Krönika: Typologiskt trauma

Word!

Grymt att du skriver detta i Arkitekten, Johannes! Rädslan för normativa utsagor om hållbarhet är vanlig bland arkitekter, men icke desto mindre är den både svårbegriplig och olycklig.

Tack Johannes. Spot on.

Fantastiskt bra inlägg i debatten. Ska bli intressant att se om du får något svar i Arkitekten (även om något annat än medhåll inte är rationellt).

Om man läser de tidigare debattinläggen så finns det en del intressanta: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s51628

Om man byter ut ordet "kvarter" mot "utomjording", så skulle det inlägget kunna vara hämtat ur en science fictionfilm från 50-talet.

Ta skydd, kvarteren anfaller!


edit: här finns numret att läsa på nätet som pdf:
http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​arkitekten/​10​0​1/​f970​9

sök på "trauma" så kommer inlägget upp

@ olof: :D Eller hur!

Det är roligt att läsa Bergmans inlägg. Den främsta invändningen verkar vara att kvartersstad är fel eftersom den är otidsenlig. Där ser man hur djupt modernistisk planideologi satt sig hos vissa.

"Runda hjul är ju extremt otidsenligt, det uppfanns för himla länge sedan. Fyrkantiga hjul - där har vi ett sant uttryck för vår tid..."

Bra skrivet. Ska bli intressant att följa debatten framöver.

Håller fullständigt med och hoppas att fler lyssnar innan varenda potentiella yta i Göteborg är bortslösad.

Applåder, underbart skrivet.

Jag tror inte att det enbart är närheten som är målet med kvartersstad eller många av yimbys ideal. Det är även öppenheten och blandningen, som jag tror är viktiga psykologiska faktorer som spelar roll när man försöker bygga en trivsam stad. Således tror jag inte att det räcker med att bygga kvartersstad för att skapa en levande stad, utan utformningen spelar stor roll även i kvartersbebyggelse. Jag tycker det känns som att det är några principer som står ut som mycket önskvärda för att skapa en levande stad:

1) Verksamhetsanpassade lokaler i bottenvåningarna med stor öppenhet i form av fönster, entréer och uttryck. Tittar man på de populära, livfulla gatorna så inser man att det inte bara är de som har ett medvetet mål om att gå in i en affär och köpa en vara som tar del av butiken. Det är även de som går runt och tittar och flanerar, "fönstershoppar", som tar del av upplevelsen. Jag tycker man ofta kan se en tydlig skillnad på områden som har butiker utformade enbart för målmedveten komsumption och andra områden som är utformade mer som en helheltsupplevelse även för de som vistas på gatan. Gå en sväng på Östra Eriksbergsgatan till exempel. Visst tillåts det här verksamhet i de nedersta våningarna, men det är en så otroligt tydlig skillnad på den typen av lokaler och utformning och mer livfulla miljöer som Linné eller hamngatorna. Den förstnämnda gatan känns inte välkomnande för "flanörer".

2) Markerade gaturum - vilket jag tror hänger ihop mycket med slutna kvarter. Utspridd och ojämn bebyggelse eller stora öppna ytor tenderar att bara bli förvirrande, medan ett tydligt gaturum med rak, tät bebyggelse ända fram till trottoaren skapar en mycket mer trivsam miljö där folk kan orientera sig och känna sig välkomna.

Så, alltså, jag tror även att själva blandningen i sig är viktig, inte bara närheten. Utformar man staden enligt principen om funktionsseparering så blir den inte levande. Om man utformar bebyggelsen enligt principen att "hit går man för att handla, här bor man, hit går man för att jobba", så kommer det inte bli levande hur nära varandra de olika faciliteterna än är. För att det ska bli levande så tror jag att ett område måste vara trevligt även för de som inte är där just för att shoppa, jobba eller bo, och så vidare.

Sen vill väl ingen att det BARA ska finnas sådan tät blandstad eller tvärtom heller, men det är väl ganska uppenbart att det finns relativt väldigt lite sådan kvartersstad i Göteborg och att det som finns nästan uteslutande byggdes för flera decennier sedan och att i princip allt man bygger nu är enklaver för olika funktioner.

Bara mina obildade reflektioner :)

@ anders: Läs Bergmans inlägg. Det är han som avfärdar bebyggelsetyper som otidsenliga, inte jag. Det är klassisk modernistisk historiefilosofi.

Anders Lundberg, för att hamna i samma fälla som modernisterna borde vi i sådana fall åtminstone kunna peka på all fantastisk kvartersstad med funktionsblandning som byggts på senare tid och visa hur förträfflig den är. Problemet är bara att det inte byggts någon kvartersstad med funktionsblandning i det här landet på 80 år så risken att hamna i den fällan måste väl anses vara minimal? Jo förresten, min hemstad Kungsbacka har faktiskt byggt några riktiga kvarter med funktionsblandning de senaste åren och funderar faktiskt på att bygga till ett kvarter hur fantastiskt det än låter. Och vad som är ännu mer fantastiskt är att alla verkar tycka att det är bra...

Så för oss att hamna i någon fälla kräver ju först och främst att det börjar byggas kvartersstad med funktionsblandning i, det är dock som du säkert känner till massa arkitekter, byggare och stadsbyggnadskontor som står i vägen. Nästan alla dom älskar ju fortfarande Corbusier och den utspridda staden otroligt nog.

