Utskrift från gbg.yimby.se
....

Alvar på allvar

 
Arkitekten och alitterationen Alvar Aalto, vars planer för Göteborg nyligen diskuterades här på bloggen, finns bevarad i SVT:s arkiv. Det är ett kort reportage om hans kända byggnad för Västmanland-Dala Nation (studenthus) i Uppsala från 1965. Det första funkishus som syns i bild är dock Göteborgs Nation - "...i ett ganska omdiskuterat utförande" som speakerrösten försiktigt uttrycker det.

I reportaget framhåller Aalto studenthuset som ett föredömligt projekt eftersom det rör sig om "en ren sak", dvs. en enda funktion. Enligt Aalto var det tydligen ett stort problem att så många projekt var funktionsblandade - "det är gifter i vår tid" som han uttryckte det.

"Vingarna" som sticker ut på sidorna är fack för de skjutbara väggarna i den stora salen. Huset var placerat på pelare och skulle alltså "sväva" över marken. Senare kom man dock att glasa in husets bottenvåning och numera finns där både restauranger och butiker. Den fruktansvärda funktionsblandning som Aalto avskydde har alltså smugit sig in ändå. Attans Alvar...



V-Dala idag


Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Niklas S (18 Januari 2010 20:32):
Haha ord och inga visor av Alvar :)
 0
Håkan Cullberg (18 Januari 2010 20:46):
Grattis till sakletarna som hitta detta inslag. Spännande att lyssna till kungsord
 0
Johan K (18 Januari 2010 22:59):
Man vill ju inte slänga sig med okvädningsord, men vilken jämrans stolle. Jag var nyligen i vitryssland och där tyckte man uppenbarligen att professorns idéer var alldeles lysande när det begav sig. Grå betong och solitära huskroppar omvartannat. Inte charmigt så jag ramlade av stolen direkt....
 0
Niklas S (18 Januari 2010 23:08):
@Johan K: Du har nog missuppfattat Aaltos arkitektur om du reducerar hans livsverk till vitrysk betongarkitektur
 0
Johan (18 Januari 2010 23:29):
Om Aalto var ett arkitekturgeni låter jag andra avgöra. Kan bara konstatera att en medelmåtta med urbanistiska ideal är bättre för staden än ett geni med modernistiska ideal.
 0
Håkan Cullberg (19 Januari 2010 01:30):
Alvar Aalto var ett geni för sin tid, precis som Gunnar Asplund i Sverige. Det tar tid att ta till sig god arkitektur.
 0
Olle Jansson (19 Januari 2010 08:12):
Ja, givetvis - de som inte förstår det har självfallet ett falskt medvetande.
 0
Johan K (19 Januari 2010 09:24):
Jag skulle kunna sträcka mig till att dra en paralell till Le Corbusier, som hade många intressanta idéer som formgivare men när det kom till hans idéer om staden skulle nog de flesta ryggat tillbaka ordentligt. Tidigare på forumet har hans stadsplan för Paris diskuterats, liksom hur funktionalismens fixering vid solvinklar skulle skapa enorma miljonprogramsblock utan något som helst folkliv. Hade dessa planer blivit verklighet hade det varit ett kulturmord av obeskrivliga mått.
Jämförelsen med Minsk må kanske vara orättvis, men jag lovar dig att ett enormt stort antal byggnader i den staden är förvillande lika kårhuset ovan. Även sovjetstaten sökte statuera exempel på sin storhet genom arkitekturen.
Men vad jag generellt vänder mig emot är idén om arkitekten som konstnär som skall gestalta sin högst personliga vision på ett tilldelat stycke stad. När man har En Vision framför sig vill man inte gärna att den störs av en massa brus som blandade funktioner, omgivningen, stadsliv, folk och deras obildade idéer, stadens fortsatta utveckling, osv. Precis som Alvar säger är detta ett gift som hotar störa hans obefläckade verk. Visionen måste vara ren för att kunna vara konst (och, misstänker jag, vittna om hans storhet).
I min mening är den totala funktionalismen en idé driven till extremismens brant som totalt tappat fokus på vad man från början skulle uppnå. När människan skall underordna sig visionen/tekniken/politiken/etc är det något som spårat ut fullständigt och den funktionalistiska stadsplaneringen och i viss mån arkitekturen är ett typexempel på det. Kan inte människorna passa in sig i modellen är det människan det är fel på, absolut inte idéerna som låg till grund.
Skillnaden i sovjet är att där kunde man dra alla idéer till sin absoluta spets utan tanke på konsekvenserna. Därav jämförelsen med Minsk. Alvar får ursäkta.
 0
Jan Jörnmark (19 Januari 2010 10:18):
Nu kan vi i all fall vara lugna för att Alvars hus är skyddat enligt Riksintresset för kulturmiljövård, Uppsala Stad:
"Domkyrko- och universitetsstadens bebyggelse med institutioner och studentnationer från medeltid och framåt samt slottet från 1500-talet. Gatunät med kvarvarande medeltida drag, rätvinklig rutnätsplan och tillfartsvägar från 1600-talet samt tomtstrukturen med bevarade rester av oregelbundna tomter från tiden före 1643 års reglering. Partier av småskalig trästadsbebyggelse, stora regementsområden och flera monumentala miljöer med offentliga byggnader. Vetenskapshistoriskt unika trädgårdsanläggningar samt parker. I anslutning till den äldre stadskärnan finns även bostadsområden från 1900-talets första hälft och efterkrigstiden av plan- och arkitekturhistoriskt intresse"

