Utskrift från gbg.yimby.se
....

Jakten på Den Goda Staden

 
I Sverige sägs vi ju ha en förkärlek för att standardisera och reglera, vilket man också kan se med all önskvärd tydlighet inom stadsbyggnad och lagar som plan- och bygglagen. Man verkar i det närmsta vilja detaljstyra hur stadens invånare skall röra sig och leva – hur de ska använda stadens byggnader och rum för all framtid, var de ska handla, var de ska jobba, var de ska roa sig, var de ska träffas.

En del arkitekter och planerare uttrycker till och med en viss frustration över att ibland förhindras använda de lösningar som de helst hade sett, på grund av de många och statiska restriktioner de har att rätta sig efter. Det finns gott om angivelser för saker som solvinklar, bullernivåer, säkerhetsavstånd, vägbredd, p-normer och så vidare i all oändlighet – och tillsammans begränsar dessa vilken typ av stad man kan bygga.

Det kan förvisso ofta vara utmärkt med standarder, och alla gillar väl smidiga lösningar. Det finns ekonomiska incitament till standardisering, och det finns säkerhets-och hälsoskäl till reglering och lagstiftning. När man bygger vägar och hus är det naturligtvis av yttersta vikt att det finns regler för hur processen skall gå till och vilka krav slutprodukten skall möta. Kring byggnadstekniska frågor måste det självklart finnas precision och regelverk.

Däremot kan man fråga sig om alla parametrar som regleras i bland annat plan- och bygglagen verkligen faller under den kategori parametrar som måste fixeras för samtliga byggnader som uppförs i Sverige. Solvinklar kanske, till exempel, inte är den allra viktigaste parametern för hur ett hus bör se ut i alla lägen, och kanske finns det andra viktiga parametrar som idag oftast är underordnade, som åtminstone i vissa fall kan väga tyngre. Som till exempel vilken typ av stadsliv man skapar förutsättningar för.

Ett problem är att när människor väl börjar fylla de nya, ofta totalsanerade bostadsområdena, så beter de sig ofta inte riktigt så som planerarna hade tänkt sig. Barnen leker fel lekar på fel platser, mötesplatserna används inte som förevisat, folk visar sig ha fler behov och önskemål än att bara bilpendla mellan arbetet, stormarknaden och bostaden.

Vidare finns ett tidsperspektiv. Konjukturer vänder, sociala och ekonomiska förhållanden förändras, trender kommer och går, och nya beteenden formas. Detta kräver en viss flexibilitet i stadsrum, lokaler och regelverk – en flexibilitet som kanske är väldigt svår att skapa med den typ av micromanagement som idag tycks råda inom stadsplanering och i dagens regelverk.



Stora Torp: Kommer verkligen barnen leka längs med bullermuren och vägrenen?


Hur som helst. Nu är vi nere på en upplösning där vi studerar byggnad för byggnad. När vi höjer perspektivet, tar en mer överblickande vy, så försvinner allt fler regleringar och kvantifierade målsättningar. Ju mer vi zoomar ut, desto mer ersätts fakta av tyckande, och desto mer subjektiva blir målsättningarna. När vi till sist är uppe på en överblickande stadsnivå, ja då verkar det knappt finnas några tydligt definierade riktlinjer över huvud taget.

När man frågar efter det övergripande målet för hur staden skall se ut så får man oftast svar som “Den Goda Staden”. Ja, visst, alla vill bo i Den Goda Staden. Problemet är bara att ingen verkar veta vad Den Goda Staden är för någonting. Att svara “Den Goda Staden” är samma sak som att svara “jag vet inte, men det ska vara bra”.

År 2010 kan man väl tycka att vi borde ha skapat en viss förståelse för hur städer fungerar, och att vi borde inse att man måste behandla staden som en slags organism som inte bara är summan av sina beståndsdelar. Man borde också förstå att städernas utformning i sin helhet påverkar oss, vår hälsa och vårt välmående minst lika mycket som solvinklar i lägenheten gör.

Då borde man kanske också kunna ställa vissa krav på vilken typ av stad en ny detaljplan eller byggnad bidrar till. Det räcker kanske inte att se till att vinklarna på husen är rätt och att planen ska lyckas ta sig förbi grannarnas överklagningar.



Sannegården: Utsikts- och solvinklar är noggrant definierade...

Visst finns det några uttalade, kvantifierade målsättningar om staden som helhet, som till exempel K2020. Det finns, eller fanns åtminstone innan man övergav den, en målsättning om att bygga 2000 nya bostäder per år. Det finns säkert åtminstone några fler exempel. Men de är förvånansvärt få om man jämför med hur många restriktioner, regleringar och standarder vi har för varje enskild byggnad.

Det verkar som att det är fullt möjligt att fortsätta bygga på som vanligt även om de gamla strukturerna skapar en problematisk helhet, för det är inte så noga vilken stad som blir resultatet av allt byggande så länge man bara får rätt solvinklar i lägenheterna och uppfyller alla de andra finkorniga krav som finns på varje enskild byggnad. Man tycks ha svårt att se skogen för alla träden.



...medan detaljerna kring Den Goda Staden - här Kvillebäcken - är mer otydliga.

Jag tycker det verkar som att man skulle ha mycket att vinna på att ibland lyfta blicken lite högre. Istället för att först och främst stirra sig blind på hur många meter det är mellan porten och gatukanten, vilka solvinklar varje lägenhet måste ha eller hur långt man får gå till bilparkeringen, så borde man kanske också fråga sig vad den tilltänkta byggnaden ger tillbaka till staden.

Målsättningarna borde kanske snarare sättas uppifrån och ner, och även på de högre nivåerna kvantifieras, konkretiseras och regleras i högre utsträckning. Först kan vi slå fast vissa krav och mål om staden som helhet, och när vi sedan avancerar ner nivå för nivå så får de mer finkorniga regleringarna och kraven anpassas för att hjälpa oss att nå det övergripande målet.

Idag tycks det omvända ske – vi reglerar på de lägre nivåerna och hoppas att de enskilda byggnaderna kommer ackumulera och bilda Den Goda Staden. Det vore kanske mer önskvärt att spika vissa övergripande målsättningar – och sedan tillåta en stor flexibilitet i hur man kan uppnå dessa målsättningar. Ibland är det målet som är målet, och inte så mycket vägen dit.

Ett sätt att få en mer övergripande reglering av hur staden skall byggas för att uppnå de utstakade målsättningarna skulle kunna vara att ge Översiktsplanen mer juridisk kraft, så som tidigare förespråkats från vissa håll. Detta utmärkta dokument gör ju nämligen till viss del precis det jag efterlyser – den tar ett helhetsgrepp om staden. Dessutom är ju dokumentet ofta en ren fröjd att läsa för en yimbyit.

Tyvärr verkar det dock inte i nuläget spela någon roll om slutresultatet av byggandet påminner om det som anges i ÖP – det är bara att fortsätta räkna vinklar och vinstmaximering och där det behövs möjligtvis omdefiniera begrepp för att med våld passa in detaljplanerna i den form som är ÖP.

Ett annat förslag som ofta är på tapeten är att införa tjänsten stadsarkitekt. Det ligger kanske något i det. Kanske behöver plan- och bygglagen, miljöbalken, Boverkets byggregler och andra regelverk vara mer flexibla. Jakten på Den Goda Staden går i alla fall vidare, vad det nu är för något.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johannes Hulter (29 Juli 2010 13:24):
Mitt i prick Hannes! Fantastiskt inlägg. Detta borde vara obligatorisk läsning för alla som svamlar om Den Goda Staden. Vill man förändra något funkar det inte att flumma runt. Man måste vara konkret. Vad ska göras? Hur? Konkret.
 0
Erik Sandblom (29 Juli 2010 14:29):
Absolut. Stadsplanering och trafikplanering har alltför mycket lämnats till experter och särintressen som inte vill se helheten. Det handlar om värderingar också. Expertens smidiga lösningar är mina problem, och mina smidiga lösningar är experternas problem!
 0
Olof Antonson (29 Juli 2010 16:07):
Ja, istället för att låta visioner styra regelverken, så låter man regelverken styra visionerna.

Jag tror att de som arbetar med dem glömmer bort att dessa regler trots allt - i grund och botten - är ett mänskligt påfund, och inte något som ristats in på några stentavlor, skänkt oss från ovan ... (Snarare en dans kring en guldkalv.)

Om inte regelverken gynnar stadens utveckling (enligt ÖP osv) så får vi väl helt enkelt ändra på dem?

Intressant inlägg, Hannes.
 0
Krister Malmqvist (29 Juli 2010 16:56):
Det går nog att sälja insatslägenheterna och radhusen p.g. av centralt läge även om planeringen av området lämnar en del i övrigt att önska. Således är byggherren nöjd med affären.
 0
Håkan Cullberg (29 Juli 2010 17:10):
Bra skrivet Hannes!
Visionerna måste tillåtas styra. Trafikplanerarna har hittills haft alldeles för stor makt. Arkitekterna måste ta för sig o visa var skåpet skall stå, o inte backa undan. Vi har tyvärr för få arkitekter i Sverige som vågar. Man gömmer sig bakom regelverken och tar alldeles för stor hänsyn till sin herre, beställaren och den som föder honom. Arkitekterna måste och kan med stöd av t.ex Yimby ta för sig, ta initiativ och driva stadens utveckling. De flesta arkitekter vill och vågar inte säga emot sin beställare, han eller hon är rädd att mista beställaren som uppdagsgivare. Arkitekter är den enda yrkesgrupp som i sin utbildning och profession kan hantera helheter och detaljer. Vi behöver fler arkitekter som vågar stå upp för vad de tror på.
 0
Niklas (29 Juli 2010 18:01):
Bra skrivet och huvet på spiken! Man undrar vad vi idag har översiktsplaner till överhuvudtaget.
För övrigt kan man ibland läsa i ÖP att den och den gatan ska bli urban. Men man preciserar inte vad man menar med begreppet urban. Ibland räcker det med förtätning à la punkthus i dess närhet.
Att ÖP:en skulle kunna vinna laga kraft är en utmärkt idé. Då skulle allt flum i form av missbruk av ordet "urbanitet" minska. Den skulle bli mer preciserande.
I gengäld skulle man ta bort planprocesserna för dagens detaljplanenivå. Dessa kunde istället regleras med planbestämmelser angivna i ÖP:en (som ju redan vunnit laga kraft). Eftersom kvarteren genom ÖP:en redan är bestämda skulle man minska ner på allt tjafs och överklaganden kring varje detaljplaneärende.
 0
Matthias H. (29 Juli 2010 20:12):
Krister, du har rätt naturligtvis (du e ofta lite pessimistisk i dina kommentarer eller snarare realistisk hehehe) men som Håkan skriver skulle det ju var grymt om han o andra arkitekter vågar börja säga till beställaren att opinionen växer kraftigt mot att inte blanda funktioner. Sen kan man ju hoppas på att cheferna på alla byggbolagen börjar titta härinne också och förstår att det dom har hållit på med länge nu inte kan fortsätta.
 0
Jan Jörnmark (30 Juli 2010 11:56):
Ja, det här är mycket väl skrivet om hur man jagar en utopi som man inte ens vet vad det är. Det allra lustigaste blir sedan när verkligheten möter alla dessa normer.

Bara ett exempel på de inre motsättningar som ryms där:
HSB och Wallenstam ville 2002-2003 bygga ett drygt hundratal lägenheter i backen ned mot Olskroken vid Jenny Lindsgata. Projektet stoppades med följande motivering från SBK enligt GP den 8 juni 2003:

"HSB var först på plats med sitt förslag om 18 villor i två våningar med takterrass mot Jenny Linds Gata och placerade på stolpar i den branta terrängen.
Stadsbyggnadskontoret anser att det finns fördelar med förtätning i det centrala läget, nära kollektivtrafik och utbyggd service. Men de negativa aspekterna överväger.
- Området har en överraskande hög ljudnivå, med buller från E 6, E 20 och järnvägen. Luftkvaliteten är inte heller den bästa (säger den ansvarige på SBK, min not)...
Hittills har det varit viktigt att bevara Göteborgs bergssluttningar som tydlig naturgräns mellan olika stadsdelar, på liknande sätt skiljs till exempel Landala och Guldheden i centrala stan.
- De planerade flerbostadshusen och villorna på stolpar skulle bli väldigt exponerade i stadsbilden, ta utsikt från grannarna och innebära ett stort ingrepp i terrängen. Sprängningar krävs också för den parkeringsgata som föreslås under Wallenstams flerfamiljshus.
Stadsbyggnadskontoret anser att byggnadsnämnden bör avbryta allt planarbete, utom för ett av förslagen. De cirka 70 studentbostäderna planeras på en tomt som tidigare var tänkt för ett nytt parkeringsdäck.
- Punkthusen hamnar längre ner i sluttningen, och påverkar inte utsikten på samma sätt. Infarten från Redbergsplatsen och via Mäster Johansgatan innebär också att man slipper belasta smågatorna med mer trafik..."

Till slut blev det ju två punkthus, vid Mäster Johansgatan, men det viktiga blir här att de normer och regler som stoppar husen blir en blandning av smågator, bergsprofiler, sprängningar, att husen syns, buller med mera. Man kan helt enkelt säga att det regelsystem vi har kan användas selektivt för att stoppa vad som helst. Det blir ännu tydligare när man tänker på att Wallenstams skyskrapa precis nedanför slänten stoppades på grund av bristen på kollektivtrafik, vilket framhölls som en av de få fördelarna i bostadsförslaget.

Min enkla analys skulle bli att det alltid blir lättast att säga nej idag (i alla fall innan opinionsbildning från det här hållet också dök upp), inte minst eftersom det finns arga grannar överallt. Ett nej har sedan alltid har kunnat motiveras utifrån det omfattande regelverket, som fått karaktären av ett modernt häxprov.
 0
Olle Jansson (30 Juli 2010 12:55):
Ja, ta exempelvis att det påstås att "Hittills har det varit viktigt att bevara Göteborgs bergssluttningar som tydlig naturgräns mellan olika stadsdelar, på liknande sätt skiljs till exempel Landala och Guldheden i centrala stan", vilket är ren subjektiv nys. Att områden skall skiljas åt med naturgränser är ett resultat av grannskapsenhetsidealet, vilket Guldheden är ett uttryck för (och vilket för övrigt är väldigt irriterande och onödigt i det flesta fall). Varför skall detta användas som ett argument för gur det hittills varit, och inte relationen Vasastan-Haga-Linnè?

Och är det någon här som någon gång läst en detaljplan för bebyggelse i befintligt område där det inte står att det är fråga om en unik miljö som måste bevaras och skyddas? Vinkade trevåningshus i Scaft är exempelvis så unikt i och med att det är extremt ounikt.
 0
Jan Wiklund (30 Juli 2010 17:31):
OK, vad vill vi då?

Vilka detaljbestämmer bör bort, och vilka övergripande bestämmelser bör till?

Personligen skulle jag vilja ha en stenhårt tvingande bestämmelse om minsta antal personer/ha (förvisso beroende av hur stor stan är), som har till syfte att skapa en stad som kan försörjas till fots.

Man skulle också kunna tänka sig en bestämmelse på stadsdelsnivå, eller kanske rentav på kvartersnivå, som angav minimiprocent våningsyta för bostads-, arbets- resp serviceändamål.

Fler?
 0
Hannes Johansson (30 Juli 2010 18:06):
Jag tycker man skulle kunna tvinga fram ett mer finmaskigt stadsbyggande, genom att begränsa sammanhängande yta som en enskild exploatör får bygga, ungefär som i Kvillebäcken där man styckat upp marken på ett relativt högt antal byggföretag för att tvinga fram variation och finmaskighet. Detta skulle ju kunna variera i olika områden (kanske kan detta fastslås i ÖP?) så att vissa av naturen ytkrävande verksamheter fortfarande är möjliga.

Annars är ju som sagt en idé att ge ÖP mer juridisk kraft och kanske därigenom överflytta utställningsprocessen till ÖP istället för varje enskild detaljplan, som Niklas är inne på här ovan.

Man borde kunna kräva att det i de områden som ÖP anger som traditionell kvartersstad, eller tät blandstad, skall finnas en viss lokalanpassad yta per kvarter.
 0
Hannes Johansson (30 Juli 2010 18:29):
@Jan W: Huruvida en stad kan försörjas till fots bestäms väl dock inte enbart av hur hög koncentration människor den har, men om man istället sätter ett krav på någonting som i stil med minsta lokalanpassad yta inom, ja säg 1 kilometers avstånd, per invånare, så kanske det är en bättre indikator på hur bra staden försörjs till fots. Sätter man dessutom något slags krav på kollektivtrafikskapacitet inom 1 kilometers avstånd per invånare, så kanske det är ytterligare en indikator på graden av bilberoende.
 0
Erik Sandblom (30 Juli 2010 18:57):
Enligt boken Carfree Cities går människor 76 meter per minut =) Det blir 4,56 km/h :) Jag tycker en hållplats ska finnas inom fem minuters gångväg vilket blir 380 meter. Haken då är att det behövs ett stopp varje 760 meter, vilket gör kollektivtrafiken långsam.

I Köpenhamn cyklas det i genomsnitt 16 km/h, eller 20 km/h på gator med grön våg för cyklister.
http:​/​/​www.​copenhagenize.​com/​20​0​8/​10​/​green-​wave-​spread.​.​
 0
Hannes Johansson (30 Juli 2010 19:57):
Det är väl lite knivigt att avgöra hur långa avstånd som kan anses vara lämpliga utan att det ska bli bli alltför subjektivt, men det går säkert att använda sig av diverse studier som visar hur länge man kan förvänta sig att folk ska behöva gå till kollektivtrafiken. Man kan säkert göra sociala, (tids- och penga)ekonomiska och hälsorelaterade studier som visar hur långa gångsträckor som är acceptabla. Tillgängligheten avgörs ju dessutom av turtäthet och passagerarkapacitet.

Men personligen, taget från höften, tycker jag att det är acceptabelt att gå åtminstone upp till 10 minuter till närmsta kollektivtrafik. I så fall skulle det ge ett teoretiskt snittavstånd på 1520 meter mellan hållplatserna. Men det är ju förutsatt att människorna också är jämnt distribuerade, så på mer folktomma ytor skulle det ju inte behöva vara lika tätt mellan hållplatserna.


Jag syftar hur som helst på någonting som skulle kunna likna följande formuleringar (OBS! detta är väldigt hypotetiskt, lekmannamässigt och skissartat, men man förstår förhoppningsvis grundidén):

"x% av invånarna i området skall ha max y meter till en kollektivtrafikkapacitet av z passagerare/timma".

Dessa parametrar skulle ju kunna tillåtas variera från område till område, om man delar in staden i olika slags zoner, ungefär som görs i ÖP. Zoner som benämns "tät blandstad" skulle till exempel kunna sätta x och z relativt högt medan man sätter y relativt lågt. I andra slags zoner, som det man benämner som "mellanstad" skulle ma kunna sänka x och z medan man kan höja y.

Det hela skulle emellertid underordnas det övergripande målet om att w% av alla resor skall ske med kollektivtrafik - det jag argumenterar för i artikeln är ju nämligen att ta ett större grepp och inte låta detaljerna stå i vägen för helheten. Man måste alltså tillåta flexibilitet - samtidigt som inget enskilt lokalområde heller får över/understiga vissa kritiska extremvärden (som t. ex. luftvärden och andra hälsorelaterade värden).


Vidare skulle man i vissa zoner kunna ha krav som ungefärligt formulerat skulle vara något i stil med:

"Inom området skall x% av den bebyggda ytan vara lokalanpassad inom en radie av y meter."

De observerade värdena på parametrarna i dessa två formuleringar kanske delvis kan ge en bild av hur bilberoende staden är :)


Det är helt klart en jättestor utmaning att hitta lämpliga definitioner, parametrar och regleringar för att definiera Den Goda Staden. Många tår skulle säkert trampas på (de vars ägare har intresse av att fortsätta bygga den stad man nu gör) och det skulle säkert få göras omställningar. Men som jag argumenterar i artikeln: om man inte har dessa övergripande mål klara för sig, hur skall man då kunna arbeta för en bra helhet? Och om man tillåter ett byggande som klart och tydligt frångår dessa mål, hur kan man då förvänta sig ett bra resultat?
 0
Krister Malmqvist (31 Juli 2010 08:21):
I mindre städer går det lättare att separera bilarna från människorna. Ex.vis Alingsås, Kungsbacka där gamla stadskärnan är relativt fotgängarvänlig utan att bilarna är förbjudna. Men även dessa städer kämpar mot externa köpcentra som utarmar centrumhandeln. I Gbg centrum har vi en liknande utveckling men där är det svårare att separera bilar och gångstråk p.g. av centrums större yta. Det är svårt att göra p-platser inom rimligt avstånd från centrum. Största ytan som ännu går att parkera på är Heden, men där blir det fullt redan vid 9-tiden på morgonen. Alltså användes inte längre centrala staden dagtid för shopping utan flertalet åker till externa centra som Frölunda Torg. I den goda staden bör man sträva efter folkliv såväl dagtid som kvällstid. Kollektivtrafiken i Gbg är också dåligt utbyggd vilket gör att man undviker att besöka centrala staden. Kanske borde man satsa mer på lokala centra likt Frölunda Torg som verkar fungera bättre än Gbg C.
 0
Johannes Hulter (31 Juli 2010 12:03):
@ krister: På vilket sätt menar du att Frölunda Torg "fungerar bättre" än Göteborgs centrum? Har de högre omsättning? Är tomtmarken mer attraktiv? Har de fler besökare?

Eller är det bara lättare att hitta parkering?
 0
Krister Malmqvist (31 Juli 2010 12:05):
No comments.
 0
Olof Antonson (31 Juli 2010 18:55):
När du skriver att centrala Göteborg inte längre används för shopping, menar du rent allmänt eller att du har slutat göra det?
Det är ganska stor skillnad.

Vad jag kan se så har snarare shoppingstråken runt Kungsgatan blommat upp nu när man satsat mer på de gående.
 0
Krister Malmqvist (31 Juli 2010 21:17):
Det finns bättre utbud på Frölunda Torg än i centrum. Alla stora kedjor finns där samt även matvarubutiker. På Kungsgatan finns inte en enda matvarubutik och heller inga kända butikskedjor. Sanningen är att omsättningen är på nedåtgående i hela Gbg centrum. Handelns struktur har ändrat sig kollosalt de senaste 10-20 åren. Alla nysatsningar sker i externa köpcentra. City har utarmats mer och mer. Det är delvis p.g. av parkeringssituationen i centrum.
 0
Jan Jörnmark (31 Juli 2010 22:30):
Säga vad man vill om Nordstan, centrum och Frölunda, men vi kan ju i alla fall titta på siffrorna.

http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Nordstan
http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Fr%C3%B6lunda_​torg
 0
Krister Malmqvist (31 Juli 2010 22:53):
Jag kollade på länken och hittade denna text ang. parkeringen i Nordstan:
I november 2003 var rusningen så stor att Nordstans parkeringshus, som vanligtvis tar 2 700 bilar, besöktes av 8 000 bilar under en dag. Flera bilister satt över 1,5 timmar i kö för att få komma ut.
Försökte själv parkera där när jag hade ett ärende till SEB. Det var fullt i hela P-huset. Det behövs många fler p-platser i centrum!
 0
Erik Sandblom (31 Juli 2010 22:56):
Intressanta länkar. Nordstan har 10% färre p-platser men 60% större omsättning än Frölunda Torg.

Krister, om det är fullt kanske man måste höja avgifterna?
 0
Krister Malmqvist (1 Augusti 2010 08:58):
Svenskt stadsbyggande framstår i många stycken som ett skenande, förarlöst lok utan varken karta och kompass. Yimby försöker genom denna debattsida att få fram idéer, och mina ståndpunkter får vi hoppas tillför något i denna diskussion. Enl min mening har tidvis debatten här varit ett sätt att bara "dunka varandra i ryggen" och det behövs någon som ser det från andra sidor också. I sak sympatiserar jag med Yimbys åsikter om den täta blandstaden.
 0
Johannes Hulter (1 Augusti 2010 11:21):
@ krister: Ja, det är väl bra att det förs fram olika synpunkter? Det tror jag alla håller med om. Men att bara presentera en massa olika åsikter räcker ju inte. Då blir det Ring P1.

De olika åsikterna ska ju prövas, stötas och blötas också. Så man ser vilka åsikter som är välunderbyggda och vilka som inte är det. Det är så en kollektiv läroprocess går till.
 0
Johannes Hulter (1 Augusti 2010 11:54):
@ krister: Sedan behöver man ju inte heller presentera sin åsikt som ett obestridligt faktum (särskilt inte när man saknar argument för att det är det). Man kan istället formulera det som en fråga: "Kan det vara så att...?" Det underlättar en konstruktiv diskurs. :)
 0
Olle Jansson (1 Augusti 2010 13:35):
"Det finns bättre utbud på Frölunda Torg än i centrum. Alla stora kedjor finns där samt även matvarubutiker. På Kungsgatan finns inte en enda matvarubutik och heller inga kända butikskedjor."

Om vi skall gå in på detaljer så är detta la inte riktigt korrekt. Om vi håller oss till endast klädbutiker på Kungsgatan så finns la bland annat Åhléns, Indiska, Dressmann, KappAhl, MQ, H&M, Change och Gina Tricot. Därutöver finns ett antal butiker - med mer eller mindre nischat utbud - som med största sannolikhet inte finns i några gallerior.
 0
Krister Malmqvist (1 Augusti 2010 16:31):
Som kuriosa kommer här en beskrivning från en turist. Han gillade tydligen att åka spårvagn
One of the best ways to see Gothenburg is from the window of a tram. The trams run all over town and move slowly enough for you to get a proper look at the city. Another alternative is to walk, of course. Gothenburg is a fairly small city, so the distances involved are perfectly manageable. Brunnsparken, in the town centre, is a good place to start out on your walk. All trams stop here, so it is easily accessible.
If you choose to walk up Kungsgatan rather than Östra Hamngatan from Brunnsparken, you will soon find yourself by Järntorget. The neighborhoods which border on this square, Haga and Linnéstaden, are very nice. Haga used to be the main residential area for the working class. It was until recently a bit on the shabby side, but it has since been renovated. The old-fashioned style still remains, however, and is evident in the low wooden houses and the narrow cobble-stoned alleys. There are a lot of nice small cafés and shops in Haga.

Källhänvisning:District Guide | Gothenburg | WCities Travel Guide
 0
Johan (1 Augusti 2010 16:31):
Håller med Olle. Centrum har alla kedjor som finns hos de externa köpcentra PLUS en mängd och variation av småbutiker, restauranger och caféer som sådana köpcentra ärligt talat aldrig är i närheten av.

Sedan håller jag med Krister om att det finns för få matvarubutiker i centrum. En anledning är nog bristen på ändamålsenliga lokaler. En bra lösning är att som i fallet Friggagatan planera i en sådan lokal från början. Någon kanske tycker att det är en överdriven detaljstyrning, men det är att föredra framför att detaljstyra in en separat köplada a la Inre Sannegården.
 0
Jan Jörnmark (1 Augusti 2010 23:43):
Johan (16.31) m fl: Som boende i Centrum in Extremis så har jag klagat på detta med bristen på vettiga matbutiker många gånger. Men jag måste också konstatera att detaljstyrning inte fungerar, för man kan inte planera in lönsamhet. Finns inte underlaget dör dom, och det skulle vara mig främmande att kräva att skattebetalare i Nordost understödde stora ICA-butiker på Avenyn.

Slutsatsen är enkel: det behövs människor i stället för öde hedar och lågexploaterade p-platser i city. Då kommer livsmedelshandeln också. Fram till dess kommer jag att envisas med att ta vägen förbi ICA Maxi med min hyrbil.
 0
Krister Malmqvist (2 Augusti 2010 08:51):
Kan det vara så att moderna matvarubutiker kräver en total yta om c:a 1000 kvm och så stora lokaler ej finns tillgängliga i centrum?

Förr i tiden när centrum byggdes fanns ju ej kundvagnar och självbetjäning och då var en normal livsmedelsbutik max 200 kvm. Vad gäller nybyggen i city blir antagligen hyran för hög för en yta 1000 kvm.

De mindre servicebutikerna har ett alltför begränsat sortiment. Det är mest godis, tips och tobak samt möjligtvis en hylla med mejerivaror och färdigpackade smörgåspålägg.
 0
Johannes Hulter (2 Augusti 2010 10:16):
@ jan/krister: Några finns ju. Jag kan rekommendera ICA Fokus, stans bästa mataffär. Eller Hemköp i Nordstan. Eller Konsum Avenyn. Hemköp vid Rosenlund är också stor och bra.
 0
Olle Jansson (2 Augusti 2010 12:09):
Akta dig, Johannes, du matar trollet Jan som nu får en chans att återigen säga vad han tycker om Konsum Avenyn (som la i princip har ytorna nog för en fullgod dagligvaruhandel).
 0
Johannes Hulter (2 Augusti 2010 13:06):
@ jan: Nevermind Trolle Jansson ovan. ;)
 0
Jan Jörnmark (3 Augusti 2010 11:31):
Man borde nog fan skriva en krönika som handlade om olika mataffärer snart. Apropå Hemköp kan jag bara säga att jag saknar gamla Billhälls.
 0
Johannes Hulter (3 Augusti 2010 12:23):
@ jan: Det ser vi fram emot! Här är några större och mindre matbutiker med postnr 411, 412 eller 413:

Hemköp Nordstan
Hemköp Hvitfeldtsplatsen
Hemköp Vasagatan
Hemköp Annedal
Hemköp Linnegatan
Hemköp Nordenskiöldsgatan
Hemköp Masthuggstorget
ICA Kvantum Fokushuset
ICA Nära Friggagatan
ICA Nära Heden
ICA Nära Haga
Coop Nära Mölndalsvägen
Coop Konsum Avenyn
Coop Konsum Landala
Willys Hemma Nordostpassagen
Willys Hemma Sten Sturegatan
Willys Hemma Gyllenkrooksgatan
Willys Hemma Eklandagatan
Netto Odinsgatan
Netto 2:a Långgatan
Netto Mölndalsvägen
Lidl Linnégatan

och min personliga favorit... :)
Jiffy Dr Fries Torg
 0
Jan Jörnmark (3 Augusti 2010 16:13):
Apropå Hemköpsbutikerna är i princip alla gamla fristående lokala kedjor som kollapsat eller gett upp: Hvitfeldstpaltsen var Billhälls, Vasagatan, Annedal och Masthugget var Bogö (som stod för Bröderna Orre i Göteborg). Sedan hade vi Kals på Nordenskiöldsgatan och Linnéhallen på Linnegatan som åtminstone under en tid drevs av samma handlare, men som nu är Hemköp Linne och Nordenskiöld.

Sedan är ju dessutom Hemköp och Willys Hemma egentligen samma sak: de två namnet drivs av Axfood, och sedan är Willys namnet på den mer lågprisorienterade butiksformen. Man kan ju undra om/när dom tänker omvandla Hemköp Vasagatan till en Willys Hemma?

Ett bra exempel på när olikhet försvann och blev tristess. Det är också lätt att se att den svaga aktören i Centrum-Linné faktiskt är ICA, vilket ju är en ovanlig bild i svenska städer.
 0
Ragnar Lind (3 Augusti 2010 21:30):
Jiffys på Dr Fries torg har nu stängt för ombyggnad, och till hösten ska en ny, större Hemköpsbutik öppna.
 0
Ragnar Lind (3 Augusti 2010 21:37):
Skall väl också tillägga att Jiffys (och Holländska Ciggarrmagasinet) ägdes även tidigare av Hemköpskedjan. De två ska slås ihop till en butik med Holländska Cigarrmagasinet som förbutik.
 0
Jan Jörnmark (3 Augusti 2010 22:12):
Jiffys hängde ihop i samma lokala kedja som Kals och Linnéhallen.
Nu finns alltså inget kvar av dom "fristående handlarna" inne i stan. Vill man ha tag på en riktigt intressant affär får man leta sig ut till Hisingen.

Fast jag tycker faktiskat att Lidl är en ljusglimt. Netto känns som det litet svagare av de nya korten. Men all konkurrens är av godo i den sektorn.
 0
Tobias Axelsson (4 Augusti 2010 00:14):
När det ändå diskuteras livsmedelhandel är jag nyfiken på hur saluhallarnas historia ser ut. Idag är det väl bara saluhallen på Kungstorget som finns kvar samt Briggen som har lite mindre chark- och ostdiskar. Men förr (förr-förr, som förr i tiden) fanns ju på Skanstorget och Masthuggstorget och kanske fler därtill?
Fastän man praktiskt taget blivit rånad är det alltid med ett leende på läpparna jag lämnar Saluhallen de få gånger jag handlar där. Det känns äkta, på något sätt!
Vore det inte trevligt med fler saluhallar i Göteborg istället för allt i ett-affärer med vacuumförpackat kött, sallad i plastpåse och konserveringsmedelsbröd med evighetslång hållbarhet?
 0
Olle Jansson (4 Augusti 2010 08:50):
Det går faktiskt att köpa en del saker på saluhallen som är prisvärt, även om man bortser från (känslan av) kvalité.

Nå, för en tid sedan var jag på en bokpresentation där en - som jag förstått det - framtida arbetskollega presenterade sin avhandling om tre saluhallar i Stockholm: The market hall revisited: Cultures of consumption in urban food retail during the long twentieth century. Har inte läst den, men den var rätt kul att lyssna på för den som intresserar sig för urbana konsumtionsmönster.

Finns i sin helhet att ladda ner här (med sammanfattningar på svenska och engelska):
http:​/​/​www.​diva-​portal.​org/​smash/​record.​jsf?​searchId=​2.​.​
 0
Jan Jörnmark (4 Augusti 2010 09:59):
Tobias, kort historia:
Under 1800-talet fanns inte underlag för omfattande butikshandel. Saluhallar blev ett förstadium.

När alltmer omfattande butikssystem etableras under 1900-talet slås saluhallarna till stor del ut. Även förändrade sanitära regler bidrog, tillsammans med lantbrukskooperationens motstånd mot böndernas egenhandel. Saluhallarna blev helt enkelt välförsedda konsumbutiker och livsmedelshallar.

Från 1980-talet ser man en begränsad renässans, som specialiserade exklusiva livsmedelsbutiker - käk du inte hittar någon annanstans. Kräver naturligtvis en köpstark publik som måste hämtas från stora områden.
Betyder att "alla" gillar saluhallar, men det kan inte finnas så förfärligt många i en stad som Gbg. Dom behöver dessutom konkurrera med den synnerligen livliga invandrarbutiksverksamhet som vi har här i stan (och som är en jättetillgång för oss).
 0
Jan Wiklund (5 Augusti 2010 11:43):
En aspekt på det här som det är märkligt hur folk förbiser är att avstånd faktiskt kostar pengar.

En stad är en logistisk uppfinning som underlättar den arbetsdelning som skapar ekonomisk utveckling. Ju fler människor man samarbetar med, desto mer praktiskt är det att dessa människor finns nära varandra.

Mycket riktigt har EU i flera rapporter, senast http:​/​/​www.​casa.​ucl.​ac.​uk/​scatter/​, konstaterat att utglesningen är dyr. Dom skiter antagligen i de humanistiska värden som Hannes betonar, men dom är jävligt medvetna om pengar.

Infrastruktur, som blir mer uttänjd ju mer utglesad stan är, kostar pengar. Människors tid kostar pengar. Möten som aldrig blir av för att folk är för långt från varandra kostar pengar.

Under 1900-talet har man till en del kunnat bortse från det här på grund av billig olja. Men den tiden är slut nu. Kontroversen handlar nu bara om när oljekrönet kommer - om det redan har varit eller om det blir först 2030. Pentagon tror att det blir ca 2015: http:​/​/​www.​fas.​org/​man/​eprint/​joe20​10​.​pdf

Alltså är vi av ekonomiska skäl tvingade att skära ner på transporterande och infrastruktur, och det enklaste sättet är med täta blandade städer. Alltså som före 1900-talets fossilrea. Och om näringslivet inte vill acceptera oljekrönet borde man i alla fall kunna övertyga det med skatteargumentet: http:​/​/​ecopolitology.​org/​20​10​/​0​7/​28/​mixed-​use-​downtown.​.​
 0
Krister Malmqvist (5 Augusti 2010 19:49):
Men oljekrönet kan överbyggas med elbilar-hybridbilar. Själva transportmängden av personer och varor kommer troligen fortsätta öka. Särskilt som varorna numera produceras utomlands och fraktas till Sverige med båt-tåg-flyg.
 0
Jan Wiklund (6 Augusti 2010 10:24):
Krister: det hör inte dit. Utglesning är dyrt redan idag och kommer att bli dyrare om oljan blir mer svåråtkomlig och/eller måste ersättas med annat.

Det kom nyss en EU-rapport om detta - http:​/​/​www.​casa.​ucl.​ac.​uk/​scatter/​ - och den föreslår en del "regler" för att styra upp städerna till att bli mer avståndsekonomiska. Typ skatt på externt byggande och sådant. Förmodligen räcker det inte. Det mest utglesningsfrämjande är snabba vägar, och slutar man bygga såna har man kommit en bra bit på väg.

Om man helt enkelt definierar "den goda staden" som en plats med korta avstånd finns åtminstone en operativ definition som kan funka.
 0
Niklas S (6 Augusti 2010 12:22):
Det utanförskap som följer med utglesning kostar väl pengar även det? Sen är investeringskostnaden (för individen) för elbilar-hybridbilar betydligt högre än för ett västtrafikkort (panten inräknad:)) och det kommer säkert fortsätta vara så.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter