Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Centrala Hisingen - Thörn revisited

 
Jag håller ju den här våren ett par stadsvandringar på Hisingen och i Gårda som fokuserar på hur det uppkom hål i den svenska stadsbilden, och hur vi idag har stora möjligheter att förtäta i hålen.

Hur hålen kom till har egentligen aldrig beskrivits i svensk stadsforskning. Men amerikanerna har mycket bättre koll på produktivkrafternas utveckling, så i USA har man skrivit mycket om den här sortens stagnation. Efter min resa till Chicago, Detroit och Saint Louis i somras bestämde jag mig därför för att läsa in mig på fenomenet på allvar.



Jag har ju redan visat foton från Kville, så den här gången…


        Mekanismerna ser ut ungefär så här: decennierna runt sekelskiftet 1900 växer en ny storskaligare och utrymmeskrävande industri fram, och den centreras i allmänhet utanför de äldre stadskärnorna. Man lägger sig också gärna i fristående kommuner som Lundby eller Mölndal, där det är lättare att etablera. Det här är den tidens utomplansbebyggelse och den leder snabbt till inkorporeringar.

Allt är sedan väl fram till 1950- och 60-talen, när nästa generation av industri kommer: de nya fabrikerna byggs som jättelika enplansbyggnader som bör vara containeranpassade redan från början. Nu byggs Volvo Torslanda, Arendal och Skandiahamnen – Hisingens ekonomiska centrum förskjuts med andra ord flera kilometer västerut.



…kommer bilderna från Harvey i södra Chicago. Precis som Kville…

Men det leder också till att det lämnas kvar ett band av tomma citynära äldre industriområden som sedan börjar användas till annorlunda och ofta lågavkastande verksamheter redan under 1960-talet. I trakten av Backaplan växer det fram en ganska remarkabel blandstad, som kommer att bestå av stormarknader, reparationsfirmor och olika marknader. Många verksamheter har så låga marginaler att underhåll är omöjligt, och efterhand sätter ett rent förfall in. Situationen förvärras också av hyresregleringen, som gör att fastighetsägarna tappar intresset för att underhålla sina bostadshus i området. Under 1970-talet brinner det ofta i Brämaregården, och till sist bygger Kjellbergs en ny bruksvärderad och plåtprydd stadsdel runt Kvilletorget åren 1976-79.

Man kan säga att de inre industriområdena (det fanns gott om dom i t ex Stockholm också) blev en sorts förlängning på innerstadens kris de här åren. I Göteborg hade ju city tappat drygt halva befolkningen under hyresregleringens epok mellan 1942-1980, och lägger man till förfallet i Gårda och Lundby var det ingen helt vacker syn man mötte när man flyttade hit 1978.



…upplevde Harvey sin sista blomstring före 1965, men sedan flyttade industrin till andra trakter…

I vilket fall som helst skapade de avreglerade marknaderna för kontor, hotell och kapital utrymme för en modernisering av innerstan på 1970- och 1980-talet, och sedan ledde avregleringen av bostadsrättspriserna efterhand fram till att även den marknaden stabiliserades och började växa. Centrala stan återfick sitt värde och talet om att riva stenhus fick ett abrupt slut. På senare år har värdestegringen varit så snabb att vi till och med sett en växande avkontorisering. Jag har själv med viss förbluffning sett hur det nu nyproducerats 22 lägenheter i vårt kvarter mellan Kristinelundsgatan-Engelbrektsgatan sedan vi flyttade hit för tio år sedan. Jag kan naturligtvis tillägga att det här också är fenomen som svensk bostadsforskning inte ägnar sig åt.

Självklart har den här befolknings- och värdestegringen med tiden spritt sig ut till de angränsande centrala ytterområdena som Gårda, Friggagatan och nu senast centrala Hisingen. Förklaringen är enkel: citys attraktivitet och de stigande värdena gör det möjligt att utveckla områden som man uppfattat som domedagsliknande, och som i folkmun gått under namn som ”Gazaremsan”.



…och shoppingcentret stängde när medelklassen flyttade. Den sociala segregationen ökade, men det gjorde i alla fall…

Själv har jag ju som sagt skrivit och pratat om den här processen och de hinder och möjligheter som den möter under det sista året. Naturligtvis betyder det att man trampar på ömma tår och gamla eliters revir, och man har fått vänja sig vid ständiga påhopp i Arkitektur och i olika delar av vår kära GP. Nu senast var det Catharina Thörn som ägnade sig åt att trivialisera både stadsvandringen och hela den framtida bostadspolitiken.

Att Thörn väljer att kränka de rekordmånga deltagare som fanns i Kville en kall torsdagskväll i april är tråkigt. Hon utmålar dem som ditlockade av mina fotoböcker om Övergivna platser snarare än intresserade av stadsomvandling, och hävdar sedan att jag gav dem en rundtur där jag kallade platsen för ett ”skitområde” med ”ruttna butiker”. För en jämförande studie av det som CT skriver och verkligheten rekommenderas dessa båda länkar:

FÖRSTA DELEN


ANDRA DELEN



Titta gärna särskilt på slutet av det andra YouTube klippet där jag talar om invandrarbutikers stora förtjänster. I bloggen Cykelidag - rulla ned till ”Centrala Hisingen – Göteborgs nya Askunge”

Mest intressant är förstås hennes recept för den framtida stadsutvecklingen. Den alternativa utveckling hon rekommenderar är inte helt tydlig, men tycks ändå bestå i att den effektiva äganderätten till de numera rivna industri- och verkstadslokalerna skulle ha överlåtits till de som hyrde vid något givet datum, så att man sedan kunde ”utveckla området med sina invånare”.

Vi får anta att dessa besitter en särskild kompetens för att kunna ”rista in dess historia”, men vilken denna är fortsätter att vara oklart. Är det de för länge sedan försvunna fabrikernas historia vi ska berätta, eller är det loppmarknadernas och moskéernas? Är det ett café som drivits under åtta månader som ska få representera historien, eller en motorcykelhandlare?



…att platsen var perfekt när man skulle spela in Blues Brothers klassiska biljaktsscen under sensommaren 1979…


Ingen vet, men helt klart blir det däremot att vi måste avstå från möjligheterna att bygga några tusen lägenheter, för att istället ge förfallet någon form av legal och ”historisk” status. Skattemedel skulle det naturligtvis bli nödvändigt att skjuta till för att klara den här utvecklingen – medel som förstås också måste komma från de som inte skulle få tillfälle att bo i området.

Själv pratade jag med många invånare och caféägare när jag förberedde min stadsvandring. Jag mötte inte någon som inte såg fram mot förändringen som är på väg. En intressant del av den framtida utvecklingen är att bostadsrättsomvandlingarna kommer att ta fart i området de närmste åren. Ett mer effektivt sätt för invånare att få delta i stadsutvecklingen finns inte – samtliga de 22 nya lägenheter jag skrev om härovan har till exempel byggts ut av olika bostadsrättsföreningar.



…historien sitter evigt ristad i väggarna på The Dixie Mall.

Men det är sannolikt fel deltagande för Thörn, och hennes nuvarande linje blir i realiteten bara ett recept för en fortsatt bilberoende stadsutspridning. Det är i och för sig helt OK, men det är bra om man är tydlig med att säga vad man vill också. För mig kan det kännas lite nedslående om vi skulle missa unikt tillfälle till att skapa tätare och attraktivare städer, men det allra viktigaste är egentligen att vi vet vilka alternativ och ekonomiska mekanismer vi arbetar med.

Och tack vare Yimby har vi till och med en arena där det går att diskutera förändring.

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Daniel (17 Maj 2010 08:32):
Vill lägga in en grej att tänka på när det gäller nybyggnation av hus.

En tredjedel av lönen är rimligt att lägga på boendet, och i Sverige har vi många människor som bor själva, jämfört med sydligare länder där man bor hemma tills man gifter sig.
Då dom vanligaste lönerna i Sverige ligger på runt 15000-18000 efter skatt så betyder det en boendekostnad på 5000-6000 kronor.
I min bekantskapskrets så är det ingen som har råd med en bostadsrätt utanför Bergsjön. Man ska inte prata ner hyresregleringen hur som helst, då den fria hyressättningen också har skapat det som vi ser i USA och numera också i Spanien med 1000000 tomma lägenheter som ingen har råd med.
Bostadsrätter är inte lösningen på alla problem som man nästan får intrycket av, utan bostadsrätter byggs det egentligen enbart för att man vill ha tillbaka dom satsade pengarna direkt.
 0
Jan Jörnmark (17 Maj 2010 08:56):
David - jag ger dig fullständigt rätt.

Men samtidigt är det lika nödvändigt att ha de bakomliggande faktorerna till varför andelen BR ökar klar för sig. Därför behöver vi diskutera bruksvärdesregleringen, inte minst så att de boende i HR inser varför hyresutvecklingen ser ut som den gör.
 0
Hannes Johansson (17 Maj 2010 13:02):
Jag tycker att totalsanering allt som oftast är ett misslyckande och att det eliminerar många möjligheter till integrering och diversitet, men i vissa fall finns det ju inte så mycket att integrera med. Östra Kvillebäcken får jag nog hålla med om är ett sådant område. Det fanns inte många befintliga invånare eller verksamheter som skulle gå att integrera i en ny stadsdel, och bebyggelsen var ju oftast så nedgången att ingen ny verksamhet skulle ha velat etablera sig där ändå. Möjligtvis kunde det ändå ha funnits några byggnader som man hade kunnat låta stå kvar, för att möjliggöra för nån typ av kulturverksamhet eller mindre butiker? Sedan kan man ju som sagt ifrågasätta vilka mekanismer som gör att man kan tillåta att allt underhåll upphör så att bebyggelsen blir såhär nedgången från första början.

Annars tycker jag i alla fall som sagt att man generellt sett ska försöka behålla så mycket äldre bebyggelse som är rimligt för att på så sätt behålla lite etablerad verksamhet och öka prisvariationen i området.
 0
Jan Jörnmark (17 Maj 2010 21:54):
Hannes, att Östra Kvillebäcken var bortom allt tror jag nästan alla var överens om.
Porslinsfabriken var räddningsbar till lägenheter i slutet av 1980-talet, men då satte bullernormer m m stopp för de planerna. Sedan drog ju allt ut i tio år, och sedan var allt för sent. Kolla kapitel 5 i Övergivna Planer, där finns hela historien.
Och nog hade det vorit roligare med lägenheter i en ombyggd porslinsfabrik i Kville.
 0
Hannes Johansson (17 Maj 2010 22:57):
Som sagt, ibland finns inte mycket kvar att rädda... Jag köpte faktiskt boken härom dagen, så det ska jag snart göra :)
 0
Johannes Hulter (18 Maj 2010 00:06):
Problemet med nya Kvillebäcken är att man rev hela området på en gång (totalsanering) och att man kommer att minska lokaltätheten kraftigt trots att exploateringen ökar avsevärt.

De nya boende kommer att ta hissen till p-garaget i källaren och sedan bila iväg från enklaven. Att man valt taglinen "6 minuter från Brunnsparken" är väldigt talande. Ingen skulle sälja Linnéstaden med "10 minuter till Brunnsparken". Säljer man ett område med att det är "nära till" ett annat område så är det uppenbarligen något fel på området.

Vi måste börja bygga bättre. Vi kan inte låta områden stå och förfalla i flera decennier och sedan riva allt och släppa ned sterila bostadsenklaver. Vi behöver en planering (och en lagstiftning) för kontinuerlig stadsutveckling.
 0
Olof Antonson (18 Maj 2010 00:57):
Intressant läsning som vanligt, Jan.

Apropå nya Kvillebäcken:
Det är för mycket petimeterplanering i dagens samhälle ... Hur skulle det vara om man överlät lite frihet åt individen att vara med och forma innehållet sin stad? Flexibilitet är ett ganska bra ord. Jag önskar att man byggde på ett sätt så att lokaler skulle kunna användas till lite av varje under en längre tid, snarare än att byggdirektör Bert-Börje Bengtsson skall försöka sia in i framtiden och sedan fastställa användningsområden en gång för alla. Man skulle ju kunna börja med bottenvåningen.
 0
Emanuel Alfredsson (18 Maj 2010 05:49):
Gôtt att du tar med vår amerikanska systerstad Chicago i detta. Vad mer kan jag säga än Sears Towers, The Warehouse och många fler.
 0
Jan Jörnmark (19 Maj 2010 15:10):
Visste inte riktigt var jag skulle lägga detta, men jag föreläser om Bruk, Miljonprogram och modernisering från Tekniska Museet i dag från klockan 18:
Sprid gärna länken med föreläsningen så mycket ni kan.

http:​/​/​bambuser.​com/​channel/​Tekniskamuseet

Jan
 0
John Henriksson (23 Maj 2010 16:34):
Att ett kommunalt bolag skall ha en tävling med ett års gratis hyra som morot tycker jag verkar lite ovärdigt. Bättre vore ju att skapa en fungerande bostadsmarknad, än att skänka bort hyra på ett marknadsjippo!

Dessutom verkar kompisar som inte bo i stan överhuvudtaget förstå reklamen för Kvillebäcken.. Så den kampanjen får nog inga guldägg!

John
 0
Jan Jörnmark (24 Maj 2010 00:03):
Det finns nog ingen på Yimby Gbg som tycker att grävtävlingen var någon kanonidé.
Att skapa en fungerande bostadsmarknad är däremot Yimbys centrala mål.
 0
Jonas Sandberg (6 Juni 2010 20:09):
Hur kan man påstå sig vara för "en fungerande bostadsmarknad" utan att våga beröra hyresregleringarnas och PBLs varande?
 0
Hans H (7 Juni 2010 01:36):
@Jonas: Att minska hyresregleringen är nog önskvärt...men bara den dagen som det kommer vara möjligt att kontra efterfrågan med ett ökat utbud. Att släppa hyrorna fria samtidigt som byggandet hålls tillbaka ger inte ett bra resultat (såvida man inte är hyresvärd).
Men gör man det enkelt att bygga nytt, exempelvis genom att göra upp stadsplaner där försten till kvarn kan bygga om eller nytt om de uppfyller givna krav på fastigheter på tomterna, så skulle slopad hyresreglering antagligen ge en bättre stad.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5491 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter