En blandstad skapar möten

För en månad sedan  skrev jag en sommarkrönika på ledarplats i GP. Om ni råkade vara på semester då och missade den så får ni en ny chans här:


Grafik: Jesper Hallén

Valet i höst kommer att bli ett stadsval. Hur ska vi göra för att verkligen komma igång och bygga den täta, integrerade och miljövänliga blandstad som vår nya översiktsplan talar om? Det är frågan som våra politiker måste kunna ge ett bra svar på.

Vår stad har stora centrala markreserver som bara väntar på att fyllas med levande storstadskvarter. Det finns massor av människor som längtar efter att få flytta till Göteborg och vara med och bidra till ett intensivt, myllrande stadsliv och en blomstrande, dynamisk ekonomi.

Genom att utvidga vår stadskärna kan vi bygga ut staden samtidigt som vi bygger ihop den. Stadsdelar som skurits av från varandra kan sammanföras, urbana sår kan läkas. Göteborg har ett fantastiskt bra utgångsläge. Men då måste vi våga göra rätt och inte bara nervöst försöka undvika att göra fel.

När det talas om stadsplanering så får man nämligen ofta intrycket att det är något ytterst komplicerat, svårbegripligt och oförutsägbart. Till viss del stämmer det. På detaljnivå rör det sig om oerhört komplexa processer. Men på en övergripande nivå är stadsbyggande egentligen väldigt enkelt. Man får det stadsliv man bygger för.

Vill man ha samma typ av stadsliv som i Linnéstaden så måste man bygga samma typ av stadsstrukturer som i Linnéstaden. Lokaler för handel och andra verksamheter i gatuplan. Hög täthet i bebyggelsen så man får ett tillräckligt underlag av boende och besökare.

Sammanhängande stadskvarter som ger gröna bullerfria innergårdar där barnen kan leka tryggt och ett finmaskigt gatunät som silar besökare och genomfartstrafik genom stadsdelen. Planerar man för det så får man det.

Bygger man istället glesa, utspridda och isolerade bostadsområden, som man nu gör i Kviberg och på många andra ställen, så får man privata och bilberoende bostadsenklaver som bara är till glädje för den som råkar bo där. Det finns inget mystiskt över dessa samband. Det är väldigt förutsägbart.

När vi ska utvidga Göteborgs stadskärna så måste vi våga göra det på rätt sätt. Det är viktigt inte bara för att komma till rätta med bostadsbristen, skapa en mer hållbar transportstruktur och stimulera den ekonomiska utvecklingen, utan även för att bygga en mer integrerad stad. Det förutsätter dock två saker.

Dels att den ekonomiska och etniska boendesegregationen minskar och dels att man ger strukturella förutsättningar för ett stort och varierat utbud av handel, kultur och nöjen i den nya stadskärnan, så att man får en stor och varierad skara besökare.

För segregation handlar ju inte bara om sammansättningen av de boende. Det handlar också om vilka vi möter på gatan. En renodlad bostadsenklav, oavsett vilka upplåtelseformer den består av, stänger ute de som inte bor där. Vi blir främlingar i vår egen stad.

Därför borde alla delar av staden vara öppna för alla, oavsett om man bor där eller inte. Men då måste det finnas något där att göra.

Att skapa en öppen stad, där alla känner sig välkomna, är ett ansvar för varje enskild medborgare. Men ett särskilt ansvar vilar förstås på våra folkvalda och våra tjänstemän.

Sluta prata om ”bostadsområden” och sluta bygg dem. Det är dags att börja bygga blandstad. Det är inte komplicerat. Men man måste våga göra rätt.