Utskrift från gbg.yimby.se
....

Göteborgshistoria: Aaltos skisser

 
Den store arkitekten och formgivaren Alvar Aalto kunde på 1950-talet ha förändrat Göteborgs centrala stadsbild radikalt. Han och hans medarbetare var nämligen delaktiga i två stora projekt i staden. Först gällde det nya kommunala förvaltningsbyggnader med bland annat ny sessionssal för stadsfullmäktige. Året var 1955 och Aalto & co lämnade in sitt tävlingsförslag i den arkitekttävling som utlysts. Aaltos förslag "Curia" vann första pris och i motiveringen kunde bland annat läsas att:

"Genom det stora greppet på stadsplanen har anläggningen knutits samman med den centrala arkitektoniska rumsbildning som är stadens stolthet och största konstnärliga tillgång..."






 

 
Curia skulle byggas på Levgrens äng, ungefär där Gamla Ullevi idag ligger. Framför huvudbyggnaden skulle en slags medborgarplats anläggas i form av ett svagt lutande torg upphöjt några meter ovanför marknivå. Biltrafiken på Parkgatan skulle ledas under torget och på så sätt skulle torget och Curia sträcka sig fram till Trädgårdsföreningens park. Byggnaderna bakom torget och Curia skulle utformas som sex-åtta våningar höga blockhus. Dåtidens Ullevi Park kanske? Men Aaltos förslag med den storslagna torgbildningen ansågs för dyrt så man omarbetade förslaget så att det var möjligt att genomföra i etapper. Trots det nobbade man Aaltos skisser och man antog istället ett annat förslag. Ingen av planerna genomfördes dock.




1955 utlystes även en arkitekttävling om en ny stadsplan för Drottningtorget. Man ville även ha en ny stationsbyggnad. Drottningtorget var den stora trafikknutpunkten med järnväg, lokaltrafik, fem stora riksvägar och den enda vid den tiden fasta förbindelsen över Göta Älv i form av Göta Älvbron. Tävlingsjuryn rangordnade inte förslagen men Aaltos förslag fick beröm, framförallt för trafiklösningarna. Man menade att man
hade löst trafikproblemen på ett bra sätt där de olika trafikanordningarna hade god kontakt med varandra utan att för den sakens skull komma i konflikt. Idén i Aaltos förslag kan nog göra många lite mörkrädda då tanken var att sammanföra de alla olika trafiklederna med busstation och järnvägsstation genom ramper som skulle stiga upp mot Göta Älvbron. Här talar vi om trafikseparering av stora mått. Själva järnvägsstationen skulle ligga i markplan, under den stora trafikapparaten. Idén med ramper mot en Göta Älvbro känns väl förresten inte helt obekant med tanke på dagens idéer om bangårdsförbindelse.



Centralstationen enligt Aalto.


Det föreslagna nya affärshuset vid Drottningtorget. Inte helt olikt dagens Centralhuset.



Precis som med de kommunala förvaltningsbyggnaderna fick man omvandla förslaget med tanke på kostnader och möjligheter till etappbyggande. Stationsbyggnaden fick en ny placering och skulle med det gamla posthuset och ett affärscentrum omgärda Drottningtorget. Men Aaltos planer för Drottningtorget blev det som bekant inte något av.




Aaltos stationsidéer i alla ära men man hade nog saknat vårt fina stationshus, landets äldsta.



Källa: Region- och stadsarkivet i Göteborg / Stadsmuseet

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Olle Jansson (11 Januari 2010 14:27):
Intressant. Är jag den enda som misstänker att den storslagna torgbildningen i Curia-förslaget hade blivit ett öde blåshål som många ogillat men som det skulle vara omöjligt att ändra på eller göra något åt för att Aalto ritat den?

Cyklar för övrigt förbi V-dala nation här i Uppsala, som är ritat av Aalto, varje dag. Samma stuk och stod även det på pelare från början. Sedan dess har de dock byggt till lokaler där. Något som jag inte tycker är till husets nackdel.
 0
Aron Davidsson (12 Januari 2010 12:17):
Har för mig att jag sett det där aalto-centralstationsförslaget med sina nivåer. Kanske ändå inte helt irrelevant... Jag tänker t ex på bangårdsviaduktens färd tvärsöver spårområdet.. hur ska man koppla ihop den med järnvägsstationen och staden osv?
 0
Erik Sandblom (12 Januari 2010 21:42):
Aron, det där med "koppla ihop" får mig att se rött. Staden är redan "hopkopplad" och det behövs inte ytterligare åtgärder för att underlätta för motortrafiken. Det kan man se genom att hälften av bilresorna i göteborgsregionen är kortare än 8 km. Många bilresor kan alltså enkelt ersättas med cykel. Källa "Resvanor i göteborgsregionen 2005".

