Utskrift från gbg.yimby.se
....

Myter om segregationen

 


Yimby gillar blandning

Yimby eftersträvar som bekant social blandning. Vi tror att en socialt blandad stad blir roligare, mer dynamisk och spännande än om olika grupper delas upp och separeras geografiskt. Tyvärr blir segregationen i Göteborg och andra städer bara allt större. Människor skiljs åt beroende på inkomst och ursprung. Vi lever i allt högre grad parallella liv med dramatiskt olika förutsättningar.

De flesta är överens om att segregationen är ett stort problem. Vad man däremot inte är överens om är hur man ska komma tillrätta med den. Oavsett hur man vill lösa problemet med segregationen så är det viktigt att ha en korrekt förståelse av hur problemet ser ut, i verkligheten. Det finns nämligen många myter om segregationen. Jag ska här i all korthet beröra två av dem.

MYT 1

Den första myten är att segregationen bara finns på vissa platser, de som man kallar "segregerade områden". Ofta pekar man ut "betongförorter" där det bor få höginkomsttagare och infödda svenskar som sådana "segregerade områden". Det är dock ett märkligt sätt att använda begreppet. De processer som driver på segregationen berör hela staden och kan inte avgränsas till vissa "problemområden". Det är staden som helhet som är segregerad, som bostadsforskaren Roger Andersson har visat i sin rapport "Fattiga och rika - segregationen ökar" som kom förra året.

Ur rapporten:

Göteborgsregionen har i likhet med andra storstadsregioner en hög andel utlandsfödda – 15 procent utlandsfödda mot 10 procent av rikets befolkning. I dag har var femte invånare i Göteborgs arbetsmarknadsregion utländsk bakgrund. Av regionens utlandsfödda invånare bodde år 2006 drygt 70 procent i Göteborgs stad – en överrepresentation som är typisk för storstadsregionernas kärnkommuner.

Sedan år 1990 har stadens befolkning ökat med 51 000 invånare och så gott som hela tillväxten består av personer med utländsk bakgrund. Den studie vi presenterar här beskriver de omflyttningsmönster som skapar och fördjupar boendesegregationen i regionen och inom Göteborgs stad. För att undvika missförstånd: Det är inte en ökad invandring som orsakar segregationen.

De underliggande orsakerna är socioekonomiska som prisbildningen på bostadsmarknaden, bostadsbeståndets sammansättning, hushållens ekonomiska resurser och möjlighet att välja var man vill bo. Däremot bidrar det ökade trycket på bostadsmarknaden att segregerande mekanismer ger kraftigare utslag. Rent allmänt kan man säga att segregation föder segregation. Detta innebär att ju större socioekonomiska skillnader som råder mellan områden i ett stadssystem, desto starkare är impulserna till segregationsgenererad migration.

Resultaten visar att hälften av Göteborgsregionens befolkning bor i egnahem även om privat hyresrätt och bostadsrätt växer. Med några få undantag har alla kommuner runt Göteborgs stad en andel egnahemsboende om 70 procent eller mer. Göteborgs stad har hälften av regionens befolkning men knappt 30 procent av regionens egnahemsbefolkning. Detta spelar en stor roll för segregationsprocesserna: Det är framförallt barnfamiljer med svensk bakgrund som flyttar ut från Göteborg till ett villaboende i kranskommunerna.

Hälften av bostadsområdena i regionen är mycket ensidiga och består till mer än 90 procent av endast en upplåtelseform; merparten av dessa är egnahemsområden. Mer än 85 procent av de egnahemsboende bor i ensidiga egnahemsområden, vilket placerar Göteborgsregionen i en särställning. Bristen på blandning är således mycket tydligt förknippad med fördelningen av egnahemsbebyggelsen. Sammanfattningsvis, ju större andel av de boende i ett område som bor i egnahem desto högre är den genomsnittliga arbetsinkomsten och sysselsättningsgraden och desto lägre är andelen med utländsk.


MYT 2

Detta leder oss in på den andra myten, att segregationen följer ett centrum/periferi-mönster. Bland blandstadskritiker som Lars Mikael Raatamaa, Per Wirtén, Karin Bradley mfl så finns ett underliggande antagande att de rika klumpar ihop sig i innerstaden och tränger ut de fattiga till ytterstaden. Lösningen på segregationen blir då (enligt en ganska paradoxal logik) att man ska nedvärdera innerstaden (där de rika antas bo) och istället uppvärdera ytterstaden (där de fattiga antas bo).

Tanken är att om man pratar annorlunda om verkligheten så kommer också verkligheten att förändras. Huruvida verkligheten faktiskt förändras av hur man pratar om den behöver vi inte ge oss in på här. Vi kan nöja oss med att konstatera att blandstadskritikernas bild av ett rikt centrum och en fattig periferi inte stämmer. Vi har alla en tendens att tänka i dualismer (svart/vitt), så det är förståeligt att denna förenklade syn har slagit igenom. Men den är likväl felaktig.

De mest homogena områdena (såväl fattiga som rika) finns faktiskt i ytterstaden medan innerstaden är relativt heterogen. Det gäller i hög grad Göteborg men även Stockholm och Malmö. Att detta undgått blandstadskritikerna beror förmodligen på att de analyserar diskurser (sätt att prata och tänka på) och inte empiriska fakta. Ibland återspeglar inte diskursiva föreställningar den faktiska verkligheten och då kan man som diskursanalytiker lätt hamna snett.

Föreställningen att rika bor i innerstaden och fattiga i ytterstaden känns dock väldigt intuitiv för många. Det är ju också bevisligen svårare för låginkomsttagare att få tag på bostad centralt än i oattraktiva områden i periferin och söktrycket är ju större i centrala områden än perifera.



Söktryck på BoplatsGBG

Men av det följer inte att det inte bor låginkomsttagare i innerstaden eller att det lättare att få tag på bostad i attraktiva områden i ytterstaden än i innerstaden. Det kan faktiskt vara svårare för en låginkomsttagare att få tag på en bostad i Långedrag än i Linnéstaden, av rent ekonomiska skäl.

Göteborgs stad har ett spännande grafiskt verktyg där man kan följa den socioekonomiska utvecklingen över tid. Där framgår dessa samband tydligt.



För att få en mer finkornig visualisering kan man studera SCB:s valkarta, där valdistriktens medianinkomst (årsinkomst) framgår. Då ser Göteborg ut såhär:



Medianinkomsterna visar en tydlig polariseringen mellan olika delar av periferin...



...men inte mellan centrum och periferi

Man kan också studera den statistik som finns tillgänglig för staden, stadsdelarna samt primär- och basområdena (de minsta enheterna) på kommunens hemsida. Där kan man till exempel titta på hur inkomstspridningen ser ut i olika stadsdelar, vilket är ett sätt att mäta graden av ekonomisk integration.

Kärra-Rödbo och Linnéstaden hade till exempel ungefär samma medelinkomst 2007 men i Kärra-Rödbo var inkomstspridningen låg (många medelinkomsttagare, få låg/höginkomsttagare) medan inkomstspridningen i Linnéstaden var betydligt större (jämnare fördelning av låg/medel/höginkomsttagare).



Går man ner på primärområdesnivå så kan man få en ännu mer finkornig bild av inkomstspridningen. Här är en lista jag sammanställt över Göteborgs primärområden, där jag jämfört andelen låg/medel/höginkomsttagare med kommunsnittet i dessa inkomstgrupper (årsinkomst 2005). Värdet bredvid primärområdet anger den genomsnittliga avvikelsen från kommunsnittet (mätt i procentenheter). Ju lägre värde desto närmare kommunens inkomststruktur således.
 

108 Annedal 0,93  
105 Masthugget 0,92  
113 Guldheden 1,19  
112 Landala 1,74  
101 Kungsladugård 1,83  
117 Stampen 2,07  
710 Sannegården 2,61  
505 Styrsö 2,63  
410 Brunnsbo 2,76  
212 Björkekärr 2,78  
201 Olskroken 2,8  
401 Brämaregården 2,85  
203 Bagaregården 3,3  
208 Lunden 3,39  
412 Backa 3,45  
104 Stigberget 3,47  
103 Majorna 3,53  
210 Kålltorp 3,54  
211 Torpa 3,57  
508 Skattegården 3,7  
515 Järnbrott 3,72  
509 Kaverös 3,74  
522 Kannebäck 3,87  
403 Slättadamm 3,91  
511 Högsbohöjd 3,95  
102 Sanna 4,28  
207 Kärralund 4,33  
709 Jättesten 4,51  
402 Kvillebäcken 4,57  
605 Agnesberg 4,57  
602 Rannebergen 4,62  
604 Angereds centrum 4,71  
512 Högsbotorp 4,95  
111 Johanneberg 5,13  
518 Ängås 5,26  
703 Svartedalen 5,27  
107 Haga 5,34  
514 Ruddalen 5,57  
513 Tofta 5,59  
118 Heden 5,64  
202 Redbergslid 5,72  
304 Norra Kortedala 5,82  
109 Olivedal 6,07  
707 Arendal 6,07  
702 Länsmansgården 6,17  
413 Skälltorp 6,23  
204 Kallebäck 6,26  
116 Inom Vallgraven 6,27  
613 Eriksbo 6,49  
519 Önnered 6,6  
405 Tuve 6,63  
510 Flatås 6,67  
110 Krokslätt 7,14  
209 Härlanda 7,18  
406 Säve 7,27  
303 Södra Kortedala 7,33  
507 Guldringen 7,56  
409 Skogome 7,65  
115 Vasastaden 7,8  
609 Linnarhult 7,87  
523 Askim 7,94  
708 Södra Biskopsgården 8,14  
408 Rödbo 8,4  
302 Utby 8,48  
610 Gunnilse 8,87  
520 Grevegården 8,9  
404 Kärrdalen 9,03  
506 Bratthammar 9,25  
407 Kärra 9,42  
501 Fiskebäck 9,55  
611 Bergum 10,13  
301 Gamlestaden 10,35  
601 Lövgärdet 10,6  
705 Nolered 10,66  
206 Överås 10,95  
106 Änggården 11,17  
525 Billdal 11,73  
503 Hagen 11,85  
504 Grimmered 11,87  
114 Lorensberg 11,96  
521 Näset 12,23  
516 Högsbo 12,48  
603 Gårdstensberget 12,62  
517 Frölunda Torg 12,71  
706 Björlanda 12,99  
704 Hjuvik 13,13  
305 Västra Bergsjön 13,17  
205 Skår 13,28  
524 Hovås 16,03  
701 Norra Biskopsgården 17,33  
606 Hammarkullen 17,67  
612 Hjällbo 17,75  
502 Långedrag 17,85  
306 Östra Bergsjön 20,08  


Vad man kan se är att centrala områden från miljonprogramstiden ligger bra till. Även andra centrala och halvcentrala delar (förutom Lorensberg och Änggården) ligger förhållandevis nära kommunsnittet. Allra längst från kommunsnittet ligger perifera områden från miljonprogrammet och småhusbebyggelse. Det är där inkomstspridningen är som minst och den ekonomiska homogeniteten som störst. Om man överhuvudtaget ska tala om ett centrum/periferi-mönster vad gäller segregation så skulle det alltså snarare handla om att områden i innerstaden är mer heterogena och områden i ytterstaden mer homogena.

Den etniska segregationen följer i stora drag den ekonomiska segregationen. Här är en lista över hur mycket olika primärområden avvek från kommunsnittet av utrikesfödda år 2005 (i procentenheter):
 

513 Tofta 0,37  
508 Skattegården 0,47  
401 Brämaregården 0,74  
405 Tuve 1,12  
204 Kallebäck 1,35  
511 Högsbohöjd 1,65  
110 Krokslätt 1,74  
522 Kannebäck 2,01  
117 Stampen 2,32  
410 Brunnsbo 3,10  
403 Slättadamm 3,33  
413 Skälltorp 3,40  
201 Olskroken 3,63  
710 Sannegården 4,20  
106 Änggården 4,74  
112 Landala 4,96  
709 Jättesten 4,99  
111 Johanneberg 5,18  
512 Högsbotorp 5,37  
404 Kärrdalen 5,41  
514 Ruddalen 5,61  
105 Masthugget 5,62  
212 Björkekärr 5,70  
116 Inom Vallgraven 5,86  
118 Heden 5,92  
610 Gunnilse 6,70  
115 Vasastaden 7,08  
510 Flatås 7,15  
103 Majorna 7,20  
104 Stigberget 7,28  
509 Kaverös 7,94  
109 Olivedal 7,98  
107 Haga 8,19  
108 Annedal 8,43  
602 Rannebergen 8,44  
302 Utby 8,44  
409 Skogome 8,47  
407 Kärra 8,50  
301 Gamlestaden 8,53  
609 Linnarhult 8,67  
523 Askim 8,77  
210 Kålltorp 8,83  
402 Kvillebäcken 8,86  
113 Guldheden 9,03  
524 Hovås 9,19  
208 Lunden 9,28  
412 Backa 9,28  
611 Bergum 9,56  
102 Sanna 9,65  
101 Kungsladugård 9,98  
114 Lorensberg 10,10  
202 Redbergslid 10,21  
203 Bagaregården 10,37  
613 Eriksbo 10,80  
515 Järnbrott 10,82  
211 Torpa 10,91  
605 Agnesberg 10,94  
507 Guldringen 11,14  
504 Grimmered 11,31  
503 Hagen 11,44  
304 Norra Kortedala 11,44  
205 Skår 11,45  
502 Långedrag 11,53  
506 Bratthammar 11,81  
209 Härlanda 11,86  
408 Rödbo 12,23  
206 Överås 12,31  
518 Ängås 12,31  
702 Länsmansgården 12,56  
501 Fiskebäck 12,84  
519 Önnered 12,86  
303 Södra Kortedala 13,21  
207 Kärralund 13,21  
521 Näset 13,36  
706 Björlanda 13,40  
703 Svartedalen 13,77  
705 Nolered 13,96  
525 Billdal 13,97  
704 Hjuvik 14,11  
406 Säve 14,42  
517 Frölunda Torg 14,89  
707 Arendal 14,95  
505 Styrsö 16,06  
520 Grevegården 16,75  
708 Södra Biskopsgården 18,92  
516 Högsbo 19,29  
604 Angereds centrum 21,45  
305 Västra Bergsjön 23,47  
601 Lövgärdet 30,91  
701 Norra Biskopsgården 31,67  
603 Gårdstensberget 37,62  
606 Hammarkullen 37,77  
306 Östra Bergsjön 38,07  
612 Hjällbo 41,12  


All denna statistik - och mer - finns tillgänglig på nätet, t.ex. på kommunens hemsida och hos SCB. Det är alltså bara att ta fram miniräknaren, öppna exceldokumenten och börja räkna. Ska vi kunna förändra verkligheten så måste vi först veta hur den faktiskt ser ut.

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Kvillster (13 December 2010 10:37):
Intressant post. En fråga: Missar du inte de diskursiva aspekterna av gentrifiering här? Det talas ju mycket om (potentiell) symbolisk gentrifiering nu: Var finns den i ditt resonemang?
 0
Johannes Hulter (13 December 2010 11:30):
@ kvillster: Helt rätt. Mitt inlägg saknar en kritisk diskursanalays och en problematisering av den potentiella symboliska gentrifieringens socioekonomiska (och symboliska!) effekter.

@ de som inte känner till vad Kvillster talar om: "Gentrifiering" är processen där människor med högre inkomster börjar flytta in i ett område med lägre inkomster och därigenom förändrar området (så att det kan bli svårt för ursprungsinvånarna att bo kvar).

"Symbolisk gentrifiering" är processen där det börjar talas om ett område som om det var gentrifierat (även om det inte är det). "Potentiell symbolisk gentrifiering" är sålunda risken för "symbolisk gentrifiering".

Enligt vissa är potentiell symbolisk gentrifiering ett stort samhällsproblem. Andra menar att det mest är ett problem för de som tänker på det.

Jag tillhör nog den senare kategorin... :)
 0
Hannes Johansson (13 December 2010 12:09):
Mycket bra artikel! Jag hoppas att "diskursanalytikerna" slutar att fnysa åt "fakta" som om det vore något för dem ovärdigt.
 0
Johan K. Sch. (13 December 2010 20:11):
Johannes Åsberg, vilken kille alltså!

Jag lurade också på det ur ett individperspektiv: Ponera att man är en självföraktande småborgare som köper gentrifieringskritikernas tugg. Vad bör man i så fall göra? Man kan ju inte flytta till någon av de stadsdelar där genomsnittet har lägre ekonomiskt, kulturellt, socialt, symboliskt och what not kapital än en själv, för då bidrar man ju – enligt teorin, i alla fall – till gentrifiering. Återstår då att flytta dit där genomsnittet svarar mot ens egen sociala/ekonomiska/kulturella status. Alternativt så flyttar man till områden där folk har högre (a,b,c,…n) status än en själv, och det kanske är ännu bättre, enligt teorin, för då borde man väl i alla fall bidra till att motverka gentrifieringen?

Således bör vi i medelklassen alltså sträva efter att flytta till rikare områden för att vara gentrifieringskorrekta. Men hur bra skulle gentrifieringskritikerna tycka att det vore om alla strävade efter att flytta dit? Se där ett sätt som gentrifieringsdiskursen bidrar till att befästa det den säger sig vilja avskaffa.

En alternativ tolkning är att jag som medelklass skulle bidra till gentrifiering även om jag skulle flytta till överklassens områden, som Billdal och Örgryte (om vi i medelklassen nu är 'the gentry' som förstör överallt). Och i så fall är det nog bäst att sådana som jag köper radhus i Björkekärr, trots allt.

Lika barn leka bäst.
 0
Mats O. (13 December 2010 20:48):
Klurigt det där ?! Kanske bäst att alla bor där dom trivs istället.
 0
Daniel Andersson (13 December 2010 20:49):
En fundering bara: Studenter och ungdomar utgör en högre andel i innerstaden. De är i allmänhet låginkomsttagare, men socialt kan de ofta anses vara medelklass, vilket innebär att innerstaden kanske inte är fullt så blandad som det kan se ut som om man bara tittar på inkomstspridning.
 0
Daniel Andersson (13 December 2010 21:15):
Vad kan göras är väl den intressanta frågan. Att bygga flerbostadshus vid noder i renodlade egnahemsområden borde vara givet. De kan säkert bli populära i många fall, för tex äldre som inte orkar med villan längre.
För 'betongföroterna' kan jag se två olika strategier: antingen utglesning så att de blir mer som villaområden, eller skapande av nya kärnor med urbana kvaliteter. Vilka områden passar till vilket? Själv kan jag tycka att Kortedala och Hjällbo-Eriksbo skulle kunna urbaniseras, medan övriga delar av nordost succesivt omvandlas till mer av villaområden. Alternativt, med en mycket expansiv strategi, kan även Angered göras till en urban kärna. Men, frågan är om det inte inom närtid är bättre att bebygga de stora områdena i centrala älvstaden. Biskopsgården-Länsmansgården borde kunna urbaniseras när Hisingen succesivt knyts tätare mot centrum.
Fördelningen mellan 'villafiering' och urbanisering beror delvis också på hur utspritt och rymligt vi har råd att bo i framtiden.
 0
Johannes Hulter (13 December 2010 22:48):
@ johan: Tack!

@ daniel: Det finns massor av variabler att studera. Som sagt, fram med miniräknaren bara... :)
 0
B. (14 December 2010 12:01):
Man bör nog räkna med fler variabler och skaffa sig ett index. Inom den offentliga vården hade vi ett socioekonomiskt index som grundade sig på - såvitt jag kommer ihåg:
1. deklarerad inkomst (viss osäkerhet ;-)
2. utbildningsnivå
3. uppbärande av försörjningsstöd
4. uppbärande av A-kasseersättning

I det område jag verkade hade vi ett relativt högt index, men ändå relativt dålig tandhälsa. Berodde på " låg utbildning mycket pengar"? Viss forskning visar att utbildningsgraden betyder betyder mycket för hälsan.
 0
Johannes Hulter (14 December 2010 13:30):
@ b: Visst, mitt inlägg syftade ffa till att ifrågasätta tesen om ett rikt centrum och en fattig periferi. Givet mina resultat finns det ingen anledning att förutsätta att den idén stämmer. Det verkar rimligare att förutsätta att den inte stämmer.

Sedan kan man naturligtvis ifrågasätta även min tes (att centrum/periferi-uppdelningen inte stämmer). Och det är ju helt i sin ordning om vi utgår från Poppers vetenskapsteori. Tecknet på att en tes är vetenskaplig är inte att den inte går att motbevisa, tvärtom. Den ska vara möjlig att motbevisa (falsifiera), annars är den inte vetenskaplig. Så det är som sagt bara att plocka fram miniräknaren och försöka falsifiera... :)
 0
Olof Antonson (14 December 2010 14:04): Online
"En fundering bara: Studenter och ungdomar utgör en högre andel i innerstaden. De är i allmänhet låginkomsttagare, men socialt kan de ofta anses vara medelklass, vilket innebär att innerstaden kanske inte är fullt så blandad som det kan se ut som om man bara tittar på inkomstspridning."

Intressant. Över lag tror jag vi har en ganska utbredd medelklass i Sverige; det kan dock finnas stora skillnader i kulturellt och socialt kapital, som inte kan förklaras med enbart inkomstgrad. Vad gäller ungdomar och stratifiering så tror jag att subkulturer (med en egen normalitet att förhålla sig till), "stil", kroppsspråk, sätt att uttrycka sig på, musiksmak osv. har mycket att göra med hur man manifesterar olika "klasstillhörighet". Men även för hur vi bedömer dem.

Exempel 1:
Kille i tjugoårsåldern. Tjänar rätt bra med pengar på en byggfirma. Har egen lägenhet i en kranskommun (och en katt). Köper den senaste hemelektroniken (på Media Markt). Brukar ta bilen till den lokala tappen för att köpa chips, cola och snus. Hoppar ur bilen iförd mjukisbyxor, kliar sig lite lätt där bak medan han lufsar fram mot ingången. Tjôtar lite med expediten, på ett ganska torftigt och ovårdat sätt.


Exempel 2:
Tjej i 25-30-årsåldern. Skriver en avhandling om någon avliden gammal svensk författare som "exempel 1" aldrig hört talas om. Delar en större lägenhet med några bekanta i ett bostadsområde med tvivelaktigt rykte. Klarar nätt och jämnt livets nödtorft, men ger ändå ett propert och distingerat intryck. Sjunger i kör.


Vem är egentligen underordnad i "klasstrukturen"?
 0
Mats O. (14 December 2010 14:34):
@ Olof

Man kan ju uppfatta livet lite som ett lotteri, eller snarare olika lotterier.

Vi har kärlekslotteriet, det är bara att gratulera alla som lyckas där.
Sen har utbildnings- och arbetsmarknadslotteriet. Vem är vinnare? Den 30-årige elektrikern utan några studieskulder att tänka på som får ut 30.000 i månaden efter skatt eller bibliotikarien med knaper inkomst och höga studieskulder.
Sen har vi bostadslotteriet. Vinnaren här är kanske samma elektriker som köpt en villa i Kungsbacka eller Mölnlycke för 3.5 miljoner medan bibliotikarien får betala 10.000 i månaden för sin hyreslägenhet i Majorna.

Man får hoppas att bibliotikarien trivs med sitt jobb och hittat den rätta kärleken... : )
 0
Kalle P (14 December 2010 18:46):
Johan K. Sch.: Kan varmt rekommendera radhus i Björkekärr! Var sak på sin plats.
 0
B. (14 December 2010 19:00):
Tack för svaret. På din uppmaning kan jag bara svara rakt och ärligt - I´m not smart enough :-)
 0
Moa (14 December 2010 21:22):
Blandstadskritiker är vi allihopa (Bradley, Raattamaa, Wirtén och jag), men yimby kopplar då och då resonemang till mig som jag inte för, och jag vill därför försöka förtydliga några saker här. Jag är synnerligen trött på den polariserade stadsdiskussionen och anstränger mig för att inte bidra till den. Det handlar inte bara om för/mot blandstad/stadsmässighet/kvartersstad eller för/mot gentrifiering. "Fattiga" och "rika", "medelklass" eller "arbetarklass" är inte några grupper jag undersökt. Faktiskt är människorna knappt synliga i det material jag analyserat, så vad de tycker och vill eller hur bosättningsmönster i svenska städer ser ut är inte något jag ägnat mig åt. I det material jag tittat på är staden framför allt en fysisk form - gator, torg, kvarter etc. Och det förutsätts ofta att "vi" alla är överens. Om vad som är en hållbar stad, en blandad stad, en attraktiv stad. Vad som är rätt sorts stad. Min uppfattning är att detta verkligen beror på vad som menas med ex hållbart, blandat och attraktivt. De begreppen i sig är inte entydiga eller stabila. Jag är fortfarande övertygad om att hur "vi" tänker och talar om staden påverkar våra uppfattningar om den, och därmed vilka problem vi ser, och vilka lösningar. I min bok är ”vi-et” framför allt planerare, arkitekter, planeringsforskare och politiker som yttrar sig i publikationer och artiklar. Och deras uppfattningar och sätt att tala om stadens problem och lösningar är relevanta. Språk och text är ett av deras verktyg. Att språk är makt visar ju f ö till exempel yimbys bloggande! Och, för att koppla till detta med statistik, hur mäter man hållbarheten eller attraktiviteten i ett visst område? För att statistik alltid säger sanningen, det kan ni väl inte allihopa mena? Berättelser eller sätt att mäta dominerar under olika tider, och att belysa detta är viktigt. Ha det fint, hälsningar Moa T
 0
Hannes Johansson (14 December 2010 22:53):
@Moa: Intressant! Tycker du att begrepp som "hållbarhet" och "blandning", kanske till och med "attraktivitet", är alls mätbara eller möjliga att definiera? Och om de som du säger inte är stabila eller entydiga, ser du någon mening i att alls arbeta med dem? Kan inte en definition tillåtas vara preliminär, kan den inte forfarande tjäna ett syfte då man arbetar med begreppet?

Jag ser flera möjliga mätpunkter för att testa attraktivitet och hållbarhet. Hållbarhet ur ett ekologisk perspektiv skulle man kunna mäta som stadens koldioxidavtryck per invånare (och så görs väl) och konsumtion av diverse olika ändliga tillgångar (mat, vatten, energi osv).

Ekonomiskt borde det heller inte vara omöjligt att mäta vad som är hållbart, även om jag är så långt från en ekonom att jag inte vill spekulera i vilka mätpunkter som skulle vara lämpliga.

En indikation på attraktivitet är ju att titta på efterfrågan av diverse olika sorters lokaler (bostäder, verksamhet, arbetsplats etc) i olika delar av staden.

Oavsett om dessa definitioner av "hållbarhet" eller "attraktivitet" är stabila eller entydiga, så kan det väl vara bra att arbeta utifrån dem?
 0
Hannes Johansson (14 December 2010 22:58):
Ovanstående förslag till mätpunkter var naturligtvis endast menade som några förenklade exempel, som jag tycker ändå poängterar att man faktiskt kan resonera kring hållbarhet och attraktivitet vid stadsbyggande.
 0
Johannes Hulter (14 December 2010 23:27):
Hej Moa, kul att du tittar in!

Du har rätt, det var fel att ta med ditt namn i listan, det gick av bara farten. :)

Du har ju inte gett sken av att ha någon som helst socioekonomisk empiri bakom din diskursanalys och din väldigt läsvärda avhandling är ju ren och uttalad textkritik: http:​/​/​oru.​diva-​portal.​org/​smash/​get/​diva2:​241251/​FULL.​.​

Jag ska plocka bort dig ur texten.

"För att statistik alltid säger sanningen, det kan ni väl inte allihopa mena? Berättelser eller sätt att mäta dominerar under olika tider, och att belysa detta är viktigt."

Intressant fråga. Det beror på vilken epistemologi man har. Utifrån det relativistiska perspektiv du uttrycker så borde ju det som räknas som "sant" produceras diskursivt och då torde väl all statistik (och all annan text) som reproducerar den diskursiva regimen vara "sann" i den enda bemärkelse som kan finnas?

För egen del skulle jag aldrig hävda mig funnit den objektiva "sanningen" (inte heller den objektiva "sanningen" att det inte finns någon objektiv "sanning"). Jag talar hellre om mer eller mindre välgrundade och prövbara hypoteser.

Ha det fint! j.
 0
Johannes Hulter (15 December 2010 00:17):
@ moa: Sedan, för att lite mer i sak bemöta det du säger, så tycker jag att det är problematiskt att definiera all sorts konsensus som problematisk, oberoende av vad den grundar sig på.

För att ta ett tydligt exempel - de flesta forskare är idag överens om huvuddragen i evolutionsläran och avvisar "intelligent design"-hypotesen. Jag tycker inte det är problematiskt i sig självt. Har man välgrundade hypoteser och ett öppet prövningsförfarande så är det helt OK att man omfattar samma ståndpunkter.

Att misstänkliggöra konsensus (som så ofta görs i stadsplaneringsdiskussionen) bara för att det är ett konsensus är ett märkligt sätt att föra debatt. Man får väl visa vad som är fel i konsensus istället. Kan man inte göra det så kanske man ska överväga om man själv har fel.

Att en majoritet har en viss åsikt är ju inte i sig ett bevis på dess felaktighet...

ps. Planerarkonsensus har dessutom inget större inflytande på vad som byggs (tyvärr). Det vore mer angeläget att dekonstruera konsensus bland byggföretagens ekonomer, det är ju de som bestämmer. Där har du ett forskningstips... :) ds.
 0
Kalle P (15 December 2010 11:15):
@Moa: Såg länken till din avhandling som Johannes lade ut. Har bara hunnit kolla den kort, men den ser spännande ut!

Detta kanske blir lite off-topic, men vi är ju inne på en rätt rolig akademisk diskusion här. (Nej, det är inte alls en självmotsägelse!) Frågan rör ju stadens ontologi: Vad kan sägas existera, m.a.p. staden? (Är staden en diskursiv formation? Är den flöden av materia-energi? Är den smittor? Osv.)

I kommentaren ovan står det: "I det material jag tittat på är staden framför allt en fysisk form - gator, torg, kvarter etc." Det skulle vara roligt att diskutera hur du ser att detta hänger samman med de diskursiva formationer som du främst verkar fokusera på.

Ser att du refererar till Foucault, och hans Vetandets arkeologi - bra grejer! Har du funderat något på det tema som kommer fram lite starkare i Övervakning och straff - att strukturer inte bara är diskurs (om ex avvikande beteende), utan minst lika mycket arkitektur (panoptiska materiella arrangemang).

Här slutar ju den skallige mannen att referera till det materiella som "det icke-diskursiva" - det materiella blir inte längre underordnat det diskursiva. "Det som kan sägas" hänger tätt samman med "det synliga", och tricket är att skriva fram hur de tu hänger samman. Hur tänker du kring detta? Spelar materiella entiteter - objekt, "aktanter" etc. - någon roll i din beskrivning av staden?

Vi kan nog alla enas om att talakter spelar en roll i veckandet av samhället; i formationen av såväl urbana strukturer som politiska subjekt. Frågan är bara hur vi ser på dessa lingvistiska komponenter. I vilken utsträckning är det rättvisande att tala om dem i termer av hegemoniska och allsmäktiga Diskurser?

Låt oss ta vara på det exempel du lyfter fram: "Att språk är makt visar ju f ö till exempel yimbys bloggande!" Detta är ett utmärkt fenomen att diskutera: Det som vi (jag, Rothstein och några till) kallar blogg-kloaken är ju en tummelplats för en mångfald av ständigt muterande smittor av tankefigurer. Den ger oss en känsla för att lingvistiska replikatorer inte alltid är så välartade att de kan sägas ha inordnat sig i en enhetlig Diskurs, som antas verka överallt, och på samma sätt i varje partikulärt fall.

Själv ser jag fram emot en mer modest syn på diskursens makt. För att parafrasera DeLanda - låt oss ge språket dess rättmätiga plats som ett av flera kommunikationsmedium, men att sluta dyrka det som om det utgjorde hela verkligheten. Hur ser du på detta?

Vänliga hälsningar,
Kalle P
 0
Krister Malmqvist (17 December 2010 16:11):
Vad är nyttan med denna statistik egentligen? Att bygga lyxvillor i Hjällbo? Att bygga billiga lägenheter i Hovås? Alla större städer är skiktade på detta sätt. Att gå emot denna trend skapar bara mer konfrontation mellan olika samhällsgrupper. Låt utvecklingen ha sin gång och tillgodose behoven för så många som möjligt.
 0
Jan Wiklund (17 December 2010 21:25):
Jag tycker att det inte finns någon anledning att diskutera med dom här diskursanalytikerna. De vill ju inte diskutera med oss. Istället finns det anledning att grubbla lite över deras diskurs.

Det har ju varit fullständigt klart mycket länge att människor vill bo antingen centralt eller i ett eget hus. Det finns en publikundersökning i Stockholm från 1947 eller 1948, återgiven i Betänkanden och memorial från Stockholms stad för det året, som visar det otvetydigt. Endast 2% skulle föredra hyreshus i förort. Och man kan gå ännu längre tillbaka, till sekelskiftet 1900 då en stadsdel i Stockholm fick öknamnet Sibirien för att det låg så långt bort. Som Erland Hofsten, då sekreterare till Stockholms generalplaneberedning och under senare år mest känd som statistiker på valvakor, konstaterade i förordet till planen för Gubbängen 1942: Vi vet inte hur folk vill bo. Men vi vet en sak: att de vill bo centralt.

Och så är det fortfarande, det kan man se på vad folk är beredda att betala för bostäder i olika lägen.

Det hela är egentligen mycket enkelt och kan uttryckas i två ord: avstånd kostar.

När då Raattamaa, Bradley m.fl. väljer att behandla detta som bevis för att folk inte begriper sitt eget bästa så reagerar de som sovjetiska politruker som tror att man kan indoktrinera folk att vilja något. Eller som Moderata Studentförbundet som runt 1990 efterlyste en indoktrineringskampanj för att utbilda fram The Economic Man som de mycket väl visste inte existerade trots att hela deras ideologi byggde på att det inte fanns något annat.

Det hela är så egendomligt att man börjar leta efter ekonomiska intressen bakom. Men vilka är de? Bostadsbolagen som äger impopulära områden? Arkitektbranschen som i hundra år har strävat efter att producera något som folk inte vill ha? Byggbolagen som gärna bygger på billig mark och gärna ser detta subventionerat genom att stat och kommun bygger snabba vägar och annan infrastruktur för skattepengar? Bilbranschen som naturligtvis gärna vill ha utspridda städer för att tvinga folk att köpa deras produkter?

Eller också är de bara nyttiga idioter som uppträder som nån sorts Christopher Hitchens - "contrarians", som det kallas på engelska. Dvs som har insett att man i dagens mediavärld får strålkastarljus på sig om man med tillräcklig plonk i rösten säger något som är helt uppåt väggarna. Vilket sen kan utnyttjas i klättringen uppåt i den obarmhärtiga kulturvärlden.
 0
Sofia Buhrgard (2 December 2013 08:57):
@Jan: Vet du om det har gjorts några nya undersökningar liknande den på 40-talet? Känns som att en 50 år gammal undersökning inte är helt tillförlitlig för att beskriva läget.
 0
Jan Wiklund (3 December 2013 07:45):
Tyvärr tyvärr, Sofia, jag har inte sett någon. Även om marknadspriserna väl säger något om tillgång och efterfrågan.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6734 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Uthyrningsdel
21 April 15:51 av Gregor Fulemark
Göteborgsregionens folkmängd
10 November 2022 13:47 av Matthias H.
Spamanvändare?
15 December 2021 13:42 av Erik Westberg
Att gräva upp Västra och Östra Hamnkanalerna?
2 September 2021 13:18 av Michael Dundee