@ matthias: Fast det är ju just det som Bergman bygger sitt cirkelresonemang på: Det är fel att bygga kvartersstad eftersom det är otidsenligt och det är otidsenligt eftersom det inte byggs.

Enligt Bergman har Utvecklingen alltid rätt, därför ska man inte gå emot Utvecklingen (då kanske den blir ledsen). Bergman har pratat med Utvecklingen och den sa att den gillar sprawl. Ergo: Kvartersstad är förkastligt.

Jag uppmanar verkligen alla att läsa Bergmans text: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s51628 Läs den noggrannt och långsamt. Vad är egentligen hans tes och vad anger han egentligen för argument för att styrka sin tes? Jag måste erkänna att jag inte hittar några argument. Det är bara staplande av åsikter.

Sven, jo jag vet att jag hårddrar det lite grand men man kan väl säga i förhållande till all husipark som byggts under den tiden så närmar sig kvarterstadsbebyggelsen nästan 0 pct hehehe.

Nu har inte jag läs något ytterligare av Bosse Bergman men hans resonemang är - om man köper det - minst lika rätt att applicera på grannskapsenheten.

Kritik för kritikens egen skull har la redan tidigare diskuterats här, http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​0​6/​kritik-​for-​kritikens-​egen_​.​.​ .

Sedan kanske man skall dra resonemanget till sin spets och sluta upp med detta offentliga samtal, som är en chimär av intressegemenskap som ju rimligen inte finns längre.

"Sedan kanske man skall dra resonemanget till sin spets och sluta upp med detta offentliga samtal, som är en chimär av intressegemenskap som ju rimligen inte finns längre."

Hehehehe

För mig är det viktigaste att bygga stad som upplevs som trygg, där det finns en växelverkan mellan funktioner och människor som ömsesidigt attraherar varandra. Eller som Jacobs uttrycker det "A self-policing street", där kompletta främlingar inte blir ett hot utan en trygghet.


Vilka områden i Göteborg upplevs som otrygga, och hur ser deras struktur ut?

Ett ställe jag inte tycker om är den långa gångtunneln vid Lundbybadet, den är riktigt läskig, och som gjord för bakhåll. Tunneln är trafikseparerad, med spårvagn i mitten och bilväg på sidorna. För att komma över till någon sida måste man ner i tunneln. Maximalt otrygg för dem som måste igenom tunneln, smidig för dem som passerar ovanför i bilar.

Olof: Att tunneln vid Lunbybadet inte känns inbjudande eller mysig kan jag hålla med om...men otrygg och upplagt för ett bakhåll tycker jag låter långsökt.

Att leta efter platser där någon kan ligga i bakhåll eller utmåla platser som farliga är att göra sig en stor otjänst, det finns inte en enda plats där man är trygg om någon vill en illa och det är inte mycket svårare att överfalla någon på en fotbollsplan eller i din lägenhet än i en gångtunnel. Lyckligtvis är det oftast inte någon som vill det.

En miljö kan ha inbyggda egenskaper som underlättar för att brott skall kunna begås. Om en plats upplevs som otrygg så genererar det färre "ögon på gatan", folk drar sig från att gå där, du får ingen hjälp när du blir utsatt.

Det jag menar är att den fysiska strukturen är avgörande för om människor rör sig där eller inte.
Klart man kan bli överfallen var som helst, men olika områden är olika bra på att handskas med det.

Jag menar att majoriteten av de ställen jag finner otrygga i stan inte finns att hitta i den blandade kvartersstaden, utan snarare i den struktur som är trafik- och funktionsseparering. Mitt syfte är inte att svartmåla något specifikt område, utan att ge ett tydligt (dåligt) exempel och ställa frågan: vad är det som gör miljöer olika trygga?
Är det en slump menar du? Du tycker nog inte det är speciellt långsökt om du råkar illa ut på ett ställe där ingen kan höra dig skrika.

Jag har själv blivit hotfullt bemött av några killar med en hantelstång i en gångtunnel, och jag försätter mig inte gärna i sådana situationer igen. Jag är övertygad om att man kan bygga bort mycket, men då krävs det att man över huvud taget är medveten. Vissa strukturer verkar generera dessa otrygga platser.

@Olof och Hans:

Jag tror att ni delvis blandar ihop reell trygghet med upplevd trygghet. På t.ex. Järntorget begås det relativt många brott, men på grund av platsens fysiska utformning känner sig de flesta trygga här. I gångtunnlar och på förorternas gångvägar genom grönområden begås antagligen färre brott, men platsernas utformningar upplevs otrygga, vilket medför stora olägenheter för dem som måste passera.

Jag menar upplevd trygghet (svenskan är lite torftig ibland), inte att "går du genom tunneln så kommer du bli rånad", det kan vi undersöka rent empiriskt, och i 99 fall av 100 går det säkert bra. Det handlar om att platsens utformning är sådan att den förmedlar otrygghet.

Ett annat exempel: Jag var hemma hos en kompis i en förort. Utanför huset samlades sent på kvällen en massa ungdomar, som bara hängde där, körde runt med bilar och motorcyklar, tutade och var allmänt brötiga. Den enda vägen till spårvagnen var förbi dessa ungdomar - och sedan genom en lång, mörk gångväg omgiven av sly. Inga människor förutom gänget rörde sig ute, ingen skulle ingripa om det hände någonting, inga vittnen. Jag sov över, och åkte hem dagen efter.