Utskrift från gbg.yimby.se
....

Södra Älvstranden – missa inte chansen!

 
Göteborg har en enorm stadsutvecklingspotential, det finns mycket central och halvcentral mark att bygga tät, levande blandstad på. Stadens framtid hänger på att denna potential tas tillvara och inte slarvas bort. Om detta har Fredrik Rosenhall, arkitekt och sociolog (NFR Arkitekter), skrivit en insiktsfull artikel i tidskriften PLAN, som borde vara obligatorisk läsning för alla som sysslar med stadsplanering. Yimby Göteborg har fått tillåtelse att återpublicera denna artikel i dess helhet.

Södra Älvstranden – missa inte chansen!

Staden är ett nätverk där de fysiska och sociala strukturerna lever i en fascinerande
symbios. Hur olika områden ligger i förhållande till varandra, var stråken går, hur gaturummen är utformade och dimensionerade, vilka verksamheter som finns i husen och hur öppna bottenvåningarna är, avgör tillsammans hur en stadsmiljö upplevs och fungerar. I centrala Göteborg framträder stora skillnader mellan olika stadsdelar när man betraktar staden med sociologens ögon.


På vissa ställen, till exempel kring Järntorget, samspelar en rad olika faktorer och möjliggör ett mycket rikt socialt och kulturellt liv. På andra ställen, exempelvis vid Lilla Bommen, saknas för stadslivet nödvändiga förutsättningar som fungerande stråk och funktionsblandning. Resultatet blir urbana dödvatten, monokulturer som bara lever delar av dygnet.



Lilla Bommen

Södra Älvstrandens två utmaningar
I utvecklingen av Södra Älvstranden ligger en intressant dualitet. Å ena sidan skall ”staden möta älven”; de omgivande stadsdelarna skall knytas ihop och kajerna tillgängliggöras. Å andra sidan skall staden visa upp sig med nya karaktärsstarka byggnader. Det senare i linje med den internationella trenden ”city-branding”, att märkesbyggnader skall sätta städer och regioner på den internationella kartan. Det är inte säkert att dessa båda krav leder till samma arkitektoniska resultat, men med väl genomtänkt planering kan området hysa såväl formstarka solitärer som en integrerande grundstruktur.

Stadsliv - en värdefull resurs att förvalta och utveckla
I höstas var jag med på ett seminarium som Stockholms skönhetsråd arrangerade på temat ”Märkesbyggnader eller vackrare vardagsarkitektur?”. Diskussionen kom att kretsa rätt mycket kring den pågående innerstadsexpansionen som Stockholm genomför. Det var slående vilken hög medvetenhet som råder i Stockholm kring vad som skapar urbana kvaliteter. I stadsutvecklingsprojekt som Norra Stationsområdet och Södra Hammarbyhamnen arbetar man oerhört målmedvetet med att bygga vidare innerstadens kvaliteter och undvika 60-talets misstag med funktionsseparering, oklara stråk och externa centrumbildningar.

I Göteborg verkar det som om steget är något längre mellan intentioner och genomförande. Kritiken mot de funktionsseparerade bostadsområden som ersatte de gamla landshövdingehusstadsdelarna i centrala staden har varit skarp ända sedan de byggdes. Det obefintliga stadslivet i 1960- och 1970-talsområden som Vegastaden, Annedal och Landala hindrade dock inte att samma misstag gjordes om på 1980-talet i Olskroken, Prippska tomten och öster om Heden.



Olskroksgatan

Ont om nya stadsmiljöer
Än idag slarvar man bort intressanta stadsutvecklingsprojekt. I Stampen växer nya kontors- och bostadsenklaver upp utan någon övergripande vision om att skapa en levande stadsmiljö. Frågan är om man någonsin byggt så slutet och introvert som man för några år sedan gjorde i kvarteret Jankowitz.



Kvarteret Jankowitz

På promenadstråket mellan Lunden och centrala staden har kvarteret inte ens trottoarer! En liknande lösning valdes för kvarteret Kostern vid Masthuggstorget. Längs det mycket välfrekventerade stråket mellan Linnéstaden och Majorna ligger kvarteret som en låst bostadsenklav utan verksamheter i bottenvåningarna.




Kvarteret Kostern

Norra Älvstranden, som sjösattes med intentioner om att skapa ”den goda blandade staden” består i praktiken av ett stort exklusivt bostadsområde och en företagspark. Båda välfungerande enligt sina förutsättningar och delvis av hög arkitektonisk kvalitet, men helt i avsaknad av den livlighet och heterogenitet som finns i city eller i 1920-talets rutnätsplanerade närförorter som Kungsladugård, Bagaregården och Brämaregården.



Sannegårdshamnen

Trafiksepareringen, i kombination med att den kommersiella servicen är koncentrerad till externa köpcentrum och inte integrerad i bottenvåningar och på naturliga platsbildningar, gör det svårt att se att något gatuliv skulle kunna uppstå. Området är primärt till för de boende eller arbetande. Det lockar inga besökande annat än vid enstaka evenemang.



Eriksbergs köpcentrum - baksida

När man fortfarande pratar om Norra Älvstranden som en levande blandstad känns det alltså lite missvisande. Gör man en snabb jämförelse med Södra Hammarbyhamnen i Stockholm eller Västra Hamnen i Malmö inser man att utvecklingen av gamla hamnområden kan resultera i betydligt mer urbana och funktionsintegrerade strukturer. Dessa områden är resultat av målmedvetet arbete för att skapa stadskvaliteter och urban identitet utifrån sina respektive förutsättningar. Denna målmedvetenhet måste finnas med i utvecklingen av Södra Älvstranden. En grundläggande samsyn mellan byggandets alla aktörer kring vikten av att bygga stad måste etableras.

Framsynt planering skapar synergier

I riktigt bra stadsplanering blir resultatet mer än summan av delarna. I Göteborg finns t.ex. Vasagatan-Haga Nygata-Linnégatan som en fotgängarryggrad mellan Avenyn och Slottsskogen. Sammanlänkningen ger näring åt verksamheter som aldrig hade klarat sig längs svagare stråk. Att detta stråk fungerar så bra kan man i stor utsträckning tacka framsynt planering för. Hade Haga ”sanerats” på 60-talet hade vi idag haft ett funktionsseparerat bostadsområde mellan Vasastan och Linnéstan. Det symbiosförhållande som råder mellan dessa stadsdelar hade då varit betydligt svagare.



Haga Nygata

Linnéstaden, som ligger längre från centrum, hade i sådana fall med all säkerhet haft ett fattigare stadsliv. Idag samspelar stadsdelarna på alla möjliga sätt. Universitetet, som etablerades i Haga och Vasastan i början av 1990-talet, fyller Vasagatan med människor som strosar vidare i Haga och bort mot Järntorget. Ett torg som efter ombyggnaden är en piazza och inte bara en trafikknutpunkt. Den bevarade bebyggelsen på Haga Nygata markerar det självklara stråket genom Haga. Stadsväven länkas vidare till Masthugget/Majorna och Slottsskogen. Delarna samspelar i en vinnande helhet. Själva stadslivet uppstår längs stråken.

Södra Älvstranden har stor potential

Liknande möjligheter finns i och kring Södra Älvstranden. Stråken mot Älvstranden och inom området är på många sätt viktigare än de nya husen för att skapa stadsliv. På Skeppsbron finns en unik möjlighet att knyta ihop ett flertal, sinsemellan åtskilda, gator och stadsdelar. Östra Hamngatan-Norra/Södra Hamngatan-Kungsgatan-Rosenlundsgatan-Linnégatan-Första Långgatan löper alla mot Älvstranden.

Redan idag, när den nya bron från Järntorget mot Stora Badhusgatan kommit i bruk och Esperantoplatsen uppgraderats, ser man vilken potential det finns i området. Järntorgsgatan kan bli en stark integrerande länk mellan Järntorget och Älvstranden-Kungsgatan-Rosenlund, förutsatt att spårvagnarna anpassar farten till innerstadsmiljön och man undviker staket mot spåren. Likaså kan Första Långgatan, som idag är ett utpräglat stadsbryn, i framtiden bli centralaxeln som för stadslivet vidare från Järntorget mot Majorna och Stigberget. En vital boulevard med stadsliv och verksamheter på båda sidorna.



Första Långgatan i framtiden - förslag ur projektet Masthuggsstaden

Områdena kring Järntorget och Linnéstaden är dessutom helt unika ur det sociala perspektivet. Här finns ett icke-kommersiellt stadsliv som man normalt bara återfinner i större städer. Linnéstaden är, mer än många andra delar av centrala Göteborg, ett område att uppehålla sig i. Nordstan går de flesta till för att shoppa. I Lorensberg bor man. Rosenlund är ett utpräglat kontorsområde. I Linnéstaden finns en heterogenitet och ett gatuliv som lockar både boende och besökare. Kan man dra ut detta stadsliv, både mot Skeppsbron och Älvstranden och mot kvarteren norr om Första Långgatan, finns mycket att vinna. Upplever man däremot att det finns en gräns mellan det nya och det gamla har man missat en stor möjlighet till integration.

Evenemangsstråket är inget stråk
De senaste decennierna har man styrt flera större publika byggnader till ”Evenemangsstråket” vid Skånegatan. Det är dock inget stråk i egentlig mening utan snarare ett ”Evenemangsområde”. Ett välfungerande innerstadsstråk förutsätter dels att det kopplar ihop olika stadsdelar, dels att det finns en möjlighet att gå från ställe till ställe i byggnadernas bottenvåningar. Skånegatan uppfyller inget av dessa krav. Evenemangsområdet går man till för att besöka enstaka evenemang.

Det finns ingen som strosar förbi Scandinavium och råkar titta in på en hockeymatch och därefter, helt spontant, går vidare till Universeum. Därför går det inte att jämföra stadslivet i Evenemangsområdet med det i Linnéstaden. Scandinavium, Mässan, Liseberg, Ullevi och Universeum är stora solitärer som ligger utmärkt v id Skånegatan/Korsvägen. Världskulturmuseet är hopplöst felplacerat.



Världskulturmuseet

Världskulturmuseet bygger på en mycket god tanke; en öppen, icke-kommersiell byggnad som tar museikonceptet ett steg längre och bjuder in stadslivet. Det finns få områden som är så viktiga att diskutera och mötas över som mångkulturfrågan i dagens Sverige. Problemet är bara att museet står helt för sig själv bortanför Korsvägen. Mot alla intentioner har det blivit ytterligare ett i raden av monumentmuseer i sann 1800-talsanda. Den stora, socialt inbjudande, trappan i museets mitt står inte i kontakt med något rikt folkliv på utsidan. Världskulturmuseet är tillbakadraget från den övriga staden. Ett besök på museet är sällan spontant – man går dit bara när man planerat det. Med detta minskar möjligheten till spontana möten, stadsplaneringens och arkitekturens sociala intentioner vingklipps.

Tänk om man kunde flytta Världskulturmuseet
En byggnad som Världskulturmuseet hade däremot varit en enorm tillgång mellan Järntorget och Skeppsbron. I vardagslag hade det fungerat som en fortsättning på den levande gatumiljön. Folk hade samlats på museet och umgåtts, stannat till före restaurangbesök och teaterbesök. Byggnaden hade fått en tydlig roll i stadsmiljön, den hade utgjort en utmärkt grogrund och samlingspunkt för det fria kulturlivet, och gjort det faktiska mötet mellan olika kulturer mer naturligt. Vid såväl Filmfestivalen som Kulturnatta hade museet kunnat bli det självklara hjärtat. Ett symbiosförhållande mellan staden och museet som man inte är i närheten av vid Korsvägen hade kunnat komma till stånd.