Fotgängare, cyklister och spårtrafiken kan däremot behöva nya hopkopplingar. I yttrandet om bangårdsviadukten föreslår Yimby ett nedre plan i Centralstationen, som skulle få uppgångar mot Polhemsplatsen, perrongerna, Nils Ericsonterminalen och den framtida stationen för Västlänken. Det skulle ge nya kommersiella ytor och plats för servicefunktioner som t ex cykelreparation. Det skulle också kunna bli en genväg till Kruthusgatan om och när den bebyggs.
 0
Erik Sandblom (12 Januari 2010 21:54):
Lite mer om varför "hopkoppling" är ett dåligt ordval:

Tittar man på en karta över Stockholm så syns en massa "koppel" och "länkar", men de är alla motorvägar. Det som möjligen behöver kopplas ihop är spårtrafiken, t ex att koppla ihop Saltsöbanan med tunnelbanans blåa linje, så att man kan resa utan byte. Men biltrafiken erbjuder redan resor utan byte på ett sammanhängande väg- och gatunät, som går utmärkt att köra på.

Hälften av bilresorna mellan bostad och arbete i Stockholm är kortare än 8 km.
http:​/​/​www.​cykelframjandet.​se/​Default.​aspx?​TabId=​470​&t.​.​
 0
Johannes Hulter (12 Januari 2010 22:08):
@ erik: Du har ju alltid sagt att hälften är under 5 km? Det är ju din klassiska tagline? Vad har hänt, har folk börjat cykla mer? :)
 0
Erik Sandblom (12 Januari 2010 22:22):
Johannes, i Stockholm och Göteborg är resorna lite längre än i övriga landet. Förmodligen för att det finns så många motorvägar här!

I hela landet gäller 5 km men i tätorter är 70-80 procent av bilresorna kortare än 3-4 kilometer.
http:​/​/​publikationswebbutik.​vv.​se/​shopping/​ShowItem_​_​_​.​.​
 0
Aron Davidsson (12 Januari 2010 22:27):
Hihi... Jag hade gärna sett BGviadukten som en citydukt.. om det ordet nu finns.. typ som tietgensbro i KBH plus bebyggelse. En slags yta av stadsväv som lite spänstigt lyfter över de där trökiga spåren och perrongerna...(verksamhet rakt ovanpå en järnvägs och kollektivtrafikknutpunkt borde inte tillskapa särskilt många fler bilkilometer men man vet ju aldrig.. bilister...)
 0
Erik Sandblom (12 Januari 2010 22:47):
Tietgensbro är kanske inte såå dum, inte heller Klarabergsviadukten i Stockholm. Jättedum är däremot bron över spåren vid södra änden av Stockholm Central, som saknar trottoarer, cykelbana och trappor ner till spåren. Den börjar redan på Herkulesgatan (Vattugatan?) och stiger uppåt som en övergiven avfyrningsramp för rymdraketer, och som nu tagits över av vingklippta bilister. Jag har flera gånger irrat runt där i tron att man ska kunna gå eller cykla runt kvarteret. Man kunde ju tro att en sån sak skulle vara enkel, men vänta bara tills trafikplanerarna förklarat hur man gör!!!
 0
Daniel Sjölund (13 Januari 2010 07:35):
@Aron: "En slags yta av stadsväv som lite spänstigt lyfter över de där trökiga spåren och perrongerna..."

Ren poesi att läsa på såhär på morgonen innan man skall börja jobba.. :)

Om inte ordet citydukt finns är det dags att vi i Yimby skapar det och utvecklar begreppet, tycker jag!
 0
Johan K (13 Januari 2010 13:15):
Hu så hemskt, hade det där blivit verklighet hade Göteborg tett sig ännu lite mer som Sovjet. En "medborgarplats" utan någon egentlig anledning av vara där som dessutom är ett sluttande plan??? Som sagt, ett totalöde blåshål är vad det hade blivit, förbannat av alla utom de mest anala arkitekturteologerna. Det hade säkert sett fint ut i arkitekturmagasin med skickliga fotografer under några månader innan vårt nordiska klimat hade farit fram med betongen (jag sätter min hatt på att hela tjofräset hade byggts i betong) och förfulat det bortom all räddning.
Skulle någon vänlig själ kunna förklara för mig denna oändliga fascination för naken betong som visserligen kan vara fräckt som kontrast till andra material inomhus, men som i stor skala utomhus nästan omedelbart ser dystert och förfallet ut? Ofantligt underligt enligt mig.
 0
Niklas (13 Januari 2010 13:23):
Det blir ofta fel om formgivare och arkitekter ska syssla med stadsplanering.
 0
Niklas S (14 Januari 2010 20:52):
Ofta blir det fel när stadsplanerare ska syssla med stadsplanering också.
 0
Håkan Cullberg (15 Januari 2010 21:07):
Svar till Niklas o Niklas S /vad värre är - det blir helt fel när stadsplanerare ska syssla med gestaltning och arkitektur också
 0
Daniel Sjölund (16 Januari 2010 23:36):
@Niklas, Niklas S och Håkan Cullberg:
Hur skall vi, i framtiden, göra så att det istället oftast blir rätt i stadsplanering?
 0
Niklas S (17 Januari 2010 10:35):
@Daniel: Du ställer 10 000-kronors frågan :)

Personligen tror jag att det krävs mer samarbete mellan det olika disciplinerna; inte bara i det tillämpade arbetet utan redan under utbildningstiden så att framtidens stadsbyggare är väl rustade.

Vet inte hur det ser ut på dagens utbildningar i berörda ämnen? Antagligen är det redan så här i viss utsträckning. Sen tror jag att dessa yrkesgrupper bör öppna upp för mer input från andra discipliner som kan ha något att säga om stadsplanering (e.g. sociologer, miljöpsykologer, etc.).

Någonstans måste även mjuka värden kvantifieras till kronor och ören för att visa den politiska ledningen vikten av att staden byggs på ett bra sätt.

Edit. Detta tänk är knappast något nytt, problemet är att det inte omsätts i praktiken i nog stor utsträckning. Arkitekter fortsätter att vara arkitekter medan stadsplanerare fortsätter vara stadsplanerare. Undantag finnes självklart. Yimby är i alla fall ett sätt att påverka, upplysa och skapa debatt kring viktiga aspekter av stadsbyggandet. Så mer yimbyistisk aktivitet kanske är det riktiga svaret på din fråga.
 0
Håkan Cullberg (17 Januari 2010 13:59):
Det största problemet är ofta total avsaknad av visioner. Jantelagen är stark i lagomlandet Sverige. Yimby har en stor uppgift att fylla med en dialog som går på tvärs över discipliner. Den fria debatten på Yimby är uppfriskande och kan skapa helt nya tankar och bryta invanda mönster som ofta präglas av gammal vana. Stadsplanering tenderar idag ofta att ta formen av att framställa en karta som uppfyller tekniska krav. Stadsplanering är ngt mycket mer omfattande än så. De goda exemplen måste lyftas fram som förebilder. Tror att Yimby genom att tänja gränser mellan olika fack skapar en grogrund och inspiration till att våga skapa nytt.
 0
Tobias Jansson (17 Januari 2010 14:09):
Jag vet inte om jag kan hålla med er, för mig är stadsplanering och arkitektur något som fungerar i harmoni, och som självklart ska utformas i samspråk. Sen att Alvar Aalto (modernist) ritar en stad som inte är perfekt under rådande funkis-era är väl inte speciellt konstigt? hur många bra stadsplaner har inte arkitekter ritat? Nej tycker allt ni är lite trångsynta.
 0
Håkan Cullberg (17 Januari 2010 14:44):
Håller med Tobias om att det finns goda exempel på stadsplaner som arkitekter har ritat- lyft fram dessa! Tycker dessutom det är lämpligt att just visionära arkitekter med helhetssyn och med stort intresse, kunskap och kompetens för stadsplanering borde lyfta fram - visualisera och kommunicera dessa visioner -som kan lyfta en hel stad. Det är få som är skickade att klara denna svåra uppgift. Alltför ofta lämnas stadsplaneringsuppdrag till teknokrater av olika slag som varken har helhetssyn eller gestaltningsförmåga. Beställarna, politiker mfl måste utbildas i vad god arkitektur och stadsplanering är. Arkitekten är beställarens främste rådgivare. Den beställare som inte ser detta kan inte ta ett beställaransvar.
 0
Johannes Hulter (17 Januari 2010 15:16):
Tobias/håkan: Ja, vilka bra stadsplaner har arkitekter ritat egentligen? :)

Varken Lilienberg eller Lindhagen var arkitekter så vitt jag vet, däremot Uno Åhrén... ;)

Jag tillhör dem som tror att det är ganska enkelt att rita en stadsplan, så länge man följer den klassiska rutnätsmodellen. Det kan såklart även arkitekter göra. Det viktiga är att byggnaderna underordnas planen, istället för tvärtom - och att inte en enda person bestämmer hur alla enskilda hus ska se ut.
 0
Niklas S (17 Januari 2010 15:32):
@Johannes: Kanske att rita den, dock inte att få igenom den :) Kanske skulle man skicka ett schackbräde till stadsarkitekten, eller vänta nu...

