Utskrift från gbg.yimby.se
....

Tät blandstad - nej tack!

 
(OBS! Detta inlägg kan innehålla spår av ironi)

Senaste numret av vänstertidskriften Arena lockar med ett "stadsmanifest för en rödgrön stadspolitik" signerat forskaren Karin Bradley (som doktorerat på miljörättvisa) och arkitekten Ola Broms Wessel. Bradley & Wessel (som båda arbetar för arkitektkontoret Spridd) har gjort sig ett namn på att kritisera förtätningstrenden inom stadsplaneringen.

Viljan att bygga täta, funktionsblandade kvarter med mycket stadsliv är enligt dem bara ett uttryck för en kapitalistisk och konsumistisk medelklassnorm. Istället efterfrågar B&W sk.  "alternativa lösningar". Det låter förstås intressant och många är nyfikna på hur alternativen till den täta blandstaden ser ut. Hittills har dock B&W inte lyckats presentera några alternativa lösningar, vilket gör det lite svårt att ha en meningsfull diskussion.

Uppenbarligen känner B&W att det börjar bli lite pinsamt och tradigt att bara fortsätta negga på tät blandstad utan att kunna erbjuda några alternativ, så nu har man samlat sig till ett grandiost stadsmanifest. Ordet manifest kommer av latinets manifestus, som betyder "tydlig, uppenbar". Det är alltså meningen att ett manifest ska innehålla ett väldigt konkret budskap om vad man vill göra. Det gör inte det här manifestet.

Halva texten är den gamla vanliga kritiken mot förtätning som ond medelklassnorm. Därefter kommer själva manifestet, som är en lista på saker som de rödgröna borde satsa på enligt B&W. Syftet är att få "...en mer långtgående politik för en miljörättvis stadsutveckling som matchar visionerna om en på djupet hållbar ekonomi, nya former för arbete och fritid, livskvalitet, förhållande till det gröna och maktrelationer - lokalt såväl som globalt."

Detta storslagna syfte ska uppnås genom

1. Flerkärniga städer
2. Långsiktiga visioner om "nollutsläppsstäder"
3. Upprustning av modernismens förorter
4. Starkare regional planering
5. Ett nationellt organ för hållbart stadsbyggande.

Ja, det var det. Föga kontroversiella ståndpunkter alltså. Tvärtom låter det som ett ganska ordinärt inlägg på en ganska ordinär workshop om stadsplanering. Men då har man inte läst det finstilta. Av någon anledning får nämligen de flerkärniga städerna inte byggas med "innerstaden som norm" och betongförorterna får absolut inte byggas om till  "kvartersstadsliknande strukturer".

Varför? Ja, vem vet? Ingenstans förklarar B&W varför man inte får göra det. Det bara är så. Tät, funktionsblandad kvartersstad är helt enkelt ond och måste förbjudas. Måhända ligger ett typologiskt trauma bakom denna kvartersfobi?

Ska man tro B&W går det inte att bygga "miljörättvisa" städer om man bygger tät, funktionsblandad kvartersstad. Och tro är det enda man kan göra för några argument får man inte se. Det är svårt att överhuvudtaget göra sig en bild av hur B&W tycker att en "miljörättvis" stad ska byggas, mer än att den naturligtvis inte får se ut som "innerstaden".

Men om man studerar vad B&W:s arkitektkontor Spridd har gjort för projekt blir man lite klokare. Spridd arbetar nämligen målmedvetet med något som kallas "Grön Social Arkitektur":

Samhället genomgår idag stora förändringar i synen på konsumtion. Resursförbrukning och långsiktigt hållbara lösningar är i fokus. Byggandet och den dagliga förbrukningen av energi för att åstadkomma bekväma inomhusmiljöer står för en stor del av vår resursförbrukning. Inom detta fält sker ett omfattande förändringsarbete.

Spridd arbetar med visionen om en Grön Social Arkitektur. Visionen inkluderar sociala relationer, beteenden och flöden i frågan om hållbarhet. För att åstadkomma förändringar krävs såväl bättre tekniska lösningar som grundläggande förändringar i vårt beteende – våra vanor, vår arbetsplats, vårt boende och överlag konsumtionen av byggnader. I ett resurseffektivt byggande är det avgörande att värdera vad som verkligen behövs och att bidra med nya synsätt på samutnyttjande och yteffektivisering.

Vill man se exempel på B&W:s alternativa, miljörättvisa stad kan man t.ex. spana in de här radhusen i Malaga:



Spridd ritar radhus i Malaga - inget säger "hållbar stadsutveckling" som en golfpensionär som testar svingen rakt ut i havet.


Det är imponerande att Spridd lyckas hålla igång sin icke-kommersiella verksamhet, trots att man så tydligt tar avstånd från konsumistiska medelklassnormer. Ett annat fint exempel på Spridds miljörättvisa tänkande är villa "Satellit" i Helsingfors skärgård.



Villa "Satellit" på privat ö i Helsingfors skärgård

Att Spridd gav villan namnet "satellit" har en enkel förklaring: "Valet av satellit som namn refererar delvis till att det fungerar som en andrabostad till stadslägenheten i Helsingfors men är också ett sätt att förskjuta fokus från det enskilda huset till hela ön som bostad".

Ett annat intressant villaprojekt där beställaren också äger en ö (denna gång i Stockholms skärgård) befinner sig dessvärre i "viloläge". Så ser tyvärr den bistra verkligheten ut för de som utmanar den konsumistiska medelklassnormen med Grön Social Arkitektur.

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 09:20):
Visst är det så att snacket kring förtätning ofta sammanfaller med konsumistiska ideal; mkt av fokuset ligger ofta på schysst caféliv, små butik osv. Och om man har problem med sådant så är det inte förvånande att vissa får problem med yimbygrejen...

Jag har dock personligen inga problem med konsumism i sig och tror absolut inte det finns någon motsättning mellan miljörättvisa och täta, blandade städer. Men som du säger, jätteintressant att diskutera "alternativa lösningar". Jag tycker t.ex. det skulle vara nyttigt att se en mer ingående diskussion kring hur den typ av gatuliv vi vill åstadkomma kan nås med andra verktyg än detaljhandel; hur ska vi forma torg och andra offentliga platser osv.. Men jag är säker på att ingen yimbysympatisör skulle ha något emot en sådan diskussion...
 0
Carina Gråbacke (3 Mars 2010 10:23):
Intressant inlägg, men också väldigt underhållande: "Det är imponerande att Spridd lyckas hålla igång sin icke-kommersiella verksamhet, trots att man så tydligt tar avstånd från konsumistiska medelklassnormer". Enligt senaste årsredovisningen (1/7-08 till 30/6-09), som utgör det fjärde vrtksamhetsåret, sysslar Spridd med om- och tillbyggnader samt deltagande i diskussioner och seminarier om stadsplanering och arkitektur. Omsättning 3,6 miljoner och fyra anställda. Hur stor del av omsättingen som utgörs av kommersiella uppdrag framgår ju inte - det kan ju vara det andra verksamhetsbenet som genererar intäkterna... (varning: ironi).
 0
Erik Sandblom (3 Mars 2010 10:31):
Stefan Molnar, snacket om utglesning sammanfaller också med konsumistiska ideal eftersom man då bygger externa köpcentrum.
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 10:33):
@ stefan: Jag håller med dig. Men jag har svårt att se att radhuslivet är mindre "konsumistiskt" än stadslivet. Snarare tvärtom.

Vill man argumentera för mindre konsumtion, kritisera "tillväxtsamhället" etc. så går ju det utmärkt att göra direkt, utan att hävda en godtycklig och ogrundad koppling till en specifik stadsform.
 0
Fredrik R (3 Mars 2010 10:59):
Lustigt att man först räknar upp den täta blandstadens solklara fördelar, för att sedan bemöta dem med argument som faller som korthus.

"Täthet och funktionsblandning för att komma bort från bilberoendet, täthet för att effektivisera energiförsörjning och infrastruktur, blandning av handel, service, boende och kontor för att ge mångfald" följs av konstaterandet att "Promenadstaden är beroende av ett bilburet omland". Jaha? Det kanske den är, men inte blir väl omlandet mindre bilburet av att man bygger glesa, funktionsseparerade städer?
 0
Sven R (3 Mars 2010 11:08):
Tummen upp för kul ironi! :-)
 0
Daniel Andersson (3 Mars 2010 11:09):
Malagaexemplet kan iofs ha en poäng. Att människor flyttar från kalla områden till tempererade kan minska energåtgången för uppvärmning. Kan man gå till stranden och bada varje dag istället för att pendla till jobb eller studier minskar också utsläppen från transporter :).

När det gäller konsumtion är den typ som sker i innerstan (kaffedrickande, dyra designvaror, antikaffärer etc) generellt arbetsintensiva och därmed mycket mindre miljöbelastande än de prylar som säljs i lågprisvaruhusen utanför stan. Dit man i allmänhet också tar bilen.

Idealet ur resurssynpunkt vore täta städer i närheten av ekvatorn på lagom höjd så att varken uppvärmning eller kyla behövs under året, samt med djuphamn närapå så att logistiken blir effektiv. Andra fördelar är områden i närheten som är lämpliga för solkraft (låg molnighet) och andra med god vattentillgång (för att slippa tex avsaltningsanläggningar).
 0
E K (3 Mars 2010 11:29):
Grymt skrivet som vanligt, Johannes! :D

Arena, som jag i övrigt tycker är en skarp tidskrift, har tyvärr hamnat snett i stadsplaneringsdebatten. Framförallt redaktören Per Wirtén verkar vara såld på Bradley, Raattamaa, Tunström m.fl. I 6/09 var Wirtén exalterad över Moa Tunströms avhandling "på spaning efter den goda staden" och menade att vurmandet för promenad-/kvarters-/blandstad är ett antimodernt projekt, som till sitt väsen står i konflikt med de gamla fina folkhemsidealen.

De problem som denna falang tillskriver den täta kvartersstaden kokar ofta ner att den idag retoriskt delvis återfinns i sällskap med "medelklassnormer" och ett fokus på den befintliga innerstaden, som ju bebos av rika människor. Ibland anförs också dagens stadsbyggnadspraktiks (som felaktigt påstås bestå av "utrullning av kvartersstadsmatta") oförmåga att leva upp till visioner, som ett argument.

Det är rent vulgärt när detta tas som en ursäkt för nihilism gentemot en tät kvartersstads mätbara hållbarhetsmässiga fördelar. Svaret på frågan om vad som egentligen är dåligt med täthet, blandstad och kvarter lämnas därhän. Måste promenadstaden, som B&W utan vidare påstår i sin Arena-artikel, vara beroende av ett bilburet omland? Bevisligen kunde ju promenadstaden åtminstone på 1800-talet fungera utan bilburet omland.
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 11:41):
@ ek: Dessutom - om det nu är det bilburna omlandet som är problemet, så är det väl det bilburna omlandet som behöver åtgärdas?
 0
Kalle P (3 Mars 2010 12:00):
Oerhört lyckat! :-)
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 12:14):
"Stefan Molnar, snacket om utglesning sammanfaller också med konsumistiska ideal eftersom man då bygger externa köpcentrum."

"Vill man argumentera för mindre konsumtion, kritisera "tillväxtsamhället" etc. så går ju det utmärkt att göra direkt, utan att hävda en godtycklig och ogrundad koppling till en specifik stadsform."

Right on!
 0
Hannes Johansson (3 Mars 2010 12:17):
Daniel Andersson: Du verkar ju redan vara medveten om det, men det kan vara intressant att påpeka att det globalt går åt mer energi åt kylning än åt uppvärmning.

För övrigt är det ju helt befängt att påstå att kvartersstad är konsumistiskt men att modernism inte är det. Så, det skulle alltså inte vara konsumistiskt att ett fåtal megakedjor smäller upp gigantiska shoppingcenter utanför städerna, dit Svensson tar bilen ett par gånger i veckan och köper stora mängder massproducerade varor. Det låter ju mycket mer socialt, anti-kapitalistiskt och ekologiskt hållbart än att blanda funktioner i en tät stad med mycket människor där utbudet är mer varierat och varorna oftare egenproducerade... Vilken planet är de från?
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 12:21):
Skulle dock vara givande att gå vidare med en diskussion kring det här ämnet tycker jag.. Förutom det här med lokaler i bottenplan och små butiker... vad "bör" man som "yimbyit" sträva efter? Det kanske dock redan har förts diskussioner kring detta på forumet som jag har missat...?
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 12:22):
Vad bör man sträva efter i termet av gatuliv osv. menar jag... vad är viktigt för ett levande gatuliv förutom butiker i bottenplan...
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 12:43):
@ stefan: "Lokaler i gatuplan" handlar ju inte bara om kommersiell handel. Ideella föreningar (kulturella, religiösa, politiska etc) behöver också lokaler, precis som kommunala verksamheter (skolor, äldreomsorg etc). Det funkar inte att lägga i Bäckebol eller Sisjön.
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 13:02):
@ stefan: Men man behöver naturligtvis inte sprida lokalerna i gatuplanet.

Om man tror sig veta exakt vilka behov som kan komma att uppstå under det närmsta seklet så kan man ju istället centralisera alltihop i ett kommunalt styrt "kulturhus" med några samlingslokaler och lägga ett bibliotek, en pizzeria och en ICA bredvid och kalla alltihop för ett "torg" och sedan ha renodlade bostadshus utspridda runtomkring.

Och det är ju det vi gjort de senaste åttio åren med känt resultat...
 0
Erik Sandblom (3 Mars 2010 13:10):
Medan övriga åker bil till sina Riktiga Jobb inom industrin! ;)
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 15:32):
@ Johannes - ja det är klart att lokaler kan användas till andra saker än butiker, och visst brukar detta lyftas inom yimby, men samtidigt skulle jag säga att det ofta blir fokus på just butiker och caféer ändå; på ett nytt 2:a lång... åtminstone märker jag denna tendens i mitt eget tänk.

Sedan finns det ju också andra element av ett offentligt liv som är viktiga än lokaler... Jag säger inte att inte du eller jag eller andra som brukar hänga här är medvetna om detta.. men jag försöker bara vara lite självkritisk och menar att det skulle vara intressant att diskutera detta än mer. Detta borde man la kunna göra utan att hamna i ett propagerande för ICA-butiker ;)
 0
Klara ! (3 Mars 2010 15:35):
Bradley menar att de som tänker på miljön i störst utsträckning (och som anser sig vilja leva mest miljövänligt?), medelklassen, är de som lever minst miljövänligt. Detta har förstås att göra med att de är ekonomiskt starka och har stora möjligheter till konsumtion. De som bor tät kvartersstad tillhör främst ovan nämnda klass då de har privilegium i pengar och kontakter. Därför finns skäl att tro att personer som lever i en tät kvartersstad generellt lever mindre miljövänligt än andra. För mig fallerar resonemanget (jag är dessutom medveten om tätbebyggelsens fördelar miljömässigt så det är inte den diskussionen jag vill åt), men jag undrar om det är såhär Bradley kanske tänker? Eller hur resonerar hon egentligen?
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 16:49):
@ stefan: Absolut! Det vore mycket intressant att prata mer om. Du som är sociolog kan väl skriva ett inlägg där du resonerar om det? :)

Personligen är jag lite skeptisk till att försöka detaljstyra vilka uttrycksformer som det offentliga livet tar sig. Min linje är mer att ge goda förutsättningar och låta det blomma ut av sig självt (och sedan inte riva sönder det som i Gårda).

Det är något djupt "koloniserat" (för att tala med Habermas) med förvaltningarnas ansträngda försök att "skapa liv" genom bänkar, buskar och "aktivitetsytor" - samtidigt som man aktivt motar bort spontant uppblomstrande aktiviteter (skejtarna i Hagapoolen, Esperantoplatsen etc).
 0
E K (3 Mars 2010 17:04):
@Klara:

Eftersom Bradley i sin Arena-artikel inte förklarar sin föga aprioriska tes om varför tät kvartersstad skulle vara ohållbar, vet jag inte med säkerhet hur hennes slutledning ser ut.

Men om du tvingar mig att gissa, så tror jag att Bradley anser att det underlag för kommersiell verksamhet som den täta funktionsblandade kvartersstaden skapar, uppmuntrar och leder till ökad konsumtion. Om jag gissar rätt så är Bradley av uppfattningen att den täta blandstadens invånares konsumtionsvanor inte bara beror på deras jämförelsevis starka ekonomiska resurser, utan att innerstadens typologi och täthet i sig är direkt bidragande orsaker till deras osunda leverne.

Detta resonemang har flera svagheter. Om nu den täta blandstaden leder till ökad konsumtion (Bradley kan mig veterligen inte stödja sig på vetenskap här), hur stor är den ökade resursförbrukningen i förhållande till den som en icke-tät icke-blandad stads längre transporter och större infrastrukturbehov ger upphov till? Vidare så har Daniel A en poäng ovan:

"När det gäller konsumtion är den typ som sker i innerstan (kaffedrickande, dyra designvaror, antikaffärer etc) generellt arbetsintensiva och därmed mycket mindre miljöbelastande än de prylar som säljs i lågprisvaruhusen utanför stan. Dit man i allmänhet också tar bilen."

Det ska dock sägas att det går att problematisera en del här. Vilken typ av konsumtion som sker i innerstaden kan vara avhängigt invånarnas ekonomiska resurser och/eller "normer" likaväl som stadens typologi/täthet.
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 17:11):
@ klara: Du har naturligtvis helt rätt.

Det många (inkl. Bradley själv) glömmer är att hennes avhandling är renodlat diskursanalytisk. Den handlar inte om vad som är mest miljövänligt "i verkligheten". Hon säger det själv väldigt tydligt i avhandlingen - hon har inga som helst belägg för att täta städer inte är mer miljövänliga än glesa. Hennes avhandling handlar överhuvudtaget inte om det.

Det hon undersökt är vilka diskurser (sätt att tala och resonera) som används inom stadsplaneringen. Enligt henne är "förtätningsdiskursen" en "medelklassdiskurs" eftersom den glorifierar medelklassens livsstil (uppenbarligen finns medelklassen bara i städerna enligt Bradley).

När de hon intervjuar i Tensta (läs arbetarklassen) tycker "fel" saker ser hon det som ett tecken på att tenstaborna "tagit över" eller blivit påtvingade en medelklassdiskurs.

Jag rekommenderar alla att faktiskt läsa Bradleys avhandling - Just Environments
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 17:20):
>Personligen är jag lite skeptisk till att försöka detaljstyra >vilka uttrycksformer som det offentliga livet tar sig. Min >linje är mer att ge goda förutsättningar och låta det blomma ut >av sig självt (och sedan inte riva sönder det som i Gårda).

Du har helt klart en poäng med detaljstyrningen. Detta har vi ju diskuterat flera gånger förrut och visst kan man inte veta vad t.ex. lokaler och andra platser kommer att användas till i framtiden. Jag är med dig till hundra procent. Min poäng är att goda förutsättningar kan ges på många olika sätt och att t.ex. utforma offentliga platser på vissa sätt istället för på andra sätt också kan ses som att "goda förutsättningar" snarare än att detaljstyra.. Jag är säker på att du är med mig på denna tanke. Att sätta upp t.ex. bänkar ser jag dock som att ge "goda förutsättningar" för socialt liv. Detta innebär såklart inte att man samtidigt bör förstöra mer "organiskt" uppkomna former av socialt liv, som hagafontänen. Bra användning av Habermas förresten!

Och angående blogginlägg av mig om detta ämne så filar jag på ett sedan ett tag tillbaka :)
 0
Johannes Hulter (3 Mars 2010 17:30):
@ stefan: Och jag är med dig! Självklart finns det oändligt många sätt att skapa goda förutsättningar. Det är bara att spåna loss - jag vill gärna höra. :)

Jag tror dock att vissa förutsättningar är mer fundamentala än andra. Och om inte annat så är vissa förutsättningar enklare att slänga in i efterhand (bänkar) än andra (lokaler).

Ser fram emot inlägget!
 0
Stefan Molnar (3 Mars 2010 17:45):
>Och om inte annat så är vissa förutsättningar enklare att >slänga in i efterhand (bänkar) än andra (lokaler).

Så sant så.
 0
Jan Wiklund (3 Mars 2010 18:46):
Det borde vara enkelt att utmana Bradley & Broms: Vill dom att folk ska ha nära eller inte?

Nära kan i och för sig vara mycket - men visst blir det närmare om man bor tätt, om alla sorters verksamheter finns blandat, och om det inte finns några barriärer som skärmar av - dvs det vi brukar kalla "tät blandstad".

Hur ska Broms' & Bradleys ekologiskt hållbara stad egentligen se ut med det resande den utspridda staden kräver? Går det att få något svar på det? Skulle Yimby kunna utmana dom på det?
 0
Olof Antonson (3 Mars 2010 20:51):
Konsumtionen torde väl vara densamma i samhällen byggda efter "Grön Social Arkitektur" som i en "vanlig" stad? Eller de kanske lever av bröd allena?

Fördelen med en tät stad är ju utbudet, valfriheten, möjligheten att själv starta en verksamhet som kan bära sig etc. Att människors olikhet blir en tillgång.

Förresten, B&W får mig att tänka på Backaplan: http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​B&W
 0
Patrik Höstmad (3 Mars 2010 21:44):
Tack till er alla för era intressanta synpunkter och betraktelser som jag läser med nöje.
 0
Daniel Andersson (4 Mars 2010 14:45):
Läste artikeln först nu. Grundproblemet är, som sagts, att de kopplar ihop olika typologier till ideologi (eller diskurs som Johannes skriver) på ett sätt som är historiskt begripligt men i sig mycket tveksamt. Vill man se något positivt i deras tankar fanns naturligtvis goda intentioner bakom "välfärdsstatens och socialdemokratins stadsplanering med grannskapsenheter, funktions- och trafikseparering, [samt] god bostadsstandard för alla", och delar som kan vara väl värda att vidareutveckla, liksom det fanns reella problem med tex trångboddhet i den klassiska kvartersstaden som ingen vill ha åter. Och visst finns inslag av dogmatism och tillbakablickande estetiska preferenser bland en del kvarterstadsanhängare (fast får det inte praktiskt genomslag är det inget reellt problem). Allt detta är ganska självklart. Viktigare är då att de betonar områden utanför centrum där många kommer bo även när innerstaden förtätats. Att dessa områden utveckas i hållbar riktning är därför väsentligt och något som kanske vi kvartersstadsanhängare fokuserar mindre på än att expandera innerstaden. I så måtto behöver det inte vara någon större konflikt, utan mer en skillnad i fokus, utöver då att de kategoriskt motsätter sig element från kvartersstaden i denna utveckling.

Annars andas texten en övertro på möjligheten att i detalj planera staden, vilket förståeligt är en våt dröm för många planerare och politiker. Att de talar om kvartersstadens förespråkare som en "besynnerlig blå-grön allians"får mig att misstänka att de i grunden oroar sig för att politiken skall förlora i inflytande inom stadsplaneringen. Jag tror dock de överskattar stadsplaneringens, och i synnerhet typologins, möjligheter då det gäller miljön. Det enda som egentligen är relevant i det avseendet är styrning mot högre exploatering och en infrastrukturplanering som minskar transportbehoven, gynnar gång och cykel, möjliggör kollektivt resande samt minskar anledningen att använda bil. De verkar enbart se det som bilism vs kollektivtrafik där bil=dåligt och kollektivtrafik=bra. Det är för enkelspårigt då bilism kan vara OK ibland och även kollektivtrafik kräver resurser.

Det som påverkar miljöbelastningen är hur mycket som konsumeras och vad som konsumeras. Minskad konsumtion motsvarar minskad arbetstid. De områden som borde vara mest attraktiva för en självvald livsstil med kortare arbetstid är yttre delar av innerstan (visst stadsliv och parker kombinerat med lägre kostnad än absoluta centrum) samt tätortsnära landsbygd om man kan jobba i hemmet. Sovstadsområden däremot är byggda för och uppmuntrar till heltidsarbetande och konsumtion. En förtätning av mellanstaden med inriktning mot livskvalitet snarare än konsumtion borde gynna detta, liksom en utveckling av sovstäder till mer blandade och levande områden. Ett annat sätt att minska arbetstiden, och därmed miljöbelastningen, är genom ökad arbetslöshet, fysisk och psykisk ohälsa. Kanske är det i själva verket en stadsbyggnad som främjar detta de eftersträvar? :).

Men generellt gynnas antagligen miljön mer av att utveckla energikrav i byggnormer och teknik inom transporter stött av prissättning av miljöstörande utsläpp och resursförbrukning mm, än att detaljplanera städerna utöver vad som nämnts ovan.
 0
Jonas (15 Mars 2010 20:37):
Min spontana tanke är att Bradley misstar hönan och ägget. Är det de ekonomiskt starka som genom sin närvaro skapar den klassiska kvartersstaden (som med snedvriden socialistisk logik därmed skall bekämpas), eller är det de ekonomiskt starka som kan välja bort förorten och flytta till den klassiska kvartersstaden?

Svaret är ju självklart. Vad Bradley därmed vill göra är att genom att även fortsatt begränsa utbudet av det som upplevs som attraktivt garantera att det enbart är de ekonomiskt starka som kan tillgodogöra sig det.
 0
Daniel Andersson (14 April 2010 18:44):
Erik Berg har skrivit en ny artikel i liknande anda där framhållandet av den täta konsumtionsstaden kritiseras från ett vänsterperspektiv:
Truman City: a critical look at the discourse of densification
http:​/​/​carbusters.​org/​20​10​/​0​4/​14/​truman-​city/​

Att dagens alienation från naturen medför problem kan man väl hålla med om, men att denna alienation skulle vara större i den postindustriella staden än den industriella, som Berg tycks föredra, är ingen naturlag.
Vidare antyder Berg att en starkare känsla för naturen i Sverige än i USA skulle förklaras av skillnader i stadsbyggnad (de gröna barriärerna?). För mig förefaller en naturromantisk tradition, sen urbanisering och kultur med skärgårdsdyrkan och sommarstugor vara rimligare som förklaringar.
 0
Marcus (20 April 2010 00:10):
En bättre lämpat inlägg av Erik Berg i den här frågan, är väl snarare detta:
http:​/​/​approximationer.​blogspot.​com/​20​10​/​0​1/​fortatning.​.​

Där han lyfter fram ett konkret exempel på hur man med förtätningens hållbarhetsglasögon lätt fastnar i enkelspårighet, och inte ser att lokala semester- och odlingsmöjligheter hör hemma i en hållbar stad.
 0
Ivan Liljegren (20 April 2010 10:15):
Dessa rader från Marcus länk sammanfattar på ren svenska diskussionen, tror jag.

Under skydd av argumentationen att en tätare stad ska vara mer hållbar utplånar stadsbyggarna efterhand alla de inslag i staden som tillfredsställer andra behov än shopping/fika /boende nära shopping och fika. Staden blir härigenom inte mer blandad utan enbart mer enfaldig.

Om jag förstår det rätt så jämför man kvartersstaden med dagens miljonprogram, som i regel har tillgång till stora grönområden (Biskopsgården, Bergsjön, Angered är bra exempel) där det finns plats för motionsslingor, fotbollsplaner, odlingslotter mm.
Där då sistnämnda skulle vara mer miljövänligt än att sippa latte på cafét i bottenplan. Ett enkelspårigt resonemang som bortser från det individuella beteendet. Lika dumt som att jämföra a) lattefiket (med fair trade-kaffe) som gör det onödigt för varje lägenhetsinnehavare att köpa egen espressomaskin, och b) avkastningsfokuserade koloniodlare som väljer att driva sina odlingslotter med konstgödsel och bekämpningsmedel.

Tveklöst behövs grönområdena för människors välbefinnande och det är väl egentligen ingen motsättning mellan kvartersstad och fina strövområden? Om dessa ges ett absolut skydd i planerna (typ stadspark, länsstyrelsebeskydd) och upplevda barriärer (dålig skyltning och belysning, avsaknad av kollektivtrafik och GC-banor) åtgärdas så kan kvartersstadens invånare hitta dit.
Sen kan jag tycka att det är lite väl lite grönska i en del nya områden såsom Norra Älvstranden.

Det nyaste kvarteret vid Hildedal är ett bra exempel på hur man kan kombinera närhet till grönska med närhet till service. Och där är det knappast något överflöd av caféer men det löser sig förhoppningsvis när nya Kvillebäcken byggs upp.
 0
Johannes Hulter (20 April 2010 11:44):
Att "förtätningsdiskursen" ofta (alltid?) används som en täckmantel för att bygga trista bilberoende bostadsenklaver har Erik Berg helt rätt i.

Yimby är inte heller oreflekterat för all "förtätning". Det ska göras på rätt sätt. Men det är ju lika oreflekterat att var emot all "förtätning" bara för att det kan göras fel.

Den avgörande frågan är vad problemet är: blandstadsidealet (diskursen) eller skräpet som man kränger under falskt blandstadsflagg (verkligheten). Jag tycker att det är ganska uppenbart att det är verkligheten det är fel på och att det är den som behöver ändras. Och det är ju det vi i Yimby försöker göra.
 0
Marcus (20 April 2010 14:12):
@Johannes, jag kan instämma i allt du skriver. Men vilka är egentligen mot all förtätning? Det stöter man sällan på nu för tiden, utan snarare en luddig problematisering i sämsta fall.

Jag kanske var otydlig, jag är självklart för en förtätning, t.ex. har man i Rågsved förtätat riktigt bra. Gator som varit nästan landsvägar har bebyggts osv. Stora öppna gräsytor är jag också för att det förtätas, t.ex. Årstafältet. Det finns inget större värde i en gigantisk gräsyta mitt i en storstad.

Men rivningen av sportstugeområdet i Larsboda är problematiskt. För att minska transportbehovet behövs det näraliggande rekreationsområden, som inte är beroende av biltillgång. Av samma skäl ska det finnas näraliggande semestermöjligheter, för att minska semesterflygandet. Vi behöver helt enkelt fler områden med höga naturvärden (ekskog i det här fallet) och semesterställen (småstugor).

Det finns en risk att förtätning blir det nya SCAFT. Då var viljan att snabbt minska trafikskador pga massbilism, men funktionssepareringen tog död på möjligheterna för en social samvaro i områdena som byggdes. Förtätning är inte den enda lösningen på energi- och klimatkrisen, det gäller att en hållbar stad även innehåller matproduktion och rekreation.

@Ivan. Jag förstår inte riktigt poängen med att ställa latte vs odlingslotter. Har någon hävdat att latte är miljöfarligt? Problemet som Berg lyfte fram är att man tar bort odlingslotter för att förtäta.

Minskade transporter är ett viktigt inslag i en hållbar stad, det som behövs ska finnas tillgängligt i närheten. (Att det leder till en tät stad är ju inget att diskutera.) Odlingslotter fyller då en bra funktion i matproduktionen, post-oljekrönet. Jag har haft odlingslotter på 3 olika ställer i stockholms södra förorter, ingen nu dock, och konstgödsel och bekämpningsmedel har varit ruskigt ovanligt. Det kostar för mkt helt enkelt. Men så kanske vi bor i lite olika områden..
Småskalig odling ger hög avkastning pga att det är arbetsintensivt, inte pga tillsatser i jorden. Det är en stor vinst för miljön då det leder till minskade transporter in till städerna.

Nu blev det lite väl mkt prat om odlingslotter, jag tror inte att det är nån enskild lösning, utan en lite pusselbit bland många andra.

Men jag kanske sparkar in öppna dörrar i den här debatten.. =)
 0
Johannes Hulter (20 April 2010 15:31):
@ marcus: Jag tror vi pratar förbi varandra, som jag ser det är vi överens (även om jag kanske inte är lika inne på just odlingslotter).

Förtätar man smart (dvs. koncentrerat och med blandstad) så skapar förtätningen mervärden. Förtätar man osmart (utspritt och med bostadsenklaver) så kan förtätningen till och med ge minusvärden. Läser du våra yttranden så ser du att vi är väldigt tydliga i vår kritik av osmart förtätning - http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​yttranden/​
 0
Ivan Liljegren (23 April 2010 01:21):
@Marcus: att ställa cafébesök mot odlingslotter är lika dumt som att ställa blandstad mot miljonprogram och kategoriskt påstå att det senare är mer hållbart för att invånarna kan ägna sig åt annat än shopping. Som Johannes är inne på, det finns bra och dålig förtätning.

En bra förtätning bör ta tillvara på de grönområden som redan finns och ta bort barriärer som hindrar att de används.
Odlingslotter bör absolut ges plats, det pågår något slags projekt i Göteborgs stad att etablera sådana i varje stadsdel. Man kan anmäla sitt intresse men jag har inte sett något mer i kommunikationsväg på länge.
 0
Krister Malmqvist (24 April 2010 12:00):
Istället för att lägga alla verksamheter i Centrum bör man i en större stad som Göteborg se till att förorterna får mer service och arbetsplatser. Göteborg blir då en stad med flera centra och det finns då inte så stort behov att besöka Brunnsparken, Avenyen och andra centrala delar. Kulturen och handeln liksom arbetsplatserna bör alltså spridas ut över hela storstadsområdet. Att då bygga mer lägenheter och service i centrum gör att mindre resurser finns kvar till att förbättra förorterna.
 0
Olof Antonson (24 April 2010 13:03):
Samtidigt får man tänka på att förorterna är ett resultat av en helt absurd planering. De byggde på en decentralisering av hela staden, eftersom vi fick dem som ersättning till de arbetarstadsdelar som revs (och var integrerade i staden, centralt belägna osv).
Det gäller väl att ta tillvara på de värden som finns i förorten, det naturnära läget och dylikt, men jag köper inte riktigt det där rättvisetänket.

Om vi inte skapar värden i centrum så kan vi riskera att utarma kärnan totalt som i många amerikanska städer där Downtown enbart befolkas på kontorstid. Sen vill många bo centralt, och att då kvotera in dem i förorten är väl ingen bra idé? Det skulle vara bra att förtäta även i ytterområden, men inte till pris av att försvaga den centrala staden. Jag ser det inte som ett motsatsförhållande.
 0
Niklas Svensson (24 April 2010 15:24):
@Krister: Som Olof lite är inne på ovan så har vi ju faktiskt under väldigt många decennier nu gjort just det du talar om, och i extremt hög grad dessutom - nära på alla bostäder, arbetsplatser, handel och service som tillkommit har varit i externa/halvcentrala bostadsområden och industri/kontors/handels-områden. Centrum har knappt vuxit med ett enda kvarter, tillskottet av lägenheter och service har varit minimalt (serviceutbudet har snarare minskat, blivit mer enkelspårigt). Enda egentliga förändringen är att man flyttat ut trafiken till tidigare nämnda områden och gjort det prydligare och mysigare för lördags- och sommarbesökare.

Dock har man ju valt att inte alls integrera ytterområdenas bostäder med dess verksamheter. Om du tänker efter är det kanske egentligen det du önskar snarare än att centrum ska stå och stampa utvecklingsmässigt?
 0
Oskar Sirland (30 November 2013 01:31):
Jag vill inte vara den som är den, men, artikeln/journalen som ni länkar till finns inte och går inte heller att hitta med en sökning på google. Det känns på så sätt som att det inte är möjligt för mig att få en mer konkret bild av hur Karin Bradley (som varit en av mina professorer) ser på saken, vilket är problematiskt för att skapa en bild av situationen för mig och andra. Länka gärna till verket som ni hänvisar tilll...
 0
Olof Antonson (30 November 2013 01:53):
Inlägget är drygt 3,5 år gammalt, så tyvärr är det nog så att artiklarna som det hänvisas till i inlägget tagits bort. Detta är givetvis synd, och gör inlägget mer svårbegripligt. Annars är vi väldigt måna om dokumentation för att ge möjlighet att kunna gå tillbaka, och därför förvarar vi också så mycket som möjligt på vår egen server. Men ibland måste vi länka till externa källor, och dessa kan vi inte rå över på samma sätt i ett längre tidsperspektiv.
 0
Johannes Hulter (30 November 2013 11:04):
Oskar: Inte för att vara den som är den, men jag hittade artikeln efter ca 10 sekunders googlande… ;) http:​/​/​www.​tidskriftenarena.​se/​text/​20​10​/​0​2/​rodgron_​st.​.​

(Arena verkar ha bytt från bindestreck till understreck som sammanbindare i länkar)
 0
Lars (30 November 2013 21:00):
http:​/​/​archive.​org/​web/​ kan ibland vara till hjälp
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6717 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Göteborgsregionens folkmängd
28 Mars 07:55 av Matthias H.
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
15 Februari 2019 15:57 av Mikael Bigert