Stadens historia: Göteborg 1971

Mark Isitts artikelserie om problemen med betongförortens arkitektur och stadsplanering har väckt heta känslor. Att Yimby gillar blandstad och inte har något emot höga hus är väl allmänt känt vid det här laget. Så istället för att ge oss in i debatten om Mark Isitts artikelserie så bjuder vi på en liten historisk tillbakablick.

För fyrtio år sedan gjorde BBC och NDR ett reportage om Göteborg i samband med att staden firade sitt 350-års jubileum (tipstack till Adam Cwejman). 1971 var på många sätt en helt annan värld. Det var det sista året av ogrumlad entusiasm över den funktionalistiska stadsplaneringen. Aktionsgruppen för att rädda Haga hade bildats året innan och samma sommar som göteborgarna firade sitt jubileum med fyrverkerier över en ödelagd innerstad och nya standardiserade sovstäder inledde Alternativ Stad den berömda almstriden i Stockholm. Året efter sprängdes Pruitt-Igoe i St Louis och modernismens död proklamerades. Inget skulle bli sig likt igen.



Sverige vaknade sakta upp ur den funktionalistiska drömmen och gnuggade sig i ögonen. De tvärsäkra experterna i hornbågade glasögon och fluga hade fullständigt omformat landet, på gott och ont. Bostadsbristen var åtgärdad. Bostadskvaliteten superb. Men de maskinstäder man byggt hade vissa fundamentala brister. "Befolkningsmaterialet" visade sig ha fler och mer komplexa behov än vad de gymnasialt förenklade ingenjörsvisionerna hade räknat med. Kritiken skulle komma att bli hård och fullständigt krossa planerarnas självförtroende.

Avregleringen av småhusmarknaden 1969, tillsammans med ett skattesystem som var extremt gynnsamt för villaägare och den höga inflationen under 1970-talet skulle innebära en revolution på bostadsmarknaden. Jan Jörnmark har kallat tiden i början av 70-talet för "år noll" i den svenska fastighetssektorn. Perifera villaområden började skjuta upp som svampar ur jorden och miljonprogrammens flerfamiljshus tömdes på ekonomiskt starka hushåll. Bostadsbrist blev snabbt bostadsöverskott och under decennierna framöver skulle allmännyttans isolerade betongförorter fungera som bostadsbuffertar dit de svagaste hushållen på bostadsmarknaden slussades.

Så inleddes den svenska stadsplaneringens ökenvandring, som pågår än idag. Övermod ersattes av vankelmod. Auktoritära teknokrater ersattes av mumlande administratörer och workshops. Medelklassen försvann till villor och radhus, segregationen tog fart och betongutopierna började sakta vittra sönder. De tvärsäkra teknokraterna i hornbågade glasögon och fluga ursäktade sig med att "det blir nog bra så småningom", fick sina hedersmedaljer, gick i pension och lämnade över problemet att förvalta den enorma infrastrukturspaghettin till nya och väldigt förvirrade generationer av arkitekter och planerare.

Men 1971 hade vi ännu inte vaknat och den funktionalistiska drömmen var fortfarande i högsta grad verklig. Svensk stadsplanering var fortfarande ett föredöme för resten av världen. Vi var fortfarande framtiden. Reportagets tyska rubrik är talande: "Modelle für Morgen" (Modeller för morgondagen). Bara några år senare skulle flygbilder över de nybyggda satellitstäderna ge helt andra associationer.

Det finns så mycket att säga om den här filmen. Vi får se scenerier från bl.a. Hjällbo, Landala och Masthugget. Vissa bilder och kommentarer tar verkligen andan ur en. Ska jag välja en så får det nog bli den unga kvinna som ska beskriva vad hon gillar mest med sin satellitstad: "What I like best is that it takes you just a short time to get into the city. To do something. You can't do anything out there."

Se filmen. Se den noga. Idag är vårt stadsbyggande reducerat till att strössla ut enstaka monofunktionella punkthus samtidigt som det pratas "hållbarhet" och "blandning" tills munnen går ur led. Mönsterstadsdelarna man vill bygga marknadsförs med slogans som "Sex minuter från Brunnsparken". Vad har vi lärt oss? Vad har vi kvar att lära?



Debatten om Mark Isitts artikelserie hittar ni här: Del 1, del 2 och del 3 följdes av repliker från Cecilia Verdinelli, Mattias Hagberg, Ove Sernhede, Mark Isitt igen, Lasse Fryk/Vanja Larberg, Axel Demker/Lena Kulin, Cecilia Verdinelli igen, Mattias Hagberg igen, Catharina Thörn, Catharina Dyrssen, Maria Wångersjö, Per Arne Ivarsson och Kerstin Elias mfl.