Skrivningen "studentnationer från medeltid och framåt" är ovanligt tydlig - studentnationerna från alla tider är prioriterade riksintressen i Uppsala. Vi ska inte ens antyda att detta kan hänga ihop med de erfarenheter de ansvarige kulturbedömaren en gång hade gjort i den trevliga studentstaden.

Man kan ju också fråga sig om inte de stora förändringar som Johannes skriver om i sin artikel förändrat husets funktion i så hög grad att riksintresset redan skadats.
 0
Matthias H. (19 Januari 2010 10:42):
Håkan, jag vet inte om jag håller med dig om att han var ett geni. Lilienberg var en bra stadsplanerare tycker jag. Synd att Åhren tog över, Lilienberg skulle suttit 15 år till i Göteborg.
 0
Johannes Hulter (19 Januari 2010 11:05):
Den estetiska värderingen är ju mycket subjektiv, men för mig är V-Dala en arkitektonisk pärla. Inte minst inuti, besök den gärna om ni är i Uppsala.

Men arkitektoniska och urbana kvaliteter måste ju inte stå i motsats till varandra, som funkisgubbarna trodde. Den verkliga utmaningen måste vara att förena dem. Inte (som Alvar ville) neurotiskt separera dem så mycket som möjligt.

Det var tur att Aalto satte ben på V-Dala i god Corbu-anda, annars hade det varit svårt att få in butiker och restauranger i bottenvåningen i efterhand. Jag tycker V-Dala är en bättre byggnad idag tack vare inglasningen, med både arkitektoniska och urbana kvaliteter. Men precis som Jan är inne på, skulle det nog vara mycket komplicerat att genomföra en sådan förbättring med dagens lagstiftning.
 0
Karl M. (22 Januari 2010 12:42):
1963 upptäckte man att V-Dalas hus var angripet av husbock. Därför tog man mer än gärna första bästa förslag på ett nytt nationshus, och varför inte från en berömd finsk arkitekt?


Problemet är mest att huset byggdes för att hålla middagssittningar för över tusen personer, vilket tillsammans med det glada 1960-talets obekymrade energislöseri gav enorma volymer luft att värma upp och ventilera för att inte tala om glasfönstren som läcker värme som såll. Trots ombyggnader och omisoleringar som skett genom åren kostar det fortfarande över 10000 kr om dagen att hålla huset i stånd. Ekonomiskt är huset ett fullkomligt vansinne, speciellt nu när brandkåren och myndigheterna av brandsäkerhetsskäl begränsat maxkapaciteten till 350 sittande i stora salen (tror det är så många). De första åren när huset var nytt och det sammanföll med studentexplosionen i allmänhet kunde det vara över tusen personer på gaskerna, innan oljekrisen var uppvärmningskostnaderna heller inte man bekymrade sig över. Idag är de gigantiska volymerna inget annat än en ekonomisk belastning.


Där butikerna nu ligger på bottenplanet var tanken att studenter skulle vandra omkring och filosofera. Nu skapar vitmålade parkeringsytor sällan den effekten, men kommersiellt och inte minst när det såg ut som om V-Dala skulle gå i konkurs var det som sänd manna från himlen att man kunde skapa kommersiella ytor i huset.


Göteborgs nation låg tidigare i korsningen Drottninggatan/Trädgårdsgatan, mitt emot Stockholms nation (ni kan ju gissa om vad det läget betydde för studentupptåg) men huset hade enorma sättningsskador och fick rivas. Det är faktiskt den största förklaringen till varför så mycket av Uppsalas innerstad revs, staden är byggd på tjocka lager blålera och innan mellankrigstiden fanns inte någon tillräckligt effektiv pålningsteknik för att kunna påla så djupt att det gick att skydda mot sättningsskador.



