Visionera mindre, konkretisera mera!

Jag minns när jag för ett par år sedan åkte förbi Grand Hotel Opera vid Nils Ericsonsgatan under arbetet med ombyggnationen. Man hade då satt upp en banderoll på staketet där det stod någonting i stil med "Det finns gott om visioner för Göteborg". Jag reflekterade lite över det där. För visst har det funnits gott om visioner för Göteborg.

Försök till exempel att minnas alla visioner för Heden. Det har visionerats i decennier om den där öppna ytan i centrala Göteborg. Och det kan måhända vara så att just Heden är ett orättvist exempel på visioner som aldrig förverkligats - platsen är ju onekligen oerhört inspirerande att visionera om, och samtidigt så känslig att förändra. Men det finns gott om andra visioner som aldrig blivit verklighet. Minns höghusen på Avenyn, superhuset vid Älvsborgsrondellen eller aktuella Viking Green City i Frihamnen, för att bara nämna några.

Alla de ovan nämnda visionerna har flera saker gemensamt. Dels så är de skapade av enskilda initiativtagare eller arkitekter, och inte av kommunalt tillsatta utredningar. Visioner av detta slag är ju oftast roliga att ta del av och brukar ofta kittla fantasin. Dessutom kommer ju initiativen så att säga "gratis" för kommunala planerare och tar inte tid och skattepengar från stadens invånare. Och dels så har inget av förslagen (ännu) ens delvis realiserats.

Nu skall staden ta ett övergripande perspektiv över det fantastiska, hållbara nya göteborgska, utökade centrum som kommer utgöras av den så kallade Centrala Älvstaden. Ett brett samarbete mellan politiker, tjänstemän och bolag som ständigt närvarande Älvstranden Utveckling AB har inletts för att gemensamt arbeta med Vision Centrala Älvstaden.

Kommunstyrelsen har fått i uppdrag att ansvara för ledning och samordning. Arbetet med vision och strategi väntas pågå i två år och enligt en mycket ungefärlig uppskattning kosta ca 20 miljoner kronor. Tanken är att man skall införa ett brett kunskapsperspektiv där man ska utnyttja stadsutvecklingens alla kompetensområden. Tanken är också att föra en öppen dialog med göteborgarna. Målet är en vision om den hållbara staden ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Ungefär som vanligt, alltså.

Under hösten avlöser soppluncherna varandra där man kan få se spännande inspel från diverse olika aktörer. Det kan handla om mer eller mindre visionära bilder av Göteborg år 2050, och liknande.

Frågan jag ställer mig är hur mycket en framtagen vision verkligen kommer påverka slutresultatet. Är det verkligen värt att ägna två år åt att skapa någon slags övergripande vision om hur området kommer se ut om 30-40 år? För det är det tidsperspektivet vi talar om här. Det har ju formulerats liknande "visioner" tidigare, som den om nya Kvillebäcken till exempel. Frågan är hur stor reell inverkan visionen har haft på slutresultatet. Öppna dialoger har vi ju också haft tidigare, till exempel den som lanserade med buller och bång om Skeppsbron. Kan någon dra en röd tråd från detaljplanen till någonting som kom fram under denna dialog?

Det tycks mig inte heller som om det borde ta någon längre tid att formulera en vision som i ett nötskal deklarerar att stadsdelen skall vara en del av Den Goda Staden och att den skall vara ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar. Det ter sig som självklarheter. Om man dessutom har översiktsplanen som bakgrund borde man redan nu ha en ganska god idé om vad det är för slags stad man ska sträva efter. När jag besökte ett samtal om projektet som anordnades av projektgruppen i Älvrummet, så verkade sammankallare Lars Ivarson själv fortfarande inte riktigt säker på vad projektgruppen skulle arbeta med mer konkret.

Visst är det bra att ta ett helhetsgrepp om staden och ha de övergripande kraven fastställda innan man gräver ner sig i detaljer som solvinklar och byggnadstekniska frågor. Men då ska man ju helst skapa någonting som har en reell inverkan på slutresultatet, och helst inte en ganska diffus vision om skön stadskänsla med plats för alla. Hade målet varit att arbeta fram något juridiskt vägande men ändå flexibelt, konkret måldokument som anger riktlinjer för ett närliggande arbete med att skapa en hållbar blandstad - ja då hade jag förmodligen känt mindre skepsism och betydligt mer hopp.

Sätt då hellre igång genast: fram med penna och linjal och få sedan ner spaden i marken så fort som möjligt! Sänk tidsperspektivet och visionera om hur vi ska ta reella steg mot den där underbara stadskänslan år 2015 istället för år 2050. Vi är många som gärna skulle uppleva lite skönt stadsliv i Frihamnen innan de flesta som idag är engagerade i frågan har fyllt 80. Visionen kan vi uppdatera allt eftersom tiden går och vi vet vilken verklighet vi har att förhålla oss till. Totalplanering blir sällan som man tänkt sig hur som helst.

Och visst är det roligt, inspirerande och viktigt att visionera samtidigt. Men när jag växte upp visionerade jag om att vid 80 års ålder kunna teleporteras till valfri del av världen på ett ögonblick - inte om att kunna ta spårvagnen till Backa.