Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Konsten att suga livskraften ur ett stadsrum

 


När jag för ungefär ett år sedan började samla bildmaterial till denna text, så hade jag för avsikt att belysa hur dialogen mellan grannar, medlare och skateboardåkare fortskridit. I somras hade platsen genomgått några sista finjusteringar, efter de önskemål som framkommit under medlingsprocessen, och jag minns att jag var mycket nöjd med resultatet.

Bland annat förbättrades sittmöjligheterna med nya träbänkar, och de omtalade metallhandtagen togs bort från de flesta av stenkanterna. Det placerades även ut en skylt med information om den avslutade dialogen, och de överenskommelser den lett fram till. Sedan beslöt sig någon för att rekonstruera ett medeltida trébuchetbombardemang mot platsen. Alla var uppenbarligen inte lika förtjusta i att kompromissa om herraväldet till detta stadsrum.



I augusti 2011 sjöd platsen ännu av liv, nu är den död.

Sommaren 2008 invigdes den stenlagda ytan vid Esperantoplatsen, och redan tre år senare hade den hunnit fullborda sin livscykel. Det är en bitvis sorglig historia, men tyvärr inte helt oväntad. Under våren 2010 kulminerade debatten (läs: kampen) mellan grannar och skateboardåkare, och på uppdrag av Park- och Naturförvaltningen påbörjades en dialogprocess, vilket Yimby tidigare uppmärksammat.

I samband med det skrev jag även en mer subjektivt laddad text om hur jag uppfattade det absurda i att tanken på samtal mellan de olika parterna var den absolut sista utvägen. Då hade jag en känsla av att jag kanske var lite väl hård i min kritik, men det de tankarna förefaller helt befängda i ljuset av vad som inträffat där den senaste tiden.



Handtagen hade egentligen aldrig lyckats hålla skateboardåkarna helt borta från platsen, men när dessa togs bort i våras (från officiellt håll denna gång), så innebar det en ökad aktivitet. På gott och ont.

Något som får ses som anmärkningsvärt var att grannarna först inte ens ville ställa upp på ett dialogmöte tillsammans med sina upplevda antagonister. Deras resonemang gick ut på att det var kommunen som hade ”orsakat problemet” genom att ha förändrat platsen så att den blev attraktiv för skateboardåkare.

Dessa hade inte funnits där tidigare, och därför skulle också kommunen lösa det, så att allting blev så som det tidigare hade varit. De sa sig inte ha något emot dem som åkte på platsen - bara de inte åkte där. De var inte intresserade av att föra någon dialog, utan ville enbart överlämna sina önskemål till komunen – de skyldiga – så att dessa skulle kunna åtgärda sitt misstag.

Eller som jag hörde en äldre man säga till en av medlarna: ”Vad var det för fel på det förslaget med en gräsmatta och en korvkiosk mitt på? Hade de byggt den istället så hade vi sluppit allt det här eländet!”



Den omtvistade platsen med husen längs Surbrunnsgatan i fonden (eller kanske snarare Surmunsgatan …)

Under ett möte med en av kommunens medlare blev jag utsedd till en sorts Yimby-representant i det fortsatta dialogarbetet. Min förhoppning var att parterna åtminstone skulle kunna träffas i samma lokaler. Helst utan blodutgjutelse som följd.

Men med tanke på den bitvis hysteriska stämningen som rått innan projektet drog igång, och de (inte sällan fullkomligt verklighetsfrånvända) resonemang jag hört grannar framföra i de utplacerade medlingshusvagnarna i dialogprocessens inledningsskede, så var jag minst sagt skeptisk: Hela projektet, det fina talet om demokrati och att lyssna till alla, framträdde i bästa fall som en välmenande fabrikation där allas röst skulle vara lika mycket värd, men som krasst sett betydde mycket lite i relation till kapitalstarka egenintressen.

Kampen som fördes var långt ifrån på lika villkor; det handlade om en stor, men oorganiserad, grupp av mestadels ungdomar, mot en välutbildad sammanslutning av medelålders människor, som visste precis hur de skulle genomdriva en process för att upprätthålla status quo. Det var egentligen ganska uppenbart hur det skulle sluta, och jag var säker på att de skulle blidka grannarnas samtliga önskemål om en knäpptyst tillvaro mitt i stadens centrum (att äta kakan och ha den kvar så att säga).

Min skeptiska inställning var heller inte direkt ogrundad, särskilt med tanke på metallhandtagen som tidigare snabbt och lätt satts upp på de boendes begäran (till en kostnad av drygt 70 000 kronor). Denna känsla stärktes ytterligare när de prompt skulle ha ett eget möte, eftersom det bestrider själva essensen i ordet dialog. De var helt enkelt inte intresserade av att möta någon alls, utan enbart framföra sina krav medelst envägskommunikation.



Förbättringar av platsen hade börjat ta form, med bland annat bättre träbänkar, hyrcykelställ och den nya papperskorgen med omdebatterat utseende.

En tid senare kom dock det överraskande beskedet om att ett möte - med samtliga inblandade parter – skulle komma till stånd trots allt. Utöver representanter från grannarna, medlare och skateboardåkare, så medverkade även olika yrkesgrupper knutna till staden, som till exempel arkitekter, planerare, parkintendenter och sociologer.

Mina farhågor om lynchstämning med fradgatuggande pensionärer bärandes högafflar och facklor besannades hör och häpna inte. Till min förvåning handlade det snarare om genomgående sympatiska människor, som gav ett genuint intryck av att vilja nå en lösning. Men huruvida det verkligen förhöll sig så, eller om det blott rörde sig om kalkylerande reptilmänniskor som infiltrerat medlingstillfället, kan jag dock inte svara på.

För att vara lite nyanserad: Det verkade finnas olika falanger bland grannarna, snarare än en ansiktslös homogen massa skrikandes okvädningsord åt ungdomen. Det är även möjligt att de som monterade fast mikrofoner på fasaden för att driva sin linje mot myndigheterna, och de som strödde ut diverse bröte på platsen likt mördarsnigelsbekämpande villaägare, inte nödvändigtvis närvarade vid samtalen.

På det slutgiltiga dialogmötet delades de närvarade in i mindre, blandade grupper (under viss översyn), för att på ett behändigt sätt kunna diskutera sin syn på platsen. När vi sedan återsamlades för att redogöra vad vi kommit fram till var det egentligen inga konstigheter. Många var eniga om att den solida marken kring ”stjärnan” utgjorde det största orosmomentet, och att ljuden när någon gjorde skateboardtrick där var allra värst.

Jag kan tänka mig att den typ av oregelbundna smällande ljud blir ansträngande i längden, och detta kändes som ett legitimt problem. Över lag fördes det vettiga resonemang, och jag hade egentligen inga invändningar, utan var snarare förbluffad över hur sansat allt gick till med tanke på de premisser som var grunden för samtalet.



Raderna av kullersten var ett försök till att styra bort åkningen från stjärnan, som för övrigt var ett typexempel på en intressekonflikt. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort.




När så väl dialogprocessen var slut hösten 2010 genomfördes en rad konkreta förändringar av platsen:

- Överenskommelse om att inte åka skateboard på platsen efter 22.00.

- Fler sittplatser med rygg- och armstöd.

- ”Skatestopp” av stjärnan med gatsten.

- Dimning av strålkastaren efter 22.00.



Under våren 2011 gjordes en utvärdering av dessa åtgärder, och bland annat visade det sig att överenskommelsen om att inte åka skateboard efter klockan 22.00 hade fungerat över förväntan. Det visade sig även att det behövdes fler sittplatser i solen, men också att skateboardåkning vid stjärnan fortsatt att skapa ljudproblem, trots inramningen av gatsten.

Det arbetades även fram nya förslag till åtgärder, och dessa innefattade bland annat att skylten med information om överenskommelsen kom på plats, samt att de flesta metallhandtagen (skatestoppers) togs bort. I gengäld försågs ett av de större stenblocken och den långa muren med träsitsar.



Träbänkarna byggdes om, men en av dem ”försvann” efter hand. Enligt rykten skall någon av ungdomarna ha slängt i den i älven, troligtvis som en reaktion mot - vad jag nu i efterhand förstår var - begynnelsen till det omfattande sabotaget av platsen.







Det var här som den systematiska nedmonteringen av platsen började: Först var det endast två hack i stenkanten, precis i närheten av där handtagen tidigare suttit. En del spekulerade i att det skett i hanteringen när dessa togs bort, eller möjligtvis som en konsekvens av vårdslös BMX-åkning på en redan försvagad yta. Vilket det naturligtvis inte var.











Perspektiv på medborgerliga initiativ i det offentliga rummet: Guerillaodling möter nimbyistiskt stenbrott.

Mellan torsdag 1/9 och tisdag 6/9 hade gärningsmannen ett flertal gånger för att mejsla ut sitt inre själsliv i stenkanterna. Nedanstående foton är från torsdag 8/9, vilket var den senaste gången jag var där, och i relation till de två dagar äldre fotona, så syns ytterligare landvinningar i missunnsamhetens namn…







För att förstå magnituden av dådet så får man ta i beaktning att Esperantoplatsen de senaste tre åren har varit en av de viktigaste platserna i Göteborgs skatescen (bland det bästa Sverige har att erbjuda), och en av ytterst få anledningar någon skateboardintresserad människa utifrån överhuvudtaget skulle vilja besöka vår skrovliga och kullerstensbeklädda stad.

Så vad kan vi lära oss av detta? Dels kan vi dra slutsatsen att platser av Esperantoplatsens karaktär är mycket ovanliga - och i Göteborg närmast att betrakta som en anakronism. Dessa blir därför omåttligt populära bland skateboardåkare när de väl dyker upp, vilket oundvikligen leder till konflikt i miljöer som domineras av nimbyistiska invånare. Konflikten riskerar även nå absurda proportioner när dessa är beredda att ta till våldsamma metoder för att få som de vill.

Att hänvisa till skateboardparker är inte lösningen på denna problematik, eftersom dessa varken brukar ha motsvarande innehåll eller några urbana kvaliteter. En av Esperantoplatsens främsta egenskaper, och en av anledningarna att det blev så attraktiv, är att den var integrerad i stadsväven (och varför den i slutänden tillintetgjordes av människor som hatar urbanitet). De som åkte där var deltagare i stadslivet, snarare än atleter förvisade till ett designerat reservat.

Skateparker är förvisso välbesökta, men dessa vänder sig främst till en annan typ av målgrupp, ofta med en mer atletisk syn på vad de håller på med. Dessa parker är närmast att betrakta som en modernistisk produkt av monofunktionell karaktär, där en viss plats - på välbehövligt avstånd från respektabla samhällsmedborgare - ges egenskaper som skall motsvara alla tänkbara behov, så att du aldrig behöver gå någon annanstans. Likheten med Backaplan är påfallande.

Lösningen ser jag i att bygga fler platser med liknande kvaliteter som Esperantoplatsen, särskilt på platser där man vill åstadkomma liv och rörelse, för en sådan yta blir garanterat livlig. Men man bör nog överväga att lösa ut en och annan stackare som tvingas bo mitt i centrala Göteborg först.

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Nekav (23 September 2011 12:57):
"Mellan torsdag 1/9 och tisdag 6/9 hade gärningsmannen ett flertal gånger för att mejsla ut sitt inre själsliv i stenkanterna." - haha! oj, Det var lite otäckt att se att någon faktiskt mejslar sönder stenblocken för att få ett stopp. Jag tycker att stenblock som dessa berikar gator och torg eftersom dom ger helt andra dimensioner till annars helt platta ytor som det oftast är runt om i staden. Ser trottoarer platta, torg platta, områden kring bostads hus ofta också platta! Så självklart behövs FLER just sådana här stenblock och andra former av nivå skillnader som t.ex fint formade betong murar vid kanten av gräsmattor osv. För att göra områden mer livliga och inte platta. På samma sett som vi vill ha skyskrapor och högre hus som ger folket nivå skillnader på skylines som gör allting intressantare att se på. Så är det samma sak vid områden kring hus och torg. Det berikar med nivå skillnader och dylikt! Så om det finns många fler sådana här murar t.ex i parker som är avlägsna ifrån bostadshus, så löser man juh problemet eftersom skateboardare inte är onda utan har ett hjärta som alla andra. Så du har rätt i artikeln om att bygga fler JUST sådana där betong eller sten block gärna med lite färg på också som ger själen ett leende ,i områden/parker längre bort ifrån bostäder = problemet löst!
Då kommer dom att respektera att vissa murar eller sitt betong block är ett NEJ, eftersom för nära bostäder :)
Dom behöver inte kosta på sig en hel skatepark ,det räcker med betong murar och metall kanter på platser lite mer avlägsna för att skateboardare ska bli nöjda. Krävs inte mycket pengar.
Brist på människor med logik är det riktiga problemet ^.-
 0
Niklas S (23 September 2011 13:06):
Den här utvecklingen känns oroande. Konflikter av det här slaget finns på flera ställen. I Stockholm förgiftades träd vid en alle (och dödade ett omtyckt gångstråk) för att någon skulle få utsikt mot vattnet. Där köps nu nya fullvuxna pilträd in för att återställa platsen. Jag hoppas och räknar med att även Esperantoplatsen återställs.

Den egoism och stadsfientlighet som ligger bakom dåd av det här slaget är skrämmande.
 0
Björn Felten (23 September 2011 13:48):
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vem som är vad här?

Är det alltså Griniga Grannen som går där med slägga och hackar sönder stenbänkarna?

Och hur kan man prata om buller när man bor ett stenkast från Oskarsleden, Stena-terminalen, Järntorget, med mera? För att inte tala om inkörsporten till Horstråket.

Mycket märkligt...
 0
Ola (23 September 2011 13:55):
Björn: Ja, det är grannen som hackar sönder stenbänkarna. Hålen har gjort det omöjligt för de som åker skateboard att grinda (glida över kanten på bänken med nosen på brädan).

Det här är bara så deprimerande. Samma symptom som när Jazzå fick sluta med musiken. I en tid då allting handlar om värdeökningen på boendet har all reson försvunnit. Vilken stad vill dessa människor bo i?
 0
Johannes Hulter (23 September 2011 15:18):
Uppmanar alla att undvika personangrepp och stötande uttryck.
 0
Joel Månsson (23 September 2011 17:44):
Har stenblocken reparerats än? Annars överväger jag att gå dit med en hink cement och fylla i hålen..
 0
Joel Månsson (23 September 2011 17:45):
Samt smyga runt med kamera under ett par nätter i hopp om att fånga skurken på bild.
 0
Olof Antonson (23 September 2011 18:56): Online
Ja, det är en oroande utveckling. En fråga som ställs på sin spets är i vilken utsträckning lägenhetsinnehavare skall kunna påverka, dels sin omgivning, men även stadens utveckling i stort!

Hur kommer vi runt detta när staden expanderar? Hur kan vi vara framåtblickande och komma med konstruktiva lösningar i ett samhälle som är så koncentrerat på att överklaga, se enbart till sina egna intressen, förhindra/missunna andra och förstöra? Dessa kommer fortsätta att göra vad de är bäst på, dvs att vara party poopers. Fallet Jazzå skulle till exempel kunna förhindras i framtiden om tredimensionell fastighetsbildning får ett genomslag.
 0
Mats O. (23 September 2011 20:21):
Läs kommentarerna (2008) från en person som har vänner som bor vid Esperantoplatsen. Tydligen är ljuden jävligt enerverande.

http:​/​/​www.​hejaabbe.​com/​20​0​8/​0​8/​lt-​dem-​skejta-​fr-​sjutt.​.​

Minns att det var nåt program i serien Grannfejden på TV3 som tog upp bråk mellan skejtare och arga boende, och det var i ett villaområde på landet. Så problemen finns nog lite varstans.
 0
Daniel Bergqvist (23 September 2011 20:50):
Om jag bodde vid den aktuella platsen skulle jag sannolikt besväras av ljudet till sådan grad att jag vid sidan av försök med öronproppar eller tre-glas skulle höra mig för om kommunen hade som avsikt att upplåta platsen som skatepark. Eftersom kommunen lägger miljoner på att planera en stad efter hur bilarna bullrar är det även rimligt att man tar hänsyn till ljud från skatebordåkande och liknande aktiviteter. Eftersom platsen i fråga inte är tänkt att vara en skatepark i första taget bör man väl rimligen uppföra en sådan i närområdet, kanske på nya södra älvstranden. Om skatarna anser det "spännande" att kontinuerligt åka utanför en park får man finna sig i att motståndarna växer i antal - för vem vill få sin nattsömn störd av ständigt skrapande?

Lösningen är att återuppföra platsen till så den såg ut, bygga en ny skatepark i närområdet och markera att platsen inte skall användas för skating - hur svårt kan det vara?
 0
Patrik Höstmad (23 September 2011 21:10):
I mitten på 80-talet i en litet samhälle i Småland i en villamatta hände något liknande. Vi brukade alltid spela landhockey och fotboll på vändzonen i området (lite större asfaltsyta). Rätt som det var blev våra egenhändigt byggda mål förstörda och bollar och klubbor försvann. Vi trodde först det var något annat gäng i vår ålder som inte haft någon lokal. Men det visade sig att det var ett nyinflyttat par modell äldre som störde sig på oss som låg bakom det.

Samma mönster: Ingen kommunikation och istället skadegörelse.

Så skadegörelsen är inte ett problem med staden utan med visst typ av folk. Men det är ju iof större sannolikhet att åtminstone en person i närheten är av denna typ ju tätare man bor.

Vad gäller denna skadegörelse ett brott och ska behandlas som detta. Det måste ju höras om man slår bort stenflisor speciellt om man gör det under natten. Så jag hoppas polisen höra sig för i fastigheterna runt omkring om vad folk har sett.

@Daniel Bergqvist: I den tät blandstad vi vill ha kommer alltid någon att vara tillräckligt nära för att känna sig störd. Så att flytta åkandet av rullbräda är inte en lösning. Jag tror mer på att sprida det (som Olof föreslog).

Olof: Bra skrivet i GP. Otroligt välformulerat!
 0
Olof Antonson (23 September 2011 21:19): Online
@Patrik: Tack

@Daniel B:
Intressant. Det du säger är med andra ord: Stick och lek någon annanstans. Det brukar låta så. Skateboardåkning är en urban företeelse som ser en outnyttjad potential i en omgivning där andra ser helt banala föremål. Vem är det som har tolkningsföreträde? De som har råd att köpa sig en fristad? Du?

Är det något jag inte orkar med så är det offermentaliteten många personer ikläder sig som prompt skall bo mitt i smeten, och som har privilegiet att kunna göra det, men samtidigt skall åtnjuta lugn och ro som om de bodde i Unabombarens stuga ute i skogen! Vi var var många som lade ner tid och möda på att få till stånd en kompromiss om platsen. Läs texten, det framkom i utvärderingen att överenskommelsen om att inte åka sent om kvällarna efterlevdes mycket väl ("över förväntan").

Med Sveriges klimat är det heller inte speciellt ofta man överhuvudtaget kan åka utomhus (regn, snö, slask, blåst och nergrusade gator borde inte komma som en överraskning). När det väl är fint väder och man kan åka, vilket inte är särskilt ofta, så borde sunda människor gå ut och promenera, sätta sig på en uteservering eller dylikt - inte stanna inne i sin lägenhet och uttala förbannelser över dessa ungdomar som om de vore roten till allt ont. Sedan finns det tusentals människor som gladeligen skulle ta deras lägenheter, och jag ställer själv min tvåa i Kålltorp till förfogande om det kan vara intressant. Om några år KOMMER spårvagnen att passera utanför. Vad händer då? Någon som går man ur huse och slår sönder rälsen?
 0
Niklas S (23 September 2011 21:31):
@ Daniel: Det blir lite som att surfa i badhuset, att åka street i en skatepark alltså ;)

När jag ser platsen tänker jag direkt att den lämpar sig för skate. Vem har tänkt att det inte är så? Som jag ser det borde den arkitekt/stadsplanerare som designat platsen rimligtvis ha gjort detta med liv och rörelse i åtanke. Allt annat vore väl tjänstefel?

Håller dock med dig om bulleraspekten och nattsömnen. Den dialog som var syftade bland annat till detta om jag förstod texten rätt. Sen går det nog att göra endel bullerdämpande åtgärder på fastigheten också. Kanske ett bullerplank som täcker hela fastigheten och alla fönster kunde fungera?
 0
Olof Antonson (23 September 2011 21:38): Online
Sopbilen kommer förbi här flera gånger i veckan och tömmer glaskontainern i ottan på gatan nedanför fönstret. Jag har arbetat kvällsskift tidigare, och det är inte en käft som tar hänsyn till att man kanske inte vill bli väckt så tidigt. Går jag och slår sönder Renovas bilar för det, eller slänger ut fotanglar så att de får punktering?

Som sagt, det där med nattsömnen är överdrivet. Platsen gick att åka på 2008, sen skatestoppades den med järnhandtag, vilket fick effekten att den i princip övergavs. 2010 hade några handtag tagits/slagits bort, och platsen blev lite mer populär igen. När handtagen väl togs bort helt 2011, så var det uppenbarligen inga problem de få månader innan förstörelsen inträffade, precis som jag redan skrivit så var det "över förväntan". Någon månad sommaren 2008 var ljudet möjligen ett problem.


Edit:
Jag hade en kurskamrat som spelar isbandy med GAIS på Heden, och grannarna där klagar på att de aggregat (eller vad man skall kalla det) som fryser isen väsnas för mycket. Det finns ingen ände på vad man kan störa sig på om man är en kverulant. Läs boken "Nu har det banne mig gått för långt - arga brev till radionämnden", för en litterär odyssé på detta område.
+1
Adrian Pihl (24 September 2011 03:33):
Det är med blandade känslor jag läser detta och kommentarerna kring detta.

Tyvärr verkar det som om många vill ha mångfald i staden för mångfaldens skull.

Nu är argumenten om att det stör m.m. helt banala om man nu bor centralt i en stad som med omnejd har nästan en miljon invånare. Däremot så ser jag andra saker, som gör att jag ifrågasätter om skate kulturen är önskvärd i den omfattning som den tagit vid Esperantoplatsen.

Men först till ljuden. Av erfarenhet vet jag att folk reagerar olika på ljud. Som ung bodde jag med min far vid Vasaplatsen, precis över nuvarande 7-Eleven och spårvagnarna svängde precis utanför mitt sovrum. Min far hade sitt rum längre in på Vasagatan, och hade således mindre buller.

Och jag ska erkänna att under de 7 åren jag bodde där så blev ljudet av spårvagnar som svänger under natten, och gaturengöringen varje torsdagsnatt vid 02.00, en påminnelse om att jag var hemma. Jag kan än idag, när jag är vid Vasaplatsen, och ser städbilen med sin gula saftblander, känna en stark kännsla av att "Jag är hemma."

Min far däremot, klarade inte alls av oljuden. De sista åren tror jag faktiskt att han bodde kvar mest för att jag och min bror ville det. Men till sist fick han nog av att bo mitt i stan, och gjorde det en vettig människa gör i det läget. Köpte sig en villa utanför stan. Och nu trivs han väldigt bra.

Men åter till skate kulturen och att önska mångfald för mångfaldens skull.

Då min bror under flera år var väldigt aktiv skatare, så fick man en viss inblick i hur det ser ut där, och även om personerna i sig var väldigt snälla, så upplevde jag ofta själva kulturen som lite hänsynslös. Inte genom att den lät mycket, utan för att man ofta "ockuperade" allmänna platser.

När man ser 12 killar som turas om att grinda på en parkbänk så går man inte direkt fram och sätter sig där när man ska läsa sin tidning.

Men parkbänken är antagligen till för att man just ska sitta där och läsa sin tidning.

Sen kan man ju se det som så att det är bättre att 12 skatare får glädje av parkbänken än att en person med en tidning får det. Och det är väl ett helt vettigt argument egentligen. Massans behov måste gå före individens.

Men samtidigt, så vet jag många tillfällen, där man kommit till platser som varit populära bland skatare, som nästan känns okuperade. Man vågar liksom inte gå dit och sätta sig på bänkarna m.m. Jag tror att en aktiv skate kultur effektivt kan strypa all annan kultur på en plats.

Sen å andra sidan har brukar väl inte Esperantoplatsen vara speciellt aktiv. Bättre att den har Skatekultur än ingen kultur alls.

Och med det här inlägget ville jag vad?

Ja, det är en jävligt bra fråga.
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 09:53):
@Olof: nu tycker jag du går händelserna i förväg. Vad jag menar i tidigare inlägg; i vetskap om att jag bor i en stad och äger en andel i huset, inte omgivningen(!), skulle jag först ta till de knep som finns för att inte själv bli störd (tex bättre glas eller täta befintliga). Det skulle sannolikt räcka, men...
...det är legitimt att fråga vad platsen är till för. Visst är åkandet en urban företeelse, inte minst ett bra transportmedel, men när det övergår till en aktivitet utövad på ett och samma ställe mer eller mindre dygnet runt måste man finna sig i vissa begränsningar. ex) du spelar inte fotboll nära en trafikerad gata eftersom det riskerar att störa omgivningen. Man visar helt enkelt hänsyn till andra.

Om det nu så att dialogen (hur kan det behövas en dialog, räcker inte sunt förnuft?) resulterade i ingen åkning efter kl 22 har man kommit en bra bit. Dock, vad jag kan se, är det inte bara stenhuggarens framfart som har förstört platsen, utan brädornas skrap mot materialet. Det ser riktigt smutsigt ut.

Alltså: de boende kan argumentera för att ingen åkning bör ske nattetid. Stadens invånare kan argumentera för att platsen ockuperas av ett dussintal skatare och gör platsen otrygg.
Som cykelfanatiker får man ofta kritik för att ta för stor plats och utsätta andra för fara, samma kraft är i görningen när skatare kommer farande bland glassätande barnfamiljer. Visst kan alla "intressen" blandas, acceptansen ökar om en del av platsen avgränsas till förmån för skatarna. Håller de sig innanför tror jag många istället stannar upp och tittar på av intresse.
 0
Johannes Hulter (24 September 2011 10:36):
Adrian/daniel: Jag tycker argumentet att skejtare "tar över" platsen är ett bra argument, till skillnad från att det är "störande" för grannarna. Någon som sitter och läser en bok eller liknande tar inte upp lika mycket space som någon som hoppar runt med en bräda, bmx etc.

Det påminner lite om folk som kör tour de france-lopp på cykelbanorna, i Stockholm kallas de numera "memils" (medelålders män i lycra).

Men de där gränserna är ju vaga och bedöms väldigt olika från person till person.
 0
Niklas S (24 September 2011 11:14):
Finns fler grupper som tar över platser titt som tätt. Det blir en väldigt svår gränsdragning kring vilka som får/inte får "ta över" platser.

Om vi börjar reglera stadens "emergenta" företeelser riskerar vi i förlängningen att kväva staden och mota bort allt det som gör den intressant.
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 11:30):
@Niklas S: du har rätt, men ibland måste sunt förnuft förtydligas i lagar och förordningar. Man cyklar inte på trottoaren, gångbanan eller på ett torg fyllt med människor, man spelar inte fotboll nära en trafikerad gata, man slänger inte skräp på marken utan letar istället upp en papperskorg. Gränsdragningen bör gå där man på något sätt riskerar att skada andra.
Vilka övriga "grupper" tänker du på? boulespelande PRO-medlemmar eller festande stammisar på avenyn en fredagskväll?
 0
Niklas S (24 September 2011 12:34):
@Daniel: Jag kanske var lite väl kategorisk. Självklart finns det sunt förnuft, lagar, med mera men att ge liv till en plats genom skateboardåkning är ingenting som faller under det som bör regleras.

Boulespelande PRO-medlemmar och avenystammisar är bra exempel på övriga grupper :). Därtill kan läggas fyllgubbarna kring parker och torg, bilisterna (som kan hålla till på avsedd bana, förslagsvis i frihamnen), småbarnsföräldrar med tillhörande barn (borde så klart hålla till i radhusförorter), med flera.

Berusade människor och bilar riskerar skada andra och bidrar till otrygghet, men skejtare? Nej det köper jag inte. Det vore lika befängt som att reglera PRO-medlemmarna.
 0
Olof Antonson (24 September 2011 13:11): Online
Tack för bra respons de senaste inläggen. Om jag framstår som rabiat, så är väl det för att jag investerat en hel del känslomässigt kapital i den platsen. För mig handlar det inte om att någon gjort sönder några stenkanter, utan att någon gjort sönder stenkanterna i syfte att hålla många med mig borta från en plats som vi har lika stor rätt att vistas på.

Jag förstår precis vad ni menar med att "ta över", och det är väl där skon klämmer, att någon gör anspråk på en plats som ingen direkt tidigare reflekterat över. I ljuset av det blir det ett problem! "Här har de roligt, det måste vi hindra" (Jante). Med tanke på hur stor yta Göteborg sprider sig över, och hur liten del som faktiskt är kompatibel med skateboardåkning, så kan jag dock inte riktigt sympatisera med resonemanget om att "vanliga människor" knappt har någonstans att ta vägen för att de ytkrävande skateboardåkarna har annekterat all mark; det finns otaliga platser i staden där man kan sitta och läsa tidningen ifred, och där man aldrig någonsin behöver se någon missanpassad ungdom åka skateboard. En förutsättning för att överhuvudtaget kunna åka är slät mark, vilket Göteborg lider grav brist på. Nästan varje offentlig plats domineras av gatsten, eller på andra sätt skrovliga material och skarvar. För att inte tala om ställen som redan på ritbordet designats för att hindra, så kallade subtle deterrents: http:​/​/​architectures.​danlockton.​co.​uk/​20​0​6/​0​4/​12/​makin.​.​

Det finns få platser med de kvaliteter för skateboardåkning som exempelvis Esperantoplatsen hade, och det är väl lite där problematiken ligger, att Göteborg är så efterblivet beträffande markbeläggning etc att det blir en sorts överpopulation där förhållandena är gynsamma (för att låta som en biolog).

Att platsen skulle sett smutsig ut var nog grannarnas förtjänst i och med utspridning av grus och barkflis om kvällarna. Att kanterna blir svarta av skateboardåkning är ett faktum, men om det är fult eller inte är en främst subjektiv upplevelse. Dels var det många "vanliga människor" som tyckte den nylagda Esperantoplatsen var för grå, för steril, så att något bryter av måste inte vara negativt. Att det finns några svarta märken på kanterna kan tolkas som att åtminstone någon bryr sig om platsen, att se spåren snarare som en kärleksförklaring än ett medvetet sabotage (slitaget är en produkt, inte ett primärt syfte). Sedan var det många skateboardåkare som höll rent och snyggt, som sopade upp skräp och grus - av ren självbevarelsedrift måhända - eftersom man annars ramlar och slår sig.

Man kan även tala om trygghetsaspekter. Visst kan man känna sig lite utsatt om man tänkt gå och sätta sig på en bänk där ett gäng ungdomar åker. Det kan jag hålla med om. Samtidigt fanns det många bänkar av trä som var avsedda för att sitta på, där man inte behövde konkurrera eller debattera "tolkningsföreträde". Jag var ofta där, och jag upplevde aldrig stämningen som hotfullt. Inte alls på det sätt som man kan känna på ställen där det hänger en massa sysslolösa ungdomar. Det var inte sällan en gemytlig interaktion mellan olika sorters människor som gick förbi eller som ville titta på när någon åkte.

Så här kunde det se ut 2008 när platsen var ny:
http:​/​/​vimeo.​com/​4796293
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 13:12):
Jag tror inte en skatare riskerar skada någon mer än vad cyklister kan, men om skatarna ockuperar en plats/trappa är det sannolikt att förbipasserande tar en liten omväg och söndagsflanörer slår sig ner någon annanstans. Trapporna på Götaplatsen är ett bra exempel där skatare verkligen försvårat för besökare till teater/konserthus. Med uteserveringarna på plats har jag sett hur flera skatare avvisats av uppenbara skäl.

Den som planerat esperantoplatsen har gjort ett riktigt dåligt jobb, oavsett om denne hade som intention att göra platsen attraktiv för skatare eller inte.
En del av torgytan hade mycket väl kunnat bli en mindre skatemiljö med en beläggning som skilt sig från övrig torgyta, kanske förstärkt med en spännande belysning osv...
Resterande yta hade kunnat designas enligt den optimala kaffe-late-glas-ätande-miljö som många förknippar den med.
 0
Äldre Herre Med Kåpp (24 September 2011 13:44):
Det känns inte bra när ett gäng på 10 unga killar samlas på ett ställe. Gruppen flyttar sig inte när jag kommer gående, lätt haltande. Känns som de tänker råna mig!
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 13:49):
Olof: "att hålla många med mig borta från en plats som vi har lika stor rätt att vistas på."

Ja det stämmer, men jag utgår ifrån att en skatare har ett sunt förnuft och inte endast ser till sin egna vinning lika lite/mycket som en kapitalstark bostadsrättsägare. Det är helt enkelt inte smart att provocera bara för att man har "rätten" att vara där.

Gällande "företrädesrätt" är saken enkel: en bänk sitter på man på, ett räcke håller man sig i, en trappa går man upp/nedför. Vad dessa simpla stenkistor är blir därmed en tolkningsfråga. Är det en bänk eller en skateramp? hmm...

...arkitekten har som sagt misslyckats totalt. Om inte skatarna vill ha en större park i närområdet bör platsen göras om till hälften skate, hälften kaffe-late-glas-ätande-miljö. Kanske får man se några läckra hopp till kaffet.
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 13:51):
Där gick det snabbt :) "kaffe-latte-glass-ätande-miljö"
 0
Olof Antonson (24 September 2011 14:08): Online
Jag ser inte mig själv som en provokatör, och jag tror ingen haft som syfte att på pin kiv provocera grannarna. Möjligtvis har det blivit en konsekvens, och det är väl förvisso olyckligt.

Lösningen att hänvisa skateboardåkarna till ett designerat område, "någon annanstans", känns tämligen modernistisk, ungefär på det sätt som en av kommunpersonerna jag skrev om i mitt tidigare inlägg (http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​10​/​0​4/​esperantoplatsen-​revisite_​.​.​) formulerade sig i GP: "vi vill lotsa folk till rätt instans". Det är uppenbart vem man avser skall stanna, och vem som skall ut långt bort "någon annanstans".
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 14:16):
Men måste världen delas upp i sådana epitet? Där tror jag arkitektkåren måste ändra sitt språkbruk. Jag struntat i vad det kallas så länge resultatet blir bra! En designad och för ändamålet anpassad plats kan integreras i sin omgivning, eller hur? Något annat leder ju bara till konflikter om intressena är för olika, vilket vi nu ser. Ät glass och titta på skating, bra koncept, intressant för nästan alla. Det säljer.
+1
Olof Antonson (24 September 2011 14:36): Online
Jag är helt överens med dig om det, men som tongångarna gått (jag har varit med under hela medlingsprocessen) så har det varit en ojämn kamp, där den ena parten inte har varken språk, utbildning/insikt i rättsliga processer eller resurser för att driva sin sak. Det har från min sida aldrig handlat om att få till stånd någon sorts monopol på platsen, utan snarare att den överhuvudtaget skall kunna användas på olika sätt. Som det är nu är det några personer som tagit till metoder för att medvetet - och utstuderat - exkludera andra.

När jag arbetade på inomhuslokalen Nya Galaxen i Majorna 2003, som hade diverse ramper för skateboard och inlines, så uppgick medlemsantalet till ungefär 700. Det är nog inte fel att räkna på att Göteborgs skatescen säkerligen huserar fler personer än dessa betalande medlemmar, och borde rimligtvis vara omkring 1000-2000 personer. Alla dessa åkte inte på Esperantoplatsen samtidigt, men den angick dem. Hur många grannar var det som var beredda att göra sönder platsen? Ungefär en handfull kanske. Många av dem som deltog i dialogprocessen verkade vettiga, och vänligt inställda till en kompromiss.

Det räcker med en rättshaverist till lägenhetsinnehavare för att dess röst skall väga tyngre än dessa 1000-2000 ungdomars kollektiva dito. Där ser jag en problematik, och den påverkar inte bara det här fallet, utan även hela vår stadsbyggnad i form av överklaganden etc. Det som dock verkar vara en ny trend är att dessa personer tar till sådana handgripliga metoder för att driva igenom sin linje, oavsett hur många som motsätter sig den.
 0
Nekav (24 September 2011 14:57):
1 Lösning (som Olof nämt) är i princip att skapa många flera alternativa platser för skateboard som ligger lite längre bort ifrån just bostäder. T.ex tilltalande murar längs med parker eller stadsmiljö utan bostäder/handels torg. Murar och betongbänkar osv som är mycket bättre och som därför kommer att besökas mycket oftare än dom nära bostäder. Dom vill inte bara vara i en skatepark utan även vara på platser som är mer naturlig stads/park miljö osv.

Kolla videon som Olof gav :D
http:​/​/​vimeo.​com/​4796293
Det låter väl inte så mycket med skateboarden och platsen är större än jag trodde.
Trodde först att det skulle vara en högre eko effekt mellan husen ,men det är det inte eller? Men många är rädda för skateboard av olika orsaker och då vågar dom inte riktigt att gå där :S vilket Daniel har rätt i, men att förbjuda platser för skateboard är oroande.

I videon ser man vad skateboard gillar = murar,trappor, betong former :) Så om dom ges alternativa platser men inte bara skateparker utan snarare olika ställen med bra fina färgade objekt i parker/stadsområden som är mer avlägsna ifrån bostäder/handel ,som även annat folk även kan sitta och vila på eller bli glada av att se. Så är väl det ganska bra lösning och ger även otrygga parker m.m ,mer trygghet iform av skatboardare som syns som Björn skrev tidigare.

Sedan för att överdriva effekten av att skapa lagar emot viss typ av sysslor på esperantoplatsen kan det bli så här:
Alkostopps = stora fång nät som kastas på dom alkoliserade som väsnas.
Gnällstops = Pajbakelser som slungas in i munnen på dom som klagar alldeles för mycket.
Skatestopps = Hacka sönder allt fint som byggts bara för att stoppa skateboard som annars kan spridas ut med alternativa platser och lösa problemt fint och happy + att göra platta parker MYCKET läckrare om dessa murar,betongbänkar och trappor dessutom har roliga färger.

Daniel har rätt med att det behövs sunt förnuft och att var medveten om medmänniskor som behöver gå förbi.
Så lösningen är som Olof skrev i artikeln:
"Lösningen ser jag i att bygga fler platser med liknande kvaliteter som Esperantoplatsen, särskilt på platser där man vill åstadkomma liv och rörelse, för en sådan yta blir garanterat livlig."

Äldre Herre Med Käpp = gulligt namn :D
"...arkitekten har som sagt misslyckats totalt. " Nej! Dom har inte misslyckats. Det är ingen som planerar att fyllon, högt skrattande tjejer, skateboard och annat ska fylla platsen , men det blir helt enkelt så i en stad. Det som jag håller med Daniel om , Är att man måste respektera andra som kanske är rädda för skateboard.

Så om dom är där ofta på dagen så är det nog en bra lösning med andra alternativa ställen som ser ut på liknande sett fastän bättre för att sprida ut skateboard platserna istället för mer onödiga lagar eller grova hack på objekt.

Både Daniel och Olof har rätt ifrån olika synvinklar ,tycker jag! och båda 2 lika snälla ^^
 0
Johannes Hulter (24 September 2011 15:10):
Min poäng var mer att "ta över"-argumentet är ett rimligt argument, till skillnad från "det stör"-argumentet.Men jag håller ändå med Nekav och Olof. Jag personligen föredrog när det var skejtare på EP. Det kändes tryggt och trevligt att de höll på där. Jag tycker nog också att det var en vinst för staden generellt, även om de "tog över" platsen. Herregud, om någon hade velat sitta och dricka kaffe där så hade de ju bara kunnat fråga: "Är det OK om jag sitter här ett tag?". Det hade nog inte varit några problem. Och som Olof säger så finns det ju minst sagt gott om plats...

Det här med "specialdesignade" ytor är ju helt fel inställning om man vill ha en levande stad. Det är ju mycket roligare med generella ytor, som kan användas till allt möjligt. Det är effektivare, flexiblare och mycket, mycket roligare.

Visst kan det bli "konflikter". Men då får man ju ta sig samman och försöka hantera dem, snarare än att försöka konstruera ett samhälle där det aldrig uppstår konflikter.
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 15:30):
Många konflikter kan naturligtvis lösas genom dialog och mänskligt hänsynstagande. Men jag vill hävda att det ingår i arkitektens och ingenjörens uppgift att inte tvinga fram konfliktpunkter.
Trafikplaneraren kan ägna sig åt gågator och obevakade övergångsställen. Medvetna konflikter kan leda till ett fördelaktigt beteende utifrån säkerhet osv...
Arkitekten kan planera en yta men alla möjliga funktioner, men lekplatsen bör vara inhägnad så att inte barn springer iväg för långt, eller att någon passerar för nära en gunga...osv...

En balans mellan medvetna och omedvetna konfliktpunkter är optimal, men var den går skiljer nog oss åt. Som skatare kanske man uppskattar om Esperanto delas upp mellan en del skate och en del annat, publik kanske är kul? Det innebär inte en mur eller staket emellan, utan en annan form av distinkt gräns som alla ser som uppenbar: "där hoppar man", "här kan man sitta eller gå, eller åka förbi med hänsyn till andra"...osv....På så sätt är individers preferenser tillgodosedda och man kan samlas på en plats. Arkitekten har lyckats.

Att pressa fram maximalt antal konflikter med intentionen att "alla kan bli bättre på att förstå varandra" etc...etc...är naivt och till stor del ointressant eftersom samhället i övrigt inte bygger på sådan premisser. Man kan närma sig varandra med gott resultat, men effektivitet skapas inte bara på det sättet.
 0
Olof Antonson (24 September 2011 15:50): Online
Jag förstår precis vad du menar, och jag tror det är en kvalitet; det fanns faktiskt en viss uppdelning inom platsen, särskilt efter dialogprocessen. Kolla på de foton som visar att somliga stenbänkar fått träsitsar, och att många personer som sitter på dem inte har någon bräda (andra fotot till exempel, men där är inte trädäcket klart ännu). Ett givande och tagande skulle man kunna säga att det blev, där en del bänkar som folk åkt på tidigare fick en annan struktur som omöjliggjorde det, men där metallhandtagen i gengäld togs bort på andra ställen.

Det som från första början gjorde Esperantoplatsen så attraktiv, förutom att den var som tagen ur en skateboardåkares våta dröm rent fysiskt, var att det rörde sig människor på platsen som inte var där i samma ärende, vilket kunde ge upphov till en viss interaktion och dynamik. Man kunde även gå och köpa en dricka eller vad som helst, för man var i stan helt enkelt, inte på utflykt till någon avlägsen skateboardanlägning som tex ramplandskapet som fanns vid Välen ute i Frölunda. Det var en autentisk plats (jag vet att många hatar det begreppet), men det ger en helt annan känsla att åka på en plats som inte är byggd för ändamålet, men som gör det bra, snarare än att åka i en tillrättalagd skatepark där någon designer har förutbestämt minsta rörelse.

Själv tyckte jag mycket om att bara sitta där på en bänk och titta på förbipasserande, köpa en kopp kaffe på språkkaffét och kanske försöka sätta något trick. Det var mer en avslappnad mötesplats än ett träningsläger om man säger så.

Jag tycker Olle säger det bra i reportaget på GP TV: http:​/​/​www.​gp.​se/​gptv?​path=​gptv.​abcdn.​net/​TV-​ARKIV/​Got.​.​
 0
Nekav (24 September 2011 16:07):
Nästa gång någon föreslår en till skatepark. Så borde någon säga tydligt, Vänta nu lite !! Låt oss bygga olika skateboard platser i stället som är utspridda i mer stadsmiljö former. Dvs betongbänkar,lite bättre trappor,murar och betong gångvägar i parker eller nära stadsmiljö som inte är direkt handel/bostäder.
Alltså att bygga precis som Olof säger olika ställen som ser precis ut som vanliga stads miljöer fastän bättre.
Skateboardare kommer nog att förstå den poängen om dom hör den.
Så blir det inte bara "träningsläger" utan snarare olika mer anpassade platser men som inte är uppenbara skateboard platser.
Ska smälta in i stadsmiljöerna och samtidigt liva upp i annars otrygga platser där vissa annars måste gå ensamma ibland.
Då blir skateboardarna istället positivt på flera sett än att bara vara läckert att se på :D
Platta och tråkigare Parker/stadsplatser kommer att bli läckrare och roligare för alla som går igenom och dessutom bra ställe att gå på om man vill känna sig mer trygg på vägen hem... som ett exempel.
 0
Olof Antonson (24 September 2011 16:11): Online
Jag gillar ditt resonemang, Nekav. Du ser möjligheter i saker och ting!
 0
Nekav (24 September 2011 16:37):
Tack ! Din artikel gav mig mersmak att kommentera lite extra! bra artikel :D Ha det bra !
 0
Johannes Hulter (24 September 2011 17:09):
Sedan handlar ju skejtande, åtminstone i den form som Olof beskriver, i likhet med parkour etc. just om att hitta nya rörelsemönster i rum som är tänkta för något annat. Det blir liksom lite bakvänt om man ska "lösa konflikten" som uppstår när folk hoppar parkour i staden genom att specialdesigna ett "parkour-område" med hoppvänliga trappor och avsatser som ligger för sig själv någonstans.

Det är arketypiskt funkistänk."Aha, folk tycker om att promenera - men det kan ju uppstå "konflikter" om de promenerar var som helst. Låt oss bygga promenadplatser där folk kan promenera utan att vara i vägen för andra".
 0
Mats O. (24 September 2011 17:14):
Lite o-t men...

Det där med att någon grupp "tar över en allmän plats" kan naturligtvis vara ett problem.

I Mölndal finns problemet med den så kallade alkis-parken nedanför Fässbergs kyrka och församlingshem. Mölndalsbor vet vilket ställe jag menar. Det var tidigare en ganska trevlig plats med bland annat stor boulebana och lekplats för barn. När boularna flyttade till annat ställe passade kommunen på att bygga ett regnskydd på området med tillhörande bänkar och stora ciggaretsoptunnor. Syftet var att förflytta a-laget från stadshusparken till den nya alkis-parken; och det har man lyckats med.

Mellan 20-40 a-lagare har tagit över stället och deras gap och skrik kan höras nån kilometer i omkrets. Gissa om dom närmaste grannarna i bostadsområdet är förbannade och förtvivlade över kommunens nya skapelse.

Tydligen tyckte kommunens politiker inte om det gamla klientelet som tidigare befolkade stadshusparken varpå man alltså bestämde sig för att förflytta herrarna och damerna till ett ställe på behörigt avstånd från kommunhuset, därtill sponsrat med ett rejält regnskydd så dom inte blöter ner sig när det regnar.
 0
Johannes Hulter (24 September 2011 17:19):
Något liknande har man gjort med a-laget vid Olskrokstorget. Man har byggt ett skjul i Olskroksmotet (bakom järnvägsviadukten) som heter Las Palmas (sic). Jag föredrar faktiskt att ha dem "integrerade" i stadsmiljön som utanför systemet vid Hagaskolan. De sociala problem vi har ska vi försöka hantera, inte gömma undan.
 0
Nekav (24 September 2011 17:58):
Åsberg - "Det blir liksom lite bakvänt om man ska "lösa konflikten" som uppstår när folk hoppar parkour i staden genom att specialdesigna ett "parkour-område" med hoppvänliga trappor och avsatser som ligger för sig själv någonstans."

Jo såklart :D! Dessa platser kan ligga i parker mitt i staden eller helt enkelt i staden MEN som endå inte är i direkt vägen med bostäder/handel. Vid ett enbart handels område så kan skateboard vara mer nära dessutom fast precis intill där folk måste gå osv.

Problemet löst :D fågelkvitter (disney style) hehe.

Parker ,området blir vackrare med de skateboard miljöer som verkligen ser ut att vara tänkt för annat. Men som också gör parker vackrare att gå igenom och där folk som vill kan sitta ner.

Parken/områden i mitten av staden/förorter som är mer glest blir tryggare = Skateboardare blir en förklädd trygghet för dom som vill ta en promenad eller på väg hem. osv.

Alla vinner,staden/parker blir finare dessutom. :)
 0
Daniel Bergqvist (24 September 2011 19:17):
Inte helt oväntat föredrar jag stockholmsmodellen http:​/​/​kartor.​eniro.​se/​m/​azoBy framför ständigt skejtande på en yta som inte är designad för ändamålet. Som synes ligger den i parken bredvid medborgarplatsen, centralt nära till allt.
Rent fysiskt kanske är det detta du söker?... http:​/​/​www.​newlineskateparks.​com/​News/​Images/​22_​mannys.​.​ Ser helt klart spännande ut!

@Johannes: som jag skrev ovan är det inte till någons vinning med epitet för saker och ting.
"Det blir liksom lite bakvänt om man ska "lösa konflikten" som uppstår när folk hoppar parkour i staden genom att specialdesigna ett "parkour-område" med hoppvänliga trappor och avsatser som ligger för sig själv någonstans. "

Fast det är ju det jag söker en lösning på, att det inte behöver "ligga för sig självt någonstans" utan integreras i det befintliga miljön.
 0
Johannes Hulter (24 September 2011 19:46):
Daniel: Jo, jag förstår det. Men jag ser till skillnad från dig ett värde i just mixen av flöden, oavsett om det sedan är skejtande på platser där någon arkitekt bara tänkt sig sittande eller sittande där någon arkitekt tänkt sig skejtande. Poängen med vissa aktiviteter (tex parkour) är ju just att hitta nya sätt att använda rum i staden. Det går inte att avgränsa dem utan att poängen med dem försvinner.

Det är därför jag tycker man bör sträva efter generalitet i stadsmiljöer (om det är möjligt). Gångfartsgator är ett bra exempel, de kan användas för bilkörning, cykelåkande, promenerande, bollspel (som ungarna brukar göra på den gata där jag jobbar), försäljning av gamla leksaker, uteservering, demonstrationer, gatuteater etc etc etc. Den där separeringsivern där allt ska skiljas åt och renodlas är en av de grundläggande problemen med modernismen.
 0
Olof Antonson (24 September 2011 20:46): Online
Det finns en skola på Manhattan som jag läst en del om eftersom de ligger långt fram i sin läs- och skrivundervisning. När det är rast spärrar en "polis" av gatan utanför så att barnen kan leka. Tror inte att det finns någon direkt gård. Då får bilarna snällt välja en annan väg. Jag tycker att det är ett ganska intressant fenomen. Istället för att flytta skolan, så flyttade man trafiken vid vissa tider. Det känns ganska exotiskt ur ett svenskt ordning och reda-perspektiv, eller som Alfons Åbergs pappa brukade säga: "Var sak på sin plats".
 0
Olof Antonson (25 September 2011 13:43): Online
I dagens GP skrivs en hel del intressant på temat det offentliga rummet.
Här finns en av artiklarna: http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​goteborg/​1.​730​783-​tar-​over-​st.​.​

Intressant (i brist på bättre ord) är det även att läsa kommentarsfältet i GP-artikeln ...
 0
Christopher (28 September 2011 12:22):
Till Ola:
"Det här är bara så deprimerande. Samma symptom som när Jazzå fick sluta med musiken. I en tid då allting handlar om värdeökningen på boendet har all reson försvunnit. Vilken stad vill dessa människor bo i? "

Jag tror att det många gånger snarare handlar om bakåtsträvare som inte verka se någon större nytta i moderniseringar av stadsbilden. Ex. den typen av människor som här hemma i strömmensberg överklagar byggandet av nya bostäder samt dagis med motiveringen att fler bostäder och dagis helt enkelt inte behövs i stadsdelen, utan att allt är bäst som det är nu och allt typ av förändring är dålig förändring.
 0
Olof Antonson (28 September 2011 14:45): Online
Det är i princip samma personer som menar att all sorts förtätning enbart leder till mångdubbelt ökad biltrafik, inga grönområden, sämre livskvalitet och oväsen. Deras retorik brukar byggas kring något sorts martyrskap, exempelvis "det är synd om bostadsrättsägarna [för att travestera Strindberg]", " tänk på barnen/är det INGEN som tänker på barnen?", "när jag var ung var allt så grönt och lummigt" etc.

Sedan tror jag även att värdet på bostäder kan spela in till viss del (tex trädmördarna vid Strandvägen), men samtidigt tror jag inte dessa människor skulle bli nämnvärt mer toleranta och insiktsfulla om de flyttades till en hyresrätt. Men värdet kan helt klart ha med saken att göra: Man talar ofta om lägenheters kvaliteter som ofta överstiger de rent interiöra, det man faktiskt köper, till exempel en magnifik utsikt. Dessa människor tror nog på allvar att de äger rätten till denna utsikt evinnerligen. I alla fall är de beredda att kämpa till sista blodsdroppen för att upprätthålla status quo.
 0
Daniel (28 September 2011 14:56):
Intressant företeelse.

Det är som om jag skulle slå sönder bänkarna i Flunsåsparken för att slippa allt ståhåj där på tisdagarna.
Men jag accepterar att lyssna ofrivilligt på dåliga skämt och unkulelespelande i flera timmar därför att jag bor där, skulle jag inte trivas så får jag ju flytta.
Att bo i centrala stan och förvänta sig att det ska vara tyst är märkligt.
 0
Olof Antonson (28 September 2011 15:54): Online
I GP-artikeln jag länkade för några dagar sedan har en diskussion fortsatt om Esperantoplatsen, och en av kommentatorerna glorifierar i princip sabotaget: http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​goteborg/​1.​730​783-​tar-​over-​st.​.​

Personen grottar ner sig i det elände som de boende fått utstå, och skriver en sorts "analys". I inlägget innan hade han dock skrivit "jag har flera gånger passerat Esperantoplatsen sent på kvällarna [...]". Resonemanget är alltså baserad på att ha passerat platsen vid några tillfällen. När han sedan blir utfrågad om hur han kan föra ett så ingående och utförligt resonemang kring de boendes situation, samtidigt som han visar sig helt oförstående - rent hånfull - mot sabotaget, så skriver han i ett senare inlägg att han har "några vänner" som bor där. Får mig att tänka på det franska ordspråket: "qui s'excuse s'accuse" ...
 0
Daniel Bergqvist (28 September 2011 18:38):
@Olof: du som kan detta bättre än mig, hur motiverade "kommunen"(?) beslutet att sätta dit handtag?
Jag undrar hur politiker å ena sidan kan godkänna en plan, där tjänstemän rimligen borde upplyst om platsens möjlighet till skejting, för att sedan sätta dig handtag. Här saknas ju en tydlig strategi. Vem gjorde fel? Även om 20% av anläggningskostnaden togs av fastighetsägare, har kommunen investerat många miljoner på platsen och anpassat den med dels handtag (gissar på minst 200.000 kr), dels nya bänkar för säkert 0,5-1 msek. Nu är dessutom stenkistorna sönder, och ett utbyte går säkert på minst 2-4 msek. Jättelyckat...
 0
Olof Antonson (28 September 2011 20:46): Online
Handtagen gick på drygt 70.000 kr (jag har hört siffran 72.000), och om jag förstod saken rätt så agerade en instans inom kommunen utan de andras vetskap för att blidka grannarnas önskan. Jag minns inte hur lång tid det dröjde innan handtaget kom upp, men det var relativt omgående. Det var aldrig något snack innan, en dag satt de där bara: http:​/​/​2.​bp.​blogspot.​com/​_​baRLXhHGHqk/​SPOx_​opm7-​I/​AAAA.​.​

Edit: Platsen invigdes i juni 2008, och i oktober samma år var handtagen uppe (i alla fall är det då de första sorgsna inläggen dyker upp på diverse skateforum på nätet).
 0
Sven R (28 September 2011 22:34):
Jag fick aldrig se Esperantoplatsen som den var tänkt att se ut. Belysningsglasen med stroferna var redan krossade när jag kom dit. Stenblocken hade redan fått svarta smutsränder där det var tänkt att man skulle sitta.

Det bästa nu är förmodligen att bygga om platsen. Ta bort nivåskillnaderna. Sätt dit vanliga snygga parkbänkar istället för de fula ihopsnickrade saker som nu sitter där. Bygg en skejtpark på Röda Sten så att kidsen inte känner sig förfördelade.
 0
Olof Antonson (29 September 2011 15:50): Online
Glöm inte att bygga en bullermur kring Surbrunnsgatan så att inte de stackars boende behöver utstå något av stadens tröttsamma larm i fortsättningen ...

Förövrigt har ett initiativ tagits av några inbitna skateboardåkare, och målet är att få till en plats med liknande kvaliteter som Esperantoplatsen hade. Det viktigaste som jag ser det är att den blir någorlunda urbant integrerad, dvs inte som ett sorts indianreservat långt bort i någon förort, utan på en plats där den faktiskt kan tillföra något för staden, där liv och rörelse, trygghet, mänskliga möten, ögon på gatan osv. ses som något positivt.
 0
Inga Johanson (30 September 2011 23:13):
Sven R skrev: " stroferna var redan krossade när jag kom dit. "
Vem har slagit sönder glasen? Är det skateboadåkarna som hoppat sönder dem eller är det någon som inte gillar esperanto som systematiskt krossat stroferna i "La espero".
http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​3ascSsupPVI
http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​UtDKSr7d2ew&feature=​rel.​.​
 0
Olof Antonson (1 Oktober 2011 13:17): Online
Skadegörelsen av glaspartierna har inte med skateboardåkning att göra, utan bör betraktas som ren vandalism, där någon slagit sönder dem för att de kan/tycker det är kul/hade tråkigt/det är synd om dem etc (ungefär som med busskurer). Dessa har varit spruckna under en lång tid, och det är heller inget som kan tillskrivas "granitmördaren" (Esperantoplatsens svar på Delsjöns marodörer), vars sabotage var mer specifikt ämnat för att få bort skateboardåkarna från platsen.
 0
Peter (2 Oktober 2011 13:01):
Bor helt nära Esperantoplatsen och känner nu en oerhörd frid och tillfredställelse inför detta att det numer går att både se på tv:n, prata i telefonen och samtidigt vädra, ha öppet fönster. Man kan till och med numer gå ut med en bok i sitt uterum även då det inte regnar.

De gångna åren har varit ett fullständigt helvete för oss boendes här. Den så kallade dialogprocessen har varit en fars. Teamet som höll i projektet är allt annat än opartiska i vad de önskar med den så kallade medlingen. En parodi helt utan jämförelse…

Har bott runt om i centrala Göteborg de senaste 35 åren. Nära spårvagnar, bilar, bussar, Göteborgskalas, restauranger, Liseberg mm, men inget har varit så oerhört enerverande som detta helvetets åkande. Oljudet som man hör från lägenheten och det oerhört otrevliga bemötandet man möts av då man försökt sig på att sitta ute på stenarna har varit en total katastrof. Ett rent helvete! Den gångna helgen är den första på flera år då det har gått att sitta där ute när man själv vill, trots att det är sol… Underbart!
 0
Olof Antonson (2 Oktober 2011 15:40): Online
Ja, det är väl bara att gratulera till segern.
 0
Daniel Bergqvist (2 Oktober 2011 19:28):
@Peter: varför överklagade ni inte detaljplanen? Med stöd av plan- och bygglagen hade ni kunnat påverka utformningen med hänsyn till era behov och önskemål. Såhär i efterhand har man ingen juridisk möjlighet att åstadkomma förändring i egenskap av bostadsrättsägare. Men grattis till din trivsel! När SödraÄlvstranden uppförs stiger värdet på bostaden ytterligare...
 0
Patrik Höstmad (7 Oktober 2011 09:00):
Va fan är det som håller på att hända i samhället?

Lokalerna i bottenvåningen utmed Klamparegatan är just omgjorda till bostäder. Och som av en tillfällighet så har träden på andra sidan gatan mot Oscar Fredriks skola sågats ner. Det skedde mitt i natten (jag hörde braket) så det är givetvis inte Park och Natur som varit framme. Det här, händelserna med träd i Stockholm och Esperantoplatsen känns inte alls bra, inte alls bra.... :(

http:​/​/​gptv.​gp.​se/​player/​play/​135843
+1
Olof Antonson (7 Oktober 2011 15:55): Online
Man kan urskilja en trend mot att vissa individer i vårt samhälle är beredda - och tror sig ha rätt till - att ta till fysiska åtgärder för att genomdriva sin vilja, och att ändamålet helgar medlen. Den mentaliteten förknippar jag med att vara kriminell, men det är en annan kategori människor som utför dessa dåd; de är inte sällan välbärgade, välutbildade, etablerade i samhället och har sitt på det torra. Att någon annan kanske tycker om träden, stenkanterna eller vad det nu må vara som står i vägen för deras begär (tystnad, utsikt etc), är helt främmande för dem.
 0
Johan (13 Oktober 2011 15:48):
Bor på nedre delen av kungsgatan, ganska nära esperantoplatsen. Jag måste säga att det känns tråkigt att någon har hackat lite på "stenbänkarna" i syfte att förstöra. Jag måste ändå säga att det känns skönt att skejtandet har lugnat ned sig lite grann, då det medför ett extremt jobbigt ljud. Jag har precis som ni beskriver det ovan förståelse för att det är ganska hög ljudnivå i Göteborgs centrum. Buller från bilar, skrik och skratt från förbipasserande etc. Men det går inte att jämföra med det ljud som skejtboardåkarna gör. Det håller dessutom på fram till väldigt sent på natten. Jag upplever inte alls att det brukar lugna ner sig efter kl 22.

Det känns alltid lite surt att vara på den tråkiga sidan om diskussionen, men ni måste ju också förstå att det är en helt annan sak att höra ljudet från morgon till sen natt flera gånger i veckan än att sitta på en bänk i närheten någon timma.

Jag tror faktiskt de flesta som bor här tycker att det är roligt att det är lite liv och rörelse. Det kan ju omöjligt vara så att man har lyckats hitta kring 50st boende med extremt känslig hörsel och en förkärlek för att förstöra för ungdomar.

Jag tror inte att det går eller skulle vara den optimala lösningen att tvinga bort alla skejtare. Men någonting måste göras för att begränsa åkandet något.
 0
Olof Antonson (13 Oktober 2011 17:27): Online
@Johan:

"Jag tror inte att det går eller skulle vara den optimala lösningen att tvinga bort alla skejtare. Men någonting måste göras för att begränsa åkandet något."

Ja, men någonting har ju uppenbarligen redan gjorts, vilket du borde vara väl medveten om eftersom du säger dig bo i närheten! Om du på fullaste allvar menar att skateboardåkning på platsen fortfarande är ett bekymmer för er boende, så ställer jag mig mycket tveksam till om vi ens talar om samma plats. Du skriver även att någon har "hackat lite på 'stenbänkarna'", men är verkligen 30+ hack med slägga att betrakta som lite? Är det verkligen Esperantoplatsen i Göteborg du syftar på? Lever vi kanske i olika parallella universum?

Jag är inte alls lika övertygad om att de boende tycker att det är "roligt med liv och rörelse". Låt gå för några av dem som deltog i dialogprocessen, som faktiskt verkade någorlunda sansade. Jag tror att de allra flesta av er som bor där med näbbar och klor försöker upprätthålla det lugna reservat ni haft mitt i stadens hjärta, och att allt skall förbli precis så som det "alltid varit". Det har jag en viss förståelse för. Snart kommer dock spårvagnen dras i gatan nedanför, och det skall bli intressant att se om ni går man ur huse och hackar sönder spåren i protest också.
 0
Daniel Bergqvist (13 Oktober 2011 17:50):
Klart att ingen hackar eller sågar sönder spårvagnsspåren :) Till skillnad från skejting är spårvägen ett naturligt måste för att staden skall fungera, det har t.o.m de boende förstående för.
 0
Olof Antonson (13 Oktober 2011 17:53): Online
Stranger things have happened ...
 0
Mats O. (13 Oktober 2011 20:34):
Pudelns kärna är fortfarande att 10-20 killar som åker skatebord på en plats i antal timmar avger ett fruktansvärt enerverande ljud för boende i omgivningen. Därav problemet.

Att jämställa med spårvagnar och annat funkar inte Olof.
 0
Olof Antonson (13 Oktober 2011 20:50): Online
För den som inte förstår vad jag far efter (Mats mfl): Platsen där dessa människor bor är tänkt att drastiskt ändra karaktär de kommande åren (Skeppsbron, Centrala Älvstaden osv). Esperantoplatsen var bara början på detta. De kunde få bort skateboardåkarna, eftersom de ändå betraktas som paria.

Men bli inte förvånad när dessa stackars "terroriserade" människor överklagar denna förändring in i nästa sekel (om möjligt längre). Vad jag menar är att det är nya tider nu, de kommer inte att kunna bromsa den sten som är satt i rullning, enbart fördröja den, och deras fridfulla reservat kommer att för alltid förändras. De kunde äta kakan och ändå ha den kvar, slå sönder stenkanter och berätta tårdrypande historier, men den tiden är snart förbi.
 0
Mats O. (13 Oktober 2011 22:49):
Olof, ett stort antal boende i närheten av Esperantoplatsen har haft synpunkter (negativa) om skejtingen som pågår där, till detta kommer att någon eller några har förstört och vandaliserat på samma plats.

Varför anklagar du implicit alla boende som klagar på skejtingen att dom ligger bakom eller stödjer vandaliseringen ?
 0
Daniel Bergqvist (13 Oktober 2011 23:17):
Ja, ett vi-och-dom-tänk leder inte till sanningen. Lyft blicken!
Däremot ekar negativa röster högre än positiva sådana. Vem vill bli störd, egentligen? Det är naturligt att värna om sin boendemiljö. Egentligen är inte debatten annorlunda mot vad den brukar vara vid all typ av byggnadsmässig förändring.
Det intressanta nu är vad kommunen gör. Vad jag förstått är det samma grupp/enhet som satte dit handtagen som beslutar om ev. reparation (ej politiskt). Den som vill kan ju lägga en muta...
 0
Olof Antonson (13 Oktober 2011 23:34): Online
@Mats:
Ungefär av samma anledning som du explicit skuldbelägger skateboardåkarna för allt som inträffat.

Mig veterligen har ingen av de boende hört av sig till polisen beträffande skadegörelsen. Att hacka sönder sten mitt i natten hörs tydligen inte. Rätta mig gärna om jag har fel.
Samtidigt upprepas - likt ett mantra - helt osakliga skildringar av hur skateboardåkare uppfört sig illa, hur de åker dygnet runt (ungefär som att de inte har jobb eller skola att sköta - och ungefär som att Göteborg har soligt skateboardvänligt väder året runt), är allmänt dryga och hur de stackars grannarna blir störda dygnet runt året runt (har dessa inga samhällsmedborgerliga plikter att sköta?). Samma grannar som "haft synpunkter" är även ofta "kritiska" till dialogprocessen och vad den utmynnade i ("kritisk" = att vägra kompromissa). Detta tillsammans med deras retorik, tex "Peter" den 2e oktober:

"Bor helt nära Esperantoplatsen och känner nu en oerhörd frid och tillfredställelse inför detta [...]"

Är det så konstigt att jag drar dem över en kam när de uppenbarligen håller gärningsmannen om ryggen? Det finns ett så starkt motiv, och den som gjort det - eller lejt någon att göra det - är otvivelaktigt knuten till platsens omedelbara geografiska närhet. Undantaget från vad jag skriver är de grannar som faktiskt försökte föra sakliga resonemang, och framförde konstruktiva förslag i hopp om att få till stånd en lösning under dialogprocessen (där jag själv varit delaktig, och därför har en någorlunda inblick i).
 0
Mats O. (14 Oktober 2011 08:01):
Olof, sluta att göra mig till sakägande i detta fall. Jag bor inte i vid platsen och har egentligen ingen åsikt mer än att jag kanske förstår att en del boende tyckt ljudet varit störande.
Nej, jag skuldbelägger inte skejtarna för allt som inträffat.

Läs vad Daniel skrev om ett "Vi och dom tänkande" och ta till dig detta.
 0
Krister (14 Oktober 2011 08:24):
Jag känner ett par i övre medelåldern som köpte en villa i Hovås. Trots statusläget trivs de sämre i Hovås än de gjorde när de bodde i radhus. Detta för att grannkontakten i Hovås är närmast obefintlig. I radhuset umgicks man med grannarna. I Hovås lever man i "splendid isolation".
 0
Olof Antonson (14 Oktober 2011 15:35): Online
Som jag ser på det så är ett vi och dom-tänkande helt omöjligt att frångå, eftersom vi behöver den andre för att definiera vem vi själva är, och framförallt vilka vi inte är. Sedan gör du dig till "sakägande" så bra själv i och med din oförmåga att inta olika perspektiv:

"Pudelns kärna är fortfarande att 10-20 killar som åker skatebord på en plats i antal timmar avger ett fruktansvärt enerverande ljud för boende i omgivningen. Därav problemet."

Jag ser något helt annat, jag ser en ovilja att handskas med en förändring, och att man tar till våldsamma metoder för att stävja det man upplever som ett problem. Metoder som nästintill sanktioneras av somliga som skriver här, och utan vidare intas rollen som försvarare av de stackars grannarna utan att försöka se till en mer komplex verklighet. Jag har försökt att problematisera, och jag försöker förhålla mig kritiskt till vad som skett, medan andra helt går på de mest gallskrikande grannarnas linje. Det har blivit alldeles för mycket uppmärksamhet på grannarnas påstådda martyrskap, och för lite på det sabotage som utförts mot en specifik grupp i samhällets utkant. Läs gärna inläggen på GP och även i denna tråd, som "de boende" skrivit, för att förstå vilken syn de har på staden och vad som får förekomma där.

Jag har en viss sympati för de boendes situation, och att det låter mycket, vilket jag uttryckligen skrivit, men det rättfärdigar inte vad som skett. Jag har även försökt att personligen ta hänsyn till de boende när jag nyttjat platsen. Jag kan dock inte ta ansvar för alla hundratals skateboardåkare i Göteborg, men det ger ingen rätten att utföra en sådan handling. Försök att förstå mig, försök att sätta er in i situationen även från detta perspektiv (precis som ni med en något självgod ton föreslår att jag borde göra).

Jag bor själv precis bredvid skateboardparken i Kålltorp, och där är det ungar som åker varje dag då det är fint väder, ungefär som vid Esperantoplatsen, om ändå något lugnare. Jag upplever det inte som ett problem, utan för mig är dessa ljud förknippade med glädje, spänning, äventyr och lek. För andra är det kanske terror, men det beror på att de haft oturen i sina liv att inte förstå det fantastiska i att åka skateboard. Inför detta faktum tycker jag synd om dem, eftersom de gått miste om ett av livets goda, precis som jag kan tycka synd om blinda människor som inte kan se allt det vackra. På många sätt avspeglas denna brist på perspektiv i deras rigida bitterhet och martyrmentalitet (trots att de har praktiskt taget allt på det torra och är etablerade i samhället).

Personligen mådde jag dåligt på mitt förra arbete där man tvingades till att lyssna på kommersiell radiomusik non-stop, och som man inte hade någon möjlighet att stänga av. Andra älskade det - till mitt förtret. Jag gjorde dock inte sönder ljudanläggningarna för det, men det fanns heller inget utrymme för dialog, eftersom musiken styrdes centralt. Hade jag fått vara med och diskutera musiken som spelades så hade jag inte vantrivts på samma sätt, och kanske inte velat ta mig därifrån i lika hög utsträckning. Det var inte musik i allmänhet jag hade en aversion till. Dessa boenden fick denna chans, men vissa av dem valde att ta saken i egna händer - medan andra hejade på - när resultatet inte föll dem i smaken. Oavsett vilket, så har ljudproblematiken i fallet Esperantoplatsen fått alldeles för mycket utrymme med tanke på hur subjektiv upplevelsen av den är.

Jag välkomnar att "de boende" och diverse "knights in shining armor" skriver ner sin version av historien, eller försvarar sitt reservat i staden, men jag tänker inte stillasittande tiga när de demoniserar en specifik grupp som jag själv ingår i. Kom gärna med vettiga argument, men släpp det där med att "skateboardåkarna störde oss nätterna igenom, de förstörde våra liv, hotade oss etc". Så var det inte, och vi har fakta som stödjer det, tex utvärderingen som gjordes av samtliga parter under dialogprocessen. Däremot fanns det dem bland de boende som inte för sitt liv kunde tänka sig att dela platsen med någon alls, trots vad vi andra kommit fram till, och utan någon som helst hänsyn saboterade den i syfte att få som de ville. Vilket de fick. Jag kan bara inte förstå hur somliga indirekt kan försvara något sådant. Är det så vi skall lösa meningsskiljaktigheter i samhället? Störst går först? Den starkes rätt?
 0
Johan (14 Oktober 2011 17:06):
@ Olof Antonsson ”Mig veterligen har ingen av de boende hört av sig till polisen beträffande skadegörelsen.”
- Och detta har du givetvis full koll på. Har du namn och telefonnummer till de som gör polisanmälningar även i andra sammanhang? Det är väl självklart att de flesta tycker att det är tråkigt när någon saboterar. Dock så skär ju dessa hack i stenblocken ungefär lika mycket i ögonen som slitaget skejtingen medför. Sen är det ju självklart att det inte går att jämföra med avseende på avsikten slitage/sabotage. Resultatet att stenblocken blir fulare är ju dock samma.

Jag har faktiskt inte hört att någon hackat sönder något. Det är väl ganska svårt att urskilja vad som är skejtande och om någon hackar. Det är ju inte så att man orkar springa till fönstret varje gång någon gör ett skate trick.

Sen är det väl skillnad på att ”uppenbarligen håller gärningsmannen om ryggen” och säga att man tycker det är skönt att folk skejtar mindre. Det är ju inte så att ingen skejtar på platsen längre, möjligen har det avtagit något.
 0
Olof Antonson (14 Oktober 2011 21:51): Online
@Johan:
Nej, jag har givetvis inte koll på vem som polisanmält eller inte, men hade de boende lämnat upplysningar till polisen så vore nog fallet löst vid det här laget. Vilket det naturligtvis aldrig kommer att bli. Relationen mellan "risk/reward" var på en löjligt gynnsam nivå för den av de boende som var beredd att gå hela vägen för att bli kvitt skateboardåkarna.

Vad jag däremot har koll på är vad som yttrats angående platsen i media, på GPs kommentarssidor, forum som Yimby osv. Ingen av dem som utgett sig för att bo i närheten har egentligen fördömt vad som skett, däremot har ett flertal gett ett skadeglatt och hånfullt intryck.

Sabotaget av kanterna skedde vid flera tillfällen under (troligtvis) nattliga räder i cirka en veckas tid. Eftersom skateboardåkarna försökt att respektera överenskommelsen om ingen åkning efter 22.00, åtminstone enligt vad jag själv upplevt och den utvärdering som gjorts av de olika parterna i dialogprocessen, så borde det inte funnits utrymme för att blanda ihop ljud. Någon måste ha hört hamrandet, särskilt i relation till hur ljudkänsliga många av de boende i området har varit i övriga fall. Men eftersom de flesta ger sken av att vara glada för att slippa denna pöbel som plågat dem under dygnets alla timmar, så finns det väl ingen anledning att höra av sig till polisen, även om man råkar sitta inne på information, hört eller sett något. Selektiv hörsel månntro? Fastän man kanske inte uttryckligen sympatiserar med gärningsmannen i egentlig mening, så gläds ändå många över resultatet, om inte uttryckligen så lite i smyg, vilket man kan läsa inferent mellan raderna.

http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​commons/​6/​60​/​Hea.​.​


Sedan att skateboardåkningen på platsen möjligen skulle ha avtagit något? Stenkanterna går ju inte att åka på, vilket givetvis var själva poängen med det genomgående sabotaget, och det finns alltså inget som helst skäl för en skateboardåkare att vistas där längre! För Göteborgs skatescen är det en död plats, och en ännu ett i raden av skateboardställen, så kallade spots, som förpassats till de sälla jaktmarkerna. Detta är ett obestridbart faktum; det handlar inte om något marginellt avtagande i aktivitet, det är slut helt enkelt. Det finns ett tydligt före och efter, luften gick ur. Möjligtvis är det några kids som bor i närheten som fortfarande åker omkring vid "stjärnan", troligtvis i ett fåfängt försök att ge igen på dem som berövat dem deras favoritplats.

Beträffande estetiska kvaliteter, så utgår jag från att du föredrog de visuellt fulländade metallhandtagen.
 0
henrik (11 Juni 2013 18:39):
Det låter ju mer när man misslyckas med ett tricks än när det sitter. Smacke från brädan plus evetuelt utrop. Så videon är inte reprentativt när det gäller ljudet.

Sen får det vara up till kommunen att ta beslut vad platsen ska passa till
 0
Olof Antonson (11 Juni 2013 19:03): Online
@Henrik: Vad är det för video du syftar på?
+4
Lisa (12 Juni 2013 16:00):
Jag har bott vid Esperantoplatsen i snart fem år och aldrig någonsin störts av ljudet från de som åker skateboard. Tycker det är bra att platsen används. Överenskommelsen om att inte åka skateboard efter 22 hålls efter.

I bästa fall handlar det om fyra månader per år då det är möjligt att åka skateboard, låt folk göra det då. Det är tyst och tråkigt resten av året.
 0
Mattias Bolander (27 Juni 2013 08:50):
Vet inte om det länkats nån annanstans, men GP skrev om skateboardåkandet på Esperantoplatsen i går:
http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​goteborg/​1.​178420​8-​skejtkrige.​.​
Att "kriget" blossat upp igen och att kommunen nu ska "försvåra åkandet".
 0
Johannes Hulter (27 Juni 2013 15:07):
Mattias: Tack för tipset!
 0
Henrik (1 Juli 2013 17:49):
Men HERREGUD! Har man inte annat att gnälla på??! Jag ger några exempel om ni inte tittat ut i världen utanför er kära lilla grönplätt. -Vården, skolan, jobben, krigen, svälten, förutsättandet att man kan bestämma - bara man har betalat. m.m m.fl. osv.
+1
Patrik Höstmad (1 Juli 2013 18:01):
Henrik, har du inget annat att gnälla på än det du uppfattar som gnäll? :)
Det är jättebra om du driver de frågor som du anser vara viktiga och som du inte tycker att Yimby driver. Det behövs engagerade människor inom alla områden för att få en bättre framtid.
+2
Hans H (1 Juli 2013 18:01):
Henrik: Det blev lite meta här nu. Artikeln gnäller på folk som gnäller och saboterar, och du gnäller på att folk prioriterar sitt gnällande fel (men jag är inte helt övertygad om vilket gnällande du pratar om).

Men i sak har du nog rätt. Om gnällandet på skateboardåkare hade vänts i någon mer kreativ riktning mot riktiga problem, så hade hela trädet med meta-gnällande också kollapsat. Så världen hade blivit ett något bättre ställe i avsaknad av både onödigt gnäll och meta-gnäll.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6733 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Uthyrningsdel
21 April 15:51 av Gregor Fulemark
Göteborgsregionens folkmängd
10 November 2022 13:47 av Matthias H.
Spamanvändare?
15 December 2021 13:42 av Erik Westberg
Att gräva upp Västra och Östra Hamnkanalerna?
2 September 2021 13:18 av Michael Dundee