Inte bara rutnätet utan även stadsrummen eller vad jag ska kalla det för är viktiga (vilka nog ingår i rutnätsmodellen som obebyggda kvarter dvs. torg fast även dom åttakantiga platserna i korsningar är viktiga imo.).

Angående att byggnaderna ska underordnas planen så vet jag inte om jag håller med fullt ut, det måste finnas lite spektakulära inslag också som går utanför ramen/planen.

New York är bästa exemplet där byggnaderna underordnats planen till väldigt stor del.
 0
Tobias Jansson (17 Januari 2010 15:43):
Hehe beror väl helt på vad man anser vara en bra stadsplan antar jag, men om jag själv var tvungen att spontant nämna två stycken, så gillar jag Charles Follen McKim (Beaux-Art-arkitekt ritade mycket i Washington) men även Andrés Duany.
 0
Johannes Hulter (17 Januari 2010 15:46):
@ niklas s: Om vi hade en stadsarkitekt att skicka den till vill säga... :)

Klart man inte behöver ha en tok-linjär rutnätsplan, som t.ex. Uppsalas. Man kan böja och ha sig med gatorna, som Sitte ville.
Men jag tror att det finns en poäng i att följa en enkel grundmatris i planen och sedan låta arkitekturen stå för originaliteten och fantasin. Istället för att göra tvärtom (som modernisterna) med fantasifullt utströsslade men anonymt gestaltade byggnader.

Det som gör en stad är ju trots allt människornas liv. Planen och byggnaderna ska underlätta det, inte ställa sig i vägen för det.
 0
Johannes Hulter (17 Januari 2010 16:22):
@ tobias: Kul att du nämner Duany (jag trodde inte man fick säga hans namn högt i Sverige om man var arkitekt...)

För att återkoppla till Daniels fråga, hur detta ska styras upp:

Idag ritas våra städer av NCC:s ekonomer. Det är klart att det inte blir något vidare.

Förslag: Inför stadsplaner igen. Låt ett gäng på SBK dra upp gator och kvarter av Linnéstadstyp så det räcker för 50 år framöver. Dela in kvarteren i många mindre tomter. Sätt enkla tydliga regler på varje tomt (mellan 2-20 våningar, lokalyta i bottenplan, maxavstånd till tomtgräns etc) och sälj dem efterhand till många olika entreprenörer. Håller de sig till tomtreglerna så är det bara att sätta igång att bygga, inget detaljplansförfarande behövs. Var 5 år kan man se över situationen och kanske ändra reglerna för de tomter som finns kvar, om det behövs. Skolor, verksamheter etc läggs in i kvartersstrukturen.
 0
Niklas Svensson (17 Januari 2010 16:29):
Får fullständigt hålla med Johannes om att byggnaderna måste underställas planen. Det finns ingen inbyggd motsägelse mellan det och att byggnader tillåts vara spektakulära. När det uppstår problem är där planen är så stel och detaljerad att man blint fokuserar på att tekniska följa den istället för att se till dess övergripande syfte (som tex ett funkisområde som redan från början anses för all framtid slutgiltligt och fulländat).

Niklas S nämner New York som bra exempel på där byggnaderna underställs planen. Håller med, och det tycker jag är ett utmärkt bevis på att det inte finns någon motsägelse enl ovan.
 0
Håkan Cullberg (17 Januari 2010 17:34):
Det är att gå väl långt o tro att en rutnätsplan med kvarter skulle lösa alla problem. Stadsplanering kan inte reduceras till en rutnätsplan o tro att allt löser sig sen
 0
Niklas S (17 Januari 2010 17:57):
@Håkan: Det kan vara en bra utgångspunkt i alla fall. Sen krävs det (åtminstone i mitt tycke) mycket därtill. Vissa av de sakerna har människor i tråden redan varit inne på, till exempel att det krävs variation i vem som bygger och ritar. Därtill trygghetsskapande åtgärder såsom bra belysning (gärna upplysta träd:)) med mera. Allt för en god stad där de boende trivs. Att tro att det löser sig av sig självt sen är det väl ingen som tycker/tror? Däremot att det är en bra grund för att skapa en god stad skriver nog många här under på.
 0
Niklas S (17 Januari 2010 18:05):
För att återknyta till blogginlägget så tror jag att Aalto arkitektur hade varit spännande att ha i Göteborg. Han har gjort en del intressanta byggnader. Seinäjoki city hall blandar på bra med funktioner till exempel.

Edit. Menar Säynätsalo (Jyväskylä) inte Seinäjoki
 0
Niklas S (17 Januari 2010 18:34):
@Johan K: Aalto var i mångt och mycket en motpol till betongarkitekturen. Naturnära materialval är vad Aalto är känd för. Sättet han använder trä på exempelvis. Aalto kan knappast jämföras med rysk betongarkitektur.

Vad som borde göras är att ta vara på det som var bra med aaltos arkitektur och inte bara förkasta det helt och hållet.
 0
Håkan Cullberg (17 Januari 2010 20:14):
Det vore fantastiskt om vi hade fått ett stycke arkitektur av Alvar Aalto i Göteborg. Så blev inte fallet tyvärr. Ofta hänger det på att beställaren skall förstå storheten i vad han ser framför sig. Han måste dessutom våga och gå emot strömmen och stå för sina åsikter hela vägen. Alla som har en Alvar Aalto vas hemma kan se med egna ögon vad han kunde skapa. Han var en gudabenådad arkitekt av stora mått. Tänk om vi i Göteborg hade fått något sådant - granne med Posthuset. Då tror jag man hade varit mer försiktig med vad man förhandlat fram som dålig lösning. Ett tungt ansvar vilar på dem som skrivit fram en sådan kompromiss, som förstör Carl Wilhelm Carlbergs skapelse av Göteborgs centrala motiv med stora hamnkanalen och omkringliggande byggnader. En stubbe som sticker upp bakom Posthuset är ju bara helt fel. Arkitektur är inte förhandling - arkitektur är gestaltning.
 0
Olof Antonson (17 Januari 2010 20:37):
Byggnaderna som uppförts runt Brunnsparken hjälper ju inte den museala karaktären precis. Men, visst, posthuset är maffigt. Hoppas det kommer till sin rätt.
http:​/​/​farm1.​static.​flickr.​com/​41/​87789990​_​3b7d0​0​68a1.​.​.​
 0
Johannes Hulter (18 Januari 2010 00:02):
@ håkan: Nej det är klart allt inte ordnar sig bara man lägger ut en rutnätsplan. Det är då det börjar.

Men ritar man stadsdelar på samma sätt som hus (som modernismens arkitekter gjorde) - med en "entré", ett "kök", ett "sovrum" etc. - så får man väldigt inflexibla planer.

En enda person kan inte vid en viss tidpunkt förutse exakt hur en hel stadsdel ska fungera under 100 år, inte ens Alvar Aalto. Därför behöver man en enkel flexibel och anpassningsbar grundstruktur som kan fyllas med specifikt innehåll över tid. För det syftet funkar rutnät utmärkt.
 0
Håkan Cullberg (18 Januari 2010 00:27):
Kan hålla med dig - man skapar en slags flexibel stadsplan som kan ändras över tid. både när den byggs och när den sen förändras i innehåll mm. Jag är förespråkare för flexibla byggsystem som tillåter förändring över tid, man skulle ju faktiskt kunna göra detta även med hela kvarter
 0
Johannes Hulter (18 Januari 2010 00:29):
Kolla bara vad de håller på med i Sannegårdstråden as we speak, that's the way to do it! http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​176&page=​0​&#f.​.​
 0
Håkan Cullberg (18 Januari 2010 00:33):
Betr Alvar Aalto m fl stjärnarkitekter som får i uppdrag att rita centrala delar av en stad, måste naturligtvis tänka på stadens gestalt och dess funktioner som bildars stadens identiett över tid. När det gäller att lägga ut planer över större områden så kan man naturligtvis göra som i majorna eller liknande. Jag har ett bra exempel på en rutnätsstad som godkändes av självaste Oscar II. Det är Arvika som nu skall fira 100 års jubileum. Där har denna plan fungerat bra och samanhållet skapat en stad av god modell. Däremot har ju vissa arkitekter (inga namn) kommit o klampat in i denna modell och tillfört byggnader som inte alls hör hemma utan förtar effekten av en samlad stadsbildskaraktär
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter