Krönika: Ny plan för Linnéstaden

Även om jag håller med om en hel del principer verkar detta rätt enkelspårigt. 'Blandstad' verkar endast gälla funktioner och helt glömma typologier och mångfald sprungen ur orginalitet och olikhet. Helt klart behöver södra älvstranden utmed hela dess längd en stadsbyggnadsmässig uppmärksamhet som Göteborg hittills verkar oförmögen att uppbringa. Att rulla ut mattan av kvartersstad utan tanke på vad denna speciella gränssituation har för möjligheter att tillföra staden känns svagt och oinspirerat formulistiskt.
Vad Albert har emot konstnärer och miljöer som inte inrättar sig i rutnätet vet vi inte, men att antyda att en av de mer interessanta platserna i staden är en parasit som borde lämna plats för det generiska är märkligt och skrämmande. Likadant med tanken att kringbygga Linnéplatsen, Slottskogen är ytterligare ett av Göteborgs unika områden och att tro att Linnégatan skulle vinna på att vända ryggen till antyder missförståelse i relationen mellan bebyggelse och stadens öppna rum.
Dags att vidga vyerna och utforska de 'svåra' och speciella situationerna i området och uppskatta och stärka de goda kvalitéerna som kommer av öppenhet, snarare än att blint tro på blandstad/kvarterstad som medicinen mot allt ont.

Tanken att allt bör utjämnas (mer gator/bostäder/kontor etc. där inga finns) låter lovande i teorin men i verkligheten är det svårt att se detta rigida sätt att tänka skapa en stad som inte går mot likformighet och en gradvis nednötning av unika värden i staden. Säregenhet och specialitet är inte farligt som princip. Göteborg behöver stadsplanering på en högre nivå av förståelse av komplexitet än detta i mina ögon.

Intressant inlägg hursomhelt.
ps. (Yimby, vad hände med Gårdabeslutet?)

Titta på Konstepedimien t.ex. Jag tror inte Albert menar att en matta av Linnés stenhusstad ska rullas ut över kullen. Exemplet Klippan visar att det går att förtäta utan att det unika försvinner. Den historiska karaktären kan användas som utgångspunkt för unik modern arkitektur. Och nya verksamheter/bostäder gör de historiska miljöerna mer tillgängliga för folk.

Men rutnätet är ju oöverträffat om man vill integrera rum i staden, öppna upp slutna områden för stadens trafik och nya exploateringar. Jag tycker denna dimension bör få en mer framskjuten roll i då man planerar förtätningar i vår tätort. Jag tror t.ex att Campus Linné skulle ha blivit mycket roligare om det fått bli en integrerad del av staden snarare än att bara fortsätta vara ett institutionsområde avskilt från staden.

Jag gillar alltså Alberts visioner!

Johannes, som jag sa håller jag med om många av Alberts idéer.

Inlägg missförstås ofta som för eller emot; jag är inte emot kvarters och blandstaden som förebild här, inte heller är jag för vad som verkar ses som dess motpunkt - 'punkthus/modernistisk arkitektdröm'.

Vad jag är för är att vi gemensamt lyfter diskussionsnivån i Göteborg när det gäller dessa frågor. Vad jag menar med detta är att vi måste inse begränsningarna hos de stadskaraktärer vi har och vill skapa och vara ärliga med att det inte fungerar att applicera en metod överallt, det är alltför simplistiskt.

Vad jag är emot är kategoriska teorier som inte har något utrymme eller förståelse för rikedom i komplexitet, särart och lösningar. Och innan detta missförstås; jag menar inte att det är vad Alberts förslag står för, bara att det inte är hela bilden av en lösning.

Mångfald och blandstad för mig innefattar både funktion och typologi, för att begränsa oss till vad vi kan planerar för, och jag ser ingen anledning till att diskussionen skall handla om det ena eller det andra utan både och.

Olof, jag gillar också Konstepedemin. Min poäng var som din, det var svårt att se vad Alberts uppfattning att den 'suger ut' istället för att 'ge något tillbaks' kommer ifrån (Krier?). Icke kvartersstadsområden som detta tillför rikedom och jag tyckte mig se en svaghet och okänslighet i förslaget på denna punkt, därav min kommentar om formalism (som ett uttryck för inacceptans av alternativ och förståelse för när en annan lösning en den man för stunden argumenterar för är mer lämpad). Så ja, förtätning av Konstepedemin är möjlig, men det kräver en finkänslighet av en annan natur än kvartersstaden.

Stadsrummet kan förbättras på många sätt, inte bara genom byggnader. Om vår verktyslåda som arkitekter och stadsplanerare inte sträcker sig längre än till att ge stadsrummet definition med hjälp av byggnader, att 'fylla igen hålen' eller 'bygga färdigt', så ligger vi risigt till.

Det är gränserna mellan situationerna som är svåra och därför intressanta, något som jag inte tyckte var löst här. Det var inte min mening att skjuta ner, allt jag ville var att påpeka hur förslaget kan stärkas och förbättras genom att vara lite mer öppen i sina lösningar. Haga är annorlunda från Linnéstaden som är annorlunda från södra älvstranden. Helt naturligt att de behöver ses utifrån olika förutsättningar och lika naturligt att det inte nödvändigtvis är samma recept som löser problemen bäst.

Jag vill klargöra att jag inte har något emot de som arbetar i Konstepidemin, lika lite som jag har något emot de som bor i förorten. Men konstepidemin är en monofunktionell zon på precis samma sätt som låt säga Högsbo industriområde eller "nya" Masthugget. Tänk vad trevligt om konstnärsateljéerna låg längs gator och konstnärerna tog sin lunch i kvarteret. Jag vet hur min dröm om hur en stad skall vara ser ut. Den bästa grogrunden för att den drömmen skulle kunna bli verklighet tycks, om jag tittar på var det stadsliv jag älskar faktiskt finns, vara en generell stadsstruktur med blandade verksamheter.

Albert, tack för ditt intressanta bidrag till Göteborgs stadsplaneringsdebatt.

Om Kulturepedemin är en monofunktionell zon kan diskuteras då där finns både högskoleutbildning, gallerier öppna för almänheten, affärsverksamheter, kontor och hantverkare förutom konstnärer. Dessutom finns det en restaurang där jag gissar att du kan finna lunchintagandes konstnärer.

Att se monofunktionalitet som något ont i detta fall känns för mig problematiskt då det stipuleras att nuvarande tillstånd skulle förbättras av mer av det som inte finns där.

Ibland är monofunktionalitet grogrund för unika upplevelser som inte uppstår i en blandstad (oändliga exempel på det här i London där jag råkar bo) och i fall som är uppenbart framgånsrika på denna front borde det erkännas och förstås, inte ses som ett problem.

Som du säkert har förstått av mina tidigare kommentarer är det inte blandstad jag är emot utan tron på det som den enda lösningen. Jag gillar generella stadsstrukturer, men jag gillar även specifika stadsstrukturer. Specifika problem löses sällan med generella lösningar.

Johannes, jag tror vi säger samma sak.

Södra älvstranden, Linnéplatsen och Konstepedemin var exempel på områden som, i mina ögon, detta förslag inte löste på ett tillfredställande sätt.

Kul med lite diskussion.
DN: Skulle du kunna precisera vad du tycker är otillfredsställande med en kvartersstadslösning på Södra älvstranden?

Uselt förslag. Det behövs inte mer gator och trafik i dessa områden. Linne har redan blivit slaktat tillräckligt genom åren. Experimentera istället på ledig mark på Hisingen.

Har missat detta tidigare. Ser ju riktigt bra ut! Tänk om det gick att få lite ordning på miljonprogrammen inne i centrala Gbg i linje med Alberts tankar.