Det är förvisso ofruktbart att tänka kontrafaktiskt men den tänkta funktionen av en publik byggnad med kulturellt innehåll nära Järntorget bör finnas med i utvecklingen av Älvstranden. Framför allt måste man akta sig för att släppa den värdefulla marken bakom Folkets Hus till en verksamhet som inte gagnar stadslivet.

Kombinera levande stad med modern samtidsarkitektur

Om enstaka solitära byggnader med hög ”profilfaktor” skall placeras på Södra Älvstranden måste dessa på ett tydligt sätt samspela med sin omgivning. Turning Torso, den mest tydliga moderna profilbyggnaden i Sverige, lever i nära symbiosförhållande med den täta låga bebyggelsen i Västra Hamnen. Huset bär dessutom på en stark social laddning som symbol för det ”nya” Malmö. I diskussionen kring sammanhang skapas meningsfulla platser för formstarka solitärer.
Tappar man sammanhanget riskerar man att skapa form för formens egen skull.

Under flera decennier har svensk stadsplanering bedrivits i skuggan av miljonprogrammet och de modernistiska planeringsideologierna. Reaktionerna har i många fall inneburit att husen utformas på ett försiktigt och lite bakåtsträvande sätt. Stadsstrukturerna däremot står i regel stabilt fast i den modernistiska traditionen. En intressant och relativt oprövad planeringsform som bär på enorm potential är att använda rutnätsstadens tidlösa kvaliteter med tydligt definierade gaturum, öppna bottenvåningar och små fastigheter, men att lämpa alla urvattnade 20-och 30-talspastischer över bord och tillåta ett fritt utforskande av samtidsarkitekturen. Kanske skulle man då skapa något tämligen unikt. Kanske skulle de levande stadsmiljöerna i sig bli profilskapande ”märkesmiljöer”?
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Martin (28 Oktober 2009 12:27):
Ja! Jättefint, tack för läsningen.
 0
Niklas Svensson (28 Oktober 2009 15:42):
Rosenhall for president! (ja, eller åtminstone stadsarkitekt)
 0
Fredrik Öster (28 Oktober 2009 16:29):
Underbar artikel! Håller med Niklas Svensson.
 0
Daniel (28 Oktober 2009 16:40):
Nu är det ju bara upp till övertala dom på peab, jm, ncc och skanska att det är så man kan bygga.
Man kanske också ska sluta med att bygga bostadsrättsföreningar överallt. nu är iofs kvarterat vid stampen en hyresrätt ägt av poseidon, men annars är det så att nybyggda bostadsrättsföreningar vill inte ha med affärsidkare att göra då dom ställer krav även om dom kanske äger sin lokal.
 0
Olof (28 Oktober 2009 23:25):
Oerhört bra skrivet.
Stadsbyggnadsapparaten känns väldigt mycket som kejsarens nya kläder. Vi behöver verkligen de som kan peka och våga säga som det är.
 0
Karl (29 Oktober 2009 16:28):
Det är bara att applådera!

Men tyvärr tyder väl det mesta av byggandet på senare tid att vi glatt kommer att missa chansen här också.
 0
Ragnar Lind (29 Oktober 2009 21:14):
Håller med allt i artikeln utom de sista raderna om att "lämpa urvattnade 20- och 30-talspastischer överbord". Varför inte använda olika epokers arkitektur om den är bra? Så har man ju gjort i alla tider. Till exempel klassicismen har ju kopierats, pastischiserats, replikerats och förnyats i tusentals år. 20-talsklassicismen är en pastisch på 1700-talsklassicismen, som i sin tur är en pastisch på eller utveckling av någon tidigare klassicism, och så vidare genom århundradena och årtusendena.
Men man får gärna låta bli att göra kopior på miljonprogrammet, som numer tyvärr är alltför populärt bland arkitekter och byggare.
 0
Sven R (30 Oktober 2009 16:34):
Mycket välformulerat. Och visst har han helt rätt om Världskulturmuséet. Placeringen är ett stort misstag. Tänk om man istället hade placerat det som en solitär längst ut på Frihamnspiren med ungefär samma kubiska formspråk, uppglasade rum och jättetrappan som då hade varit vänd ut mot älvutsikten.

Men i framtiden så kanske staden fortsätter ner mot Almedal. Och runt korsvägen har man då byggt ytterligare skyskrapor som gör platsen till den mest storstadsmässiga i Norden...
 0
Stefan F. Nilsson (31 Oktober 2009 18:58):
Mycket bra artikel! Men kängan mot Olskroken är lite orättvis. Där finns faktiskt ett levande stadsliv. (Sedan kanske inte arkitekturen är den vackraste, men det är ju en smaksak.)
 0
Olof (31 Oktober 2009 21:59):
Vet inte om jag skulle vilja kalla den senare versionen av Olskroken för en smaksak. Jämför före- och efterbilderna: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​4/​stadens-​historia-​olskroke_​.​.​

Jag skulle snarare kalla det för ett IQ-test :)
 0
Stefan F. Nilsson (1 November 2009 17:17):
IQ-test...? Tja, det får står för dig. Allt gammalt är inte bra bara för att det är gammalt.
 0
Scott (1 November 2009 18:42):
Jag har inte varit i Hammarbysjöstad i ett tag men tidigare när jag cyklade genom nästan dagligen var den ganska ödsligt. Det kan bero på att det fanns fortfarande för få människor som bodde där. Affärerna hade det svårt att gå runt. Man ser på många äldre kvarter i Sverige där de nedre våningar som skulle ha affärer i står tomma. I Haga funkar det för att folk kommer utifrån Haga för att uppleva gatulivet där. Man kanske behöva bygga hus med fler lägenheter och minska antalet övernatnings-lägenheter.
 0
Johannes Hulter (1 November 2009 19:30):
@ stefan: Ja, längs med Redbergsvägen finns det ju lokaler och på senare år (med den demografiska förändringen) så har det levt upp alltmer. Det tråkiga är att alla inre gator (olskroksg. mfl) förvandlades till rena bostadsgator. Det hade ju också varit smartare (och roligare) med en successiv förnyelse istället för totalsanering. Frågan är också om det inte är 30-tals Gubbero (söder om Redbergsvägen) mer än 80-tals Olskroken (norr om Redbergsvägen) som bidrar till stadslivet i området.
 0
Olof (1 November 2009 19:56):
Allt gammalt kanske inte är bra, men av erfarenhet (och med hjälp av flygfotot) kan jag dra slutsatsen att landshövdingehusdelen av Olskroken såg betydligt vackrare och mer levande än det vi har idag. Jag håller med Johannes om Gubbero. Tänk hur det hade kunnat vara om det gamla fått stå kvar parallellt med 30-talshusen, och det istället hade förtätats med nyare hus.
 0
Stefan F. Nilsson (2 November 2009 09:14):
Jag menar inte att Olskroken är ett paradexempel på något sätt, men till skillnad från många andra nydanade stadsdelar finns det ju fortfarande stadsliv här. Och då inte bara i den gamla bebyggelsen: Det pågår en hel del verksamhet på Olskrokstorget, till exempel. Sedan är ju det estetiska uttrycket i arkitekturen ett tecken av sin tid, och det kan man ju tycka vad man vill om.

Men jag håller fullständigt med Johannes om att totalsanering är ett utomordentligt dåligt sätt att förnya staden på.
 0
Stefan Molnar (2 November 2009 13:45):
Håller med övriga talar, bra text!

Angående evenemangsstråket och södra älvstranden. Håller med om att evenemangsstråket är en misslyckad sträcka, framförallt på blåsiga och regniga höst/vinterdagar som idag. Förutom att vara en grund för ett levande socialt liv tror jag att tät blandstad nere vid södra älvstranden kan användas för att undvika att samma sak sker här; att denna sträcka blir allt för blåsig och kall och otrevligt under den stora delen av året då det inte är bra väder i gbg.. Se bara på Esperantoplatsen som, även om det är ett uppköp, fortfarande är en ganska kall och trist plats när de kalla havsvindarna blåser in... Tät blandstad kan användas för att stänga ute åtminstone lite av blåsten...
 0
Olof Antonson (2 November 2009 16:12): Online
Att bebygga Heden känns som en nödvändighet för att skapa liv vid Skånegatan, att förlänga de naturliga stråk som korsar Avenyn. Över lag finns det knappt några hus mellan vallgraven och allén. Att då ha ännu ett vakuum vid Heden är för mig helt obegripligt. Själv uppskattar jag en stadsmiljö där man känner sig omhuldad. Central park fungerar ju för att den resterade staden är tät, att parken då blir en tydlig kontrast.
 0
Olle Jansson (9 November 2009 10:05):
Och nu börjar vågen av överklaganden från boende att skönjas likt en tsunami vid älvmynningen:
http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​goteborg/​1.​245478-​skeppsbron-​.​.​

Likt ett brev på posten, för att fortsätta med liknelser.
 0
Fredrik Rosenhall (9 November 2009 21:48):
Kul att läsa kommentarerna! Håller med om att Olskroken tillhör de bättre av de sanerade områdena, mycket tack vare att Redbergsvägen är en fungerande stadsgata. Man kunde dock enkelt ha bevarat en stor del av husen, bl a de fina stenhusen mittemot St Pauli kyrka som gav området en touche av innerstad. Mycket intressant att följa den gentrifieringsprocess som skett i Olskroken sedan 90-talet. Samma befolkningsmässiga förändringar har sannolikt skett i Guldheden och Högsbo, men där är strukturen så statisk att det inte syns i miljön. Väntar på att denna utveckling skall komma igång i Brämaregården. Lyckas man planera Backaplan och Östra Kvillebäcken (samt i ett längre perspektiv Frihamnen-Ringön) på ett genomtänkt sätt finns här en enorm potential. Många fallgropar att trilla i dock. Porslinsfabriken är ingen vidare god start.
Sist några ord om "urvattnade" pastisher. Jag tror att det i vissa lägen kan vara högst motiverat med ett skickligt och meningsfullt pastischbyggande. Problemet med många hus från 90-00-talen är att de är så torftiga. Jämför de nya husen på Utlandagatan 10 med "riktiga" funkishus i Johanneberg. Skillnaden i detaljer, proportioner och harmoni är mycket stor. Här hade det känts mer motiverat med en samtida arkitektur. Skrev lite om pastischer i Stockholm härom året. Delar av texten finns på en blog:

http:​/​/​www.​melinen.​se/​blogg/​?​p=​432
 0
Albert Svensson (7 December 2009 08:46):
Så skall det vara! Men Ragnar Lind har rätt: Trivsel och skönhet är viktigare än att ligga rätt till stilmässigt hos arkitektkollegor!
 0
Krister Malmqvist (29 Maj 2010 14:18):
Har på senare tid varit rätt mycket i Gamlestaden. Här finns en blandning av bostäder, affärer konditorier, bibliotek m.m. En fungerande stadsdel full av liv. Om man jämför detta med Norra Älvstranden då föredrar jag Gamlestaden.
 0
Matthias H. (29 Maj 2010 23:02):
Jo Krister, Gamlestaden är coolt. Vi har pratat om det en hel del tidigare i andra trådar. Det kommer dock i framtiden att bli en mer "posh" stadsdel när pendeltågsstation är klar o dom nya kvarteren är byggda misstänker jag.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter