Tät blandstad - nej tack!

Visst är det så att snacket kring förtätning ofta sammanfaller med konsumistiska ideal; mkt av fokuset ligger ofta på schysst caféliv, små butik osv. Och om man har problem med sådant så är det inte förvånande att vissa får problem med yimbygrejen...

Jag har dock personligen inga problem med konsumism i sig och tror absolut inte det finns någon motsättning mellan miljörättvisa och täta, blandade städer. Men som du säger, jätteintressant att diskutera "alternativa lösningar". Jag tycker t.ex. det skulle vara nyttigt att se en mer ingående diskussion kring hur den typ av gatuliv vi vill åstadkomma kan nås med andra verktyg än detaljhandel; hur ska vi forma torg och andra offentliga platser osv.. Men jag är säker på att ingen yimbysympatisör skulle ha något emot en sådan diskussion...

Intressant inlägg, men också väldigt underhållande: "Det är imponerande att Spridd lyckas hålla igång sin icke-kommersiella verksamhet, trots att man så tydligt tar avstånd från konsumistiska medelklassnormer". Enligt senaste årsredovisningen (1/7-08 till 30/6-09), som utgör det fjärde vrtksamhetsåret, sysslar Spridd med om- och tillbyggnader samt deltagande i diskussioner och seminarier om stadsplanering och arkitektur. Omsättning 3,6 miljoner och fyra anställda. Hur stor del av omsättingen som utgörs av kommersiella uppdrag framgår ju inte - det kan ju vara det andra verksamhetsbenet som genererar intäkterna... (varning: ironi).

Stefan Molnar, snacket om utglesning sammanfaller också med konsumistiska ideal eftersom man då bygger externa köpcentrum.

@ stefan: Jag håller med dig. Men jag har svårt att se att radhuslivet är mindre "konsumistiskt" än stadslivet. Snarare tvärtom.

Vill man argumentera för mindre konsumtion, kritisera "tillväxtsamhället" etc. så går ju det utmärkt att göra direkt, utan att hävda en godtycklig och ogrundad koppling till en specifik stadsform.

Lustigt att man först räknar upp den täta blandstadens solklara fördelar, för att sedan bemöta dem med argument som faller som korthus.

"Täthet och funktionsblandning för att komma bort från bilberoendet, täthet för att effektivisera energiförsörjning och infrastruktur, blandning av handel, service, boende och kontor för att ge mångfald" följs av konstaterandet att "Promenadstaden är beroende av ett bilburet omland". Jaha? Det kanske den är, men inte blir väl omlandet mindre bilburet av att man bygger glesa, funktionsseparerade städer?

Tummen upp för kul ironi! :-)

Malagaexemplet kan iofs ha en poäng. Att människor flyttar från kalla områden till tempererade kan minska energåtgången för uppvärmning. Kan man gå till stranden och bada varje dag istället för att pendla till jobb eller studier minskar också utsläppen från transporter :).

När det gäller konsumtion är den typ som sker i innerstan (kaffedrickande, dyra designvaror, antikaffärer etc) generellt arbetsintensiva och därmed mycket mindre miljöbelastande än de prylar som säljs i lågprisvaruhusen utanför stan. Dit man i allmänhet också tar bilen.

Idealet ur resurssynpunkt vore täta städer i närheten av ekvatorn på lagom höjd så att varken uppvärmning eller kyla behövs under året, samt med djuphamn närapå så att logistiken blir effektiv. Andra fördelar är områden i närheten som är lämpliga för solkraft (låg molnighet) och andra med god vattentillgång (för att slippa tex avsaltningsanläggningar).

Grymt skrivet som vanligt, Johannes! :D

Arena, som jag i övrigt tycker är en skarp tidskrift, har tyvärr hamnat snett i stadsplaneringsdebatten. Framförallt redaktören Per Wirtén verkar vara såld på Bradley, Raattamaa, Tunström m.fl. I 6/09 var Wirtén exalterad över Moa Tunströms avhandling "på spaning efter den goda staden" och menade att vurmandet för promenad-/kvarters-/blandstad är ett antimodernt projekt, som till sitt väsen står i konflikt med de gamla fina folkhemsidealen.

De problem som denna falang tillskriver den täta kvartersstaden kokar ofta ner att den idag retoriskt delvis återfinns i sällskap med "medelklassnormer" och ett fokus på den befintliga innerstaden, som ju bebos av rika människor. Ibland anförs också dagens stadsbyggnadspraktiks (som felaktigt påstås bestå av "utrullning av kvartersstadsmatta") oförmåga att leva upp till visioner, som ett argument.

Det är rent vulgärt när detta tas som en ursäkt för nihilism gentemot en tät kvartersstads mätbara hållbarhetsmässiga fördelar. Svaret på frågan om vad som egentligen är dåligt med täthet, blandstad och kvarter lämnas därhän. Måste promenadstaden, som B&W utan vidare påstår i sin Arena-artikel, vara beroende av ett bilburet omland? Bevisligen kunde ju promenadstaden åtminstone på 1800-talet fungera utan bilburet omland.

@ ek: Dessutom - om det nu är det bilburna omlandet som är problemet, så är det väl det bilburna omlandet som behöver åtgärdas?

"Stefan Molnar, snacket om utglesning sammanfaller också med konsumistiska ideal eftersom man då bygger externa köpcentrum."

"Vill man argumentera för mindre konsumtion, kritisera "tillväxtsamhället" etc. så går ju det utmärkt att göra direkt, utan att hävda en godtycklig och ogrundad koppling till en specifik stadsform."

Right on!

Daniel Andersson: Du verkar ju redan vara medveten om det, men det kan vara intressant att påpeka att det globalt går åt mer energi åt kylning än åt uppvärmning.

För övrigt är det ju helt befängt att påstå att kvartersstad är konsumistiskt men att modernism inte är det. Så, det skulle alltså inte vara konsumistiskt att ett fåtal megakedjor smäller upp gigantiska shoppingcenter utanför städerna, dit Svensson tar bilen ett par gånger i veckan och köper stora mängder massproducerade varor. Det låter ju mycket mer socialt, anti-kapitalistiskt och ekologiskt hållbart än att blanda funktioner i en tät stad med mycket människor där utbudet är mer varierat och varorna oftare egenproducerade... Vilken planet är de från?

Skulle dock vara givande att gå vidare med en diskussion kring det här ämnet tycker jag.. Förutom det här med lokaler i bottenplan och små butiker... vad "bör" man som "yimbyit" sträva efter? Det kanske dock redan har förts diskussioner kring detta på forumet som jag har missat...?

Vad bör man sträva efter i termet av gatuliv osv. menar jag... vad är viktigt för ett levande gatuliv förutom butiker i bottenplan...

@ stefan: "Lokaler i gatuplan" handlar ju inte bara om kommersiell handel. Ideella föreningar (kulturella, religiösa, politiska etc) behöver också lokaler, precis som kommunala verksamheter (skolor, äldreomsorg etc). Det funkar inte att lägga i Bäckebol eller Sisjön.

@ stefan: Men man behöver naturligtvis inte sprida lokalerna i gatuplanet.

Om man tror sig veta exakt vilka behov som kan komma att uppstå under det närmsta seklet så kan man ju istället centralisera alltihop i ett kommunalt styrt "kulturhus" med några samlingslokaler och lägga ett bibliotek, en pizzeria och en ICA bredvid och kalla alltihop för ett "torg" och sedan ha renodlade bostadshus utspridda runtomkring.

Och det är ju det vi gjort de senaste åttio åren med känt resultat...

Medan övriga åker bil till sina Riktiga Jobb inom industrin! ;)

@ Johannes - ja det är klart att lokaler kan användas till andra saker än butiker, och visst brukar detta lyftas inom yimby, men samtidigt skulle jag säga att det ofta blir fokus på just butiker och caféer ändå; på ett nytt 2:a lång... åtminstone märker jag denna tendens i mitt eget tänk.

Sedan finns det ju också andra element av ett offentligt liv som är viktiga än lokaler... Jag säger inte att inte du eller jag eller andra som brukar hänga här är medvetna om detta.. men jag försöker bara vara lite självkritisk och menar att det skulle vara intressant att diskutera detta än mer. Detta borde man la kunna göra utan att hamna i ett propagerande för ICA-butiker ;)

Bradley menar att de som tänker på miljön i störst utsträckning (och som anser sig vilja leva mest miljövänligt?), medelklassen, är de som lever minst miljövänligt. Detta har förstås att göra med att de är ekonomiskt starka och har stora möjligheter till konsumtion. De som bor tät kvartersstad tillhör främst ovan nämnda klass då de har privilegium i pengar och kontakter. Därför finns skäl att tro att personer som lever i en tät kvartersstad generellt lever mindre miljövänligt än andra. För mig fallerar resonemanget (jag är dessutom medveten om tätbebyggelsens fördelar miljömässigt så det är inte den diskussionen jag vill åt), men jag undrar om det är såhär Bradley kanske tänker? Eller hur resonerar hon egentligen?

@ stefan: Absolut! Det vore mycket intressant att prata mer om. Du som är sociolog kan väl skriva ett inlägg där du resonerar om det? :)

Personligen är jag lite skeptisk till att försöka detaljstyra vilka uttrycksformer som det offentliga livet tar sig. Min linje är mer att ge goda förutsättningar och låta det blomma ut av sig självt (och sedan inte riva sönder det som i Gårda).

Det är något djupt "koloniserat" (för att tala med Habermas) med förvaltningarnas ansträngda försök att "skapa liv" genom bänkar, buskar och "aktivitetsytor" - samtidigt som man aktivt motar bort spontant uppblomstrande aktiviteter (skejtarna i Hagapoolen, Esperantoplatsen etc).

@Klara:

Eftersom Bradley i sin Arena-artikel inte förklarar sin föga aprioriska tes om varför tät kvartersstad skulle vara ohållbar, vet jag inte med säkerhet hur hennes slutledning ser ut.

Men om du tvingar mig att gissa, så tror jag att Bradley anser att det underlag för kommersiell verksamhet som den täta funktionsblandade kvartersstaden skapar, uppmuntrar och leder till ökad konsumtion. Om jag gissar rätt så är Bradley av uppfattningen att den täta blandstadens invånares konsumtionsvanor inte bara beror på deras jämförelsevis starka ekonomiska resurser, utan att innerstadens typologi och täthet i sig är direkt bidragande orsaker till deras osunda leverne.

Detta resonemang har flera svagheter. Om nu den täta blandstaden leder till ökad konsumtion (Bradley kan mig veterligen inte stödja sig på vetenskap här), hur stor är den ökade resursförbrukningen i förhållande till den som en icke-tät icke-blandad stads längre transporter och större infrastrukturbehov ger upphov till? Vidare så har Daniel A en poäng ovan:

"När det gäller konsumtion är den typ som sker i innerstan (kaffedrickande, dyra designvaror, antikaffärer etc) generellt arbetsintensiva och därmed mycket mindre miljöbelastande än de prylar som säljs i lågprisvaruhusen utanför stan. Dit man i allmänhet också tar bilen."

Det ska dock sägas att det går att problematisera en del här. Vilken typ av konsumtion som sker i innerstaden kan vara avhängigt invånarnas ekonomiska resurser och/eller "normer" likaväl som stadens typologi/täthet.

@ klara: Du har naturligtvis helt rätt.

Det många (inkl. Bradley själv) glömmer är att hennes avhandling är renodlat diskursanalytisk. Den handlar inte om vad som är mest miljövänligt "i verkligheten". Hon säger det själv väldigt tydligt i avhandlingen - hon har inga som helst belägg för att täta städer inte är mer miljövänliga än glesa. Hennes avhandling handlar överhuvudtaget inte om det.

Det hon undersökt är vilka diskurser (sätt att tala och resonera) som används inom stadsplaneringen. Enligt henne är "förtätningsdiskursen" en "medelklassdiskurs" eftersom den glorifierar medelklassens livsstil (uppenbarligen finns medelklassen bara i städerna enligt Bradley).

När de hon intervjuar i Tensta (läs arbetarklassen) tycker "fel" saker ser hon det som ett tecken på att tenstaborna "tagit över" eller blivit påtvingade en medelklassdiskurs.

Jag rekommenderar alla att faktiskt läsa Bradleys avhandling - Just Environments

>Personligen är jag lite skeptisk till att försöka detaljstyra >vilka uttrycksformer som det offentliga livet tar sig. Min >linje är mer att ge goda förutsättningar och låta det blomma ut >av sig självt (och sedan inte riva sönder det som i Gårda).

Du har helt klart en poäng med detaljstyrningen. Detta har vi ju diskuterat flera gånger förrut och visst kan man inte veta vad t.ex. lokaler och andra platser kommer att användas till i framtiden. Jag är med dig till hundra procent. Min poäng är att goda förutsättningar kan ges på många olika sätt och att t.ex. utforma offentliga platser på vissa sätt istället för på andra sätt också kan ses som att "goda förutsättningar" snarare än att detaljstyra.. Jag är säker på att du är med mig på denna tanke. Att sätta upp t.ex. bänkar ser jag dock som att ge "goda förutsättningar" för socialt liv. Detta innebär såklart inte att man samtidigt bör förstöra mer "organiskt" uppkomna former av socialt liv, som hagafontänen. Bra användning av Habermas förresten!

Och angående blogginlägg av mig om detta ämne så filar jag på ett sedan ett tag tillbaka :)

@ stefan: Och jag är med dig! Självklart finns det oändligt många sätt att skapa goda förutsättningar. Det är bara att spåna loss - jag vill gärna höra. :)

Jag tror dock att vissa förutsättningar är mer fundamentala än andra. Och om inte annat så är vissa förutsättningar enklare att slänga in i efterhand (bänkar) än andra (lokaler).

Ser fram emot inlägget!

>Och om inte annat så är vissa förutsättningar enklare att >slänga in i efterhand (bänkar) än andra (lokaler).

Så sant så.

Konsumtionen torde väl vara densamma i samhällen byggda efter "Grön Social Arkitektur" som i en "vanlig" stad? Eller de kanske lever av bröd allena?

Fördelen med en tät stad är ju utbudet, valfriheten, möjligheten att själv starta en verksamhet som kan bära sig etc. Att människors olikhet blir en tillgång.

Förresten, B&W får mig att tänka på Backaplan: http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​B&W

Tack till er alla för era intressanta synpunkter och betraktelser som jag läser med nöje.

Läste artikeln först nu. Grundproblemet är, som sagts, att de kopplar ihop olika typologier till ideologi (eller diskurs som Johannes skriver) på ett sätt som är historiskt begripligt men i sig mycket tveksamt. Vill man se något positivt i deras tankar fanns naturligtvis goda intentioner bakom "välfärdsstatens och socialdemokratins stadsplanering med grannskapsenheter, funktions- och trafikseparering, [samt] god bostadsstandard för alla", och delar som kan vara väl värda att vidareutveckla, liksom det fanns reella problem med tex trångboddhet i den klassiska kvartersstaden som ingen vill ha åter. Och visst finns inslag av dogmatism och tillbakablickande estetiska preferenser bland en del kvarterstadsanhängare (fast får det inte praktiskt genomslag är det inget reellt problem). Allt detta är ganska självklart. Viktigare är då att de betonar områden utanför centrum där många kommer bo även när innerstaden förtätats. Att dessa områden utveckas i hållbar riktning är därför väsentligt och något som kanske vi kvartersstadsanhängare fokuserar mindre på än att expandera innerstaden. I så måtto behöver det inte vara någon större konflikt, utan mer en skillnad i fokus, utöver då att de kategoriskt motsätter sig element från kvartersstaden i denna utveckling.

Annars andas texten en övertro på möjligheten att i detalj planera staden, vilket förståeligt är en våt dröm för många planerare och politiker. Att de talar om kvartersstadens förespråkare som en "besynnerlig blå-grön allians"får mig att misstänka att de i grunden oroar sig för att politiken skall förlora i inflytande inom stadsplaneringen. Jag tror dock de överskattar stadsplaneringens, och i synnerhet typologins, möjligheter då det gäller miljön. Det enda som egentligen är relevant i det avseendet är styrning mot högre exploatering och en infrastrukturplanering som minskar transportbehoven, gynnar gång och cykel, möjliggör kollektivt resande samt minskar anledningen att använda bil. De verkar enbart se det som bilism vs kollektivtrafik där bil=dåligt och kollektivtrafik=bra. Det är för enkelspårigt då bilism kan vara OK ibland och även kollektivtrafik kräver resurser.

Det som påverkar miljöbelastningen är hur mycket som konsumeras och vad som konsumeras. Minskad konsumtion motsvarar minskad arbetstid. De områden som borde vara mest attraktiva för en självvald livsstil med kortare arbetstid är yttre delar av innerstan (visst stadsliv och parker kombinerat med lägre kostnad än absoluta centrum) samt tätortsnära landsbygd om man kan jobba i hemmet. Sovstadsområden däremot är byggda för och uppmuntrar till heltidsarbetande och konsumtion. En förtätning av mellanstaden med inriktning mot livskvalitet snarare än konsumtion borde gynna detta, liksom en utveckling av sovstäder till mer blandade och levande områden. Ett annat sätt att minska arbetstiden, och därmed miljöbelastningen, är genom ökad arbetslöshet, fysisk och psykisk ohälsa. Kanske är det i själva verket en stadsbyggnad som främjar detta de eftersträvar? :).

Men generellt gynnas antagligen miljön mer av att utveckla energikrav i byggnormer och teknik inom transporter stött av prissättning av miljöstörande utsläpp och resursförbrukning mm, än att detaljplanera städerna utöver vad som nämnts ovan.

Erik Berg har skrivit en ny artikel i liknande anda där framhållandet av den täta konsumtionsstaden kritiseras från ett vänsterperspektiv:
Truman City: a critical look at the discourse of densification
http:​/​/​carbusters.​org/​20​10​/​0​4/​14/​truman-​city/​

Att dagens alienation från naturen medför problem kan man väl hålla med om, men att denna alienation skulle vara större i den postindustriella staden än den industriella, som Berg tycks föredra, är ingen naturlag.
Vidare antyder Berg att en starkare känsla för naturen i Sverige än i USA skulle förklaras av skillnader i stadsbyggnad (de gröna barriärerna?). För mig förefaller en naturromantisk tradition, sen urbanisering och kultur med skärgårdsdyrkan och sommarstugor vara rimligare som förklaringar.

Dessa rader från Marcus länk sammanfattar på ren svenska diskussionen, tror jag.

Under skydd av argumentationen att en tätare stad ska vara mer hållbar utplånar stadsbyggarna efterhand alla de inslag i staden som tillfredsställer andra behov än shopping/fika /boende nära shopping och fika. Staden blir härigenom inte mer blandad utan enbart mer enfaldig.

Om jag förstår det rätt så jämför man kvartersstaden med dagens miljonprogram, som i regel har tillgång till stora grönområden (Biskopsgården, Bergsjön, Angered är bra exempel) där det finns plats för motionsslingor, fotbollsplaner, odlingslotter mm.
Där då sistnämnda skulle vara mer miljövänligt än att sippa latte på cafét i bottenplan. Ett enkelspårigt resonemang som bortser från det individuella beteendet. Lika dumt som att jämföra a) lattefiket (med fair trade-kaffe) som gör det onödigt för varje lägenhetsinnehavare att köpa egen espressomaskin, och b) avkastningsfokuserade koloniodlare som väljer att driva sina odlingslotter med konstgödsel och bekämpningsmedel.

Tveklöst behövs grönområdena för människors välbefinnande och det är väl egentligen ingen motsättning mellan kvartersstad och fina strövområden? Om dessa ges ett absolut skydd i planerna (typ stadspark, länsstyrelsebeskydd) och upplevda barriärer (dålig skyltning och belysning, avsaknad av kollektivtrafik och GC-banor) åtgärdas så kan kvartersstadens invånare hitta dit.
Sen kan jag tycka att det är lite väl lite grönska i en del nya områden såsom Norra Älvstranden.

Det nyaste kvarteret vid Hildedal är ett bra exempel på hur man kan kombinera närhet till grönska med närhet till service. Och där är det knappast något överflöd av caféer men det löser sig förhoppningsvis när nya Kvillebäcken byggs upp.

Att "förtätningsdiskursen" ofta (alltid?) används som en täckmantel för att bygga trista bilberoende bostadsenklaver har Erik Berg helt rätt i.

Yimby är inte heller oreflekterat för all "förtätning". Det ska göras på rätt sätt. Men det är ju lika oreflekterat att var emot all "förtätning" bara för att det kan göras fel.

Den avgörande frågan är vad problemet är: blandstadsidealet (diskursen) eller skräpet som man kränger under falskt blandstadsflagg (verkligheten). Jag tycker att det är ganska uppenbart att det är verkligheten det är fel på och att det är den som behöver ändras. Och det är ju det vi i Yimby försöker göra.

@ marcus: Jag tror vi pratar förbi varandra, som jag ser det är vi överens (även om jag kanske inte är lika inne på just odlingslotter).

Förtätar man smart (dvs. koncentrerat och med blandstad) så skapar förtätningen mervärden. Förtätar man osmart (utspritt och med bostadsenklaver) så kan förtätningen till och med ge minusvärden. Läser du våra yttranden så ser du att vi är väldigt tydliga i vår kritik av osmart förtätning - http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​yttranden/​

@Marcus: att ställa cafébesök mot odlingslotter är lika dumt som att ställa blandstad mot miljonprogram och kategoriskt påstå att det senare är mer hållbart för att invånarna kan ägna sig åt annat än shopping. Som Johannes är inne på, det finns bra och dålig förtätning.

En bra förtätning bör ta tillvara på de grönområden som redan finns och ta bort barriärer som hindrar att de används.
Odlingslotter bör absolut ges plats, det pågår något slags projekt i Göteborgs stad att etablera sådana i varje stadsdel. Man kan anmäla sitt intresse men jag har inte sett något mer i kommunikationsväg på länge.

Istället för att lägga alla verksamheter i Centrum bör man i en större stad som Göteborg se till att förorterna får mer service och arbetsplatser. Göteborg blir då en stad med flera centra och det finns då inte så stort behov att besöka Brunnsparken, Avenyen och andra centrala delar. Kulturen och handeln liksom arbetsplatserna bör alltså spridas ut över hela storstadsområdet. Att då bygga mer lägenheter och service i centrum gör att mindre resurser finns kvar till att förbättra förorterna.

Samtidigt får man tänka på att förorterna är ett resultat av en helt absurd planering. De byggde på en decentralisering av hela staden, eftersom vi fick dem som ersättning till de arbetarstadsdelar som revs (och var integrerade i staden, centralt belägna osv).
Det gäller väl att ta tillvara på de värden som finns i förorten, det naturnära läget och dylikt, men jag köper inte riktigt det där rättvisetänket.

Om vi inte skapar värden i centrum så kan vi riskera att utarma kärnan totalt som i många amerikanska städer där Downtown enbart befolkas på kontorstid. Sen vill många bo centralt, och att då kvotera in dem i förorten är väl ingen bra idé? Det skulle vara bra att förtäta även i ytterområden, men inte till pris av att försvaga den centrala staden. Jag ser det inte som ett motsatsförhållande.

Inlägget är drygt 3,5 år gammalt, så tyvärr är det nog så att artiklarna som det hänvisas till i inlägget tagits bort. Detta är givetvis synd, och gör inlägget mer svårbegripligt. Annars är vi väldigt måna om dokumentation för att ge möjlighet att kunna gå tillbaka, och därför förvarar vi också så mycket som möjligt på vår egen server. Men ibland måste vi länka till externa källor, och dessa kan vi inte rå över på samma sätt i ett längre tidsperspektiv.

Oskar: Inte för att vara den som är den, men jag hittade artikeln efter ca 10 sekunders googlande… ;) http:​/​/​www.​tidskriftenarena.​se/​text/​20​10​/​0​2/​rodgron_​st.​.​

(Arena verkar ha bytt från bindestreck till understreck som sammanbindare i länkar)