Höghus eller bredhus?

Mycket intressant och väl skrivet Johannes. Det mest frapperande är ju att Caldenbys handbok som är så subjektiv, tendentiös och ologisk har varit ett dokument man utgått ifrån. Var finns det sunda förnuftet?

Det är på många sätt frapperande hur individer som får - och ges - en så gott utrymme i det offentliga samtalet inte kan formulera sig utan att deras argumentationslinje inte klarar av ens en ytlig kritisk bedömning.

Speciellt Ola Nylanders artikel är direkt löjeväckande i sina argumentationslinjer. Han förkastar kapitalistiska höghus men hyllar Guldhedens höghus. Jag förstår inte riktigt varför ett höghus blir bra bara det är byggt enligt folkhemideologiskt präglade funktionalistiska överväganden?

Dels så är det la tveksamt om det är "kapitalister" det är fel på, då dessa i högre utsträckning än någon annan aktör kanske tar ekonomiska överväganden i beaktande. Sedan är det hela bakvänt eftersom det inte finns några starka krafter som trycker på för högre byggnader. Det har la aldrig hänt att ett bygge stoppats för att det anses för lågt? Om så har skett har det la gjort så på grund av ekonomiska överväganden och inte på grund av att SBK ansett så?

Halmgubbar och väderkvarnar...

Caldenby lyckas verkligen inte över huvud taget att motivera varför dessa strikta regler ska föreligga för just "höghus" mer än vilka andra hus som helst. Dessutom så innebär ju hans definition av höghus, i kombination med att han i princip förespråkar att man ska sluta bygga dessa höghus över huvud taget, att man vill frysa staden i tiden och behålla status quo. Man får inte bygga någonting högre än vad som redan finns. Med samma logik hade vi således fått ha det första huset som byggdes i Göteborg som riktlinje för alla andra hus, så om det första huset som byggdes var två våningar skulle med andra ord alla andra hus i Göteborg ha fått vara max två våningar också. Nu kan man naturligtvis säga att situationen är annorlunda eftersom att vi har hus högre än två våningar och att man således kan införa en sådan princip i nuläget. Men varför? Det verkar väl inte finnas några rationella argument till varför Göteborg just i nuläget har hittat den perfekta maxhöjden på hus?

Vad finns det för argument till att Göteborg ska ha en princip som säger att 22 våningar är maximum? Vad finns det för argument till att hus som är något högre än intilliggande hus ska ha en hel lista med specialrestriktioner? Det är helt subjektivt och godtyckligt och det är ofattbart att ett fåtal individers subjektiva åsikter får styra så mycket.

Fantastiskt roligt. Generöst av honom att i alla fall tillåta "att höghus kan få vara höga". :D

Bra Johannes!

Kul att det finns personer som Du med egen kunskap, kompetens och analysförmåga som kan och vågar slå hål på skrifter och mossigheter som kännetecknas av en djup ångest -

Jag läste den boken när den kom ut o tyckte det var kul med en bok som just diskuterade Göteborg men just lagomtemat som Caldenby förespråkar tyckte jag illa om. Att Caldenby blivit så erkänd inom arkitektvärlden är väl bara ytterligare ett bevis på hur Corbusiers lärlingar fortsatt att regera i skrået långt efter hans död.

Nylander, det hade varit klädsamt om du gått in och bett om ursäkt för din benämning av Yimby som väl är ett försök till att marginalisera. Det är väl inte så smart heller att vara så nonchalant med tanke på att Yimby får mer och mer uppmärksamhet. Och Nylander, du får gärna fördjupa din konstiga inställning till höghus.

Det finns ju vissa faktorer som följer med högre hus som man behöver undersöka.

Till exempel innebär ju högre hus även högre exploatering. Klarar då den tänkta platsen av att försörja en sådan hög exploatering med service och infrastruktur? Hur påverkar en sådan hög exploatering trafikmängden? Ur ett yimbyistiskt perspektiv bör man väl ställa som krav att en högre byggnad skall kunna integreras i kvartersstrukturen, och att den inte kommer bli isolerad på grund av trafikförsörjning, och liknande.

Husbyggnadstekniska faktorer följer naturligtvis med höga byggnader, som vi blivit påminda om gång på gång blir det ju dyrt att bygga mer än 17 våningar. Men det är väl exploatörens ansvar att göra den kalkylen. Om en exploatör vill bygga högre än 17 våningar för att de beräknat att det ändå blir lönsamt, varför skall då SBK eller politiker hindra dem från att göra det?

Till sist får man väl även nämna solvinklarna och utsikten som påverkas mer av höga hus än av låga, i många fall åtminstone. Högre hus kastar längre skuggor och skymmer i vissa fall sikten för fler kringboende. Men som Yimby varit inne på flera gånger tidigare så är väl inte solvinklar i närheten av att vara bland de viktigare faktorerna i stadsbyggnad, även om det idag i Göteborg verkar råda motsatta normer där solvinklarna tycks gå före allt annat.

Utöver detta kan jag inte komma på så många fler restriktioner på höga hus som inte även finns för alla andra hus. Men någon annan kanske kan komma på fler.

Tack Johannes för ännu en jättebra text!

Jag hade ingen aning om att ett sjuvåningshus i en stad av Göteborgs storlek helt allvarligt kunde kallas för höghus.

Och det är fint med fallosar!

Intressant - och viktigt - inlägg, Johannes. "Höghusdebatten" är inte speciellt nyanserad.


Kolla in det här gamla vykortet:

http:​/​/​img194.​imageshack.​us/​img194/​30​73/​otterhall.​jpg

Är det inte lite Hong Kong-känsla?
Jag är inte speciellt förtjust i funkislängorna som placerats på sidan om Otterhall; det känns som att den krymper. Hur läcker var den inte som solitär?

Förresten, någon som sitter inne på information om vad som hände (gick snett) med det höghus Riverton hotell huserar i? Eller är det ens samma byggnad som den som står brevid Otterhall på vykortet (misshandlat till oigenkännlighet)? Det som står där idag ser mer ut som en industribarack man ställt på högkant.

Det är intressant hur höghusfobin påminner om annan hopplös argumentation byggd på irrationell rädsla.

"Det är helt enkelt inte lämpligt att tillåta [det]..."(moralpanik)
"Tillåter vi [det] riskerar vi att skapa en norm som tillåter [annat]"(skrämselpropaganda)
"Det är ok att [de] är som [de] är, men [de] måste bete sig så här och så här"(apartheid).

Som tur är så innebär sådan här argumentation att den som använder den har fel och vet om det själv.

Hur långt upp når brandkårens stegar? Klarar de att släcka en brand på 30:e våningen?

Huruvida dom gör det eller inte kan inte vara avhängigt hur högt som det ska byggas. Det löser man väl på annat sätt om dom inte gör det antar jag.

Måste leta fram ett citat från en programhandling jag läste för några veckor sedan...

Haha, hittade det, från Detaljplan för Råda Portar; -"En så hög byggnad kommer att synas från ett stort antal platser i och utanför kommunen som kan sända signaler till omgivningen som inte Härryda kommun kan stå bakom"

Jag tycker att Skandiahuset är ett litet sött höghus! Passar i även bra in i omgivningen.

Håller med Krister om att skandiahuset är fint, ser detta varje dag när jag går ut från kontoret. I bottenplan ligger ju ett av stans absoluta inneställen - Brogyllen om man vill få en fika med hsitoriks känsla

Bra skrivet, ytterst bra skrivet.

Apropå Nylanders artikel kan man rakt av konstatera att det är den vanliga anti-kapitalismen och allmäna negativismen som driver argumentationen. Som jag ser det har han alltid skrivit i Caldenbyismens tradition, vilket ju är den allmäna negativism som drivit arkitektur-"debatten" i Göteborg de sista decennierna. Debatten är satt inom citationstecken, för det har inte varit någon debatt, det har bara varit tom konservativ retorik, med starka inslag av anti-kapitalistiska floskler. En pikant detalj med den den lätt revolutionära retoriken är också att de profithungriga kapitalisterna ständigt envisas med att bygga och planera höghus som "debattörerna" ägnar stor möda åt att visa att de är olönsamma och slösaktiga.

Sättet att felstava Yimby är också rätt talande, för det har varit jobbigt för "debattörerna" att en annorlunda röst gjort sig hörd.

Caldenby har jag följt i decennier, och skall man sammanfatta den mannens värld är den till brädden dominerad av konservatism och floskler. Hans varierande skäl till att inte bygga höghus drog vi ju igenom i Gårda-tråden häromsistens (operationellt citat: "fallosar, provinsialism, pinsamheter, etcetera, etcetera"). Han sammanfattade också ovanligt väl sin konservativism på ett möte om stadsbibliotekets eventuella ombyggnad. Naturligtvis var Caldenby -som alltid- emot förändringen. I GP citerades han den 12 april 2007:

"Det finns ett talesätt om att "lagt kort ligger" som man bör hålla sig till. Min erfarenhet är att det är mera okej att tillföra nya element."

Vi summerar sålunda Caldenbyismen: lagt kort ligger i staden, och sedan bygger vi likadana hus bredvid de gamla. På vägen dit hinner vi dessutom rädda kapitalisterna från sig själva.

Det är intressant också hur de benämner Yimby som en "blogg". Antingen har de inte förstått vad en blogg är än, eller så har de inte brytt sig om att undersöka vad Yimby egentligen är - nämligen ett nätverk, en intresseorganisation, opinionsbildare. Eller också är de fullt medvetna men de vill försöka tona ner Yimbys roll och inflytande.

Aaaahahahahaha Peter Griffin-liknelsen är jättebra Daniel

Hannes: Det är la vanligt enkelt maktspråk genom förminskning. På samma sätt jämförs ju implicit höghus-förespråkare med Stalin. Att sedan Östblocket var världsmästare på att bygga plattenbau och andra miljonprogramsmiljöer - där kollektiven tar täten, eller hur var det hr. Nylander?

Temper, temper! :)

Både Nylander och Caldenby är ju intelligenta och kunniga personer som för det mesta har mycket insiktsfulla och tänkvärda synpunkter om arkitektur och stadsplanering. Det är fel att avfärda dem. Stavfel kan ju alla göra, jag tror inte det ligger någon malice bakom.

Det intressanta är väl snarare att irrationell akrofobi kan drabba även vanligtvis kloka personer. Frågan är vad som utlöser den.

Jag skulle tro att vissa personer är känsligare för byggnader som sticker ut och tar plats. Byggnader som helt enkelt inte visar den ödmjukhet och blygsel som anses klädsam.

Här finns nog också en skillnad mellan en "europeisk" och en "amerikansk" inställning (i analogi med Caldenbys uppdelning ovan). Vissa vill lyfta fram endast det extremt exceptionellt fantastiska, vilket förutsätter en jämntjock och jämnhög bakgrund medan andra glatt och obekymrat vill se originalitet och fantasi sticka ut lite varsomhelst. Man skulle kunna kalla det en aristokratisk kontra en plebejisk arkitektursyn.

Mina personliga sympatier hamnar nog i så fall hos den senare.

Johannes: Jag syftade inte främst till detta enskilda stavfel, utan att Yimby av vissa konsekvent beskrivs som en "blogg"... :)

@ hannes: Men vi är ju en blogg - också. :) Jag tror inte Nylander har något horn i sidan till oss, tvärtom, han uppskattar säkert att det opinionsbildas för bättre stadsplanering. Eller vad säger du Ola? :)

Dom är ju några stycken, och det är inget dåligt inflytande dom har haft genom åren. Man kan fråga sig varför en ideologi som betonar stadsbyggnad som en konst där "lagt kort ligger" blir så dominerande i en stad.

När jag nu sitter här och botaniserar i Mediearkivet söker sig mina ögon till en annan välformulerad och tongivande person. Ronny Reinholdsson var ju stadsarkitekt här i staden under många år, och när jag gör ett axplock i hans välklädda argumentation genom åren hittar jag debattinlägg mot höghus eller nya hus eller andra projekt i största allmänhet vid Ullevi, Korsvägen, Klippan, Friggagatan, Heden, Posthuset, Järntorget, Marstrand och så vidare. Finns det ett nytt hus eller omgestaltningsprojekt i Göteborg de sista åren har helt enkelt RR varit emot det.

Motivet till denna enorma konservatism blir det intressanta. Och ännu intressantare blir ju frågan om vi får reda på de verkliga skälen i de välformulerade debattartiklarna. Hösten 1999 skriver till exempel RR en engagerade artikel i GP om Gothia Towers andra torn:

"Det höghus, som nu byggs och som har getts det avskräckande namnet "Twin Towers Hotel" (varför kan det inte heta Hotell Svenska Mässan?), syns emellertid ha tillkommit utan att de väsentliga kriterierna har beaktats. I stället innebär tillkomsten av höghuset, som Natur- och kulturskyddsrådet tidigare har anfört, att ett obegränsat stadslandskap nu kommer att upplevas som ändligt. Det vill säga att de två tätt placerade höghusen kommer att upplevas som en hög skiva i stadslandskapet."

Anfört i stycket är med andra ord Natur- och kultursskyddsrådet som på något sätt ska ha förklarat att två hus blev en skiva som sedan begränsade hela det tidigare obegränsade göteborgska stadslandskapet och gjorde det "ändligt".

Jag tog mig ju friheten att citera delar av det där stycket i Övergivna Planer, varefter jag sedan fick ett mail från förre stadsarkitekten. Eftersom han lade två andra opinionsbildare i cc-raden måste det ha varit hans avsikt att det han skrev skulle bli offentligt, varför jag här kan citera direkt från mailet:

"Jag har tagit del av din senaste bok - Övergivna planer. På några ställen citerar du mig och det är väl kul. Men lösryckta citat kan också skapa förvirring och missförstånd. I en not betr. negativismen till höghus Göteborg hänvisar du till en debattartikel som jag skrev i GP 14/9 -99 utan att du har satt dig in i motivet till mitt ställningstagande. Att de två höghusen upplevs som ett haltande skivhus har väl egentligen inte att göra med frågan om höghus eller ej. Att jag nämner detta är att det är så jag upplever byggnaden från mitt sovrumsfönster i Jakobsdal där jag bor, men har inget att göra med frågan om höghus eller ej."

Vi kan ju drygt tio år efter debattartikelns införande konstatera att det var svårt för alla inblandade att sätta sig in i motivet till dessa ställningstaganden.

Hehehe Jan, ja verkligen.

Hej alla!

vi har ju glömt att det finns en kramare och nejsägare till. Understödd av några få ångestpersoner på Länsstyrelsen. Men hemsidan verkar stå still - vad har hänt? nån som vet?

Matthias, det kan vara nog så viktigt vad man ser från sitt sovrumsfönster...

Det finns mycket annat man kan se också, och eftersom jag besökt Warszawa många gånger blev jag litet extra intresserad av en av Nylanders formuleringar i artikeln som Johannes länkade till:

"När byggbolag som Wallenstam vill bygga höghus blir det en annan typ av manifestation - kapitalets ikoner. Vill vi verkligen ha det så i Göteborg?
Ett intressant exempel på detta är när byggandet som kom i gång i Warszawa, Polen, efter Sovjets kollaps. Bland det första som byggdes var en skyskrapa som var några meter högre än Kulturpalatset från 1955, som var Stalins "gåva till det polska folket"."

Om vi nu ska förstå Nylander rätt så har kapitalet byggt en ikon till sig självt i Warszawa för att trycka ned Stalins "gåva". Jag antar att Nylander skriver det här som en retorisk poäng - för att visa hur irrationellt både kapitalet och skyskrapebyggande är. Det handlar bara om manifestationer och demonstrationer, absolut inte om några sunda överväganden.

Men enligt alla tillgängliga källor har ingen sådan skyskrapa byggts i Warszawa de sista decennierna. Det finns några stycken (se länkarna) som planeras, men 20 år efter kommunisternas avtåg är Stalins gåva fortfarande högst.

http:​/​/​wiezowce.​waw.​pl/​pkin_​en.​php
http:​/​/​www.​zacharz.​com/​warszawa/​highrise.​htm
http:​/​/​skyscraperpage.​com/​diagrams/​?​cityID=​993
Men det är en stad väl värd att besöka
http:​/​/​www.​skyscrapercity.​com/​showthread.​php?​t=​5780​64

Wow! Det ska byggas 42 våningar högt i GBG nu också. Kollade i Skyscraperpage.com efter Götegborg och fick upp ett projekt som heter "Gotham Plaza". Smaka på den du, ni Batman-älskare.

@Nils
Men man får ju drömma, eller hur?

Väldigt intressant det här med psykologi. Jag får själv ofta en klaustrofobisk känsla i (vissa) delar av göteborg där det råder en total brist på landmärken, detta som RR tydligen såg som en port till oändligheten.
Jag har bott i Auckland, NZ, en ganska gles villastad, där byggandet av ett jättehögt torn, 328m högt har slutit samman hela storstaden och skapat en ganska fräck känsla. Trots att man nästan aldrig ser mer än sitt område och avgränsande vulkanberg, så ser man tornet och fattar att allting hänger ihop på något vis. Det är mer oändlighet i mina ögon.

Jag trodde aldrig den dagen skulle komma när jag på allvar började tro att "nu vänder det". Men jag tror faktiskt snart vi är där, och Yimby har spelat en jätteroll.

Orskerna är flera, men naturligtvis har återbefolkningen av innerstäderna en jätteroll. Stockholm innanför tullarna har nu gått från 240 till 300 tusen sedan 1980. Centrala Gbg (SDN Centrum och Linne) har gått från 60 till 85 under samma tid. Så här långt har det funnits hyfsat okontroversiell obebyggd mark, men nu är det uppenbart för alltfler att marken behöver utnyttjas bättre - även i förhållande till de planeringsresurser som läggs ned.

Då blir höjden det enda möjliga, och när då argumentationen emot verkligen dras fram (Yimby!), och den visar sig bestå av det svagast tänkbara hopkok som tänkas kan -katastroffilmer, häxprover, sovrumsfönster, vandringslegender- så når vi snart det givna resultatet: höghus.

För vem röstar på en politiker som viftar med en affisch från Skyskrapan brinner framför antingen en delegation av folk från byggbranschen eller bostadssökande ungdomar? Det ironiska är ju att den status-quo ideologi som uttrycks med orden "Lagt kort ligger" inte tillfredsställer vare sig de grå kostymerna eller husockupanterna.

TILLÄGG: OBS - Detta inlägg innehåller spår av ironi!

Nu blir det två på raken här, men jag har fått lite tid över eftersom min web-snickrare ligger och sover.

Om man i alla fall går vidare och läser i Nylanders Yimbu-artikel finns det ytterligare en passage som förtjänar att problematiseras:

"Det vanligaste motargumentet mot att bygga höghus i gamla städer som Göteborg är att det förstör den historiska stadens silhuett där kyrktornen traditionellt är de högsta byggnaderna. För undertecknad som inte är särskilt religiöst intresserad är det tvärtom. Bygg bort kyrkans maktställning.
I Göteborg finns särskilt fina exempel på hur folkhemsbyggnader såsom höghusen på Norra Guldheden sträcker upp mot skyn, högt över alla kyrktorn och spiror. Folket, kollektivet tar täten."

Jag har alltid hört den där retoriken om Norra Guldheden, utan att riktigt förstå den. Samtliga hus i Raketgate-området uppfördes av privata byggmästare, och ägdes sedan av enskilt ägda fastighetsbolag intill det att Wallenstam år 2004 sålde området till en nybildad bostadsrättsförening. Riksbyggen och HSB ("Folket-kollektivet") fick däremot nöja sig med att bygga de mer anonyma höghusen och lamellerna på den nedre delen av området runt Lövskogsgatan.

Här öppnar sig nu nya frågor... Är inte egentligen den delen av Guldheden ett exempel på det gamla klassförtrycket, där de privata byggmästarna tog kullen, och Folket fick hålla hus i slänterna?

Och sedan! Det dåliga tegel som de profithungriga byggarna använder -för att husen ska snabbas fram till den utställning som Kungen ska inviga- leder till decennier av fuktskador, och sedan eftersätts underhållet i decennier. I mitten av 1990-talet finns det faktiskt många lägenheter som är orörda sedan 1945, vilket visar på de förhållanden som hyresgäster tvingas leva under i bostadsbristens Sverige.

Och sedan avslutningen, där fastighetsägaren 1999 presenterar krav på hyror som ska höjas med 44%! Vad kan då hyresgästerna göra, om inte bilda en förenng, köpa alla lägenheter av Wallenstam - och sedan fullföljs historien om denna kapitalets hemvist när GP några år senare skriver en artikel om alla de klipp som gjordes i ombildingens fotspår.

Jan, såsom du visar helheten i de frågor o problem vi tar upp här borde 95 procent av journalistkåren ta efter. Men istället ägnar dom sig åt snabba nyheter o klipp. Tyvärr så, och detta har jag sagt förr, hänger inte gemene man med riktigt utan tar till sig det senaste hela tiden. Och det är ju tyvärr så att politiker också är gemene man så dom förstår inte heller helheten förrän t ex du lägger fram den så här. Jag vet att flera härinne menar att vi individer är smartare än så och det är möjligt att vi är men den senaste nyheten är oftast den som sätter sig i de flestas medvetande.

Detta med helheten kan man applicera på fler ämnen i vårt land t ex varför Stockholmsregionen växer så oerhört hela tiden och har gjort så sen 50-talet (då tunnelbanan började byggas med mycket statliga medel...).

Fredrik R: Nylander tar ju faktiskt upp Manhattan i sin artikel:

"Alla som varit på Manhattan, New York, vet också att det finns platser omringande av skyskrapor som nästintill helt är utan folkliv.
Det finns heller inget folkliv kring höghuset vid Götaälvbron. Slutna bottenvåningar, trafikbarriärer och blåsigt klimat gör att höghus kan bli isolerade enklaver i staden.
Det höga huset har ofta bara en dörr, medan resten är baksidor. Ett annat stort problem är trafiken. Ett stort och högt hus med flera hundra lägenheter skapar trafik. Var ska alla bilar parkeras?"

Det är, enligt min uppfattning, en mycket selektiv beskrivning av höghus på Manhattan - och jag har varit där ett par gånger och tillhör således de "alla" som han hänvisar till.

Jag skulle säga att Manhattans skyskrapors bottenvåningar snarare är följd av den placering dessa har snarare än antalet våningar. Några av de mer kända höghusen har mycket öppna och livliga bottenvåningar. Kanske är jag blind eller tittar bara på husen på fel sätt, eller ser folkliv i syne.

Bara för att ge ett exempel på måfå, entrén till New York Time Building, relativt nybyggd med 52 våningar: http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​en/​0​/​0​7/​New_​York.​.​

Ja, det finns skyskrapor i New York med relativt öde omgivning, såsom FN-skrapan och tillhörande höghus runt Dag Hammarsköld Plaza, men det är verkligen inte så enkelt att det är höjden på huset som är orsaken, utan dess läge.

Kan vi inte lika väl använda oss av hans argument för att tala emot en-plans skokartonger i Bäckebol eller Sisjön? Om man vill vara säker på att hitta platser utan folkliv på Manhattan kan jag rekommendera de med stjärnhus beströdda för "kollektivet" (eller vilken flum-formulering som nu lämpar sig) byggda projekten på Lower East side eller upp mot Harlem till. Om jag varit han hade jag slängt till med City of London eller Docklands, som ju hade varit lite närmare målet.

Ju mer man läser och försöker analysera Nylanders artikel i Johannes länk, desto intressantare blir det att problematisera runt den. Jag tror till och med att vi kan förstå orsakerna till att vi fått en så trist stadsplanerings”debatt” de sista decennierna med utgångspunkt i den.

De bärande argumenten i den är ju helt enkelt att man inte ska bygga höga hus för att de är dyra (Gårda) och skrytsamma (Warszawa) och leder till folktomma platser (Manhattans skyskrapor). Det var bättre förr, när Folket byggde hus, som kunde göra riktiga ateister glada (Norra Guldheden). Nuförtiden har tiden hamnat ur led, och det finns både folk och tokar (Wingårdh och Yimbu) som vill ha höghus, men detta är bara irrationella dumheter som nu avfärdats med hjälp av de tidigare leden i argumentationen.

Vi har ju i den här tråden dragit isär hela det här resonemanget, men fortfarande återstår egentligen den tyngsta delen av den: det visade sig onekligen vara för dyrt för Poseidon att bygga på Norra Gårda. Efter åratal av planering valde Poseidon att kapa 20 våningar på ett helt planlagt och färdigöverklagat hus. 33 våningar blev 13.

Och när man börjar kolla litet på det där blir det riktigt intressant. Den ende journalist som reagerat på det som hänt verkar vara GTs Jimmy Fredriksson, som i en ledarartikel den 2 juni 2008 under rubriken "i Göteborg ser allt ut som vanligt" skrev att

"I Göteborg finns inga planer alls. De höghusplaner som framförts har bokstavligen kapats jäms med trettonde våningen. 33-våningsskrapan i Gårda blir nämligen inte högre, frågan är varför det kommunala bostadsbolaget Poseidon överhuvudtaget får bygga då?"

Observera att hela min beskrivning av det som sedan händer bygger på en genomgång av artiklar i GP, GT och olika byggtidskrifter. Man får då följande bild av det som hände: Upphandlingen görs våren 2007, och kostnaden för hela Venus hamnar då på 1200 miljoner kronor. Poseidon förskräcks, och genom att kapa tornet räknar man med att få ned priset till 800 miljoner. Inte minst kan kostnaderna för grundläggning sänkas med ett stubbtorn på 13 vån, för då behöver man inte gå hela vägen ned till berget. Det innebär rimligen också att vi får större risk för sättningar framöver.

Sagt och gjort, Poseidon kapar 20 våningar och med dessa cirka 110-120 lägenheter. Dessa lägenheter skulle alltså ha betingat en byggkostnad på knappt 4 miljoner styck, och frågan är ju då vilka olika alternativ som egentligen fanns. Poseidon gick säkert igenom de möjligheter som jag nu kommer att skriva om, men ingen enda journalist verkar ha ställt frågor om dom. Det är i den uteblivna diskussionen och debatten som jag menar att vi har en av grundorsakerna till Göteborgs problem.

Frågorna som kunde ha ställts handlar helt enkelt om de drygt hundra lägenheterna vi inte har. Poseidon hade ju två annorlunda och innovativa alternativ här, som det skulle vara intressant att höra hur de resonerat runt.

Det ena är tredimensionell fastighetsbildning. Hade inte det här varit ett idealiskt projekt för 3-d bildning? Att sälja hundra lägenheter med kanonutsikter för de priser vi talar om här (mellan 2,5-7,5 miljoner) borde inte varit omöjligt - men uppenbarligen fanns inte intresset från PEAB eller Skanska eller vilka som kan ha blivit tillfrågade. Eller fanns det andra problem? Eller brydde man sig inte om att fundera i den här riktningen, var det helt enkelt enklare att kapa skrapan - ingen journalist eller "debattör" i Göteborg skulle ju ändå någonsin klaga på att ett hus krympte (utom Jimmy (Jimmu?) Fredriksson).

Det andra är det alternativ som framgångsrikt används av det allmännyttiga bostadsbolaget Mimer i Västerås. Där gör man helt enkelt så att Mimer själva säljer delar av sina projekt till bostadrättsföreningar, vilket får ned genomsnittskostnaderna i projekten, vilket också gör att hyrorna i de återstående hyresrätterna kan hållas på en nivå som fortfarande är attraktiv. Eftersom tidningsartiklar från 2007 flera gånger skriver att man funderade i termer av att starta en ny egen kommunal byggenhet på grund av de höga kostnaderna, var det säkert också så att man på Poseidon/Framtiden funderade över samma alternativ som Mimer fastnade för. Men i Göteborg gjorde man uppenbarligen en annan bedömning än i Västerås.

Det hade naturligtvis varit intressant att läsa artiklar i GP eller GT om de här övervägandena och vad man kom fram till. Det handlar ju trots allt om mer än hundra lägenheter i centrala lägen, olika ganska spännande alternativ för att hantera byggkostnader och dessutom om stans uteblivna landmärke. Det handlar också om att alla de resurser som lagts på att ta fram planer för 33-våningshuset, samt att klara flera år av överklaganden nu bara försvann. Hur många småtomter hade inte hunnit planeras på grund av de resurser som kommunen tvingades binda i det icke byggda 33-våningshuset? Hur många miljoner löstes upp i tomma luften i och med den icke omdebatterade kapningen?

Men, som sagt, de artiklarna finns inte. Fredriksson reagerade under 2008, men staden arkitekturskribenter verkar mest nöjda med att man kan slå den ”bristande ekonomin” i skallen på Yimbusar och andra som förletts av de brinnande schabraken.

Någon debatt finns med andra ord inte, och några alternativ blir inte heller belysta - och där hittar vi väl till sist svaret på Fredrikssons retoriska fråga om varför inget händer i Göteborg. Till råga på allt - eftersom alla den här gången vet hur det gick i Gårda, blir det lättare att rita block och stubbar från början nästa gång.

@Jan Jörnmark
Argumentationen, processen och granskningen är sannerligen intressant, skrämmande och irrationell. Men nu finns ju debatten åtminstone här :)

Patrik A:
Ja du har rätt, nu finns debatten. Och det blev ju mycket riktigt en skräckfilm för alla dom som inte ville ha den.

@ fredrik: Du har helt rätt - jag håller med dig till 100%.

Tycker man kan knyta ihop 2 trådar: Norra Masthugget och denna artikel. 1:a Långgatans ena sida är varierad. Butiker restauranger i bottenplan och bostäder ovanpå. Andra sidan är däremot belagd med p-hus, kontor, p-platser och inget attraktivt gångstråk. Jämförelse har gjorts med Linnegatan. Den har bra blandning av äldre och nyare hus i olika höjder. Det borde vara ett mål att göra Norra sidan av 1:a Långgatan varierad med inte alltför höga hus närmast gatan samt tvärgator som förlänger Nordhemsgatan och Värmlandsgatan ända ner till älven.

Fredrik R - du har naturligtvis rätt i princip i varje ord du skriver. Men just för att det är svårt att hantera både heterogenitetens principer OCH heterogenitetens ekonomi behöver vi få en stadsbyggnadsdebatt som inte bara bygger på förenklingar. Det är egentligen den poäng jag har velat driva ända sedan den första dag jag upptäckte det här forumet.

Om vi håller oss till heterogenitetens ekonomi är den besvärlig, vilket demonstreras av de 120 lägenheter som inte byggdes på Norra Gårda. Då tycker jag att det är bra om vi har en debatt där alternativa val belyses, snarare än att man tar det till intäkt att alla hus bör vara av en viss typ i en stad. Att säga att man inte kan bygga höghus för att Poseidon inte lyckades få ekonomi i ett hus är som jag ser det inte en hållbar argumentation. Den blir ännu mindre hållbar om det beror på att inte de tillgängliga alternativen prövades.

3-D bildning ger faktiskt möjlighet till heterogenitet, ändå används den synnerligen sällan. Man kan fråga sig varför - ett av skälen kan vara att planläggningsproblematiken är så besvärlig att man inte vill dra in ytterligare en potentiellt komplicerande faktor i byggandet. Gud vet, men frågan skulle sannerligen förtjäna att belysas.

Sedan kan jag bara konstatera att vi idag har ett unikt lågt byggande i Sverige, samtidigt som inflyttningen till storstäderna går snabbt. Huvudfrågan i debatten borde vara hur vi ska klara den situationen, som faktiskt också ger unika möjligheter. Möjligheterna belyses väl av bilderna från vår vandring i Norra Masthugget, som ju är en av stadens ödestadsdelar. Här skulle sannolikt Norra stations liknande löningar, med varierad bebyggelse och hushöjder vara möjlig. Då vore det synd om debatten omedelbart urartade på det vanliga göteborgska sättet, där allt till sist slutar i den vanliga lösningen: skivhus i sex våningar, som börjar byggas på höstkanten 2035.

@Fredrik: Du har många kloka synpunkter och jag kan inte annat än hålla med om det mesta, men "intressant samtidsarkitektur" är ett oxymoron. I alla fall i Göteborg.

Att "skynda långsamt" är mantrat för dagen i Göteborgs kommun. Helst vill man inte fatta några som helst beslut utan gör helst en ny remissrunda och hoppas på att debatten under tiden lägger sig. Den uppflammande debatten om Västlänken, trängselskatten och höghus i Göteborg har orsakat mycket bryderi hos såväl de rödgröna som motsidan i kommunen. Det stundande valet gör att politikerna har belagts med munkavle fram till valet är överståndet. Troligtvis kommer detta att släppa efter den 19 september. Då får vi veta hur makthavarna i Gbg ser på Yimbys och andras förslag.

Det är helt fantastiskt att debatten om vår stads utveckling pågår här på Yimby under semestertid när alla är lediga o bara går omkring eller solar o badar. Yimby är det forum för en arkitekturdebatt som länge har saknats i Göteborg. Helt otroligt med denna spännande dialog. När skall arkitekterna i Göteborg våga ta språnget in i debatten här på Yimby där all dialog äger rum. Det är ju nästan som om Yimby har startat ett eget stadsbyggnadskontor fullt av ivriga tjänstemän som inte vill något bättre än att utveckla och förbättra vårt Göteborg. Yimby har tagit plats som det forum där dialogen äger rum . Det är bara att gratulera alla yimbyiter till denna framgång Keep on the good work!

Jan Jörnamrk - du tar upp Norra Guldheden som ett dåligt område med höghus som sticker upp, där kapitalisterna byggt dåliga lägenheter och med dåliga byggmaterial som sen har fått förfalla, och aldrig har byggts om så att folk tvingats bo kvar i sina dåliga lägenheter. Faktum är att Norra Guldheden är ett område som byggdes strax efter kriget av en lokal byggmästare i Göteborg och som ritades av erkänt duktiga arkitekter. Man har gjort studier på senare tid för att analysera varför området har så fina kvaliteer. Svaret är enkelt - det var duktiga arkitekter som höll i pennan och som formade området med fullt ansvar som arkitekter gentemot inte bara sin beställare Jernfelt utan även mot tredje man, dvs de som kommer att vistas i och bruka miljön. Att sen höghusen sticker upp mot skyn uppe på kullen kan dels förklaras med att man erbjöd hyresgästerna utblickar och ljus över staden på rent funkismanér och dels som en samlad gestaltning av stadsdelen i staden, där man förstärker och förtydligar berget norra Guldheden som en av de kullar som sticker upp i vår stad. De lägre och gula husen byggdes av dåligt brännt tegel från Danmark som inte hade samma frostbeständighet som normalt. Att man gjorde dessa vackert utmejslade husen ljusa är mycket positivt för närskalan när man rör sig i området. Området Norra Guldheden är ett område av hög arkitektonisk klass och som har har ritats av arkitekter som både var duktiga och som tog sitt fulla ansvar framförallt gentemot tredje man. Att senare husen såldes till Wallenstam som hade helt andra affärsmässiga grunder för sitt agerande än Jernfelt som ägt husen under alla år är en helt annan sak. Det är tyvärr väldigt sällsynt med fastighetsägare i vår stad som tar ett långsiktigt ansvar för sin miljö och sina byggnader.

Håkan, för Guds skull - det var tänkt som ironi, för att ställa folkhemsretoriken i lite perspektiv.

Ironi eller inte, Guldheden, Åhren-Johanneberg o andra liknande ställen verkar vara heliga platser och det är väl det som jag tycker är värst. Varför kan man inte bygga ihop funkishus med hjälp av låga längor med verksamheter i? Då hade dessa områden blivit mångfalt mer spännande. Att någon duktig arkitekt en gång har byggt ett hus spelar ingen roll tycker jag (det kunde likagärna varit en värdelös arkitekt) när han inte tänkt på hur hans hus ska bidra till stadslivet. Här finns så mycket att göra i vårt "älskade" funkis-Göteborg.

Tack Johannes för att du använder begreppet "bredhus"!
Vi har ju ganska många skyskrapor i vårt land, men dom flesta ligger ner och kryper längs med marken på fulaste tänkbara sätt.

@Matthias: jag har själv vuxit upp i Johanneberg, detta hemska område med stadsplan av Uno Åhrén-
Faktum är att när jag bodde där som barn så upplevde jag en stor frihetskänsla och trygghet, mamma var hemmafru och hade smörgåsar kalar när man kom hem från skolan och det fanns mjölkbutik, specerihandlare Backmans på Fribergsgatan och Heros livs där vi hjälpte till och cyklade ut med matkassar till de boende, fiskaffärer 3 st, bagerier bla Lindströms och godisaffärer Cleo, grönsakshandlare, leksaksaffärer och sybehörsaffärer och mjölkbutik i varenda hushörn. I bottenplan låg fritidslokaler o dåtidens dagis. Egentligen ett ganska idylliskt samhälle mitt i stan med utsikt över hela södra Göteborg och Mölndal. Vi spelade barnteater i källarna, med fiskdamm osv. Tvättstugan låg i källaren och piskbalkongen uppe på taket. Vi delade ut tidningar och gick ner till Götaplatsen på kinne och busvisslade med biobiljetten innan cowboyfilmen började. Skridskor åkte på Näckrosdammen, en rest av 350-årsjubileet. Uppe bakom Johannebergs vattentorn lekte vi o byggde hyddor med årets utslängda julgranar. Vi kikade ut över centrala staden från den plattform som låg strax intill bakom Johannebergsskolan dit linbanan gick 1923 från Näckrosdammen. Vi barn var alla priviligierade som fick växa upp under såna förhållanden.
Betr Norra Guldheden som är ett betydligt bättre område ur arkitektonisk synvinkel fanns en enklare motsvarighet, med några få butiker i små friliggande byggnader. Skillnaden mot Johanneberg var att alla butiker var samlade på ett ställe vid Dr Fries torg. Det är märkligt att dessa områden har haft såna inbyggda kvaliteer över tid, när man idag ser ner på dessa som helt förkastliga.
Att vårda en stads utveckling är att ta hänsyn till historiska fakta och att skapa ett samspel mellan infill och befintliga volymer. Visst är det möjligt att tillföra nya byggnader i dessa områden, men det är en särskilt svår arkitekturuppgift att tillföra nytt utan att göra våld på den befintliga karaktären. Vi utbildar ju arkitekter för att bla kunna klara av såna svåra uppdrag. Särskild omsorg och hänsyn skall tas till platsens själ i varje enskilt fall.

Även Guldheden har haft betydligt fler affärer, men i takt med att barnfamiljer slutat bo i tvåorna och ersatts med framförallt singlar så har befolkningsunderlaget minskat. Inget glatt spring mellan husen, inget liv på gårdarna, mest tystnad. Man får väl bara konstatera att dessa områden nu behöver förtätas, oavsett om de fungerade förr eller inte.

Det är viktigt att hålla i minnet att en god bostadsmiljö inte nödvändigtvis är en bra stadsmiljö, eller tvärtom. Förhoppningsvis kan man lyckas få ihop något som är både-och.

Men sedan är ju människor trots allt olika. "Den Goda Staden" där alla är nöjda överallt kommer därför alltid att vara en utopi.

Apropå arkitektur- och stadsbyggnads"debattörernas" göranden och låtanden här i stan kan man ju tycka att dom skulle kunna ha en del att göra.

Som vi såg i exemplet med Det Försvinnande Höghuset på Gårda har Göteborg på ett mystiskt sätt blivit en stad där skyskrapor och stadsdelar liksom försvinner och utplånas i tomma intet. Jag kommer osökt att tänka på en kompis jag hade på gymnasiet som var orolig för att det kunde finnas "Dimensionsdörrar". Han hade läst om dom i FibAktuellt, och människor liksom bara sögs in i dom. En gång hade en hel skvadron soldater gått upp i rök, with no trace at all. Jag får nog varna Ricky för att besöka Göteborg, för här är vi som vanligt värst. Vi har helt enkelt utvecklat en alldeles egen variant av dimensionsdörrar, där tusentals lägenheter och arbetade mantimmar i nämnder och stadsbyggnadskontor liksom bara löses upp tomma intet!

Men dom lämnar ändå vissa digitala spår efter sig... Jag har länge vetat om det som kommer nu, och när jag nu suttit och kollat Raketgatan de sista dagarna har jag gång efter annat fått det för ögonen. Så låt oss fundera över historien om hur 350 möjliga lägenheter blev 70 under en åtta år lång planprocess, som fortfarande inte är avslutad.

Historien börjar (åtminstone till en del) hösten 2002 när Wallenstam meddelar att de vill bygga 500 nya lägenheter på olika håll i staden. Ett av de utpekade områdena är Raketgatan, och frågan tar nu snabbt liv. GP konstaterar att både tjänsteman och politiker är nöjda: "Projektet framstår som intressant och spännande, säger P-O Martinsson, direktör på fastighetskontoret. 500 nya hyreslägenheter stämmer väl med den politiska viljan. "Fastighetsnämnden har länge arbetat för att få fram fler hyreslägenheter. Det är därför angeläget att inte dra ärendet i långbänk"...Kjell-Ove Eskilsson, direktör på stadsbyggnadskontoret... konstaterar att de flesta områden varit uppe till diskussion förut. "Så sent som i slutet av 80-talet gjordes försök till kompletterande bebyggelse i Guldheden."

Som vi ser är som vanligt inget nytt under den göteborgska solen, och snart kommer det att visa sig att vi känner igen ännu mer, när väl hjulen i Evighetsmaskinen börjar rulla mot sitt vanliga anti-klimax.

På Stadsbyggnadskontoret blir byggplanerna snabbt en del av ett större komplex, där olika byggplaner i Landala läggs samman. I december 2003 berättar GP att kontoret tagit fram ett förslag som skulle kunna ge 350 lägenheter i följande lägen:

"• På bergskanten mot Annedal, i slutet av Raketgatan och Dalheimersgatan. Här diskuteras 5-6 stycken smala, höga punkthus som kallas "stadsvillor".
• I sluttningen i vinkeln mellan bostadshusen vid Övre Besvärsgatan/Södra Viktoriagatan och bostadshusen i Landalabergen. Här föreslås två höga lamellhus.
• I sluttningen ovanför Landalabergen, nedanför Raketgatans östra del. Också här diskuteras sex "stadsvillor" som skulle nås från framförallt Egnahemsvägen.
• Ovanför Guldhedstorget, i innerkurvan av gatan som leder in i området. Härligger i dag ett litet trähus men föreslås ett cirka tre våningar högt, svängt hus med studentlägenheter."

I februari 2005 är förslaget, som har resulterat i 197 yttranden och 1000 protesterande namnunderskrifter, tillbaks i Byggnadsnämnden. Processen fortsätter, för politikerna vill till varje pris ha i gång byggena, eftersom det allmänt sägs att staden lider av stor bostadsbrist. I november konstaterar GPs reporter på ett objektivt sätt att: "Trots "kompakt motstånd", enligt stadsbyggnadskontoret, från folket på Norra Guldheden och stadsdelarna närmast samt tung kritik från länsstyrelsen fortsätter majoriteten av politikerna i byggnadsnämnden att beställa fram förslag på hur det ska kunna byggas ett par hundra lägenheter."

Politikerna envisas alltså med att "beställa fram förslag" från de stackars tjänstemän som har till uppdrag att producera just planer. Dock har de nu besinnat sig en aning, för projektet är nu krympt till cirka 200 lägenheter. Kanske ska det ändå bli en tumme???

Kvarnarna fortsätter att mala under de närmsta åren och flitens lampor slutar sällan att lysa, när protestlistor vandrar mellan punkthusen och länsstyrelsens antikvarier analyserar vidare. Politikerna förstår med tiden att deras envishet kan kosta både röster och andra värden, och den bulletin som via GP sändes ut från Byggnadsnämnden i juni 2009 förvånade knappast någon:

"Det blir inga nya bostäder vid Raketgatan i Norra Guldheden. Byggnadsnämnden beslöt i går enhälligt att säga nej till fortsatt planarbete för området. - Vi insåg att vi måste sansa oss, säger Susanna Haby (M), vice ordförande i byggnadsnämnden. Vi behöver förtäta bebyggelsen på många håll i Göteborg men här visade det sig vara alldeles olämpligt, det är svårt att bygga här, det blir dyrt och det förstör värdefulla grönområden."

Det som sedan återstår är en sista rest av de stora planerna på Egnahemsvägen. Här fortsätter åtminstone vissa politiker att envisas och i juni 2010 berättar GP:
"Många grannar är negativa till detaljplaneförslaget för 70 nya lägenheter vid Egnahemsgatan i Landala. En oenig byggnadsnämnd har dock beslutat att planen ska gå vidare till en ny utställning. MP och KD ville avbryta planarbetet. De anser att nya bostäder försämrar miljön i grannhusen, tar bort grönytor och hotar riksintressen i kulturmiljön".

Hur kommer det nu att gå med dessa 70 lägenheter??? Tja... ingen vet, men trots att stadsbyggnadsdebatten har saknats har det faktiskt funnits andra insiktsfulla personer länge, och som därför kan ge oss en hint om vad som komma skall. Sålunda sammanfattade ingen mindre än Siv Malmkvist redan 1968 den framtida göteborgska stadsbyggnadsprocessen i de kortfattade men kärnfulla orden: "Den som lever få se".

Håkan, jag tycker egentligen inte att det är något fel på Åhrens Johanneberg arkitektmässigt sett, husen är snygga, lagom höga och det går ju också att ha lokaler i bottenvåningarna, det kan vi ju se mot de stora stråken. Likadant är en del punkthus i Guldheden helt ok men jag håller inte med dig om att det är svårt att komplettera dessa områden.
Det borde vara hur enkelt som helst att få dom stadsmässiga för det är ju faktiskt det som felar och har gjort ända sen dom byggdes. Åhrens Johanneberg är dock lite mer stadsmässigt ut mot dom stora stråken.

När vi demolerade massa områden i Göteborg på 60- och 70-talen så körde man bara över dom som ville bevara. Nu pratar vi ju faktiskt inte om demolering av dessa områden utan komplettering, jag tror att det finns en för stor respekt för vissa områdens arkitektur och en för stor ängslan att ändra.

Man kan naturligtvis komplettera husen o kvarteren i både Johanneberg och Guldheden. Men vad som krävs är att en en välrenommerad arkitekt vågar ta striden och gå ut öppet i en dialog med de boende, så att ångesten kan försvinna. Det finns en utbredd ångest med not in my backyard och tillika politiker som inte vågar och är rädda att tappa röster alldeles särskilt inför ett val. Sen har vi stadsbyggnadskontoret som inte får lov att prestera några egna visioner, utan snällt måste rita upp de planer som politikerna beställt. Jag tror att duktiga arkitekter skulle våga gå in och ta plats, men det behövs då arkitekter av Ralph Erskines kaliber som har förtroende i alla läger- även bland arkitektkollegor. Naturligtvis behövs det någon form av stadsarkitekt eller liknande som har fullt politiskt mandat att agera och som kan vinna förtroende bland de boende.

Genom att skjuta på alla planer så ligger ju alternativen fortfarande öppna! Så resonerar nog kommunens Byggnadsnämnd.

@ krister: Det stänger ju lika många alternativ samtidigt, inte sant? T.ex. för den som skulle flyttat in i en nybyggd lägenhet där 2010... Men det är kul att du konsekvent för fram "noll-alternativet". Det bör ju också beaktas.

Apropå Johanneberg tycker jag mig märka att något faktiskt är på väg att hända. Den nyväckta och synnerligen aktiva debatt som funnits sedan ett drygt år och som vi deltar i har sannolikt redan betydelse.

När planen på 17 våningshuset kom förra året dök de vanliga protesterna upp, och tidningsartiklarna såg till att börja med liknande ut: "folket reser sig", "upprörda känslor" och så vidare. Dessutom larmade bevarande-ivrarna omedelbart om hotet mot Johanneberg, riksintresset och Åhrén. Det verkade med andra ord som att den vanliga kapningsprocessen stod för dörren, för att sedan följas av att huset gick genom dimensionsdörren och helt försvann när ekonomin i projektet blev för dålig.

Men det har inte hänt. Samrådet är över, fullmäktige kommer sannolikt att fastställa detaljplanen i år. Sedan får vi se vad som händer med överklaganden, men jag kan bara tycka att det flutit ovanligt smidigt så här långt. Om den relativa smidigheten kan hålla i sig borde det i bästa fall också få betydelse för att man i framtiden vågar mer arkitekturmässigt - jag kan bara hålla med Fredrik i hans kritik där.

Jämför med hur det sett ut förr, vilket gör det nödvändigt att plåga er med ytterligare ett exempel, som också väl belyser det som Krister och Johannes nu kallar "håll alla dörrar öppna/noll-alternativet":

I Annedal presenterades det planer på att bygga cirka 70 lägenheter på en grusplan vi Brunnsgatan i januari 1998. På ett stormigt möte i Annedalsskolan fick snart representanter för PEAB och Fastighetskontoret veta att de levde, och någon gång under 1998/99 avbröts sedan programarbetet, för att man istället skulle arbeta med ett program över HELA Annedal. Här tror jag mig förresten se ett mönster - Wallenstams planer som jag skrev om igår utvidgades ju också, för att istället omfatta hela Landala. Orsakerna till detta kan man spekulera om, men en enkel idé är den här: genom att arbeta med ett helt område kommer man bort från lokala grannskapskonflikter i programarbetet. Å andra sidan är problemet (vilket Landala tydligt visar) att de konflikterna ändå kommer tillbaks när man blir specifik, och då är risken uppenbar att stora mängder arbete helt förspillts.

Utvecklingen i Annedal tycks bekräfta den bilden. Hösten 2002 har stadsbyggnadskontoret genomfört ett arbete i "dialog" med stadsdelens invånare, och kommit fram till att det behövs ett torg nere vid Brunnsgatan, ungefär vid Saronkyrkan. Det hus som PEAB hade planerat ska däremot inte byggas, barnen behöver behålla sin grusplan. Däremot har Stadsbyggnadskontoret hittat en annan tomt i Annedal. Gatubolaget har nämligen ett skylt- och skräpupplag bakom Seminariegatan. Vi som bott länge i Annedal vet att tomten rymmer parkeringsplatser och baracker, samt att det i stort sett saknas grannar. Man förstår med andra ord de styrande tankegångarna i förslaget.

Men sedan kommer årets mysterium som vi kanske kan hjälpas åt att lösa. Den 28 mars 2004 meddelar GP att
"Planerna på de nya bostadshusen i Annedal, cirka 400 meter från Linnéplatsen, har kommit ett steg närmare genomförande. Det handlar om 5 000 kvadratmeter bostadsyta i tre- till femvåningshus i området som tidigare tillhörde Epidemisjukhuset. Den aktuella marken används i dag som upplag åt Gatubolaget. I närheten ligger också sjukhusets ursprungliga
portvaktsstuga i trä, ett gammalt stall i tegel samt ett landshövdingehus från 1920-talet. I samband med ny detaljplan skall vård, skydd och utveckling av dessa byggnader utredas. Kolonistugorna i backen upp mot Sahlgrenska kommer att påverkas av nya byggnader och Änggårdens odlarförening har motsatt sig byggande på upplagstomten."

...och sedan kan jag inte hitta några spår av dessa planer i några som helst tillgängliga källor. Inget hos kommunen, inget hos någon tidning. De 70-80 lägenheter det här handlar om (5000 kvadrat) är bara försvunna. Efter sex år förefaller det som allt arbete avbröts och gick upp i rök. Kanske blev arbetet en del av den Landalaplanering som sedan kollapsade i steg mellan 2005-2009, jag vet helt enkelt inte, för det finns inga källor.

Summerar vi till sist de förslag som kom fram 2002 genomfördes bara ett av förslagen: grusplanen bebyggdes inte, för vi hittar vare sig torg eller andra nya byggnader i dagens Annedal.

För den forskare som vill ställa verkliga frågor finns det helt klart material till serier av ex-jobb, uppsatser och minst ett par doktorsavhandlingar i den göteborgska planeringsprocessen. Fram till dess skull jag vara glad om någon kunde lösa Mysteriet med vad som hände bakom Seminariegatan efter den 28 mars 2004.

@ jan: Ahh, låter som ett perfekt upplägg för en sommardeckare. :)

Exemplet visar ju också att "noll-alternativet" i realiteten innebär ett "minus-alternativ".

Sticker du ut hakan får du på käften!

@ krister: Vems haka pratar du om? Byggnadsnämndens?

Regeln är allmänt gållande. Bryter du mönstret eller gängse rutiner riskerar du att få på käften. Om du däremot lär dig rutinerna och hur de tänker samt även ser till att låta byggnadsnämndens experter hjälpa dig med byggnadslovet så att de tar det till sig som sitt eget förslag. Då går det mycket lättare att få igenom ärendet. Det är lika mycket psykologi som teknik att ro ett byggnadslovsärende i hamn. Skaffa dig gärna allierade i höga positioner som talar för din sak. Risken med Yimbys taktik att dra fram "häftiga förslag" är att killarna i Byggnadsnämnden blir avogt inställda eftersom Yimby hela tiden "trampar på ömma tår"

@ krister: Aha, du menade Yimbys haka. Tack för varningen men vi kommer nog att klara oss. Killarna - och tjejerna - i BN är faktiskt riktigt hyggliga människor och inte alls våldsamma. :)

...och dessutom är det ingen idé för Yimby att ge sig in in i konformisttävlingen. Startfältet är sedan länge överfullt, och vår entré skulle dessutom bli överklagad.

Hejsan allihop! Min första post här. Intressant tråd från början till slut, liksom alltid på Yimby!

Beträffande Jörnmarks inlägg om Annedal, istället för att bebygga grusplanen i hörnet Seminariegatan/Carl Grimbergsgatan, framför den gamla Hemvärnsgården (numera "Daghemmet för sångglada barn"), varför inte ta marken runt Annedalsskolan i anspråk? Denna buskiga grässlänt till parkdemarkation gör ju ingen glad och borde kunna rymma två minikvarter, ett smalt sådant på västsidan mot Västergatan och ett långsmalt på sydsidan mot Brunnsgatan (där det för övrigt redan står ett ensamt gammalt Dicksonhus).
Hur vet jag att detta får plats? Jo, för så har det en gång i tiden faktiskt sett ut! D.v.s. tills man rev husen i samband med totalsaneringen, inte för att direkt ersätta dem med något, utan bara för att jävlas med oss stadsbor i största allmänhet antar jag, samt slösa bort lite mer av Göteborgs centralt belägna boyta.
Fast det finns väl regler och lagar nuförtiden mot att stycka upp tomtmark på det sättet får man väl anta (vilket annars borde ske på oräkneliga platser i Göteborg där exploateringsgraden är besvärande låg)?
Hursomhelst, själv skulle jag kunna tänka mig stenhus med mycket gjutjärnskrusidull i 6-8 våningar eller nya landshövdingehus i 3-4 våningar, det går egentligen på ett ut. Det väsentliga är att arkitekterna naturligtvis bara får rita i nygotik, nyrenässans, nybarrock eller Jugend! :-)

@ gunnar: Hej och välkommen Gunnar! Jag tycker det är ett ypperligt förslag. Visst vore det härligt om Västergatan kunde få tillbaka något av sin forna charmighet. Du kan nog vara intresserad av den här tråden på forumet: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​60​

Gunnar E, jag har tänkt just det där många gånger. Men jag vet hur det skulle ha låtit om någon föreslagit det.

Gick förresten runt i Annedal i går, och det händer ju rent märkliga saker på busk- och skrotupplagsmarken just nu. Sedan tog jag dessutom en promenad uppe vid Jenny Lindsgatan och i Olskroken i dag.

Den här staden är intressant, to say the least.

Precis Jan o det är ju därför man älskar den så mycket trots alla hemska beslut som byggnadsnämnden tagit genom årens lopp. För trots allt så har det ju också p g a alla dessa konstiga beslut uppstått väldeliga kontraster mellan olika tidsepoker. Alla dessa kontraster gör staden spännande och man har därför alltid haft förhoppningar om att positiva saker kommer att ske. Det kommer det också göra i o m Yimbys intåg, det måste det.

Johannes, tackar hjärtligast, såväl för mottagandet som för tråden. Länge har jag av och till småfunderat över möjligheter till förtätning och behovet av verklig stadskaraktär i den alltför utspridda staden Göteborg, och så finns det för närvarande 1405 personer på det här stället som vill ungefär samma sak. :-)

Jan, jag ser nu att med "grusplanen" redan från början menades en del av grästerrängen vid Annedalsskolan och Brunnsgatan, inte den kvadratiska planen vid promenadvägen upp till kolonistugorna som jag fick för mig. Ber om ursäkt. Men å andra sidan, bara härligt att höra att andra redan har haft denna utmärkta idé! :-)

EDIT: Tog bort förvirrande fråga

"Gick förresten runt i Annedal i går, och det händer ju rent märkliga saker på busk- och skrotupplagsmarken just nu."

Hehe, tror jag förstår nu. Susade precis förbi på vagnen och någon har förlagt en lekplats med några slags betongbumlingar framför Annedalsskolan. Dessutom skymtade jag något barrackliknande mellan träden på Brunnsgatssidan, men det var väl bara några arbetscontainrar.
Inte för att jag kan byggnadsnämnden, men vågar man anta att det får vara stopp på byggnadsspekulationerna nu så att inget kommer i vägen för barnens viktiga lek i sandlådan?