Gästinlägg: Jazzå tvingas ge upp livemusiken

Jag hann knappt publicera det föregående inlägget om hur tacksam jag är över att bo i en stad med rikt kulturliv och stort utbud av levande musik förrän ett ofattbart upprörande och ledsamt besked igår kväll nådde mig. Beskedet om att styrelsen i BRF Masthugget 8:6 kräver att Restaurang Jazzå upphör med levande musik.

Jag kan inte med ord beskriva hur illa jag tycker om människor som endast, och jag menar verkligen endast, tänker på sig själva och fullständigt skiter i de följder deras beslut får. Allt i en egoistisk jakt på högre lägenhetsvärden och en fullständigt vansinnig fantasi om att kunna bo på Andra Långgatan i ett av Göteborgs mest nöjestäta områden helt utan störande ljud. Hur fan är en sådan människa skapt?

Något som gör beslutet extra upprörande, för att inte säga rent motbjudande, är att de flesta boende i huset har flyttat in långt efter att den levande musiken gjorde sitt intåg i restaurangen under mitten av 90-talet. Ändå har man mage att framföra klagomål mot en av Sveriges mest omtyckta och mest betydelsefulla musikkrogar med egoism och sjuklig girighet som enda stöd för sitt handlande.

Att man genom sina krav slår undan benen för Jazzås ägare och mer eller mindre omöjliggör fortsatt verksamhet tycks heller inte bekomma dessa kapital och tystnadsfanatiker. Jag känner lyckligtvis ingen av de människor som ligger bakom beslutet att ta Jazzå av daga, men att något inte står rätt till är helt klart.

I synnerhet hos lägenhetsinnehavaren direkt ovanför krogen som, hör och häpna, fick köpa sin lägenhet till ett kraftigt nedsatt pris som kompensation för den eventuella olägenhet som musiken skulle utgöra vissa kvällar fram till 22:00. Nu plötsligt har vederbörande tydligen känt pengadoft och vill kunna sälja lägenheten till marknadsmässigt pris, trots den tidigare kompensationen, och låter utan betänkligheter både Jazzå och musikkulturen ta smällen för sin vidriga girighet.

Om de tveksamma aktörerna i BRF Masthugget 8:6 tror att detta beslut passerar obemärkt förbi alla kulturarbetare och musikälskare i Göteborg så är de skrämmande naiva…

Jag vill här med störta tydlighet klargöra att detta blogginlägg på inget sätt har någon förankring, eller ens koppling, till någon ägare eller anställd på Restaurang Jazzå. Det är helt och hållet mina egna åsikter efter att ha varit musikaliskt verksam på krogen ända sedan starten.

/Ola Bjurman