Skeppsbron presenteras

Nu har Byggnadsnämnden tagit beslut att ställa ut detaljplanen för Skeppsbron. Av det som hittills läckt ut om planen låter det mesta bra. Riktiga stadskvarter med lokaler i gatuplan och täta gaturum skapar förutsättningar för en urban sammanlänkning av Rosenlund/Järntorget och resten av centrum utmed vattnet. Den lite spralliga idén om utomhusbad, som GP lyfter fram som huvudnyhet, är väl trevlig men känns samtidigt som en perifer fråga för stadsutvecklingen  i området.

Ett mycket positivt inslag är att man (av illustrationerna att döma) eftersträvar fler och mindre fastigheter per kvarter. Ett kvarter fyllt med många mindre fastigheter ger möjligheter till en helt annan variation, inte bara visuellt, än om man släpper ner ett enda stort kvartersblock.

Förslaget att riva Kinesiska muren och eventuellt också Merkurhuset får ses som olycksfall i arbetet. Den borgerliga oppositionen har naturligtvis rätt i att utgångspunkten för förändringsarbetet på Skeppsbron måste vara att bevara dessa byggnader. Blandningen av gammalt och nytt är det som ger en stad karaktär, det bidrar dessutom till en ökad prisvariation i området.

Hur länge dessa byggnader kan stå kvar är en öppen fråga. Det enda som talar för att "passa på" att riva dem när man bygger nya Skeppsbron är att exploatören eventuellt kan göra vissa samordningsvinster genom att riva dem nu istället för om 5, 10 eller 50 år. Det måste dock sägas väga lätt gentemot kulturhistoriska och urbana hänsyn. Det är dags för stadsplaneringen att lämna totalsaneringstänkandet. Att snabbt smälla upp ett "färdigt" område är ingen smart strategi. Låt staden växa och utvecklas organiskt istället.

Några andra underligheter skämmer också den föreslagna planen. Dels är det ytterst märkligt att man lägger sig på en så låg nivå som 16 våningar för det föreslagna höghuset. Det är alltså en våning mindre än Otterhall som byggdes för 80 år sedan. Det är onekligen en trist utvecklingskurva för Göteborg. Miljöpartiet ska dock ha beröm för sina tappra försök att få upp våningsantalet.

Men det verkligt besynnerliga med den föreslagna bebyggelsen ser man när man tittar på GP:s lilla informationsfilm. Någon på Erséus arkitekter har tagit sig för att karva ut stora hål i husen mot älven (tänk Parkrand i Amsterdam). Ja, kära läsare, vi bevittnar ett nytt kapitel i den långdragna berättelsen "1000 och ett sätt att trasa sönder ett kvarter".

Varför gör man då så här? Ja, den ytliga förklaringen är förstås att man vill ge så många lägenheter som möjligt utsikt över älven. På det viset åstadkommer man tre viktiga saker, man får färre lägenheter, man höjer priset på de lägenheter som blir kvar och man får en jämnare prisnivå.

Detta kan möjligtvis (men inte säkert) vara ekonomiskt rationellt för exploatören men det är definitivt inte rationellt ur ett samhällsperspektiv. Vi vill ju ha fler lägenheter, lägre priser och en större prisvariation - inte minst för att få lite mer social blandning.

Hade man tänkt sig något sorts folkliv på strandpromenaden efter klockan 18 så är det inte heller så smart att öppna upp bullerhål i fasaden.

Som tur är finns det gott om tid för SBK och våra politiker i Byggnadsnämnden att fixa till dessa skönhetsfläckar. Vi på YimbyGBG lovar hursomhelst att hjälpa till med råd och dåd. För med några smärre förändringar i planen kan det här bli alldeles utmärkt! :)