så sent som 1986). För Olskrokens del övervägde man t o m allvarligt att göra park av hela området efter rivningen.

Självklart hade hela Pripps-Stampen-Olskroken kunnat bli mer av levande stad med högre exploatering och fler boende. Kanske kan den nya bebyggelsen på Friggagatan och Norra Gårda till slut åstadkomma det.

Allt det här är naturligtvis bara historia, men man kan konstatera att vi håller på att återupprepa en serie misstag på Hisingen. En av orsakerna till det är att vi sällan bryr oss om historia.
 0
Johannes Hulter (12 September 2009 23:26):
@ jan: Visst, och framför allt saknas funktionsblandning (lokalanpassning av gatuplanet). Jfr tex Prippska med Friggag/Odinsg där varje enskilt hus har lokaler mot gatan (bortsett från Odinsskolan). Och Olskroken innanför torget med Gubbero. Och i de lokaler som trots allt finns verkar fastighetsägarna bara vilja hyra ut till "kvällsstängda" verksamheter (frisörer, kontor etc).
 0
Anders Lundberg (12 September 2009 23:48):
Martin C: Ja högre hus skulle kunna resoneras som att de ger fler möjlighet att bo med solljus. Men det är också avhängigt att det inte står andra högre hus som skymmer solinstrålningen till dem ivägen. Maximalt med solljus får ju förstås en villa i en villamatta, men det förespråkar inte någon utav oss. det här är samma fråga som att en av förjänsterna med att bo högt upp i höga hus - utsikten - försvinner om den skymms avandra höga hus, typ som att vi skulle placera förorternas punkthus i en tät stadsstruktur. Min poäng är att ju högre husen blir, desto fler kommer också bo i mörka lägenheter. Om man överdriver det riktigt mycket, så kommer boendemiljöerna bli ganska dåliga i detta hänseendet. Rimliga avvägningar måste alltså göras ... och varom dessa bör ligga, därom tvista de lärde.

Olle Jansson: Om det är av strategiska skäl, ja, då får man nog räkna med att dessa inte alltid genomskådas - och resultatet kan vara att man skrämmer bort många potentialla anhängare från YIMBY:s välbehövliga ståndpunkter av parollen om [Mera Stad i våra Städer!]

Det är litegranna av överbudspolitik i det hela... ett förhandlingsspel, där YIMBY höjer budet till 10 våningar, emedan stadsbyggnadskontoret kanske förespråkar 6 våningar sett till stadsbild osv övriga avvägningar. Och hoppet är en kompromiss om 8 våningar. Gott så - men räkna inte med att få förståelse för de 10 våningarna då! ;-)

Jan Jörnmark: De mindre väl genomförda kvarteren återfinns exempelvis i Liljeholmen. Stor skala, många våningar, ett hus per kvarter, låg elegans i utförandet och brist på estetik. Dessa kvarter är heller inte alltid helt slutna, men omfattar fasader runt gårdarna på 3 sidor av 4 i en del fall, om jag inte minns fel.

"de mörka miserära miljöerna..."

Det är så de ofta beskrivits, rätt eller fel, exempelvis vid rivning av Klarakvarteren. Hur det ser ut i Göteborg och vad som skett där vet jag inte lika bra som ni verksamma i just Göteborg. Historieskrivningen inkluderar ofta beskrivningen om mörka miljöer i litteratur, och därför spetsade jag till det med att det var "anledningen till att man sanerade - som det så fint heter - centrala kvarter i våra städer"...

Notera ordet "sanera", för det har ofta använts om de idiotier som pågick då, och kanske speciellt medan det pågick, och av dem som drev på för idiotiernas genomförande. Som ett legitimerande ord utmålandes att det var dåliga miljöer etc etc. Att sedan anledningarna var flera än ”…mörka miserära miljöer…” det begrips mellan raderna - men eftersom vi nu diskuterar just ljusförhållanden i lägenheter, vilket i YIMBY-land tyvärr tycks mig nedvärderas, så måste jag slå ett slag för att man inte skall underskatta just solljus som boendekvalitet. Och eftersom det i det aktuella fallet finns utrymme för täthet (i betydelsen antal lägenheter per viss yta mark) med slutenhet, då man valt i förslaget att lämna öppna hörn och glipor mellan hus torde det vara bättre att nyttja den potentialen än att lägga täthet (i betydelsen av antal våningsplan) på höjden – med just den försämring det medför på den boendekvalitet ljus innebär.

För att dra en parallell till kravet på hissar i hus med mer än två våningar – varför finns det kravet? Jo, för att vi skall kunna bo kvar i husen även i händelse av att vi får rörelsehinder eller rentav av ålderskrämpor. Vissa normer är, även beaktat de diskutabla nackdelar de innebär, som hisskravets kostnadsdrivande effekter, till godhets gagn för de långsiktiga boendekvaliteter som visar sig viktiga kanske först när eller om vi hamnar där. På samma sätt är det med en god dagsljusförsörjning till, i princip varje lägenhet. Det lär inte bli så populära lägenheter att vare sig sälja eller hyra ut till bostadskonsumenterna, där är ett skäl till att hävda ljusets värde. Men ett ännu viktigare skäl är att lägenheter är livsmiljöer för människor – och dessa skall vara av god kvalitet för alla, då kommer ljuset in som en viktig faktor för hälsa, psykiskt välbefinnande osv. osv. Jag ser en viss risk för att det här glöms bort i jakten på tät stad, som YIMBY driver med all rätt.

Och generellt sett, bortsett från de exakta förhållandena för täthet och förutsättningarna för förtätning i omgivande stadsmiljöer på Östra Kvillebäcken – visst är det bättre med en mer mänsklig skalas 4-5 våningar i slutna kvarter än de punkthus som förortens förtätningar resulterat ibland annat i Hägerstensåsen? http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​0​9/​debatt-​%22olika-​mattstocka.​.​

Pruitt-Igoe - upplys mig, vad/vem/hur/var är det? 

i>Johannes: Nej, man bör inte välja mellan dem, men det blir ofta så när man debatterar, och det föreligger alltid en viss risk för sådan polarisering ;)

Så för Kvillebäcken, kan vi enas om att endera av faktorerna att antingen sluta kvarteren eller använda våningsantalet som reglator av täthet (anta lgh / markyta) vore en möjlig kompromiss?

Själv föredrar jag att sluta kvarteren, då det bidrar till mer stadsmässighet i mening rutnätsstad som är något av utgångspunkten för oss båda i vad vi vill se mer av i stadsbyggandet. Sedan skall man inte utesluta det häftiga i om man kunde få till en häftig organisk stadsframväxt som hansastaden Visby exempelvis - för att få till stånd en sådan typologi är väl de stora problemen dock juridiska-ekonomiska-
 0
Daniel Sjölund (13 September 2009 00:09):
80-tals Olskroken är ett tydligt exempel på när planerare suttit och exakt bestämt vart varje samhällsfunktion skall finnas. "Här ska stråket vara (Redbergsvägen) och här skall man handla (torget) och här ska man bo och sova (allt västerut)."

Hade de vågat köra lite "wild" och ritat in lokaler längs gatorna lite varstans i den nya stadsdelen hade Olskroken getts flexibilitet för att låta innevånarna själva skapa sina egna stråk utifrån de verksamheter/kluster som etablerar sig.
 0
Ragnar Lind (13 September 2009 00:17): Online
Finns det en dogm att inte bygga hörnlägenheter i slutna kvarter, så förstår jag inte.. Hörnlägenheter har ju charm med fönster i två väderstreck! Är det en bullerfri sida man strävar efter? Men med öppna gårdar får man väl ingen bullerfri sida i någon enda lägenhet? (Fast nu tänker man tydligen bygga bullerskärmar, men det är väl ändå väldigt tråkigt? Mycket ska man tvingas höra innan örona ramlar av en.)
 0
Matthias H. (13 September 2009 00:18):
Hehehe jag satt och läste Anders Lundbergs kommentar 00:40 igår precis efter att den skrivits, att den skulle ge en livlig diskussion var solklart men jag var själv för trött för att skriva vilket jag nu också är. Dock vill jag bara säga att funktionalismen förstör, förgör och trasar sönder det urbana i städer.
 0
Daniel Sjölund (13 September 2009 00:21):
Anders Lundberg: Vad det gäller solljusperspektivet för boendelägenheter kan Yimbys hus alltid vara 1,25 våningsplan högre än SBKs eftersom Yimbys har lokaler i bottenplan.. ;)
 0
Johannes Hulter (13 September 2009 00:37):
@ anders: Vi verkar ju som sagt överens i allt väsentligt. :) Sedan kan man alltid ha lite olika uppfattning exakt vilken hushöjd som är rimlig.

Jag tror också det är viktigt att Yimby tydligt tar ställning och inte modererar sina ståndpunkter i förväg, för att det vi säger eventuellt kan vara kontroversiellt. En viktigt uppgift för Yimby är just att stöta sig med etablerade (men föga reflekterade) "sanningar" inom planerarskrået. Det behövs en klar och tydlig urbanistisk röst i debatten, konsensuslösningarna och kohandeln får politikerna och SBK värka fram, det är inte vårt bord. ;)

Vad gäller Pruitt-Igoe, kolla wikipedia: http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Pruitt-​Igoe
Det måste du känna till som planerare... :)
 0
Jan Jörnmark (13 September 2009 00:47):
Anders, apropå att du inte känner till Pruitt Igoe: Om du började din utbildning i början av september är detta OK. Går du andra eller tredje året bör du omedelbart ta kontakt med som ansvarar för utbildningen, eftersom de uppenbarligen gjort en fruktansvärd miss när de designat programmet.

Kortfattat kan man säga att de i sådant fall har skapat en utbildning som är dömd att återuppepa de senaste sextio årens värsta misstag inom stadsplanering.

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​cd7VOz_​Wstg
 0
Daniel Bergqvist (13 September 2009 00:53):
@Lundberg; givetvis är ljus en faktor som skapar trivsel och välbefinnande. Däremot tror jag du har för stora förväntningar på vad uppbrutna kvartershörn kan åstadkomma. Skillnaden i ljusinsläpp mellan riktig kvartersstad och kvartersstruktur á la Kvillebäcken är hårfin (upptaget av D-vitaminer påverkas markant) :)
Andra aspekter av större dignitet är områdets topografi eller hur man varierar hushöjderna.

Precis som att varje miljonprogramslägenhet skulle ha en egen p-plats x meter från ytterdörren eftersträvas att varje lägenhet skall ha ett ljusinsläpp på minst x lumen/kvadratmeter. Det är orimligt att planera en stad genom sådan detaljstyrning. Kontraster har en tendens att gå hand i hand med människors olika behov och förutsättningar. Värdesätter man en extra ljus lägenhet får man väl köpa sig en lya några våningar upp i huset och vise versa.
Det stadsmässiga helhetsintrycket, där olika boendealternativ är en viktigt ingrediens, är ett viktigare mål än att planera efter "alla har rätt till ...bla...bla" eller "alla mår bra av...bla...bla"
 0
Anders Lundberg (13 September 2009 01:25):
YIMBY:s existensberättigande - något om grundläggande begrepp!


Ragnar: Nej, det är det nog ingen här som förstår! :-)

Matthias H: Nu var du fyndig... "att den skulle ge en livlig diskussion var solklart" ;-)

Det beror på vilken funktionalism man avser. Likaså beror det på vad man menarmed "stad" och "städer"...

Ty, att vi här tycker det byggs för lite "stad", med vilket avses rutnätsstad som utgångspunkt, det är odiskutabelt.

Med "städer" antar jag att du menar våra svenska städer, du vet orter, samhällen, kommuners kommuncentra osv. Det kan diskuteras vad städer är för någonting egentligen...

Jag vill hävda att nio tiondelar av våra städer faktiskt inte är rutnätsstad - så det normala i mening norm är att det urbana, som du hänvisar till, faktiskt är de där nio tiondelarna och att staden i mening rutnätsstad är undantaget som bekräftar regeln om vad en "stad" är - det vill säga utspridd bebyggelse. Det är det faktiska. Det är så det ser ut!

Det urbana är alltså sprawl. För nio tiondelar av våra städer + den tiondelen av städerna som är stad i mening rutnätsstad är ju inte rurala, right?

Om det inte är ruralt, dvs, landsbygd - Så vad är det då?

Motsatsordet till Rural är såtillvitt jag vet Urban. Och motsatsen till landsbygd är stadsbygd. Alltså är våra stadsbygder städer och därmed Urbana. Det kan vi slå fast som utgångspunkt för vad det egentligen är YIMBY sysslar med!

Detta innebär att även förorter hör till stadsbygden. Att även industri- arbets- och handelsområden hör till stadsbygden. Ovanräknade delar av städerna motsvarar inte sällan de nio tiondelarna. De är Urbana således. Like it or not!

YIMBY:s hjärtefråga kräver därmed att man inser vad det är man vill ha. Det räcker inte med att vilja ha "urbanitet" och bara "säga att funktionalismen förstör, förgör och trasar sönder det urbana i städer". Av de nio tiondelarna av våra städer lär den övervägande delen av dem nämligen vara tillkomna just under den funktionalismens tidevarv som Matthias här just hänsynsfullt sågade.

Det är som att säga att våra städer inte är städer..utan rentav ... lnadsbygd?

Acceptera att våra städer är urbana helt enkelt. Oavsett vilken del av dem som avses. Att driva en linje där man tror att folkliv skall pågå överallt närsomhelst, det är utopism och naivitet. Så nej Daniel - YIMBY:s hus kan inte lösa solljusperspektivet genom att sockelvåningen är någon meter högre. Och nej Daniel, lokaler i bottenplan är inte möjliga i alla hus. Och ja Daniel, om YIMBY bygger egna hus med "lokaler" i bottenplan, med den övervägande chansen att gå rejält bankrutt, för lokalernas egen skull, då bevisas det att urbanitet inte är så enkelt eller ens så entydigt som YIMBY framställer det som...
 0
Anders Lundberg (13 September 2009 01:34):
Johannes / Jan: Just det, det var det området ja! :-)
 0
Johannes Hulter (13 September 2009 09:14):
@ anders: vi kanske inte var så överens i alla fall... ;)

Ang. begreppsanvändningen: Begrepp är ju bara begrepp och kan laddas med den mening man vill. Risken är bara att man får svårt att kommunicera. Sedan har ju begreppen en historia också. Urbs i det "urbana" kommer från en tid då skillnaden mellan stad och landsbygd var betydligt skarpare än idag. Det fanns extremt tät stad och väldigt gles landsbygd. Att de sedan varit beroende av varandra är ju en annan sak.

Begreppet "urbanitet" hänvisar helt enkelt till en skala där ödemark är det minst urbana och där urbaniteten sedan ökar ju fler människor och ju tätare bebyggelse du får. Men urbanitet är inte bara täthet. Det betecknar också den grad av civil/offentlig interaktivitet som denna täthet ger upphov till, "stadsliv" som det ibland kallas. Och det är just det som funktionalismen trasar sönder, för att citera Matthias.

Det är varken naivt eller utopiskt att driva en linje som utgår från man tror att folkliv kan pågå överallt närsomhelst. För det kan det göra, och det gör det vanligtvis, om man tillåter det. Men bygger man bort alla förutsättningar - som vi gjort under så många decennier - då går det naturligtvis inte.
 0
Olle Jansson (13 September 2009 12:58):
Orwellskt språkbruk. Måhända underhållande men kanske intressantare utifrån ett filosofiskt plan kring språkets (o)förmåga att precisera vad vi menar.

Angående tidigare diskussion kring antal våningar. Jo, det kan uppfattas som strategiskt. Samtidigt är debatten kring staden en diskussion om värden. Yimby förespråkar en värdefördelning i stadsplanering som exempelvis prioriterar densitet högre än solvinklar. Att från vår sida gå in och ge förslag som använder sig av samma värdefördelning som nu rådande vore tämligen meninglöst, kontraproduktivt och onödigt, då det redan finns tillräckligt många som för egen del prioriterar ljus före nära nog allt annat.
 0
Johan (13 September 2009 15:36):
Anders:

"Det urbana är alltså sprawl. För nio tiondelar av våra städer + den tiondelen av städerna som är stad i mening rutnätsstad är ju inte rurala, right?

Om det inte är ruralt, dvs, landsbygd - Så vad är det då?"

Svaret på den frågan är väl för det mesta: suburbant. Att dela in våra miljöer i endast två kategorier (urbant och ruralt) innebär att dessa kategorier får så stor omfattning att de förlorar all sin specificitet och därmed mening.
 0
Torbjörn Lindstedt (13 September 2009 17:02):
Intressant diskussion. Det är ju inte riktigt så enkelt - enbart verksamhetslokaler i bottenplan på husen gör inte området attraktivt av sig självt. Hyra, köpkraft och attraktionskraft i området har ju en viss betydelse. Det flesta vill ju ta ut så hög hyra som möjligt eftersom det även höjer värdet på fastigheten. Det är väl helt enkelt för tråkiga hus och för höga hyror i Olskroken och Prippska för att man skall lockas dit - attraktionskraften är för låg. Kanske kan de nya bostäderna på Friggagatan skapa underlag för nya butiker i området. Bara det inte blir för tråkig karaktär i området - så att folk väljer att flytta därifrån när man får ekonomisk möjlighet att flytta. Då kan det lätt bli ett nytt Olskroken! Dessutom finns det ju lediga lokaler i mindre attraktiva områden som skulle kunna göras om till bostäder. Bodde förut på Mölndalsvägen. I den fastigheten finns i dag både lediga lägenheter (som stått tomma i över 1 års tid) och en stor ledig affärslokal. Varför gör inte fastighetsägaren om affärslokalen till bostad och hyr ut de lediga lägenheterna i dessa tider av bostadsbrist? Läget är hyfsat - granne med södra ingången till Liseberg. Det måste bero på att fastighetsägaren kan invänta möjligheten att blåsa ut hela fastigheten och höja hyrorna rejält i samband en ombyggnad av fastigheten. En liten bostadsrättsförening hade däremot genast försökt hitta nya intäkter till fastigheten.
 0
Johannes Hulter (13 September 2009 18:52):
@ torbjörn: Såvitt jag vet finns det verksamheter i de få lokaler som finns på Prippska. I "inre" Olskroken finns ju inga lokaler alls så det är en hypotetisk fråga.

Det är i grunden ett politiskt beslut om man vill flytta ut lokalerna från bottenvåningarna till lador vid motorvägar eller tvärtom. Att bara planera staden utifrån vad som är kortsiktigt lönsamt för fastighetsägarna tror jag dock är dumt. Dessutom har jag svårt att förstå varför någon skulle vilja det (som inte är fastighetsägare).

Sedan är det klart att basala ekonomiska lagar gäller även för lokalförvaltning. Men jag tror att det är viktigt att man inte bara bygger lokaler i "A-lägen". Det behövs lokaler i B och C-lägen också, för mindre kapitalstarka verksamheter. Alternativet är en extremt trist stad - och varför förespråka det?
 0
Johannes Hulter (13 September 2009 21:27):
...och sedan tycker jag man bör uppmärksamma det Daniel S tog upp här http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​9/​ostra-​kvillebacken-​pa-​gan_​.​.​

Tror vi att "Bengt Bengtsson" på SBK ska kunna förutsäga exakt hur en stadsdel ska fungera de närmsta 100 åren så bäddar vi för kostsamma misslyckanden. Planera istället så att stadsmiljön har så många olika utvecklingsmöjligheter som möjligt. Många gator, många lokaler, många potentiella stråk och mötesplatser. Istället för "här ska det ligga ett café om 50 år", "här ska det aldrig kunna öppna ett café" etc.
 0
Anders Lundberg (13 September 2009 21:33):
Johan: Nej Johan, det förlorar alls inte specifitet - Huvudsaklig indelning av landet kan och bör vara i termerna rural och urban. I denna lär nio tiondelar om inte snarare mer av landets yta bli rural. Och det som inte är ruralt är urbant. Våra städer är då urbana. Det urbana rymmer sedan - med grov indelning fråndraget allt som inte är rutnätsstad, och kan räknas som "riktig stad" enlig en snäv indelning, nio tiondelar suburban yta...

Är det så du menar?

Här uppstår då frågan hur vi skall förhålla oss till detta? Jag vill påstå att det i princip är omöjligt att förvandla all denna av städernas dominerande yta från suburban till urban, i mening ständigt folkliv oberoende tidpunkt. Dess strukturer tillåter inte det, och de rymmer för all del stora värden både ekonomiskt, socialt som ekologiskt, oaktat att vi föredrar den rent urbana miljön som vi tänker oss att rutnätsstaden (eller en organisk stadstyp a la hansastaden Visby likväl) är värd för.

Däremot kan man göra delar av dessa miljöer mer urbana, och arbeta med att knyta samman olika öar av högre urbanitet med varandra - om vi talar om städer där detta är möjligt vill säga. För saken är mer komplex än så, det är i många städer så låg utvecklingsgrad att man inte skulle kunna fylla ett normalstort slutet kvarter ens med flera års samlade byggnadskvot, och definitivt inte med lokaler i bottenplan av 1,25 ggrs våningshöjd som "YIMBY:s hus" skulle innebära, enligt ett inlägg ovan...

Vad jag är på jakt efter är att vi, eller kanske snarare ni, börjar specificera mer vad vi / ni egentligen menar - det är just det jag tycker saknas i YIMBY-land emellanåt.. Insikten om sakers komplexitet, och att de stora stadsbyggnadsprojekten a la Västra Stranden, Hammarby Sjöstad eller Västra Hamnen trots allt är undantag. I verkligheten bortom dem ute i landet är situationen betydligt mer komplex. Det är till och med så komplext att för att kunna bygga samman olika urbana öar måste tätheten ibland hållas låg, för att man överhuvudtaget skall kunna överbrygga det stora gapet mellan öarna inom en rimlig tid och göra det suburbana till urbant, förvandla "städer" till "stad"...och så vidare!

(En sidodiskussion till inledningen av inlägget kunde förstås vara vad ett subruralt område är för någonting, en lantligt belägen liten by kanske...? Och ekobyar har nog sin plats även i YIMBY-sammanhang, när man tänker ut vidgade ramar till vad framtiden kan behöva rymma för att greppa sina behov)
 0
Johannes Hulter (13 September 2009 21:43):
@ anders: Du efterlyser alltså en mer övergripande diskussion om hur vi ska makroplanera Sverige över de närmsta 100 åren eller så? Det låter finfint, du kan väl bli medlem (det är gratis) och skriva ett inlägg om det? Jag tycker du har många kloka synpunkter där.

Vad jag inte förstår är kanske kopplingen till Östra Kvillebäcken. Här är ambitionen uttalad från kommunens sida att detta ska bli en del av innerstaden. Då är det som jag ser det ganska självklart att man ska ha en "innerstadsmässig" täthet och lokalunderlag.
 0
Olle Jansson (13 September 2009 22:04):
Vet la inte om jag tycker den dikotoma distinktionen verkar vidare fruktsam.

Tror la aldrig Yimby förespråkat innerstadsmiljöer överallt. Jag får ofta höra resonemang som "alla vill faktiskt inte bo i innerstan", vilket förstås är sant. Problemet är dock att det byggs förtvivlat lite blandstad i Göteborg och Sverige idag.

Detta är ett problem då de 9/10 av den urbana miljön (eller vad vi nu skall kalla det) är mycket inflexibla av flera anledningar; såväl den fysiska planeringen och institutionella ramar.

Grannskapsenheterna och förorterna som skapades med intentionen att ge människor service i sin närmiljö har visat sig oförmögna att ta denna roll på samma sätt som de äldre stadsdelarna. Kompletteringar är oftast problematiska och blir då i form av punkthus på gräsmattor. Måhända kan det på sin höjd rädda något lokalt konditori på torget men knappast mycket mer (annat än bostäder - som förstås är trevligt).

Även där det finns någon slags grundförutsättningar för förändring - Såsom tidigare egnahemsområden - ligger hinder i vägen för förändring. Säg att jag som spekulant vill köpa upp mindre tomter längst Örgyte trädgårdstads stråk för rivning och exploatering för bygge av flerfamiljshus med 3-4 våningar så kommer detta omedelbart att stoppas från flera håll.

Ett område som är icke-blandstad kommer således att bevaras som icke-blandstad i tid och evighet.

Läste ett rese-reportage i Svenska Dagbladet tidigare idag. Nu när Manhattan i det stora hela gentrifierats flyttar det lite udda och spännande konstnärerna och verksamheterna istället över till Brooklyn som blivit allt hetare för svenska New York-resenärer. Stadens i grunden enkla rutnät uppvisar god förmåga till flexibilitet över tid. Endast Manhattans projects med sina bruna stjärnhus står kvar som oföränderliga kollosser. Några liknande möjligheter finns knappt i Göteborg.
 0
Matthias H. (13 September 2009 22:10):
Anders, om du är intresserad av Göteborg så kan jag föreslå dig att läsa Robert Garellicks "Göteborg före grävskoporna" plus uppföljarna till den. Stockholm hade "världsrekord" i rivningar mellan 1965-1970, Göteborg tog över det mellan 1970-1975. I absoluta tal revs lika många hus i Göteborg som i Stockholm under rivningsdecennierna. Detta borde vara med i grundkursen på arkitektlinjerna. Sen kan man bilda sig sin egen uppfattning om man tycker det var bra eller dåligt och om man tycker att det som ersatte är bra eller dåligt.
 0
Torbjörn Lindstedt (13 September 2009 22:37):
OJ: Håller inte riktigt med dig. Ta gamla industriområden som DUMBO http:​/​/​dumbonyc.​com/​about/​ i samma artikel som du ref till i dagens SvD eller även området utmed The High Line med de gamla slakteriområdet som idag är det hippa Meat Packing District i NYC. Från början renodlade indutsrimiljöer som förvandlats till både bostadsområden och verksamhetsområden. Ingen planlagd blandstad där. De har en helt annan dynamik i deras ekonomi. Samtidigt som det finns en helt annan sprängkraft i deras opinionsarbete. De har varit riktig jobbiga... Områdena är historiska riksintressen och mycket heta.
 0
Johan (13 September 2009 22:48):
Anders:

Jag tycker fortfarande att det finns mening med att dela in det du kallar för urbant i olika kategorier, men namngivningsdiskussionen är för mig mindre intressant.
Intressantare är den diskussion du tar upp sedan. Kan dagens förorter göras mer urbana? Där finns det, precis som Olle säger, problem. Och ute i landet är det precis som du säger ofta för dålig befolkningsutveckling för att kunna styra om situationen.

Om vi däremot utgår från Göteborg så har vi ändå en stadig befolkningsökning, och detta ger underlag till nya levande områden. Byggande av stadsdelar från scratch (Norra Älvstranden, och Östra Kvillebäcken) utgör här faktiskt regeln istället för undantaget om man kollar på statistiken över bostadsbyggandet. Vissa av de nyplanerade områdena ligger för långt från centrum för att kunna fungera som innerstad, men de kan iallafall bli till nya Kungsladugård istället för nya Tuve. Samma sak gällde förorterna när de byggdes. Tuve hade kunnat vara Kungsladugård om det planerats så. Hammarkullen hade kunnat vara Lunden.

Den andra uppgiften, att förbättra redan byggda områden, är egentligen svårare p.g.a. de strukturella problem som finns. Själv tror jag att stråk och urbana öar är det man bör koncentrera sig på i förorten.
Satsa på Angered centrum istället för att "komplettera" med villor i skogen utanför Lövgärdet. Bygg längs Guldhedsgatan istället för att slänga ut punkthus i skogen i Guldheden.
 0
Daniel Sjölund (14 September 2009 00:25):
Anders. Det jag vill är att stadsplanerare (vi) en gång för alla bryter den funktionsseparerande trenden med att slänga ut verksamheter i envåningshus mitt i stan och stället börjar flytta in dem dem i bostadskvarteret igen.

Varför kan inte en dagisverksamhet hyra den där bankrutte YIMBYfastighetsägarens tomma lokal istället för att den står tom? Varför kan inte en högstadieskolas lunchrestaurang inrymmas där istället? Varför kan inte den där nyblivne studenten hyra lokalen sålänge? Som det är idag stressar kommunen fram (ev tillfälliga) bygglov för envåningsbaracker som sedan troligtvis aldrig rivs och ersätts med en byggnad med högre exploateringsgrad. Ex: Kolla in envåningsdagisgettot som håller på att skapas på kanonmark i Annedal. -Ett kanonställe för att bygga tätt på väldigt centralt.

Någonstans måste faktiskt en fastighetsägare/byggherre ta en risk och ett stadsplaneansvar och se att den kan på lång sikt kan göra en ännu bättre affär. Att fullt ut parasitera på andra (mindre kortsiktigt ekonomiskt smarta..) byggherrar som bygger lokaler borde inte vara möjligt.

Här har stadsplanerare en väldigt viktig roll att spela: När en politiker vill lösa bostadsbristen och beställer mer bostäder till göteborgaren bör det automatiskt ringa en varningsklocka hos stadsplaneraren att ENBART bostäder är inte det politikern egentligen menar. Vågar/hinner/orkar stadsplaneraren uppmärksamma det idag? Inte vet jag, men det ser inte ut så när detaljplanerna skall ut på samråd. Vad görs för satsningar från SBKs sida för att få till en bättre dialog med beslutsfattarna, byggherrarna i stan idag?

Göteborg behöver mer dialog och diskussioner som denna tråd. Jag gillar skarp att du står på dig, Anders, även om det är trist att inte kunna övertyga dig.

Du missuppfattar mig totalt när du skriver: "..att folkliv skall pågå överallt närsomhelst, det är utopism och naivitet." Okej. Att jag är naiv, det vet jag, men att tro att folkliv skall pågå överallt närsomhelst tror jag inte på. Däremot att FÖRUTSÄTTNINGAR skall finnas så att folkliv skall kunna uppstå närsomhelst - Det är, enligt mig, en otroligt viktig faktor för att få en livskraftig stad.

Ett stadsplanerarknep för att göra mig nöjd skulle kunna vara att skriva in att bottenplanet skall ges de förutsättningar som behövs för att bedriva verksamheter där.
 0
Johannes Hulter (14 September 2009 01:35):
@ daniel: Du har ju helt rätt naturligtvis. Och det går självklart att förverkliga om det finns politisk vilja bakom. Det viktiga är att få schyssta spelregler, tex. med en lokalnorm. För att bara vädja till fastighetsägarens goda vilja tror jag inte på.

Och om man får in förskolan i bottenvåningen istället för i skogen så kommer mer spännande att hända. Huset kommer inte att stå tyst och dött (för att barnfamiljerna bilat sina barn till den där förskolan långt bort), det kommer att börja röra sig fler människor på gatorna vid olika tider - och vips så har du det där folklivet som "Bengt Bengtsson" på SBK trodde var omöjligt.
 0
Olle Jansson (14 September 2009 13:23):
Torbjörn: Just att detta inte är planerade blandstadsområden var lite av min implicita poäng. Måhända var jag allt för kryptisk (och trött).

I New York har de - med vända konjunkturer och en iver att imponera på Judie Foster - lyckats omvandla flera områden från nedgångna industriområden i en flerstegsmetamorfos till attraktiv blandstad. Många av de stadsdelar som förr hade ett dåligt rykte och mest är kända från maffiafilmer är nu dyra och eftertraktade. En sådan omvandling är inte möjlig i de sanerade områdena på Lower East Side.

Än viktigare för vår del: Är det möjligt att få liknande omvandlingar i Göteborg? Tyvärr talar mycket i våra institutionella ramar (som i sin tur har format våra aktörer), vår fysiska planering och den faktiska fysiska miljön emot detta.

Nu är givetvis inte New York jämförbart med Göteborg i många avseenden. Det finns också en hel del som inte är eftersträvansvärt eller bra. Däremot skulle vi troligen kunna tjäna en hel del på att få in mer av omvandlingsförmågan och dynamiken i Göteborg.

Det är i alla fall min uppfattning att på skalan mellan stabilitet och omvandling ligger fokus i svensk planeringstradition allt för mycket på det förra. Ett bra steg skulle vara att försöka undvika monofunktionella, separerade områden och underlätta ombyggnation innan fastigheter och områden fallit ner i ett sådant förfall att totalsanering uppleves som den enda lösningen.
 0
Hannes Johansson (14 September 2009 15:36):
Jag tycker inte diskussionen riktigt kopplar till Kvillebäcken. Här är som sagt ambitionen att bygga Sveriges näst största stads nya stadskärna (eller, en utökning av den befintliga rättare sagt). En stad som har drygt 500,000 invånare och som har ambitioner på att vara en skandinavisk regionkärna. En stad som har uttalat mål om att växa till en miljonstad. Och i denna stadskärna skulle det alltså vara omöjligt att ha en högre exploateringsgrad än såhär, för annars skulle man inte få tillräckligt med parkeringsplatser och solljus in i lägenheterna? Och detta samtidigt som man vill profilera sig som hållbar stad och samtidigt som man vill mångdubbla antalet kollektivresor? Jag tycker att detta låter helt uppåt väggarna.

Det är sant att inte alla vill bo i stan, eller innerstan. Är man en av dem kan man emellertid skatta sig lycklig. För bor man i Sverige så finns det idag fantastiskt bra möjligheter att bosätta sig någon annanstans. Vill man däremot bo i stan så är det i princip omöjligt i Sverige idag, såvida man inte har extremt gott ställt, eftersom det fåtal sådana områden som finns idag är så hett eftertraktade att priserna är skyhöga. Detta trots bristen på solvinklar och även om de ligger i slutna kvarter.
 0
Anders Lundberg (14 September 2009 22:32):
Hannes Johansson: Det har du helt tätt i att den kanske inte riktigt gör, men jag hoppas diskussionen blivit intressant och utvecklande ändå?

Med begränsade insikter i Göteborg som sagt var, så kvarstår ändå mina frågetecken kring jakten på täthet... Östra Kvillebäcken och området som här är aktuellt omfattar ett område av ca 300 x 300 meter avriven industrimark. Ser man på hela Backaplansområdet så omfattar det en yta som är många gånger större än så. Här är problemen enligt YIMBY 2 stycken vad jag förstår:

1. För låg täthet, dels beroende på avsaknad av slutna kvarter, dels beroende på för få våningar. Enligt YIMBY.

2. Lokaler i bottenplan saknas (i tillräcklig utsträckning).

Båda dessa faktorers giltighet är beroende på perspektiv. Vad gäller tätheten och för den delen lokalerna, så är min spontana reflektion den att det jag ser när jag kollar på Eniros flygbilder över området... Är att här finns omställningsbara ytor (industrimark) som är säkert 10 gånger så stora som det aktuella området. Och om man tänker sig att man skulle utöka innerstaden på stora delar av denna yta, så kan jag inte finna några större problem med att 10 % av den totala ytan ny innerstad "bara" omfattar bebyggelse som är 4-6 våningar. Eller har begränsat med lokaler i bottenplan.

Det beror på vilka glasögon man har på sig när man ser saken i ett större perspektiv - och jag är säker på att man redan i innerstaden och de urbana öarna både i Göteborg, och andra städer, kan hitta både 10 och 20 % av bebyggelseytan som "bara" har bebyggelsehöjder om 4-6 våningar...

Vad gäller det andra stycket, så kan vi enas mycket av sakerna du skriver där. Det jag invänder mot i YIMBY-land är det, som jag uppfattar som en form av förakt rentav (kanske sprungen ur en djupt känd indignation över sakernas tillstånd?), i kritiken mot det icke rent urbana. Det suburbana som omfattar nio tiondelar av städerna.

Varför det då? Jo eftersom det är så att vi bara kan omvandla delar i taget av detta suburbana till urban innerstad - "stad", "rutnät" etc. så även om syftet YIMBY driver är gott, så finns det en överdrivenhet i yttringarna ibland.

Att fördubbla ytan innerstad (Urbant. Rutnät etc.) är enbart det ett enormt steg på vägen, och som kanske är fullt tillräckligt för att fylla kvoten av en stads innerstadsbehov. Ja, inte ens en dubbling är kanske nödvändig. Kanske Backaplans industriområden räcker? Specifikt för Göteborg ligger det stora problem i klimatförändringarna och Göta Älv ... Kanske borde staden flyttas likt en gång Lödöse? Kanske löser det sig av sig självt när klimatförändringarna slår in - om vi tillåter dem göra det genom mänsklig passivitet - och stadens attraktivitet minskar. Då skulle istället omfördelningar av Göteborg ske till andra omgivande städer och kanske nya uppstå?

(De nya skulle ju dessutom kunnas göras "rätt" från början... ;-)

Vad gäller de nio tiondelarna av Städerna som inte är Stad - Suburbana snarare än Urbana - så
handlar det mycket om att söka förbättra och lappa och laga i den stadsväv vi har, det är en komplex uppgift. Och det är kanske här som de stora svårigheterna ligger. Inte i att som Göteborg ha stor tillgång på mark som i förstone kan omvandlas och startas om från början med genom att bygga innerstad på!
 0
Johannes Hulter (14 September 2009 23:15):
@ anders: Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad du hakar upp dig på här. Naturligtvis beror ens bedömning på hur man ser på saker och ting - hur skulle det annars vara?

Och ditt försvar för den valda tätheten i ÖK är underligt. Att 10% har samma täthet någon annanstans - vad har det med just ÖK att göra?

Att vår kritik är föraktfull tycker jag inte heller stämmer. Men kom gärna med konkreta exempel. Annars är det svårt att bemöta.

Anders, vi är alla medvetna om att en stor del av vår stadsbebyggelse utgörs av glesa SCAFT-landskap. Det är därför vi finns. Men det finns ingen motsättning mellan att vilja bygga tätt och urbant när man bygger nytt (Östra Kvillebäcken) och att samtidigt lappa, laga och "förstadliga" de glesa SCAFT-landskapen - tex. i Hammarkullen: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​6/​yimbygbg-​lamnar-​yttrande-​_​.​.​
 0
Torbjörn Lindstedt (15 September 2009 07:54):
OJ: OK. Jag missuppfattade dig. Jag håller med dig - man skall inte stirra sig blind på hur formen för stadsplanen ser ut. 2000-talets blandstad kanske ser lite annorlunda ut än 1800-talets kvartersstadsstruktur. För att uppnå detta måste vi få en helt annan konkurrens på bygg- och fastighetsmarknaden. Det är oligopol idag. Det är trots beställarnas vilja och ambitionsnivå som styr resultatet - oavsett alla vackra ord som finns i politiska dokument som ÖP etc. Dessutom tjänar kommunen pengar på ju hårdare marken exploateras. (Staten och kapitalet sitter i samma båt...) Det är ju lite av NUAB:s affärsidé. Här kunde annars kommunala bolag som NUAB vara en drivande katalysator - dvs att främja konkurrens och lyfta fram mångfald. Annars klarar ju marknaden att sköta deras uppdrag på egen hand. Pratar man om att utveckla bef bebyggelsemiljöer har vi trots allt Lyckholms vid Liseberg och Papyrus i Mölndal. Har finns möjligheter att skapa spännande miljöer i Göteborgsregionen. Friggagatan hade också kunnat bli riktigt fräckt med rätt beställare/ägare.
 0
Jan Jörnmark (15 September 2009 10:11):
Olle J 13:23:
Du har som vanligt alldeles rätt. Det blir svårt att jämföra dynamiken i Gbg och NY, inte minst av institutionella skäl. Ser man på området runt Lyckholm som hade kunnat dra åt en spontan bostadsomvandling, är det bara att kolla hur bostadsutvecklingskoncept systematiskt stoppats av framförallt bullernormer. Som en följd av problemen har utvecklingen av den fantastiska tomten och byggnaden försvårats i decennier (kolla t ex Övergivna Platser del ett).

Hela den omvandling som startade i SoHo för nästan 50 år sedan har byggt på spontana reaktioner på strukturomvandlingen. Svensk bygglagstiftning, som i princip bara ger rätt till pågående markanvändning, står för den exakta motsatsen till detta. Som en direkt följd av detta uppmuntras storskalig omvandling av Kvillebäckstyp, där vi sedan tar till de recept vi lärt oss från decennier av funktionalistiskt präglad stadsutveckling.

Apropå superfunktionalism och spontan omvandling av gamla kontorsskyskrapor såg jag ett par fantastiska exempel i Saint Louis häromveckan. Hoppas återkomma om detta.
 0
Johannes Hulter (15 September 2009 12:03):
@ torbjörn: Men DUMBO och andra liknande områden är ju klassisk rutnätsstad. Jag vet, jag har varit där och käkat pizza. :) Och det är just stadsplanen som gett förutsättningar (öppet gatunät, hus mot gatan, lokalmöjligheter i gatuplanet etc). Det var, som jag uppfattade det, lite av Olles poäng. Inte för att det planerades som hipster-blandstad från början (av en förutseende planerare) utan för att det var så man byggde städer (även industriområden) innan funktionalismen.

Med funkisen kom den där väldigt rigida planeringen som gör det mycket svårt för områden att klara strukturomvandligar.
 0
Torbjörn Lindstedt (15 September 2009 15:51):
@Johannes: Kanske det - hoppas pizzan var god. Jag tog bara en cola... Funktionalisterna tyckte tvärtom. Det var därför de ville riva allt och börja om från början. Jag tycker man kan se för och nackdelar med båda stadsplaneidealen. Det är spännande med stadens årsringar. Men mest tycker jag faktiskt om Camillio Sittes stadsplanering som var en reaktion mot rutnätsplanen. Sitte ansåg ju att rutnätstaden var alldeles för tråkig och förutsägbar och det kan jag ibland hålla med om. Stadsplanens utseende är dock inte allt - själva innehållet i stadsmiljön beror ju till stor del på hur dynamiska och engagerade fastighetsägarna är i områdets utveckling.
 0
Johannes Hulter (15 September 2009 16:59):
@ torbjörn: Absolut, Sitte är ju trevlig - jag har inget emot att böja till gatorna för att få fina vyer. Men "korridorgator" (raka eller svängda) med lokalmöjligheter i gatuplan är enligt mig en förutsättning för blandstad. Funkisplaner som t.ex. Stuyvesant Town (för att fortsätta med NY-jämförelserna) har extremt mycket sämre förutsättningar för det. Det går naturligtvis att lyxrenovera sådana husipark-områden och göra om till gated community. Men det funkar ju bara för att det är ett premiumläge precis bredvid Manhattans rutnät - parasitär arkitektur alltså, precis som Kostern här i GBG.

Men sedan krävs det mer än bara en juste plan, precis som du säger. Det behövs regelverk som stimulerar dynamisk stadstillväxt också...
 0
Sven R (15 September 2009 17:15):
Intressant att läsa Anders Lundbergs inlägg. Kanske finns svaret på varför svensk stadsplanering är så ointressant går att finna i hans ord. Detta eviga problematiserande och oförmåga att bestämma sig för vad som är viktigt. Stadsplanering där slutprodukten alltid blir mellanmjölk.

Jag förstår t.ex inte varför man ska försvara att det finns partier som inte är innerstadsmässiga i något som ska uppfattas som innerstad. Det är som att säga att det är OK att vänsterbacken är låghalt eftersom de andra i laget är proffs. Det är inget vinnade koncept. Jag ser iallafall ingen egenvärde i det mediokra. Att gamla stadskärnor av olika orsaker här imperfektioner är ju inget skäl till bygga in dem i en stadsdel som skapas helt från scratch.
 0
Sven R (15 September 2009 17:25):
Johannes skriver i sin text att arkitekters rädsla för slutna kvarter kanske ligger i en estetisk övertygelse. Jag tror faktiskt det ligger mycket i det. Moderimens typologi par preference är ju det friliggande blocket. I situationer då man ändå kopplar ihop volymerna till kvarter (av rationella skäl då täthet prioriteras) så vill man ändå låtsas om att det är friliggande block. Man kan t.ex se detta på det relativt nybyggda Centralhuset vid vår centralstation. Komplexet skulle kunna ha utformats som en enhet snarare än som kopplade funkislameller.
 0
Anders Lundberg (15 September 2009 20:02):
Sven R 17:15: Om du med "Jag förstår t.ex inte varför man ska försvara att det finns partier som inte är innerstadsmässiga i något som ska uppfattas som innerstad. Det är som att säga att det är OK att vänsterbacken är låghalt eftersom de andra i laget är proffs. Det är inget vinnade koncept. Jag ser iallafall ingen egenvärde i det mediokra. Att gamla stadskärnor av olika orsaker här imperfektioner är ju inget skäl till bygga in dem i en stadsdel som skapas helt från scratch."
syftade på mitt resonemang ovan om andel av bygnadsbeståndets yta som har si och så våningshöjd så blir svaret att jo, imperfektioner kommer det alltid finnas, det perfekta är nämligen inte alltid att maximera antalet våningar för att man därigenom tror att man genom den tätheten skall få ett "tillräckligt" befolkningsunderlag i denna innerstadsmiljö för att detta befolkningsunderlag även skall utgöra "kundunderlag" åt innerstadens utbud.

Varför då?

Jo, för att en innerstad eller en stadsdel som bara är sig själv nog och skall, med konsekvensen av den blinda tron på [hög täthet = högt befolkningsunderlag = högt kundunderlag = hög serviceutbud = bra folkliv] leva av detta. Ja, den lär nog inte leva så enkelt. Denna som vi alla hävdar "goda rutnätsstad / innerstad" måste ha något mer helt enkelt, den måste vara attraktiv ur många aspekter för att dra folk oavsett var de kommer ifrån - och även från ytterstaden eller andra stadsdelar. Dynamik är ett ledord... Läs Jane Jacobs så framträder detta för dig som en uppenbarelse! ;-)

Dessutom kommer den här, med dina ord, "imperfektionen självklart att byggas in i staden. Ty! Den här större innerstaden byggs ut långdraget över tid och rum - och därigenom kommer olika omständigheter styra och ställa med sina olika ideal och förutsättningar och - kan jag garantera dig - ge imperfektioner i att våningsantalet inte är det maximerade enligt din (och andras önskan) just idag.

Våningshöjdens maximering är inget egensyfte.

En stad utan variation, en stad som enbart skall maximera antalet våningar för att det är "rationellt", blir en tråkig stad, det blir lätt att göra om samma misstag som just funktionalismen gjorde. Den som enbart ser till funktion. Och då gärna en funktion i taget...

Det är just det misstaget jag tycker att YIMBY-lands anhängare av maximering av byggnadshöjd tenderar att göra - de ser enbart till att [hög byggnadshöjd = folkliv] är de enda komponenterna i Stadsbyggnadskonsten. De glömmer att det är människor som skall bo, leva och verka här, och tror att innerstad bara handlar om maximeraing av folkliv - när folkliv i själva verket handlar om dynamiken i mänskliga möten, arkitekturs variationer i fasadliv, estetik, utbyte av varor och tjänster, service osv. osv.

På samma sätt som Staden inte kan fungera utan sitt Omland, kan inte Innerstaden fungera utan sin dragelse och lockelse på sin Omstad. det blir ingen dynamik, inget utbyte, och utan utbyte ... så lär vilket samhälle som helst dö sotdöden.

För att knyta detta till utbyggnaden av Östra Kvillebäcken, som idag åtminstone enligt min uppfattning är en rätt så isolerad del av Göteborg, så ta dessutom med i beräkningen, om vi tänker oss hela Backaplansområdets potential, att detta bara är en liten del av denna. Och oavsett om vi tänker oss en tvåkärnig struktur integrerad med varandra över älven eller innerstadens hopp över älven, där Kvillebäcken då blir en ännu mindre del, så undrar jag:

Vad säger att Kvillebäcken skall vara centrum i centrum?

Kan någon motivera varför den tror att just Kvillebäcken skulle bli denna nya innerstads absoluta centrum på ett bra sätt, så skulle jag bli ytterst glad!

Om nu någon till äventyrs hävdar att det skall bli det absoluta centrum, så vill jag då på ställa frågan:

Varför är inte halva ytan ersatt av ett Den Nya Innerstadens centralt torg, stadens mitt, med piazzor för Johannes att käka pizza på, och för andra att dricka öl på dess uteserveringar i kvällsolen?


Svaret på den frågan intresserar mig mycket! :-)
 0
Hannes Johansson (15 September 2009 20:31):
Är det inte meningsfullt att titta på vilka delar av staden som uppfattas som attraktiva idag, och vilka som uppfattas som levande och mänskliga? Personligen kommer jag ju då direkt att tänka på områden som Linné, Vasa och även såklart området kring Avenyn och Brunnsparken. Vad är det som gör dessa framgångsrika, vad är det som gör att de känns så levande? Ja, man kan ju ganska snabbt konstatera att snittet på antal våningar i husen i dessa områden ganska säkerligen är högre än 4-5. Alltså verkar det inte som att ett något högre våningsantal skulle förhindra att ett område är mänskligt, livligt och attraktivt. Snarare tvärtom i så fall.

Däremot är det självklart så att högt antal våningar ensamt inte skapar dessa områdena. Tittar man på andra områden med höga hus, främst i förorterna, så kan de lika gärna vara stendöda. Så, vore det inte motiverat att dra slutsatsen att högt våningsantal varken hjälper eller stjälper ett område per automatik.

Så vilka andra faktorer är det som gör vissa områden populära och andra livlösa? Ja, jag är ju inte så extremt insatt, men min uppfattning är att det snarare är saker som närhet till bra kollektivtrafik, hög täthet av lokaler, slutna kvarter samt tät bebyggelse och minimalt antal öppna parkeringsplatser. Även estetik verkar spela en stor roll, och jag är ytterst tveksam till om det läggs ned samma arbete på det estetiska i de moderna funkisområdena som det gjorts i ovannämnda, attraktiva områden.

Sannegården och Norra Älvstranden har ju säkerligen alldeles ypperliga solvinklar och parkeringsplatser. Vad känns mest levande och mänskligt, om man ser till helheten - Sannegårdshamnen eller Linnéstan? Ta en promenad längs Linnégatan samt älvpromenaden vid Sannegårdshamnen i september-juni (antagligen även resterande månader) och jag är rätt säker på vad ditt svar kommer bli.

Och vad är det som säger att Kvillebäcken ska vara tät innerstad? Tja, översiktsplanen till exempel...
 0
Sven R (15 September 2009 21:49):
Anders, vi kan jämföra med Hammarby sjöstad. Det är ett område i utkanten på staden som kanske inte behöver vara så mycket tätare än vad det har blivit. Jag tycker det är ett helt OK område. Jag tillhör inte heller dom som tycker att täthet eller höjd är ett allenarådande recept för att skapa bra stad.

"Vad säger att Kvillebäcken skall vara centrum i centrum?"

I Göteborg så delas staden i tu av älven. Hisingen är den svaga sidan av staden. Det är ett dilemma, det är ett ok som denna del av staden ständigt bär med sig. Eftersom mycket av Göteborgs markreserver finns här så är det en viktig strategisk fråga att försöka stärka Hisingen, om fastighetsbolag m.fl ska tycka det är lönt att investera någonstans på ön så måste det finnas alternativa identifikationsfaktorer än utbrända bilar i förorterna. OK, så låt oss skapa ett centrum på Hisingen som är lika attraktivt för folk som den gamla stadskärnan. Verkar det vettigt?

"Kan någon motivera varför den tror att just Kvillebäcken skulle bli denna nya innerstads absoluta centrum på ett bra sätt, så skulle jag bli ytterst glad!"

Kvillebäcken behöver naturligtvis inte vara kärnans centrum. Men eftersom Backaplan redan idag har etablerat sig som ett kommersiellt centrum vid en kollektivknutpunkt så är det väl logiskt att vi fortsätter bygga Hisingens centrum här.

Och eftersom Östra Kvillebäcken blir först ut (efter Porslinsfabriken) så är det vettigt att den kommersiella tätheten är som störst här. Anledningen till detta är att området behöver en bra start, en magnet, en symbol för den framtida stadsomvandlingen. Av någon anledning så verkar denna insikt inte finnas på SBK GBG längre. Men den fanns när Eriksberg började byggas för 25 år sedan. Kajpromenaden med hotell, lyxrestaurang, teater och utställningshall var det första som byggdes där.

"Varför är inte halva ytan ersatt av ett Den Nya Innerstadens centralt torg, stadens mitt, med piazzor för Johannes att käka pizza på, och för andra att dricka öl på dess uteserveringar i kvällsolen?"

Därför att stadsplanerare vet att stora torg inte används som sociala mötesplatser. Däremot finns det flera "pocket parks" inlagda. Lite halvnaivt om du frågar mig. Parken längs Kvillebäcken tänks fungera som en social mötesplats för hela området. Förmodligen en god tanke, det kan bli en lunga när staden blir högre och tätare runtomkring.
 0
Matthias H. (16 September 2009 08:55):
Hannes, jag skrev nåt liknande här även om jag skulle hållt det lite mindre känslosamt.

http:​/​/​www.​alvstranden.​com/​dialog.​aspx?​articleId=​10​35&.​.​
 0
Olof Antonson (22 April 2010 21:39):
GP skriver idag om Östra Kvillebäcken: http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​goteborg/​1.​355621-​ny-​stadsdel.​.​

Inget nytt kanske, men det börjat hända saker nu.
 0
Johannes Hulter (22 April 2010 22:40):
@ olof: Hur tragiskt är inte det här: "Sex minuter från Brunnsparken" är nya Kvillebäckens egen slogan. Sex minuter är den tid det tar med vagnen över Götaälvbron in till stan. Det kan man jämföra med att det med vagnen tar ytterligare sex minuter till Berzeliigatan.

Undrar om Berzeliigatan marknadsför sig med "sex minuter från Brunnsparken"?

"Linnéstaden - tio minuter från Brunnsparken"

Jeez...
 0
Olof Antonson (22 April 2010 23:32):
Ja, det är en tråkig profilering. Hisingen är verkligen (och framhålls som) New Jersey, the wrong side of the river. Men det skall bli spännande att se vad som händer där, speciellt i relation till det Jan tog upp på stadsvandringen.

Sen att Brunnsparken skulle vara guds gåva till människan ...
6 minuter från Arkaden och dess reminiscerande torn.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter