Utskrift från gbg.yimby.se
....

Släpp barnen loss - det är vår!

 

.
.

Idag är det dags för Liten i storstan, ett seminarium om barnens plats i staden. Det är väldigt bra att barnperspektivet äntligen har börjat uppmärksammas ordentligt i diskussion om stadens utveckling. Barn och barnfamiljer är en stor del av befolkningen och ska vi kunna bygga en tät, levande och blandad stad kommer det vara nödvändigt att göra den barnvänlig.

Idag bor 70% av alla barn i villa. Gamla fördomar och konventioner styr fortfarande många barnfamiljers val av bostad. De som har ekonomisk möjlighet flyttar ofta ut till glesa och perifera enklaver av villor och radhus - "för barnens skull" - och blir sedan beroende av bil. Barnens rörelsefrihet inskränks eftersom de behöver bli skjutsade överallt och en stor del av fritiden går åt till bilåkande.

Samtidigt väljer allt fler barnfamiljer att stanna i den täta staden och allt fler flyttar in. Det är en positiv utveckling som vi bör bejaka. Det finns nämligen ingen motsättning mellan en tät, levande stad och lekande barn - tvärtom. Håller vi ner farten på biltrafiken så kan hela staden bli en spännande lekplats att upptäcka för våra minsta medborgare.

Barnens plats i staden är dock ett känsligt ämne. Många reagerar med ryggmärgsreflexer när det gäller barnen. Som förälder är det lätt att förstå men det är samtidigt viktigt att man förmår att föra en rationell diskussion om frågan. Det kommer nog att bli ett intressant samtal ikväll 17:30 på Älvrummet, vi ses där...

Arkitekterna Charlotta Råsmark, Martin Ehn Hillberg och Lars-Magnus Ejdeholm från White skrev en mycket bra artikel om lek i staden i UNT för ungefär ett år sedan, med titeln "Det är dags att riva lekplatsen!"


/.../ Barnperspektiv och goda lekmiljöer har länge varit en erkänt viktig fråga i planerings­sammanhang. Ändå lider planeringen och formgivningen av barns miljöer av en förlamande traditionsbundenhet.

Medan leken är vild och kreativ fastnar lekplatsplaneringen oftast i att vara feg, normstyrd och lat. Kanske handlar det i grunden om hur vi värderar leken, om en alltför rationell syn på leken som ­fenomen?

Med en nyttobetonad leksyn följer idén om den pedagogiska lekplatsen som kan planeras rationellt för att uppnå vissa mål vad gäller barnets utveckling. Lek­redskapet blir en möjlighet att effektivt paketera de färdigheter man vill servera. Men for­skarna talar också om lek som något i grunden "onyttigt", något som är viktigt för sin egen skull.

Tänk om vi skulle utgå mer från detta under­bara: att leken, förutom sina oomtvistliga nyttoaspekter, har ett hemlighetsfullt egenvärde. Att det lekande tillståndet är ett sätt för människan, inte bara för barnet, att ge sig hän åt sig själv och sin plats i tillvaron. Då blir det ganska självklart att korrekta uppställningar av lekredskap ­kommer på skam.

Att ta lekens djupare dimensioner på allvar ställer krav på inlevelse och vilja till grundläggande förändringar. Leken är en kraft som inte kan planeras, men som kan gynnas.

Utrymmesbristen i städerna kommer inte att bli mindre, tvärtom. Den täta staden har för många uppenbara fördelar för att överges. Hur ska man då hantera det faktum att lekens natur är att flöda fram i rörelse över yta? /.../

Lek på gatan har fungerat i generationer, utan planeringsmässiga åthävor, så varför skulle det inte fungera nu, om vi anstränger oss? Med all samlad erfarenhet och kunskap kring trafikseparering, klassiska gaturum för alla trafikslag och det nyare angreppssättet shared space, vore det märkligt om vi inte kunde hitta fungerande sätt att låta barnens vägar korsa den trafikerade stadsstrukturen.

Frågorna och utmaningarna kring lek är oupplösligt sammanlänkade med stadens utmaningar i stort, med frågorna om hur vi ska organisera vårt gemensamma liv. Om vi med stort allvar griper oss an frågan kring lek och rörelse kan den bli en tillgång i stadsplaneringen.

I en tid som är besatt av prydlighet och statusfyllda uttryck behöver vi lyfta fram värdet av mindre tillrättalagda, ofärdiga platser i staden. I en tid där rädsla för olyckor ofta blir den överskuggande frågan vid lekplatsplanering behöver vi argumentera för balans mellan risk och utmaning. Och i alla skeden av planeringsprocessen där vi blir inkopplade behöver vi hävda strukturtänkande och differentiering ­gentemot ängsligt välmenande och likartade lekreservat.

Lyckas man med strukturen, så att barns frihet till självständig rörelse ökar, är det allra viktigaste åstadkommet. Sedan kan denna struktur fyllas med mer eller mindre iordningställda platser med olika funktioner och karaktärer. Inte minst skräpiga, odesignade platser som tål förändring och skapande lek.

Vi tror att det är tid att riva lekplatsen - rent mentalt. Och när den är riven kanske vi kan bygga upp den igen, men utifrån nya tankesätt som banar väg för nya förutsättningar. Den nya lekplatsen, tror vi, är en struktur i staden. Den har formen av långa stråk eller stora nät snarare än av isolerade russin i en kaka.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johan K. Sch. (19 Maj 2010 09:35):
Fint inslag! Charmigt av GP att lägga inslaget under vinjetten "Ung politik"
 0
Erik Sandblom (19 Maj 2010 14:42):
Härligt! Det är jättekul att själv utforska sin omgivning. Det gäller både barn och vuxna!
 0
Ann-Louise Pettersson (19 Maj 2010 14:53):
Jag tror att det kommer att bli en både rolig och utvecklande diskussion ikväll!
 0
Hannes Johansson (19 Maj 2010 17:11):
Kan tyvärr inte komma, men hoppas på någon liten rapport här sedan! Hoppas det går bra.
 0
Hans H (19 Maj 2010 18:14):
@Johan: Ja, det var trevligt. Vi får hoppas att de lägger in nästa modernistiska artikel under "Gammal Politik", så att rubriceringen blir korrekt då med. ;)
 0
Fredrik Rosenhall (20 Maj 2010 18:10):
 0
Thomas E (21 Maj 2010 09:08):
På tal om lek, jag arbetar på Lilla bommen, förra året var konstgräsplanen här knökfull med ungar vid den här tiden. Nu står där nån sorts åkattraktion och knappt några ungar syns till. Fast enligt chefen för Göteborg o Co så var det bara alkisar som satt och drack öl vid planen innan hjulet kom på plats så jag minns väl fel.
 0
Johannes Hulter (21 Maj 2010 10:38):
@ fredrik: Mycket bra inlägg!

@ thomas: Ja, jag arbetar också i närheten och blev verkligen chockad när jag insåg att de skulle lägga det just där. Från början var det ju en annan placering tänkt men grannarna klagade. Det intressanta med platsen var att det var både alkisar och barn som hängde där. Två grupper i samhället som ofta får maka på sig...
 0
Sven R (21 Maj 2010 19:18):
Större delen av plastgräset och trädäcket finns ju kvar, det borde väl fungera att leka där nu också.
 0
Marie (22 Maj 2010 11:04):
Tycker det är tragiskt att barn i staden inte kan leka fritt, ironiskt nog väljer många att skaffa bil när de får barn så det blir lite av ett moment 22.
 0
Erik Sandblom (22 Maj 2010 12:02):
Marie, det ligger nåt i det. Som tur är har de flesta bilar en bromspedal! :)
 0
Lars Backhans (24 Maj 2010 23:35):
Angående det du skriver. Du driver urbaniseringen hårt och det är alltid intressant med tydliga åsikter. Jag tycker artikeln är intressant ur flera aspekter. Dock har jag såklart några invändningar.

För att få en tät kvartersstad att fungera behövs ytor där barn och vuxna kan få leka av sig, precis som artikeln säger. Platser för samvaro. Parker dit vi kan gå och dra oss undan där det finns tystnad och ren luft. Inget tyder på att vi är på väg dit.

Nackdelar med de kvartersstäder som finns idag är att trottoarerna är en meter breda och bilvägen 12 meter bred. Det går inte ens att mötas på trottoaren. Gårdarna är privatiserade. Var ska barnen leka? Allt är privatiserat och inhägnat. Inte undra på att barnfamiljer söker sig till områden där det finns grönytor, till Hammarby Sjöstad, där det går att mötas med två dubbelbarnvagnar. Kvartersstaden är attraktiv, men för att få dit barnfamiljer krävs ett helt annat upplägg än det vi har idag. Vem vill bo längs Hornsgatan och dö i cancer?

PS. Tack för intressanta kommentarer på www.Godbostad.org Hör av dig om du vill skriva om den täta kvartersstaden eller något annat. Vi har högt i tak.
 0
Johannes Hulter (25 Maj 2010 00:30):
@ lars: Tack för dina synpunkter. Det finns dock en alarmistiskt ton i det du skriver som jag har svårt att dela. Som jag skrivit i andra sammanhang tror jag att det går att ha en bra eller dålig barndom oavsett om man bor på Södermalm, i Tensta eller Bromma. Det avgörs inte främsta av arkitektur eller stadsplanering, utan av den sociala kontexten.

Vi måste fördjupa analysen av hur vi skapar goda livsmiljöer för alla (inkl. barn) bortom den där modernistiska nidbilden av mörka, tbc-härjade innerstäder. Ingen vill naturligtvis dö i cancer, men Hornsgatan är likväl mer populär än de flesta "sunda" modernistiska grannskapsenheter. Så, get over it. Acceptera den föreliggande verkligheten och glöm funkismantrat.

Den intressanta frågan är istället hur vi minskar - och får ner hastigheten på - biltrafiken. Det är nämligen därifrån avgaserna och trafikskadorna kommer (de uppstår inte på något magiskt sätt för att man bygger kvartersstad).

Men ska vi minska biltrafiken så måste vi sluta sprida ut befolkningen i glesa husipark(eringsplats)-enklaver och istället underlätta för gång/cykel/kollektivtrafik genom att bygga tätt och funktionsblandat.

Är trottoarerna för smala? Bredda då trottoarerna och krymp körbanorna. Eller blanda på gångfartsgator.

Grönytor? Använd marken effektivt. Strössla inte ut bebyggelsen utan bygg samlat och ha sedan en rejäl stadsdelspark.

Och så vidare. Det finns massor med spännande utmaningar för arkitekter och planerare att arbeta med inom ramen för en tät blandstad, det går utmärkt att göra det utan att först sabba själva grundförutsättningarna för urban dynamik genom slentrianmässigt funkissprawlande.
 0
Lars Backhans (25 Maj 2010 17:31):
Vet inte vad du grundar dig på att jag skulle föredra en gles modernistisk stad? Är det något speciellt jag skrivit som får dig att dra den slutsatsen?

Jag har inte någon direkt formel för hur en stad ska byggas. Jag tror att städer ska byggas organiskt och inte planeras fram i för stora bitar. Jag tror att de som bor i städerna också ska bygga städerna. Jag är skeptiskt till bilismen i våra städer.

En kvartersstad kan se väldigt olika ut beroende på hur den görs, likaså hus-i-park planerade områden. Båda sätten att planera kan bli bra och dåligt.
 0
Johannes Hulter (25 Maj 2010 19:52):
@ lars: Jag är kanske lite färgad av vår tidigare diskussion i min läsning av vad du skriver. Det är lätt att tolka ett ensidigt ifrågasättande/problematiserande som ett avståndstagande. Om jag misstolkade dig så ber jag om ursäkt. Jag ska läsa noggrannare i fortsättningen, det går lite snabbt ibland... :)
 0
Matthias H. (25 Maj 2010 23:07):
Lars, vilka hus-i-park områden är bra? Jag håller inte med dig. Det kan inte bli stad av hus-i-park. Det är en total motsägelse. Det blir ett område med hus, ingen stad. Och Göteborg ska vara en stad, det tycker jag. Inte ett område med hus i.
 0
Lars Backhans (26 Maj 2010 23:11):
Tack jag tar inte avstånd från kvartersstaden, tvärtom. Jag tycker den blandade kvartersstaden är en bra förebild även om det är ett vagt begrepp.

För att svara Matthias på frågan: "Lars, vilka hus-i-park områden är bra?" Det finns många. Jag var nyss i Hammarby Höjden i Södra Stockholm och njöt i fulla drag av att gå på de små slingriga vägarna bland lamellhusen på klipporna. Husen var varsamt placerade på klipporna omgivna av gamla vresiga tallar. Det finns väldigt många kvalitéer i Hammarbyhöjden. Och alla behöver inte gilla samma sak. Någon kanske vill bo i kvartersstaden i Skarpnäck andra i hus-i-park i Hammarby Höjden.

Ett annat exempel på lyckat hus-i-park är Sickla Udde och Sickla Kaj i Hammarby Sjöstad.

En intressant fråga att grunna på är om kvartersstaden kan existera utan bilen? Blir det då inte per automatik hus-i-park? Detta är för mig en motsättning. Jag vill ha en kvartersstad utan bil, men som inte stigmatiseras som hus-i-park. Är det någon som har några exempel på kvartersstäder utan bilvägar?
 0
Johannes Hulter (27 Maj 2010 00:15):
@ lars: "Är det någon som har några exempel på kvartersstäder utan bilvägar?" Tja, vad sägs om alla stadsmiljöer som byggdes innan bilen uppfanns? Bilen har ju faktiskt inte alltid funnits (vilket är lätt att glömma).

Vill man undvika bilberoende måste man dock bygga funktionsblandat. Och ska man få funktionsblandning att fungera behövs en viss täthet av boende och förbipasserande (sammanhängande stråk). Det är ganska enkla samband i grunden. Det är väl därför man kunde bygga städer långt innan det fanns stadsbyggnadskontor och planarkitekter.
 0
Olof Antonson (27 Maj 2010 00:52):
Gångfartsgator är ju en ganska lyckad kompromiss, då de inte utesluter bilen, men framfart sker på de gåendes villkor.

Sen är det väl som Lars säger att alla inte vill bo i kvartersstad, men eftersom det knappt byggs någon, så finns det ingen direkt överhängande risk att dessa människor inte skall få sina behov tillgodosedda.
 0
Matthias H. (27 Maj 2010 10:55):
Jag har också promenerat i Hammarbyhöjden, har haft vänner som bott där. Ganska likt delar av Högsbo.

Annars så är Skarpnäck en riktig miss vad gäller kvartersstad. Det blev verkligen inte bra, den ligger där som en enklav helt isolerad från staden och det är väl det som är problemet. Hade Skarpnäck byggts ihop med Gullmarsplan eller Hammarbyhöjden hade nog chansen till fungerande blandstad varit mycket högre.
 0
Lars Backhans (27 Maj 2010 23:22):
@johannes.
"Är det någon som har några exempel på kvartersstäder utan bilvägar?" Tja, vad sägs om alla stadsmiljöer som byggdes innan bilen uppfanns? Bilen har ju faktiskt inte alltid funnits (vilket är lätt att glömma).

Helt rätt! Det är därför jag tror att vi måste blicka bakåt för att komma framåt. Jag har en magkänsla att våra städer borde bli lägre och tätare och mer lika den gamla staden. Typ gamla medeltida städer. Jag saknar lite av den här aspekten på YIMBY. Borde inte YIMBY bli tydligare i sitt manifest när det gäller avståndstagandet mot bilismen? Tydligare med att den blandade kvartersstaden inte är omgiven med bilar? Jag är orolig att medlemmar på YIMBY ser kvartersstaden i sin traditionelle form. Det är ju väldigt lätt hänt eftersom man ofta hänvisar till Södermalm och andra kvarterstäder med bilar.
 0
John T (28 Maj 2010 08:24):
Som jag ser det så är bilen en naturlig del av dagens samhälle och måste därför också få finnas i staden. Det jag vänder mig mot är främst att bilen ska vara överordnad alla andra trafikslag och att så mycket yta avsätts i form av egna vägar och markparkering. Ett alternativ är att tillåta biltrafik i blandstaden på de flesta platser (undantag finns givetvis), men att det sker på samma villkor som för övriga trafikanter vad gäller hastighet m.m. och att minska ner eller helt ta bort parkeringsplatser på gatumark. Istället kan man som bilägare med mål i området parkera i ett parkeringshus och promenera sista biten, med samma logik som vi accepterar ett visst gångavstånd för de som åker kollektivt. Men har man behov av att komma ända fram för att släppa av någon eller lasta ur sina matkassar bör det finnas möjlighet till detta.
 0
Johannes Hulter (28 Maj 2010 09:49):
@ lars: Men Söder planerades ju långt innan massbilismen. Den traditionella kvartersstaden är ingen bilstad, det var ju just därför som Corbusier och gänget ville få bort alla "korridorgator" och plankorsningar. Såväl kvartersstad som husipark kan bli bilfritt, det är bara att drälla ut betonggrisar. Men bilfri kvartersstad kommer att fungera bättre än bilfri husipark, just för att den är tillräckligt tät för gång/cykel/kollektivtrafik.

Personligen är jag dock inte för helt bilfria städer, det gäller bara att genom medveten trafikplanering och utformning av gaturummet se till att bilen bara används när den verkligen behövs och inte annars.
 0
Matthias H. (28 Maj 2010 10:20):
Lars, i min kommentar ovan angående Hammarbyhöjden så skulle jag också sagt att det finns säkert grader av fungerande husipark och det är möjligt att Hammarbyhöjden kan ses som ett bättre husiparkprojekt än vissa andra. Men oavsett vilken grad det är fungerar det aldrig som riktig stad utan kommer alltid för mig att förknippas med förort. Och jag ser hellre byggnation av stad än förort. Vi har liksom byggt förort i Stockholm o Göteborg sen 1930- och 40-talet och inte byggt någon ny stad alls. Det är ju ett oerhört misslyckande i mina ögon. Och det är ju Corbusier i mångt och mycket, som Johannes nämner, som har stått som ledstjärna för detta kapitalmisslyckande.
 0
Hannes Johansson (28 Maj 2010 13:07):
Rätta mig om jag har fel, men går inte hus-i-park ut på att bostadsenklaverna skall utifrånmatas med biltrafik, gärna i enorma trafikleder? Var det inte till och med en del av Corbusiers vision, lite förenklat, att man skulle ha en klunga med höga bostadshus i en park, och till dessa höghusenklaver skulle man dra stora trafikleder. Det ser vi ju hur väl det har fungerat. Trafiklederna muterar och växer obegränsat, om man ger dem fria tyglar att göra så.
 0
Olof Antonson (28 Maj 2010 15:31):
Funktionsseparering, långa avstånd, bilism, längre avstånd, större vägar, snabbare bilar, ännu längre avstånd ...
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter