Utskrift från gbg.yimby.se
....

Anpassning till historien och anpassning till nutiden

 
Man ser och hör det så ofta när man studerar detaljplaner eller diskuterar med politiker och tjänstemän om stadsutveckling: Den nya bebyggelsen måste visa hänsyn till kulturhistoriska värden och den omgivande bebyggelsen. I realiteten brukar det innebära att husen - på grund av behovet av anpassning till omgivande stadsbild och struktur, tydligen - måste ha bra siktlinjer, bra solvinklar, bra parkeringsmöjligheter och mycket luftighet. Resultatet är oftast således hus-i-park, lamellhus, radhus och nyfunkis.

Det tycks egentligen inte spela någon större roll hur omgivningen ser ut. Glesa lamell- eller punkthus tycks vara bäst anpassat till i princip all slags omgivande struktur. Det räcker att ta en titt på aktuella eller antagna detaljplaner för att konstatera detta. Eller också kanske det är lamell- eller punkthusens fasadbeläggning som anpassas till omgivningen och områdets historia, att det är däri anpassningen ligger. Kanske tycker man att funkis är den gyllene medelvägen. I närheten av en tät kvartersbebyggelse är det en önskvärd anpassning neråt i skala, mot lägre exploateringsgrad och luftigare bebyggelse. Och i glesa områden är det en önskvärd anpassning i motsatt riktning, mot en något högre exploateringsgrad.

Titta bara på de två exemplen Stora Torp och Bjurslättsplan. I Stora Torp går man emot översiktsplanen som anger mellanstad, och lägger ut några radhus samt ett "kvarter". Detta anses ta hänsyn till områdets karaktär - en karaktär som tydligen omöjliggör tätare, funktionsblandad kvartersstruktur med anknytning till gatorna. Ja, förutom det monofunktionella "kvarter" som man tagit med, då. Förvisso utgör ju dessa radhus en högre bebyggelsetäthet än vad som skulle finnas utan att någonting alls byggdes, så man kanske anser att man därigenom även lyckats anpassa efter översiktsplanen som ju anger förtätning.

I planen för Bjurslättsplan har man också ansett sig tvungna att anpassa till omgivande bebyggelse, som ju består av lite allt möjligt, även om man då går emot översiktsplanen. I närområdet finns lamellhus, villor, kvartersstad och punkthus. Planområdet ligger också väldigt nära Östra Kvillebäcken och det nya Backaplan, som ju kommer utgöra en förlängning av Göteborgs innersta centrum i framtiden. Det ligger också ett grönområde i planområdet som man vill bevara i största möjliga mån. Man kan alltså tycka att det vore läge att bygga tätt på den befintliga parkeringen och därmed anpassa sig efter den kvartersstad som finns i närheten - och som det kommer finnas betydligt mer av i närheten inom en snar framtid - och samtidigt spara parken. Men nej. Anpassning måste ske i form av punkthus (hus-i-park) även denna gång.

Man kan göra listan med exempel väldigt lång. Punkthus och lamellhus tycks ha en otrolig förmåga att visa hänsyn till all slags omkringliggande miljö. Men måste det verkligen vara så? Om nybyggda punkthus anses "tala" eller "samspela" med äldre kvartersbebyggelse i så många fall, varför kan inte ny kvartersbebyggelse någonsin få "tala" eller "samspela" med äldre punkthus eller funkisbebyggelse?

Och en kanske mer fundamental fråga: Om det visar sig att äldre bebyggelsestrukturer i många fall inte är bra anpassade till de problem och utmaningar vi har idag, varför ska vi då anpassa den nya staden till strukturer som inte löser de problem och utmaningar vi har, i nuläget? Varför ska man cementeras i en struktur som inte är anpassad efter dagens behov? Göteborgs stadsutveckling prägalas ju bland annat av utmaningar som gleshet, stora avstånd, dåliga lufthalter, hög efterfrågan på stadsmässig bebyggelse i förhållande till tillgången på sådan, och funktionell såväl som social segregering. Är verkligen funkisbebyggelsen så väl anpassad till dessa behov och utmaningar?
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Olof Antonson (6 Oktober 2010 13:01):
Jag hoppas vi står inför ett paradigmskifte, men det innebär att de som är insocialiserade i det tidigare sättet att se på stadsbyggnad kommer ha fortsatt dominans ett bra tag framöver. Rent krasst så upprätthålls ordningen tills de gamla ersätts av de nya, under förutsättning att de nya har ett annat synsätt. Om de gamla lyckas tillräckligt väl så kommer allting fortsätta precis som vanligt, för det är ju trotts allt de gamla som har allt att förlora på ett skifte.

De tidiga modernisterna var klassiskt skolade, men de vi har idag är insocialiserade i det modernistiska paradigmet; det är inte långsökt att tänka sig en självbevarelsedrift inom systemet, som avspeglar sig i utbildningar etc, vilket i sin tur upprätthåller status quo.


Igår satt jag och drömde mig tillbaka till San Francisco via googlemaps. Hela staden är ett kontinuerligt rutnät ända ut i periferin: http:​/​/​maps.​google.​com/​?​ie=​UTF8&ll=​37.​761487,-​122.​4452.​.​

En mycket stor del av staden är att betrakta som villaområde, men husen är inordnade på ett ytterst urbant sätt. De har inte oändligt med plats, så därför tvingas de till att tänka rationellt. Men i Sverige kan vi tillåta oss själva till irrationellt byggande för att vi har oändligt med yta? Vi bygger staden inifrån lägenheten och ut, snarare än utifrån ett övergripande perspektiv.
 0
Magnus M. (6 Oktober 2010 14:03):
För mig är det fullständigt obegripligt att det har byggts ett endaste hus-i-park sedan 80talet. Efter decennier av försök att åtgärda alla fula, hatade förortsområden bygger man fortfarande nya och tar inte till vara på ens ett uns av vad man har lärt.

Det enda jag kan tänka mig som tillåter det här är den stora bostadsbristen. De ansvariga kan helt enkelt tillåta sig att skita i vad som byggs eftersom alla lägenheter ändå säljs på 3 minuter.
 0
Gunnar Einarsson (6 Oktober 2010 18:16):
Har så otroligt mycket att svara på och fortsätta med här på sajten, men tyvärr alldeles för lite tid. Bara två snabba och respektlösa kommentarer:
Olof Antonson: Förhoppningsvis står vi inför ett paradigmskifte, men vi vet inte. Under tiden bebyggs en massa områden med hus-i-park där förtätning och helt nya gatusystem borde ha brett ut sig. Borde vi egentligen inte rent av anta en NIMBY-strategi tills vidare och totalt omöjliggöra alla felsatsningar tills vi kan bygga den stad vi vill ha?
Magnus Martinsson: Det är helt obegripligt. Fast på 80-talet gjordes faktiskt delvis ett försök att komma bort ifrån funkisbyggandet genom den så kallade postmoderna arkitekturen, vilken även tenderade att byggas i kvartersform även om den ofta var funktionsseparerad. Linnégatan/Olivedal har ju en del bra exempel från tidigt 80-tal, där man uttalat strävade efter att efterlikna de hus man exempelvis rev på Linnégatan mellan 1979-1982. Nej, jag anser inte "postmodernismen" vara ett alternativ till äkta nyrenässans/-barock/-gotik/Jugend/20-talsklassicism, men det är ändå intressant att notera att en viss reaktion ändå förekom.
Det verkligt svårförståeliga är hur funkisen sedan återkom och där det i nyfunkisen verkar vara en hederssak att i detalj göra om exakt alla de misstag från 30-70-talets fallerade stadsplanering som tänkas kan. Freud hade väl något begrepp för denna typ av förnekelsehypnos?
 0
Henrik Hall (10 Oktober 2010 17:08):
Olof Antonson: Nämnda paradigmsskifte kommer nog att komma, genom bland annat YIMBYs aktivism, och vi kan skönja tecken på att det åtminstone i retoriken har tagit över från utglesningsdogmen. Nu skall det bara omsättas i praktiken också, men vi kan väl hoppas att mången yimbyit studerar arkitektur eller stadsplanering och gör upp med rådande tillstånd.
Annars fångar du utmärkt svenskt plantänkande när du skriver "vi bygger staden inifrån lägenheten och ut, snarare än utifrån ett övergripande perspektiv.". Detta är ett enormt problem, att det endast är boendestandarden för lägenheter som räknas, men dock förståeligt. De stora saneringarna skedde ju för att många hus var otjänliga att bo i och jag tror knappast någon vill gå tillbaka till toaletter på innergårdar, trots att innergårdar förutsätter slutna kvarter!
Jag tror att boendets och bostadshusens sociala roll måste betonas hårdare, och med det betona att traditionell kvartersbebyggelse ger störst gemenskap bland de boende. När en sådan insikt nås kommer det önskade paradigmskiftet gå enklare.
 0
Daniel (11 Oktober 2010 08:41):
Jag höll på att städa i helgen, och det är ju en jättebra tid att fundera på saker och ting.

Man har ju tagit upp detta med delat ägande i hus och hur det borde lösa mycket av problemen med att man inte bygger blandstad.
Borde inte staden satsa lite på att bygga kombinerade kontors och bostadshus? Något i stil med 1 våning butikslokaler, 2 våningar kontor och 5 våningar bostäder?
Med tanke på att vissa är hysteriskt intresserade av ABC-staden så kanske man borde lägga den i varje hus istället för i områden?
Det finns ju många fördelar med detta. En fastighetsägare äger dom 3 nedersta våningarna där och dom övre våningarna kan vara en bostadsrättsförening, eller ett hyresbolag.
Det finns flera fördelar såsom att man kan ha en klubb i bottenvåningen utan att dom boende drabbas av ljudet, bostadsrättsföreningen slipper bry sig om att handha hyresgäster och framförallt så slipper områden att dö efter ett visst klockslag.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter