Krönika: Trettio våningar upp eller trettio stationer bort?

Rickard Nordin (C), vice ordförande i CUF och kandidat till riksdagen och Göteborgs kommunfullmäktige, skriver idag om sin syn på framtidens Göteborg.

Jag har en dröm. Jag har en dröm om ett Göteborg där människor träffas och umgås med varandra över sociala gränser, mår bra och har arbeten. Det finns många olika delar som ska lösas för att vi ska nå dit, men stadsbyggnaden har negligerats alldeles för länge.

Vi behöver ett större grepp på hur vi bygger Göteborg. Just nu byggs Göteborg mer på bredden än på höjden. Förutom att det tar yta och grönområden i anspråk ger det en gles stad som är omöjlig att bedriva en fungerande kollektivtrafik i. Det är trist att man inte lärt sig av de utplattade amerikanska förorterna. En bred stad blir bilberoende, dyr och omiljövänlig. När Göteborg växer ska vi fokusera på den täta blandstaden, vill man bo i en villa i avskildhet och tystnad finns det kranskommuner.

Jag vill se en stad som utmanar. En stad som eggar sinnet och inspirerar människor. En stads-/stadsmiljöarkitekt med tidsbegränsat uppdrag vore ett lyft för att få in nya tankar och idéer i stadsbyggnaden. En person som vågar bevara, men samtidigt förnya. Hur styvmoderligt Gårda har behandlats är bara ett i raden av exempel på hur välbehövlig en stadsarkitekt är.

Det behövs också ett större fokus på den sociala dimensionen i hållbarhetsbegreppet när det gäller stadsbyggnad. Genom att planera våra bostadsområden med blandade upplåtelseformer, med olika lokaler i bottenplan, med fler gemenskapsutrymmen och med små kvartersbutiker får vi ett mer socialt liv i kvarteren och tryggheten ökar. Det är viktigt att bygga flexibelt från början så att inte exempelvis takhöjder hindrar varierat utbud i lokalerna. De extra kostnaderna för lokalerna kan lösas genom att tillåta ytterligare en våning.

Det blir också mer levande och tilltalande att bo där trädgårdar kan skötas gemensamt och där vägar agerar integrerande inte avskärmande. Gröna tak och gröna fasader måste utnyttjas, inte bara för att det är bra ur estetisk synvinkel utan sparar också energi i byggnaderna och kan ge små kolonilotter på taken. Det är i möten mellan människor som åsikter bryts och nya idéer uppstår. Utan de mötena blir vårt lands utveckling både trögare och fattigare.

Flexibiliteten måste vara genomgående i byggandet. Parkeringsplatserna är ett typexempel. Tänk om vi kunde ha en betydligt mer flexibel parkeringsnorm. Studentbostäder behöver sällan speciellt många p-platser (annat än för mopeder och cyklar) medan dagens glesa byggande utan kollektivtrafik behöver fler. Det bästa vore om marknaden faktiskt själv, byggare och boende, kunde komma fram till ett rimligt antal.

Parkering i markplan ska undvikas i möjligaste mån, underjordiska garage eller utrymmessparande lösningar som P-snurran i Stockholm borde användas mer. Vallgraven är ett typexempel på en plats som blivit inparkerad och otillgänglig p.g.a. bilparkeringarna.

Om vi ska kunna möta den väntade befolkningsökningen behövs bostäder i mängd. Jag är övertygad om att det går. Får jag chansen i kommunfullmäktige är byggnadsnämnden, där vi idag är orepresenterade mitt förstahandsval, även om allt är en förhandling. Jag vill se nya tankar och välkomnar Yimbys hårda arbete och er hjälp för jag är långt ifrån fullärd. I Göteborg behövs ni. Det behövs engagerade människor som vågar för jag är övertygad om att vi är många som hellre bor trettio våningar upp än trettio stationer bort!

Rickard Nordin, Centerpartiet
kandidat till riksdagen och Göteborgs kommunfullmäktige
vice ordförande i CUF