Sen, för att svara på Jörnmark: Det är oftast bara fasaderna på nationshusen som är skyddade utom för Västgöta och delar av Östgöta nationer. De flesta nationerna med 1800-talshus som ex. Gästrike-Hälsinge nation eller 1800-talsdelen av Uplands är så kraftigt ombyggda inuti att det inte finns någonting kvar som är i orginal från när huset byggdes på 1800-talet. I praktiken skulle man därmed kunna riva huset men behålla fasaden till ett nytt hus. När jag nu tänker efter så är f.ö. de flesta nationshusen om/byggda under efterkrigstiden (Gotlands, Göteborgs, Smålands, V-Dala, Kalmar samt halva Stockholms, Uplands och Norrlands nationer). De enda nationerna med hus "från medeltiden och framåt" är Västgötas (dock ombyggt under 1800-tal men med en mysig källare från medeltiden) och Värmlands (med ett hus från mellankrigstiden men med källargrund från medeltiden).


F.ö. håller jag med Johannes här, V-Dalas hus som det är nu är ett tillskott snarare än en belastning för staden.
 0
Jan Jörnmark (22 Januari 2010 15:21):
V-Dalas problem som Karl M beskriver här ovan är intressanta. Bekymren med stora samlings/restaurangytor går igen tvärs igenom landet på fastigheter som förfaller/drabbats av ekonomiska problem. Stadshotellet i Enköping (som jag fotograferade för en vecka sedan) är ett exempel, Turisthotellet i Marstrand ett annat, Stora Hotellet i Falköping som revs i höstas ett tredje.

Orsaken är inte minst att alkoholpolitiken har liberaliserats i hög grad, vilket gjort att utskänkningstillstånden i en normalstor svensk stad mer än tiodubblats sedan 1960-talet. I Göteborg fanns 30 utskänkningstillstånd 1956, i en stad av Karlstads/Uppsalas typ 5-10 stycken. Idag räknar vi antalet i hundratal. Följden har blivit att utelivet spritts ut, och att t ex grunden för nationslivet i studentstäderna minskat. Här i Gbg var t ex Smålands (som låg vid Grönsakstorget) en centralpunkt i början av 1980-talet.

Det gör ju -som Karl M skriver- att funktionsförändringen på V-Dala måste ha varit livsavgörande för nationens överlevnad. Själva förändringen förefaller ändå ha förändrat fasaden i betydande grad, så jag undrar ända om inte Riksintresset kan ha påverkats på ett menligt sätt.

(Riksintressena handlar ju, som du mycket riktigt påpekar, framförallt om det estetiska intryck man får från den synliga stadsmiljön.)
 0
Jan Jörnmark (23 Januari 2010 12:07):
Gjorde litet basic research eftersom jag blev nyfiken på den tomma festsalen och hur de ekonomiska problemen ledde fram till ett behov av ombyggnationer.

1966 hade Uppsala totalt 22 restauranger med utskänkningstillstånd. 6 av dessa var fullständiga. Det gick då cirka 5500 personer på varje utskänkningstillstånd. Räknar man på sprittillstånden blir siffran drygt
20 000 personer per tillstånd.
Däremot hade inte mindre än 28 "slutna sällskap" tillstånd. Här går det alltså ett tillstånd på cirka 4500 personer! Slutna sällskap är ju just föreningar som nationer, och av det här förstår man att hela utskänkningsstrukturen i Uppsala på den tiden var ett sätt att finansiera slutna sällskap.

Och hur ser detta ut idag? Sista siffran jag hittar är från 2004, och då har man 168 tillstånd, vilket ger ett tillstånd på 1100 medborgare. Idag ligger sannolikt siffran på 200.

Inte konstigt att det ekar tomt i festsalarna, och att Nationer behöver byggas om - och det är just därför som stelbenta regler och strider runt ombyggnationer riskerar att leda till förfall och konkurser.
 0
Karl M. (24 Januari 2010 00:59):
28 tillstånd för "slutna sällskap" i Uppsala av år 1966? Det låter väldigt otroligt i mina öron. Antalet nationer är/var tretton stycken, sedan kanske kåren hade någon egen tilldelning, återstår 14 slutna sällskap. Kan inte fatta att det fanns fler tillstånd för slutna sällskap än vanliga utskänkningstillstånd, kan det ha funnits nationer med fler än ett tillstånd kanske?



Idag har nationerna ett vanligt utskänkningstillstånd som vilken restaurang som helst och särredovisas inte i statistiken, de är tretton st. De flesta nationerna tjänar in pengar på uthyrningar (till t.ex. disputationsfester eller om ekonomstudenterna har bal, kravet är att det måste ha någon akademisk anknytning) och ölförsäljning i pubutrymmena. KK (nationernas samarbetsorgan) har dock bestämt att endast studenter som är nationsmedlemmar får lov att serveras alkohol om det inte rör sig om uthyrningar, det är ett slags avtal man har med övriga krogbranschen i stan.


Nationerna är sedan gammalt taxeringsbefriade (man betalar inte fastighetsskatt för nationshuset och eftersom man aldrig räknar med att husen skall komma ut på marknaden är de marknadsmässigt värderade till 0:-. Undantaget Göteborgs nation betalar fastighetsskatt, då de har för mycket kommersiella ytor i sin fastighet ut mot Sysslomansgatan) och momsbefrielse på all utförsäljning(= billig alkohol). Detta kommer bestå även efter att nationsobligatoriet avskaffas i sommar men kommer inte gälla längre om nationen skulle gå i konkurs. Mitt stalltips är att V-Dala nog kommer klara sig med nuvarande kåk åtminstone de närmaste tio åren om de inte går i backen (sviktande medlemstal, publik m.m.). En konkurs/rekonstruering skulle vara förödande för deras fortsatta existens med nuvarande lokal.


Det nationerna kan hoppas på är att "de bevarande instanserna" bara tittar på fasaderna och struntar i innehållet. Förutom Kalmar nation som byggde helt nytt i slutet av 1980-talet har samtliga nationer har såpass omfattande ombyggnader inuti sina hus att ytterst lite kvarstår av orginalet.


/Karl M. gammal nationsräv
 0
Jan Jörnmark (24 Januari 2010 01:43):
Karl - statistiken kommer direkt från öppna officiella källor, var nere och kopierade dom på UB igår.
Men "slutna sällskap" är inte bara nationer, det är också Rotary, Frimurare, Odd Fellow etc. Vilka dom var finns naturligtvis dokumenterat, men jag gick bara in i den vanliga årliga nationella Rusdrycksstatistiken. Siffran 28 är dock den riktiga.

Och lokalerna är verkligen -som du antyder om V-Dala- ett minne från en annan och lyckligare tid.
 0
dualisten (31 Januari 2010 18:00):
http:​/​/​www.​eldingoscarson.​com/​portfolio/​landskrona/​1.​j.​.​

ett ypperligt exempel hur man kombinerar extrem funkis och urban stadsbyggnad
 0
Håkan Cullberg (4 Februari 2010 14:16):
@ Dualisten; kul att Du tar upp möjligheten att kombinera Japan arkitektur med svensk traditionsarkitektur. Det är ett spännande inslag som bygger på kontrasten i både färg o form o att var tid har sin arkitektur. Båda husen, de gamla och de nya förstärker och tydliggör varandra. Tänk att man i Landskrona vågade göra detta. Har själv sett många små fina exempel i tättbebyggda Tokyo med minimalistisk gestaltning som är släkt med den svenska förstlingen. Detta kan kanske starta en ny våg av arkitektur i Sverige. Varför inte?. Det finns mängder med inspirationsarkitektur i Japan av många slag.
 0
Niklas Svensson (4 Februari 2010 16:33):
Ja kontraster saknas verkligen i vår stadsbyggnad (inte bara estetiska utan även på andra plan). Håller helt med Håkan att kontraster oftast förstärker och lyfter fram komponenterna. Den allmänna (eller kanske bekvämaste) uppfattningen vid planerandet verkar dock vara att någon av komponenterna per automatik alltid drunknar i ett kontrastförhållande och att det är genom kvantitet av obruten likvärdighet som något lyfts upp. Det är ibland som om hela staden överallt ska slätas ut till att överallt bli lagom bra för den där medelmänniskan som egentligen inte finns, och inget får sticka ut eller avvika så mycket att det inte tyst kan accepteras av mainstreamen.
 0
Håkan Cullberg (4 Februari 2010 17:10):
@ Niklas Svensson: Du ha en poäng med lagomlandet Sverige där inget får sticka ut och kontrastera. Vi bör lyfta fram fler goda exempel liknande Landskronamodellen. Därmed behöver det inte se likandant ut, men det bör vara format med känsla och respekt för omgivningen, vilket jag menar att Landskronaprojektet har.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5380 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter