Utskrift från gbg.yimby.se
....

En resa till Detroit

 
Jan Jörnmark, som nyligen medverkade i ett intressant radioreportage om ekonomiska bubblor, skriver idag om Detroit. En stad vars öde kan vara värt att reflektera över även här i Sverige. Imorgon tisdag har ni också möjlighet att stadsvandra i Linnéstaden tillsammans med Jan Jörnmark och lära er mer om de gentrifieringsprocesser som omvandlar våra städer.

En resa till Detroit


Jag besökte en av västvärldens mest omtalade städer i augusti. Detroits öde har de senaste åren uppmärksammats över hela världen eftersom en liknande stadsdöd saknar alla motsvarigheter.

Bilderna som ni ser till den här artikeln och de som finns i länken till Annika von Hausswolffs och min nya globaliseringssite www.globaliseringen.info, talar ett skrämmande språk. Detroit har tappat mer än hälften av sina invånare sedan 1950, och befolkningen har nu fallit till under miljonen. Överallt kan man se övergivna skolor, kyrkor, hotell, synagogor, skyskrapor, flerfamiljshus och hela villaområden. Här slog sig en europeisk befolkning ned för hundra år sedan för att bygga en praktfull variant av sina gamla städer. Idag återstår ruiner och känslan av hur spröd vår värld faktiskt är. I Detroit bedriver man inte vanlig Urban Exploration – här ägnar man sig åt att dokumentera en försvinnande civilisation.



Einsturzende Neubauten in Detroit...


Detroit började faktiskt spridas ut redan på 1930-talet. Bilismen och de allra första stadsmotorvägarna gjorde både att man kunde bosätta sig i nya villaområden, samtidigt som industrin kunde etablera större och effektivare enplansfabriker långt ute på det som tidigare varit landsbygd. Under krigsåren på 1940-talet stoppades processen upp tillfälligt, men freden hade knappt hunnit sätta sig innan allt tog fart igen.



...the Courthouse...

Allt blev dessutom mycket värre av att stora delar av staden inte underhölls på flera decennier. Depressionen hade lett till fallande inkomster och stigande arbetslöshet och när många välbeställda samtidigt började flytta till nya förorter blev resultatet självklart. Underhållet eftersattes, och slumliknande stadsområden började redan på 1950-talet breda ut sig i centrala Detroit.



...the Apartments...

Stadens politiker antog att problemen kunde lösas genom storskalig sanering. Stadsdelarna tömdes efterhand på sin befolkning, och rivningskulan fick krossa kvarter efter kvarter. På ett naturligt sätt gjorde det att befolkningen minskade ännu mer, för ingen kan bo kvar i en riven stadsdel. När väl storskaliga miljonprogramsområden, ”The Projects”, hade uppförts fanns bara den fattiga befolkningen kvar.



...the Projects...

Vid det här laget är vi framme vid 1960-talet, och skillnaderna mellan samhällsklasserna är på väg att bli allt mer uppenbara. Stora rasoroligheter bryter ut flera somrar efter varandra från och med 1967, och när staden väl hade börjat brinna, flydde resten av medelklassen. Under 1970-talet lämnar 50-60 000 vita staden varje år. Husen blir ofta stående tomma och det är nu som den lokala sedvänjan "Hell Nights" skapas. Den bestod helt enkelt i att organiserade gäng åkte runt om nätterna och brände ned mängder av byggnader.



...the Middle Class left...

Befolkningsflykten håller i sig under 1980- och 90-talen, trots att man försöker göra punktinsatser som påminner om det som Jane Jacobs kallade ”cataclysmic money”. Skyskrapeprojektet Renaissance Center lyckades i och för sig locka till sig republikanernas partikonvent 1980. Det var då som jag besökte Detroit första gången och kontrasterna jag såg mellan Reagan-republikanerna och den sönderfallande staden har påverkat mig resten av mitt liv. Det var redan då uppenbart att enstaka projekt inte betyder någonting – för att städer ska förändras krävs det långsiktiga och värdehöjande rörelser. I Detroit har inget sådant existerat sedan 1920-talet.



...the Church...

De sista tio åren finns det enstaka tecken på att stadsdelar lever upp. För att vitalisera ekonomin lät man i början av 2000-talet flera casinon etablera sig i innerstaden. Det har bidragit till att den stadsdel som går under namnet Greektown återhämtat sig, men stora delar av den inre staden påminner trots det om ett slagfält. Just tomheten efter alla ”hell nights” är slående: hela stadsdelar har förvandlats till öppna ytor med enstaka hus. De breda boulevarderna är glest trafikerade. När vi gick upp på taket till en skyskrapa mitt i natten och blickade ut över Detroit var det ödsligheten runt om i staden som man främst slogs av.



...the Skyscraper...


Runt Detroit breder en livaktig "metroarea" med nästan 6 miljoner människor ut sig. Situationen gränsar till det absurda; bara tio minuters bilresa från apokalypsen breder Grosse Pointes luxuösa villamattor ut sig. Det vi ser är naturligtvis ett samhälle som helt anpassats till bilismen och där motorismen och segregeringen till sist har tömt det gamla centrumet på alla värden.



...the Sports Center...

Självklart finns det lärdomar i det här som man även kan begrunda i Sverige. Att låta en stad bli så gles och dominerad av centrala p-platser som Göteborg är att ta stora risker. Just glesheten är det som lätt leder till att medelklassen bestämmer sig för att en gång för alla ta bilen och försvinna till förorten. Både Stockholm och Göteborg har dessutom integrations- och segregationsproblem som kan urarta på sätt som liknar de amerikanska.



...memories of a forgotten Civilization.


Men den känsla man verkligen kan få är också en viss lycka över att vi faktiskt lyckades vända vår situation på 1980-talet, då våra svenska storstäder stod inför en lika svår situation som Detroit. Sett i efterhand berodde den vändningen i hög grad på att man tillät en ny diversitet att återbildas, precis som Jacobs hade skrivit om flera decennier tidigare. Detroit kommer helt enkelt alltid att bli exemplet på den katastrof som hotade västvärldens städer runt 1980 och hur väsentligt det var att heterogeniteten och värdebildningen åter fick tillta.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Jan Jörnmark (20 September 2010 17:04):
Integrationsproblematiken är ju särdeles tydligt i Sverige idag. Ser man på Detroit handlar sönderfallet i excepionellt hög grad om just det.
Sedan försvåras allting av att Förenta Staterna nu har gått in i det värsta ekonomiska tillståndet vi sett på decennier. Jag kände mig förfärad där borta.
 0
Niklas (20 September 2010 18:06):
En del av Detroits dilemma är väl att det utgör platsen för GM:s högkvarter. Kanske inte så konstigt att man sätter bilen i främsta rummet.

Man får inte glömma att Göteborg utgör platsen för Volvos huvudkvarter. Det finns ett par oroväckande likheter mellan Göteborg och Detroit.
 0
Matthias H. (20 September 2010 20:59):
Spännande läsning Jan, som alltid. Sen namndroppar du Neubauten också vilket ger pluspoäng. Jag kan se framför mig Blixa trivas i ett av dessa hus.

Niklas, jag tror att Göteborgs beroende av allt som har med Volvo att göra lååångsamt blir mindre. Jag hade önskat att det gått lite fortare. En kudde hade kunnat vara att man flyttat t ex en sisådär 10000-15000 statliga jobba från Stockolmsregionen hit. Det hade ju, förutom att det gjort antal statliga jobb-statistiken lite mer proportionerlig, inneburit en hel del spännande nya karriärvägar.
 0
Olof Antonson (20 September 2010 22:12):
Intressant läsning. Jag gillar bilderna, de påminner om tv-programmet "life after people" som gått på History channel.

Det är nog ingen slump att filmen Robocop utspelar sig just i Detroit :)
 0
Jan Jörnmark (21 September 2010 07:49):
Robocop - Detroit har blivit ett eldorado för filminspelningar...

Kommer ikväll att prata två första stoppen om Göta Lejon och "saneringarna" av Masthugget och Nordostpassagen. Fortsätter sedan ned mot Linnégatan med två stopp till.

Kommer sedan också att skriva en krönika om Göta Lejon, men jag måste fotografera i Gävle först. Det var där Louis Campanello tränade innan han rev halva Gbg.
 0
Olof Antonson (21 September 2010 21:20):
Tack för en trevlig vandring!

Historien om varför Göteborg ser ut som det gör är minst sagt komplex. Det är också intressant hur en av de äldre deltagarna resonerade kring Nordostpassagen etc. och om hur bra det blivit sedan man röjt upp "kåkstäderna". Frågan är om han insåg alternativet till totalsaneringen, anledningarna till förfallet och att den senare bebyggelsen är inordnad i en helt annat struktur än den gamla? Det lät så oproblematiskt: Att offra en liten stadsdel här och där är väl inget om vi får en toalett inomhus. Sedan att man faktiskt kunde modernisera exakt likadana hus i Majorna (om man ville) ...
 0
Jan (21 September 2010 23:29):
@Matthias H.

Att en sisådär 10000-15000 statliga jobba skulle flyttas från Stockolmsregionen till Göteborgsregionen kan du glömma.

Det är betydligt mer konstruktivt att fundera över hur Göteborg kan få initiativrika välutbildade människor som kan välja var det vill bo och verka väljer att flytta till Göteborg. Och hur skall staden få de med alla valmöjligheter som redan bor i staden välja att stanna kvar. En konkurrensfördel som Göteborg borde kunna erbjuda framför de ofta betydligt större konkurrerande regionerna är att man i regionen kan skaffa sig ett bra boende enligt sina önskemål till rimligare kostnader samt att man slipper slänga bort en massa tid på tidsödande resor med bristfälligt fungerande allmänna kommunikationer eller sittande i bilköer på överbelastade vägar.

Tillsammans med en positiv näringspolitik är förmågan att erbjuda den mest attraktiva välutbildade arbetskraften en mycket viktig faktor för att Göteborg skall kunna få företag att flytta till och etablera sig i regionen(men även stanna kvar) vilket är en förutsättning för att folk på sikt skall kunna försörja sig i regionen.

Till skillnad från hopplösa förhoppningar att en massa statliga jobb skall flytta från Stockholm till Göteborg är det något som makthavarna i Göteborg har en reell möjlighet att påverka.
 0
Patrik Höstmad (22 September 2010 00:17):
Tack för en intressant vandring.

Staden ter sig verkligen annorlund i ett historiskt och ekonomiskt perspektiv. Och framför allt ter den sig mer dynamisk! Idag är det svårt att föreställa sig att Linnégatan har varit trött och sliten fram till och med 80-talet.

Pessimisten säger att Göteborg är just staden där makthavarna har en särskild förmåga att dra stadsplaneringen i långbänk. Men optimisten noterar att Göteborg har fördelen att mitt i centrum ha oändliga ytor av markparkering och gamla varvs/industritomter som bara väntar på att bebyggas. Så staden kan förhoppningsvis bli attraktiv TROTS makthavarnas (o)förmåga.
 0
Jan Jörnmark (22 September 2010 06:57):
Olof och Patrik - tack för uppskattande ord. Var en kul vandring och jag hade gärna tagit ett par öl efteråt, men jag har ju en dotter som ska läggas därhemma också... Och om ni undrar vad jag menade med de kryptiska orden om förtjänsterna med dass på svalen så står det i ÖP 2, förresten.

I vilket fall som helst håller jag med Jan i essensen av det han skrev 23.29. Vi behöver ta tag i den här staden på riktigt och göra den mycket mer attraktiv. Få slut på långbänken och det meningslösa visionerandet: bygg i Norra Masthugget, Heden, ta tag i dom tomma tomterna i Olskroken, nere vid Valhalla och Gårda. Det ligger till och med en ödetomt mellan Heden och Ullevi.

Egentligen är det enkelt. Vi behöver en tätare och mer varierad stad, och som jag ser det är Yimby den enda aktören som systematiskt arbetar för det.
 0
Sven R (22 September 2010 08:03):
Jan J, jag undrar om inte Göteborg påminner lite om Detroit. Jag passerar ibland tomten där Södertälje tändsticksfabrik låg vid Mölndalsvägen. På 90-talet fanns det ett förslag på att bygga ett stort kontorskomplex där som skulle bevara en del av fabrikens karaktäristiska sågtandstak. Av det blev intet och istället revs allt, vi fick bara ytterligare en instängslad ödetomt. Varför har inte denna tomt bebyggts? Läget är ju utmärkt vid E6:an, den pittoreska Mölndalsån och Mölndalsvägens blandstad.

Är omvandlingen till kunskapssamhälle för låg för att hålla jämn takt med industridöden? De nya företagen måste ju ha råd att betala nya flashiga kontor. Eller är inflyttningen för låg för att fylla upp med nya bostäder? Det kan ju inte heller stämma, alla vet ju att vi har bostadsbrist och kranskommunerna får ta oproportionerligt stor del av tillväxten. Eller är det bara SBK som inte fungerar? Kanske man inte har kunskap att stadsomvandla komplicerade industritomter? Men det kan ju inte heller stämma eftersom vi t.o.m har ett speciellt bolag som har sysslat med detta sedan 80-talet (Älvstranden). Är det miljönormer som har gjort det omöjligt att bygga (buller, luftkvalitet) ? Det är ju uppenbart något som inte stämmer.
 0
Mikael Kreutz (22 September 2010 08:38):
Hade varit kul att hänga med på vandringen igår, hade tyvärr andra åtaganden. Har du några fler vandringar på g Jan?
 0
Matthias H. (22 September 2010 11:34):
Jan 23:29 igår, jag skrev det för att retas lite. Men egentligen borde det inte vara av Gud givet att en så stor andel av de statliga jobben finns runtom Stockholm och så löjligt få i Storgöteborg. Vi har fina universitet och högskolor som borgar för att Storgöteborg nog skulle klara av en hel del statliga verk. Mycket p g a koncentrationen av dessa jobb till Stockholmsregionen har gjort att många göteborgare (eller studenter från Göteborg) känt sig tvingade att flytta dit genom årtiondena.

Men Storgöteborg har vuxit ändå med en imponerande takt och förhoppningsvis kan det fortsätta att göra det. Men som det konstateras, matkhavarna måste vara framsynta här på ett helt annat sätt än vad man i Stockholm behöver vara.

Sven, planerna på tändsticksfabriken är väl inte helt skrotade. Det är väl i nästa högkonjuktur som det projektet kommer köras kanske.
 0
Olof Antonson (22 September 2010 14:22):
@Jan (23:29) Skulle du kunna utveckla dit resonemang kring:

"En konkurrensfördel som Göteborg borde kunna erbjuda framför de ofta betydligt större konkurrerande regionerna är att man i regionen kan skaffa sig ett bra boende enligt sina önskemål till rimligare kostnader samt att man slipper slänga bort en massa tid på tidsödande resor med bristfälligt fungerande allmänna kommunikationer eller sittande i bilköer på överbelastade vägar. "

För mig låter det som ett indirekt uppmuntrande till stadsutglesning. Eller menar du att man skall förtäta? Att effektivisera de bristfälliga allmänna kommunikationerna för att inte slänga bort en massa tid?

Något Göteborg verkligen kan erbjuda är enormt mycket central mark.
 0
Gunnar Einarsson (22 September 2010 15:30):
Skulle säga att skälet till att inga statliga byråtjänster kommer flytta från Stockholm är att vi kommit in i en epok av kronisk arbetsbrist. En del optimister kallar detta för "kunskapssamhället", men egentligen är det nog bara en del av kapitalismens allmänna utveckling som föresågs redan av Marx. En epok där produktivitetsökningen rusar ifrån efterfrågeunderlaget som uttryckt i den totala produktionen och således med allt mindre behov av rörligt kapital (mänsklig arbetskraft) i relation till fast kapital (mekanisering, IT-isering). Hängde ni med där?
Således kramar Stockholm hårt om sina statliga tjänstemannajobb medan propagandan maler på om "kunskapssamhället" m.m. För vad har huvudstaden att tillgå om nationens byråkrati försvann som arbetsgivare? Knappt några industrier att tala om och inte mycket annat heller.

Sven R skrev: "Är omvandlingen till kunskapssamhälle för låg för att hålla jämn takt med industridöden?"

Ja absolut, skulle jag nog säga. Inte bara det. I Göteborg fyller vi på med tusentals nya invånare varje år vilka nog kan vara trevliga som människor, men som tyvärr nog ofta saknar realistiska möjligheter att i sin livstid träda in i och generera mervärde i det kompetensintensiva "kunskapssamhället". Vi rusar i hög hastighet mot någon form av avgörande här, mot en sanningens minut.

Inte för att jag har några lösningar heller, men något säger mig att givet läget borde vi kanske pröva något annat än "kunskapssamhället" som framtidsvision (som alla andra dessutom kör med), något som bättre passar den befolkningsprofil som Göteborg i dagsläget äger och som alltmer kommer att prägla staden i framtiden.
Vad sägs exempelvis om att försöka återindustrialisera staden, bli expert på att lägga rabarber på framväxande smårörelser och industrier med framtidsutsikter, och skapa så lämpliga villkor för dessa som möjligt?
Vi har alltid varit en hamn- och industristad med internationell prägel; mer New York än Washington (Stockholm). Kanske är det ändå detta vi är bra på?

Under förutsättning att vi kan bygga billiga bostäder i täta kvarter med intensiv multifunktionell utnyttjan av en liten, begränsad ytandel vill säga.

Och i nyrenässans förstås. ;-)
 0
Jan Jörnmark (22 September 2010 16:04):
Sven R: Tändsticksfabriken och Lyckholms är ju de två färdigplanerade och helt byggklara 18-våningshusen som aldrig blivit byggstartade. Castellum tog fram projektet Tändstickan år 2000, och eftersom jag är (nöjd) aktieägare i bolaget vet jag att det inte nämns nuförtiden. Uppenbart att det inte fanns efterfrågan i lill-Detroit på dessa profilbygnader. Jag kan t o m fundera på när Ullevi Park kommer i gång?

Gunnar E - jag kan tänka som så att det som snart finns är en gigantisk kinesisk vansinnesfabrik som förser oss alla med en sinnesrubbad konsumtionsnivå. Arbetsmässigt får vi försöka hitta någon form av meningsfulla men annorlunda sysselsättningar. Världen har blivit en ganska märklig plats.
 0
Erik Sandblom (22 September 2010 17:06):
Gunnar Einarsson, tack för att du tar upp en intressant fråga om teknikutvecklingen. Jag har inga bra svar, men man brukar säga att servicebranschen växer, t ex frisörer och cykelreparatörer. Om man bygger tät blandstad så blir det lättare att ha ett flexibelt och lokalt näringsliv.
 0
Gunnar Einarsson (23 September 2010 11:05):
Jan & Erik, visst är det så att den kinesiska fabriken kan förse världsmarknaden med vansinniga mängder varor framöver, men bara om vi har något att byta med för allt som flödar fram ur detta ymnighetshorn. Tjänsteproduktion går dock inte att exportera.
När vi nu i den heliga antiprotektionismens namn har outsourcat alla våra industrier (precis som Detroit, för övrigt), vem eller vad skall då skapa de materiella värden som kineser behöver så att vi kan få tillbaka konsumtionsvarorna från vår egen före detta industri? Skall all konsumtion i Sverige betalas med timmer och malm i framtiden?
Ett mindre antal maskinoperatörer och programmerare förväntas skapa allt mervärde som sedan skall pytsas ut över hela samhällskroppen, vars mänskliga material i övrigt till stor del blir improduktivt. Man undrar hur länge de har lust att göra det.
 0
Olof Antonson (23 September 2010 11:44):
I framtiden kommer vi få vara MacGyver hela bunten, återvinna saker. Vår valuta kommer vara kapsyler.
 0
Anders Norén (23 September 2010 15:32):
Campanello ledde förvisso den s.k. Södersaneringen i Gävle, som genomfördes under 1950-talet och väl var den ditintills största stadsomvandlingen som hade skett i Sverige. Däremot är det svårt att, ur ett stadslivsperspektiv, beklaga den: Söder är på många sätt den mest levande stadsdelen i Gävle. Men i och med att den genomfördes i ett sammanhang, och med ganska hög profil, så har den ändå kommit att symbolisera rivningsraseriet i Gävle. Det verkliga sorgebarnet bland Gävlestadsdelarna är däremot Brynäs, som kvarter för kvarter gnagdes sönder från 1940-talet till slutet av 1980-talet - ett exempel på "de små stegens tyranni". Brynäs var ursprungligen en levande del av innerstaden men är idag en nästintill död förort, bortglömd av alla som inte bor där, präglad av överdimensionerade, öde trafikytor och bebyggelse som vänder sig inåt. Paradoxalt nog så förknippas dock Brynäs fortfarande med sitt numrerade gatunät, trots att det slagits sönder fullständigt i trafiksepareringens namn. Så, Jan Jörnmark, om du inte har hunnit iväg till Gävle än så rekommenderar jag dig att fokusera mindre på Campanellos verk och mer på Brynäs.
 0
Mats Larsson (28 September 2010 10:40):
Det finns väl en viss skillnad mellan USA och dom flesta europeiska länder när det gäller kopplingen arbetslöshet-ekonomisk nedgång-"döda städer". I USA tar man helt enkelt resväskorna och flyttar till någon annan stad eller delstat vid arbetslöshet. I Sverige (och många europeiska länder) har vi haft generösa välfärdssystem som gjort det möjligt för arbetslösa att många år eller decennier kunnat bo kvar, trots att utsikterna för att få ett nytt jobb i den gamla orten varit minimala.

Sen finns det väl också en annan rörlighet i USA när det gäller lån på hus och lägenheter. Du är inte personligt skyldig för lånet på samma sätt som i Sverige, utan den dag du inte längre har lust att betala av lånet och amortera går du helt enkelt med nycklarna till banken och tackar för dig (rätta mig om jag har fel på denna punkt !).
 0
Ragnar Lind (30 September 2010 16:21):
Det svider förstås i hjärtat av att se en så här vacker stad övergiven bara så här. Bilstad och utspridning i kombination med kriminalitet har tydligen förskräckliga konsekvenster. En stad utan innerstad, ett hav av förorter runt ett "svart hål". Men på Wikipedia finns en bild med "skyscrapers in downtown Detroit". Var står dom någonstans? Inte i det här ruinlandskapet, väl?
För rätt många år sedan (1979) såg jag ett TV-program om Södra Bronx i New York. Där var det inte kriminella gäng som eldade upp husen, utan det var fastighetsägarna själva som gjorde det för att få ut försäkringspengar. Det här beteendet spred sig som en cancersvulst in i omgivande stadsdelar. Men jag undrar: Hur gick det sen?
 0
Ragnar Lind (2 December 2010 12:19):
Efter att ha botaniserat en del i youtube-klipp, etc - där finns en del att se - kan man nog bara konstatera. att också skraporna på Wikipediabilden är en kuliss, ruiner de också. "Helvetesnätterna" verkar pågå än i denna dag. Men ändå bor det kvar närmare miljonen människor i staden Detroit - fler än i Stockholm. Var bor de någonstans? En del biltrafik verkar finnas där, även tåg på högbanor kör omkring bland husresterna. Bor folk i ruinerna? Ja, man kan verkligen undra hur det kan bli såhär?
 0
Karl (6 December 2010 02:14):
Ragnar: Trots den misär som syns på bilderna får man väl anta att Detroit fortfarande har många fungerande områden där människor bor och arbetar. Det bor som du säger nästan en miljon människor innanför stadsgränsen.

Men staden har också förlorat runt en miljon invånare på 60 år, således halverats i storlek (som jämförelse tappade Stockholm som mest 150 000 invånare, och trenden där vände redan på åttiotalet). Det leder givetvis till en söndersliten urbanitet, men det implicerar inte i sig att delar av staden inte fortfarande kan leva.
+1
Hans H (8 Juli 2014 07:27):
En filmsnutt där man använt google street view för att se hur olika hus har åldrats mellan 2011 och 2014.
http:​/​/​www.​liveleak.​com/​view?​i=​937_​140​4673887

Och en länk till Reddit där man diskuterar filmen, det finns bland annat fler intressanta länkar om Detroit i tråden.
http:​/​/​www.​reddit.​com/​r/​videos/​comments/​2a1llk/​the_​det.​.​
 0
Gunnar Einarsson (13 Juli 2014 10:16):
Ofattbart hur snabbt förfallet går. Man trodde ju nästan att Detroit hade nått botten för några år sedan, men avurbaniseringen verkar ju inte bara fortsätta utan närmast ha accelererat i det nya decenniet.
Krisen 2008 var nog inte bara en vanlig finanskris.
 0
Hans H (14 Juli 2014 14:14):
Detroit har problem på väldigt många plan. Exempelvis har staden USA:s sämsta skolor, vilket bara det räcker för att alla som har barn och som har möjlighet att flytta gör det.
http:​/​/​thegrio.​com/​20​11/​0​8/​15/​detroit-​school-​issues-​ru.​.​

Nedan är länkar om hur allmänna skolor i New York City och Detroit presterar i matte och engelska (men notera att skalorna till graferna är avhuggna). De fåtal skolor som höjer sig ur mängden i Detroit är i nivå med de sämsta skolorna i New York City
http:​/​/​www.​usnews.​com/​education/​best-​high-​schools/​mich.​.​

http:​/​/​www.​usnews.​com/​education/​best-​high-​schools/​new-​.​.​
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6740 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Högbana i Göteborg?
2 Juni 20:05 av Hans Jörgensen
Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S
Göteborgsregionens folkmängd
10 November 2022 13:47 av Matthias H.